Kan Jordanien skrälla sig till VM?

Under förmiddagen har de Asiatiska mästerskapen 2018 lottats, alltså den turnering som räknas som Asiens VM-kval.

Och det blev en väldigt snedvriden lottning, där alla de högst rankade lagen hamnade i samma grupp. Samtidigt kan man säga att det blev en riktigt drömlottning för värdnationen Jordanien. Och för Kina, Thailand och Filippinerna.

Som värdnation fick ju Jordanien fördelen att vara toppseedat i lottningen tillsammans med Japan. I pott 2 fanns Australien och Kina, i pott 3 Sydkorea och Thailand och i pott 4 Vietnam och Filippinerna.

Och som sagt, alla de högst rankade lagen hamnade i en grupp, och de lägst rankade i den andra.

Asien har fem platser i VM. De går till de fyra semifinallagen i de Asiatiska mästerskapen samt till vinnaren av matchen om femte plats.

Eftersom Nordkorea försvann redan i förkvalet fanns det på förhand en god chans för Thailand eller Vietnam att ta den femte platsen. I och med lottningen har Thailands chans ökat rejält, medan Vietnam i princip känns borta. Vietnam är ju den stora förloraren i dagens lottning. Vietnam har ju faktiskt två segrar och två kryss mot Thailand i lagens fyra senaste möten, även om det enda krysset slutade med förlust efter straffläggning.

En snabbanalys utifrån lottningen gör gällande att det bör bli två lag från grupp A och tre från grupp B som går till VM. Det rimliga är att de två lagen från grupp A är Kina och Thailand och de tre från grupp B är Japan, Australien och Sydkorea.

Men faktum är att Thailand inte är självklar grupptvåa i grupp A. Det kan nämligen vara läge att höja en liten varningsflagg för Jordanien. För ett par veckor sedan föll man bara med 2–0 mot Japan.

Kollar man på hur det gått i de senaste mötena med huvudkonkurrenterna om den andra VM-platsen bakom Kina så vann jordanskorna med klara 5–1 senast mot Filippinerna.

I OS-kvalet för två år sedan slutade Thailand–Jordanien bara 1–0. Nu har det jordanska laget hemmaplan, vilket skulle kunna innebära ytterligare ett lyft. Och nog skulle det vara väldigt kul för damfotbollen om ett lag från Mellanöstern tog sig till VM?

Jordanien var med i de Asiatiska mästerskapen redan 2014. Då kvalade man sig in. I gruppfinalen blev det 4–0 mot Uzbekistan, höjdpunkter från den matchen här:

I slutspelet blev det tre raka förluster; 1–3 mot Vietnam, 1–3 mot Australien och 0–7 mot Japan. De jordanska målen i slutspelet gjordes av måltjuven Maysa Jbarah och lagkaptenen Stephanie Al-Naber, som fortfarande är två av lagets nyckelspelare.

Mittfältare Al-Naber, som har en mycket fin vänsterfot, konstaterade efter den turneringen (klippet nedan) att laget lärde sig mycket och förhoppningsvis kommer bättre förberedda nästa gång. Intressant även att hon berättar att det bara fanns tio klubbar i Jordanien 2014. Vet inte hur det ser ut nu.

Vi får se i april hur Jordanien står sig den här gången. Asiatiska mästerskapen avgörs nämligen 6–20 april nästa år.

Till Italien, där Juventus fortsätter att vara utan poängförlust i ligan. Martina Rosucci gjorde båda när Fiorentina besegrades med 2–0 i gårdagens prestigematch.

Det resultatet innebär att Fiorentina redan är tolv poäng efter Juventus efter åtta omgångar. Det lär inte bli något nytt guld för svensklaget från Florens.

Slutligen en liten historia från USA. Där är talangerna Jaelin Howell (18 år) och Sophia Smith (17 år) nyckelspelare i det U20-landslag som för tillfället spelar fyrnationsturnering mot England, Finland och Brasilien. Duon fick redan i våras känna sig för på läger med A-landslaget.

Vad är det då som är så speciellt med de här båda talangerna?

Jo, de har följt varandra sedan dagis. Båda kommer från lilla Windsor i Colorado, en stad med cirka 20000 invånare, och står alltså nu och bankar på dörren till A-landslaget. Vilka kan oddsen vara för att hitta två landslagsspelare i samma dagisgrupp i USA?

