25 882 – där har ni den nya svenska rekordpubliksiffran för damfotboll.
Även om siffran var lite lägre än det man hoppats på – det var ju sålt drygt 30 000 biljetter – var publiksiffran ändå det som var mest glädjande med träningsmatchen mot Tyskland.
För det slutade med tysk 2–1-seger, en seger som egentligen var fullständigt odiskutabel. Efter 70 minuter var det 0–2 och jag hade 0–7 i målchanser. Det var faktiskt långa stunder utklassning i början av den andra halvleken, där Lina Magull ägde mittfältet och satte upp Dzsenifer Marozsan i fina lägen för sina instick.
Sveriges första målchans gav straff, och reducering. Caroline Seger placerade in 1–2 hur säkert som helst. Sedan drog byteskarusellen igång, och ju fler byten som gjordes, desto mer fick Sverige att säga till om.
Matchen slutade alltså 1–2, och vad gäller målchanser kom svenskorna till slut upp i 4–8. Anna Anvegård stod för ett fint inhopp och bidrog till förbättrat, svenskt anfallsspel.
Men totalt sett var det här en match som väckte många frågor vad gäller det svenska laget. Tidigare i vår har jag varit ganska lugn. Känslan har varit att tiden talat för vårt lag. Men i dag var det alltså utspelning så länge båda lagen spelade ordinarie.
Först när tyskorna bytt fem spelare kunde vårt lag kunde vårt lag skapa chanser. Anvegård hade två lägen att kvittera, men det hade inte på något sätt varit rättvist.
Just nu är Seger med i Tv12, och säger:
”Det känns som att vi har mycket kvar att lära.”
Precis så. Den här insatsen gör att de medaljförhoppningar man haft i VM minskade ganska rejält. I dag var ju nämligen Sverige långt ifrån världstoppen.
De svenska spelare som jag tyckte utmärkte sig positivt var Magdalena Eriksson, Elin Rubensson och Kosovare Asllani. Plus inhoppare Anvegård.
Jag återkommer senare med en mer ingående analys av matchen.
Slutligen konstaterar jag att även vårt F19/00-landslag åkte på en riktig smäll i dag. England ledde med 4–0 redan efter 36 minuter i EM-kvalmatchen. Det slutade just 4–0, vilket innebär att F19 har förlorat båda sina två EM-kvalmatcher och numera är chanslöst på avancemang till slutspelet. Tråkigt att våra ungdomslandslag har så svårt att hävda sig numera.
En blogg om internationell damfotboll 
Håller verkligen med!
Trots fem backar i defensiven rullade Tyskland upp ett trögt Sverige gång på gång. Både centralt och på kanterna.
Försvaret och framför allt Caroline Seger klarade heller inte av det tyska presspelet. Det gick för långsamt. När tyskorna spelade med ett tillslag behövde svenskorna få bollen under kontroll, titta upp för att sedan tvingas slänga iväg en panikpassning.
På TV sa en av exporterna – än en gång – att man ”slarvade i passningsspelet”. Men faktum är ju att svenska spelare inte fick tid på sig för att slå en perfekt passning.
Näe, tillbaka till ett klassiskt 4-4-2. Stäng igen kanterna och täta hålen i mitten.
Tillbaka till djupledsbollar på löpstarka forwards. Hoppas på fasta situationer för att komma någonstans i VM.
Inse att det inte finns tillräckligt med teknik och snabbhet för att spela genom hela laget. Det visar inte minst de senaste 7-8 matcherna som saknat offensiv kvalitet.
Sitter och dricker samt myser på Tages i kväll, men fan va tråkigt att dom inte visade upp mer offensivt spel, kanske på grund av kvalité inom laget. Var det så att Tyskland saknade sina två bästa spelare gör inte prestation bättre tyvärr..
Heja Sverige nu tar jag en grogg👍😂😂
Vilka två tänker du på som Tysklands saknade? Jag håller nog Magull och Marozsan som de två bästa för tillfället, och de var ju med.
