I morgon 19.30 svensk tid spelar Sverige final i Algarve cup mot Nederländerna (matchen sänds på svenskfotboll.se).
Även om det alltid är kul att vinna titlar känner jag ingen större spänning kring själva finalen, det är ju trots allt bara en träningsturnering. Däremot tycker jag att det känns väldigt intressant för det här nya svenska lagbygget att i det här skedet få mäta sig med Europas bästa lag.
Och det senare tycker tydligen Peter Gerhardsson också:
Nu vet vi ju inte vilka elvor de båda lagen kommer att mönstra i morgon. Men Nederländerna har med sig åtta elftedelar av den elva som de använde sig av i samtliga slutspelsmatcher i fjolårets EM-slutspel. De som saknas är trion Anouk Dekker, Danielle van de Donk och Vivianne Miedema.
Vivianne Miedema
van de Donk har en bra ersättare på mittfältet i Bayern Münchentalangen Jill Roord. Men skyttedrottningen Miedema har man ingen klockren ersättare för. Och det är självklart inte lätt att ha ett fullgott alternativ till en av världens allra bästa forwards.
Trots avbräcken är Nederländernas lag alltså väldigt starkt. Det som är intressant är ju att man nu har sina största hot på kanterna. Till höger huserar blixtsnabba Shanice van de Sanden och till vänster har man ju en viss Lieke Martens.
Det här gör att Gerhardsson får tänka till lite extra innan han väljer spelare och spelsystem. De spelare han tar ut som ytterbackar/kantspelare kommer ju att testas rejält i defensiven. Personligen skulle jag föredra att han valde att spela med tre mittbackar, som han gjort mot Frankrike och Kanada. Jag gissar också att det blir 3–5–2 med Hanna Glas och Jonna Andersson på kanterna. Båda har brister i sin defensiv, men jag tycker ändå att de är de bäst lämpade för uppgiften.
Samtidigt skall det här vägas mot belastning och speltid. I bloggen Hattrick har Rainer Fussgänger räknat ut speltiden för alla svenska spelare. Där ligger mittbackarna ganska högt, vilket möjligen kan tala för att Gerhardsson inte vill slita dem så hårt.
När det gäller offensiva spelare verkar det som att Gerhardsson tänker spela Elin Rubensson och Mimmi Larsson. Här är några kommentarer vår förbundskapten har gjort till den enda svenska journalisten som varit på plats i Portugal under hela turneringen:
(5/8) Ni utnyttjade alla 6 byten – var de förutbestämda? "Ett par. I halvtid hade vi bestämt att Asllani och Sofia [Jakobsson] skulle in. Vi ville ha Mimmi [Larsson] fräsch till en eventuell final, även Rubensson. Sedan var det några som vi tittade på när det gäller att belasta."
Jag tyckte varken Rubensson eller Larsson var speciellt lyckade mot Ryssland. Jag tyckte inte att Larsson kom riktigt in i matchen, och Rubensson kändes vilsen som tia. Hon får större nytta av sin löpstyrka när hon kommer lite längre bakifrån. I finalen borde det vara Fridolina Rolfö eller Loreta Kullashi som får chansen i tiarollen.
Jag har redan nämnt att kantspelarna/ytterbackarna har väldigt viktiga uppgifter i defensiven mot Nederländerna. Men även innermittfältarna sitter på nycklar till att stoppa den orange offensiven. För det är ju vanligtvis från de nederländska mittfältsstjärnorna Sherida Spitse och Jackie Groenen som bollarna slås ut till kantspelarna. Kan man få bort den duon ur matchen är mycket vunnet.
Europamästarinnornas svaghet finns i backlinjen. Det är ju nämligen oftast en backlinje bestående av väldigt offensivt skickliga spelare. De olika spelarnas defensiva kvaliteter är däremot inte av världsklass.
I 6–2-segern mot Japan stod de nederländska försvararna rejält på hälarna vid båda de japanska målen. Inte minst vid det här, där tre backar står med tveksam fotsättning när Mana Iwabuchi vandrar igenom.
Det om finalen. I Algarve är man förstås väldigt nöjda med att värdnationen Portugal för första gången tagit sju poäng i gruppspelet, och därmed får spela om tredje plats.
I går vann man med 2–0 mot Norge. Och sett till det här klippet skall norskorna vara glada att de inte släppte in fler mål:
Tungt för Norge. Och faktiskt tungt för alla de andra nordiska länderna den här veckan. Faktum är att Sverige har vunnit dubbel så många matcher och tagit lika många poäng som Norge, Danmark, Island och Finland gjort tillsammans. Och då har ändå Danmark och Island mötts. Det har alltså varit en riktigt tung vecka för nordisk damfotboll.
Värst är nog nästan att ett redan sargat norskt landslag verkar ha blivit överkört av Portugal. På klippet ovan ser det ut som att Claudia Neto skojade med sin före detta tränares lag. Utöver ett läckert frisparksmål är det ju hon som står för den precisa assisten till 2–0. Att Neto är en av världens bästa mittfältare råder det väl ingen tvekan om?
Även här är tydligen förbundskapten Gerhardsson av samma uppfattning som jag:
På den lista över 55 kandidater till spelarorganisationen Fifpros världslag som presenterades förra veckan, och som jag nämnt i ett tidigare inlägg, fanns däremot inte Neto med bland de 15 mittfältarna.
Det borde hon ha varit. Det borde förstås även Wales storstjärna Jessica Fishlock ha varit. Och bland forwards känns det mycket tveksamt att inte Tabitha Chawinga platsade. Det finns inte många forwards i världen jag hade valt före Chawinga.
Innan jag sätter punkt konstaterar jag att Frankrike B vann Alanya cup i Turkiet efter finalseger med 2–1 mot Mexiko. Här är resultaten från alla placeringsmatcherna:
Sverige–Sydkorea är slut. Det blev 1–1 i mål, 4–4 i avslut på mål och 8–9 i avslut totalt. Med så jämna siffror är det svårt att säga att säga något annat än att oavgjort var logiskt.
