Semesterdags – och Piteå är bäst igen

Halva damallsvenskan är spelad, och för andra halvserien i rad är det Piteå IF som är bäst. Norrbottniskorna toppade hösttabellen för 2017 och man är alltså även i topp våren 2018.

Tyvärr för Piteå så ger ju de här segrarna inga medaljer, utan bara ära. Det krävs sannolikt seger även i hösttabellen 2018 för att man skall få fira fullt ut.

Men efter tre raka förluster reste sig i alla fall Piteå i dag och vann med 2–1 hemma mot LB07. Det lilla jag såg av matchen var hemmasegern helt i sin ordning. Piteå kändes både något stabilare och något vassare. Dagens matchvinnare var Madelen Janogy som både slog det fina inlägget till Nina Jakobsson:s 1–0-mål och som själv tryckte in det avgörande 2–1-målet.

Halvvägs leder Piteå tabellen med två poäng före Göteborg och med fyra poäng före Rosengård. Det har ju varit närmast omöjligt att tippa årets serie. Men det känns ändå ganska säkert att slå fast att det blivande svenska mästarlaget återfinns bland de fem topplagen, och att ett av de lag som ligger på platserna 6–11 kommer att följa med avsågade Kalmar ner i elitettan.

Utöver Piteå, Göteborg och Rosengård är det Kristianstad och Linköping som har kvar en rimlig guldchans. De är båda inom sex poäng från serieledning.

I ”botten” ryms de sex lagen Hammarby, Växjö, LB07, Djurgården, Vittsjö och Eskilstuna inom tre poäng. Det finns således förutsättningar för rysarslut både i toppen och botten av årets serie.

Eskilstuna firar semester på nedflyttningsplats. Av det jag såg från dagens hemmamatch mot formstarka Linköping är dock United för bra för att åka ur. Linköping skall tacka målvakten Matilda Haglund för att man inte tvingades åka hem tomhänta från Tunavallen.

Kul att Annica Svensson var tillbaka i spel igen efter 15 månaders frånvaro. Och otroligt kul att hon fick kröna sitt korta inhopp med att göra 3–3-målet.

Nu följer en månads uppehåll där flera av lagen kommer att genomgå förändringar. Den största vi vet om är ju att Linköping skall byta tränare samt att laget tappar delade skytteligaledaren Natasha Dowie.

Göteborg har redan tappat Christen Press och i Rosengård lämnar viktiga Ali Riley. Däremot stannar Iva Landeka ett år till i Malmöklubben. I går meddelade Vittsjö att amerikansk duon Lorina White och Genessee Daughetee kommer att lämna klubben.

Det kommer säkert även att tillkomma ett antal spelare. Klart är att Hammarby stärker upp med Lotta Ökvist. Enligt Corren kan det bli som jag skrev för länge sedan, nämligen att Olof Unogård tar över i Linköping.

Jag hoppas inom kort ha tid att sätta ihop en lite mer genomgående sammanfattning av våren.

Veckans mål hämtar jag från USA och NWSL, där Marta i natt återigen visade varför hon är tidernas bästa kvinnliga fotbollsspelare.

Skytteligan leds dock av en annan fantastisk målskytt, nämligen Australiens och Chicago Red Stars Sam Kerr. Hon gjorde ett hattrick i natt mot sin förra klubb Sky Blue FC.

Därmed är Kerr uppe på åtta mål den här säsongen, och totalt 51 i NWSL-historien. Ingen annan har gjort över 40.

I övrigt under helgen har Reading presenterat Gemma Davison som nyförvärv:

I Spanien har Valencia värvat Mexikos talangfulla Monica Flores. Hon är mest känd för att hon mötte USA och sin tvillingsyster Sabrina Flores i U20-VM 2016. Bilderna där Sabrina tröstade Monica efter matchen där Mexiko var bäst i 85 minuter, men USA vann, är välkända.

Linköping lyfter – Kalmar rasar ihop

Linköping vann med förkrossande 8–0 i kvällens hemmamatch mot IFK Kalmar. Därmed är det LFC jag räknat ut för länge sedan tillbaka i den damallsvenska guldstriden.

Vid seger borta mot Eskilstuna på söndag kommer man maximalt att vara fyra poäng från serieledning under semestern.

I dagens match gjorde Natasha Dowie tre mål, vilket innebär att den engelska toppforwarden nu har gjort åtta mål på tio matcher – och toppar den damallsvenska skytteligan tillsammans med Växjös Anna Anvegård.

I Eskilstuna gör Dowie sin sista match för Linköping. För några veckor sedan hade jag sagt att det inte blir någon jättestor förlust för laget, men nu har hon gjort mål i fem raka matcher och det är inte lätt att ersätta.

