När man är fast i coronakarantän hinner man gå igenom både det ena och de andra. Jag insåg bland annat att jag inte hade gått igenom alla de bilder jag tog från damallsvenska arenor efter fjolårets VM-turnering.
Nu har jag gått igenom dem, och hittade närmare 400 bilder som jag ansåg vara publicerbara. Det är bilder från tio matcher med nio olika klubbar. Här kommer de första cirka 130 bilderna.
Vad passar bättre en regnig semestersöndag än att ge sig iväg på en liten utflykt? Min utflykt gick till Vittsjö Idrottspark, en plats man måste tycka om.
Det var bara andra gången jag var där, men det räcker för att känna den härliga atmosfären. Jag vet att Anders Nilsson skrev i Aftonbladets allsvenska fotbollsbilaga inför seriestart att ”Sverige behöver inte fler Vittsjö” och att den krönikan väckte känslor.
I grunden har förstås Nilsson rätt i att det krävs att stora aktörer med ekonomiska muskler om svenska damfotbollsklubbar skall kunna stärka sin internationella konkurrenskraft.
Men personligen tycker jag nog att det tvärtom behövs fler Vittsjö och Mallbacken. Alltså orter där folket känner ett äkta engagemang för sina damlag, där allt kring lagen inte bara bygger på föräldrar som egentligen bara bryr sig om sina egna döttrar. Jag tycker faktiskt att man med blotta ögat kan se att hemmalaget är viktigare för folket på plats i Vittsjö än det exempelvis är i Göteborg.
Jag pratade lite med Lisa Klinga och Thomas Mårtensson efter matchen i går. Mårtensson konstaterade att det bara är två ”bylag” kvar i svensk elitfotboll, utöver Vittsjö just nämnda Mallbacken. Även om båda lagen är överlevare sa han att han upplevde att det blev svårare och svårare för en klubb som Vittsjö att hålla sig kvar på elitnivå.
Klinga är Stockholmstjejen som spelade Champions Leaguefinal med den klubb hon fick huvuddelen av sin fotbollsfostran, Tyresö FF, men som nu är inne på sin femte säsong i nordöstra Skånes skogar. Hon förklarar vad det är som är så speciellt med Vittsjö:
”Det är en liten förening som vill mycket. Och alla runt omkring är engagerade och jobbar för att hela tiden bli bättre och bättre. … Vi har ett gång gubbar som är med i 300-klubben som är hur gulliga som helst. De är alltid runtom och stöttar och hjälper till med allt möjligt. Det är mycket det som gör att man trivs, att hela byn är engagerad. Det är en jättehärlig miljö att vara i.”
Fotbollsmässigt nämner hon också tränare Mårtensson som en stor anledning till att hon trivs så bra i Vittsjö. Och det är väl tveklöst så att han är värd stora hyllningar för det jobb han har gjort i klubben.
I går var han dock väldigt missnöjd med matchen. Inför avspark hade hans lag tagit tio poäng på fyra hemmamatcher, och hade målskillnaden 6–0. Inklusive bortamatcherna hade man släppt in minst mål i serien, bara tre stycken.
Nu släppte man fyra i samma match. Mer om det strax, men jag tyckte nog att Mårtensson och Klinga var lite överdrivet självkritiska efter matchen. För det var verkligen en högklassig damallsvensk match, en match som kändes jämnare än vad slutresultatet 2–4 berättade. Jag räknade till 7–5 i målchanser till Göteborg.
Det fanns alltså ganska mycket att glädjas åt på båda sidor. En kul sak var att det var 929 åskådare på välfyllda läktare. Det trots att det närmast var monsunregn innan matchstart. Det kändes som att halva Vittsjön regnade föll ner över samhället ungefär en timme innan matchstart. Och att resten av sjön föll ner över planen i matchupptakten.
Trots den stora regnmängden märktes det knappt på planen, den klarade verkligen allt regn förbluffande fint.
Utöver vädret hade båda lagen tunga skador i sina backlinjer. På de två raderna närmast framför mig på läktaren satt dels CJ Bott och dels Emma Berglund och Beata Kollmats. Dessutom hade Vittsjö Nellie Persson på bänken med lättare skadekänning.
Göteborgsduon bör kunna vara tillbaka i träning den här veckan, vilket bör innebär att det tar ytterligare någon eller några veckor innan de är matchklara.