Peter Gerhardsson valde alltså att rotera rejält i sin trupp. Han hade tio nya spelare i startelvan jämfört med 3–1-segern mot Kanada, något jag tycker är väldigt bra. Bra dessutom att han inte körde med en hel förstaelva mot Kanada och en ren reservelva mot Sydkorea.
Dock är det ju så att ingen av de tre svenska landslagsspelare som har chansen att komma med i Fifpros världslag (Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och Caroline Seger) fick speltid i dag.
Nu var det ändå inledningsvis tydligt att dagens elva inte var speciellt samspelad. De svenska spelarna hade väldigt svårt att få till ett passningsspel under matchupptakten. Men det tog sig, och som sagt – till slut var det oavgjorda resultatet fullt logiskt.
På avdelningen positiva saker placeras Sandra Adolfsson:s landslagsdebut. Hon är helt klart en kandidat till priset som dagens bästa svenska spelare. Precis som mina två andra kandidater till den titeln, Loreta Kullashi och Stina Blackstenius, var Vittsjöspelaren inblandad i det svenska ledningsmålet.
Adolfssons långa brytpass nickskarvades vaket av Kullashi in på ytan bakom Sydkoreas backlinje. Där kom Blackstenius i en snygg, vältajmad löpning. Montpellierforwarden fick sedan användning för sin snabbhet och styrka när hon distinkt satte bollen i mål.
Under den första halvleken sökte Sydkorea konstant att spela in bakom det svenska vänsterförsvaret. En gång lyckades det, och då kom 1–1. Det skall direkt sägas att den assisterande domaren på den kanten var direkt usel, och jag uppfattade det som offside i förstaläget, även om Anna Oskarsson släpade något.
I tredjeläget såg Hanna Folkesson ut att kunna rensa. Men hon hade maximal otur när rensningen gick rakt på en koreanska, och in i det svenska målet.
Mittback Adolfssons insats gav alltså helt klart mersmak. Mersmak fick jag även av Loreta Kullashi i tiarollen. Hon var aktiv, rörlig och kreativ. Frågan är om hon inte håller på att ta den platsen i startelvan, även när Gerhardsson spelar helt ordinarie lag. För jag har inte sett någon sköta rollen bättre i gulblått på många år.
Jag återkommer med ett svep med andra matcher. Men klart är att Sverige har en hyfsat god chans att få spela final i Algarve. Nederländernas 3–2-seger mot Danmark gör att Europamästarinnorna har sex poäng och är på god väg mot finalen. Sannolikt räcker det med poäng mot Island i sista omgången på måndag.
Den andra finalplatsen lär gå till något av Sverige, Sydkorea, Australien och Portugal. Alla de lagen står på fyra poäng.
Helgens spelare i damfotbollsvärlden var Pernille Harder. Danskan avslutade sitt fantastiska 2017 med att göra fyra mål när Wolfsburg vann med 6–0 borta mot Köln.
I det länkade klippet kan man se att alla målen kom i den andra halvleken, och att Harder hann med ett tvättäkta hattrick på 14 minuter innan hon byttes ut.
Pernille Harder
I och med segern toppar Wolfsburg tabellen när Frauen-Bundesliga nått halvvägs. Eller i alla fall borde ha nått halvvägs. Den tidiga vintern har gjort att fyra matcher har skjutits upp, vilket innebär en lätt haltande tabell.
I toppen av skytteligan gjorde Harder ett rejält ryck i går. Hon har med sina elva mål hela fem måls marginal till delade tvåorna Lina Magull och Alexandra Popp.
Harder har verkligen fått fart på Wolfsburg, och jag ser danskan som 2017 års genomgående bästa spelare i världen. Flera andra har haft väl så höga toppar som Harder, men ingen annan har hållit en så hög nivå rakt igenom hela säsongen.
Nu väntar två månaders vinteruppehåll i Tyskland. I grannlandet Frankrike har man också tagit vintervila. Men där handlar det bara om en knapp månad, D1 Feminine återstartar igen den 14 januari.
Den gör det förstås med Lyon i topp. Och precis som Wolfsburg har Lyon en spelare från Norden som levererar på allra högsta nivå.
Ada Stolsmo Hegerberg har nämligen stått för en fullständigt makalös höst. Hon har vräkt in mål sedan den där dagen i nederländska Doetinchem där jag såg henne och Norge göra fiaskosorti i EM, en match som ju för övrigt blev Hegerbergs sista landskamp innan 22-åringen valde att ta timeout på obestämd tid från det norska landslaget.
Hon har spelat 16 tävlingsmatcher i höst, och gjort mål i 15 av dem. Bland annat gjorde hon mål i sina tio sista tävlingsmatcher under året. Hon har bara gått mållös av planen en gång i höst, och det var i hemmamötet med Bordeaux.
Totalt har Hegerberg vräkt in 18 mål i ligan och 13 i Champions League. Alltså totalt 31 mål på 16 matcher. Fantastiskt.
Hegerberg leder skytteligan i D1 Feminine med sex mål före PSG:s talang Marie Antoinette Katoto och sju före Eugenie Le Sommer. Stina Blackstenius är fyra på tio mål.
I toppstriden vann både Lyon och PSG, medan Montpellier fick sin helgmatch uppskjuten. Helgens svenska spelare blev nu istället Emma Berglund, som gjorde 2–0-målet när PSG vann med 6–0 mot Rodez.
Målet som går att se på klippet här nedan kom på en behärskad bredsidesvolley efter hörna:
Det var Berglunds första mål i den franska ligan. En kul julklapp för den formstarka mittbacken.
I England har man valt ett ännu kortare uppehåll. WSL drar igång redan vid trettondehelgen igen. Det engelska ligaupplägget är dock rätt konstigt. Man har bara spelat fem omgångar hittills.
Däremot har det varit en massa cupmatcher. Just cupmatcher stod på schemat i helgen, närmare bestämt kvartsfinaler i WSL cup. De resulterade i att Reading gjorde de tre stora (Manchester City, Chelsea och Arsenal) sällskap till semifinal.