En landslagsmatch som spelades i tysthet

Vid lunchtid i dag spelade landslaget match. Det var en match som föregicks av tystnad och där förbundet lämnar följande rapport: ”Lyckad genomkörare mot fotbollsgymnasium

Ni behöver inte klicka på länken. Det är bättre att kolla på de båda tv-klipp som SVT lagt upp i den här artikeln. Det är nämligen utifrån de klippen som förbundet satt ihop sin text om den match som fotbollsgymnasiet vann med 2–1, och där Lotta Schelin gjorde landslagets mål på passning från Caroline Seger.

I SVT-intervjun säger Pia Sundhage att det var som om 25-öringen trillade ner. För er yngre som möjligen undrar kan jag berätta att 25-öringen var ett mynt som fanns i Sverige i cirka 130 år, och var vanligt i olika godisautomater. Det avskaffades 1985.

Vilket lag Sundhage använde och vilka byten hon gjorde har jag inte hittat några uppgifter på. På SVT:s klipp ser man några spelare, men långt ifrån alla. Någon som hittat någon laguppställning?

Tillagt i efterhand: Genom SVT:s utsända har jag nu fått den svenska startelvan. Den såg ut så här: Lindahl – Samuelsson, Sembrant, Eriksson, Andersson – Asllani, Seger, Dahlkvist – Schough, Hammarlund, Schelin.

Backar vi bandet lite var väl det positiva med mötet med Kanada att Sundhage återigen verkar ha insett att de spelare hon tar ut inte kommer att kunna lira fotboll, utan att de får förlita sig till fysiken. I EM måste Sundhages Sverige vara ett jobbigt lag att möta, ett lag som inte bjuder på något och som är otäckt farligt på fasta situationer.

Uppgiften att bygga ett spelförande landslag får Sundhage ge i arv till Peter Gerhardsson.

Apropå framtid misslyckades alltså F19-landslaget i går med att kvala in till EM. Seger mot Serbien i den avslutade kvalmatchen hade räckt, men trots till synes stor spelmässig dominans kan man på det här klippet se att det var först efter Serbiens 2–0 som Sverige började få sina avslut mot mål. Att rada upp skott utanför brukar tyvärr inte leda till några stora framgångar.

Så till något roligare. Här kan man läsa att damfotboll.com är på gång att återuppstå. Det är förstås både viktigt och välkommet. Jag hoppas att det är en uppfräschad variant som startar nu i påskhelgen, en variant med läsvärda och intressanta texter och krönikor.

Så här dagarna innan den damallsvenska avsparken brukar det produceras en del högkvalitativ journalistik om svensk damfotboll. Piteå-Tidningen var bäst inför damallsvenskan i fjol med sin bilaga. Man ser ut att satsa på att upprepa det i år. Spännande.

Så tillbaka till landslagsnivån. I dag avgjorde både det europeiska förkvalet till VM och kvalet till det Asiatiska mästerskapet, vilket också fungerar som förkval till VM.

I Europa togs det fem platserna av Moldavien, Israel, Albanien, Kazakstan och Färöarna. Noterbart att Färöarna i dag slog ut Turkiet via 2–1-seger. Det turkiska laget kryssade ju mot Ryssland i EM-kvalet och kändes som storfavoriter i gruppen.

Albanien vann sin grupp efter sent avgörande mot Grekland. Albanskorna får tacka en seg assisterande domare för hjälpen. För segermålet var ju verkligen megaoffside:

I Asien firade publiken i Nordkorea sitt hemmalags ledningsmål i fredags så här:

Men som bekant satte nordkoreanerna jublet i halsgropen. Sydkorea kvitterade till 1–1 i fredags.

Och i dag gjorde Sydkorea det som behövdes, och lite till.

Man vann med 4–0 mot Uzbekistan och tog därmed hem gruppsegern på målskillnad. Sydkorea är vidare till Asiatiska mästerskapen 2018, medan Nordkorea missar både Asiatiska mästerskapen och VM i Frankrike. Ett längre klipp från mötet Nordkorea–Sydkorea finns här:

I dag spelade en till avgörande match. Det var Vietnam som vann med 2–0 mot Myanmar. Jag såg faktiskt de sista 25 minuterna av matchen. Den gick i rätt lågt tempo, men ändå kul att se att vietnamesiskorna har god grundteknik. Här är höjdpunkter. Vietnams ledningsmål 3,25 in i klippet är sevärt:

Det har även spelats lite landskamper på europeisk mark det senaste dygnet. Här är ett fint mål från Linköpings Kristine Minde från Norges 2–1-seger mot Schweiz i går:

Här är ett härligt skott från Lara Dickenmann från samma match:

Och här ett snyggt nickmål från Ellen White från Englands 3–0-seger mot Österrike:

Slutligen ett klipp från Spaniens 4–1-seger borta mot Belgien i helgen. Spanjorskorna fortsätter att imponera den här våren. Har man toppat formen för tidigt, eller blir kanske Spanien EM:s stora utropstecken?