Men ekonomiskt är det inte lätt att hålla kvar Dowie. Om jag förstått det rätt är skattereglerna förmånliga på korttidskontrakt, spelaren betalar bara 20 procent på inkomsten om kontraktet är på max ett halvår. Men om LFC skulle behålla sin engelska stjärna och ge henne lika mycket i nettolön även i höst hade det kostat rejält.

Jag såg inte speciellt mycket av dagens match. Men det lilla jag såg var det enorm klasskillnad. Tyvärr har vi hamnat där jag var rädd att vi skulle hamna, nämligen i att vi har ett lag som är alldeles för dåligt för vår högsta serie.

På förhand kändes Kalmar som given slagpåse i damallsvenskan. Men under april var jag imponerad över hur laget bet ifrån sig genom stenhårt arbete och vassa kontringar. Där i serieupptakten kunde det ha blivit fler än tre poäng. Men nu talar det mesta för att det väntar en blytung höst för Kalmar.

Lagets försvarsspel i dag såg ut att hålla division I-klass. Det var alibiförsvar från de flesta, spelarna var på hyfsat rätt position, men ingen gick på bollen. Linköping tilläts därför göra flera alldeles för enkla mål.

Det värsta av allt för Kalmar är att avståndet upp till strecket redan har vuxit till åtta poäng. Sannolikt måste laget ta minst 17–20 poäng i höst om man skall kunna hänga kvar. Och det är ju fullständigt omöjligt om man inte värvar ett helt nytt lag. Eftersom man inte har råd med det riskerar hela hösten bli en transportsträcka mot elitettan. Och då kan det bli fler ras av den typ vi fick se i dag. Tråkigt.

* Tråkigt är även det besked Lotta Ökvist fick från Orlando Pride i dag. Klubben släpper henne eftersom hon inte platsar. Ökvists USA-äventyr blev garanterat inte var hon tänkt sig. Hon har varit skriven i tre olika klubbar och fått spela noll minuter i ligan. Förhoppningsvis hittar hon en klubb i höst där hon får speltid igen.

* Kollar vi internationellt meddelade i dag meriterade tyskan Josephine Henning att hon avslutar sin karriär. Tråkigt, då hon bara är 28 år, och borde ha några år till kvar på karriären.

I Italien presenterade Juventus i går duktiga forwarden Cristiana Girelli som nyförvärv. Girelli kommer från huvudkonkurrenten Brescia, alltså det lag som nu tas över av AC Milan.

Olga Garcia

I Spanien gör Olga Garcia ett liknande byte. Det har varit klart ett tag att hon inte skulle bli kvar hos ligatvåan Barcelona. Nu är det klart att forwarden fortsätter karriären hos ligamästarinnorna Atletico Madrid.

Apropå Spanien såg jag att mittenlaget Huelva i går värvade Paraguays Lice Chamorro. Kul att spelare från ”nya” länder dyker upp i de ligor som satsar.

 

 

Snabba svar på tal

I går funderade jag kring Jonas Björkgren:s uttalande om att Tabitha Chawinga är världens bästa forward. I natt presenterade sig flera motkandidater när fyra matcher spelades i NWSL.

Först gjorde formstarka Samantha Kerr sitt femte mål för säsongen på det här spektakulära sättet:

Cykelsparken förde tillfälligt upp Kerr i delad skytteligaledning. Men en stund senare gjorde Marta sitt sjätte mål för året och leder därmed skytteligan på egen hand. Marta och Kerr delar dessutom andraplatsen i assistligan på tre målpass vardera.

Martas mål finns 2,20 in i det här klippet. Precis innan finns repriser ur fler vinklar på Kerrs bicycleta.

Martas Orlando vann för övrigt matchen mot Kerrs Sky Blue med 3–2, ett resultat som gör att Orlando nu är tre poäng från slutspelsplats.

Den sista slutspelsplatsen hålls numera av Seattle Reign. De vann med 2–1 mot tabelltvåan Chicago efter två distinkta straffmål av Megan Rapinoe.

Trea ligger Portland, där Christine Sinclair i natt visade sin höga klass genom att göra två mål när Kansas City besegrades med 3–0. Sinclair ser som bekant ofta lite kantig ut. Men skenet bedrar. Hennes förstatouch med vänsterfoten och avslut med högerfoten vid 3–0-målet är exempelvis rent fotbollsgodis.

Hon gör det så snyggt att det inte ens ser speciellt märkvärdigt ut. Målet kommer 2.45 in i det här klippet:

North Carolina leder ligan och är det enda laget som man känner verkligen kommer att ta sig till slutspel.

Jag kikade några minuter på matchen mellan Orlando och Sky Blue. Det som fick mig att haja till mest utöver de fina målen var att Christie Rampone inte längre existerar. Den 42-åriga legendaren har återtagit sitt flicknamn och heter därmed Christie Pearce igen.