Tittar vi utanför Europa så vann Nordkorea till slut det Östasiatiska mästerskapet. Man vann den avslutande gruppmatchen, och tillika den moraliska finalen, mot Japan med 2–0. Målen gjordes av Kim Yun-Mi och Ri Hyang-Sim. De målen går att se här:
Kina slog för övrigt Sydkorea med 3–1 i ”bronsmatchen”. De båda lagen har aktuell koppling till Sverige. Vi skulle ju ha mött Kina i Algarve cup. Men lottningen har ändrats, och vi får just Sydkorea i stället.
Orsaken är att Sydkorea och Australien var lottade i samma grupp, och de skall mötas i Asiatiska mästerskapen några veckor senare. För att ”slippa” möta varandra två gånger på kort tid ändrades därför gruppindelningen i Algarve.
Till Australien där formstarka Sam Kerr gjorde tre mål för sitt Perth Glory i helgens 3–3-match mot Newcastle. Nu leder Kerr skytteligan med totalt åtta mål.
Det är jämnt i toppen av W-league efter sju omgångar. Huvuddelen av lagen har kvar chansen att gå till slutspel.
Sverigebekanta Lisa De Vanna visade i helgen att hon har kvar känslan i sin vänsterfot. Så här snyggt smekte hon in sitt andra mål i Sydneys 3–0-seger mot Canberra :
Slutligen till Nordamerika där Alex Morgan utsetts till årets bästa spelare i Concacaf-området. Det var väl ett ok val. Morgan hade det rätt tungt i Lyon i våras, men blev ju bättre under året. Med sina sju mål blev hon även bästa målgörare i USA:s landslag i år.
Dock hade jag mycket väl kunnat tänkt mig en kanadensisk segrare av det här priset. Jag tycker att Kanada varit väl så bra som USA under året.
På den nya världsrankningen är det dock USA i topp, och Kanada återfinns först på femte plats. Noterbart är att fyra av de fem högst rankade lagen är engelskspråkiga i form av USA (1:a), England (3:a), Australien (4:a) och så då Kanada.
Det är en väldigt skillnad jämfört med herrarnas lista, där det högst placerade engelskspråkiga landet är England på 15:e plats.
För Sverige innebär den nya rankinglistan ett litet steg uppåt till tionde plats. Vi ökar med 21 poäng och passerar därmed Nordkorea.
Jag har njutit av er diskussion kring förra inlägget. Det har nu passerat 100 kommentarer, vilket visar på ett engagemang som är kul att se.
Ett av damfotbollens huvudproblem är ju just bristen på engagemang. Med tanke på det är det förstås härligt att se att inläggen här kan leva sitt eget liv.
Rent allmänt har det annars inte hänt jättemånga omvälvande saker de senaste dagarna. Silly season i damallsvenskan är inne i ett ganska lugnt skede. Och så kommer det nog vara någon vecka till. Det brukar smälla till igen kring jul och nyår.
I helgen var det dock två intressanta övergångar av spelare från Västkusten som flyttar österut. Den ena har det diskuterats en del om i kommentarfältet till förra inlägget. Jag tänker förstås på Elin Landström:s övergång till Linköping.
Elin Landström
Det blir intressant att se hur vänsterbacken klarar sig i mästarlaget. Personligen har jag varit lite besviken på vad hon uträttat i Göteborg. Jag hade stora förväntningar på henne och hennes vänsterfot när hon kom till GFC. Men jag blev ganska omgående fundersam, eftersom jag tyckte att hon slarvade väldigt mycket i passningsspelet.
Den uppfattningen har levt kvar under hennes två säsonger i Göteborg. Hon passar ofta bollen mot medspelarna, inte till. Med det menar jag att hon ofta av rent slarv slår passningar som hamnar bakom medspelare, eller på fel fot, vilket bromsar anfallsspelet.
Det blir intressant att se om Landström kan utvecklas så att hon använder sin fina vänsterfot till att slå passningar med bättre kvalitet när hon nu hamnar i en bättre omgivning.
Faktum är att jag i nuläget tycker jag att Kristianstad har gjort en klart bättre värvning från Västsverige när de hämtat Josefine Rybrink från Kungsbacka.
Josefine Rybrink
Jag har sett Kungsbacka ganska många gånger i år, och Rybrink har verkligen varit i en klass för sig. Hon är en ledare, som gärna vill ha bollen och som har ett utmärkt passningsspel. Ibland när jag sett henne i år har jag tyckt att 19-åringen stannat för länge i elitettan, att den näst högsta serien inte givit henne tillräckligt med utmaningar det här året.
Det blir således väldigt intressant att se vilken utveckling hon kan få när hon kommer till ett Kristianstadslag som ser alltmer spännande ut. Man slutade femma redan i år, och med en skadefri trupp kan det bli ännu bättre nästa år.
Olivia Schough
Den här veckans snackis har ju annars varit att Olivia Schough verkar vara på gång till FC Rosengård. När jag först hörde ryktet för någon vecka sedan undrade jag om det verkligen stämde. Den spontana känslan är ju att Schough får svårt att platsa i Malmöklubben.
Rosengård har ju byggt en stark bemanning både på forwards- och yttermittfältsposition. Men visst, Schough visade ju en god höstform, och hon har ju ambitionen att ta sig tillbaka in i landslaget, och då kan en övergång till Rosengård kanske vara en bra utmaning. Dessutom har hon ju flera kompisar i Malmöklubben, vilket säkert också är lockande för henne.
Eskilstuna är ju ett av de lag där man förväntar sig lite värvningar framöver. För i nuläget är det knappast dukat bord för nye tränaren Jonas Björkgren. Han har i och för sig ett hyperintressant anfallspar med Loreta Kullashi och Mimmi Larsson att bygga kring. Men det ser framför allt rätt tunt ut på mittfältet ännu så länge.
* I elitettan har Assi knutit upp Växjös succétränare Pierre Persson. Kanske att Assi kan vara med och slåss om den andra damallsvenska platsen nästa år. För AIK tycks ju redan ha firat att de är ett av de lag som kliver upp nästa år…
Lite kaxiga tårtor det bjöds på efter årets sista träning. Ribban för nästa säsong är därmed lagd. pic.twitter.com/ZYF2Ez15Jf
* I dag har lottningen till Algarve cup kommit. Där får Sverige en riktigt bra match mot Kanada samt två ok mot Kina och Ryssland.
