I dag blev Tyskland och Nederländerna första och andra lag att kvala in till EM i England. Tyskorna säkrade sin gruppseger utan att spela. Det var Ukraina som ordnade den tyska EM-biljetten genom 1–0-seger mot Irland.
Nederländerna säkrade sin plats genom storseger (7–0) hemma mot Estland.
Det spelades en hel del EM-kvalmatcher i dag. För svensk del innebar resultaten att vi är väldigt nära nästnästa års EM-turnering. Det är ju de nio gruppsegrarna samt de tre bästa grupptvåorna som går till slutspelet i England 2022.
Här är läget grupp för grupp:
Grupp A: Nederländerna klart för slutspel. Allt talar för att Ryssland tar andraplatsen efter att laget idag besegrat Slovenien med 1–0. En inte alltför vågad gissning är att ryskorna kommer att få tillgodoräkna sig 18 poäng i jämförelsen med de andra grupptvåorna. Just 18 poäng är max för Ryssland eftersom de förlorat båda matcherna mot de regerande mästarinnorna.
Grupp B: Både Danmark och Italien har full poäng och kommer att sluta etta respektive tvåa. För danskorna återstår bara dubbelmötet med Italien, medan italienskorna även har kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Det troliga är att grupptvåan här får med sig 18, 19 eller 21 poäng, vilket innebär stor chans till en direktplats.
Danmarks målskillnad efter åtta matcher är för övrigt anmärkningsvärda 45–0. Imponerande.
Grupp C: Norge har full poäng och rusar mot EM. Allt talar för norsk gruppseger. Tre lag har chansen att ta andraplatsen; Wales, Belarus och Nordirland. Det mest troliga är att Wales tar andraplatsen. Och walesiskorna kan som mest nå upp i 17 poäng. För att få det måste de vinna hemmamatchen mot Norge.
Grupp D: Här vann Spanien dagens gruppfinal mot Tjeckien med klara siffror. Det blev 4–0 efter att ha varit 3–0 redan i halvtid. Resultatet innebär att Spanien går mot gruppseger. Det innebär också att grupptvåan som bäst kan komma upp i 17 poäng. Det står mellan Tjeckien och Polen om andraplatsen. Men då polskorna och tjeckiskorna har kvar en match vardera mot Spanien är det troliga att tvåan här stannar på 13 eller 14 poäng.
Grupp E: Det här är den grupp där lagen kommit kortast. Här står topplatserna mellan Finland, Portugal och Skottland. Alla de tre lagen är ännu obesegrade, men inget av dem har spelat fler än fyra matcher. Dessutom är Portugal–Finland 1–1 det enda inbördes mötet mellan topptrion hittills. Det är således ännu så länge svårt att sia om utfallet i den här gruppen.
Grupp F: Det här är vår grupp. Här leder Sverige på 16 poäng, tre före Island. Isländskorna har dock en match mindre spelad. På tisdag möts Sverige och Island på Gamla Ullevi. Vinnaren där spelar EM-slutspel nästa år. Blir det kryss kvalar sannolikt båda lagen in till slutspelet.
Och det känns faktiskt mycket sannolikt att Sverige även kan ta en direktplats vid förlust. Men då krävs tre poäng borta mot Slovakien i sista omgången. I så fall skulle Sverige bli grupptvåa med 19 poäng. Och det känns som att det kan räcka för att bli en av de tre bästa grupptvåorna.
För övrigt har Slovakien också kvar en liten chans att bli grupptvåa. De föll bara med 1–0 i det inbördes mötet med Island, och skulle kunna passera isländskorna om de vinner returen, samt får lite hjälp.
Grupp G: Här har både Frankrike och Österrike full poäng efter fem spelade omgångar. Det är troligen också just de båda lagen som kommer att sluta etta och tvåa, även om Serbien har kvar en liten chans på andraplatsen. Med tre omgångar kvar där topplagen möts dubbelt står det klart att grupptvåan här kommer att sluta inom intervallet 15–21 poäng.
Grupp H: Schweiz och Belgien gör upp om gruppsegern. Schweiz leder med en poängs marginal med två omgångar kvar. De båda topplagens andra inbördes möte kommer att avgöra vilka som tar hem spelet. Grupptvåan kan som mest nå 19 poäng.
Grupp I: Här blev alltså Tyskland klart för slutspel under fredagskvällen. Efter Ukrainas seger mot Irland i dag talar det mesta för att just Ukraina blir tvåa. De kommer upp i 15 poäng om de vinner sina två återstående matcher mot Grekland och Makedonien. Om Ukraina blir tvåa får de alltså spela playoff. Men Irland har kvar chansen. De står på 13 poäng med en match kvar. Den är dock hemma mot Tyskland, och det troliga är att irländskorna måste vinna den matchen för att gå till playoff.
Slutligen några ord om Sveriges 7–0-seger mot Lettland i går. Lettland är ju ett genomuselt landslag, ett lag som sannolikt hade fått det väldigt svårt i elitettan. Således är 7–0 ett högst rimligt segerresultat. Jag hade inte blivit förvånad om det blivit tvåsiffrigt.
Lettland är alltså ett lag som Sverige bara måste slå. Jag hörde Caroline Seger inför matchen säga att matchen skulle bli en utmaning. Det var rent skitsnack. I fjol gjorde Sverige en jättedålig insats borta mot lettiskorna, men vann ändå med 4–1. Då räknade jag för övrigt bara till totalt fem lettiska passningar under de första 45 minuterna. Fem passningar, varav en var en misslyckad rensning som hamnade hos en lagkompis…
I går gjorde Sverige en väldigt bra insats och hade avgjort matchen redan i den första halvleken. Väl medveten om hur uselt det lettiska laget är skulle jag ändå säga att de första 20 minuterna var bland de allra bästa jag sett Sverige prestera mot svagt motstånd. Vårt landslag gjorde ju exempelvis tre spelmål under första kvarten. Det tillhör inte vanligheterna ens mot lag av lettisk klass.
En anledning till det fina spelet kan ha varit att Peter Gerhardsson mönstrade en startelva som var anpassad efter motståndet, med många spelskickliga fötter på planen. Och många var också bra. Inte minst tycker jag att Olivia Schough är värd beröm. Hon gjorde en toppinsats – och nog gjorde hon väl även två mål? Jag tycker nämligen att det ser ut som att hörnan till 4–0 bara touchar den lettiska målvakten på sin väg in i mål.
För svensk del väntar alltså gruppfinal mot Island på tisdag. Det skall bli riktigt kul.
Inlägget korrigerat med uppgifter kring Thomas Dennerby.
I morgon 18.45 spelar Sverige mot Slovakien på Gamla Ullevi, och på TV12 samt Cmore Fotboll.
Det är en match där Sverige är klara favoriter, men där det kan bli knivigare än man kanske kan tänka sig.
Den svenska truppen är ju ganska skadedrabbad. Från Peter Gerhardsson:s VM-elva saknas Nilla Fischer, Caroline Seger och Elin Rubensson. Dessutom saknas Anna Anvegård, som sannolikt hade varit en startspelare om hon varit frisk.
Även en tredje av Rosengårds VM-spelare har lämnat truppen. Zecira Musovic har en muskelskada i ljumsken och har ersatts i truppen av Emma Holmgren.
Trots avbräcken är alltså Slovakien ett lag vi skall kunna vinna mot. Vi har mött dem fyra gånger tidigare, samtliga matcher har handlat om EM-kval och samtliga har blivit svenska segrar. Senaste mötet var på Gamla Ullevi i september 2016, och slutade med svensk 2–1-seger efter svenska mål av Emilia Brodin (hette då Appelqvist) och Pauline Hammarlund.
Det var Sveriges första hemmamatch efter OS-silvret i Brasilien, och 11 460 åskådare kom till Gamla Ullevi. Nu är Slovakien återigen Sveriges första hemmamotståndare efter en stor mästerskapsframgång. Slås publiksiffran från 2016 i morgon?
Slovakien är ett försvarsstarkt och ganska svårspelat lag, ett lag som sällan vinner mot toppnationer, men som oftast står upp väl. De spelar ganska rakt och är kontringsstarka.
Den spelare Sverige i första hand skall ha koll på är förstås Bayern Münchens löpstarka offensiva mittfältare/defensiva forward Dominika Skorvankova. 28-åringen är både snabb och har en enorm arbetskapacitet, hon springer över mycket stora ytor.
En annan viktig spelare i Slovakien är Friburgs ytterback/yttermittfältare Jana Vojtekova. Hon är utrustad med en mycket vass vänsterfot och slår frisparkar och hörnor med både längd och precision från många olika platser på planen. Hon gjorde för övrigt segermålet när slovakiskorna vann mot Lettland i fredags.
Det som oroar inför morgondagens möte är att Sverige inte imponerade spelmässigt mot Ungern i fredags. Jag har nu hunnit se matchen, och det jag fick se var ett otroligt effektivt Sverige.
Sverige gjorde mål på sina tre första heta målchanser och slutsiffrorna 5–0 (1–0) kändes alldeles för stora. Min räkning av målchanser slutade 7–4 (1–4), vilket ju indikerar att 2–1 hade varit ett rimligt segerresultat.
Sverige öppnade matchen med tio bra minuter, där man ägde spelet utan att komma till några riktigt bra målchanser. Det var därför inte helt ologiskt att Magdalena Eriksson nickade in ledningsmålet på en frispark från Kosovare Asllani i 13:e minuten. Men därifrån var den första halvleken ingen vacker, svensk historia.
Jag såg att Rainer på sin blogg skrev att Ungern är ett mediokert lag som troligtvis skulle få kämpa för att vinna över Umeå eller Hammarby i elitettan. Jag har varken sett Umeå eller Hammarby i år, men jag tror knappast att de skulle äga matchen mot landslaget som Ungern gjorde under stora delar av den första halvleken.
Det var ju faktiskt lite av en stöld att Sverige ledde med 1–0 i paus. Både Zsanett Jakabfi och meriterade Fanni Vago borde ju ha gjort mål i den första halvleken. Det före detta Islands- och Österrikeproffset Vago – som är spelande tränare i Ferencvaros – missade öppet mål och Jakabfi hade bland annat ett stolpskott.
Under de sista 30 minuterna av den första halvleken var det svenska passningsspelet svagt, och presspelet bet inte. Ungern hade det större bollinnehavet och bolltrygga speluppläggaren Henrietta Csiszár var planens bästa mittfältare.
Inför matchen hade Wolfsburgstjärnan Jakabi sagt att Ungern brukar tröttna efter 65 minuter. Den här gången hängde ungerskorna med sina huvuden redan efter 52 minuter.
Då hade nämligen Sveriges bästa spelare i fredags – Madelen Janogy – slagit till två gånger. Utöver sitt solomål till 2–0 och den fina nicken till 3–0 var det Janogy som fixade den frispark som ledde till 1–0.
Piteåforwarden kunde kliva av planen med högt huvud i 62:a minuten. Hon ersattes av Fridolina Rolfö, som inledningsvis kändes lite otajmad i sitt spel. Men på övertid fick Rolfö två assist. Först till Sofia Jakobsson:s 4–0-mål, sedan till inhoppare Loreta Kullashi:s första mål någonsin i en tävlingslandskamp.
Kullashi stod för övrigt för ett mycket bra inhopp. Hon kom in i 82:a minuten och låg först bakom 4–0-målet genom att spela loss Rolfö till vänster. Sedan drog Kullashi också upp det anfall hon själv avslutade till 5–0.
På sina 13 minuter på planen skapade Kullashi fler målchanser än vad Kosovare Asllani gjorde på sina 82. Dock skall det ju sägas att Ungern var både trött och uppgivet under Kullashis speltid.
Klart är dock att Kullashi stärkte sina aktier. Det gjorde alltså även Janogy – som jag räknar med startar även mot Slovakien.
På mittfältet fick Nathalie Björn och Julia Zigiotti Olme förtroendet på Segers och Rubenssons positioner. Den orutinerade duon hade det ganska tungt i den första halvleken, men var bättre efter paus. Men min uppfattning är att Sverige hade problem på centralt mittfält före paus.
Vi hade även problem på forwardsplats.För man lider ju verkligen med Stina Blackstenius som fortsätter att kämpa med självförtroendet. Hennes första halvlek i Ungern var nog det sämsta man sett i landslaget i år.
Blackstenius hade två bra bolltouchar de första 15 sekunderna. Sedan var det massivt mörker med undantag för en fin skarvnick till Sofia Jakobsson. Efter de första 15 sekunderna räknade jag till att Blackstenius hade tre offsidelöpningar och fem bollkontakter – alla gånger tappade hon bollen. Det blev lite bättre efter paus. Men Blackstenius är fortsatte enormt långt ifrån den form vi vill se henne i.
Man trodde ju att målen i VM skulle lyfta henne. Och det gjorde de ju – just då. Men jag tycker nog inte att Peter Gerhardsson bör starta Blackstenius i morgon. Det är bättre att satsa på Lina Hurtig eller Rebecka Blomqvist högst upp på topp.
Det om vårt svenska landslag. Det har spelat en hel hög landskamper runt om i världen i helgen. Det är ju Island som räknas som huvudmotståndare i vår EM-kvalgrupp. Frankrike visade i helgen hur man gör mål på isländskorna – man skjuter hårda skott i krysset…
Se Eugenie Le Sommer:s två fantastiska mål från den franska 4–0-segern här. Amel Majri gör för övrigt också ett drömmål:
Och söndagen var en riktigt bra dag för Asien. Först tog Japan en fin skalp när man krossade Kanada med hela 4–0. Kanske att Japan på allvar är på väg tillbaka till världstoppen?
Och i Jill Ellis avskedsmatch fick Sydkorea halv revansch på USA. Amerikanskorna vann ju det första mötet lagen emellan med 2–0 i fredags. Returen slutade 1–1 efter att Ji So-Yun givit Sydkorea ledningen.
I Afrika pågår OS-kvalet. Man är framme i kvartsfinaler, där Nigeria i dag mycket överraskande blev utslaget. Thomas Dennerby:s tidigare lag spelade 0–0 borta mot Elfenbenskusten i torsdags, och fick bara 1–1 i dagens hemmaretur. Därmed gick Elfenbenskusten vidare på fler bortamål.
I första upplagan av det här inlägget skrev jag felaktigt att Dennerby var kvar i Nigeria, men det visade sig att han har lämnat uppdraget, och att Super Falcons leddes av en interimscoach.
FT' in Agege: Nigeria 1-1 Cote d'Ivoire: @NGSuper_Falcons are out of the Tokyo 2020 Olympic qualifiers on away goal.
I de tre övriga kvartsfinalerna spelas returerna under tisdagen. De första mötena slutade så här:
Zambia–Botswana 1–0
Kamerun–DR Kongo 2–0
Ghana–Kenya 0–0
Även i Nordamerika är OS-kvalet i gång. Där handlar det om förkval i Karibien och i Centralamerika. Det är fem kvalgrupper som är igång.
I Karibien går Jamaica mot seger i en av de tre grupperna. De har nio poäng och 30–1 i målskillnad efter tre matcher. Trinidad och Tobago känns som favoriter i en grupp och i den tredje blir det gruppfinal mellan Haiti och Puerto Rico.
I Centralamerika har Costa Rica bra chans att vinna. I den andra blir det gruppfinal mellan Guatemala och Panama.
Slutligen tillbaka till svensk mark. Där noteras att vi fick se en av årets jobbigaste målvaktstavlor i kvalet till elitettan. Det var Dösjöbro som bjöd Jitex på ett 2–0-mål som gjordes på ett skott som absolut inte borde ha gått in.
