Grattis Nederländerna, grattis damfotbollen

Nederländerna är Europamästarinnor efter 4–2 mot Danmark. Och Lieke Martens har prisats som turneringens bästa spelare.

Att värdnationen vinner känns logiskt – de vann samtliga sina sex matcher under ordinarie tid. Och de har haft störst kvalitet i offensiven genom hela turneringen. Jag räknade till 7–7 i klara målchanser i finalen. Men medan danskorna ”bara” förvaltade två av sina, fortsatte hemmaspelarna att vara makalöst effektiva genom att göra fyra mål.

När det gäller Martens har hon gjort 3,5 mål och har två assist under EM – så visst känns det som en rimlig utnämning. Jag skriver 3,5 eftersom hon även var sista nederländska på det 3–0-mål mot England som räknades som självmål.

När det gäller spelkvalitet var finalens andra halvlek inte lika fantastisk som den första. Men det var ändå en väldigt bra halvlek. Totalt måste det här vara historiens bästa EM-match. För vilken match skulle kunna konkurrera?

Det finns några VM-matcher som jag håller på samma nivå, men någon EM-match kan jag inte komma på. Att finalen blev en sådan toppmatch var förstås fantastiskt bra för damfotbollen som sport – framför allt i Nederländerna och Danmark.

Lite tråkigt var det allt att två svaga ingripanden från Stina Lykke Petersen blev avgörande. För både 2–1-målet från Lieke Martens…

…och Sherida Spitse:s matchavgörande 3–2-frispark kom ju till efter svaga målvaktsingripanden.

Visst gjorde Lykke Petersen även en fantastisk räddning, men det kompenserar ju tyvärr inte för missarna.

Vivianne Miedema klev upp på andraplatsen i skytteligan genom att punktera finalen med sitt 4–2-mål.

Danmark fick alltså silvermedaljerna, och på slutet drabbades de av ytterligare en skada. Det var Rosengårdsnyförvärvet Simone Boye Sörensen som skadade knät. Vi får verkligen hålla alla tummar för att den danska försvarsgeneralen inte blir borta länge.

När det gäller spelarkritik var det framför allt Sherida Spitse, Danielle van de Donk och nämnda Vivianne Miedema som klev fram och gjorde lysande insatser i finalen. Men även kantspelarna Lieke Martens och Shanice van de Sanden var som vanligt bra.

Jag har hyllat Jackie Groenen genom hela turneringen. Hon inledde även finalen på ett lysande sätt, och låg bland annat bakom kvitteringen till 1–1. Men efter att hon fick gult kort i 21:a minuten tappade hon både i aggressivitet och i kvalitet. Kanske förlorade hon även priset som turneringens bästa spelare där? Fast det är ju en bra tröst att få med sig ett EM-guld hem till Frankfurt…

I mitt tips inför mästerskapet tippade jag att Nederländerna skulle åka i kvartsfinal och Danmark redan i gruppspelet. Och jag är inte den enda som varit snett ute i förhandstipsen. Det har verkligen varit ett skrällmästerskap.

Men på en front träffade jag mitt i prick, och det var skytteligan. Där hade jag Jodie Taylor som vinnare och Vivianne Miedema som tvåa – precis som det slutade. Alltid något…

Miedema gjorde för övrigt alla sina fyra mål i utslagsmatcherna, vilket ju tyder på stor styrka.

8 thoughts on “Grattis Nederländerna, grattis damfotbollen

  1. Håller inte med om att 2-1 målet var ett skott en målvakt SKA ta. Vad gäller 3-2 så tillkom det på en riktigt billig frispark efter att van de Donk säckat ihop innan det blev kontakt mellan spelarna, d v s en filmning. Med allt det sagt va det förstås en fullt rättvis seger för Nederländerna och som du säger en seger för damfotbollen i stort när de två lag som ville spela offensiv fotboll gick längst och gjorde upp i historiens bästa EM-final och sannolikt en av de bästa dammatcher som spelats.

    • Håller med om att 2–1-målet inte är en regelrätt tavla. Men det är ett skott som man inte har råd att släppa in i en jämn final, ett skott som Lykke Petersen måste rädda om hennes lag skall kunna vinna.

  2. Det första jag vill göra är att tacka bloggaren för riktigt bra bevakning av turneringen och damfotbollen i stort. Du, och även David och Rainer på deras respektive bloggar, förtjänar ett stort tack!