Apropå landslaget kom i dag Uefas nya landslagsrankning. Där noteras att Sverige är nere på sjunde plats, bakom bland annat Schweiz och Spanien.
Faktum är ju dessutom att ingen av de tre nationer som historiskt sett dominerat damfotbollen i Europa finns med på topp fem. Tyskland har fallit till sjätte plats, Sverige alltså till sjunde och Norge är tolva. Noterbart att Danmark finns på elfte plats, trots att man nådde EM-final i somras.
Så några ord om den fotboll som spelades i helgen. Det var cupomgång både i Tyskland och England, och inga anmärkningsvärda resultat.
I Frankrike vann de tre storlagen, även om Montpellier faktiskt var illa ute borta mot Soyeaux, trots ett ledningsmål från Stina Blackstenius i matchinledningen.
Först i 83:e minuten kunde Marie-Charlotte Leger göra Montpelliers matchavgörande 2–1-mål. På slutet rann det i väg till 1–5, bland annat efter ytterligare ett mål från Blackstenius.
Hon har nu totalt gjort tio mål, vilket ger henne en delad tredjeplats i den skytteliga som leds av Ada Stolsmo Hegerberg på 15 mål. Här är höjdpunkter från Montpelliers 5–1-seger:
I Italien gör ju Juventus en intressant debut i högsta serien. Och som man gör det. Storklubben står på full poäng och målskillnaden 20–2 efter sju omgångar.
I helgen vann man seriefinalen borta mot Brescia med hela 4–0, bland annat efter ett snyggt 2–0-mål från finska Sanni Franssi.
För svensklaget Fiorentina har säsongsupptakten varit närmast fiaskoartad. När de vann ligan i våras tappade man bara tre poäng på 22 omgångar. Nu har laget bara tagit 12 av 21 poäng och ligger således redan nio poäng bakom Juve.
Den nu pågående liga utanför Europa som är mest intressant är tveklöst W-league i Australien. Där utmärkte sig några före detta damallsvenska profiler i helgen. Bland annat visade Lisa De Vanna att hon har kvar sin snabbhet. Hennes fullträff kvalade in bland helgens fem snyggaste:
Det tredje snyggaste målet var ett klassmål från glödheta Sam Kerr. Hon har för övrigt föga oväntat korats till Asiens bästa spelare 2017:
Mitt fokus har varit ganska hårt riktat mot EM de senaste veckorna. Men det har ju hänt en del på andra håll under och just efter mästerskapet.
Först händer det saker kring FC Rosengård. Att Caroline Seger är på gång har man ju hört länge. Och nu verkar affären ha tagit fart på allvar.
Att Rosengård även skulle försöka värvaKosovare Asllani var lite mer överraskande, även om Therese Sjögran har varit bra på att locka till sig sina gamla landslagskompisar.
Apropå Rosengård kom beskedet om nyförvärvet Simone Boye Sörensen:s knäskada. Det handlade om en lite broskskada, vilket är glädjande ur den synvinkeln att det bör innebära kortare konvalescens än om exempelvis korsbandet gått av.
Men egentligen är inte broskskador så långt ifrån glädjande man kan komma, eftersom brosk aldrig går att laga eller återbilda. En broskskada gör att knät aldrig kommer att kunna bli friskt igen.
Med alla de här förändringarna känns det som att Rosengård kommer att få det väldigt tufft att ta in de där fem poängen man ligger bakom LFC. Det riskerar att ta ett tag att få ihop det nya laget, och den närmaste dryga månaden väntar ju bland annat cupfinalen och den andra seriefinalen mot Linköping.
* Under EM har det spelats en spännande träningsturnering i USA, kallad Tournament of Nations. Det var andra gången i år USA bjöd in tre toppnationer för fyrnationsturnering. Den här gången var det Australien, Brasilien och Japan det handlade om.
Och återigen misslyckades USA med att vinna. Det blev Australien som tog hem cupen, efter 1–0-seger mot USA, 4–2 mot Japan och förkrossande 6–1 mot Brasilien.
USA är inne i en riktig svacka. I och med förlusten mot Australien har man nu förlorat tre matcher på hemmaplan samma år, vilket inte hör till vanligheterna. Man var även väldigt illa ut mot Brasilien, underläge med 3–1. Fast en bra slutspurt gjorde att amerikanskorna vann den matchen:
Australiens seger innebär att 2017 har inneburit följande segrar i olika turneringar:
EM: Nederländerna
She Believes Cup: Frankrike
Algarve cup: Spanien
Tournament of Nations: Australien
Cypern cup: Schweiz
Fem turneringar med fem ”nya” segerlag. Den internationella damfotbollen håller verkligen på att breddas.
* Kollar vi lite på det svenska landslaget blir det spännande att se var som kommer att hända under Peter Gerhardsson:s ledning. Inte minst vilka uppställningar/spelsätt han väljer. Gerhardsson brukar för övrigt inte gilla att prata i sifferkombinationer typ 3–5–2 eller 4–4–2 eftersom spelsätt är mer komplicerade än så.
Han har givit flera intervjuer den senaste tiden där man kan hitta lite ledtrådar om vad som väntar, de flesta länkarna finns i slutet av det här inlägget från bloggen Spelare 12. Gerhardsson var även dagens gäst i P4 Extra häromdagen, det samtalet hör du här.
När jag nyligen kollade ett referat på svenskfotboll.se från förra året reagerade jag över att Emilia Brodin ingick i den svenska laguppställningen. Det visade sig att det är Emilia Appelqvist som har gift sig och numera har ett nytt namn.
* Kanske kan Antonia Göransson framöver återigen bli aktuell för vårt landslag. Hon har i sommar skrivit på för italienska mästarinnorna Fiorentina.
Fiorentina kommer till hösten att utmanas av det nya damlaget i Juventus. Turinklubben har värvat friskt från Brescia, och presenterade i dag norska landslagsspelaren Ingvild Isaksen samt Sverigebekanta finskan Tuija Hyyrynen.
* En av sommarens mest intressanta övergångar är att Eskilstuna värvade AIK:s talang Loreta Kullashi. Det blir kul att se hur Kullashi hävdar sig i allsvenskan. Det blir även intressant att se hur AIK klarar sig utan sin måldrottning.