I dag 17.30 inleds EM-kvalet med matcherna Israel–Italien och Litauen–Kroatien. Under kvällen spelas ytterligare tre matcher, bland annat Island–Ungern i Sveriges grupp.
EM 2021 spelas i England, och således är det Englands Lionesses som är enda laget som är klart för mästerskapet. Övriga 15 platser fördelas i kvalet, där 47 lag ställer upp. Noterbart är att Cypern för första gången ställer upp i ett stort mästerskap på seniornivå, samt att Kosovo gör sitt första EM-kval.
Noterbart också att det har varit förkval i de tre senaste EM-turneringarna. Det för att minska ner antalet blåbärsnationer och undvika alltför många storsegrar. I år har det dock inte varit något förkval, utan det är fler svaga lag med i det här kvalet än det har varit till turneringarna 2009, 2013 och 2017.
De 47 kvallagen är uppdelade på nio grupper där vinnarna och de tre bästa tvåorna tar direktplatser till slutspelet. Eftersom det är olika många lag i grupperna räknas bara matcherna mot gruppettan, -trean, -fyran och -femman när man jämför de olika grupptvåorna.
Då Sveriges grupp bara innehåller fem lag räknas således alla Sveriges matcher in, vilket gör att det kan vara viktigt att vräka in mål mot svaga Lettland på tisdag.
De sex sämsta grupptvåorna får spela playoff om de tre sista platserna i oktober nästa år.
Här är en genomgång av kvalet, grupp för grupp:
Holland
Grupp A
Nederländerna (regerande mästare – rankat 3 i världen), Ryssland (rankat 25 i världen), Slovenien (51), Turkiet (62), Kosovo (126) och Estland (99).
Den här gruppen skall VM-finalisten Nederländerna vinna enkelt. Det troliga är att man går rent, alltså utan poängförlust. Känslan är att man nog till och med kan klara sig utan insläppta mål.
Ryssland är näst högst rankat i gruppen och bör också ta andraplatsen. Ryskorna har dock tappat lite i slagstyrka de senaste åren, och mitt tips är att de kammar noll mot Nederländerna och att de också kan tappa någon poäng mot Slovenien. Därmed går de miste om att bli en av de tre bästa tvåorna, och tvingas således till playoff för att nå EM.
Slovenien är lite på uppgång, och har bland annat vunnit med 3–1 mot Ukraina i år – vilket ju är ett bra resultat. Men det rimliga tipset är att slovenskorna blir trea i gruppen.
De tre sista lagen i gruppen är riktigt svaga. Det skulle vara en skräll om Turkiet, Estland eller Kosovo tog poäng mot de tre andra lagen. De här tre gängen får i första hand kämpa om att undvika jumboplatsen i gruppen.
Danmark
Grupp B
Italien (14), Danmark (15), Bosnien-Hercegovina (67), Israel (64), Malta (102) och Georgien (112)
Den här gruppen är en av de på förhand mest ovissa. Har finns två riktigt starka segerkandidater i VM-kvartsfinalisterna Italien och EM-finalisterna Danmark. De ligger också på platserna bredvid varandra på världsrankingen.
Mitt tips är att Italien vinner gruppen, men att Danmark tar minst en poäng av italienskorna. Då de båda topplagen lär gå rent mot de övriga fyra lagen bör Danmark bli en av de grupptvåor som tar en direktplats till slutspelet.
För de fyra sista lagen i den här gruppen är riktigt svaga. Inget av dem har med kampen om EM-platser att göra.
Norge
Grupp C
Norge (12), Wales (32), Vitryssland (54), Nordirland (59), Färöarna (85).
Här är VM-kvartsfinalisterna från Norge klara gruppfavoriter. Martin Sjögren:s lag får dock se upp lite med ett allt starkare Wales.
Lagen möttes även i det förra EM-kvalet. Då vann norskorna gruppen, medan Wales kom trea. Norge vann då båda de inbördes matcherna.
Men sedan dess har Wales flyttat fram sina positioner. Laget förlorade bara en match i VM-kvalet. Bland annat fick man där fina 0–0 borta mot England. Ett stort avbräck för Wales är ju att lagets storstjärna Jessica Fishlock missar stora delar av kvalet eftersom hon drog av korsbandet i somras. Wales har dock flera andra spännande spelare, som exempelvis lagkaptenen Sophie Ingle från Chelsea och forwarden Natasha Harding från Reading.
Känslan är ändå att Wales som bäst blir tvåa i gruppen – samt att de kommer att tvingas till playoff för att nå en EM-plats. Både Vitryssland och Nordirland är nämligen lag som kan skrälla till ibland, framför allt på hemmaplan. Risken finns alltså att Wales tappar poäng mot något av de lagen.
Den här gruppen kommer Spanien att vinna. Troligen kommer man att göra det med full poäng. Det även om bortamatcherna i Tjeckien och Polen kan bli lite luriga.
Just tjeckiskor och polskor gör upp om andraplatsen. Båda lagen är på frammarsch, och deras kamp blir spännande. Jag håller Polen som mycket knapp favorit i kampen om andraplatsen.
Polskorna imponerade i Algarve cup där de vann både mot Spanien och Nederländerna. Låt vara att båda lagen ställde upp rätt B-betonat – det var ändå besked om att Polen är mer än bara Ewa Pajor. Polen spelade även oavgjort mot Italien i april. Men det går inte att räkna mot Tjeckien. Det senaste året har de vunnit mot lag som Ryssland, Sydafrika och Finland, samt spelat oavgjort borta mot Island.
Mitt tips är att det lag av Polen och Tjeckien som kniper andraplatsen tvingas till playoff.
Moldavien och Azerbajdzjan är bara utfyllnad. De gör upp inbördes om att slippa sistaplatsen.
Skottland
Grupp E
Skottland (22), Finland (31), Portugal (30), Albanien (78), Cypern (117)
Det här är den på pappret sämsta gruppen. Det är även en speciell grupp för svenska Anna Signeul. I förra EM-kvalet ledde hon Skottland till landets första stora mästerskap. Nu skall hon försöka ta Finland tillbaka till den stora scenen, delvis på skotskornas bekostnad.
Jag tror dock tyvärr för Signeul att det blir tufft att leda Finland till EM-slutspel igen. Mitt tips är nämligen att gruppsegern står mellan Skottland och Portugal.
Skotskorna var ju med i VM i somras. Där hade de knappast marginalerna med sig. De blev lurade på en straff i 2–1-förlusten mot Japan och vi minns ju hur målvakten Lee Alexander var någon millimeter framför mållinjen när hon räddade Argentinas straff i sista gruppmatchen. Om straffen inte hade fått skjutas om hade skotskorna fått spela slutspel.
Skottland får segertipset här, men det var nära att jag istället tog Portugal som favoriter. Vi minns ju hur portugisiskorna vann med 2–1 mot Sverige i Algarve cup i våras.
Då gjorde Claudia Neto segermålet på övertid. Det är också den före detta Linköpingsspelaren som bär det allt starkare portugisiska laget. Jag tippar att hon bär det till playoff.
Finland kommer att vinna matcherna mot svaga Albanien och Cypern, och finskorna kan även knipa någon poäng mot de båda topplagen. Men totalt sett tror jag alltså att Finland får nöja sig med en försmädlig tredjeplats. I det senaste EM-kvalet var det ju just Portugal som lurade Finland på en playoffplats.
Sverige
Grupp F
Sverige (6), Island (17), Ungern (45), Slovakien (47), Lettland (93).
Då var vi framme vid Sveriges grupp. På pappret är det den med flest bra lag. Ingen annan grupp innehåller nämligen fyra lag på världsrankingens topp 50. Lägger man ihop rankingen för alla lag i grupperna får dessutom den här gruppen ganska klart lägst totalsiffra.
VM-trean Sverige är expert på att klara kval, och vårt lag får således räknas som ganska klar favorit. Utgångstipset är att svenskorna går genom gruppen utan poängförlust.
Framför allt skall Sverige gå rent på hemmaplan. Däremot är det tre ganska tuffa bortamatcher. Framför allt är Island ett svårspelat motstånd. Och såväl Ungern som Slovakien har blivit allt bättre.
Island vann ju ena matchen mot Tyskland i VM-kvalet, och vi minns att Sverige bara vann med 2–1 mot Slovakien i förra EM-kvalet samt att Ungern höll emot länge i VM-kvalet förra året. Då vann i och för sig Sverige till slut med 4–1, men de sista målen kom i 87:e respektive 90:e minuten.
Bakom Sverige är Island favorit till andraplatsen. Jag tror dock inte att de tar så många poäng att de blir en av de tre bästa tvåorna, utan isländskorna får nog inrikta sig på playoff nästa höst.
Jag tror att Slovakien blir trea och Ungern fyra. Lettland däremot blir gruppens slagpåse. Mitt tips är att lettiskorna inte tar en enda poäng.
Österrikisk glädje
Grupp G
Frankrike (4), Österrike (21), Serbien (43), Kazakstan (73), Nordmakedonien (127).
Jag var på plats i Utrecht och såg Österrike ta en sensationell poäng mot Frankrike i EM-slutspelet för två år sedan. I den turneringen gick Österrike till slut ett steg längre än Frankrike.
I det här kvalet är dock Frankrike jättefavorit till att ta direktplatsen. Mitt tips är att laget går rent, samt att de gör det utan att släppa in mål. Tipset är också att Österrike tar 18 poäng och får en så bra målskillnad att laget också tar en direktplats till EM-slutspelet.
Det är Serbien som möjligen kan sno någon poäng från Österrike, och tvinga dem till playoff. Men att Frankrike blir etta och Österrike tvåa i den här gruppen känns klar.
Det känns även klart att Serbien blir trea. De två sista lagen, Kazakstan och Nordmakedonien, är riktigt svaga, vilket ger förutsättningar till att topplagen kan få riktigt vass målskillnad.
Om Sveriges grupp är den med lägst totalranking är den här den med minst avstånd på rankingen mellan första och fjärde lag. Den här gruppen bör alltså kunna bli den jämnaste.
Jag tror också att det blir jämnt om gruppsegern, men bara mellan två lag. Det står mellan ett Schweiz på nedgång och ett Belgien på uppgång. Och jag tippar på belgisk gruppseger.
Lagen möttes i VM-playoff förra hösten. Då vann Schweiz med 3–3 och fler bortamål. Då var dock viktiga Lara Dickenmann med. Sedan drog hon först av korsbandet, och sedan tackade Wolfsburgspelaren för sig i landslaget efter 53 mål på 135 matcher. Ett tungt avbräck för ett Schweiz som backat sedan det förra EM-slutspelet.
2️⃣0️⃣0️⃣2️⃣ – 2️⃣0️⃣1️⃣8️⃣
1️⃣3️⃣5️⃣ Spiele / Matchs / Partite 5️⃣3️⃣ Tore / Buts / Gol 8️⃣ "Player of The Year" Awards
Lara Dickenmann tritt aus dem Nationalteam zurück Lara Dickenmann se retire de l'équipe nationale Lara Dickenmann si ritira dalla Nazionale
Belgien har däremot sakta men säkert flyttat fram sina positioner. Jag tror att Janice Cayman och Tessa Wullaert leder de röda flammorna (landslaget kallas Red Flames) till gruppseger – och EM.
Men jag tror också att Schweiz tar en direktplats till mästerskapet. Jag tror nämligen att de går rent mot de övriga tre lagen i gruppen. Och då kan det räcka med en poäng mot Belgien för att bli en av de bästa grupptvåorna.
Men Rumänien och Kroatien är absolut inte ofarliga. Det är två lag som framför allt är svårspelade på deras hemmaplaner. Minns att Sverige fick kämpa för 2–0-segern i Kroatien i Peter Gerhardsson:s debutlandskamp. I VM-kvalet snodde ju dessutom Kroatien poäng på bortaplan mot Danmark. Och Rumänien snodde en poäng av Portugal i VM-kvalet.
I det kvalet spelade för övrigt Belgien och Rumänien i samma grupp. Belgiskorna vann med 3–2 hemma och 1–0 borta. Så det blir ingen helt enkel resa mot EM-slutspel för Belgien.
Yana Kalinina (7), Daryna Apanaschenko (17) och Veronika Andrukhiv (5).
Grupp I
Tyskland (2), Ukraina (24), Irland (33), Grekland (65), Montenegro (98).
Den här gruppen kommer Tyskland att vinna i stor stil. Bortamatcherna i Ukraina och Irland är inte helt lätta, men jag tror ändå att tyskorna tar full poäng.
Just Ukraina och Irland slåss om andraplatsen medan Grekland och Montenegro är ren utfyllnad. Kampen om andraplatsen känns däremot vidöppen. Ukraina visade i VM-kvalet att de har kvaliteter, och Irland har varit svårspelat i flera år. Känslan är att det kan vara dags för irländskorna att få till en lite större framgång. Och den framgången blir att ta sig till playoff.
Men Ukraina lär inte ge sig utan kamp. Vi vet ju hur bra Daryna Apanaschenko kan vara när hon får utrymme. Hon ledde ju Ukraina till en sensationell seger mot Sverige i VM-kvalet.
Därmed är min genomgång av grupperna i EM-kvalet klar. Sammanfattningsvis tippar jag alltså att följande lag når slutspelet:
Som arrangör (klart): England
Som gruppsegrare: Holland, Italien, Norge, Spanien, Skottland, Sverige, Frankrike, Belgien och Tyskland.
Som bästa grupptvåor: Danmark, Österrike och Schweiz.
Dessutom tippar jag att följande sex lag får spela playoff om de sista tre platserna: Ryssland, Wales, Polen, Portugal, Island och Irland.
I Afrika är OS-kvalet i gång. I går spelade Hanna Boubezari:s Algeriet mot Thomas Dennerby:s Nigeria. Nigeria vann bortamatchen mot 2–0 och har således bra chans att gå vidare till nästa omgång.
Noterbart är att Dennerby fick spela med en elva som inte alls såg ut som hans VM-elva. Exempelvis saknades alla Sverigeproffsen.
Jag vet inte huruvida Boubezari fick debutera eller inte. Klart är att hon inte ingick i startelvan. Men jag har inte sett några uppgifter om Algeriets byten. Jag ser inte heller Boubezari i spel på någon av de här bilderna.
Det är för övrigt riktigt usel rapportering kring damlandskamper i Afrika. På det afrikanska fotbollsförbundet CAF:s hemsida går det exempelvis inte att hitta gårdagens slutresultat ännu. Svagt.
Stark lär däremot publiksiffran bli i USA, när laget tar emot Portugal i natt (avspark 01.00) på The Linc i Philadelphia. I går var det sålt 46 000 biljetter till matchen. Inte dåligt för en träningsmatch.
När finalen av de Sydostasiatiska mästerskapen spelades i Chonburi, Thailand var det däremot bara 550 åskådare. De fick se Vietnam vinna med 1–0 mot värdnationen efter förlängning. Segerskytt blev lagkapten Huynh Nhu, som blev så glad att hon drog av sig tröjan och sprang ut över löparbanorna. Det kostade henne en utvisning, för hon hade redan dragit på sig ett gult kort tidigare i matchen.
Bilderna nedan är rätt roliga, där Vietnam försöker slippa det röda kortet genom att byta ut målskytten. Något som är nära att lyckas.
Nhu kan nog ta sitt röda kort. Det blev ju seger, Vietnams tredje i mästerskapet. Thailand är bäst med fyra titlar. Sedan har Myanmar två, medan Japan och Australien har varsin seger. I år ställde dock varken Japan eller Australien upp.