När jag ändå är inne på NWSL och starka insatser från världsstjärnor kan jag inte gå förbi det här skottet från den förra omgången. Carli Lloyd vet fortfarande hur man sätter en boll i krysset.

Skrällen var trots allt nära

sin blogg hos Trelleborgs Allehanda skriver i dag Fiorentinamålvakten Stephanie Öhrström att hon erbjöds en plats i EM-truppen, men tackade nej.

Öhrström till EM hade varit en riktig skräll. Häromdagen, när jag listade mina olika alternativa landslagselvor, började jag på en ”Bortglömda landslagselvan”. Den föll bort för att jag inte fick ihop elva bortglömda spelare, utan egentligan bara tre i Öhrström, Jennie Nordin och Antonia Göransson.

Jennie Nordin

Men Öhrström var alltså inte bortglömd, utan i högsta grad med i landslagsledningens funderingar. Intressant.

Det här skulle väl innebära att följande spelare har tackat nej till den svenska EM-truppen: Öhrström, Hanne Gråhns, Lina Nilsson, Malin Diaz, Marija Banusic och kanske någon till.

Innan vi firar midsommar skall det spelas en damallsvensk match. Och det är en intressant sådan. För tillfället är det ju dock så jämnt i serien att alla matcher är rätt intressanta.

Det handlar om är morgondagens möte mellan formstarka Djurgården och Göteborg. Djurgården har två raka segrar och är plötsligt uppe på sjätte plats, medan Göteborg är formsvagast i hela serien. Man har bara två poäng på de senaste sex omgångarna.

Göteborg har verkligen lidit av Jennifer Falk:s hjärnskakning. De fem matcher hon har missat har givit två poäng och målskillnaden 8–16. Nu har Göteborg plötsligt sämst målskillnad av alla lag i serien. Göteborgskorna är alltså i stort poängbehov om man inte skall gå in i EM-uppehållet på en riktig bottenplacering.

Men det var fler än Falk som missade den senaste matchen. På Göteborgs skadelista fanns även: Fanny Lund, Elin Rubensson, Elin Landström, Pernilla Milton, Filippa Curmark, Victoria Bergquist och Ebba Handfast.

I Göteborgs senaste match fick 15-åriga målvakten Anna Larsson (född 15 september 2001) göra allsvensk debut. Fast hon var inte yngst på planen. Hos Kristianstad blev nämligen både 14-åriga Evelina Duljan (född 12 maj 2003) och 15-åriga Elise Streimer (född 4 januari 2002) inbytta.

I sin första bollkontakt stod Duljan för ett fantastiskt fint förarbete till Ogonna Chukwudi:s 4–1-mål. Man skall inte sätta för stor press på 14-åringar, så jag nöjer mig med att skriva att Duljans raid längs högerkanten såg lovande ut…

* Bara någon dag efter att Juventus avslöjat att man skall starta en damfotbollssatsning är det Real Madrids tur. I dag har klubbpresidenten Florentino Perez meddelat att storklubben skall starta damlag. Kul.

Och Juventus har presenterat sin första huvudtränare. Hon heter Rita Guarino.

* I USA har Marta:s ankomst till Orlando Pride givit laget ett lyft. Senast stod Rosengårdsförvärvet för två mål och två assist när Pride vann med 4–2 borta mot Houston Dash. Därmed har Pride nu tolv poäng på sjätteplatsen, man är bara tre poäng från slutspelsplats. Marta har gjort fem mål, och är uppe i delat skytteligaledning. När Marta kom låg laget på tionde och sista plats.

Nu får dessutom laget extra förstärkning i form av Alex Morgan, som dock kommer att missa några matcher till följd av sin lårskada.

* I Norge vann LSK helgens toppmöte borta mot Avaldsnes med 1–0. Därmed är obesegrade LSK nu uppe högst upp i tabelltoppen. Tvåan Avaldsnes är däremot inne i en svag period, man har bara två poäng på de senaste tre omgångarna. Kanske är det mellan LSK och Stabaek som guldet kommer att stå. Stabaek är fyra poäng bakom LSK, men med en match mindre spelad.

 

Champions League och damallsvenskan, omgång 3

Det är långhelg och i damfotbollsvärlden borde de flesta i första hand ha sitt fokus riktat mot semifinalreturerna i Champions League.

Men tyvärr känns det ju redan avgjort efter dubbla franska 3–1-segrar förra helgen. Jag sätter 99–1 i fransk favör i båda matcherna. Det räcker ju inte ens med 2–0-segrar för Barca och Manchester City, de måste göra minst tre mål på bortaplan för att avancera. Och det känns ju tyvärr osannolikt.