Förmodligen Sara Däbrits
Jag läste bara före matchen tror det var i Aftonbladet, att Tyskland skulle vila två av sina toppspelare./P-o
En tröst är att Sverige gör det bättre mot USA än mot Tyskland i mästerskap även om vi alltid ,enligt dom svenska spelarna,gör väldigt bra matcher mot Tyskland i mästerskapen.Vinst mot USA VM 2011,oavgjort VM 2015 och vinst på straffar i OS 2016 är Sveriges resultat de tre sista mästerskapsmatcherna mot USA.Visst det är väl dags för mästerskapsvinst för USA mot Sverige i VM i sommar
Det är nu ungefär 15 år sedan det fanns anledning att ha realistiska medaljförhoppningar på landslaget. Hoppas går ju alltid förstås. Ibland syns det knappast alls hur många platser i ranking det skiljer mellan lag, men igår var det tydligt. Tyskland var minst ett nummer större i allt. Ljuspunkterna i Sverige fanns, men då var det mer enskilda spelare än spelet i stort.
Det svenska passningsspelet är en ständig diskussion. Den tyska pressen gjorde inte saken bättre precis. Även utan press tog spelarna en del märkliga beslut. Varför gång på gång passa till den som har mest markering på sig? För mycket bakåt och i sidled, vilket drog ner tempot och gav Tyskland gott om tid gruppera sig. Att hålla bollen inom laget för speluppbyggnad är en sak, att få fast bollen på motståndarnas planhalva och få de omtalade ”längre anfallen” är en helt annan sak. Där är Sverige inte ännu, om de någonsin kommer dit mot ett lag som Tyskland. Medan tyskorna ofta kunde spela one-touch behövde svenskorna tid att behandla bollen och kom ofta i tidsnöd.
Du skriver ”…ju fler byten som gjordes, desto mer fick Sverige att säga till om.” Då kan man undra om det var rätt startelva i Sverige, eller bara en effekt av att Tyskland redan hade matchen i sitt grepp, både resultat- och spelmässigt.
Slutsiffrorna var mest smickrande för Sverige. De tyska målen kan Lindahl inte klandras för. Det första var en rejäl markeringsmiss och det andra – tyskan har bollen i skottläge, tre svenskor runt om, ingen går på ”all in” utan avvaktar, tyskan snubblar och faller, svenskorna har närmat sig något men ser fortfarande avvaktande ut, tyskan reser sig och drar till i mål, svenskorna står som frågetecken. De verkade tro att situationen var över när tyskan föll. Den typen av tveksamhet och att inte ”spela klart” situationen såg jag sällan hos de tyska spelarna. Apropå Lindahl har jag ännu inte sett något på bloggarna om det senaste beskedet i Chelsea. Hon förväntar sig inte få nytt kontrakt och har spelat ytterst lite de senaste månaderna. Hur länge kan hon vara uttalad förstamålvakt i landslaget utan att vara given etta i ett topplag på klubbnivå? Blir nästa klubbadress, trots att Lindahl tycker Damallsvenskan inte är bra nog (enligt uppgifter), ändå Sverige? Eller blir det något mer otippat som Italien för att runda av karriären? Blir VM en sista möjlighet för Lindahl att glänsa internationellt och därmed en sista ”platsannons”? Målvaktsfrågan är bara en bland många för Gerhardsson – det blev som sagt inte färre frågor efter den här matchen…..
Som alltid – en träningsmatch är en träningsmatch. Jag tror Sverige kommer att bli något bättre till VM och ta sig vidare från gruppspelet, men även det kan bli med ett nödrop.
Fast på 15 år har vi tagit OS silver 2016, VM brons 2013 och VM silver 2003 – bara så du vet.
Att jag valde uttrycket ”realistiska medaljförhoppningar” berodde på att vi knappast kan ha realistiska medaljförhoppningar på Sverige på förhand. That´s it. Det utesluter inte att det finns en liten chans att det ändå blir medalj, men då ska alla lyckliga omständigheter gå Sveriges väg och de ska lyfta sig rejält i flera matcher jämfört med vad vi såg nu mot Tyskland. OS-silvret 2016 visar just på att det alltid finns en liten chans att gå längre än vad som realistiskt kan förväntas.
De jag träffar påstår att det är 2019 nu och för 15 år sedan var det därmed 2004, men det kanske du inte håller med om?
2013 var det EM, inte VM, men det kanske du inte håller med om? EM-bronset är kanske inte den mest strålande medaljen i prissamlingen. Båda förlorande lagen i semifinalerna fick ju brons och någon bronsmatch spelades alltså inte.
Bara så du vet.
Det var bara en kommentar (ironisk) om att vi tagit medalj vid tre tillfällen under 15 år, det var inte så allvarligt menat men du tar det mesta så bokstavligt och verkar sakna förmåga att läsa mellan raderna och du tar dig själv på för stort allvar. Sen menade jag VM 2011, sorry. Däremot så håller jag med dig om att vi inte kan ha några ”realistiska” förhoppningar på medaljförhoppningar numera men att dom var större under tidigare år (under 15 år) när vi trots allt var rankade 4-6 hos FIFA än nu när vi har halkat efter dom bästa lagen och är rankat 9-10.