#football#vietnamesegirl#proudVietnam I LOVE TEAM WOMEN'S FOOTBALL VietNam. ( Vietnam 1-0 Thailand) Very good team.We are proud team.Congratulation Win amazing for Female Finals Aff cup 2019 and now with wait Team Men's soccer at Seagame country Philippines December🇻🇳🎖⚽🏆 pic.twitter.com/iBzE50n3kX
Slutligen till en inhemsk nyhet. Örebrotränaren Stefan Ärnsved fick ju en hel del rubriker härom veckan.
Han anmäldes till disciplinnämnden efter att ha protesterat på ett olämpligt sätt mot ett domslut i matchen mot Göteborg. Ni minns kanske situationen där Heather Williams borde ha fått straff i duell med Jennifer Falk.
Precis som jag tyckte Ärnsved att det borde ha varit straff, vilket han berättade för domarna. Enligt tidigare rapportering skulle Örebrotränaren ha lagt handen på fjärdedomarens axel och kallat henne för ”lilla gumman”.
Nu har Ärnsved blivit friad av disciplinnämnden, och han ger sin beskrivning av situationen på klubbens hemsida. Där ber han om ursäkt för det inträffade, och hävdar med bestämdhet att han inte sa ”lilla gumman” utan ”lilla vän”.
Och lyssnar man noga på tv-sändningen från matchen hör man fjärdedomaren ropa något som avslutas med ”lilla vän”. Så Ärnsved har med stor sannolikhet rätt i att han aldrig sa ”lilla gumman”.
Sammanfattningsvis känns det rimligt att Ärnsved frias. Visst var hans uttalande olämpligt, men jag tycker inte att det var värt någon större bestraffning än den han redan fått genom tidigare medierapportering.
USA vann stormatchen mot Frankrike med 2–1. Personligen tyckte jag faktiskt att skillnaden mellan lagen var större än så. USA hade nämligen god kontroll på den här matchen från start.
Amerikanskorna fick hål på fransyskorna direkt – Megan Rapinoe på frispark efter 4.45. Även om Frankrike hade klart mest bollinnehav kändes det sällan farligt.
Den första halvleken var rätt händelsefattig utöver målet. Målet var den enda målchansen som jag tyckte var värd att anteckna. Vad gäller avslut på mål ledde USA med 5–0, och jag upplevde att laget hade total defensiv kontroll.
I början av den andra halvleken kom Frankrike lite närmare, dock utan att komma till några avslut mot mål. Att det franska laget började känna vittring gjorde ändå USA lite osäkert, om man vidtog en åtgärd som bjöd in fransyskorna ytterligare i matchen.
Efter knappt en kvart drog Jill Ellis nämligen ner Julie Ertz som mittback. Så långt hade Ertz ägt ytan framför den amerikanska backlinjen. Men sista 30 minuterna hittade plötsligt Gaetane Thiney ytor från vilka hon kunde komma med instick.
Nu blev det aldrig riktigt spännande. För Megan Rapinoe gjorde även 2–0 i 65:e minuten, snyggt framspelad av Alex Morgan och Tobin Heath. Rapinoe tycktes inte ha påverkats speciellt mycket av veckans ordväxling med president Donald Trump. Och om Rapinoes spel hade påverkats var det bara i positiv riktning. För hon var väldigt bra i matchen.
En fransk anstormning ledde till att Wendie Renard kunde reducera på nick på en inläggsfrispark från Thiney. Det var i minut 81. Under de sista 14 minuterna hade sedan inte Frankrike en enda målchans.
Dock hade man en boll som träffade Kelley O’Hara:s vänsterarm precis innanför straffområdeslinjen. Den ukrainska domaren Kateryna Monzul valde dock att inte blåsa. Och VAR-rummet tyckte inte att Monzul borde ta en extra koll.
Jag tycker att det var ett riktigt domslut. O’Hara hade armen så nära kroppen att det inte bör vara straff. Men i det här världsmästerskapet har ju inte varit entydigt när det skall vara bestraffningsbar hands och när det inte skall vara det.
USA vann för att man var det stabilare och effektivare laget. Noterbart är att Frankrike vann avsluten med 20–10, men USA vann avsluten på mål med 8–5. Skott utanför går sällan i mål…
Frankrike slog nästan dubbelt så många passningar, 375–199, men jag hade 4–3 i målchanser till USA. Amerikanskorna gjorde dessutom ett tredje mål, som dock dömdes bort för knapp offside. För det såg inte ut som att Crystal Dunn var mer än någon centimeter på fel sida när hon spelade fram Heath.
En intressant detalj var att Sam Mewis återigen fick chansen på det amerikanska mittfältet på Lindsey Horan:s bekostnad. Mewis gjorde en bra första halvlek, men sprang helt vilse vid det franska målet. Där föll hon alldeles för tidigt, och upphävde därmed offsiden på Renard. Som tack för missen blev Mewis utbytt redan innan USA hann ha avspark.
Det är möjligt, och till och med troligt, att bytet var planerat i förväg. Men det såg hårt ut att byta ut henne direkt efter att hon gjort ett svårt misstag.
I och med segern håller USA sviten med att minst gå till semifinal i VM levande. I semifinalen på tisdag möter man England, en match där amerikanskorna är ganska klara favoriter.
Frankrike håller också en svit levande – den jobbiga om att landslaget aldrig tar några mästerskapsmedaljer. Utöver en riktigt imponerande insats i öppningsmatchen tycker jag inte att fransyskorna har varit så bra som jag hade hoppats.
De var illa ute redan mot Brasilien i åttondelsfinalen, och får nu titta på när andra lag gör upp om VM-guldet på fransk mark. För Frankrike är det förstås också en gigantisk käftsmäll att landet missar nästa års OS-turnering. Nästa chans att ta medalj blir alltså därmed EM i England 2021.
Det är ju nu klart att Europas tre OS-platser tas av Storbritannien samt de båda vinnarna i morgondagens semifinaler. Matcherna Nederländerna–Italien och Tyskland–Sverige är samtidigt både VM-kvartsfinaler och direkt avgörande OS-kvalmatcher.
I kväll drar kvartsfinalerna i gång med England–Norge. Det är ju hela sju europeiska lag kvar i turneringen, vilket innebär att det kommer att krävas minst semifinal för att Sverige skall få spela OS nästa år.
Om Frankrike vinner mot USA i morgon räcker det inte ens med semifinal – då måste europeiska lag ta medalj för att spela OS nästa år. Jag har skrivit det förr, och repeterar det nu: det är en skandalöst dåligt att Europa bara har tre OS-platser.
I det här världsmästerskapet har det blivit extra tydligt hur skev fördelningen av platser är. Men sannolikt bryr sig inte Uefa om damlandslagen, utan känner att de kan släppa lite platser i damturneringarna till andra kontinenter.
Nu får vi ju i stället en högst devalverad OS-turnering nästa år. En turnering där hälften av kvartsfinallagen från VM inte ges plats.
Om vi kort backar till åttondelsfinalerna så var det inte så många av guldfavoriterna som imponerade där, men alla gick vidare. Det lag som imponerade mest på mig i åttondelarna är faktiskt utslaget – det var Japan.
I kvartsfinalerna har vi den match som på förhand kändes som den moraliska finalen – Frankrike–USA. Båda lagen hackade i åttondelen, men kanske att man redan hade börjat fundera på höjdaren på Parc des Princes.
Noterbart är att ingen spelare är avstängd i de åtta kvartsfinallagen. Annars i VM har ju tyvärr regler och VAR tagit bort mycket av fokuset från själva spelet. Det har ju nämligen varit intressanta domslut i nästan varenda match. Det har blivit så mycket domarfokus att den finska elitdomaren Lina Lehtovaara kallar VM för ett VAR-kaos:
Lina Lehtovaara hade inte väntat sig att dam-VM skulle bli ett VAR-kaos: ”Tär på domarnas självförtroende” #twittbollhttps://t.co/aGcJhm9KNc
VAR kommer säkert att spela huvudrollen även i kvartsfinalerna. Här är mina bedömningar i dem, match för match:
I dag (den 27 juni) 21.00:
England–Norge
Odds: 60–40
Troliga startelvor, England (4–2–3–1): Karen Bardsley – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Millie Bright, Alex Greenwood – Jill Scott, Kheira Walsh – Nikita Parris, Fran Kirby, Toni Duggan – Ellen White.
Norge (4–4–2): Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maren Mjelde, Maria Thorisdottir, Kristine Minde – Caroline Graham Hansen, Vilde Böe Risa, Ingrid Syrstad Engen, Guro Reiten – Isabell Herlovsen och Karina Saevik.
Lagen möttes även i slutspelet i VM 2015. Då var det åttondelsfinal, och Norge var det bättre laget rent spelmässigt – men England vann. På de fyra åren sedan dess har det hänt mycket.
De två första åren körde England ifrån Norge rätt rejält. Men de senaste två har Norge knappat in. Martin Sjögren:s lag ses av många som VM:s överraskningslag. Och visst, som lag 12 på världsrankingen är man det näst lägst rankade av de lag som är kvar. Men vi som såg Norge delvis spela ut Sverige i höstas är inte förvånade.
Norge är starkt, och det känns absolut som att laget har vinstchans i kväll. Framför allt har man numera ett väldigt starkt mittfält, och Caroline Graham Hansen visade i åttondelen att hon är i absolut toppform. Hon är en spelare som har kapacitet att avgöra matcher på egen hand.
Noterbart är att Norge där det kvartsfinallag som gjort minst mål, sju stycken. Tillsammans med Nederländerna är man även det lag som haft minst avslut mot mål – 15.
England har 54 avslut hittills i turneringen. 22 av dem har gått mot mål och åtta har gått i mål. I grunden är England också det bättre laget här. Inte minst talar Ellen White:s fina målform för laget. Men engelskorna har lite problem i backlinjen. Det har funnits frågetecken i dagarna för de båda mittbackarna Steph Houghton och Millie Bright.
Phil Neville confirms both Steph Houghton and Millie Bright are "major doubts" for tomorrow's game.
Det troliga är dock att båda spelar i kväll. Det troliga är också att det blir jämnt. Kanske att även Norges andra slutspelsmatch går hela vägen till straffläggning.
Fredag den 28 juni 21.00:
Frankrike–USA
Odds: 45–55
Troliga startelvor, Frankrike (4–2–3–1): Sarah Bouhaddi – Marion Torrent, Griedge Mbock, Wendie Renard, Amel Majri – Amandine Henry, Elise Bussaglia – Kadidiatou Diani, Viviane Asseyi, Eugenie Le Sommer – Valerie Gauvin.
USA (4–3–3): Alyssa Naeher – Kelley O’Hara, Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Crystal Dunn – Rose Lavelle, Julie Ertz, Sam Mewis – Tobin Heath, Alex Morgan, Megan Rapinoe.
Det här har på förhand känts som den moraliska finalen, det är också en match som föregåtts av ett jättestort intresse.
Det amerikanska laget har laddat genom att bråka lite med sin egen president – Donald Trump. Härom dagen hade tv-kanalen Fox Business ett inslag om att Megan Rapinoe vänt sig bort från flaggan under nationalsången under VM, samt att Rapinoe i maj besvarat en fråga med att hon inte tänker åka till ”The fucking White House” efter ett eventuellt VM-guld. I inslaget föreslår en av programledarna att Rapinoe skall sparkas som vice lagkapten.
That Fox Business segment Trump tweeted about described Rapinoe as "opportunistic," "beneath contempt," "wrong," and "not patriotic." It closed with host Stuart Varney saying the team should "fire her as the co-captain," adding, "I'd love to see that." pic.twitter.com/3aswUJCaTe
Tidigare i programmet hade president Trump medverkat, så det är högst sannolikt att tro att det var inslaget ovan som fick presidenten att twittra om att Rapinoe inte skall vända sig bort från flaggan eller Vita huset:
Women’s soccer player, @mPinoe, just stated that she is “not going to the F…ing White House if we win.” Other than the NBA, which now refuses to call owners, owners (please explain that I just got Criminal Justice Reform passed, Black unemployment is at the lowest level…
….invited Megan or the team, but I am now inviting the TEAM, win or lose. Megan should never disrespect our Country, the White House, or our Flag, especially since so much has been done for her & the team. Be proud of the Flag that you wear. The USA is doing GREAT!
Som jag ser det finns det inget krav på landslagsspelare att vända sig mot flaggan, lägga handen på hjärtat eller att sjunga med i nationalsången. Det enda kravet är ju det som man har i alla lag – att spelaren gör sitt bästa. Och om USA vill vinna VM behöver de nog matchvinnare som Rapinoe. För hon gör verkligen alltid sitt bästa.
USA:s lag har alltså en dispyt med sin president när man går in i toppmatchen mot Frankrike. Om det stör laget, eller om det ger extra energi är oklart.
Spelmässigt var USA stört av Spanien i åttondelsfinalen. Två straffar från just Rapinoe var skillnaden. I den matchen valde Jill Ellis att spela Sam Mewis framför tidigare givna Lindsey Horan på mittfältet. Frågan är vem av dem som får starta mot Frankrike. Noterbart var att målvakten Alyssa Naeher har darrat ett par gånger i VM, bland annat gjorde hon ett par tveksamma aktioner mot Spanien. Naeher får inte darra på Parc des Princes om USA skall ha kvar chansen att försvara sitt VM-guld från 2015.
Även Frankrike var stört i sin åttondelsfinal. Brasilien tog matchen till förlängning, och hade mycket väl kunnat ta hem segern till slut. Franska förbundskaptenen Corine Diacre valde bort smarta och rutinerade Gaetane Thiney i tiarollen, och tog istället in rörligare Viviane Asseyi. Bäst i det franska laget var Kadidiatou Diani som startade från högerkanten, men stundtals var överallt. Hon får en nyckelroll även mot USA.
Som noterats är det här en match mellan två lag som leds av kvinnor. Faktum är att fem av åtta kvartsfinallag har kvinnliga förbundskaptener. De andra tre leds av två svenska män och en engelsk.
Det här är två vana motståndare. Sedan 2014 har de båda lagen mötts nio gånger. USA har fyra segrar, Frankrike har tre och två matcher har slutat oavgjorda. Noterbart dock att USA inte har någon seger på de tre senaste mötena. Där har fransyskorna två segrar och ett kryss. Senaste mötet var i Le Havre i januari, och slutade med fransk 3–1-seger:
Siffrorna var i underkant, fransyskorna var faktiskt bättre på det mesta i den matchen. Framför allt hade USA jätteproblem på sin vänsterkant, från vilken Dianis båda mål kom. Dock skall sägas att USA har bytt halva laget sedan den där matchen. Då saknade man sina båda ordinarie ytterbackar, samt även viktiga kantspelarna Rapinoe och Tobin Heath.
Jag håller USA som favorit i den här matchen, mest beroende på att de har en tradition av att vara bäst när det gäller – och alltid har tagit medalj i VM. Däremot har ju Frankrike darrat när det kommit till avgörande i mästerskap. Fransyskorna har aldrig tagit någon mästerskapsmedalj, och förlust i kvartsfinal är ett franskt normalresultat.
Och Frankrike har varit ganska ineffektivt hittills i turneringen. Man har kommit till hela 74 avslut, men bara fått 21 av dem mot mål och nio i mål. Det är egentligen bara Sverige som har sämre siffror.
För övrigt kommer övriga kvarvarande europeiska lag sannolikt hålla tummarna för USA. Amerikansk seger innebär ju att vinnarna i övriga kvartsfinaler är klara för OS.