Kosovare Asllani

Från de första semifinalerna passerade det ganska obemärkt förbi att vi hade en svensk målskytt i Kosovare Asllani. Det som är glädjande är att hon gjorde målet (1–1) när matchen levde – vilket ger det mer tyngd. Glädjande också att Asllani fick spela hela matchen, det visar att hon nog har högre status i Manchester Citys trupp än vad jag befarat under försäsongen.

Däremot blev Caroline Seger kvar på Lyons bänk under hela matchen. Svenskan känns som första reserv till ordinarie mittfältstrion Saki Kumagai, Camille Abily och Dzsenifer Marozsan. För även om Lyon officiellt sätter upp sitt lag 4–4–2 nuförtiden tycker jag nog att det mest sett ut som 3–5–2 de gånger jag sett dem.

Vi får se hur mycket speltid Asllani och Seger får. Båda semifinalreturerna spelas i morgon, lördag. Avsparkstiderna är:

17.00: PSG–Barcelona
20.45: Lyon–Manchester City

Som vanligt den här säsongen är det ingen svensk kanal som sänder matcherna. Jag hittade inga bra länkar till PSG-matchen, men Lyon–City går att se på Citys Facebooksida. Länken har du här.

Med Champions League-semifinalerna redan i praktiken avgjorda känns det faktiskt mycket mer intressant med helgens omgång i damallsvenskan. Den är utspridd på fem olika matchdagar från i dag och fram till och med onsdag.

Inför omgången är fjolårets båda topplag Linköping och Rosengård de enda som står på full poäng. Det känns lite synd, för det hade varit roligt om något annat lag hade kunna blanda sig i guldstriden, åtminstone nu i inledningen av serien. Både Göteborg och Eskilstuna hade chansen, men tappade av olika skäl poäng i förra omgången. Mer om det strax.

I botten är Hammarby och Kristianstad de enda lagen som står på noll poäng. Det är förstås alldeles för tidigt att dra några slutsatser, men båda har känts väldigt uddlösa, det lilla jag sett av dem. Jag trodde på KDFF inför seriestart, hittills känns det som att jag kanske har överskattat dem.

Det här är en omgång där alla matcher är intressanta. Det startar i kväll 19.00 med Örebro–Hammarby.

Det är en match mellan seriens två helsvenska lag, en match där hemmalaget är klara favoriter. Jag hade Örebro på övre halvan, och har ingen anledning att omvärdera det tipset ännu. Fast det är klart att det lyser en liten varningslampa över att man bara gjort ett mål hittills. Men man har ändå kommit till många avslut, totalt 13 mot mål – vilket gör att jag tror att det kommer att lossna.

För Hammarby gäller det att snart ta sin första poäng, så att man på allvar känner att man är med i serien. Laget har inlett bra defensivt sett, och gjort klart godkända resultat mot tippade topplag. Bajen känns inte som någon slagpåse, men har fått en riktigt lurig lottning i serieupptakten. Efter Örebro väntar ju Piteå och Rosengård – alltså fem lag som tippas på övre halvan i de fem första omgångarna.

I morgon lördag spelas en match, och den är verkligen högintressant. Det handlar nämligen om Skånederbyt LB07–Kristianstad, avspark 15.00.

Sett till de första två omgångarna hade jag tippat en etta här, men garderat med kryss. LB har imponerat på mig med ett modigt och bra presspel, medan KDFF är enda laget som ännu inte gjort mål. Det är förstås lite oroande för det Kristianstad som gjorde näst minst mål förra året, att man tagit med sig måltorkan in i 2017. För lagets offensiva självförtroende hade man behövt få sätta lite bollar de närmaste omgångarna.

På söndag spelas det två matcher. Först Piteå–Kvarnsveden 14.00 och därefter Linköping–Djurgården 16.00.

Piteå har öppnat serien poängmässigt svagt, men har haft övertag i antalet avslut i båda matcherna, och jag tror fortfarande att man har ett lag för övre halvan. Gissningen är att den första trepoängaren kommer mot Kvarnsveden.

Dock såg jag delar av Kvarnsvedens match mot Göteborg. Och Borlängelaget är intressant eftersom det är svårdefinerat. Kvarnsveden har redan släppt in tio mål, och det är ingen slump – man har visat upp seriens klart sämsta försvarsspel så här långt.

Dock visade man mot Göteborg att man både har offensiv spets och tyngd, vilket bör göra att Kvarnsveden ändå är jobbiga att möta. Spetsen i form av fantastiska Tabitha Chawinga har vi ju vetat om sedan tidigare. Det nya var att laget även var väldigt starkt på fasta situationer, samt att man fick bra tryck på Göteborg när man började lyfta lite längre på slutet. Det där kan ju framöver visa sig mer vara en svaghet hos Göteborg än en styrka hos Kvarnsveden.

Marija Banusic

När det gäller Linköping–Djurgården är LFC förstås klara favoriter. När lagen möttes på försäsongen vann LFC med 3–1 efter att Marija Banusic gjort hattrick på tio minuter. Banusic har tillsammans med Rosengårds Lieke Martens varit seriens två stora spelare så här långt.

