Ett mycket välkommet avslöjande

I dag berättar damfotboll.com historien om varför Marija Banusic inte är med i landslaget. De har dessutom en krönika som är kopplad till ”avslöjandet”.

Jag hinner inte diskutera själva sakfrågan just nu, utan nöjer mig med att säga att när jag såg texterna ovan blev jag väldigt glad. Dels för att jag har ställt mig samma fråga. Dels för att jag även undrat lite hur ”nya damfotboll.com” skall agera, och nu fått ett väldigt positivt svar.

För det är sådana här texter som gör att jag lockas att klicka in på sidan och läsa, texter som är lite ”obekväma” och som väcker känslor. Alltså texter som man antingen håller med om, eller inte. Det gamla damfotboll.com var för snällt, lite för tillrättalagt. Nu har kunniga duon Alva Nilsson och Fredrik Hasselgren valt en ny, lite tuffare kurs. Det är både kul och välkommet.

I dag har vi även fått ta del av ett avslöjande på en lite annan nivå. Det är nämligen Sarina Wiegman som avslöjat värdnationen Nederländernas 23-mannatrupp till EM. Den truppen ser ut så här:

I går spelade just Nederländerna träningslandskamp mot Österrike, och vann med 3–0. Lieke Martens 3–0-mål är riktigt fotbollsgodis. Det kommer 2.42 in i det här klippet:

En landslagsmatch som spelades i tysthet

Vid lunchtid i dag spelade landslaget match. Det var en match som föregicks av tystnad och där förbundet lämnar följande rapport: ”Lyckad genomkörare mot fotbollsgymnasium

Ni behöver inte klicka på länken. Det är bättre att kolla på de båda tv-klipp som SVT lagt upp i den här artikeln. Det är nämligen utifrån de klippen som förbundet satt ihop sin text om den match som fotbollsgymnasiet vann med 2–1, och där Lotta Schelin gjorde landslagets mål på passning från Caroline Seger.

I SVT-intervjun säger Pia Sundhage att det var som om 25-öringen trillade ner. För er yngre som möjligen undrar kan jag berätta att 25-öringen var ett mynt som fanns i Sverige i cirka 130 år, och var vanligt i olika godisautomater. Det avskaffades 1985.

Vilket lag Sundhage använde och vilka byten hon gjorde har jag inte hittat några uppgifter på. På SVT:s klipp ser man några spelare, men långt ifrån alla. Någon som hittat någon laguppställning?

Tillagt i efterhand: Genom SVT:s utsända har jag nu fått den svenska startelvan. Den såg ut så här: Lindahl – Samuelsson, Sembrant, Eriksson, Andersson – Asllani, Seger, Dahlkvist – Schough, Hammarlund, Schelin.

Backar vi bandet lite var väl det positiva med mötet med Kanada att Sundhage återigen verkar ha insett att de spelare hon tar ut inte kommer att kunna lira fotboll, utan att de får förlita sig till fysiken. I EM måste Sundhages Sverige vara ett jobbigt lag att möta, ett lag som inte bjuder på något och som är otäckt farligt på fasta situationer.

Uppgiften att bygga ett spelförande landslag får Sundhage ge i arv till Peter Gerhardsson.

Apropå framtid misslyckades alltså F19-landslaget i går med att kvala in till EM. Seger mot Serbien i den avslutade kvalmatchen hade räckt, men trots till synes stor spelmässig dominans kan man på det här klippet se att det var först efter Serbiens 2–0 som Sverige började få sina avslut mot mål. Att rada upp skott utanför brukar tyvärr inte leda till några stora framgångar.

Så till något roligare. Här kan man läsa att damfotboll.com är på gång att återuppstå. Det är förstås både viktigt och välkommet. Jag hoppas att det är en uppfräschad variant som startar nu i påskhelgen, en variant med läsvärda och intressanta texter och krönikor.