Fortsatt mörker för svensk damfotboll

I fredags påbörjade jag ett kritiskt inlägg om Pia Sundhage och hennes coachning i torsdagens träningslandskamp mot Kanada. Men så kom en öllastbil och förstörde motivationen. Det kändes helt enkelt inte relevant med gnäll på Sundhage när landet skakades av en terrorattack.

Nu har det gått några dagar och jag tänkte ändå skriva klart det där inlägget. Det blir rätt negativt, men så är vi också inne i en riktigt tung period för svensk damfotboll. I torsdags blev landslaget avklätt och utspelat av ”kraftfulla” Kanada, i fredags tappade damallsvenskan sitt affischnamn när Marta skrev på för Orlando och i dag har F19-landslaget förlorat mot Serbien och därmed missat ett drömläge att gå till EM-slutspel. Mörker.

Nu fokus på torsdagens landskamp. Jag reagerade redan innan matchen på flera saker som sades av spelare och ledare. Bland annat sa vår förbundskapten till Cmore att hon hade tre nya spelare i startelvan: Josefin Johansson, Lina Hurtig – och Olivia Schough.

Olivia Schough

Sundhage kallade alltså Schough för en ny spelare i landslaget. Hur tänkte förbundskaptenen där?

För er som inte är helt insatta i hur landslaget sett ut på senare år kan jag berätta att Schough har varit med i näst intill alla trupper under drygt fyra års tid. Eskilstunaforwarden har spelat 52 A-landskamper under Pia Sundhage, bland annat hela fjolårets OS-final. Visst har det varit många inhopp för Schough, men står man på drygt 50 landskamper kan man väl knappast kallas för ny spelare?

Inför matchen reagerade jag även över att det svenska lägret beskrev Kanada som ett fysiskt lag. Det var en sanning fram till och med VM 2015, där Kanada precis som Sverige misslyckades. Men medan Sundhage körde vidare med samma gamla spelare efter VM valde Kanada och John Herdman att röra om rejält. De senaste 1,5 åren har han byggt om sitt lag, han har skapat ett ungt och spelskickligt Kanada. Bland annat bytte han in 15-åriga talangen Jordyn Huitema mot Sverige.

Just spelskickligt är däremot ett ord som inte går att använda på vårt svenska landslag. Vi har ett fysiskt starkt och välorganiserat gäng, som är tungt att möta. Men boll- och spelskickligt är inte vårt lag.

Jag har tidigare undrat lite över hur vår anfallsstrategi ser ut. Det har jag nu äntligen fått veta. Jag hade tidigare uppfattat att tanken med det nya spelsättet var att landslaget skulle få till fler centrala anfall, att Kosovare Asllani skulle få bollen rättvänd. Tydligen hade jag fattat fel, det är återigen via kanterna vi skall anfalla:

Det här med curlingytan var förresten ett helt nytt begrepp. Någon som kan förklara var det kommer ifrån?

Det här klippet såg jag efter att jag hade sett matchen. Då var jag redan lite upprörd över att Sundhage gav de minst meriterade spelarna skulden för det svaga spelet i den första halvleken, en halvlek där hela det svenska laget var svagt.

Med den upprördheten i botten reagerade jag på att det första Sundhage säger i klippet är ett av hennes favorituttryck, ”vi vill göra varandra bra”. Frågan jag ställer där är hur Sundhage gjorde Lina Hurtig och Josefin Johansson bättre genom att byta ut dem i halvtid?

Min upprördhet minskade inte av att det ju framför allt var Sundhage själv som blev avklädd i den där första halvleken. Hennes lirare blev ju utspelade av kraftfulla Kanada, ett Kanada som visade upp en grym träffsäkerhet i sin taktik. John Herdman flyttade över spelskickliga Ashley Lawrence på högersidan och anföll mot Sveriges defensivt svaga vänsterkant, samtidigt som man lämnade yta åt Jessica Samuelsson på den svenska högerkanten. Vår förbundskapten hade inga motdrag.

Mina anteckningar från den första halvleken såg ut så här:

”Sveriges forwards springer så att Kanadas backar hela tiden kan se dem. På så sätt gör svenskorna det lätt för Kanada att försvara sig.”

”Kanadas backlinje är bättre bollspelare och har mycket större tålamod än Sveriges i uppspelsfasen.”

”Kanada är ett spelande lag. De slår väldigt få långbollar på chans. När de spelar långt är det genomtänkta passningar de slår. Sverige däremot slår massor av chansbollar på första bästa löpning.”