Lördag den 29 juni 15.00:
Nederländerna–Italien
Odds: 70–30
Troliga startelvor, Nederländerna (4–2–3–1): Sari van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Dominique Bloodworth, Merel van Dongen – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van de Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
Italien (4–4–2): Laura Giuliani – Alia Guagni, Sara Gama, Elena Linari, Elisa Bartoli – Valentina Bergamaschi, Aurora Galli, Manuela Giugliano, Valentina Cernoia – Valentina Giacinti och Barbara Bonansea.
Nederländerna och Italien är de två kvartsfinallag som haft minst avslut hittills i turneringen. Italien har haft 46 och Nederländerna 47. Norge är trea från slutet med 50 och Sverige fyra från slutet med 54.
Men både Nederländerna och Italien har varit väldigt effektiva. De orangeklädda har gjort mål på fler än hälften av de skott de fått inom ramen – åtta mål på 15 avslut på mål. Italien har haft 18 skott mot mål, och nio av dem har resulterat.
Det här är alltså en kamp mellan turneringens två mest effektiva lag. Okej då, USA har allra bäst statistik, med 95 avslut varav 37 mot mål och 20 i mål. Men 13 av de där målen kom mot svaga Thailand, så det känns inte helt rätt att räkna med amerikanskorna i en jämförelse.
Italien ligger på plats 15 på världsrankingen, och är därmed det lägst placerade laget av de kvarvarande. Jag håller Nederländerna som ganska klar favorit i den här matchen. Men det skall bli spännande att se hur det holländska försvaret hanterar Italiens snabba omställningsfotboll. Inte minst blir det intressant hur Desiree van Lunteren klarar av Barbara Bonansea.
I andra riktningen har Italiens backlinje haft lite problem mot kvicka motståndare. Och nu kommer det riktiga elddopet, för framåt är ju det nederländska laget högklassigt. Framför allt är det Vivianne Miedema som har burit den orange offensiven. Varken Lieke Martens eller Shanice van de Sanden har hittat tillbaka till EM-formen. Men kanske att Martens båda mål i åttondelsfinalen kan lyfta hennes spel.
Lieke Martens
Lördag den 29 juni 18.30:
Tyskland–Sverige
Odds: 85–15
Troliga startelvor, Tyskland (4–2–3–1): Almuth Schult – Giulia Gwinn, Marina Hegering, Sara Doorsoun-Khajeh, Verena Schweers – Melanie Leupolz, Lina Magull – Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan, Sara Däbritz – Alexandra Popp.
Sverige (4–4–1–1): Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.
Sverige
Det här är en repris på OS-finalen från 2016. De kan dock inte mötas i OS-finalen nästa år, bara maximalt ett av de här två lagen får ju spela nästa års turnering i Japan. Inte minst med tanke på historiken är tyskorna stora favoriter – som jag ser det handlar det om de klart största favoriterna i de fyra kvartsfinalerna.
Jag skriver det trots att många svenskar försöker låta positiva och säga att det tyska laget är sämre än på länge.
Dock hörde jag att Peter Gerhardsson inte håller med om att Tyskland är svagt, utan att han anser att tyskorna är bättre än sitt rykte. Fattas bara efter den överkörning som tyskorna bjöd vårt landslag på i den upphaussade matchen på Friends i våras.
Där var tyskorna klart mer överlägsna än slutresultatet 2–1 skvallrade om. Bland annat hade gästerna haft sju klara målchanser innan Sverige skapade sin första.
Efter den obligatoriska byteskarusellen i slutkvarten lyckades Sverige jämna till målchanserna lite, det slutade ”bara” 8–4 i tysk favör. Det hindrade inte att jag var ganska bekymrad över både klasskillnaden och det svenska lagets status.
I VM har Tyskland marginellt bättre siffror än Sverige vad gäller den offensiva effektiviteten. Tyskland har haft 68 avslut, fått 29 mot mål och nio i mål. Sveriges står på 74, 26 och åtta.
Sveriges åtta mål på 74 avslut är sämst utdelning av alla kvarvarande lag. Och nu väntar det enda laget som har hållit nollan genom turneringen. Om Sverige skall ha chans att bryta den avgrundsmörka mästerskapsstatistiken mot Tyskland krävs det kliniska avslut på lördag. Vi lär inte få så många chanser – och de vi får måste bollarna i varje fall skjutas inom ramen.
Dessutom är det dags att vi får till hörnorna. Under Pia Sundhage:s tid som förbundskapten var hörnor ett väldigt vasst svenskt vapen. Sedan Gerhardsson tagit över har hörnorna blivit allt sämre. Nu måste vi få upp kvaliteten igen.
Det krävs ju nämligen en maxprestation av samtliga svenska spelare. Dessutom krävs det nog lite tur med VAR. Mot Kanada hade vi tre svenska hands i eget straffområde. En av dem gav straff emot – vilket också kändes som ett rimligt utfall. Klart är att VAR gör att man bör hålla sig borta från eget straffområde. Det är ju de stora lagen som vinner på VAR, mycket eftersom de ofta befinner sig i närheten motståndarnas mål.
När det gäller Tyskland får de ett riktigt vasst tillskott i Dzsenifer Marozsan, för jag räknar med att hon spelar. Henne måste Sverige ha koll på. Vi måste även ha koll på Alexandra Popp vid fasta situationer, för där är hon sylvass.
Det är inte omöjligt för Sverige att vinna. Segersviter håller ju aldrig i evighet. Men jag tycker ändå att det enda rimliga tipset är att tyskorna vinner med något måls marginal. Kanske efter förlängning.
Ni kanske läste Tomas Pettersson:s krönika i Expressen om den franska VM-febern i går. Eller snarare om bristen på fransk VM-feber.
Jag har samma bild som den han skriver. Om man skall hitta spår av att det pågår ett världsmästerskap måste man verkligen leta noga. Runt om på tåg- och tunnelbanestationer gör man reklam för den franska varianten av Skam, och jag har även sett reklam för tv-kanalen BeIn:s sändningar från Afrikanska mästerskapen.
Men vill man hitta reklam om VM måste man nästan till arenorna, eller i alla fall till området runt arenorna. Fifa och arrangören har gjort ett uselt jobb när det gäller att marknadsföra mästerskapet.
De har även haft stora problem med servicen runtom matcherna. Jag hörde massor av berättelser om kaos kring transporterna från matcharenan i Le Havre efter Sverige–USA. På det temat finns här en reseberättelse som innehåller alla de uppgifter jag fått från olika håll, plus några till.
En del av arrangörens dåliga marknadsföring är att man har ljugit om biljettförsäljningen, och därmed skrämt bort tänkbara åskådare. Det meddelades exempelvis redan i mars att matchen Sverige–USA var utsåld. Men det var inte fullsatt. Man hade cirka 1600 tomma stolar.
Under de senaste dagarna har jag varit i Paris, och där får man leta efter uteställen som visar matcherna. Det är betydligt mer populärt att visa herrfotbollsturneringen från Afrika.
Under söndagen var jag turist. Jag hade tänkt att gå runt planlöst i centrala Paris för att upptäcka saker. Av en slump upptäckte jag ett tåg som gick till Versailles. Följden blev att jag gick runt planlöst i Versailles trädgårdar en hel eftermiddag.
På väg hem tänkte jag hitta något uteställe som sände England–Kamerun. Versailleståget hade slutstation vid Champs Elysees, så jag gick runt ett tag kring paradgatan i jakt på att få se lite fotboll. Det gick dåligt. Det ställe där jag såg Tyskland i lördags var exempelvis stängt på söndagar.
Därför fick jag åka tillbaka till mitt hotell och se matchen där. Fast jag missade cirka 40 minuter. När jag satte på tv:n på hotellrummet hamnade jag mitt i ett drama. Ellen White gjorde 2–0, men blev avvinkad för offside. Det första synintrycket på tv-bilderna var att domslutet var korrekt.
Tydligen hade Kameruns spelare också sett det på storbild. För när VAR gick in och helt korrekt godkände målet, som inte var nära offside, blev det otroligt upprört bland Kameruns spelare. De pekade mot storbildsskärmen, vägrade att sätta igång spelet, och man såg att de funderade på att kliva av planen i protest.
Jag funderade där och då på om det inte hade varit bäst om exempelvis Kameruns lag- och förbundskapten hade fått se VAR-bilden, och därmed förstått att domslutet var korrekt. Spelet kom i gång, men direkt efter att pausvilan hade ljudit hade Kameruns spelare en ny samling på planen. Det var tydligt att de var upprörda.
Mittfältaren Raissa Feudjio sa bland annat så här till tidningen Actu Cameroun:
”Fifa borde berätta att man arrangerar ett Europamästerskap mot afrikanska lag. Det är frustrerande. Vi ville visa att vi har talang, men fick inte chansen på grund av domarinsatsen. … Tränaren sa till oss i halvtid att domarna har bestämt att England skall vinna, att vi för vår del måste visa världen att vi kan spela fotboll. Så vi spelade vidare, trots att en del inte ville fortsätta spela.”
Inte blev det bättre i den andra halvleken när Kamerun trodde att Ajara Nchout hade reducerat, men där målet blev bortdömt för knapp offside på framspelande Gabrielle Onguene. Efter den VAR-domen var Nchout närmast hysterisk.
Den här gången var offsidebedömningarna korrekta, men återigen hamnade VAR i fokus i en VM-match. Dock tycker jag att den engelska frispark som gav 1–0 var hårt dömd. I förstaläget ser man tydligt att den kamerunska försvararen inte har någon avsikt att spela hem till målvakten. Men efter att hon fått en dålig förstatouch släpper backen ändå hem bollen. Sådana situationer brukar domarna inte blåsa för. Men Kamerun – och övriga afrikanska lag – har inte haft någon tur med domsluten i VM.
Den slutade för övrigt 3–0 till England, vilket innebär att det blir England–Norge i utslagsmatch för andra VM:et i rad. För fyra år sedan var det åttondelsfinal, och det slutade med engelsk 2–1-seger, trots att Norge ägde matchen. Nu är det kvartsfinal, och jag ger Norge goda chanser att ta revansch.
Kamerun gick till åttondelsfinal för andra VM:et i rad. Det är bra gjort av spelare som inte har någon vidare stöttning från sitt förbund. Tyvärr tappade laget huvudet i åttondelsfinalen, och framför allt i den andra halvleken spelade man ofta en bit över gränsen. Tråkigt att minnesbilden av Kameruns lag riskerar att bli missriktade tacklingar.
På spelarsidan var Onguene och Nchout väldigt vassa framåt, och Feudjio gjorde ett stort jobb som bollvinnare på mittfältet. I mittförsvaret gjorde USA-värvningen Estelle Johnson stor nytta. Om Kamerun får bygga vidare kan man ha ett riktigt bra lag om något år. Men det är tyvärr inte mycket som talar för att man verkligen skall få chansen till ett seriöst lagbygge.
På fotbollskanalen har man varje dag en internationell tidningskrönika – det är bland annat från den jag hittade Feudjios citat ovan. I dagens tidningskrönika är det mycket damfotboll, bland annat noteras att engelsk media anklagar Kamerun för ojust spel.
England–Kamerun fick jag alltså se från hotellrummet. Jag tog för givet att kvällsmatchen Frankrike–Brasilien skulle vara lättare att se ute på stan. Så var det också.
Jag tog först en promenad på cirka en halvtimme för att hitta stället med den mest engagerade publiken. Under den halvtimmen såg jag inte en enda fransk matchtröja – däremot många som gick i olika PSG-tröjor. Jag noterade också att flera av uteställena kring mitt hotell valde afrikanska mästerskapet före Frankrikes damer.
Men på fem–sex ställen visades i alla fall VM-matchen, och jag satte mig på ett ställe där man hade satt upp två franska flaggor utanför entrén. Där träffade jag två svenskar som är bosatta i Paris, de bekräftade att det knappast är damfotbollsfeber i Frankrike. Däremot har det gått att se många av matcherna på den franska motsvarigheten till TV4, vilket har ökat intresset. Bland annat sänds alla slutspelsmatcher på ”vanlig” tv.
Under den första halvleken hade ganska exakt hälften av de 30 gästerna på baren sitt intresse riktat mot de två tv-skärmarna. Efter paus, och framför allt i förlängningen så ökade dock engagemanget – och det blev ett riktigt skönt jubel när Amandine Henry forcerade in segermålet.
I den andra halvleken satt jag bredvid två väldigt engagerade, franska tjejer. Den ena hade biljett till kvartsfinalen i Paris på fredag, och var förstås väldigt lycklig att Frankrike till slut lyckades boka en plats i den matchen. Tjejerna sa ungefär så här:
”Nej, det finns ingen fransk VM-feber, men det här är ändå första gången många fransmän fått upp ögonen för damerna, och det kan kanske bli lite feber inför kvartsfinalen.”
Inför matchen skrev jag att den var riktigt otäck för värdnationen, och att Brasilien hade kapacitet att lura oss på godbiten med en kvartsfinal mellan USA och Frankrike. Och det blev verkligen en riktigt otäck match för Frankrike.
Det var inte speciellt välspelat, och egentligen ingen bra match. Men det var spännande – och det räcker långt. För Brasilien gav verkligen Frankrike en match i 120 minuter. Det var jämnt bollinnehav, och sydamerikanerna hade totalt sett fler avslut mot mål (6–4) än europeerna.
Brasiliens förbundskapten Vadao sa efteråt att ett avgörande ögonblick var när Cristiane fick bäras av i början av förlängningen. Det ligger mycket i det. Med Cristiane försvann också mycket av Brasiliens spets.
Men i början av den andra förlängningskvarten hade Debinha ett skott som passerade den franska målvakten Sarah Bouhaddi, men som i sista stund räddades av duktiga mittbacken Griedge Mbock. Den räddningen, som vissa döpte om till ”Mblock”, framkallade stort jubel på den bar där jag följde matchen.
Någon minut senare kom ett ännu större jubel när Amandine Henry forcerade in segermålet. Henry är en fransk matchvinnare, men faktum är att det inte finns så många andra. Fransyskorna såg periodvis ganska bleka ut i matchen. Ett undantag var Kadidiatou Diani, som periodvis var överallt på planen.
Fifa har en förkärlek till att utnämna målskyttar till matchens lirare – så det priset gick till Henry. För mig var det dock Diani som var bäst. Klart bäst.
Som alla andra matcher i VM fanns det flera spännande VAR-situationer. Jag tänker framför allt på Valerie Gauvin:s första mål i matchen, det som dömdes bort. Det kom upp att det dömdes bort för ”foul”. Barbara hade aldrig bollen, så det kan inte ha varit för att målvakten hade kontroll. Och dömdes det bort för hands är det verkligen ett gränsfall. Axel är inte hands, och nog träffade bollen mest på axeln?
Vid det bortdömda målet stod Diani för framspelningen. En stund senare fick duon revansch, när Diani serverade Gauvin till ledningsmålet. Kvitteringen satte Thaisa, och hennes målfirande var något extra. Hon hann jubla i någon sekund innan hon avbröt glädjen för VAR-kontroll. Efter en minuts uppehåll fullföljde Thaisa sitt måljubel med oförminskad glädje.