Så här dagarna innan den damallsvenska avsparken brukar det produceras en del högkvalitativ journalistik om svensk damfotboll. Piteå-Tidningen var bäst inför damallsvenskan i fjol med sin bilaga. Man ser ut att satsa på att upprepa det i år. Spännande.

Så tillbaka till landslagsnivån. I dag avgjorde både det europeiska förkvalet till VM och kvalet till det Asiatiska mästerskapet, vilket också fungerar som förkval till VM.

I Europa togs det fem platserna av Moldavien, Israel, Albanien, Kazakstan och Färöarna. Noterbart att Färöarna i dag slog ut Turkiet via 2–1-seger. Det turkiska laget kryssade ju mot Ryssland i EM-kvalet och kändes som storfavoriter i gruppen.

Albanien vann sin grupp efter sent avgörande mot Grekland. Albanskorna får tacka en seg assisterande domare för hjälpen. För segermålet var ju verkligen megaoffside:

I Asien firade publiken i Nordkorea sitt hemmalags ledningsmål i fredags så här:

Men som bekant satte nordkoreanerna jublet i halsgropen. Sydkorea kvitterade till 1–1 i fredags.

Och i dag gjorde Sydkorea det som behövdes, och lite till.

Man vann med 4–0 mot Uzbekistan och tog därmed hem gruppsegern på målskillnad. Sydkorea är vidare till Asiatiska mästerskapen 2018, medan Nordkorea missar både Asiatiska mästerskapen och VM i Frankrike. Ett längre klipp från mötet Nordkorea–Sydkorea finns här:

I dag spelade en till avgörande match. Det var Vietnam som vann med 2–0 mot Myanmar. Jag såg faktiskt de sista 25 minuterna av matchen. Den gick i rätt lågt tempo, men ändå kul att se att vietnamesiskorna har god grundteknik. Här är höjdpunkter. Vietnams ledningsmål 3,25 in i klippet är sevärt:

Det har även spelats lite landskamper på europeisk mark det senaste dygnet. Här är ett fint mål från Linköpings Kristine Minde från Norges 2–1-seger mot Schweiz i går:

Här är ett härligt skott från Lara Dickenmann från samma match:

Och här ett snyggt nickmål från Ellen White från Englands 3–0-seger mot Österrike:

Slutligen ett klipp från Spaniens 4–1-seger borta mot Belgien i helgen. Spanjorskorna fortsätter att imponera den här våren. Har man toppat formen för tidigt, eller blir kanske Spanien EM:s stora utropstecken?

Dråpslaget – damfotboll.com läggs ner

Strax innan lunch kom dagens tråkigaste nyhet – damfotboll.com läggs ner. Det är förstås ett dråpslag för bevakningen av svensk damfotboll på elitnivå.

Ni som följt den här bloggen länge vet att jag några gånger varit ganska hård mot damfotboll.com, framför allt mot bristen på kritiskt granskande artiklar.

Det hindrar inte att jag tycker att det här är en jätteförlust för svensk damfotboll. Ingen annan sida ligger ju ens i närheten av att ha en lika bred bevakning av damfotbollens två högsta serier.

I dag lider jag med Anette Börjesson och de andra i gänget bakom damfotboll.com – det är personer som brinner för svensk damfotboll. Hoppas deras engagemang kommer att kanaliseras om och fortsatt komma sporten till nytta på något sätt.

Under 2012 låg damfotboll.com nere från slutet av februari till början av april. Det inlägg jag skrev vid den nedläggningen stämmer i stort sett fortfarande in. Då skrev jag bland annat:

”För att uttrycka det mer konkret så har Damfotboll.com definitivt mer liknat Svenskafans än Fotbollskanalen. Men Svenskafans fyller en viktig funktion.”

Det var dålig tajming då, det är ännu sämre nu. För drygt fyra år sedan fanns det nämligen ett större utbud av damfotbollssidor än det gör i dag. I dag finns det i princip bara den här bloggen och bloggen Spelare12.