Känslan var att Vittsjöduon har lite närmare till spel. Bott bröt handleden i första halvleken av VM-matchen mot Kanada för en dryg månad sedan. Jag bytte några ord med henne, och hon hoppas kunna spela med handskydd inom kort.
Det var tydligt att Vittsjö led mer av skadorna i sin backlinje än vad Göteborg gjorde. Men hemmalaget inledde ändå matchen bäst och satte bra press på serieledarna under de första fem–sex minuterna.
Sedan tilltog övergick regnet i skyfall, och matchen ändrade karaktär. Nu var det Göteborg som tog över genom att sätta press på Vittsjö. I den pressen kom också matchens första mål av Rebecka Blomqvist. Just då kändes Göteborg som det klart bättre laget, och inget tydde på något annat än en klar bortaseger.
Men knappt 4,5 minuter senare ändrade matchen karaktär igen när Alexandra Benediktsson nickade in en hörna till 1–1. Plötsligt var Vittsjö med igen. Resten av halvleken var jämn med chanser åt båda håll.
Slutminuterna i den första halvleken blev matchavgörande. Efter 43.50 hade Summer Green ett superläge, fint framspelad av Tove Almqvist. Greens avslut på volley var bra, men det hjälpte inte eftersom Jennifer Falk:s räddning var fantastisk. Göteborgsmålvaktens förflyttning från ena stolpen till den andra var makalöst snabb.
Någon sekund in på övertiden var det istället Göteborg som tog ledningen. Via Benediktssons huvud hamnade ett inlägg från Emma Koivisto hos Julia Roddar till vänster i Vittsjös straffområde.
Roddars skott gick mellan benen på Almqvist och passerade sedan en offsidestående Pauline Hammarlund innan den gick in i burgaveln. Min personliga uppfattning är att Hammarlund påverkar spelet genom att skymma målvakt Sabrina D’Angelo. Men på VM släppte de ju några mål av det här slaget, bland annat Tysklands 1–0 mot Nigeria.
Så det verkar vara den korrekta tolkningen att man skall få vara i den typen av offsideposition som Hammarlund var. Och vad jag såg hade domarna ingen diskussion om att eventuellt döma bort målet.
Baklängesmålet var förstås tungt för hemmalaget som gjorde en bra halvlek. Och bara 23 sekunder in i den andra halvleken blev det ännu tyngre. Då lobbade nämligen Hammarlund in 3–1 till Göteborg på en härligt precis passning från Elin Rubensson.
Och i 59:e minuten punkterades matchen helt när Rebecka Blomqvist sprang igenom och gjorde sitt andra mål för dagen fram till 4–1. Det målet kändes lite väl lätt. Det var en inspark från Falk som Hammarlund skarvade in bakom Vittsjös backlinje till Blomqvist.
Både vid 3–1 och framför allt vid 4–1 var det tydligt att Vittsjö har problem med snabbheten i mittförsvaret. Resten av matchen spelade Göteborg av på ett bra sätt. På presskonferensen efter matchen konstaterade tränare Mårtensson att hans lag är bättre på att styra tempot i matcherna från ledning än från underläge. Och att Vittsjö blev både utspritt och lite stressat i den andra halvleken.
Här tror jag även att snabbheten i backlinjen är en faktor. I underläge måste man ofta trycka upp lite högre, och då riskerar ett lite långsamt mittförsvar att bli straffat.
4–1-målet kändes lite billigt, men totalt sett skall det ju sägas att Göteborg var väldigt effektivt. Och 3–1-målet var verkligen högklassigt. När Rubensson vann bollen ute vid sidlinjen hade både Vittsjös backlinje och målvakt D’Angelo ganska bra positioner. Men Rubenssons lyftning till Hammarlund var så högklassig att alla Vittsjöspelare framstår som felplacerade när bollen går når forwarden.
På slutet fick en göteborgare också göra mål i matchen. Det var Paulina Nyström som i sitt tredje damallsvenska inhopp gjorde sitt första mål. Hon gjorde det för Vittsjö. Nyström är en spelare jag trott mycket på sedan jag såg henne första gången i Hovås/Billdal för drygt tre år sedan. Då gjorde nu 18-åriga Nyström också mål, den gången i elitettan.