Frankrike vann och därmed har Europa nu fyra lag i kvartsfinal. Europa har dessutom ett i semifinal eftersom Norge och England möts. Det europeiska OS-kvalet blir bara tuffare och tuffare. Under måndagen bör det vara dags för första icke-europeiska lag att vinna en slutspelsmatch. USA är ju jättefavoriter mot Spanien. Men det räcker väl med en utomeuropeisk seger i dag…
Det är ju matchdag. Själv skall jag strax byta hotell för att komma närmare Parc des Princes. Prognosen säger att det skall bli väldigt varmt i dag, och att temperaturen skall vara 30 grader vid avspark. Dock bör hela planen vara i skugga, så det bör inte bli fullständigt outhärdligt.
I lördags besökte jag den svenska pressträffen. Där handlade många av frågorna just om värmen. Själv kollade jag med Hanna Glas hur hon ser på att det är Europa mot resten av världen i alla åttondelsfinaler, och vad det innebär för de svenska OS-chanserna. Hon sa att hon håller på alla utomeuropeiska lag, för visst tänker man OS-kval också. Men viktigast är förstås att vinna den egna matchen. Så är det.
Jag håller alltså Kanada som favorit till 55–45. Även om Kanada har gjort klart bättre resultat än Sverige det här året brukar det bli jämnt mellan lagen. Vårt lag är välbekant med den kanadensiska spelstilen, och brukar gilla den här typen av matcher.
Vid lördagens pressträff lyssnade jag med de två närvarande kanadensiska journalisterna, om vad de tror om matchen. Först konstaterade de att det bara är tre skrivande reportrar och ett tv-team på plats från Kanada. VM sker i skymundan av NHL-draft och framför allt firandet av Toronto Raptors historiska NBA-titel. Den ena journalisten sa att:
”Kanske att VM kan få lite utrymme om Kanada går till kvartsfinal.”
Fast ingen av de kanadensiska journalisterna trodde på kvartsfinal, båda trodde på klar svensk seger. De motiverade med att formen är tveksam, att Kanada har svårt att göra mål och att nyckelspelaren Christine Sinclair börjar bli gammal. Det var konstateranden som lätt går att översätta till svenska förhållanden. Vi har också svårbedömd form, svårt att göra mål och gamla nyckelspelare.
När det gäller spelsätt och laguppställningar har Kanada spelat med i princip samma lag under hela 2019. Man har en stomme på nio–tio spelare, och byter bara enstaka från match till match. Man har även två olika spelsystem, men de bygger på samma spelare.
En gissning är att man kommer till spel med en 4–4–1–1-uppställning enligt följande: Stephanie Labbé – Ashley Lawrence, Kadeisha Buchanan, Shelina Zadorsky, Allysha Chapman – Nichelle Prince, Sophie Schmidt, Desiree Scott, Janine Beckie – Jessie Fleming – Christine Sinclair.
Kanadas styrka ligger i försvarsspelet, där Desiree Scott är en av världens två–tre bästa bollvinnare, och därmed brukar hålla rent framför mittbackarna. Skall man komma åt Kanada skall man alltså inte anfall för mycket centralt, utan gärna hitta in bakom ytterbackarna. Framåt handlar mycket om att sätta bollen på Sinclair, och sedan spela därifrån.
För svensk del känns det öppet vilket spelsystem Peter Gerhardsson väljer. Huvudfrågan är om det blir fyrbackslinje, eller spel med tre mittbackar. Det som talar för tre mittbackar är att han använt det mot bättre motstånd. Det som talar emot är att det nu var länge sedan Sverige körde med det spelsättet, samt att Gerhardsson spelade med fyrbackslinje mot just Kanada i Algarve cup.
Avspark är 21.00. De båda tidigare kvällsmatcherna har gått till förlängning. Jag skulle inte bli förvånad om vi får ytterligare en långkörare i dag.
Det här inlägget skrivs under en tågresa mellan Nice och Paris, närmare bestämt på sträckan Toulon–Marseille.
I går kväll satt jag på en av restauranggatorna i Nice och kollade in Frankrikes sista gruppmatch. Det visade sig att den restaurang jag valt visade en stream som låg ett par minuter efter många andra restauranger i området. Därav gick jag miste om lite av spänningen. Ljudet från omgivningen avslöjade ju när det blev mål – och när det inte blev.
Jag var ute för att ta temperaturen på den franska VM-feber som tydligen existerar.
8,8 miljoner franska tv-tittare följde Frankrikes tredje gruppmatch mot Nigeria på kanalen TF1 igår (dessutom såg nästan 800 000 matchen på Canal Plus). Det är alltså fler än de 8.7 miljoner som såg de franska herrarnas tredje gruppmatch i VM förra sommaren. VM-feber. https://t.co/JzbIeCcn3k
Antagligen valde jag fel stad, och fel område. För visst såg jag en handfull franska landslagströjor, och några flaggor. Men feber – nej det var det verkligen inte. En högst ovetenskaplig uppskattning gjorde gällande att det var betydligt fler svenskar som var intresserade av matchen än det var fransmän.
Vart man än gick före och efter matchen hörde jag det pratas svenska, bland annat satt tre Göteborgstjejer vid bordet bredvid. Och det där ljudet från omgivande restauranger som jag berättade om var knappast av det slag att det hade givit utslag på Richterskalan.
Inte så mycket VM-feber att tala om alltså. Däremot är det återigen läge att tala om VAR. För andra matchen i rad gav VAR-rummet Frankrike segern i en match där hemmafavoriterna hade väldigt svårt att skapa något på egen hand.
Jag kanske är överdrivet konspiratorisk, men jag tror ju aldrig att Norge hade fått den straff fransyskorna fick i andra matchen. Och jag tror inte heller att Nigeria hade fått den straff som Frankrike fick i går. Den var av typen man verkligen måste leta efter för att hitta.
Och som jag ser det har VAR-domarna letat mer noga efter franska straffar än efter straffar till andra nationer.
Snackisen i dag är dock inte själva straffsituationen, utan det faktum att Wendie Renard fick två chanser. Här har jag lärt mig saker i dag. Så här är det:
När hon slog straffen första gången visade det sig att Nigerias målvakt Chiamaka Nnadozie var någon centimeter framför mållinjen. Och då skall straffen slås om.
Chiamaka Nnadozie was indeed off her line by an inch. But french players are in the box before the ball was kicked and that should mean pk canceled and not to be retaken. She didn't gain unfair advantage, she didn't save d pk. Well done girls, we're proud of you#NGAFRA#FIFAWWCpic.twitter.com/ULTMMM8v61
Att två franska utespelare hade trampat in i straffområdet med mycket större marginal innan straffen slogs skall inte påverka domslutet. Det är övertramp från målvakten, och det korrekta då är att straffen ska slås om – och målvakten skall varnas. Således gjorde domaren rätt här.
Thoughts on how none of the French players were penalized for being in the box? pic.twitter.com/ilw0F5i3dV
När Renard fick sin andra chans från straffpunkten blev det mål. Även den gången var det en fransk spelare som trampade över – Amandine Henry.
#NGAFRA The keeper stepped off her line (both feet), but France also made a violation; a player stepping into the box before the penalty kick. I hope this is not RACISM, Very Annoying Racist – VAR. pic.twitter.com/zALGFUIb47
Trots övertrampet godkändes målet. Och det är tydligen korrekt, för utespelares övertramp skall inte granskas med VAR.
Personligen tycker jag att det här är lätt absurt. Och jag lider verkligen med Nigerias Super Falcons och deras svenska förbundskaptener. En poäng hade ju inneburit att avancemanget till åttondelsfinal hade varit klart. Men 1–0-förlusten efter den här straffsoppan gör att Thomas Dennerby:s lag lever riktigt farligt.
Noterbart i övrigt var att straffsåpan tog jättelång tid.
72.06. fransk spelare blir fälld. 74.06 Frankrike får straff efter VAR-granskning. Nigeria får rött kort. 75.53 Fra. missar straffen men 76,53 får Fra. slå om den efter VAR-granskning pga tusendelar och millimetrar. 78.53 slår Fra. slår in straffen. 80.00 matchen fortsätter.
Visst längtar man till när det blir straffläggningar längre fram i turneringen, där varje straff skall VAR-granskas på det här sättet?
I grupp A vann Norge med 2–1 mot Sydkorea, vilket innebär att norskorna tar andraplatsen, medan koreanskorna får resa hem. Noterbart att båda de norska målen kom på straffar – och att det var straffar som domaren tog spontant, utan VAR.
Grupp B vanns som väntat av Tyskland. Laget vann avslutningsmatchen mot Sydafrika med 4–0 och har därmed hållit nollan genom gruppspelet. Sydafrika däremot har spelat klart.
Jag valde bort den tyska matchen och kollade istället det mållösa mötet mellan Kina och Spanien, mest eftersom det handlade om två lag som kan vara Sverige motståndare i åttondelsfinalen. Resultatet innebär ju att Spanien väntar för segraren i Sveriges grupp. Resultatet innebär också att både Spanien och Kina säkrade slutspelsplatser.
Det blev alltså 0–0, och det var en riktig 0–0-match. Spanien har haft svårt att skapa målchanser mot tillbakadragna försvar i turneringen. Jag såg inte matchen mot Tyskland, men klippet med höjdpunkter antyder att det nästan var i den matchen som spanjorskorna hade flest 100-procentiga chanser.
Det var ändå Spanien som var närmast segern. Patri Guijarri hade två bra skott som den kinesiska målvakten Peng Shimeng gjorde fina räddningar på. Spanien är ett bra lag, men det är långt ifrån oslagbart.
Innan jag sätter punkt är det läge att kolla in hur slutspelsträdet ser ut i skrivande stund. Det kursiverade är klart:
2nd A v. 2nd C = Winner 1: Norge–Brasilien
1st D v. 3rd B/E/F = Winner 2: England–Grupptrea
2nd B v. 1st F = Winner 7: Spanien–USA
1st A v. 3rd C/D/E = Winner 8: Frankrike–Grupptrea
1st B v. 3rd A/C/D = Winner 3: Tyskland–Grupptrea
2nd F v. 2nd E = Winner 4: Sverige–Kanada
1st E v. 2nd D = Winner 5: Nederländerna–Japan
1st C v. 3rd A/B/F = Winner 6: Italien–Grupptrea
Av grupptreorna är Kina klart för slutspel. Först när alla grupper är klara vet vi i vilken match de sorteras in.
I kväll 21.00 färdigspelas intressanta grupp C. Som jag konstaterade i går är det fortfarande tre lag som har rimlig chans att ta hem gruppsegern där.
Frankrike gick på knock i premiären mot Sydkorea. Det slutade 4–0 (3–0) efter en riktigt bra halvlek – och en sömnig.
Wendie Renard
Eugenie Le Sommer, Wendie Renard och Wendie Renard igen gjorde målen före paus. Amandine Henry stängde matchen på slutet. Jag räknade till 7–1 i klara målchanser. Den officiella statistiken sa 13–1 i hörnor, 8–1 i avslut mot mål och 21–4 i avslut totalt.
Frankrike slog 540 passningar till rätt adress. Sydkorea kom bara upp i 227.
I övrigt fick vi för första gången uppleva i damfotbollshistorien se ett mål bli bortdömt för offside efter videogranskning. VAR behövdes verkligen för att slå fast att Griedge Mbock startade på fel sida innan hon satte sin höga volley. För det gick inte att se offsiden på den ordinarie tv-bilden.
Totalt sett var det en bra VM-premiär, där fransyskorna visade väldigt hög klass under den första halvleken. De klädde av det sydkoreanska lag som ju Sverige hade väldigt svårt med för en vecka sedan. Efter paus var det avslaget, då spelade hemmalaget bara av matchen.
I morgon är en annan VM-dag. Då får vi se två svenska förbundskaptener, och sannolikt även ett par svenska spelare i nigeriansk dräkt. Totalt spelas tre matcher under lördagen, de startar enligt följande:
Vi är mindre än ett dygn ifrån VM-premiären. Det har således blivit hög tid att komma med en VM-guide. Eftersom jag redan både har betygsatt lagen och tippat utgången i Aftonbladets bilaga väljer jag en annan form än jag brukar för årets guide. Den här gången går jag igenom lagen grupp för grupp.
Och självklart börjar jag med grupp A.
Frankrike
Frankrike
Världsranking: 4
Guldchans: 15–20 procent
Nyckelspelare: Kadidiatou Diani eller Valerie Gauvin. Frankrike har länge haft problem att hitta en riktigt vass toppforward. Den av Diani och Guavin som får förtroendet måste prestera om det skall kunna bli guld.
Spelare med Sverigekoppling: Ingen.
Startelva i genrepet: Sarah Bouhaddi – Marion Torrent, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard, Eve Perisset – Charlotte Bilbault, Elise Bussaglia – Delphine Cascarino, Gaetane Thiney, Kadidiatou Diani – Valerie Gauvin.
Kommentar: Frankrike har hemmaplan och den högsta högstanivån av alla lag. Men har man nerverna?
Frankrike har ju som bekant aldrig tagit någon mästerskapsmedalj ännu. Men man har varit nära alla gånger sedan EM 2009.
Om hemmapubliken upplevs som stöd, och inte press, kan det äntligen vara dags för den franska fullträffen. Formen är utmärkt. Frankrike är ju direktkvalat och har inte spelat någon tävlingsmatch sedan man åkte ut mot England i kvartsfinal i EM 2017.
Men laget har spelat massor av träningsmatcher. Och på de 14 senaste har förbundskapten Corinne Diacre:s lag 13 segrar och en förlust. Förlusten kom mot Tyskland i februari.
Det senaste året har man bland annat besegrat USA, Australien, Japan och Brasilien. Även om grupp A är en av de tuffare grupperna skall Frankrike självklart ta sig vidare till slutspel. Segern mot USA kom för övrigt i Le Havre – samma plats som Sverige skall möta USA på. Amerikanskorna vet alltså redan hur det känns att förlora där…
Noterbart där är att det kan bli supermöte redan i kvartsfinalen. För om både Frankrike och USA vinner sina grupper går de mot varandra i kvartsfinal. Det skulle faktiskt kunna vara den moraliska finalen.
Tittar vi på den franska truppen var det mycket uppmärksammat att PSG:s Marie-Antoinette Katoto lämnades utanför. Katoto vann skytteligan i Frankrike den senaste säsongen, och var även bästa franska målskytt säsongen 2017/18. Hon misslyckades dock totalt i fjolårets U20-VM, så bedömningen är kanske att hon inte klarar pressen.
Kadidiatou Diani
Sannolikt får istället Katotos lagkompis i PSG, Kadidiatou Diani, eller Montpelliers Valerie Gauvin ikläda sig nyckelrollen som toppforward. Det är just den där spelaren högst upp på topp som varit lite av Frankrikes akilleshäl under den tioårsperiod där laget hållit högsta världsklass.
Men kanske att det blir ändring nu. 24-åriga Diani har imponerat i rollen under våren. Med åtta på mål elva landskamper det senaste året tror jag att hon får förtroendet. Å andra sidan har 23-åriga Gauvin gjort fem mål på sin fem senaste landskamper, så osvuret är bäst.
Klart är att Frankrike nu har två riktigt bra kandidater till den där viktiga forwardsrollen. För bakom i planen vimlar det av klasspelare. Inte minst i de defensiva rollerna.
Målvakten Sarah Bouhaddi är en av världens tre bästa, och snabba mittbacksparet med trygga Wendie Renard och spelskickliga Griedge Mbock Bathy är definitivt världens bästa.