Bara så du vet 😉
Fast Tyskland tog OS guld just innan de halkade i totalt kris inklusive tränarespark som var otänkbar förre… 😉
Tja du Rolf Persson. Om man inte tar sig själv på allvar finns det väl ingen anledning för någon annan att göra det heller? Den som vill rätta andra gör klokt i att själv ha rätt, men det kanske du inte håller med om?
Jag tror nog min förmåga att avläsa ironi är väl i klass med din förmåga att skriva ironiskt, vilket härmed torde vara bevisat. Sedan är det minst sagt ironiskt att just du bedömer förmågan att läsa mellan raderna och läsa ut ironi. I dina långa tidigare ordväxlingar med Johan ser jag inte en tillstymmelse till ironi, utan bara någon som tar sig själv på blodigt allvar – i varje stavelse. Just det – Rolf Persson.
Men jag kanske ska testa din förmåga att utläsa ironi vid något tillfälle. Bara så du vet. För att avsluta med en fotbollsfråga – hur bedömer du Sveriges chanser till medalj i VM?
The Observer – Ja, du. Du skrev att vi inte har haft ”realistiska förhoppningar på medlajer under 15 år” och då kommenterade jag bara att vi de facto, i realiteten och i verkligheten hade tagit 3 medaljer under denna tid, även om du inte tycker det är mycket att hänga i granen – men fakta är det inte desto mindre – går ju inte att snacka bort hur mycket du än försöker?
Ja, har inga större förhoppningar på medalj inför VM i Frankrike, med anledning att vi inte har tillräckligt med kvalité spelare idag, även om nu Johan Rydén klassar halva laget som ”hög internationell standard”, det saknas tydlig spelidé och att PG tyvärr håller fast vid spelare och bygger laget kring spelare som sett sina bästa dagar och har inte fyllt på med nya unga spelare och låtit dom växa in i laget i tid, som Janogy, Anvegård, Björn m fl. Han utnyttjar inte dom spelare han har på rätt sätt, enligt mig och inte blir det bättre när etablera startspelare tappat formen som Blackstenius och i viss mån Jacobsson. Men Sverige får gärna visa att jag har fel, dom brukar kunna resa sig och överraska alla, dom får gärna göra det igen.
Sen uppskattar jag dig som forum medlem, kunnig och skriver ofta rätt saker även om jag inte alltid delar dina åsikter eller att vi ibland pratar förbi varandra.
Ha de.
Själv tycker jag det behövs flera ”Rolf Persson” = någon som inte viker undan för första bästa (sämsta?) motargument och orkar hålla i även om det blåser motvind…..
Sedan blev jag lite bekymrad över att jag ofta ”skriver rätt saker” – hmmmm, det får jag nog klura lite på.
Jo,men markeringsmissar kan man ju påtala men det kommer alltid att ske för det är en del av fotbollen.Dessutom ska man i anfall och straffområde vara rörlig.Och att hålla koll på varenda motståndare går inte.Dessutom starkt av tyskan vid 2-0 -målet ,att trots att hon föll ända få till ett skott som dessutom gick i mål.Det kan gå i absurdum om en naturlig del av fotbollen ska blåsas upp till någonting oacceptabelt.Som så kallade markeringsmissar
Vet inte om man ens skall kalla första målet för en markeringsmiss. Sverige väljer ju i första hand att täcka zoner vid försvar på hörnor. Sedan har man några spelare som markerar motståndarnas bästa huvudspelare.
OK, så Sverige tycker det är helt i sin ordning att lämna en motståndare med manöverutrymme att göra mål, så länge de har täckt zoner och bevakat huvudspelarna? Bra, då vet jag att det inte var en markeringsmiss.
Allt fler lag väljer vid defensiva fasta situationer att lägga mer fokus på farliga ytor än på enskilda motståndare. Landslaget tillhör de som hakat på den trenden. Eftersom de väljer bort markering blir det konstigt att kalla det markeringsmiss.
Så i princip stämmer det du skriver, utöver att man tycker att det är i sin ordning att motståndarna gör mål. Man tror helt enkelt att det här försvarssättet över tid leder till färre baklängesmål.