Jag noterar för övrigt att Nyström har spelat fem matcher för Lörby i division I. Man har ju hört en hel del kritik mot F19-serien, och på så sätt är det ett väldigt bra upplägg för talanger som är på väg in i damallsvenskan att få spela seniorfotboll på hyfsat hög nivå.
På samma sätt släpper ju Linköping spelare till IFK Norrköping, Kungsbacka till Jitex och Kristianstad till Asarum. Det finns säkert fler exempel.
Tillbaka till gårdagens match i Vittsjö. Peter Gerhardsson var på plats, och intervjuades i halvtid. Då fick han en signerad Peps Persson-CD av Vittsjö, en gåva förbundskaptenen verkade väldigt nöjd över. Gerhardsson hade många spelare att titta på. Han hade ju fyra VM-spelare i Göteborg. Dessutom borde han ju kolla lite extra på deras forwardsduo Blomqvist/Hammarlund. De båda ligger nu etta respektive delad tvåa i skytteligan med sju respektive sex mål.
Hos Vittsjö gissar jag att Gerhardsson hade blicken på de båda yttermittfältarna Michelle De Jongh och Tove Almqvist. De Jongh gjorde sin 100:e match i damallsvenskan, och borde stå och knacka på dörren till landslaget. Hon är löpvillig och försöker hela tiden vara konstruktiv. Framför allt var hon bra före paus. I den andra halvleken klev Almqvist istället fram, och visade fin klass.
Under VM låg mycket fokus på domarinsatsen. Det gjorde inte eftersnacket i går. Men det kunde mycket väl ha gjort det, för jag såg två klara straffar som inte blåstes. Det pratades om en tredje också, men den uppfattade inte jag.
De jag såg var dels en till Göteborg efter 29 minuter i den första halvleken. Då använde Tove Almqvist armen i en nickduell, något som väckte starka känslor hos Göteborgsspelarna, men som inte fick domare Sandra Almkvist från Örebro att agera. Almqvist hade uppe armen i axelhöjd – alltså skulle det ha varit straff.
Det skulle även ha varit straff till Vittsjö i mitten av den andra halvleken när en Göteborgsback skickade bort Clara Markstedt i en duell framför målet. Jag stod då precis bakom för att se om jag kunde få några bra bilder, så jag såg tydligt situationen. Jag, flera Vittsjöspelare och hemmapubliken tyckte alla att det var solklar straff. Det tyckte däremot inte domare Almkvist – och hon bestämde.
Hon är relativt ny i högsta serien, men det är inget skäl att vara feg. För en feg domare är också en dålig domare. Bra domare blåser däremot straff när det är berättigat, vilket det var minst två gånger i går.
En lite kul detalj efter situationen där Markstedt borde ha fått straff var att en hemmasupporter då ropade till domare Almkvist och frågade om hon hade fått frikort på Liseberg. Det var tydligt att budskapet nådde fram, för hon lyfte instinktivt blicken.
Ytterligare en situation där jag tycker att domaren borde ha agerat var vid Paulina Nyströms 4–2-reducering. Där kom Jennifer Falk väldigt billigt undan. Göteborgsmålvakten var helt snett ute, och mejade ner en Vittsjöspelare, som jag tror var De Jongh.
Det borde definitivt ha varit en varning på Falk. Men som jag konstaterade under VM, i den här typen av situationer kommer målvakterna nästan alltid undan. Det är dåligt, för de attackerar oftast försvarslösa motståndare. När man har hoppat för att nicka en boll har man nämligen väldigt liten chans att parera den typen av smällar som Falk delade ut.
Det blev en väldigt lång rapport från Vittsjö. Det spelades ju två matcher till igår. Inför den damallsvenska återstarten hade just Vittsjö släppt in minst mål av alla – tre. Näst minst hade Piteå släppt in – fem.
Men båda de starkaste försvaren blev rejält sargade igår. I Piteå skrällde nämligen Kif Örebro och vann med klara 3–0. Därmed är de regerande mästarinnorna nu nere på sjunde plats, medan Kif Örebro är trea. Jag utfärdade en varning för nykomlingen efter att ha sett dem kontra sönder Göteborg i genrepet. Men att Kif skulle vara så här bra hade jag inte kunnat ana.
De 1876 åskådarna lär inte ha varit nöjda med Piteås försvarsspel. Normalt stabila Cajsa Andersson hade en tung dag och bjöd bland annat på 3–0-målet. För Piteås del får vi hoppas att Faith Ikidi snart är spelklar igen. Nu blev lagets försvarsgeneral kvar på bänken hela matchen.