Banusic har redan kommit till 15 avslut på två matcher, varav fyra blivit mål, ytterligare fyra gått mot mål och en i målställning – det är imponerande siffror. Banusics styrka är att hon gör sina mål med båda fötterna, och med huvudet. Hon är således väldigt svår att försvara mot. Känslan har ju varit att våra förbundskaptener gjort allt för att hålla Banusic utanför sina trupper. Hur länge håller det i sig?

På måndag 17.00 är det möte mellan två av seriens tre fyrapoängare, Göteborg–Vittsjö. Här är det återigen en etta som utgångstips, men Vittsjö har varit väldigt effektivt i upptakten så jag garderar nog med kryss.

Utöver effektivitet har det nordskånska laget även haft lite flyt så här långt. Men bra lag har tur, och Vittsjö behöver inte skämmas över sina fyra poäng. Noterbart är ju att uppsnackde nyförvärvet Emma Lundh ännu inte kunnat spela någon match, där har Vittsjö ett bra sparkapital.

Omgången avslutas på onsdag 19.00 med toppmötet Eskilstuna–Rosengård. Tyvärr tror jag att det blir en ganska säker tvåa. Jag skriver tyvärr eftersom jag gärna hade sett att det blivit jämnt och spännande, inte minst hade Uniteds stora hemmapublik förtjänat det.

Mimmi Larsson

Eskilstuna var svagt i premiären, men vann. Jag såg inte matchen mot Vittsjö, men på klippet med höjdpunkter såg det ut som att man skapade klart fler målchanser än mot Hammarby. Klart är att United blev berövat på ett ledningsmål i Skåne. Det syns tydligt på skuggorna att det inte var offside på Mimmi Larsson, utan att Ifeoma Dieke upphävde med minst någon meter. Det var ett mycket svagt ingripande från den assisterande domaren.

I Rosengård blir det otroligt spännande att följa Martens framfart. Hon har vuxit flera klasser när hon fått en fri roll. Kanske även att Lotta Schelin är redo att gå in från start.

Det om damallsvenskans kommande omgång. I elitettan väntar en spännande omgång där man kan få en indikation på om vissa lag är fågel, fisk eller mittemellan. I morgon lördag spelas ju bland annat tänkta toppmötet Växjö–Umeå – alltså två av de fyra lag jag såg som givna topplag inför serien. Det blir upp till bevis för storfavoriten Växjö, som ju inlett med två ”lätta” matcher.

I morgon sätts även fullpoängarna Kungsbacka och Holmalund på prov genom svåra bortamatcher mot AIK och Uppsala. En tredje fullpoängare, nykomlingen Assi, bör ha stora möjligheter att ta ytterligare en trepoängare när poänglösa Sundsvall kommer på besök. I morgon är det även nykomlingsmöte mellan Böljan och BK30 – en väldigt viktig match för båda lagen.

På söndag spelas två matcher, två intressanta sådana. Medan Östersund–Hovås Billdal gäller kampen för nytt kontrakt – ja, det känns faktiskt så även vi bara är i tredje omgången – så handlar Kalmar–Mallbacken om toppstriden. Mallbacken har inlett med två raka förluster och behöver en seger för att inte helt tappa kontakten med topplagen. Som sagt, en genomgående intressant omgång i elitettan.

Utöver Champions League spelas det förstås en hel del ligafotboll runt om i världen i helgen. I Tyskland har alla tre topplagen matcher de bör vinna. Wolfsburg tar emot Mönchengladbach på söndag, Potsdam skall till Jena i morgon och Bayern München tar emot Hoffenheim på måndag. Den sistnämnda matchen sänds på DFB-TV med start klockan 13.30. Vad jag förstått är fortfarande Fridolina Rolfö skadad, någon som hört någon prognos på hennes frånvaro?

I Italien kan Fiorentina med Stephanie Öhrström i praktiken säkra ligatiteln på lördag genom seger borta mot Cuneo. I Frankrike spelas bara en ligamatch i helgen, viktiga bottenmötet St Etienne–Metz.

Slutligen till USA, där NWSL har inletts på ett otroligt jämnt sätt. Alla tio lag har tagit poäng redan i de två första omgångarna, och bara North Carolina har vunnit båda sina matcher.

En spännande match i tredje omgången är just North Carolina som tar emot seriejumbon Orlando, alltså Marta:s lag på lördag kväll, 22.00 svensk tid. Jag har inte riktigt hängt med på NWSL:s nya tv-upplägg, men det skall tydligen gå att se matcherna live på ligans officiella hemsida.