Initialt verkar man ha det lite tufft. AIK föll ju nämligen i går mot Uppsala i återstarten av elitettan. Ett resultat som innebär att AIK tappar mark i kampen om de båda damallsvenska platserna. Avståndet upp till Kalmar är numera fyra poäng.
* På internationell nivå har det startat ett nytt Europamästerskap, det är F19-EM som är i gång på Nordirland. Jag har inte jättebra koll på lagen, men vet att Tyskland och Spanien har bra lag i den här årgången. Båda vann också i går i första gruppspelsomgången mot Skottland respektive Nordirland. Noterbart att framgångarna fortsätter för Nederländerna, som vann mot Frankrike i går. Sista segerlaget var England som besegrade Italien.
Den stora EM-guiden är framme vid den fjärde och näst sista delen. Och fyra lag återstår.
Det är dags att presentera de två lag som jag tror tar bronsmedaljerna, plus att jag tippar vilka spelare som kommer att finnas i toppen av skytteligan. På köpet får ni förstås även veta vilka jag tror möts i finalen.
I del ett presenterades lag 13–16, i del två lag 9–12 och i del tre de lag som enligt mitt tips får åka hem efter kvartsfinalerna. Det ledde fram till följande semifinaler:
England–Norge
Tyskland–Spanien
Nedan ser ni vilka jag tror vann de båda drabbningarna. För här är mina bronsmedaljörer:
Norges finallag 2013
3) Norge
Världsrankning: 11 – har som bäst varit rankade som nummer 2.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Nederländerna den 16 juli 18.00, 2) Belgien den 20 juli 18.00, 3) Danmark den 24 juli 20.45.
Guldchans: 6 procent
Medaljchans: 35 procent
Tips: Vinner gruppen. Slår Sverige i kvartsfinal, men förlorar mot England i semi.
Profiler: Maren Mjelde, Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg.
Trolig startelva (4–3–1–2): Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maria Thorisdottir, Nora Holstad Berge, Elise Thorsnes – Frida Leonhardsen Maanum, Maren Mjelde, Andrine Stolsmo Hegerberg – Caroline Graham Hansen – Kristine Minde, Ada Stolsmo Hegerberg.
Kommentar: Norge brukar nästan alltid ha starka lag i de stora turneringarna. Till Nederländerna kommer Fotballjentene med EM:s på pappret allra bästa forwardspar. För första gången kommer nämligen båda de 22-åriga affischnamnen Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg till ett seniormästerskap skadefria.
Det är ett faktum som gör att det finns anledning att höja ett varningens finger för norskorna, även om Hegerberg hittills inte varit någon fullträff i mästerskap. Men kanske att den smarta straffområdesspelaren hittar målet på allvar nu när hon backas upp av härligt kreativa Graham Hansen.
Norge har nu genomfört sin generationsväxling, och känslan är att man har varit på uppgång i några år nu. Man nådde ju överraskande EM-finalen 2013 med en blandning av gammalt och ungt. Och spelmässigt sett var man ännu bättre i VM för två år sedan. Fast där slarvade man bort kvartsfinalplatsen mot England.
Sedan dess har man gjort två byten på förbundskaptenspositionen. Nu är det fjolårets damallsvenska guldtränare i Linköping, Martin Sjögren, som styr. Han har lovat att ge Graham Hansen en fri roll, vilket borde få motståndarna att darra.
Norge lär faktiskt ställa upp med fyra forwards på planen i premiären. Utöver Hegerberg och Graham Hansen hade Kristine Minde i genrepet mot Frankrike (länk nedan) samma roll som i Linköping i fjol. Det innebär att hon anföll som forward, men föll ner som vänster yttermittfältare i försvar. Dessutom har Norge även en forward som vänsterback i Elise Thorsnes. Hon spelar forward i klubblaget Avaldsnes och alltså ytterback i landslaget.
Mot USA för några veckor sedan (1–0-förlust) var Thorsnes väldigt bra i den första halvleken. Hon kom gång på gång farande längs vänsterkanten. I genrepet var däremot vänsterkanten Norges akilleshäl.
När Thorsnes klev framåt öppnades stora ytor bakom henne för snabba Elodie Thomis. Innanför sig hade Thorsnes före detta Linköpingsbacken Nora Holstad Berge, som inte har imponerat på mig i de båda landskamper jag sett i år.
Holstad Berge är en av de spelare som ibland blir väldigt stirrig i eget straffområde, precis som många andra i det norska laget. Ett undantag är Maren Mjelde. Som jag ser det är Mjelde en av världens bästa defensiva spelare, hon har en grym defensiv speluppfattning. Troligen kommer förbundskapten Sjögren att spela den före detta Göteborgsspelaren som defensiv innermittfältare.
I genrepet överraskade Sjögren genom att låta då 17-åriga mittfältaren Frida Leonhardsen Maanum göra landslagsdebut. Jag kan förstå valet, för Maanum var så klok och spelskicklig att hon nog till och med får en startplats i 18-årspresent på sin födelsedag i morgon. Som parentes kan nämnas att Maanum är fostrad i den norska talangfabriken Lyn – precis som Graham Hansen.
Kollar vi på den troliga startelvan ovan är jag övertygad om att Sjögren gärna hade velat ha in Ingvild Landvik Isaksen där. Men hon är skadad och troligen inte i speldugligt skick till den viktiga premiären mot Nederländerna i morgon. Risken finns att Isaksen missar hela EM-turneringen.
Sjögren har flyttat runt lite i sin elva, och utöver de nämnda är det här andra spelare som är tänkbara för en start: Emilie Bosshard Haavi (istället för Minde), Ingrid Schjelderup (för Maanum) och Ingrid Spord (på centralt mittfält om Mjelde spelar mittback).
Norge spelar alltså i stentuffa grupp A. Där känns det som blir lite av gruppfinal direkt, när norskorna ställs mot värdnationen i EM:s öppningsmatch. Efter 1–1 i genrepet, borta mot Frankrike tror jag dock att Norge skaffat sig tillräckligt självförtroende för att vinna gruppen.