Även på Malmö IP noterades en fin publiksiffra. 1644 fick se Rosengård vinna med förkrossande 5–0 mot Växjö. Det var smålänningarnas andra 5–0-förlust för säsongen.
Den första var mot Linköping. Den gången fick jag kritik för att jag var mer kritisk mot Växjös försvarsspel än positiv till LFC:s offensiv. Gårdagens ras har jag inte sett. Men jag noterar att Växjö skrev så här på sitt officiella twitterkonto vid ställningen 4–0:
Vi ska inte ta något från FCR de har varit bättre men målen vi släpper in idag är bjudningar
Klart är att Växjö redan nu kan glömma målet om att spela Champions League nästa år. Det är bra med målsättningar, och för Växjö bör de nog formuleras om till att försöka vara kvar i damallsvenskan även nästa säsong.
Efter åtta omgångar är nämligen Växjö nu tolv poäng från en Champions Leagueplats. Och det känns inte säkert att laget slutar topp två ens om det tar full poäng på de sista 14 omgångarna.
Växjö har 2–17 i målskillnad, varav 1–14 på bortaplan. Noterbart är att det ändå är på bortaplan som man har tagit sin enda seger.
För Rosengård noteras att laget har 13 olika målskyttar på lagets 21 mål. Den bredden skojar man inte bort.
Innan jag lämnar matchen måste jag reagera på ytterligare en feg domarinsats. För nog måste väl Nellie Karlsson ha rött kort vid straffsituationen mot Anam Imo i slutet av matchen?
Visst har regeln om målchansutvisning ändrats så att försvararen bara skall ha gult kort om den försöker att spela på bollen. Men det kan ju inte vara tanken att man skall få dra i en motståndare i flera meter innan man försöker nå bollen. För mig är Karlssons aktion ett solklart rött kort. Och det borde det även ha varit för domaren.
Allra sist tänkte jag ge lite beröm till Eskilstuna Uniteds hemsida. Bakom den ganska tråkiga rubriken ”Matchsnack med Munken” ryms svar på flera spännande frågor kring laget.
Artiklar på officiella hemsidor om kommande matcher brukar ofta vara ganska slätstrukna, mycket beroende på att många tränare i princip alltid säger samma saker inför matcherna. Men här får vi svar på hur man tänker om sommarvärvningar, om varför de båda nigerianska VM-spelarna satt mycket på bänken i våras och hur tränaren ser på att laget bara har gjort två mål. Det gillar man.
Det blev som väntat, Sverige möter Ryssland i match om sjunde pris i Algarve cup – en match som bär med sig lite extra laddning.
Sverige och Ryssland skall ju nämligen mötas på Stadion De Adelaarshorst i Deventer den 21 juli, i andra gruppspelsomgången i EM-slutspelet. Sverige inleder som bekant mot Tyskland, medan ryskorna ställs mot Italien i deras öppningsmatch.
Ryssland är ett lag som i princip fallit en plats per år på världsrankingen, sedan den startades. Man var tolva 2003 och är nu nere på 23:e plats. Men man riskerar att falla ytterligare, för under det senaste halvåret har man förlorat klart mot lag som Belgien och Finland, som båda ligger lägre på rankinglistan.
Dock har veckans Algarve cup inneburit lite av ett lyft för ryskorna. Man inledde med 1–0-seger mot Portugal, föll sedan bara med 2–1 mot Kanada innan det blev 6–1-förlust mot Danmark efter tre mål av lagkapten Pernille Harder. Dock skall noteras att Ryssland här drabbades av en målchansutvisning mitt i den första halvleken, och alltså spelade i numerärt underläge i drygt 65 minuter. Man höll ändå emot rätt länge, det danska 2–1-målet kom i 59:e minuten och de fyra sista målen under de sista 20 minuterna.
För er som missade Sveriges match mot Nederländerna i dag är här ett litet klipp:
Och här är alla onsdagens placeringsmatcher i Algarve cup:
Final, 19.30: Spanien–Kanada.