Fortsatt mörker för svensk damfotboll

I fredags påbörjade jag ett kritiskt inlägg om Pia Sundhage och hennes coachning i torsdagens träningslandskamp mot Kanada. Men så kom en öllastbil och förstörde motivationen. Det kändes helt enkelt inte relevant med gnäll på Sundhage när landet skakades av en terrorattack.

Nu har det gått några dagar och jag tänkte ändå skriva klart det där inlägget. Det blir rätt negativt, men så är vi också inne i en riktigt tung period för svensk damfotboll. I torsdags blev landslaget avklätt och utspelat av ”kraftfulla” Kanada, i fredags tappade damallsvenskan sitt affischnamn när Marta skrev på för Orlando och i dag har F19-landslaget förlorat mot Serbien och därmed missat ett drömläge att gå till EM-slutspel. Mörker.

Nu fokus på torsdagens landskamp. Jag reagerade redan innan matchen på flera saker som sades av spelare och ledare. Bland annat sa vår förbundskapten till Cmore att hon hade tre nya spelare i startelvan: Josefin Johansson, Lina Hurtig – och Olivia Schough.

Olivia Schough

Sundhage kallade alltså Schough för en ny spelare i landslaget. Hur tänkte förbundskaptenen där?

För er som inte är helt insatta i hur landslaget sett ut på senare år kan jag berätta att Schough har varit med i näst intill alla trupper under drygt fyra års tid. Eskilstunaforwarden har spelat 52 A-landskamper under Pia Sundhage, bland annat hela fjolårets OS-final. Visst har det varit många inhopp för Schough, men står man på drygt 50 landskamper kan man väl knappast kallas för ny spelare?

Inför matchen reagerade jag även över att det svenska lägret beskrev Kanada som ett fysiskt lag. Det var en sanning fram till och med VM 2015, där Kanada precis som Sverige misslyckades. Men medan Sundhage körde vidare med samma gamla spelare efter VM valde Kanada och John Herdman att röra om rejält. De senaste 1,5 åren har han byggt om sitt lag, han har skapat ett ungt och spelskickligt Kanada. Bland annat bytte han in 15-åriga talangen Jordyn Huitema mot Sverige.

Just spelskickligt är däremot ett ord som inte går att använda på vårt svenska landslag. Vi har ett fysiskt starkt och välorganiserat gäng, som är tungt att möta. Men boll- och spelskickligt är inte vårt lag.

Jag har tidigare undrat lite över hur vår anfallsstrategi ser ut. Det har jag nu äntligen fått veta. Jag hade tidigare uppfattat att tanken med det nya spelsättet var att landslaget skulle få till fler centrala anfall, att Kosovare Asllani skulle få bollen rättvänd. Tydligen hade jag fattat fel, det är återigen via kanterna vi skall anfalla:

Det här med curlingytan var förresten ett helt nytt begrepp. Någon som kan förklara var det kommer ifrån?

Det här klippet såg jag efter att jag hade sett matchen. Då var jag redan lite upprörd över att Sundhage gav de minst meriterade spelarna skulden för det svaga spelet i den första halvleken, en halvlek där hela det svenska laget var svagt.

Med den upprördheten i botten reagerade jag på att det första Sundhage säger i klippet är ett av hennes favorituttryck, ”vi vill göra varandra bra”. Frågan jag ställer där är hur Sundhage gjorde Lina Hurtig och Josefin Johansson bättre genom att byta ut dem i halvtid?

Min upprördhet minskade inte av att det ju framför allt var Sundhage själv som blev avklädd i den där första halvleken. Hennes lirare blev ju utspelade av kraftfulla Kanada, ett Kanada som visade upp en grym träffsäkerhet i sin taktik. John Herdman flyttade över spelskickliga Ashley Lawrence på högersidan och anföll mot Sveriges defensivt svaga vänsterkant, samtidigt som man lämnade yta åt Jessica Samuelsson på den svenska högerkanten. Vår förbundskapten hade inga motdrag.

Mina anteckningar från den första halvleken såg ut så här:

”Sveriges forwards springer så att Kanadas backar hela tiden kan se dem. På så sätt gör svenskorna det lätt för Kanada att försvara sig.”

”Kanadas backlinje är bättre bollspelare och har mycket större tålamod än Sveriges i uppspelsfasen.”

”Kanada är ett spelande lag. De slår väldigt få långbollar på chans. När de spelar långt är det genomtänkta passningar de slår. Sverige däremot slår massor av chansbollar på första bästa löpning.”

Anteckningarna visade även att Kanadas mål kom på ett fantastiskt anfall. De höll bollen inom laget i 47 sekunder och slog 16 raka passningar innan Janine Beckie stötte in segerbollen.

Efter paus bet Sveriges fysik bättre och Kanada fick inte lika stort utrymme till finlir. Samtidigt var det Kanada som hade det mest genomtänkta spelet även efter paus, och det kändes lite som att en orsak till att Sverige kunde lyfta spelet lite var att Kanada minskade sitt risktagande och var rätt nöjt med 1–0.