Det innebär att man enligt mitt tips kommer att ställas mot Sverige i kvartsfinal. Det känns verkligen som ett vidöppet prestigemöte, där mästerskapshistorien talar för norsk seger. Fast på senare år har vi skapat oss ett litet mentalt övertag på våra grannar i väster. Vi vann ju exempelvis den senaste tävlingsmatchen, den i fjolårets OS-kval.
Men då saknade Norge sin stabila förstamålvakt Ingrid Hjelmseth. Nu är hon tillbaka, plus att det känns som att det norska laget är mer välbyggt är i fjol. Så även om kvartsfinalen känns vidöppen är min magkänsla, och således också mitt tips, att Norge vinner kvartsfinalen.
Däremot tror jag att det roliga tar slut för norskorna mot ett starkt och underskattat England i semifinalen. Mitt tips är alltså att det blir bronsmedaljer för Sjögrens tjejer. Men det är ett öppet EM-slutspel, där skillnaden mellan succé och fiasko är liten. Inte minst för lagen i jämna grupp A. Norge är ett av de lag som kan vinna hela EM. Men får man inte till spelet direkt kan man även åka ut redan i gruppspelet.
Jennifer Hermoso
3) Spanien
Världsrankning: 13 – det är Spaniens högsta ranking någonsin.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) Portugal den 19 juli 18.00, 2) England den 23 juli 20.45, 3) Skottland den 27 juli 20.45.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 55 procent
Tips: Går vidare ur gruppen som tvåa. Skräller mot Frankrike i kvarten, men faller mot Tyskland i semifinal.
Profiler: Sandra Panos, Irene Paredes och Jennifer Hermoso.
Trolig startelva: Sandra Panos – Marta Torrejon, Irene Paredes, Andrea Pereira, Leila Ouahabi – Silvia Meseguer, Vicky Losada, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Amanda Sampedro och Jennifer Hermoso.
Kommentar: Spanien tog brons i EM 1997. Sedan dess har man aldrig varit riktigt nära att få kliva upp på pallen igen. Man nådde i och för sig kvartsfinal senast, men medaljen var ändå inte riktigt nära. I kvarten föll man nämligen med klara 3–1 mot Norge.
I år är förutsättningarna bättre. Med en klockren lottning skulle faktiskt det unga laget kunna ta sig hela vägen till guldmedaljerna. Men Spanien har inte fått någon klockren lottning, utan måste nog slå alla Europas tre bästa lag för att vinna guldet.
Förutsättningarna skulle förbättras sannolikt något om man vinner sin grupp, där man lottats mot starka England. Segrarna i Spaniens grupp D spelar kvartsfinal mot tvåan i grupp C, vilket troligen blir Schweiz eller Island. Skulle spanjorskorna gå den vägen har man en jättechans att ta sig till semifinal. Och väl där kan det boll- och passningssäkra laget talang bli livsfarligt. Spanien har ju under våren vunnit Algarve cup bland annat efter segrar mot Norge, Japan och Kanada.
Man har även vunnit mot Schweiz, och man ledde mot Brasilien så länge man spelade ordinarie. Nyligen besegrade man Belgien med 7–0, ett resultat som bekräftar att det här är ett gäng som är fullt med självförtroende inför det här mästerskapet.
I truppen saknas i och för sig Spaniens största stjärna på senare tid, Vero Boquete. Hon var lagets bästa målskytt i kvalet, men är ändå petad. Förbundskapten Jorge Vilda gjorde nämligen tvärtemot Pia Sundhage – han satsade ungt och lämnade alla spelare som fyllt 30 år hemma.
Men Spanien går ju alltid långt i ungdomsmästerskapen, så unga talanger är ingen bristvara. Och det saknas profiler i den spanska truppen. Ovan har jag valt ut den stabila målvakten Sandra Panos, den meriterade PSG-mittbacken Irene Paredes och lagets forwardsstjärna, den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso.
Men egentligen skulle jag kunna plocka ut rätt många offensiva spelare som profiler. Jag gillar exempelvis Alexia Putellas och Mariona Caldentey väldigt mycket. De är kreativa spelare som dessutom har förmågan att på egen hand slå sin spelare och skapa målchanser. Amanda Sampedro är en annan hyperintressant, offensiv spelare. Och i Marta Torrejon har man en skicklig frisparksskytt. Det här klippet är från torsdagens träning:
— Pedro Castilla Ramos (@PedroCastilla74) July 13, 2017
Offensiven är alltså urstark. Men eftersom Spaniens brister finns i försvarsspelet kommer målvakt Panos och försvarare Paredes bli väldigt viktiga i EM. Duon måste sannolikt storspela om det skall kunna bli spansk medalj.
Mitt tips blir ändå att Spanien slutar grupptvåa bakom ett starkt England. Jag gissar att den engelska fysiken passar spanjorskorna dåligt. Därmed väntar med stor sannolikhet spansk kvartsfinal mot Frankrike.
Där får Spanien slå ur underläge, vilket jag tror passar spanjorskorna utmärkt. Mitt tips där är att de vinner mot ett nervöst och darrigt Frankrike. Det innebär att Spanien får sin andra EM-medalj. Någon final blir det nog däremot inte.
I semifinalen väntar enligt mitt tips Tyskland, ett motstånd som sannolikt passar spanjorskorna rätt dåligt. Så det blir bara en spansk skräll den här gången. Men vänta några år. Redan till VM 2019 lär Spanien vara en riktigt seriös utmanare om guldet.
Enligt mitt tips kommer alltså finalen att se ut så här:
England–Tyskland
Mitt tips kring hur jag tror att finalen slutar kommer i den femte och sista delen av Den stora EM-guiden. Men innan jag sätter punkt för det här avsnittet hade jag tänkt kolla lite på skytteligan.
I de senaste EM-slutspelen har det krävts fyra till sex mål för att bli skyttedrottning. 2005 och 2009 vann tyska Inka Grings på fyra respektive sex mål och 2013 blev Lotta Schelin skyttedrottning med fem fullträffar.
Det brukar inte vara så många spelare som gör tre mål eller fler i Europamästerskapen. Och att hitta de som kommer att göra det i år känns långt ifrån lätt.