Se här hur glad man är om man är spansk landslagsspelare och har tagit sig till sin första final i Algarve cup:
Match om 3:e plats, 15.45: Australien–Danmark
Match om 5:e plats, 15.45: Japan–Nederländerna
Match om 7:e plats, 19.30: Sverige–Ryssland
Match om 9:e plats, 19.30: Kina–Island
Match om 11:e plats, 15.45: Norge–Portugal
Norge kommer att få sin sämsta placering någonsin i Algarve. Även om det här bara är en träningsturnering är det förstås ingen kanonstart för Martin Sjögren på sitt nya jobb.
I Cypern cup blir det följande placeringsmatcher på onsdag:
Final, 17.30: Schweiz–Sydkorea
Match om 3:e plats, 13.30: Nordkorea–Irland
Match om 5:e plats, 13.30: Skottland–Wales
Match om 7:e plats, 13.30: Belgien–Österrike
Match om 9:e plats, 10.00: Nya Zeeland–Ungern
Match om 11:e plats, 10.00: Italien–Tjeckien
She Belives cup i USA avgörs sent på tisdagskvällen och under natten mot onsdag. Där leder Frankrike på fyra poäng inför avslutningsmatcherna, medan USA och England har tre vardera. De olympiska mästarinnorna Tyskland står på en poäng – och är enda laget som inte kan vinna turneringen. I sista omgången möts USA–Frankrike i det som är närmast en final och England–Tyskland i repris av bronsmatchen från VM 2015.
Här är fler höjdpunkter från Englands 1–0-seger mot USA:
Slutligen en glad nyhet från norra Skåne: Vittsjö får spela sina hemmamatcher på Vittsjö Idrottspark även i år.
I dag meddelar förbundets tävlingskommitté att Vittsjö inte får spela på Vittsjö Idrottspark i årets damallsvenska eftersom anläggningen inte har 800 sittplatser under tak, bara 640.
Vittsjö Idrottspark
Spontant känns det här som rent trams.
Förbundet har år efter år sett mellan fingrarna med klubbar som inte har klarat de ekonomiska kraven. I jämförelse borde 160 sittplatser inte vara någon stor sak.
Visst förstår jag tanken med att ställa krav på bra arenor, och man kan ju ha uppfattningen att Vittsjö har haft chans att påverka arenakraven. Men med tanke på hur publikutvecklingen är i damallsvenskan blir ju det här närmast patetiskt.
I fjol hade fyra lag i damallsvenskan ett snitt på över 800 åskådare. Lag som Djurgården och Göteborg har förhållandevis stora arenor, men bara 376 respektive 378 åskådare i snitt ifjol. Skall man komma med krav hade det ju varit mer angeläget att tvinga storstadslagen att lägga större energi på att locka publik.
Att tvinga Vittsjö att spela alla matcher på bortaplan lär ju knappast hjälpa intresset för serien. Vittsjö är inget stort publiklag, men det beror knappast på arenan – snarare på att det bara bor drygt 1600 personer i samhället.
Nu hotar Vittsjö till och med med att dra sig ur. Det känns ju som ett överdrivet hot. Skulle det blir så vore det ju på alla sätt ett fiasko för svensk damfotboll på klubbnivå.
Damallsvenskan behöver inga fler bakslag. Konkurrensen från andra ligor i världen har ju redan gjort att vår serie dränerats på stjärnor. Utan att ha gjort några jämförelser är känslan att vi får backa många år för att hitta en lika stjärnfattig damallsvenska som årets. Sannolikt en bra bit in på 1990-talet.
Dessutom saknar vår högsta serie tv-avtal, något som förstås bidragit till nedgången. Utan tv-avtal har klubbarna mindre pengar att locka stjärnor med.
Vittsjö fortsätter att imponera i damallsvenskan. I dag vann de derbyt i norra Skåne med 2–1, trots att det var 6–14 i skott och 3–8 i skott mot mål.
Jag lyssnade på slutminuterna via Radiosportens webbtjänst. Där fick jag höra två virriga lokalreportrar som inte riktigt fattade hur Vittsjös seger hade gått till. Tydligen var det Kristianstads match, men Vittsjö försvarade sig bra, kontrade – och hade massor av tur.
Men så är det i fotboll. Riktigt bra lag har tur, massor av tur.
Det var svårt att dra några större slutsatser av måndagens storförlust mot Tyresö. Men jag anade att den mer berodde på att Tyresö var riktigt bra, än på att Vittsjö var riktigt uselt.