Tittar man på den hörna som Tyskland gjorde mål på så ser det bara ut som att två eller möjligen tre svenska spelare har markering, övriga står i olika zoner. Den som har ansvar för zonen vid bortre stolpen, alltså den zon där målet görs, är Magdalena Eriksson. Hon blir bolltittare i läge två, och tappar kollen bakom ryggen.
Till hennes försvar skall sägas att bollen tar en rätt oväntad väg till målskytt Hendrich, via Caroline Segers axel. Det är även så att Tyskland väljer att överbelasta i den ytan, genom att från början placera både Hendrich och Turid Knaak där, vilket försvårar för Eriksson.
Om man skall göra någon form av bedömning av skuldfrågan skulle jag säga att valet av försvarsmetod, den slumpartade bollbanan och Erikssons bolltittande får dela på ansvaret.
Grundfrågan, alltså om man skall ha fokus på zoner eller på markering vid defensiva fasta är intressant, och omdiskuterad. Personligen föredrar jag fokus på markering kombinerat med två eller tre spelare som håller zoner. Nackdelen med att lägga fokus på markering är att duktiga lag kan screena bort markerande spelare, och därmed få öppna avslutningslägen.
Nackdelen med att ställa upp i zoner är att motståndarna kan välja att överbelasta någon zon och därmed bli två eller tre mot en där. Om motståndarna dessutom kommer med fart kan det vara svårt att vinna nickdueller för en zonande spelare, eftersom den sistnämnda oftast gör sitt upphopp från stillastående.
Ett tillägg i skuldfrågan. Caroline Segers obeslutsamhet i förstaläget är kanske den allra största orsaken till målet. Det är lite oklart om hon har markering, eller om hon zonar. Oavsett vilket måste hon få bort bollen när hörnan dimper ner i hennes närområde. Men Seger ser ut att ha fokus på de spelare som är i hennes närhet och märker inte att bollen kommer förrän det är för sent.
Tack för utförligt svar. Tankeväckande och intressant. Njae, jag skrev faktiskt inte att Sverige tycker att det är i sin ordning att motståndarna gör mål, bara att de med vald försvarsmetod verkar tycka det är OK att ge motståndare manöverutrymme att göra mål. Det är ju inte samma sak.
Av ditt svar utläser jag att det knappast är ett renodlat markerings- eller zonförsvar vid hörnor, utan en mix. Spelargröten vid främre stolpen är väl knappast att se som att de zonar. Om det är en mix uppstår frågan om spelarna blandar från fall till fall och hur de gör det.
Så vad är i realiteten skillnaden mellan att markera och zona? Är det helt enkelt att försvarare inte ligger lika nära sina motståndare? I så fall förutsätter det snabbhet i både tanke och handling för att hinna störa motståndarna om bollen skulle dimpa ner inom zonen. Kanske var det helt enkelt det som saknades när tyskan fick skapligt manöverutrymme och kunde göra mål på hörnan.
En annan fråga är om det kan anses lättare eller svårare att zona eller markera? Markeringsspel mot en tekniskt duktig motståndare kan leda till att försvararen blir överspelad och – som vi nu såg – att zona gör att försvarare blir bolltittande och/eller inte hinner fram för att störa eller helt avvärja situationen.
Med den förklaring du ger till valet mellan att zona eller markera, så kanske det inte var en markeringsmiss vid 0-1-målet. Det var bara sämre utförd zontäckning och en fatal miss i denna, ingen markeringsmiss.
Efter att ha kollat om matchen, och studerat de tyska hörnorna lite extra, är min slutsats att ingen svensk spelare tar markering på defensiva hörnor. Utan samtliga spelare ställer upp i zoner. Man packar in folk på och kring målområdeslinjen.
Dock har man ingen statisk uppställning. Vissa lag ställer upp fem spelare på målområdeslinjen, fyra några meter framför och en ute vid straffområdeslinjen. Men Sveriges zonupplägg är mer dynamiskt, man flyttar om lite efter var motståndarna befinner sig.
Vad gäller gröten vid främre stolpen så kan den bestå av markerande spelare. Men i lördags bestod gröten varje gång bara av svenska spelare, så då handlade det om zonande försvarare – alltså försvarare som täcker en yta och inte har ansvar för bevakning av någon bestämd motspelare.
Skillnaderna är att ett zonande lag oftast packar in en massa spelare kring målområdeslinjen, och jobbar därifrån. Medan ett markerande lag ofta står lite längre ut, eftersom spelarna behöver ha kontroll på den motståndare man skall markera.