Vi får väl hoppas att det här kan få någon ny aktör att kliva in på scenen. Men jag vet inte hur hårt man skall hoppas. För tyvärr är verkligheten att det är vansinnigt svårt att få någon ekonomi i damfotbollsbevakning.

TV-avtal och svajig damfotbollsbevakning

För tillfället finns det lätt anledning att vara orolig för bevakningen av svensk damfotboll i allmänhet – och damallsvenskan i synnerhet. Jag tänker främst på att det inte finns något klart tv-avtal. Mer om det strax.

Först tänkte jag bara konstatera att det ju har blivit försämringar på de flesta områden när det gäller damfotbollsbevakningen. Tittar vi på bloggarna håller Spelare 12 fortfarande uppe tempot, vilket är kul. Personligen har jag tappat lite jämfört med hur aktiv jag var för ett par år sedan, framför allt när det gäller att provocera och väcka debatt.

På den fronten försvann en viktig kugge vid årsskiftet i och med att Anders Nilsson stängde sin blogg på Aftonbladets hemsida. Han lämnar dock inte sporten, utan blir istället klubbchef hos Kif Örebro från och med den 1 april.

Kul för Kif Örebro, men tråkigt för oss som gillat att läsa Nilssons vassa inlägg. Vi får se om någon annan kan kliva fram och ta över hans roll.

Den enda rena nyhetssajten kring damfotboll är ju damfotboll.com. De gör en del bra, men har också alldeles för många slätstrukna artiklar med intetsägande rubriker.

Och tyvärr är ju inte damfotboll.com alls med på banan när det gäller kritisk granskning av svensk damfotboll. I varje fall inte på sajten. Däremot är man vassare på twitter. Där tycker man periodvis till på ett riktigt bra sätt.

Jag skulle efterlysa mer av den tonen även på hemsidan, då hade jag gått in och läst fler artiklar mer noggrant. Nu är det lite för mycket hejaklacksjournalistik – om det inte handlar om yttre hot mot svensk damfotboll.

För övrigt verkar det periodvis vara virrigt värre hos damfotboll.com. Se bara skärmdumpen nedan på artikeln från uttagningen av den senaste landslagstruppen. Det är rätt många spelare som inte placerats på rätt positioner. Sådana grundläggande missar får i alla fall mig att tappa förtroende. Tråkigt.

Damfotboll.com presenterar landslagstruppen.

Damfotboll.com presenterar landslagstruppen.

Det värsta för tillfället är dock inte att vi är få som skriver om damfotboll. Det är bristen på ett tv-avtal för damallsvenskan. Förra året var ju himmelriket för oss som är intresserade – vi kunde ju se precis varenda match på Tv4 Play Premium.

I år verkar det tyvärr inte bli så bra. Känslan är tyvärr att upplägget kommer att bli klart sämre, hur det än blir. Avtalet med Tv4 har löpt ut och enligt en artikel i Aftonbladet är kanalen inte med och förhandlar. Det verkar som att det är SVT som i första hand förhandlar med EFD om sändningsrättigheterna.

Men kommer SVT att visa alla matcher? Knappast va. Spontant är känslan att SVT:s starkaste förhandlingsargument är höga tittarsiffror på veckans match. Men frågan är vad de är beredda att betala. Risken är att de damallsvenska klubbarna kan få mindre EFD-pengar att röra sig med de närmaste åren. Det vore förstås högst olyckligt.

Av länkad artikel framgår att det finns möjlighet att flera olika parter är inblandade. Då kanske vi som är intresserade kan få se fler matcher. Men oron för att klubbarna kan få mindre intäkter känns ändå överhängande.

Jaja. Hoppas att jag har fel om tv-avtalet – utan att det ger klubbarna rejält med klirr i kassan och att vi som är intresserade får chansen att även fortsättningsvis se alla damallsvenska matcher.

Hoppas också att det dyker upp någon ny bloggare eller tyckare som vågar provocera och på så sätt berikar damfotbollsdebatten. För som det känns nu behöver den berikas.