Fast efter viktiga Ifeoma Dieke:s korsbandsskada vore det inte konstigt om Vittsjö fick en liten svacka. Dieke har varit en av damallsvenskans bästa backar, och det är inte lätt att ersätta henne. Men dagens resultat är imponerande, hur det än bärgades. Och jag känner mig nu återigen rätt säker på att Vittsjö kommer att återfinnas topp fem när serien är färdigspelad.
Frågan är hur länge klubben håller greppet om publiken. Dagens siffra på 1572 var bra, men nästan ändå under vad jag förväntat mig. Jag trodde nog att ett derby skulle kunna dra 2000 till Vittsjö Idrottspark.
En publiksiffra som gjorde mig rejält besviken var 701 på Umeå–Piteå i tisdags. I den matchen tog för övrigt Umeå ett stort steg mot säkrat kontrakt. Jag tror faktiskt att 18 poäng kan räcka. Men det är bäst att vänta ut helgens resultat innan man slår fast det…
Tillbaka till publiken. Umeå är nu nere i 920 i publiksnitt, och då hade man ändå 3125 mot Tyresö – då det var fri entré. Övriga matcher har det varit närmast fiaskoartade siffror. Tråkigt för serien att en tidigare publikmagnet har tappat sin dragningskraft.
Det har hänt så mycket inom svensk damfotboll de senaste dagarna att jag inte vetat i vilken ända man skall börja.
För det finns verkligen mycket att kommentera kring det ekonomiska kaos som råder i damallsvenskan.
Konkurshotet som vilade över Kif Örebro har jag skrivit om. Men det verkar ju tillfälligt vara avvärjt. För Kifs rop på hjälp hann ju knappt lämna styrelserummet förrän kommunen lovade att ställa upp och rädda klubben.
Det var förstås bra för Kif – och för damallsvenskan. För konkurser i etablerade klubbar är verkligen inget damfotbollen behöver nu.
Men rent principiellt är jag tveksam till att kommuner går in och räddar klubbar i kris. Det har jag varit ända sedan Helsingborgs IF:s herrar räddades av kommunen för ett antal år sedan.
Jag förstår reklamvärdet för kommunen med elitidrott, men tycker inte att mina skattepengar skall gå till att rädda föreningar som betalar högre löner än de har råd med. Klubbarna måste lära sig att ta större ansvar för sin ekonomi.
Jag tycker ju i och för sig att det är väldigt mycket mer behjärtansvärt att rädda Kif Örebro än Helsingborgs IF, då skillnaden i lönenivå och omsättning är gigantisk. Men som sagt, principen är ändå fel.
Överhuvudtaget tycker jag att svenska elitklubbar i fotboll ställer orimliga krav på sina kommuner.
Det var ju inte bara Kif Örebro som ropade på hjälp i går. Även Jitex BK såg sin verksamhet hotad. Det kostar klubben en halv miljon kronor att spela sina matcher på Valhalla i Göteborg i år. Och när deras normala hemmaplan Åby IP åter är klar för spel så verkar den inte nå upp till de krav som krävs för att godkännas för damallsvenskt spel till säsongen 2014.
Först skall jag slå fast att jag tycker att det är synd om Jitex, som i det här fallet har fått löften från Mölndals kommun om en godkänd arena. Men samtidigt kan jag inte sluta att förvånas över hur förbund och klubbar tar för givet att kommunerna skall stå för de miljoninvesteringar som krävs för att förbund och klubbar skall kunna tjäna extra mycket pengar.
Det finns väl inget som säger att en svensk kommun är skyldig att hålla sina elitklubbar med superarenor.
När klubbarna sitter på konferens med SvFF och EFD och bestämmer om nya, svindyra arenaregler måste de väl vara beredda att betala priset själva?
Det är inte svårare än att klubbarna köper loss mark, och bygger sina egna arenor. Eller så får väl förbundet gå in och bekosta arenorna.
För som sagt, det är orimligt att förbund och klubbar kräver att kommunerna skall lägga upp miljontals kronor för att möta nya regler som kommunerna inte har fått vara med och påverka.
Men klubbar och förbund skäms inte för att ta beslut som andra skall betala. Efter sina möten går de raka vägen till sina kommuner och kräver stora ombyggnader. Och skulle kommunen säga nej, då gråter klubbarna ut i media och får det att verka som att det är kommunen som är den stora boven.
Jag förstår förstås meningen med arenakraven. Jag förstår att tv-kanalerna sätter press på klubbarna för att kunna erbjuda bästa sändning.