Helt i sin ordning är ett löjligt sett att uttrycka sig i en diskussion.Att hela tiden komma med förklaringar hur och varför motståndare gjorde mål på Sverige och hur Sverige borde gjort istället.Om Sverige släpper in mål mot Österrike i nästa match börjar du väl igen vad Sverige gjorde för fel som ledde till Österrikes mål.Vad ska du göra ät att tyskan stod fri och gjorde mål.Ska svenskorna be dig om ursäkt för att dom var mänskliga och gjorde fel.För dig är det tydligen inte mänskligt att fela.Om du söker efter någon form av övermännisko-ideal för de svenska fotbollsdamerna är du på fel forum.Trams är vad du håller på med.Sen tycker jag det såg ut som om det var Alexandra Popp som bröstade fram bollen till tyskan som sen gjorde mål..I så fall bra blick för spelet av Popp
Du verkar lite upprörd Håkan och med det försvinner tydligen all saklighet och alla nyanser. Varför spelar landslaget in sina matcher? Varför har landslaget (och andra lag) videoanalytiker? Varför studeras motståndarlagen? Varför diskuteras både linjer i spelet och enskilda situationer och detaljer? Håll i dig nu Håkan, här kommer det otäcka svaret: för att bli bättre och kunna vinna nästa match.
I min första kommentar konstaterade jag bara att det var två missar från de svenska spelarna som ledde till de tyska målen. Det hade naturligtvis kunnat beskrivas som fina prestationer från tyskorna också, för det var det ju. Men vart leder det att stanna vid det senare? Hur gör det det svenska spelet bättre i framtiden? Du skrev ju för övrigt själv om markeringsmissar.
Johan bemötte frågan om markeringsmissar med att utveckla det hela om zon- eller markeringsförsvar. Det tycker jag var både upplysande och intressant. Med din inställning hade det sannolikt aldrig kommit i tryck.
Jag skriver rätt sällan om detaljer i spelet, som i det här fallet, och inte heller så utförligt. Nu tyckte jag dock det var både befogat och intressant, särskilt efter Johans klargörande inlägg.
Jag har svårt att se varför det jag skrivit har något att göra med ”övermännisko-ideal”, eller andra negativa uttryck du strör omkring dig. Om det är plågsamt för dig att läsa kanske du ska återgå till andra forum där du får 32 likes och 23 smilisar när du plåtat morgongröten? Det är ju varken ”löjligt” eller ”trams”. Så, heja Håkan, du är bäst!
Matchresultatet inte ett dugg oväntat, matchbilden likaså, även om det fanns ett litet, litet hopp om en blågul överraskning efter allt tal tal om ”en tysk generationsväxling”, ”ett nytt lagbygge”, ”oprövade unga landslagsspelare” o.s.v. Tyskland är dock alltid Tyskland, i synnerhet i fotboll. De svartvita gästerna på Friends gjorde denna arena till en tysk lekstuga, sammanfattningsvis. Den svenska uppryckningen mot slutet av andra halvleken förtar inte den liknelsen. Gerhardsson och naturligtvis hela landslagstruppen har v-ä-l-d-i-g-t mycket att fundera på fram till VM-starten och dit är tiden inte oändlig!
Trots alla s.k. frågetecken har damlandslagets förbundskapten inte lika många bekymrade rynkor i pannan som kollegan inom damhockeyn. Damkronorna gick på ett par minor direkt i den inledande VM-omgången och sitter nu långt ute på pottkanten när det handlar om fortsättningen i turneringen. Vem är jätteöverraskad? Med tanke på det historiska bottennappet i senaste OS, så är det bara att åse de fortsatta raset. I vår damhockeyliga, SDHL, må vi bjudas på hur mycket fantastisk underhållning som helst, betänk dock att det till största delen beror på den stora mängden utländska stjärnor som lyfter det hela. Så är det förvisso inte inom Damallsvenskan. Detta som en sidokommentar till landslaget och dess vidare öden.