Kelly Smith slutar i landslaget

Dagens stora nyhet i damfotbollsvärlden är att Englands affischnamn de senaste tio åren, Kelly Smith, slutar i landslaget.

Smith slutar på 117 landskamper och 46 mål, en notering hon nått trots att hon ju har varit oerhört skadeförföljd och bara spelat sporadiskt i landslaget på senare år. Men man trodde ju att hon skulle försöka sig på att vara med i Kanada i sommar. Nu blir det inte så, något jag tycker är väldigt tråkigt, för en skadefri och fulltränad Kelly Smith är ju en otroligt sevärd spelare. En av världens bästa.

Trots dagens besked ser jag ett allt starkare England som en given utmanare om medaljerna i sommarens mästerskap. I nuläget håller jag dem exempelvis som starkare än vårt eget lag.

* Göteborg har bjudit in isländska Arna Sif Asgrimsdottir för en veckas provträning, enligt den här artikeln.

* Här är ett klipp med helgens mål från den franska ligan, alltså bland annat två fullträffar från Sofia Jakobsson:

* Slutligen så vet jag att man sätter sig själv på väldigt höga hästar när man hugger mot andras tillkortakommanden. Men jag kan inte låta bli att le åt damfotboll.com:s artikel om irländska Stephanie Roche.
Den har rubriken ”Nu vet världen vem Stephanie Roche är”. Fast vilket land hon kommer från har världen tydligen inte koll på, för hon placeras genom hela texten i grannlandet Nordirland. God natt.

Spänningen lever i England

En av kvartsfinalerna i Champions League lever i alla fall. Birmingham City vann nämligen i går den engelska kvartsfinalen med 1–0 mot Arsenal på hemmaplan.

1–0 är ett riktigt bra resultat att ta med sig till bortamatchen. Ett mål framåt innebär ju att Arsenal måste göra tre. Det gör att dubbelmötet kan bli riktigt spännande.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:

Om klippet är talande för matchen så var Birmingham mycket närmare 2–0 än Arsenal var en kvittering.

* Här är även ett klipp med höjdpunkter från Potsdams utklassning i Italien. Det är verkligen ett gräsligt självmål som inleder kavalkaden. Däremot är Julia Simic:s andra mål, det som betyder 5–0 riktigt fotbollsgodis. Först ett fint inlägg från Lisa Evans – som var inblandad i de flesta målen – sedan en tillbakanick från Genoveva Anonma, och slutligen en halvvolley från Simic. Vackert.

Notera också hur Johanna Elsig taktiskt tar av sig tröjan efter sitt 7–0-mål. Därmed fick hon sin andra varning i turneringen, och slipper returen. Däremot är hon därmed varningsfri lagom till semifinalerna.

* I mitt förra inlägg skrev jag om att Champions League behöver göras om. Den uppfattningen delas här av Alva Nilssondamfotboll.com.

* I går kom även nyheten ut om att Sverige möter Tyskland i Örebro den 29 oktober – om vi klarar VM-kvalet utan att behöva spela playoff.

* En annan nyhet från i går var att SVT och TV4 delar på sändningen av EM 2017. Det var en bra nyhet, för det borde innebära att de flesta matcher kommer att visas i svensk tv.

* Natten mot fredag spelas kvartsfinalerna i F17-VM. De går enligt följande: På övre halvan spelar Venezuela–Kanada och Japan–Mexiko, och på den undre möts Ghana–Italien och Nigeria–Spanien. Eurosport sänder totalt tre matcher. Två vid midnatt och ytterligare en senare på natten. Klart verkar vara att en av de tre matcher som sänds är Ghana–Italien.

* Slutligen ett litet skämtklipp från Göteborgs träningsläger, där assisterande tränaren Stig Fredriksson agerar kalsongmodell. Lite kul är det allt:

Lider svensk damfotboll av pyspunka?

Jag har ju vid flera tillfällen önskat fler tyckande artiklar på damfotboll.com – bland annat tycker jag att de de skall profilera en krönikör.