    Sen är det bara att gratulera Holland till guldet. Jag tycker de är värdiga vinnare inte bara för att de gör flest mål i finalen utan för spelet genom hela turneringen. Båda finallagen ska dock lyftas fram för sin offensiva fotboll. Kombinationen av spetskvalitet och att holländskorna neutraliserade Harder och Nadim i andra halvlek blev till slut avgörande. Härlig match och förhoppningsvis leder resultatet till positiv utveckling för damfotbollen i både Holland och Danmark. För av det jag märkt nere i Holland är att det uppenbart finns ett intresse kring landslaget hos allmänheten. Fullsatt på matcherna och bra drag inför och på de samma. Däremot har du helt korrekt tidigare pekat på den ganska skrala bevakningen av turneringen. Inget större intresse från massmedia, några flaggor här och där och visserligen någon form av fanzone på spelorterna, men inte så mycket mer än så. Håller tummarna för en bestående förbättring på den fronten.

    Det tråkiga med turneringen, smolk i bägaren om man så vill, är ju som du också är inne på alla knäskador som blivit. Själv tycker jag inte att det beror på särskilt hårda närkamper även om spelet blivit tätare och intensivare (vilket jag ser som en positiv utveckling). Jag upplever det inte som att det varit kapningar och idiotsatsningar som lett till skadorna. Snarare har det varit att man landar fel i närkamp om bollen (axel mot axel) eller att man haft oturen att en motståndare snubblat in i en (tänker då på danskan i semifinalen). Vet inte riktigt hur man ska komma till rätta med det då det inte bara i stor utsträckning drabbar tjejer som spelar fotboll utan det är minst lika vanligt i t.ex. handboll. Hade det varit så enkelt som att träna mer styrka och balans så hade man löst det för länge sen. Den stora faktorn är nog tyvärr anatomin.

    • Angående knäskadorna är förstås anatomin en viktig faktor. Men jag tror att de tätare och intensivare matcherna är en annan bov i dramat. Inte för att det varit så att spelarna drabbats av yttre våld, utan för att det sliter hårt på kropparna att spela sex täta matcher under tre veckor. Ett slitage som gör att knäna är extra känsliga, och att ett felsteg eller en orytmisk landning kan få förödande följder.

      • Mmmm, så kan det vara, men samtidigt inte självklart. För några år sedan var det korsbandsskador av närmast epidemisk omfattning trots att Damallsvenskan knappt börjat. Då kan det väl knappast handlar om för tätt och tufft matchande. Tror man måste titta bredare på dessa skador och skadebenägenheten hos spelare. Kanske har det också gjorts – ”knäkontroll” har väl tillkommit efter viss forskning kring detta, gissar jag. Vi vill ofta söka en orsak till att något händer, men ibland kan det ju faktiskt handla om en olycklig slump, vilket naturligtvis gör det ännu mer jobbigt och ”meningslöst” för den drabbade.

      • Jag är ingen forskare, men har skrivit rätt mycket om ämnet och har hyfsad koll på vad som sägs.

        Att det blev många skador innan seriestart har ju också med belastning att göra, fast en annan typ av belastning. På försäsongen är ju spelarna ofta slitna på grund av tung träning. Och slitna spelare riskerar att åka på skador.

      • Visst är belastning i både match- och träning rimligen av betydelse för skaderisker, men det finns nog ett helt gäng andra variabler att titta på: naturgräs/konstgräs (som uppmärksammades för några år sedan), generella fysiska förutsättningar, tidig/sen återkomst efter tidigare skada, träningsmetoder i klubblag, relation mellan belastning i klubblag och landslag (vilket inte minst diskuterats i dessa spalter) och så vidare. Kanske till och med något sådant som om man spelar i ett vinnande eller förlorande lag?

        Risken med att överbetona en faktor är att man jagar efter ”fel bov”. Det är en hel ”liga” inblandad. Sedan är ju frågan vilka slutsatser klubb- och landslagstränare drar av skador på spelare – shit happens eller en djupare analys? Går det att förbereda sig bättre inför en mästerskapsturnering och om man gör en förändring i detta syfte mot tidigare och det inte uppstår skador – hur kan man då veta att det var just den förändringen som avgjorde? Är till exempel idén om att på förläger som nu inför EM vara hårt nedtränad och att sedan lätta på detta förlegad?

      • Det finns absolut en mängd olika faktorer. Men en faktor som är rätt lätt för spelare och ledare att ha koll på är belastningen. Det är ju exempelvis där LFC har jobbat med sin app.

        Men självklart måste exempelvis forskare och sjukvårdspersonal titta bredare. Och på landslagsnivå måste ju det medicinska teamet ha pondus att säga ifrån om något är fel i upplägget. Gissar att det svenska upplägget med extra vilodagar kommer därifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s