Anteckningarna visade även att Kanadas mål kom på ett fantastiskt anfall. De höll bollen inom laget i 47 sekunder och slog 16 raka passningar innan Janine Beckie stötte in segerbollen.

Efter paus bet Sveriges fysik bättre och Kanada fick inte lika stort utrymme till finlir. Samtidigt var det Kanada som hade det mest genomtänkta spelet även efter paus, och det kändes lite som att en orsak till att Sverige kunde lyfta spelet lite var att Kanada minskade sitt risktagande och var rätt nöjt med 1–0.

Och trots att Sverige såg bättre ut efter paus skapade vi bara en enda het målchans i hela matchen – och det var Linda Sembrant som nickade utanför efter hörna på övertid.

Nilla Fischer tyckte i en tv-intervju just efter slutsignalen att oavgjort hade varit mest rättvist. Det tycker inte jag. Jag tycker att Kanada vann hur rättvist som helst.

I fredags, på den damallsvenska upptaktsträffen, var Sundhage och Lilie Persson med och pratade lite om läget i landslaget. Persson sa att:

”Vi är inte stressade. Men vi behöver skapa fler målchanser.”

Sundhage konstaterade att det går att föra matcher genom ett bra försvarsspel. Där håller jag med, och med den trupp Sundhage valt måste försvarsspelet sättas i centrum. Sveriges chans i EM-slutspelet är inte ett genomtänkt anfallsspel, utan ett tajt försvar kryddat med snabba kontringar och vassa fasta situationer.

Sundhage sa också att hon fram till nu hade testat många spelare, men att:

”Vi behöver spela ihop ett lag. Nu är det slut med letandet, prövandet, ‘ta chansen’. Vi har tre matcher kvar innan EM, där behöver vi spela ihop en elva.”

Personligen har jag upplevt det som att Sundhage har tagit varenda chans under våren att spela ihop sin EM-elva. För alla har väl räknat ut att laget blir: Lindahl – Samuelsson, Fischer, Sembrant, Andersson – Seger, Dahlkvist, Asllani, Xxxx – Schelin och Xxxx.

Vilka som tar de två vakanta platserna återstår att se. På mittfältet lär den sista platsen gå till Hanna Folkesson eller Elin Rubensson och på topp ligger väl ”den där nya Schough” väl till – om inte Sundhage håller dörren öppen för Fridolina Rolfö. Stina Blackstenius borde vara högaktuell, men känslan är att hon är en bit ner i hackordningen.

Personligen hade jag gärna sett att Sundhage verkligen testat Katrin Schmidt och Marija Banusic under våren, men så blir det inte. Därmed känns det som att vårt EM-lag går miste om två tänkbara jokrar.

För Sundhage blir det nu viktigt att jobba med det taktiska upplägget. Våra kommande motståndare lär ju kolla på hur Kanada jobbade på kanterna och köra liknande upplägg. Sedan blir det otroligt viktigt med våra fasta situationer. Motståndarna är rädda för svenska inläggsfrisparkar och hörnor. Det var faktiskt rätt tydligt hur rädda kanadensiskorna var för att dra på sig just hörnor.

En annan fundering är varför förbundskapten Sundhage pratar så mycket om den inledande Tysklandsmatchen i EM. Visst är den viktig, men det skulle inte vara hela världen om vi förlorade den matchen. Det räcker ju sannolikt med segrar mot Italien och Ryssland för att Sverige skall ta sig till kvartsfinal.

Innan jag lämnar vårt landslag för nu hörde jag någon av spelarna skylla vårt bristfälliga passningsspel på att det är april och huvuddelen av de svenska spelarna inte är i säsong ännu.

Jag kan upplysa om att situationen är identisk för de kanadensiska spelarna. De är inte heller i säsong, men de klarade av att spela riktigt fyndig fotboll ändå.

Kanada spelade för övrigt mot våra EM-motståndare Tyskland i går. Kanada startade med samma tio utespelare som mot Sverige, och åkte på en 2–1-förlust efter sent tyskt segermål. Noterbart att det tyska ledningsmålet kom på en riktigt grov tavla från 21-åriga målvakten Kailen Sheridan:

I Tyskland ifrågasätts för övrigt nya förbundskaptenen Steffi Jones upplägg av experter. Man undrar om hon vet vad hon håller på med. Något vi känner igen från svenska förhållanden…

I övrigt de senaste dagarna har det spelats ytterligare flera intressanta landskamper. Våra EM-motståndare Italien fick ett meriterande kryss mot England:

Vår tredje gruppmotståndare Ryssland har varit i USA och inkasserat två klara förluster. USA (och Skottland) väntar för övrigt för Sverige i juni:

Av de här båda klippen är det rätt tydligt att ryskorna i alla fall är sårbara på kanterna.