Dit har man inte kommit, men det är ändå bra att man har startat sin medarbetarblogg ”Det känns som…”

Däremot tycker jag inte om att inläggen är anonyma. Och jag förstår faktiskt inte heller varför de är det. För det innebär ju att ingen, och alla, som jobbar åt damfotboll.com får stå för allt som står i bloggen.

Hursomhelst väcker några av inläggen känslor, vilket ju i grund och botten är bra. Inte minst det senaste inlägget, kallat ”Pyspunka”, där den anonyma skribenten upplever att svensk damfotboll har drabbats av pyspunka efter EM. För mig väcker inlägget funderingar, men även viss irritation.

På ett sätt är det ju rätt att luften gick ur svensk damfotboll efter semifinalförlusten mot Tyskland i EM. Och det var förstås fullt naturligt. Lägg till att det ju dessutom alltid blir ett slags baksmälla efter ett hemmamästerskap – speciellt när det följs av en lucka på två år till nästa internationella mästerskapsslutspel.

Frågan som är värd att fundera över nu är om det fortsätter att pysa ut luft. Jag har funderat en hel del på det, och kommit fram till att jag inte tycker att det är något stort problem.
För att några av de äldre spelarna skulle sluta efter EM-säsongen kändes logiskt, även om jag kanske inte hade kunnat pricka in exakt vilka. Men i antal är utfallet ungefär det förväntade.

Att vi dessutom skulle påbörja ett nytt lagbygge, vilket kan leda till ett mellanår, kändes också helt väntat. Med två år till nästa mästerskap passar det ju bra in i planeringen att testa lite nytt nu.
Så jag tycker nog att det aktuella läget är det förväntade, och att det inte pyser mer än nödvändigt.

Däremot känner jag att Sverige lever på lånad tid i världstoppen, och att vi successivt framöver kommer att tappa mark. Det är ofrånkomligt. Men med rätt upplägg kan vi nog trots allt kämpa oss kvar på hög nivå i rätt många år. För vi har ett rejält försprång på de flesta.

I nuläget är det ju bara ett tiotal nationer i världen som bryr sig om damfotboll i någon större utsträckning. I Europa handlar det i första hand om Sverige, Tyskland, Frankrike och kanske även Norge. I övriga världen är det USA, Kanada, Japan, Nordkorea och kanske Australien och Nya Zeeland.
I några länder gör landslagen bra resultat, trots tveksam uppbackning. Jag tänker här i första hand på Brasilien.

Men när resten av världen vaknar på jämställdhetsfronten så kommer vi till slut att tappa vår plats på topp tio på världsrankingen. Det är inget vi kan påverka, hur bra satsning vi än kommer att ha. För Sverige har ett för litet befolkningsunderlag för att över tid kunna vara en maktfaktor i världens största sport. Det kommer att bli som på herrsidan, att vi under bra perioder kan utmana de stora, men att vi under andra perioder faller ner en bra bit på rankingen.

Men ännu så länge är alltså damfotbollsvärlden ganska liten. I varje fall på högsta elitnivå. Vilka uttryck det tar sig kan man se om man exempelvis jämför världsrankingen för herrar och damer. Det finns 209 länder på herrarnas senaste ranking, medan det bara är 117 på damernas.
Eller. Det är ytterligare en mängd länder som står med på damernas lista, länder som delar plats 118. De placeras på delad sistaplats eftersom ingen av dem hade spelat en enda officiell landskamper på 18 månader när rankinglistan gjordes i december.

Stora fotbollsnationer som Argentina, Chile, Peru och Paraguay hade exempelvis inte låtit sina damlandslag spela en enda match sedan våren 2012. Seriöst…

För tillfället har vi i Sverige alltså ett ganska stort försprång gentemot många länder. Det gäller inte minst på utbildningssidan. Jag såg i förra veckan att Rosengårds tränare Jonas Eidevall tror att vi inom en inte alltför lång framtid kommer att ha många duktiga kvinnliga tränare, som kommer att öka kompetensen inom damfotbollen. I en twitterdiskussion om alla manliga tränare i damallsvenskan skrev han:

”Men jag är övertygad om att vi får se riktigt bra kvinnliga fotbollstränare framöver. Många av mina spelare idag kan väldigt mycket fotboll. Det är grundförutsättningen.”