I genrepet mot Kina (2–1-seger) vilades ytterligare en trio som kvalar in på topp tre i världen på sina positioner, nämligen Amandine Henry, Amel Majri och Eugenie Le Sommer. De tre kommer förstås att vara ordinarie i VM. Tekniska och kreativa Le Sommer har en offensiv nyckelroll, där hon sannolikt utgår från vänsterkanten och drar sig inåt i planen. Det är hon som skall hitta öppningar i motståndarnas backlinjer för snabba kantspelarna Majri och Delphine Cascarino.
Båda de missade EM i Nederländerna på grund av skador. Majri och Cascarino är verkligen två fantastiska tillskott. För 22-åringa Cascarino tror jag att hemma-VM kan bli det stora genombrottet. Motståndarnas vänsterbackar får hålla i hatten när den blixtsnabba teknikern får bollen.
Eugenie Le Sommer
Eugenie Le Sommer har potential att bli hela VM:s drottning. Jag älskar både hennes bollbehandling och hennes spelsinne. Men faktum är att hon i princip är sin egen värsta motståndare. Le Sommer har nämligen en tendens att börja hänga med huvudet när hon inte lyckas med sina tekniska konstnummer.
Och stjärnor med hängande huvuden har inte Frankrike råd med om laget äntligen skall bryta den medaljförbannelse som följt laget genom åren.
Jag tror att Frankrike vinner grupp, och sin åttondelsfinal. Sedan väntar USA i kvartsfinal. Det är en vidöppen match där mitt tips går till USA, mest av historiska skäl. Klart är att vinnaren av den matchen har goda möjligheter att gå hela vägen.
Norge
Norge
Världsranking: 12
Guldchans: 1–5 procent
Nyckelspelare: Caroline Graham Hansen – en av världens bästa kantspelare, skrev nyligen på för Barcelona, och blev då första norrman någonsin i den spanska storklubben.
Spelare med Sverigekoppling: Vilde Böe Risa (Göteborg), Frida Leonardsen Maanum (Linköping) och Lisa Marie Utland (Rosengård) spelar i damallsvenskan. Tidigare har även Maren Mjelde (Göteborg), Kristine Minde (Linköping) och Caroline Graham Hansen (Tyresö) spelat för svenska klubbar.
Startelva i genrepet: Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maren Mjelde, Stine Hovland, Kristine Minde – Caroline Graham Hansen, Vilde Böe Risa, Ingrid Syrstad Engen, Guro Reiten – Isabell Herlovsen och Lisa Marie Utland.
Martin Sjögren:s Norge nämns sällan bland favoriterna i den stundande VM-turneringen. Det enda man hör om Norge är att storstjärnan Ada Hegerberg inte är med.
Och visst hade det varit kul för VM-turneringen om Hegerberg hade spelat. Fast frågan är om det hade varit kul för Norge. Känslan när skyttedrottningen tackade för sig i landslaget var att hon mer bidrog med frustration och negativ energi än med viktiga mål.
Onsdagens intervju i norska fotbollsmagasinet Josimar stärker den bilden. Hegerberg mådde inte bra i landslaget, och landslaget mådde inte bra av Hegerberg. Man måste ju för övrigt hålla med herrlandslagets Martin Ödegård och VG:s krönikör om att Hegerberg visar noll respekt genom tajmingen att gå ut med fördjupade tankar om sin landslagsbojkott. Så agerar inte lagspelare – bara egoister.
Faktum är ju att Norge har utvecklats väldigt positivt utan Hegerberg. Laget har kunnat smyga sig genom VM-kvalet. Ett kval där man vann sin grupp före Europamästarinnorna från Nederländerna. Man gjorde det efter segrar i alla matcher utom en – en sen uddamålsförlust borta mot just Nederländerna.
Det norska lag som kommer till Frankrike har massor av rutin i de bakre leden. 39-åriga Ingrid Hjelmseth är en pålitlig målvakt. Och framför sig har hon en backlinje som innehåller allroundspelarna Maren Mjelde och Kristine Minde. Båda kan i princip användas i alla utespelarroller.
Mittfältet är ganska orutinerat, men enormt talangfullt. När Sverige vann med 2–1 mot norskorna i höstas imponerades jag enormt av Norges spelskickliga mittfältare. Men jag är inte ensam, för tre av spelarna har redan gjort klart med internationella storklubbar inför nästa säsong.
Storstjärnan Caroline Graham Hansen skrev nyligen på för Barcelona. Tekniska Graham Hansen är bra på att vinna en-mot-en-situationer och noterades för 25 assist i Frauen-Bundesliga den senaste säsongen. En fantastisk siffra. Gissa om motståndarna kommer att ha lite extra koll på Hansen på högerkanten?
Problemet är att Norge även har en väldigt skicklig spelare på sin vänsterkant. Guro Reiten har dominerat i toppserien i flera år, och man har bara väntat på att hon skall gå till någon internationell toppklubb. Det blev Chelsea som i förra veckan lyckades locka över Reiten. Det blir väldigt spännande att se vad den tekniska och spelskickliga kantspelaren kan göra, både i England och i VM.
Ingrid Syrstad Engen skrev på för Wolfsburg redan i vintras. Den passningskickliga innermittfältaren har dock spelat kvar i LSK under våren. Även hon har kapacitet att bli en attraktion i VM.
Det är en hård kamp om vem som skall ta den fjärde mittfältsplatsen, den bredvid Engen. Den kampen står mellan två av damallsvenskans allra bästa spelare den här våren. Gissningsvis kommer förbundskapten Sjögren i första hand att ge förtroendet till Göteborgs Vilde Böe Risa. Hon har bättre defensiva kvaliteter än Linköpings Frida Maanum.
Att Maanum sannolikt måste börja på bänken visar på nivån på det norska laget. Som jag ser det har norskan totalt sett under våren varit bättre än LFC:s fyra svenska VM-spelare.
Längst fram har Norge duon Isabelle Herlovsen och Lisa-Marie Utland. De båda visade god målform i genrepet mot Sydafrika. De gjorde tre respektive två mål och lade grunden för en imponerande 7–2-seger.
I VM tror jag att Norge tar sig vidare som grupptvåa. Sedan väntar Australien, Brasilien eller Italien i åttondelsfinal, och troligen England i kvarten. Norskorna kommer inte att vara favoriter i de här matcherna. Men jag skulle inte vara chockad om laget smyger sig fram till medaljmatcher.
Faith Ikidi
Nigeria
Världsranking: 38
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Asisat Oshoala – den snabba forwarden skrev nyligen på för Barcelona.
Spelare med Sverigekoppling: Faith Ikidi Michael (Piteå IF) och Rita Chikwelu (Kristianstads DFF) är båda svenska medborgare. Dessutom har man svensk förbundskapten i Thomas Dennerby samt damallsvenska spelare i Osinachi Ohale (Växjö), Ngozi Okobi och Halimatu Ayinde (båda Eskilstuna), Ogonna Chukwudi (Djurgården) och Anam Imo (Rosengård). Dessutom har duon Onome Ebi och Francisca Ordega tidigare spelat i damallsvenskan för Piteå.
Förbundskapten Thomas Dennerby sätter sitt hopp till en hel hög damallsvenska profiler. Det är så mycket svenskt i Nigeria att man nästan kan kalla laget för ”Lilla Sverige”.
Dennerby tog över ett misshandlat landslag. Nigeria spelade inte en enda landskamp under 2017 till följd av spelarmissnöje. I fjol hackade sig laget fram till seger i de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via straffläggningar i både semi- och final.
Sedan Dennerby tog över har Nigeria fått bättre ordning rent organisatoriskt. Inför tidigare mästerskap har laget bara laddat på hemmaplan. Den här gången har man kunnat åka på turneringar samt ett längre uppladdningsläger i Europa. Förbundet har givit damerna en liknande budget som herrarna brukar ha.
Därmed finns ett visst tryck på landslaget att äntligen gå vidare ur gruppspelet igen. Det har ”The Super Falcons” gjort en gång – 1999. Då blev det förlust efter förlängning i en tät kvartsfinal mot Brasilien.
Den här gången kommer mycket att hänga på försvarsspelet, där svenska Faith Ikidi har en nyckelroll som mittback. Offensivt har man flera duktiga spelare med Asisat Oshoala i spetsen. Hon blev nyligen den första afrikanska spelare att göra mål i en Champions Leaguefinal. Oshoala var utlånad till Barcelona under våren. Nu har Barca köpt loss henne från kinesiska Dalian Quanjian.
Barcelona has made Asisat Oshoala's loan move a permanent one, until June 30, 2022, following a transfer agreement with Chinese club, Dalian Quanjian. In 11 appearances, the @NGSuper_Falcons star scored eight goals, including Femeni's first ever Champions league final goal. pic.twitter.com/eAIlCK8oCD
Men Oshoala är långt ifrån den enda talangfulla forwarden som Thomas Dennerby har i sin trupp. Tvärtom har svensken valt en närmast extremt framtung trupp. Han har med sig hela nio forwards – och bara fem backar.
Trots de många anfallarna skall vi inte räkna med att Nigeria spelar 2–3–5 i VM. Det blir nog 4–2–3–1 eller kanske ett mer traditionellt 4–4–2.
Bland anfallarna är det värt att lyfta fram starka och målfarliga Desiree Oparanozie och spelskickliga Francisca Ordega. Dessutom måste jag säga att jag har imponerats stort av unga Anam Imo under den korta tid hon varit i Rosengård. Imo har förutsättningar att bli en internationell toppspelare.
Historiskt sett är Nigeria Afrikas bästa landslag. Trots tuff lottning bedömer jag att man också har den största chansen av de tre afrikanska lagen att ta sig vidare ur gruppspelet. För det kan räcka med seger mot Sydkorea för att gå vidare som grupptrea – och det är en match som på förhand känns som 50–50.
Det kan alltså bli åttondelsfinal. Skulle laget ta sig längre än så är det en jätteskräll.
Sydkorea
Sydkorea
Världsranking: 14
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Ji Soyun – en av de allra mest bollskickliga spelarna i världen.
Spelare med Sverigekoppling: –
Startelva i genrepet (4–4–1–1): Kim Jung-Mi – Kim Hye-Ri, Hwang Bo-Ram, Kim Do-Yeon, Jang Sel-Gi – Kang Yu-Mi, Lee Young-Ju, Cho So-Hyun, Lee Geum-Min – Ji So-Yun – Jung Seol-Min.
Sydkorea höll nollan i Asiatiska mästerskapens slutspel i fjol. Trots det missade man semifinalen.
Asiatiska mästerskapen fungerar ju som Asiens VM-kval. Sydkorea tvingades kvala till mästerskapet. Inklusive kvalet spelade man åtta matcher och hade målskillnaden 30–1. På de siffrorna låter det ju som att Sydkorea både är vasst framåt och stabilt bakåt.
Fast ibland kan statistik luras.
På de där åtta matcherna spelade man tre mot lag på världsrankingens topp 20. Mot dem blev det följande resultat:
* Nordkorea 1–1
* Japan 0–0
* Australien 0–0
Även om det är tre starka resultat som borde göra att förbundskapten Yoon Deuk-Yeo:s lag kommer till Frankrike med gott självförtroende noteras att man bara lyckades göra ett mål framåt. Och den offensiva spetsen har länge varit Sydkoreas akilleshäl. Laget har vägt för lätt i motståndarnas straffområde.
Och under våren har man även fått målvaktsproblem. Förstamålvakten det senaste året, Yoon Young-Geul, åkte på en knäskada i våras och missar VM. Då fick veteranen Kim Jung-Mi chansen att åter bli förstamålvakt. Men hon skadade hälsenan, och är också borta från VM-spel.
I genrepet på Gamla Ullevi fick Kim Jung-Mi förtroendet. Och jag skulle ljuga om jag tyckte att hon kändes stabil. Det är högst oroväckande. För Sydkorea behöver ha en stabil målvakt, inte minst med tanke på att laget har längdunderläge mot de flesta motståndarna vid fasta situationer.
Kim Jung-Mi
Det senaste året har Sydkorea oftast spelat 4–1–4–1 med Lee Young-Ju som balansspelare. Mot Sverige bytte man till ett 4–4–1–1 med storstjärnan Ji So-Yun som tia. Sannolikt för att få ett bättre anfallsspel.
Det är nämnda Ji So-Yun som skall göra det för Sydkorea. Hennes är underbart bolltrygg och passningssäker. Dessutom är hon en bra frisparksskytt. Passa på att njuta av Jis bollbehandling under Sydkoreas matcher.
Ett annat offensivt vapen är vänsterkantens Lee Geum-Min, en företagsam spelare som visade fin form på Gamla Ullevi.
När lottningen kom höll jag Sydkorea som favoriter att ta tredjeplatsen i grupp A. Men vårens målvaktsproblem gör mig osäker. Jag tror inte att de lyckas ta poäng i öppningsmatchen mot Frankrike eller i sista gruppomgången mot Norge. Och då måste det bli en trepoängare i andra matchen, den mot Nigeria, för att det skall kunna bli avancemang. Och den matchen känns alltså vidöppen. Risken finns att det blir kryss, och att båda lagen spelar bort varandra.
Men trots allt, Sydkorea har chansen att gå till åttondelsfinal – vilket man också gjorde 2015. Men längre än så tror jag inte att det här laget förmår att ta sig.
I går fick vi den glada nyheten att Champions Leaguefinalen om två år spelas på Gamla Ullevi.
Jättekul med en final i Sverige, men nog är det väl lite defensivt med Gamla Ullevi? Där tar man bara in 15000 åskådare på matcher i Europaspelet. Borde man inte ha satsat på att fylla stora Ullevi i stället?
Dagens nyheter handlar om landslaget, och om att Caroline Seger och Olivia Schough är skadade och missar morgondagens VM-genrep mot Sydkorea. Tråkigt med skador i det här skedet, och oroande med Seger. Vi har ju ingen klockren ersättare till henne i den mer defensiva rollen på mittfältet.
Sannolikt får nu Nathalie Björn chansen att visa upp sig som Segers ersättare. Och skall man vara positiv så är det ju bra att Björn får så mycket tid som möjlig på sig att spela in sig i den för hennes ovana rollen. Seger kan ju missa matcher även på VM.
I övrigt är vi inne i en genrepsperiod inför VM. Kul här att flera matcher sänds på svensk tv, även sådana utan svenskt deltagande. Något sådant har man aldrig upplevt tidigare.
I förrgår sändes Skottlands genrep mot Jamaica på Viasat. Det var en match som skotskorna vann med 3–2 inför en rekordpublik av 18 555 på Hamden Park.
Det var första gången damlandslaget fick spela på den skotska nationalarenan. Och för Caroline Weir gick en barndomsdröm i uppfyllelse.
When your childhood dream of doing a knee slide celebration at Hampden becomes a reality✅🙈 pic.twitter.com/ODeT2FU9ia
— Scotland National Team (@ScotlandNT) May 29, 2019
Skotskorna vann alltså genrepet. Men Jamaica visade att laget har flyttat fram sina positioner rejält sedan fjolårets VM-kval. Sedan dess har man bland annat värvat fjolårets Vittsjöspelare Tiffany Cameron från Kanada. Cameron har jamaicanskt påbrå, och hade bara spelat träningslandskamper för Kanada. Därmed gick det att skriva över henne.
Jamaica har även värvat den före detta amerikanska U17-landslagsspelaren Havana Solaun. 26-åringen, som spelar sin klubbfotboll i norska Klepp, kunde välja att spela för USA, Kuba eller Jamaica. Valet faller alltså på det sistnämnda.
Så sent som vid lottningen såg jag Jamaica som VM:s klart sämsta lag. Den uppfattningen är numera ändrad. Sämst är Argentina och näst sämst är Thailand. Jamaica kan däremot vara en ganska otrevlig motståndare.