Lämnar vi Sveriges EM-gruppmotståndare och kollar på andra intressanta vänskapsmatcher i Europa har den mest laddade varit Frankrikes 2–1-seger mot Nederländerna:

Faktum är att det även spelas tävlingslandskamper i Europa för tillfället. VM-kvalet är nämligen igång. Fast det här skedet är rätt ointressant, inget av de lag som är igång kommer att kvala in till Frankrike 2019. Däremot är Asiens pågående förkval klart mer intressant.

Höjdarmatchen i det kvalet var mötet Nordkorea–Sydkorea i Nordkorea i fredags. Lagen spelade 1–1 inför 42000 åskådare.

Resultatet gör att gruppen blir en målskillnadsaffär, och där är det fördel Sydkorea. Nordkorea har spelat klart, och stannar på 18–1 i målskillnad efter 5–0 mot Hongkong, 8–0 mot Indien och 4–0 mot Uzbekistan.

Sydkorea har kvar att möta Uzbekistan och står på 17–1. Vinner sydkoreanskorna med två måls marginal i morgon förmiddag går de vidare till slutkvalet, medan Nordkorea har spelat klart.

I övrigt i Asiens förkval står det klart att Thailand och Filippinerna har gått vidare till slutkvalet. I den fjärde och sista gruppen gör Vietnam och Myanmar upp i en ren gruppfinal i morgon. Sedan tidigare är Jordanien (värdnation), Japan, Kina och Australien klara för slutkvalet, tillika Asiatiska mästerskapet.

Ett av Asiens bästa lag missar VM 2019

Förra helgen lottades kvalet till de Asiatiska mästerskapen 2018, det vill säga det mästerskap som räknas som Asiens kval till VM i Frankrike 2019.

Normalt brukar kvalen till Asiatiska mästerskapen vara en formalitet för världsdelens fem topplag. Men den här gången blir det annorlunda. Asiens fotbollsförbund hade nämligen valt en något udda seedning till lottningen.

De gick 100 procent på resultaten i det senaste Asiatiska mästerskapet. Där hamnade Japan, Australien och Kina på pallen – de tre fick därför direktplatser till slutspelet som spelas i Jordanien. Även värdnationen fick en direktplats.

Kvar är fyra platser till turneringen. Och det var när det kvalet skulle lottas som det asiatiska fotbollsförbundets seedningssystem ställde till det. Till mästerskapet 2014 var ju Nordkorea avstängt till följd av dopningsskandalen 2011. I och med att Nordkorea inte var med blev de oseedade, och placerades i allra lägsta lottningsgruppen.

Och lottningen slumpade sig så att Nord- och Sydkorea kom i samma grupp. Bara ett av kvalets två klart bästa lag kommer alltså att nå Asiatiska mästerskapen och dessutom ha chansen att gå till VM 2019.

Jag tror inte tanken med att låta Nordkorea vara oseedat var att Sydkorea skulle bli laget som drabbas. Men så kan det mycket väl bli, för Nordkorea känns som favorit i den grupp som även innehåller utfyllnadslagen Uzbekistan, Hong Kong och Indien.

Övriga tre grupper – mer om lottningen här – ser ut så här:

Grupp A: Filippinerna, Bahrain, Irak, Förenade Arabemiraten och Tajikistan. Även Jordanien kommer att vara med i den här gruppen, dock utan tävlan.

Grupp C: Thailand, Taiwan, Libanon, Palestina och Guam.

Grupp D: Vietnam, Myanmar, Iran, Syrien och Singapore.

Grupp A känns väldigt öppen, medan Thailand är trolig vinnare i grupp C och Vietnam är favorit före Myanmar i grupp D.

Tråkigt dock att inte Asiens fem bästa länder kommer att kunna nå nästa VM-slutspel.

I övrigt kan det här vara en kandidat till årets tråkigaste damfotbollshelg. Det är en tidig cupomgång i Frankrike och inga toppmatcher i varken Spanien eller Italien. Den viktigaste matchen den här helgen spelades redan i morse, svensk tid, i Australien. Då vann Melbourne City med 2–0 i det helt avgörande mötet med Newcastle Jets om den fjärde och sista slutspelsplatsen i W-league.

Därmed är det klart att Sydney FC, Canberra United, Perth Glory och Melbourne City gör upp om titeln kommande två helger.