När jag tippar skytteligor i mästerskap brukar jag utgå från grupplottningen, alltså kolla vilka lag som har en lottning där de har förutsättningar att göra många mål. Sett till det tror jag att Spanien och England har bra förutsättningar. Jag tror även att Tyskland kan göra många mål på Ryssland. Fast där finns en lurighet. Tyskorna kan ju redan vara klara inför Rysslandsmatchen, så de kanske spelar reservbetonat.
Jodie Taylor
Kollar vi mina finallag har Jodie Taylor och Ellen White varit heta under våren i det engelska laget, men även Fran Kirby kan komma att göra tre mål eller fler.
I Tyskland verkar kvartetten Hasret Kayikci, Svenja Huth, Lina Magull och Sara Däbritz få förtroendet i startelvan. Alla de har möjlighet att bli minst tremålsskyttar i mästerskapet. Men det har ytterligare några tyskor, som exempelvis Dszenifer Marozsan – även om hon ju normalt inte är någon utpräglad målskytt. Anja Mittag är en annan bubblare. Hon har haft dålig form under våren, och börjar nog på bänken. Men hon skulle å andra sidan kunna få spela 90 minuter mot ryskorna.
Jag tror alltså även att Spanien kan komma att göra många mål. Där är Jennifer Hermoso en glödhet kandidat till att vinna hela skytteligan, intressanta Amanda Sampedro skulle kunna vara en annan. Spanien brukar dock sprida målen på ganska många spelare, så det är många som med rätt flyt skulle kunna bland sig i skytteligatoppen.
I Norge kanske det är dags för Ada Stolsmo Hegerberg att kliva fram i ett stort mästerskap. Hon brukar ju vara en pålitlig målskytt. I Frankrike står målhoppet till Eugenie Le Sommer och Marie-Laure Delie, men jag hade inte satsat några pengar på duon – de känns båda rätt formsvaga.
Jag hade inte heller satsat några pengar på någon av de svenska spelarna. Däremot måste ju förstås Vivianne Miedema nämnas. Blir EM hennes stora mästerskap? I hemmalaget känns även Lieke Martens som en tänkbar kandidat.
Sedan har vi ju Danmark där Pernille Harder och Nadia Nadim är pålitliga målskyttar. Men går danskorna tillräckligt långt? Samma sak gäller för Schweiz, där Ramona Bachmann och Lara Dickenmann är två tänkbara skyttedrottningar.
Dagny Brynjarsdottir
Islands Dagny Brynjarsdottir, Skottlands Jane Ross, Österrikes Nina Burger och Belgiens Tessa Wullaert är alla normalt väldigt duktiga målskyttar. Men jag är inte så säker på att deras lag kommer att göra så många mål. Därför väljer jag bort dem.
Dags att sätta ner foten, och ta ett beslut. Jag går återigen på min magkänsla, mitt tips kring skytteligan blir att följande spelare slutar i topp:
1) Jodie Taylor
2) Vivianne Miedema
3) Hasret Kayikci
Sedan tror jag även att Jennifer Hermoso, Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer, Sara Däbritz, Ellen White, Amanda Sampedro, Lieke Martens, Stina Blackstenius och Pernille Harder gör minst två mål vardera.
Tidigt på den internationella kvinnodagens morgon, svensk tid, hände något omvälvande i damfotbollsvärlden. Frankrike vann med hela 3–0 borta mot USA, vilket fick följden att fransyskorna vann She Believes Cup, medan USA kom sist.
Strax fler reaktioner på det, först några ord om den svenska startelvan till kvällens möte med Ryssland. Har jag fattat rätt sänds första halvtimman (avspark 19.30) på på SVT2 och så går SVT24 in från 20.00. Vill man se hela matchen utan kanalbyten är det webben och SVT Play som gäller.
Pia Sundhage gör inga stora förändringar i sin startuppställning, hon kör på med sin stomme av nyckelspelare. Så har Sundhage alltid jobbat, och grundtanken att verkligen svetsa samman en tajt elva är ju bra. Det finns många fördelar med kontinuitet.
Samtidigt får det inte bli så att spelarna i elvan känner sig givna, och där tycker jag Sundhage har ett problem. Hon har helt enkelt för många spelare som är givna. Så här tidigt på året tycker jag i princip att hon kan konkurrensutsätta alla positioner. Men så jobbar inte Sundhage tyvärr. De enda som sitter löst är de på bänken, för där skiftas det stundtals rätt vilt.
Ut Sundhages tänkta EM-elva får Jonna Andersson vila i dag, vilket ger plats för Hanna Glas på vänsterbacksplatsen. Så här ser dagens elva ut: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Glas – Hanna Folkesson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger, Kosovare Asllani – Olivia Schough och Lotta Schelin.
Hanna Glas
Jag gissar att valet av Schough bredvid Schelin innebär att Sundhage tycker att Eskilstunaspelaren har varit Sveriges näst bästa forward i Algarve. Det tycker inte jag. Spontant kan jag inte komma på att Schough haft ett enda avslut värt namnet. Jag kan inte heller komma på att hon varit direkt inblandad i någon farlig målchans.
Jag hade hellre sett att Mimmi Larsson eller Lina Hurtig testats som toppforwards bredvid Schelin. Men Hurtig lär ju behövas som avlastning på mittfältet. Där har ju Sundhage nämligen tagit med för få spelare i sin trupp. Visst gick Elin Rubensson sönder, men det hade ändå känts mer rimligt att ta bort en ytterback och plockat in en till central mittfältare. Speciellt som Magdalena Eriksson är användbar både som mitt- och ytterback.
Jag kan ju nämligen inte förstå varför inte Katrin Schmidt är med i den här truppen. Hon fick 15 minuter mot Norge i Algarve, sedan trillade hon ner flera hack på Sundhages lista. Tråkigt, för jag tycker att Schmidt borde passa in utmärkt i det här spelsystemet.
Katrin Schmidt
Dagens motståndare Ryssland innehåller några spännande spelare. Nu skall det sägas att jag inte har sett dem på några år, så de här omdömena kan ha passerat datummärkningen. Men målvakten Elvira Todua minns jag som en högst ojämn spelare, hon är välväxt och spänstig och blandar insatser av högsta världsklass med rena barnmisstag.