Jag tror att Eidevall kan få rätt. Orsaken till att vi inte har så många kvinnliga elittränare nu är att de tidigare generationerna damfotbollsspelare ofta har fått en ganska usel utbildning, och därmed inte fått rätt kompetens för att kunna lära upp nästa generation. Men med hjälp av alla fotbollsgymnasier runt om i landet har tjejerna fått samma chans till kunskap som killarna.

Och min personliga erfarenhet är att tjejerna i allmänhet är mer intresserade än killarna av att lära sig och förstå både taktik och träningsupplägg. På sikt borde det innebära att tjejerna kommer att ha minst lika bra förutsättningar att bli framgångsrika tränare som killarna.

På utbildningssidan ligger alltså svensk damfotboll minst en generation före huvuddelen av alla andra nationer.

Dessutom har vi fördelen av att ha tillgång till en av världens allra bästa ligor, damallsvenskan. Tänk så fantastiskt det är att spelare från hela världen drömmer om att få spela i Sverige.
Det är också förstås en otrolig fördel och sporre för våra unga spelare att få se och kanske även spela mot världsspelare i sin närmiljö.

I damfotboll.coms pyspunkablogg ser man den här saken annorlunda:

”En käpphäst som fått besvärlig hälta är att de duktiga utländska spelarna ska höja standarden bland de svenska. Vi har hört det i över tio år nu. Det är nog så att de förra blivit ännu duktigare av att spela i Damallsvenskan men de svenska har inte höjt sig.”

Det är här min irritation kommer in. Den är inte specifikt riktad mot det här inlägget, utan mot det systematiska huggandet mot de utländska spelarna, som ju faktiskt påhejas från förbundskaptenshåll.

Meningen ovan är rätt såtillvida att jag är övertygad om att de utländska spelarna har höjt sig av att få komma till Sverige. Men det är givetvis också så att de svenska spelarna har höjt sig genom att världsspelare från andra länder har kommit hit.

Eller kan det vara så att fjolårets damallsvenska utvecklade tre skotska spelare, fem holländska, sju nigerianska och så vidare i positiv riktning – medan ingen av de cirka 150 svenska spelarna blev bättre?

Knappast va…

Faktum är att jag tycker att det här börjar bli riktigt olustigt. I den värld där man exempelvis lynchas om man föreslår att spelarna skall ha kvinnligare tröjor, tycks det vara helt legitimt att ge damallsvenskans utländska spelare skulden för varje svenskt tillkortakommande.

Jag fattar faktiskt ingenting. Tänk om Erik Hamrén hade fått chansen att varje vecka ha speltid för totalt 70–80 svenska herrfotbollsspelare i världens fem bästa ligor. Fundera över hur ni tror att han hade sett på det.

Jag anser alltså att för tillfället är vår spelarutbildning, och den höga kvaliteten på damallsvenskan, svensk damfotbolls två största trumfkort i kampen för att hänga kvar i världstoppen.

Utbildningen är nummer ett – för det försprånget kommer det att ta längst tid att ta in.

Däremot kan vi inte ta för givet att damallsvenskan kommer att tillhöra världens fyra–fem bästa ligor under speciellt många år till. Vi ser ju hur fler och fler stora herrfotbollsklubbar börjar flytta pengar till sina damlag. Och för de här klubbarna är de damallsvenska klubbarnas budgetar småslantar.

Risken är alltså att damallsvenskan brandskattas på både de bästa svenska och utländska spelarna, vilket kommer att försvåra svensk talangutveckling.

Så skall vi förhindra att vi verkligen drabbas av pyspunka i framtiden bör nog både fotbollsförbundet och EFD fundera på hur vi kan fortsätta locka utländska världsstjärnor till Sverige.