Förutsatt att skyttedrottningen Khadija ”Bunny” Shaw kan spela – vilket inte är säkert. Det har ju visat sig att Shaw inte bara gör mål mot blåbärsnationer. Utan att hon är en riktig klasspelare, som garanterat kommer att vara ett hett villebråd på transfermarknaden efter VM.
Shaw kommer från riktigt svåra uppväxtförhållanden. Hon skall ha förlorat fyra bröder, varav tre i gängstrider. Själv har 22-åringen tagit sig bort från slummen. Nyligen tog hon examen från University of Tennessee. I fjol utsågs hon till årets spelare av engelska tidningen The Guardian. Hennes fantastiska historia går att läsa här.
Hon har alltså även visat sig vara en fantastisk spelare. Shaw gjorde båda Jamaicas mål mot Skottland, och hennes målsnitt i landslaget ligger på över 1,4 mål per match. Och hon gör sina mål med båda fötterna.
Dock blev Shaw nedsparkad i den andra halvleken, och skadade fotleden. Därmed sjönk plötsligt Jamaicas VM-chanser ganska rejält. Vi får verkligen hoppas att Shaw snabbt blir återställd, för man vill ju självklart ha så många profiler som möjligt på plan i Frankrike.
Good to go. What an amazing player. Jamaica has a precious superstar in their team. Was a pleasure to tell her story for FIFA.https://t.co/3PvecOo2QM
I dag är det dags för nästa VM-genrep på Viasat Sport Premium. 17.45 visas matchen mellan Tyskland och Sveriges premiärmotståndare Chile. Det blir riktigt spännande att se hur Tiane Endler och hennes försvar kan stå emot ett allt starkare tyskt lag.
I morgon är det Sverige–Sydkorea 18.45 som sänds av TV12 och av Cmore.
På lördag är det massor av damfotboll på tv. 13.45 visar Sportkanalen U23-landslagets match mot Kina och 14.00 sänder Viasat Sport Premium VM-genrepet mellan England och Nya Zeeland. Och 18.15 är det nästa VM-genrep, då sänds Nederländerna–Australien på Viasat Fotboll. Däremot sänds inte Thailands genrep mot Belgien, en match som också spelas på lördag.
Slutligen på söndag 20.00 är det Norge–Sydafrika på Viasat Sport Premium. Visst är det fantastiskt att kunna se så många bra matcher utan att behöva leta fulstreamar?
Det händer ju positiva saker kring damfotbollen varje dag för tillfället. Nu innan VM passar nationella sponsorer på att uppmärksamma lagen. I Sverige har vi bland annat sett Ica göra en insamling till flickfotboll och Coca-Cola hjälpa till att göra statyer av fyra landslagsspelare.
With the initiative Football Forevher, started by Coca-Cola and the Swedish Football Association,we want to highlight the importance of increased visibility for female players. Together we create gender equality in Swedish football⚽️🇸🇪.Together we write HISTORY! #footballforevherpic.twitter.com/VdwKuRVhwd
— Kosovare Asllani (@KosovareAsllani) May 29, 2019
I Spanien fick landslagsspelarna under gårdagen varsin trevlig överraskning från sponsorn Seat. Det här klippet är så kallad måbra-tv.
😍 Spanish car manufacturer, SEAT, is now an official sponsor of women's football in Spain until 2021 – sponsoring the National team & the Copa de la Reina competition. In a surprise presentation, the World Cup players were each given cars! pic.twitter.com/9Z60gdpW2n
Här ser man vilka känslor en sponsor ännu så länge kan få inom damfotbollen. Jag har svårt att se att spelarna i det spanska herrlandslaget hade visat lika härliga känslor om de fått varsin Seat…
Apropå herr- och damlandslag laddar de franska nu upp gemensamt på förbundets anläggning i Clairefontaine. Även U21-herrarna är med. Frankrikes damer spelar för övrigt sitt genrep i morgon 21.00 mot Kina.
Réunies simultanément à Clairefontaine, les Équipes de France Masculine, Féminine et Espoirs ont dîné ensemble hier soir. Une première dans l'histoire de la @FFF ! 🇫🇷 pic.twitter.com/mUOJpPPmIY
— Equipe de France ⭐⭐ (@equipedefrance) May 30, 2019
It was a rather busy evening for the Clairefontaine chefs, as no fewer than 3⃣ different France sides – men's team, women's team and U-21s – all got together for dinner. 👨🍳🍲 pic.twitter.com/egEDnnmtLo
Innan jag sätter punkt blir det lite ligafotboll. Jag ser hur ni som skriver i Forum Elitettan ofta är frustrerade över domarinsatserna.
Det är man garanterat även i Cork City efter den här slutsignalen i helgens match mot Wexford Youths i den irländska ligan. Wexford vann med 2–1 sedan slutsignalen kommit väldigt lägligt för laget…
I kväll spelar Sverige borta mot Österrike. Matchen startar 19.10 och sänds av TV12. Utifrån hur Peter Gerhardsson har jobbat hittills under sin period som förbundskapten borde det bli nio–tio ändringar i startelvan från i lördags.
Vi får se om han ändrar det upplägget nu när det är sista landskampen inför att VM-truppen skall presenteras.
Klart är att det blir minst två ändringar. Duon Fridolina Rolfö och Elin Rubensson vilas nämligen av säkerhetsskäl. Sedan tidigare är ju Stina Blackstenius borta på grund av sjukdom.
Och efter att inlägget publicerats får jag se att även Mimmi Larssonär febersjuk och tvingas stå över matchen. Det blir minst tre ändringar således.
Det har spelats rätt många landskamper de senaste dagarna, och med bara två månader till VM börjar guldkandidaterna rada upp sig. Den största är nog trots allt våra gruppmotståndare, de regerande mästarinnorna från USA.
Amerikanskorna har vräkt in mål i det här landslagsfönstret. Först vann man med 5–3 mot ett starkt Australien, och senast blev det hela 6–0 mot Belgien.
Det som framför allt talar för USA är att kreativa nyckelspelaren Tobin Heath äntligen tycks både vara frisk och i absolut toppform. När Heath är i form, då är USA livsfarligt. Sedan blir det ju inte sämre av att måldrottningen Alex Morgan fortsätter att göra mål. Mot Australien kom hennes mål nummer 100 i landslagssammanhang. Och mot Belgien kom nummer 101.
Förutom USA måste man ju nämna Frankrike i försnacket. Kanske att de hade varit de allra största favoriterna om de inte också kommer att kämpa mot sina egna hjärnspöken. För Frankrike har ju fortfarande aldrig tagit en mästerskapsmedalj på seniornivå.
Men när laget väl bryter den där medaljförbannelsen kan det mycket väl leda hela vägen. För dagens lag är starkt, väldigt starkt. På sina tolv senaste landskamper har Frankrike elva segrar och en förlust mot Tyskland. Bland de elva segrarna finns matcher mot både USA och Tyskland.
Under det här fönstret har fransyskorna vunnit med 3–1 mot Japan och 4–0 mot Danmark. Vid 3–1-segern mot Japan fick väl fransyskorna hjälp av den svenska domartrion Sara Persson, Julia Magnusson och Josefin Aronsson med det tidiga ledningsmålet? För vad jag kan se är inte hela bollen över mållinjen efter Valerie Gauvin:s nick.
En tredje guldkandidat är Tyskland. Jag har väntat ganska länge på det nya tyska ”genombrottet”. För Tyskland har genomgående haft spelskickliga och duktiga F17- och F19-landslag de senaste åren. Det har inte handlat om avsaknad på talang, utan mer om att hitta rätt talanger.
Det gjorde Horst Hrubesch under sin period som förbundskapten. Och Martina Voss-Tecklenburg har fortsatt det arbetet. För Tyskland har inte en enda förlust under det senaste året. På sina tio senaste landskamper har man nio segrar och ett kryss.
Och de två senaste bortavinsterna i Frankrike och Sverige har varit riktigt imponerande. Känslan är att Tyskland blir att räkna med i VM.
Bland outsiders finns förstås England. Phil Neville:s lag kan gå hela vägen i VM. Man vann She Believes cup, men kom ner lite på jorden i förra veckan då man föll med 1–0 mot Kanada. I den matchen gjorde för övrigt fantastiska Christine Sinclair sitt landslagsmål nummer 180. Hon har nu bara fyra kvar till världsrekordet.
Kanada är ju ytterligare en riktigt het utmanare i VM. Laget har på sex matcher i år bara släppt in ett mål. Då har man ändå mött starka lag som Norge, Island, Skottland, Sverige, England och Nigeria. Facit på de där sex matcherna är 4,5 segrar och 1,5 kryss. Den halva segern är straffläggningen mot Sverige i Algarve.
Kanada känns väldigt svårslaget.
Ett lag som brukar nämnas i medaljdiskussionen, men i år känns ganska långt därifrån är Brasilien. Jag har länge påtalat att Brasilien haft väldigt svaga flicklandslag, och att damfotbollen i landet har en väldigt negativ utveckling.
Och för tillfället har brasilianskorna också ett väldigt dåligt självförtroende. De senaste dagarna har man förlorat med 2–1 mot Spanien och…
…1–0 mot Skottland. I den senare matchen hade Brasilien massor av chanser – bland annat två bollar i målramen. Men faktum är att Skottlands första seger någonsin mot Brasilien i fotboll (herr- som damlandslag) också var Brasiliens nionde raka förlust.
Visst har Brasilien spelat många matcher mot topplag under hösten och våren. Men man har alltså nio raka förluster – vilket riskerar att vara ett sänke in mot VM-slutspelet.
Det finns förstås ytterligare några lag med medaljchans. Ett sådant är Australien, några andra är Japan, Sverige, Norge, Spanien, Nederländerna och kanske även Italien. Europamästarinnorna Nederländerna har varit lite upp-och-ner det senaste året. Nu i veckan har man vunnit med 2–0 mot Mexiko.
Utöver Österrike–Sverige spelas följande landskamper i dag: Tyskland–Japan, Nya Zeeland–Norge, Nederländerna–Chile, Italien–Irland och hyperintressanta England–Spanien.
En match är redan klar: Sydkorea–Island 1–1. Här är det koreanska målet:
De lagen möttes även i Sydkorea i lördags. Då vann Island med 3–2 inför 15 839 åskådare.
Adding to the recent surge of big crowds for women's matches, @theKFA had a record 15,839 for their friendly against Iceland earlier today. The corresponding pre-@FIFAWWC matches in 2015 drew 3.1k and 6.8k. 👏🇰🇷https://t.co/lHto8csrt0
Inför en utsåld arena i Le Havre gjorde Frankrike i kväll bästa möjliga reklam för sommarens VM-slutspel.
Fransyskorna fullständigt utklassade världsettorna från USA. Matchen slutade 3–1 (1–0) efter två mål av Kadidiatou Diani och ett av inhopparen Marie-Antoinette Katoto. Mallory Pugh reducerade på övertid.
Frankrike ägde matchen från första till sista minuten och hade ytterligare minst fem 100-procentiga målchanser. Jag såg matchen på en stream som låste sig några gånger, vilket gjorde att jag missade sex–sju minuter. Av det jag såg hade USA bara en riktig målchans på hela matchen – den Pugh gjorde mål på.
Den här kartan över amerikanska bolltouchar under den första halvleken visar att fransyskorna höll gästerna borta från straffområdet.
Det bör ju poängteras att Frankrike är i full säsong, medan amerikanskorna just har dragit igång sin försäsong. Det bör även poängteras att USA kom till spel med ett ganska reservbetonat lag.
Frankrikes lag (4–2–3–1): Sarah Bouhaddi – Marion Torrent, Aissatou Tounkara, Wendie Renard, Amel Majri – Amandine Henry, Elise Bussaglia – Delphine Cascarino (Katoto, 69), Gaetane Thiney, Eugenie Le Sommer – Diani (Vivianne Asseyi, 83).
USA:s lag (4–3–3): Alyssa Naeher – Emily Sonnett (Carli Lloyd, 71), Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Emily Fox (Tierna Davidson, 46) – Crystal Dunn, Morgan Brian, Lindsey Horan (Samantha Mewis, 83) – Mallory Pugh, Alex Morgan (Jessica McDonald, 83), Christen Press.
Fear not USWNT fans. It’s January. Lots of players out. Lots to learn from today. These losses are what drive the best teams. No need to panic. #USAvFRA
I VM lär USA ha bytt halva startelvan. 20-åriga vänsterbacken Emily Fox är en av de som tappade mark i kampen om platserna i USA:s VM-trupp. Hon lär drömma mardrömmar om Delphine Cascarino i natt. Fransyskan sprang nämligen i cirklar kring amerikanskan. Bland annat kom 1–0-målet efter en duell mellan de båda.
I paus fick Fox lämna plats åt Tierna Davidson, som skötte vänsterkanten mycket bättre. Men då kom fransyskorna fram i mitten i stället…
Det är inte bara på vänsterbacksplats USA kommer att ha bytt personal till VM. Då lär åtminstone tre ur kvartetten Tobin Heath, Megan Rapinoe, Rose Lavelle och Julie Ertz starta. De var alla borta till följd av skadekänningar eller sjukdom. De tre första är otroligt viktiga för USA:s anfallsspel. Ertz är spelaren som tagit hand om nyckelrollen på defensivt mittfält.
Efter att Lauren Holiday slutade, vilket hon gjorde efter VM-guldet 2015, sökte förbundskapten Jill Ellis efter en ny defensiv mittfältare med ljus och lykta. Svaret visade sig vara att flytta upp Ertz från mittförsvaret.
Det testade Ellis mot Brasilien i juli 2017. Sedan dess hade USA 28 raka matcher utan förlust fram till i dag. Och då spelade inte Ertz.
Eighteen months ago, Julie Ertz subbed into a match as the #USWNT’s No. 6.
I en annan landskamp tidigare i dag vann Nederländerna med 2–1 mot Sveriges motståndare på tisdag, Sydafrika. Noterbart från den matchen var att Lieke Martens byttes ut med skadekänning i mitten av den första halvleken.
Målen gjordes av Sherida Spitse (läckert lobbskott) och Vivianne Miedema för Nederländerna och Thembi Kgatlana för hemmalaget.
Nu på förmiddagen har den nya, uppdaterade världsrankingen släppts. Den största förändringen på den är att Nederländerna avancerar tre platser från tionde till sjunde och Brasilien tappar två från åttonde till tionde. Däremellan återfinns Sverige, som ligger kvar på plats nio.
Samtidigt släpptes även seedningsgrupperna till morgondagens VM-lottning. Och det visade sig att Fifa den här gången väljer att följa världsrankingen till 100 procent. Det tycker jag är bra, för det luktade väldigt mycket mygel över upplägget inför det förra världsmästerskapet.
Dels dribblades Sverige bort i seedningsförfarandet (jag skrev lite om det här och här), sedan riggade man lottningen för Kanadas skull. Riggningen bestod av att man placerade ut ettan USA, tvåan Tyskland och trean Frankrike på samma sida i slutspelsträdet.
Jag har förstås kollat in de olika seedningsgrupperna och kommit fram till att det finns en riktig drömlott i morgon. Och som rubriken berättar står det Thailand på den. För Thailand är i särklass sämst i seedningsgrupp 3. De lag som hamnar i Thailands grupp har således väldigt stor chans att ta sig igenom gruppspelet.
Det är ju ettan och tvåan i alla de sex grupperna samt de fyra bästa grupptreorna som avancerar. Det är således fullt möjligt att ta sig vidare på tre poäng. I VM 2015 avancerade ju Sverige som grupptrea med tre poäng och nollmålskillnad.