I EM 2013 visade sig Todua från sin bästa sida, där var jag mycket nära att ta med henne i mitt allstarlag. Bland utespelarna är Elena Morozova och Ekaterina Sochneva duktiga spelare som jag fastnat för. Sochneva är dock avstängd i dag, så henne behöver Sverige inte bekymra sig för. Morozova har tidigare varit en smart forward, men verkar nu husera på mittfältet.
Vilket som är Ryssland ett lag som vi skall slå med ett par måls marginal, även med en sliten trupp. För slitna verkade ju våra spelare vara mot Nederländerna. Visst verkade planen vara av den långsamma typen. Det kändes som att det var väldigt svårt att få fart på bollen, men det är knappast ändå hela förklaringen till ett långsamt anfallsspel.
Vi får se om det blir mer fart och löpvilja i dag. Är det något Schough är bra på så är det ju att löpa. Men totalt sett borde det svenska laget vara slitet när de går in i fjärde matchen på sju dygn. Speciellt när man läser följande mening i det senaste referatet på förbundets egen hemsida:
”Sverige störde Holland högt i planen och kunde norpa åt sig bollen vid ett antal tillfällen. Men den hårda träningen samt det intensiva matchandet gjorde sig synlig i det svenska laget.”
Hårda träningen? Det låter väl inte så genomtänkt under en så intensiv turnering.
Därmed lämnar jag vårt svenska landslag för nu och återvänder till nattens skräll. USA har ju varit världsetta alla år utom ett sedan 2008. Man har aldrig varit sämre än tvåa, och man förlorar väldigt sällan på hemmaplan.
Men nu börjar övriga världen knappa in. 1–0-förlusten mot England följdes alltså upp med en 3–0-förlust mot Frankrike. Såvitt jag förstått hade USA aldrig tidigare förlorat två raka hemmamatcher. Och det är ytterst ovanligt att man går mållöst av planen två matcher i rad.
Det här var bara femte gången i historien som USA förlorade med tre mål eller mer. En gång tidigare har man förlorat med 3–0 på hemmaplan, det var mot Tyskland i VM-semifinalen 2003. De andra tre storförlusterna har varit i VM 2007 mot Brasilien samt mot Norge i Algarve cup 1998 och mot Kanada i Algarve cup 2001. Det här var alltså största förlusten på tio år.
Nu hör det ju till saken att USA inte har något mästerskap förrän VM 2019, så man borde kunna kosta på sig att testa rätt rejält. Man har provat många nya spelare på sistone, och i She Believes Cup har man exempelvis försökt spela med en trebackslinje.
Noterbart här är dock att när Tom Sermanni testade rejält för fyra år sedan – och förlorade två matcher i Algarve cup – då fick han sparken. Nu börjar rösterna höras för att förbundet även skall sparka Jill Ellis.
Sanningen är väl dock att Ellis har ett sämre material att jobba med nu än för några år sedan. Nyckelspelare som Christie Rampone, Shannon Boxx och Abby Wambach har fallit för åldersstrecket, Hope Solo har straffat ut sig och framför allt har speluppläggaren Lauren Holiday lagt av.
Ersättarna har inte hållit samma höga klass, och USA har haft svårt med återväxten. Visst vann man F20-VM 2012, men det laget kämpade sig till segern, det var inte ett lag med massor av stor talang. I senare årgångar har USA långt ifrån imponerat i ungdomsmästerskapen. Kanske att amerikanskornas tid på tronen börjar gå mot sitt slut.
För Frankrike däremot ser framtiden ljus ut. Man har haft väldigt talangfulla ungdomslandslag de senaste åren, och nattens seger antyder att man kanske är på väg att skrämma bort gamla spöken. Som bekant har ju Frankrike fortfarande aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap, inte ens i EM.
Deras största segrar har varit två vinster i Cypern Cup. Nu har man vunnit något större, för även om det bara är fyra lag i She Believes Cup är det fyra av världens fem högst rankade lag. Så nattens turneringsseger är Frankrikes största viktoria någonsin på seniornivå.
Framför allt imponerar sättet som man vann turneringen på, det rymmer nämligen ett stort mått av god moral. I öppningsmatchen mot England kom man i underläge, men visade styrka och vände till 2–1-seger efter två mål under matchens sista 20 minuter.
Mot Tyskland i den andra matchen var Frankrike enligt uppgift det spelmässigt klart sämre laget. Men trots att tyskorna radade upp målchanser stod fransyskorna emot. Bland annat räddade Sarah Bouhaddi en straff från Mandy Islacker.
Och så då slutligen nattens storseger mot USA. Fransyskorna gjorde två tidiga mål, men det har man gjort förr mot USA, och tappat. Det franska laget var tydligen pressat i början av den andra halvleken, men återigen stod man emot – och kunde dessutom kontra in ett 3–0-mål.
Här är målen, 1–0 på straff av Camille Abily efter att Eugenie Le Sommer fällts:
2–0 gjorde Le Sommer på en snabb kontring där inte USA:s trebackslinje hängde med:
Slutligen stötte Abily in 3–0-målet i den andra halvleken. Jag gillar hur Elodie Thomis och Amandine Henry öppnar kanten för Eve Perisset i förarbetet till målet. De båda fransyskorna hanterar det dåliga underlaget perfekt, och drar på sig en hel hög amerikanskor.
Frankrike visar alltså att man tänker vara med och slåss om segern i EM. Tyskland har också visat klass i USA. I natt vann man med 1–0 mot England, och spelmässigt har man varit väl så bra som både USA och Frankrike i de båda första matcherna.
Med tanke på att även England och Spanien gjort bra ifrån sig i veckan, och att lag som Norge, Danmark och Nederländerna har skrällpotential, kan vi räkna med ett rekordjämnt mästerskap i sommar. Vi får hoppas att Sverige kan behålla den defensiva stabilitet man visat hittills i vår, och även addera lite mer offensiv spets – för då kommer vi också vara med och slåss om de ädlaste medaljerna.