Så detta med publiksiffror. Jag tvivlar inte på att det såldes ett rekordstort antal biljetter inför landskampen. Hur många fribiljetter som till detta ”pytsades ut” över landet vet bara SvFF – och det hemlighålls av något skäl, en företagshemlighet… Inte helt oväntat blev publikbortfallet i slutändan markant, det är så gott som en regel att ca en tiondel av biljettköparna aldrig infinner sig till stora evenemang. Om det nu var drygt 31 000 ”plåtar” sålda så försvann 5 000 av deras köpare – och det är ju betydligt mer än tio procent. Vad hände med dem? Många valde kanske tv-soffan i stället (TV12/Cmore), gjorde helginköp med familjen eller tog en biltur med samma familj i det strålande vårvädret. En stor del av förklaringen är säkerligen att många biljetter köptes av företag och föreningar – som en goodwillgest – för att sedan delas ut till anställda och medlemmar. Bland mottagarna fanns säkert många som aldrig har sett damfotboll och som aldrig kan tänka sig gå på en damfotbollsmatch.
Tillåt mig en extrakommentar kring gårdagens landskamp. Det fanns två saker som gladde STORT:
1. Publiksiffran.
2. Lotta Schelins runda graviditetsmage under kavajen.
Stort grattis fotbollssverige och ännu större grattis, L8!
Jag funderar på att publiksiffran blev 25 882 medan drygt 31 000 biljetter hade sålts på förhand. Runt 5 000 av biljetterna utnyttjades alltså inte. Det är i och för sej vanligt att den slutliga publiksiffran blir betydligt lägre än antalet sålda biljetter. Kan det, precis som man har varit inne på här i kommentarsfältet, bero på att sponsorerna inte använder sina biljetter?
Jag tror anledningen till att många köpta biljetter uteslöts var på grund av alla dessa erbjudanden av bl.a. Intersport, t.ex. ”köp en landslagströja – få två biljetter till matchen”. Dessa erbjudanden fanns både på nätet och i butiker och det betyder att biljetterna redan är köpta, och förmodligen har inte alla då blivit sålda vidare. Jag själv känner mig tyvärr som en av bovarna då jag fick två extra biljetter men bara kunde använda mig av en av dem, då jag inte hade någon som ville ta den andra.
Noterar att min korta analys av matchen blivit refuserad eller ratad – av någon anledning. Kan det bero på att jah var kritisk till Caroline Seger – eller vad Johan Rydén.
Jag har varken sett, eller ratat någon matchanalys från dig. Säker på att du publicerade kommentaren på rätt sätt?
Okey, fick ett ”kvitto” på att kommentarerna var mottagna och att dom var i avvaktan på granskning och godkännande – men det har väl blivit ngt tekniskt fel – sorry, trodde inte du hade ratat dom heller Johan :))
Men skriv igen Rolf! Du kommer säkert ihåg det mesta och det kan ju alltid vara intressant att läsa ett nytt kapitel i din följetong om Seger!
The Observer – Jo, jag kommer ihåg vad jag skrev efter matchen – har t o m skrivit ned anteckningarna men det mesta är redan sagt om det svenska sp elet (eller avsaknad av spel) så det blir bara en tröttsam upprepning av som redan sagts om Sverige och Segers insats. Kan referera till Expressen som skriver om Seger, citat:”Sverige behöver någon som kan hålla i bollen och få till något som liknar uppspel till forwards. Seger såg väldigt tungt och omständlig ut med flera bolltapp.”
Twitter, citat: ”Även om Seger gjorde målet på straff så är hon den främsta orsaken till att vi tappar boll och tempo i anfallspelet när dom flesta bollar skall gå genom Seger….. Sorry Seger. ”
Håller med, bara så du vet.
Ja, att du inte skulle skriva något positivt om Seger var ingen överraskning. Och det var ju bra att du inte ville skriva någon tröttsam upprepning. Du lät Expressen och Twitter tala i din sak istället. Jag förstår att du håller med – bara så du vet.
Bra där – jo, att jag inte är någon beundrare eller fan av Seger är väl ingen hemlighet – har varit det men det är tyvärr väldigt länge sedan. Har inget personligt emot Seger som person, tycker bara att hon har gjort sittt i landslaget och att det är fel av PG att låta det mesta av det offensiva spelet vara så beroende av Seger och att det det offensiva spelet hänger så mycket på henne. Vilket inte fungerar i dagens fotboll och att flera i media har samma uppfattning som jag i frågan tycker jag är positivt, tycker det vore negativt och tankeväckande om jag skulle vara helt ensam om denna uppfattning. Sån är jag :))
The Observer – Skall korrigera mina ”vänliga” ord om dig… menar inte ”rätt” saker utan mera ”bra” saker….vet inte om du blev så mycket klokare :))
Pingback: Den stora guiden till kvartsfinalerna | En blogg om internationell damfotboll