Men tycker ändå att kraven är löjliga i damallsvenskan. Jag tycker att det är mycket viktigare att pengarna går till att utveckla produkten, än till paketeringen.
När jag står inför valet mellan högkvalitativ choklad i billig förpackning, eller billig choklad med högkvalitativ förpackning, då väljer jag förstås alltid det förstnämnda.
Visst, det tar garanterat lite längre tid att inse att den chokladen som ser tråkigast ut ändå är den bästa. Men när man väl hittat en kvalitetsprodukt byter man inte bort den.
Däremot så låter sig inte folk luras av en fin förpackning mer än en gång. Har man väl testat, och blivit missnöjd – då dröjer det till nästa test.
2500 åskådare på Vittsjö Idrottspark
Att Kif Örebro på grund av arenakrav tvingas spela sina hemmamatcher på en pinsamt tom Behrn Arena gör inte fotbollsupplevelsen större. Inte alls.
Det är en väldigt mycket trevligare inramning med 2500 åskådare på Vittsjö Idrottspark än det var med 2282 på Borås Arena i fjol.
Jag hade mycket hellre sett att alla damallsvenska klubbar hade krav på att ha ett F19-lag med heltidsanställd tränare, än en arena med planvärme, 100 vip-stolpar och 1000 sittplatser under tak.
För som jag ser det är det först när chokladen är så bra att den säljer, som man kan börja lägga pengar på att göra förbättringar av förpackningen.
Och nu säljer inte damfotboll på klubbnivå någonstans i världen. Det borde därför vara högsta prioritet att jobba på att utveckla spelet – inte på att förbättra läktare, strålkastare och omklädningsrum.
Redan tidigt under säsongen tänkte jag tanken att åka till Vittsjö för att se laget mot Tyresö – om inte nykomlingen hade rasat ihop.
När jag för ett tag sedan såg Vittsjö vinna mot Jitex insåg jag att laget var så välbyggt att det inte skulle rasa ihop. Det gjorde att resetankarna stärktes. Och i veckan tog jag det definitiva beslutet om att göra en lördagsutflykt till norra Skåne.
Fast under den närmare två timmar långa bilresan söderut hann jag ställa frågan ”vad håller jag på med?” till mig själv ett par gånger.
Väl där var det cirka 1,5 timmar kvar till avspark. Det kändes ju inte aktuellt att åka till arenan så tidigt – jag ville ju inte vara först. Så jag tog en sväng genom samhället.
Fast där var det så få människor att jag först undrade var all publik befann sig, och sedan beslöt mig för att ändå åka direkt till Vittsjö Idrottspark.
På vägen upp till arenan stannades jag av fyra olika arrangörer, alla ställde frågan om jag hade biljett. Det var ju nämligen utsålt. Jag började ana vad som väntade.
Och bilden jag möttes av vid arenan visade jag upp redan i ett kort inlägg i går. Det var alltså fullsatt redan långt innan lagen gick ut för uppvärmning. Makalöst.
Från den stund där jag parkerade min bil vid arenan ångrade jag inte min utflykt en enda sekund. Inte ens nära. Man fick ju uppleva en saga, fast i verkligheten.
Den officiella publiksiffran på matchen var 2500. Men då räknades inte de 15 personer som fick specialplatser på en lift och en container just utanför Idrottsparken.
Cirka 15 åskådare tog plats på lift och container.
Det kallades förresten årets match i Vittsjö. Fast det måste väl ha varit tidernas match? Utmanarna från skogen ställdes mot superlaget från Stockholm. Och tv var på plats för att direktsända.
TV4:s Daniel Kristiansson intervjuas på Vittsjö Idrottspark.
Hela dagen blev en succé. Visst, allt i arrangemanget höll väl inte direkt tysk VM-klass. Men vem hade förväntat sig det? Och ibland är det spontana charmigare än preussisk ordning.
Tack Vittsjö för en fantastisk, och minnesvärd dag. Jag körde hela vägen hem med ett brett leende på läpparna.
Efteråt på kvällen noterades att USA:s avresematch inför OS sågs av drygt 16000 åskådare i Salt Lake City. Jag hamnade i en kort twitter-diskussion om siffran, där jag konstaterade att Sverige bara har haft 10000 åskådare totalt på årets tre hemmalandskamper. Jag möttes av argumentet att USA är så mycket större än Sverige sett till antal invånare.