Och trots att Sverige såg bättre ut efter paus skapade vi bara en enda het målchans i hela matchen – och det var Linda Sembrant som nickade utanför efter hörna på övertid.

Nilla Fischer tyckte i en tv-intervju just efter slutsignalen att oavgjort hade varit mest rättvist. Det tycker inte jag. Jag tycker att Kanada vann hur rättvist som helst.

I fredags, på den damallsvenska upptaktsträffen, var Sundhage och Lilie Persson med och pratade lite om läget i landslaget. Persson sa att:

”Vi är inte stressade. Men vi behöver skapa fler målchanser.”

Sundhage konstaterade att det går att föra matcher genom ett bra försvarsspel. Där håller jag med, och med den trupp Sundhage valt måste försvarsspelet sättas i centrum. Sveriges chans i EM-slutspelet är inte ett genomtänkt anfallsspel, utan ett tajt försvar kryddat med snabba kontringar och vassa fasta situationer.

Sundhage sa också att hon fram till nu hade testat många spelare, men att:

”Vi behöver spela ihop ett lag. Nu är det slut med letandet, prövandet, ‘ta chansen’. Vi har tre matcher kvar innan EM, där behöver vi spela ihop en elva.”

Personligen har jag upplevt det som att Sundhage har tagit varenda chans under våren att spela ihop sin EM-elva. För alla har väl räknat ut att laget blir: Lindahl – Samuelsson, Fischer, Sembrant, Andersson – Seger, Dahlkvist, Asllani, Xxxx – Schelin och Xxxx.

Vilka som tar de två vakanta platserna återstår att se. På mittfältet lär den sista platsen gå till Hanna Folkesson eller Elin Rubensson och på topp ligger väl ”den där nya Schough” väl till – om inte Sundhage håller dörren öppen för Fridolina Rolfö. Stina Blackstenius borde vara högaktuell, men känslan är att hon är en bit ner i hackordningen.

Personligen hade jag gärna sett att Sundhage verkligen testat Katrin Schmidt och Marija Banusic under våren, men så blir det inte. Därmed känns det som att vårt EM-lag går miste om två tänkbara jokrar.

För Sundhage blir det nu viktigt att jobba med det taktiska upplägget. Våra kommande motståndare lär ju kolla på hur Kanada jobbade på kanterna och köra liknande upplägg. Sedan blir det otroligt viktigt med våra fasta situationer. Motståndarna är rädda för svenska inläggsfrisparkar och hörnor. Det var faktiskt rätt tydligt hur rädda kanadensiskorna var för att dra på sig just hörnor.

En annan fundering är varför förbundskapten Sundhage pratar så mycket om den inledande Tysklandsmatchen i EM. Visst är den viktig, men det skulle inte vara hela världen om vi förlorade den matchen. Det räcker ju sannolikt med segrar mot Italien och Ryssland för att Sverige skall ta sig till kvartsfinal.

Innan jag lämnar vårt landslag för nu hörde jag någon av spelarna skylla vårt bristfälliga passningsspel på att det är april och huvuddelen av de svenska spelarna inte är i säsong ännu.

Jag kan upplysa om att situationen är identisk för de kanadensiska spelarna. De är inte heller i säsong, men de klarade av att spela riktigt fyndig fotboll ändå.

Kanada spelade för övrigt mot våra EM-motståndare Tyskland i går. Kanada startade med samma tio utespelare som mot Sverige, och åkte på en 2–1-förlust efter sent tyskt segermål. Noterbart att det tyska ledningsmålet kom på en riktigt grov tavla från 21-åriga målvakten Kailen Sheridan:

I Tyskland ifrågasätts för övrigt nya förbundskaptenen Steffi Jones upplägg av experter. Man undrar om hon vet vad hon håller på med. Något vi känner igen från svenska förhållanden…

I övrigt de senaste dagarna har det spelats ytterligare flera intressanta landskamper. Våra EM-motståndare Italien fick ett meriterande kryss mot England:

Vår tredje gruppmotståndare Ryssland har varit i USA och inkasserat två klara förluster. USA (och Skottland) väntar för övrigt för Sverige i juni:

Av de här båda klippen är det rätt tydligt att ryskorna i alla fall är sårbara på kanterna.

Lämnar vi Sveriges EM-gruppmotståndare och kollar på andra intressanta vänskapsmatcher i Europa har den mest laddade varit Frankrikes 2–1-seger mot Nederländerna:

Faktum är att det även spelas tävlingslandskamper i Europa för tillfället. VM-kvalet är nämligen igång. Fast det här skedet är rätt ointressant, inget av de lag som är igång kommer att kvala in till Frankrike 2019. Däremot är Asiens pågående förkval klart mer intressant.