Här är mina tankar om lottningen:
* Förutsättningarna är sådana att två lag från samma världsdel inte kan hamna i samma grupp. Europa är undantaget från den regeln eftersom det är nio europeiska lag och bara sex grupper. Men det kan inte bli tre europeiska lag i samma grupp, utan max två.
* Seedningsgrupp 1: USA (1), Tyskland (2), Frankrike (3), England (4), Kanada (5) och Australien (6).
Här finns det förstås ingen lätt lottning. Men jag ser gärna att Sverige undviker att hamna i Australiens grupp, trots att The Matildas har lägst ranking. Skulle vi lottas mot Australien kan vi nämligen inte få Thailand i vår grupp.
Jag pratade med TT om lottningen i går. Då uttryckte jag Kanada som den bästa lottningen här. Jag har inte heller något emot att få ett nervöst Frankrike i en öppningsmatch. Det hade varit otroligt kul. England känns också okej.
Utöver Australien undviker man ju gärna Tyskland av historiska skäl – även om vi tog poäng av dem senast i EM. USA är bäst och bör på så sätt undvikas. Samtidigt känns amerikanskorna inte så otroligt bra att det är omöjligt att ta poäng av dem.
* Seedningsgrupp 2: Nederländerna (7), Japan (8), Sverige (9), Brasilien (10), Spanien (12) och Norge (13).
Det här är Sveriges grupp, vi kan alltså inte ställas mot något av de här lagen. Noterbart att varken Nederländernas lyft eller Brasiliens fall påverkade något inom seedningsgrupperna. Båda lagen ligger kvar i den här gruppen.
Noterbart också att den här gruppen innehåller tre regerande världsdelsmästare. I de andra tre grupperna finns bara en världsdelsmästare vardera.
* Seedningsgrupp 3: Sydkorea (14), Kina (15), Italien (16), Nya Zeeland (19), Skottland (20) och Thailand (29).
Här är alltså Thailand avsevärd mycket sämre än övriga fem lag. Thailand är ett lag som jag upplever att Sverige har ungefär 95–4–1 mot. Eftersom Japan och Thailand inte kan hamna i samma grupp ökar vår chans att få drömlottningen.
Men det finns ingen anledning att vara direkt rätt för något av de övriga lagen i den här gruppen. Dock är det inte heller lag som Sverige besegrar med vänsterhanden, utan kompetenta motståndare.
Det finns ingen solklar mardrömslottning i den här gruppen. Men med tanke på att vi nu har två raka förluster mot Italien vore det kanske skönt att slippa dem.
* Seedningsgrupp 4: Argentina (37), Nigeria (38), Chile (39), Kamerun (49), Sydafrika (50) och Jamaica (64).
Den här gruppen består av sex lag som Sverige bör besegra. Samtidigt vet vi att de afrikanska lagen kan vara lite luriga. Det satt ju hårt åt mot Sydafrika i OS för två år sedan – då vann vi med 1–0 efter ett relativt sent mål av Nilla Fischer. Och vi tappade ju poäng mot Nigeria i det senaste världsmästerskapet.
Men vilket lag vi än får härifrån kommer Sverige att räknas som klara favoriter i aktuell match. Noterbart här är att Jamaica inte kan hamna i samma grupp som USA eller Kanada. Samt att Chile och Argentina inte kan hamna ihop med Brasilien.
* Sammanfattningsvis bör Sverige ha goda chanser att klara gruppspelet oavsett hur lottningen faller ut i morgon. Det är ju 16 av
Men här är i alla fall två riktigt bra lottningar:
* Kanada, Sverige, Thailand och Argentina
* Frankrike, Sverige, Thailand och Jamaica
Och här är ett exempel på en mindre bra:
* USA, Sverige, Italien och Sydafrika
Lottningen startar 18.00 i morgon och sänds av TV12.
I går kom även nyheten att damfotbollen i Europa har skrivit ett sponsorsavtal med Visa fram till och med 2025.
Det är förstås bra att damfotbollen har hittat en huvudsponsor. Egna sponsorer är den allra bästa vägen framåt för sporten. Bland alla fina ord i pressmeddelandet saknar jag dock en viktig uppgift – nämligen hur mycket pengar damfotbollen får genom det här sjuårsavtalet.
I går meddelade Svenska Fotbollförbundet att man fixat en stormatch till Friends Arena nästa år.
Den 6 april 13.45 kommer vår arvfiende Tyskland till herrlandslagets nationalarena. Det är bara att hoppas att publiken i Stockholmsområdet tar chansen att se två av världens bästa lag.
Viktig VM-uppladdning mot Tyskland! Nu är det klart att damlandslaget möter världstvåan Tyskland den 6 april 13.45 på Friends Arena 🤩 Biljetter till stormatchen släpps på Lucia, 13 december! #viärsverigepic.twitter.com/aXWts1Z535
Jag föreslog redan för snart 2,5 år sedan att förbundet skulle försöka fylla Friends med en match av det här slaget. Kul att förbundsfolket nu sytt ihop en sådan match.
För vårt damlandslag blir det första matchen på Friends. Däremot har ju faktiskt Tyskland redan spelat en match där. De vann ju EM-finalen 2013 mot Norge med 1–0 just på Friends. Då var 41 301 åskådare på plats. Hur många blir det i april?
Apropå landskamper kan det vara läge att blicka tillbaka lite på söndagens Englandsmatch och komma med lite spelarkritik.
De båda lagens målvakter kämpar ju inbördes om speltiden i Chelsea. Utifrån söndagens match kändes Hedvig Lindahl som en nivå bättre än Carly Telford. Framför allt tyckte jag att det var klasskillnad i luftrummet. Medan Lindahl äger sitt målområde kändes Telford darrig varenda gång Sverige fick hörnor.
I backlinjen saknades ju Nilla Fischer. Det märktes inte speciellt mycket. Amanda Ilestedt fyllde nämligen luckan på ett utmärkt sätt. Jag tycker att hon får ett allt bättre passningsspel, inte minst känns hon allt säkrare på de lite längre passningarna.
Jessica Samuelsson var ju tillbaka på högerbacken. Jag tyckte nog att hon var lite otajmad, vilket inte är konstigt då hon inte spelat så jättemycket det senaste året. Som tur är har hon gott om tid att hitta toppformen igen. Det är ju sju månader till VM.
På mittfältet kändes Caroline Seger klockren i försvarsspelet. Däremot tyckte jag att Kosovare Asllani hade det lite jobbigt i början av matchen. Hon växte dock in i det och blev allt bättre. Den trygghet med bollen som både Seger och Asllani besitter är otroligt viktig för laget.
När Anna Anvegård fick chansen i den position hon har i klubblaget, alltså allra högst upp, gjorde hon sin bästa landskamp. Då tänker jag inte bara på att hon gjorde mål, utan jag tyckte även att hon kom mer med i spelet.
Känslan efter matchen är att Mimmi Larsson kanske kom lite längre från VM. Det är ju Larsson som tidigare varit första alternativet till Stina Blackstenius i toppositionen. Men Anvegård kan nog ha passerat nu.
England–Sverige var inte den enda landskampen i helgen med toppnationer på planen. Nästan alla lag på topp tio på världsrankingen var i farten.
Ettan USA vann ju i Portugal, en match jag redan har avhandlat. Amerikanskorna spelar för övrigt i kväll igen, i Skottland (avspark 20.15 svensk tid).
Tvåan Tyskland vann med 5–2 hemma mot Italien. Nedan går det att se hela matchen. Målen föll enligt följande:
1–0 Lina Magull (5.02), 2–0 Alexandra Popp (17.49), 2–1 Barbara Bonansea (28.08), 2–2 Daniela Sabatino (42.20), 3–2 Giulia Gwinn (49.55), 4–2 Lena Petermann (59.11), 5–2 Leonie Maier (85.18).
Noterbart är att Tyskland håller på att bygga om sitt lag. Tillfällige förbundskaptenen Horst Hrubesch har givit många nya och unga namn chansen, vilket känns spännande. Mot Italien startade Tyskland så här: Merle Frohms – Maximiliane Rall, Sara Doorsoun-Khajeh, Johanna Elsig, Felicitas Rauch – Magull, Sara Däbritz – Gwinn, Lena Lattwein, Svenja Huth – Popp.
I den elvan var den 25-åriga Hoffenheimbacken Maximiliane Rall eller hennes 18-åriga klubbkompis Lena Lattwein två spelare jag inte hade hört talas om. Båda gjorde debut, och båda var bra.
Noterbart är att Rall var helt ny i landslagssammanhang, hon har inte spelat en enda ungdomslandskamp. Lattwein var med i två flicklandskamper som 15-åring, men har inte platsat i ungdomslandslaget för sin ålder de senaste tre åren. Nu behöver hon inte det, för nu är hon ju plötsligt startspelare i A-landslaget…
En orsak till att flera nya spelare fick chansen i lördags är ju förstås att tyskorna spelar i dag igen, 16.00 hemma mot Spanien. Då blir det sannolikt fler välkända namn i startelvan.
Även världsfyran Frankrike vann sin match i helgen. Ett franskt lag utan Eugenie Le Sommer besegrade ett Brasilien utan Marta med 3–1. Jag såg delar av den andra halvleken och tyckte att fransyskorna kändes som det klart bättre laget.
Världsåttan Brasilien känns som ett stort frågetecken inför VM. Det är lite som att tiden stått stilla i Brasilien, laget är byggt kring samma spelare som för tio år sedan; Formiga, Marta och Cristiane. Och när de inte är i form, eller saknas, då är brasilianskorna inte riktigt nära de andra topplagen i världen.
Helgens stora skräll kom när världssexan Australien förlorade med 3–2 hemma mot Chile. av de klipp jag sett verkar det ha varit en ensidig historia där The Matildas radade upp chanser.
PSG-målvakten Tiane Endler var dock precis så bra som hon måste vara om Chile skall kunna ta några poäng i VM. Hon kapitulerade bara för två straffar från Emily van Egmond. Och den andra var Endler också nära att rädda.
Chile var också effektivt. Man utnyttjade att den före detta Piteåmålvakten Lydia Williams hade en dålig dag. Jag upplever normalt Williams som väldigt stabil. Men i lördags blev hon överlobbad två gånger efter missade utrusningar.
Lagen möts igen i dag på förmiddagen (9.30 svensk tid), det troliga är att Australien då vinner med ett par-tre måls marginal. Blixten slår ju sällan ner på samma ställe två gånger i rad.
Världssjuan Japan vann med 4–1 mot Norge efter två mål av Mana Iwabuchi.
Slutligen är det ju tisdag, vilket innebär att det är dags för returen i finalen av Europas VM-playoff. I första matchen vann världstian Nederländerna mot Schweiz med 3–0. Höjdpunkter därifrån ser ni här:
19.00 är det avspark i kväll, och allt talar för att Nederländerna vinner det här dubbelmötet. Det troliga är att man vinner även kvällens match. Det bör ju passa Europamästarinnorna som handen i handsken att få ligga och kontra på ett måljagande hemmalag.
Då har jag nått fram till mitt sista inlägg med tidigare icke publicerade bilder från fjolårets EM-slutspel. Den här gången handlar det om de bilder jag tog på de två EM-kvartsfinaler som jag såg på plats i Nederländerna, alltså värdnationens 2–0-seger mot Sverige och Englands 1–0-viktoria mot Frankrike.
Det är totalt 144 bilder. Här är de i mosaikform:
Jill Roord
Isobel Christiansen
Sari van Veenendaal
Belinda Brem
Anouk Dekker
Kadidiatou Diani
Danielle van de Donk och Lieke Martens.
Stefanie van der Gragt
Grace Geyoro
Kadidiatou Diani
Sveriges EM-elva mot Nederländerna
Vivianne Miedema och Fridolina Rolfö.
Alex Greenwood
Nederländerna och Sverige
Millie Bright
Ellen White
England firar
Sakina Karchaoui
Nederländerna
Kika van Es, Sherida Spitse och Sarina Wiegman
Caroline Seger och Lisa Dahlkvist
Frankrike
Sveriges startelva i EM-kvartsfinalen.
Esther Staubli
England firar
Jackie Groenen
Sarah Bouhaddi
Shanice van de Sanden
Kika van Es
Sisca Folkertsma
Sakina Karchaoui
Stefanie van der Gragt
Nederländskt segerjubel
Stefanie van der Gragt och Vivianne Miedema.
Sverige laddar för kvartsfinal.
England värmer upp
Jill Roord och Renate Jansen
Jordan Nobbs
Sheila van den Bulk
Camille Abily
Stephanie Houghton
Izzy Christiansen
Vivianne Miedema
Sverige
Lucy Bronze
Sandie Toletti
Caroline Seger och Lisa Dahlkvist
Kika van Es, Lieke Martens och Jackie Groenen
Claire Lavogez och Amandine Henry
Sverige laddar för kvartsfinal.
Danielle van de Donk
Jackie Groenen
Renate Jansen
Desiree van Lunteren
Lotta Schelin
Jackie Groenen
Lieke Martens
Fran Kirby
Laura Bassett
Lieke Martens
Anouk Dekker
Josanne Potter
Sakina Karchaoui, Eugenie Le Sommer och Griedge Mbock Bathy.
Angela Christ och Vanity Lewerissa.
Casey Stoney
Sverige är utslaget
Kika van Es, Jackie Groenen och Sheila van den Bulk.
Eugenie Le Sommer
Steph Houghton
Sisca Folkertsma och Liza van der Most.
Besviken Nilla Fischer
Kadidiatou Diani
Camille Abily
Jill Roord och Anouk Dekker.
England
Eugenie Le Sommer
Toni Duggan
Sari Van Veenendaal
Lieke Martens
Laura Georges
Vivianne Miedema
Jo Potter och Casey Stoney
Lieke Martens och drygt halva den svenska truppen.
Vivianne Miedema och Renate Jansen.
Fara Williams, Alex Greenwood, Karen Carney, Lucy Bronze och Alex Scott.
Stefanie van der Gragt
England firar
Eugenie Le Sommer
Nederländsk glädje
Nederländsk glädje
England firar
Lieke Martens
Jodie Taylor
Loes Geurts och Pauline Hammarlund.
Jade Moore
Karen Bardsley
Jackie Groenen och Kika van Es
Jill Scott
Jill Roord
Elise Bussaglia
Danielle van de Donk
Jordan Nobbs
England
Bibiana Steinhaus
Nederländerna
Eugenie Le Sommer
Lucy Bronze
Orange segerjubel
Marie-Laure Delie och Amandine Henry
Shanice van de Sanden
Alex Scott
England värmer upp
England
Sarah Bouhaddi
Camille Abily med nästa generation
Nederländsk glädje
Demi Stokes
De svenska ledarna deppar
Vivianne Miedema
Karen Carney
England
Louisa Necib Cadamuro
Shanice van de Sanden
Nederländskt segerjubel
Kosovare Asllani med bollen.
Kosovare Asllani
Jill Roord
Lucy Bronze
Kika van Es
Carly Telford
Vivianne Miedema
Jodie Taylor
Bibiana Steinhaus
Sakina Karchaoui
Lieke Martens, Hanna Folkesson, Emma Berglund och Lotta Schelin
Gaetane Thiney
Stina Blackstenius
Sherida Spitse
Elodie Thomis
Lieke Martens
Steph Houghton, Sarah Bouhaddi, Amandine Henry och Laura Georges.
En blogg om internationell damfotboll 