Men kan Vittsjö dra 2500 åskådare mot Tyresö så måste väl landslaget kunna dra 25000 mot USA. Minst. Eller hur?
Jaja. Jag har ju även lovat en sportslig analys av matchen. Nu tar sig solen fram här i Varberg, så analysen får vänta lite. Men den kommer, så håll ut…
Jag har semester, och sparar därför analysen av dagens match i Vittsjö till i morgon.
Då utlovas en ny hyllning av Vittsjös lagspel. Dessutom kommer jag att analysera Tyresö. Där blir det ett stort frågetecken för lagspelet.
Men innan jag stänger bloggen för kvällen måste jag bjuda på dagens bild. Så här såg det ut på Vittsjö Idrottspark när jag kom dit – en timme och en kvart innan avspark. Det gjorde min dag.
Vi är framme vid den sista helgen med damallsvensk fotboll innan OS-uppehållet. I andra länder, som Japan har ligan redan lagts i malpåse. Men i Sverige skall lagen spela en eller två matcher till innan de flesta spelarna får semester.
Själv riktar jag min uppmärksamhet åt två håll den här helgen. Dels på hur det går i Salt Lake City, mellan USA och Kanada. Dels på hur det går i Vittsjö, i det damallsvenska toppmötet mellan Vittsjö och Tyresö.
Om vi börjar med den senast nämnda matchen. Den spelas nämligen först, avspark 14.20 i Vittsjö – och på TV4sport. Där har Vittsjö sin sista chans att göra den damallsvenska guldstriden till en kamp mellan tre lag. Förlust, och det kommer uteslutande hamna om Tyresö och LdB Malmö under damallsvenskans andra halva.
Jag har hört folk i andra lag hoppfullt säga att ”halva serien återstår” eller ”det är 33 poäng kvar att spela om”. Det är skitsnack. Sannolikheten att både Tyresö och LdB Malmö rasar ihop i höst är så liten att den inte är värd att diskutera. I kväll finns det bara tre lag som kan vinna SM-guldet. I morgon kan det vara två.
Oavsett hur det går i morgon är Vittsjö förstås vårens stora utropstecken i damallsvenskan. Och laget skall vara stolt över sin insats. Även Malmö har överraskat mig positivt. Jag trodde inte att Anja Mittag skulle vara så fantastiskt bra.
Linköping och Göteborg är besvikelserna. Båda lagen måste ta full poäng i resten av omgångarna för att kunna placera sig topp två. Det känns helt omöjligt.
Utöver Vittsjö-Tyresö känns helgens matcher inte speciellt heta. Jag har sett Jitex två gånger nu utan Fridolina Rolfö. Båda gångerna har det känts som att laget saknat något. Rolfö är inte med i Linköping på söndag heller. Det borde innebära hemmaseger.
Örebro–Kristianstad är en rätt oviss match eftersom Kif börjar få ordning på både lag och spel. Jag gissar ändå att KDFF vinner.
* Men damallsvenskan i all ära. Jag börjar få lite OS-vibbar. För mig spelas därför helgens mest intressanta match i Salt Lake City. Senast jag såg USA möta Kanada var i OS-kvalet i vintras. Och det handlade då om en överkörning i den högre skolan.
Det skall bli intressant att se om Sveriges blivande motståndare har lärt sig något, och hyvlat bort delar av det naiva spel som de periodvis använt sig av i år.
Det skall även bli intressant att se om USA:s anfallsduo Alex Morgan och Abby Wambach är lika bra i den här matchen som de var i Halmstad.
Matchen tv-sänds, så jag hoppas kunna se den via någon stream. Matchstart är 20.00, svensk tid.
* I övrigt i helgen så är det full omgång i norska Toppserien i morgon. Båda topplagen Stabaek och Lilleström spelar borta. Men mot lag de skall slå. Det spelas alltså ingen riktigt het match i Norge.
* Däremot lär det bli hett värre i Vitryssland. Mitt favoritlag Molodechno ställs nämligen mot regerande mästarinnorna Bobruichanka på bortaplan på söndag. Molodechno föll i bottenmötet med Viktorya-86 Brest i förra veckan, och är nu åter sist i tabellen. Målskillnaden visar –114 efter tolv omgångar. Bobruichanka är obesegrat och har +57. Som sagt, det lär bli hett…
En blogg om internationell damfotboll 