Höjdarmatchen i det kvalet var mötet Nordkorea–Sydkorea i Nordkorea i fredags. Lagen spelade 1–1 inför 42000 åskådare.

Resultatet gör att gruppen blir en målskillnadsaffär, och där är det fördel Sydkorea. Nordkorea har spelat klart, och stannar på 18–1 i målskillnad efter 5–0 mot Hongkong, 8–0 mot Indien och 4–0 mot Uzbekistan.

Sydkorea har kvar att möta Uzbekistan och står på 17–1. Vinner sydkoreanskorna med två måls marginal i morgon förmiddag går de vidare till slutkvalet, medan Nordkorea har spelat klart.

I övrigt i Asiens förkval står det klart att Thailand och Filippinerna har gått vidare till slutkvalet. I den fjärde och sista gruppen gör Vietnam och Myanmar upp i en ren gruppfinal i morgon. Sedan tidigare är Jordanien (värdnation), Japan, Kina och Australien klara för slutkvalet, tillika Asiatiska mästerskapet.

Jackpot för spänningen i damallsvenskan

Resultaten i den tionde omgången har närmast inneburit en jackpot för alla de som vill ha maximal spänning på den damallsvenska tabellens nedre halva.

Umeå fick islossning och vann med 3–1 på Stockholms stadion. Jag såg en kort stund av matchen, och under den perioden var det Djurgården som kom i anfallsvåg på anfallsvåg. Dock utan att hitta rätt. Den officiella statistiken sa 19–3 i avslut på mål och 2–0 i avslut i målställning. Umeå gjorde dock alltså mål på alla de tre avsluten som gick inom ramen. Effektivitet…

Emilia Appelqvist kom in i halvtid för Djurgården, och satte hemmalagets reducering. Det bör ju innebära att hon är med i den OS-trupp som Pia Sundhage presenterar på tisdag.

Umeås seger innebär att laget nu bara har fyra poäng upp till Kif Örebro på sjunde plats i tabellen. Det har alltså tajtat till sig rejält i botten.

Örebro tog i dag en otroligt viktig trepoängare genom 1–0-seger borta mot Kvarnsveden. Sett till det länkade klippet var det inte välförtjänt sett till målchanserna, men det gäller ju att visa effektivitet när lägena kommer.

För Kvarnsveden var det en grymt tung förlust. Hemmaförluster mot bottenkonkurrenter brukar kosta.

Vittsjö är numera också på allvar indraget i bottenstriden. Dagens 1–0-förlust hemma mot Piteå innebär att det nordskånska laget nu bara är två poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Jag kollade matchen, och Vittsjö var rätt uddlöst. Även om de skapade chanser nog för att kunna få med sig minst en poäng satte de inte Hilda Carlén på mer än ett riktigt prov.

Jag kollade på stora delar av matchen, mest för att studera Carlén, som ju sannolikt blir Sundhages andraval på målvaktsposten på tisdag. Tyvärr sattes alltså inte Piteåmålvakten på så många svåra prov. Men positivt var att de ingripanden hon gjorde andades trygghet.

Däremot måste jag säga att jag tycker att hennes spel med fötterna borde kunna vara bättre. Hon förefaller nämligen vara både bolltrygg och ha ett fint tillslag – ändå har jag knappt sett henne slå ett enda långt uppspel med fötterna till rätt adress. Även när hon har tid att sikta skickar hon bollen rakt till motståndarnas backar, eller till inkast. Där finns stor förbättringspotential, inte minst med tanke på att hon hade minst ett tiotal sådana uppspel i dag.

På tisdag presenteras alltså OS-truppen. Sundhage har ju redan presenterat sin bruttotrupp, och känslan är att det inte ens är någon idé att spekulera. Det lär bli den trupp signaturen noone skrev i en kommentar till inlägget om bruttotruppen, sannolikt med de reserver jag svarade med då.

Om jag hade varit förbundskapten hade jag inte haft med Olivia Schough bland de 22 spelarna, men hon lär vara självskriven i Sundhages trupp. Dessutom hade jag haft Sofia Lundgren som andramålvakt, men eftersom hon inte är med i bruttotruppen blir det bara en randmarkering.

Det tråkiga är ju att Pauline Hammarlund lär hamna bland reserverna. Jag hade gärna sett henne som en av fem forwards i 18-mannatruppen.

Det om landslaget. Innan jag sätter punkt tänkte jag bjuda på en riktig godbit från Island – en kandidat till Årets mål 2016. Det är Sandra Stephany Mayor i Thor/KA som bjuder på en underbar cykelspark. Se och njut:

För er som är vakna när det här inlägget publiceras pågår en intressant match i NWSL, Orlando mot Portland. Två av seriens mer sevärda lag. Det var avspark 23.00. Du ser matchen här: