Ett mycket välkommet avslöjande

I dag berättar damfotboll.com historien om varför Marija Banusic inte är med i landslaget. De har dessutom en krönika som är kopplad till ”avslöjandet”.

Jag hinner inte diskutera själva sakfrågan just nu, utan nöjer mig med att säga att när jag såg texterna ovan blev jag väldigt glad. Dels för att jag har ställt mig samma fråga. Dels för att jag även undrat lite hur ”nya damfotboll.com” skall agera, och nu fått ett väldigt positivt svar.

För det är sådana här texter som gör att jag lockas att klicka in på sidan och läsa, texter som är lite ”obekväma” och som väcker känslor. Alltså texter som man antingen håller med om, eller inte. Det gamla damfotboll.com var för snällt, lite för tillrättalagt. Nu har kunniga duon Alva Nilsson och Fredrik Hasselgren valt en ny, lite tuffare kurs. Det är både kul och välkommet.

I dag har vi även fått ta del av ett avslöjande på en lite annan nivå. Det är nämligen Sarina Wiegman som avslöjat värdnationen Nederländernas 23-mannatrupp till EM. Den truppen ser ut så här:

I går spelade just Nederländerna träningslandskamp mot Österrike, och vann med 3–0. Lieke Martens 3–0-mål är riktigt fotbollsgodis. Det kommer 2.42 in i det här klippet:

En landslagsmatch som spelades i tysthet

Vid lunchtid i dag spelade landslaget match. Det var en match som föregicks av tystnad och där förbundet lämnar följande rapport: ”Lyckad genomkörare mot fotbollsgymnasium

Ni behöver inte klicka på länken. Det är bättre att kolla på de båda tv-klipp som SVT lagt upp i den här artikeln. Det är nämligen utifrån de klippen som förbundet satt ihop sin text om den match som fotbollsgymnasiet vann med 2–1, och där Lotta Schelin gjorde landslagets mål på passning från Caroline Seger.

I SVT-intervjun säger Pia Sundhage att det var som om 25-öringen trillade ner. För er yngre som möjligen undrar kan jag berätta att 25-öringen var ett mynt som fanns i Sverige i cirka 130 år, och var vanligt i olika godisautomater. Det avskaffades 1985.

Vilket lag Sundhage använde och vilka byten hon gjorde har jag inte hittat några uppgifter på. På SVT:s klipp ser man några spelare, men långt ifrån alla. Någon som hittat någon laguppställning?

Tillagt i efterhand: Genom SVT:s utsända har jag nu fått den svenska startelvan. Den såg ut så här: Lindahl – Samuelsson, Sembrant, Eriksson, Andersson – Asllani, Seger, Dahlkvist – Schough, Hammarlund, Schelin.

Backar vi bandet lite var väl det positiva med mötet med Kanada att Sundhage återigen verkar ha insett att de spelare hon tar ut inte kommer att kunna lira fotboll, utan att de får förlita sig till fysiken. I EM måste Sundhages Sverige vara ett jobbigt lag att möta, ett lag som inte bjuder på något och som är otäckt farligt på fasta situationer.

Uppgiften att bygga ett spelförande landslag får Sundhage ge i arv till Peter Gerhardsson.

Apropå framtid misslyckades alltså F19-landslaget i går med att kvala in till EM. Seger mot Serbien i den avslutade kvalmatchen hade räckt, men trots till synes stor spelmässig dominans kan man på det här klippet se att det var först efter Serbiens 2–0 som Sverige började få sina avslut mot mål. Att rada upp skott utanför brukar tyvärr inte leda till några stora framgångar.

Så till något roligare. Här kan man läsa att damfotboll.com är på gång att återuppstå. Det är förstås både viktigt och välkommet. Jag hoppas att det är en uppfräschad variant som startar nu i påskhelgen, en variant med läsvärda och intressanta texter och krönikor.

Så här dagarna innan den damallsvenska avsparken brukar det produceras en del högkvalitativ journalistik om svensk damfotboll. Piteå-Tidningen var bäst inför damallsvenskan i fjol med sin bilaga. Man ser ut att satsa på att upprepa det i år. Spännande.

Så tillbaka till landslagsnivån. I dag avgjorde både det europeiska förkvalet till VM och kvalet till det Asiatiska mästerskapet, vilket också fungerar som förkval till VM.

I Europa togs det fem platserna av Moldavien, Israel, Albanien, Kazakstan och Färöarna. Noterbart att Färöarna i dag slog ut Turkiet via 2–1-seger. Det turkiska laget kryssade ju mot Ryssland i EM-kvalet och kändes som storfavoriter i gruppen.

Albanien vann sin grupp efter sent avgörande mot Grekland. Albanskorna får tacka en seg assisterande domare för hjälpen. För segermålet var ju verkligen megaoffside:

I Asien firade publiken i Nordkorea sitt hemmalags ledningsmål i fredags så här:

Men som bekant satte nordkoreanerna jublet i halsgropen. Sydkorea kvitterade till 1–1 i fredags.

Och i dag gjorde Sydkorea det som behövdes, och lite till.

Man vann med 4–0 mot Uzbekistan och tog därmed hem gruppsegern på målskillnad. Sydkorea är vidare till Asiatiska mästerskapen 2018, medan Nordkorea missar både Asiatiska mästerskapen och VM i Frankrike. Ett längre klipp från mötet Nordkorea–Sydkorea finns här:

I dag spelade en till avgörande match. Det var Vietnam som vann med 2–0 mot Myanmar. Jag såg faktiskt de sista 25 minuterna av matchen. Den gick i rätt lågt tempo, men ändå kul att se att vietnamesiskorna har god grundteknik. Här är höjdpunkter. Vietnams ledningsmål 3,25 in i klippet är sevärt:

Det har även spelats lite landskamper på europeisk mark det senaste dygnet. Här är ett fint mål från Linköpings Kristine Minde från Norges 2–1-seger mot Schweiz i går:

Här är ett härligt skott från Lara Dickenmann från samma match:

Och här ett snyggt nickmål från Ellen White från Englands 3–0-seger mot Österrike:

Slutligen ett klipp från Spaniens 4–1-seger borta mot Belgien i helgen. Spanjorskorna fortsätter att imponera den här våren. Har man toppat formen för tidigt, eller blir kanske Spanien EM:s stora utropstecken?

Dråpslaget – damfotboll.com läggs ner

Strax innan lunch kom dagens tråkigaste nyhet – damfotboll.com läggs ner. Det är förstås ett dråpslag för bevakningen av svensk damfotboll på elitnivå.

Ni som följt den här bloggen länge vet att jag några gånger varit ganska hård mot damfotboll.com, framför allt mot bristen på kritiskt granskande artiklar.

Det hindrar inte att jag tycker att det här är en jätteförlust för svensk damfotboll. Ingen annan sida ligger ju ens i närheten av att ha en lika bred bevakning av damfotbollens två högsta serier.

I dag lider jag med Anette Börjesson och de andra i gänget bakom damfotboll.com – det är personer som brinner för svensk damfotboll. Hoppas deras engagemang kommer att kanaliseras om och fortsatt komma sporten till nytta på något sätt.

Under 2012 låg damfotboll.com nere från slutet av februari till början av april. Det inlägg jag skrev vid den nedläggningen stämmer i stort sett fortfarande in. Då skrev jag bland annat:

”För att uttrycka det mer konkret så har Damfotboll.com definitivt mer liknat Svenskafans än Fotbollskanalen. Men Svenskafans fyller en viktig funktion.”

Det var dålig tajming då, det är ännu sämre nu. För drygt fyra år sedan fanns det nämligen ett större utbud av damfotbollssidor än det gör i dag. I dag finns det i princip bara den här bloggen och bloggen Spelare12.

Vi får väl hoppas att det här kan få någon ny aktör att kliva in på scenen. Men jag vet inte hur hårt man skall hoppas. För tyvärr är verkligheten att det är vansinnigt svårt att få någon ekonomi i damfotbollsbevakning.

TV-avtal och svajig damfotbollsbevakning

För tillfället finns det lätt anledning att vara orolig för bevakningen av svensk damfotboll i allmänhet – och damallsvenskan i synnerhet. Jag tänker främst på att det inte finns något klart tv-avtal. Mer om det strax.

Först tänkte jag bara konstatera att det ju har blivit försämringar på de flesta områden när det gäller damfotbollsbevakningen. Tittar vi på bloggarna håller Spelare 12 fortfarande uppe tempot, vilket är kul. Personligen har jag tappat lite jämfört med hur aktiv jag var för ett par år sedan, framför allt när det gäller att provocera och väcka debatt.

På den fronten försvann en viktig kugge vid årsskiftet i och med att Anders Nilsson stängde sin blogg på Aftonbladets hemsida. Han lämnar dock inte sporten, utan blir istället klubbchef hos Kif Örebro från och med den 1 april.

Kul för Kif Örebro, men tråkigt för oss som gillat att läsa Nilssons vassa inlägg. Vi får se om någon annan kan kliva fram och ta över hans roll.

Den enda rena nyhetssajten kring damfotboll är ju damfotboll.com. De gör en del bra, men har också alldeles för många slätstrukna artiklar med intetsägande rubriker.

Och tyvärr är ju inte damfotboll.com alls med på banan när det gäller kritisk granskning av svensk damfotboll. I varje fall inte på sajten. Däremot är man vassare på twitter. Där tycker man periodvis till på ett riktigt bra sätt.

Jag skulle efterlysa mer av den tonen även på hemsidan, då hade jag gått in och läst fler artiklar mer noggrant. Nu är det lite för mycket hejaklacksjournalistik – om det inte handlar om yttre hot mot svensk damfotboll.

För övrigt verkar det periodvis vara virrigt värre hos damfotboll.com. Se bara skärmdumpen nedan på artikeln från uttagningen av den senaste landslagstruppen. Det är rätt många spelare som inte placerats på rätt positioner. Sådana grundläggande missar får i alla fall mig att tappa förtroende. Tråkigt.

Damfotboll.com presenterar landslagstruppen.

Damfotboll.com presenterar landslagstruppen.

Det värsta för tillfället är dock inte att vi är få som skriver om damfotboll. Det är bristen på ett tv-avtal för damallsvenskan. Förra året var ju himmelriket för oss som är intresserade – vi kunde ju se precis varenda match på Tv4 Play Premium.

I år verkar det tyvärr inte bli så bra. Känslan är tyvärr att upplägget kommer att bli klart sämre, hur det än blir. Avtalet med Tv4 har löpt ut och enligt en artikel i Aftonbladet är kanalen inte med och förhandlar. Det verkar som att det är SVT som i första hand förhandlar med EFD om sändningsrättigheterna.

Men kommer SVT att visa alla matcher? Knappast va. Spontant är känslan att SVT:s starkaste förhandlingsargument är höga tittarsiffror på veckans match. Men frågan är vad de är beredda att betala. Risken är att de damallsvenska klubbarna kan få mindre EFD-pengar att röra sig med de närmaste åren. Det vore förstås högst olyckligt.

Av länkad artikel framgår att det finns möjlighet att flera olika parter är inblandade. Då kanske vi som är intresserade kan få se fler matcher. Men oron för att klubbarna kan få mindre intäkter känns ändå överhängande.

Jaja. Hoppas att jag har fel om tv-avtalet – utan att det ger klubbarna rejält med klirr i kassan och att vi som är intresserade får chansen att även fortsättningsvis se alla damallsvenska matcher.

Hoppas också att det dyker upp någon ny bloggare eller tyckare som vågar provocera och på så sätt berikar damfotbollsdebatten. För som det känns nu behöver den berikas.

Kelly Smith slutar i landslaget

Dagens stora nyhet i damfotbollsvärlden är att Englands affischnamn de senaste tio åren, Kelly Smith, slutar i landslaget.

Smith slutar på 117 landskamper och 46 mål, en notering hon nått trots att hon ju har varit oerhört skadeförföljd och bara spelat sporadiskt i landslaget på senare år. Men man trodde ju att hon skulle försöka sig på att vara med i Kanada i sommar. Nu blir det inte så, något jag tycker är väldigt tråkigt, för en skadefri och fulltränad Kelly Smith är ju en otroligt sevärd spelare. En av världens bästa.

Trots dagens besked ser jag ett allt starkare England som en given utmanare om medaljerna i sommarens mästerskap. I nuläget håller jag dem exempelvis som starkare än vårt eget lag.

* Göteborg har bjudit in isländska Arna Sif Asgrimsdottir för en veckas provträning, enligt den här artikeln.

* Här är ett klipp med helgens mål från den franska ligan, alltså bland annat två fullträffar från Sofia Jakobsson:

* Slutligen så vet jag att man sätter sig själv på väldigt höga hästar när man hugger mot andras tillkortakommanden. Men jag kan inte låta bli att le åt damfotboll.com:s artikel om irländska Stephanie Roche.
Den har rubriken ”Nu vet världen vem Stephanie Roche är”. Fast vilket land hon kommer från har världen tydligen inte koll på, för hon placeras genom hela texten i grannlandet Nordirland. God natt.

Spänningen lever i England

En av kvartsfinalerna i Champions League lever i alla fall. Birmingham City vann nämligen i går den engelska kvartsfinalen med 1–0 mot Arsenal på hemmaplan.

1–0 är ett riktigt bra resultat att ta med sig till bortamatchen. Ett mål framåt innebär ju att Arsenal måste göra tre. Det gör att dubbelmötet kan bli riktigt spännande.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:

Om klippet är talande för matchen så var Birmingham mycket närmare 2–0 än Arsenal var en kvittering.

* Här är även ett klipp med höjdpunkter från Potsdams utklassning i Italien. Det är verkligen ett gräsligt självmål som inleder kavalkaden. Däremot är Julia Simic:s andra mål, det som betyder 5–0 riktigt fotbollsgodis. Först ett fint inlägg från Lisa Evans – som var inblandad i de flesta målen – sedan en tillbakanick från Genoveva Anonma, och slutligen en halvvolley från Simic. Vackert.

Notera också hur Johanna Elsig taktiskt tar av sig tröjan efter sitt 7–0-mål. Därmed fick hon sin andra varning i turneringen, och slipper returen. Däremot är hon därmed varningsfri lagom till semifinalerna.

* I mitt förra inlägg skrev jag om att Champions League behöver göras om. Den uppfattningen delas här av Alva Nilssondamfotboll.com.

* I går kom även nyheten ut om att Sverige möter Tyskland i Örebro den 29 oktober – om vi klarar VM-kvalet utan att behöva spela playoff.

* En annan nyhet från i går var att SVT och TV4 delar på sändningen av EM 2017. Det var en bra nyhet, för det borde innebära att de flesta matcher kommer att visas i svensk tv.

* Natten mot fredag spelas kvartsfinalerna i F17-VM. De går enligt följande: På övre halvan spelar Venezuela–Kanada och Japan–Mexiko, och på den undre möts Ghana–Italien och Nigeria–Spanien. Eurosport sänder totalt tre matcher. Två vid midnatt och ytterligare en senare på natten. Klart verkar vara att en av de tre matcher som sänds är Ghana–Italien.

* Slutligen ett litet skämtklipp från Göteborgs träningsläger, där assisterande tränaren Stig Fredriksson agerar kalsongmodell. Lite kul är det allt:

Lider svensk damfotboll av pyspunka?

Jag har ju vid flera tillfällen önskat fler tyckande artiklar på damfotboll.com – bland annat tycker jag att de de skall profilera en krönikör.

Dit har man inte kommit, men det är ändå bra att man har startat sin medarbetarblogg ”Det känns som…”

Däremot tycker jag inte om att inläggen är anonyma. Och jag förstår faktiskt inte heller varför de är det. För det innebär ju att ingen, och alla, som jobbar åt damfotboll.com får stå för allt som står i bloggen.

Hursomhelst väcker några av inläggen känslor, vilket ju i grund och botten är bra. Inte minst det senaste inlägget, kallat ”Pyspunka”, där den anonyma skribenten upplever att svensk damfotboll har drabbats av pyspunka efter EM. För mig väcker inlägget funderingar, men även viss irritation.

På ett sätt är det ju rätt att luften gick ur svensk damfotboll efter semifinalförlusten mot Tyskland i EM. Och det var förstås fullt naturligt. Lägg till att det ju dessutom alltid blir ett slags baksmälla efter ett hemmamästerskap – speciellt när det följs av en lucka på två år till nästa internationella mästerskapsslutspel.

Frågan som är värd att fundera över nu är om det fortsätter att pysa ut luft. Jag har funderat en hel del på det, och kommit fram till att jag inte tycker att det är något stort problem.
För att några av de äldre spelarna skulle sluta efter EM-säsongen kändes logiskt, även om jag kanske inte hade kunnat pricka in exakt vilka. Men i antal är utfallet ungefär det förväntade.

Att vi dessutom skulle påbörja ett nytt lagbygge, vilket kan leda till ett mellanår, kändes också helt väntat. Med två år till nästa mästerskap passar det ju bra in i planeringen att testa lite nytt nu.
Så jag tycker nog att det aktuella läget är det förväntade, och att det inte pyser mer än nödvändigt.

Däremot känner jag att Sverige lever på lånad tid i världstoppen, och att vi successivt framöver kommer att tappa mark. Det är ofrånkomligt. Men med rätt upplägg kan vi nog trots allt kämpa oss kvar på hög nivå i rätt många år. För vi har ett rejält försprång på de flesta.

I nuläget är det ju bara ett tiotal nationer i världen som bryr sig om damfotboll i någon större utsträckning. I Europa handlar det i första hand om Sverige, Tyskland, Frankrike och kanske även Norge. I övriga världen är det USA, Kanada, Japan, Nordkorea och kanske Australien och Nya Zeeland.
I några länder gör landslagen bra resultat, trots tveksam uppbackning. Jag tänker här i första hand på Brasilien.

Men när resten av världen vaknar på jämställdhetsfronten så kommer vi till slut att tappa vår plats på topp tio på världsrankingen. Det är inget vi kan påverka, hur bra satsning vi än kommer att ha. För Sverige har ett för litet befolkningsunderlag för att över tid kunna vara en maktfaktor i världens största sport. Det kommer att bli som på herrsidan, att vi under bra perioder kan utmana de stora, men att vi under andra perioder faller ner en bra bit på rankingen.

Men ännu så länge är alltså damfotbollsvärlden ganska liten. I varje fall på högsta elitnivå. Vilka uttryck det tar sig kan man se om man exempelvis jämför världsrankingen för herrar och damer. Det finns 209 länder på herrarnas senaste ranking, medan det bara är 117 på damernas.
Eller. Det är ytterligare en mängd länder som står med på damernas lista, länder som delar plats 118. De placeras på delad sistaplats eftersom ingen av dem hade spelat en enda officiell landskamper på 18 månader när rankinglistan gjordes i december.

Stora fotbollsnationer som Argentina, Chile, Peru och Paraguay hade exempelvis inte låtit sina damlandslag spela en enda match sedan våren 2012. Seriöst…

För tillfället har vi i Sverige alltså ett ganska stort försprång gentemot många länder. Det gäller inte minst på utbildningssidan. Jag såg i förra veckan att Rosengårds tränare Jonas Eidevall tror att vi inom en inte alltför lång framtid kommer att ha många duktiga kvinnliga tränare, som kommer att öka kompetensen inom damfotbollen. I en twitterdiskussion om alla manliga tränare i damallsvenskan skrev han:

”Men jag är övertygad om att vi får se riktigt bra kvinnliga fotbollstränare framöver. Många av mina spelare idag kan väldigt mycket fotboll. Det är grundförutsättningen.”

Jag tror att Eidevall kan få rätt. Orsaken till att vi inte har så många kvinnliga elittränare nu är att de tidigare generationerna damfotbollsspelare ofta har fått en ganska usel utbildning, och därmed inte fått rätt kompetens för att kunna lära upp nästa generation. Men med hjälp av alla fotbollsgymnasier runt om i landet har tjejerna fått samma chans till kunskap som killarna.

Och min personliga erfarenhet är att tjejerna i allmänhet är mer intresserade än killarna av att lära sig och förstå både taktik och träningsupplägg. På sikt borde det innebära att tjejerna kommer att ha minst lika bra förutsättningar att bli framgångsrika tränare som killarna.

På utbildningssidan ligger alltså svensk damfotboll minst en generation före huvuddelen av alla andra nationer.

Dessutom har vi fördelen av att ha tillgång till en av världens allra bästa ligor, damallsvenskan. Tänk så fantastiskt det är att spelare från hela världen drömmer om att få spela i Sverige.
Det är också förstås en otrolig fördel och sporre för våra unga spelare att få se och kanske även spela mot världsspelare i sin närmiljö.

I damfotboll.coms pyspunkablogg ser man den här saken annorlunda:

”En käpphäst som fått besvärlig hälta är att de duktiga utländska spelarna ska höja standarden bland de svenska. Vi har hört det i över tio år nu. Det är nog så att de förra blivit ännu duktigare av att spela i Damallsvenskan men de svenska har inte höjt sig.”

Det är här min irritation kommer in. Den är inte specifikt riktad mot det här inlägget, utan mot det systematiska huggandet mot de utländska spelarna, som ju faktiskt påhejas från förbundskaptenshåll.

Meningen ovan är rätt såtillvida att jag är övertygad om att de utländska spelarna har höjt sig av att få komma till Sverige. Men det är givetvis också så att de svenska spelarna har höjt sig genom att världsspelare från andra länder har kommit hit.

Eller kan det vara så att fjolårets damallsvenska utvecklade tre skotska spelare, fem holländska, sju nigerianska och så vidare i positiv riktning – medan ingen av de cirka 150 svenska spelarna blev bättre?

Knappast va…

Faktum är att jag tycker att det här börjar bli riktigt olustigt. I den värld där man exempelvis lynchas om man föreslår att spelarna skall ha kvinnligare tröjor, tycks det vara helt legitimt att ge damallsvenskans utländska spelare skulden för varje svenskt tillkortakommande.

Jag fattar faktiskt ingenting. Tänk om Erik Hamrén hade fått chansen att varje vecka ha speltid för totalt 70–80 svenska herrfotbollsspelare i världens fem bästa ligor. Fundera över hur ni tror att han hade sett på det.

Jag anser alltså att för tillfället är vår spelarutbildning, och den höga kvaliteten på damallsvenskan, svensk damfotbolls två största trumfkort i kampen för att hänga kvar i världstoppen.

Utbildningen är nummer ett – för det försprånget kommer det att ta längst tid att ta in.

Däremot kan vi inte ta för givet att damallsvenskan kommer att tillhöra världens fyra–fem bästa ligor under speciellt många år till. Vi ser ju hur fler och fler stora herrfotbollsklubbar börjar flytta pengar till sina damlag. Och för de här klubbarna är de damallsvenska klubbarnas budgetar småslantar.

Risken är alltså att damallsvenskan brandskattas på både de bästa svenska och utländska spelarna, vilket kommer att försvåra svensk talangutveckling.

Så skall vi förhindra att vi verkligen drabbas av pyspunka i framtiden bör nog både fotbollsförbundet och EFD fundera på hur vi kan fortsätta locka utländska världsstjärnor till Sverige.

Angerer och Neid är bäst i världen

Det blev som väntat inga priser till svensk damfotboll vid dagens båda galor. Pia Sundhage kom trea i Ballon d’Ors damfotbollstränarkategori. Och både Sundhage, och landslaget (Årets lag) blev utan pris på Idrottsgalan. Där var ju Lotta Schelin utslagen ur Jerringpriset sedan tidigare.

Vinnare av Ballon d’Or blev Nadine Angerer och Silvia Neid. Medan Neid vann ledarkatorien i stor stil var det riktigt jämnt i kampen om att vara världens bästa spelare 2013.

Jag har inte sett hela listorna över tio i topp ännu. Men via tyska Framba.de har jag sett följande siffror:

Tränarkategorien:
1) Silvia Neid med 30,29% av rösterna.
2) Ralf Kellermann 13,01%.
3) Pia Sundhage 12,57%

Silvia Neid

Silvia Neid

Spelarkategorien: 1) Nadine Angerer 17,85%
2) Abby Wambach 15,51%
3) Marta Vieira da Silva 14,45%

5) Lena Goessling 10,88%

Jag får alltså återkomma med placeringarna för Schelin och Nilla Fischer.

Angerer blir alltså världens bästa spelare i huvudsak för två straffräddningar i EM-finalen. Snacka om att vara bäst när det gäller. För i Frauen-Bundesliga utmärkte hon sig inte den gångna säsongen. Tvärtom var det alla insläppta mål som gjorde att Frankfurt slutade trea bakom Wolfsburg och Potsdam.

Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer

Celia Okoyino da Mbabi och Nadine Angerer

I och med priset blir Angerer historisk. Fifa har nämligen aldrig tidigare – varken på herr- eller damsidan – givit en målvakt pris som världens bästa spelare. Under den tid Ballon d’Or delades ut av tidningen France Football, och gick till den bästa herrspelaren i Europa, så fick dock ryske målvaktslegendaren Lev Jasjin det en gång, 1963.

Alla röster i spelarkategorien finns på den här länken. Där noteras att Schelin bland annat toppade listorna för ett tiotal lagkaptener, bland annat Australiens Kate Gill, Costa Ricas Shirley Cruz och Makedoniens Natasa Andonova, samt en handfull förbundskaptener, bland annat Mexikos Leo Cuellar.

Nilla Fischer toppade också cirka tio röstsedlar, och ses som världens bästa spelare 2013 bland annat av både förbundskapten och lagkapten i Österrike (Dominik Thalhammer och Viktoria Schnaderbeck) samt av Hollands lagkapten Daphne Koster och av Norges förbundskapten Even Pellerud.

Samtliga röster i tränarkategorien finns på den här länken. Noterbart där var att segrande Silvia Neid röstade nordiskt: 1) Anna Signeul, 2) Even Pellerud och 3) Pia Sundhage.

Så här röstade Sveriges tre representanter:

Pia Sundhage: Spelare: 1) Goessling, 2) Schelin, 3) Wambach. Tränare: 1) Pellerud, 2) Neid, 3) Kellermann.

Caroline Seger: Spelare: 1) Goessling, 2) Fischer, 3) Schelin. Tränare: 1) Pellerud, 2) Kellermann, 3) Sundhage.

Anette Börjesson: Spelare: 1) Angerer, 2) Schelin, 3) Fischer. Tränare: 1) Neid, 2) Pellerud, 3) Signeul.

På herrsidan vann Cristiano Ronaldo och Jupp Heynckes guldbollarna som bästa spelare och tränare. Dessutom fick vi ett svenskt pris, då Zlatan Ibrahimovic vann Puskas Award – priset till årets mål. Där var ju för övrigt två damfotbollsmål nominerade. Kommer ni ihåg vilka? Om inte finns länkarna här:

Louisa Necib:

Lisa De Vanna:

* I övrigt i dag har Tyresös möjliga semifinalmotståndare i Champions League, Arsenal, värvat holländska Anouk Hoogendijk från Ajax. Hon är i första hand en passningsskicklig mittfältare, men har även i omgångar spelat mittback. Det känns som en bra värvning, men ännu så länge känns det som att Arsenal är på minus under silly season.

I England har även Notts county värvat Nya Zeelands Katie Hoyle.

Anouk Hoogendijk

Anouk Hoogendijk

* I USA vann häromdagen Morgan Brian lite oväntat Mac Hermann Trophy – som ges till årets bästa collegespelare. Många trodde annars att fjolårets vinnare Crystal Dunn skulle ta hem det priset i år igen.

Både Brian och Dunn har redan bokförts för A-landskamper under Tom Sermanni:s ledning.

* Jag har nyligen både berömt och tackat damfotboll.com. Men knappt hade jag tryckt sänd på mitt förra inlägg förrän jag hittade ett inlägg på sidans medarbetarblogg som fick mig att häpna.

”…en icke-nyhet” handlar om Lisa-Marie Woods bloggande om sexuella trakasserier inom norsk damfotboll. Förutom att damfotboll.coms inlägg innehåller felaktigheter om twittrande och våldtäkt är den icke namngivna skribentens åsikt högst anmärkningsvärd. Är det verkligen så att damfotboll.com på sin officiella blogg tycker att uppgifter om sexuella trakasserier är icke-nyheter?

I så fall undrar jag vad som är en bra nyhet?

Hur bra har Sundhage egentligen varit?

I dag kan Pia Sundhage vid två olika galor koras både till Sveriges bästa ledare 2013 och till världens bästa damfotbollstränare 2013. Det är förstås fantastiskt kul för svensk damfotboll.

Hos mig väcker nomineringarna dock i första hand frågan om hur bra Sundhages 2013 egentligen var?

Det skall direkt göras klart att frågan inte är ställd utifrån att jag skulle ha någon mer genomgripande kritik mot vår förbundskaptens ledarskap. Utan jag är i det stora hela nöjd med vad hon har uträttat.

Det jag funderar över är snarare om Sundhage gjorde så bra resultat under 2013 att det är motiverat att hon klassas som en av Sveriges fyra bästa ledare och som en av damfotbollsvärldens tre mest framgångsrika tränare under året. Är det?

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Listar man Sundhages sportsliga facit under 2013 ser det ut så här:

* EM-brons.
* Totalt 16 spelade landskamper, med facit: 10 segrar, fem kryss och en förlust. Här kan man räkna lite annorlunda då ett av kryssen – det mot Norge i Algarve – även kan räknas som förlust, eftersom Norge vann efter straffläggning. Målskillnaden på de 16 matcherna blev 40–11, givetvis exklusive straffläggning.
* Sverige inledde och avslutade året som sexa på världsrankningen. Vi var uppe som femma från juni till december.

Det är ju förstås ett väldigt bra facit. Dock är det ett facit utan någon riktig spets.

Tittar man mer noga på siffrorna är det lätt att konstatera att Sundhages Sverige har gjort vad man kunde förvänta – varken mer eller mindre.

Precis som föregångaren Thomas Dennerby:s landslag har Sundhages lag varit stabilt mot lägre rankade lag, men haft det jobbigt mot toppnationerna. Man kan möjligen säga att vi har närmat oss lagen framför oss i världstoppen en aning. Men jag vill nog vänta lite innan jag hugger den saken i sten. För vi spelade tre landskamper mot högre rankade lag under 2013, med följande facit:

* USA, 1–1 i Algarve cup. En match där USA hade bra kontroll efter Alex Morgan:s 1–1-mål i 56:e minuten. Känslan var att amerikanskorna kunde ha vunnit, om de bara gått för det. Men USA var väldigt nöjt med en poäng, eftersom det innebar säkrad finalplats.

Pia Sundhage tackar Alex Morgan

Pia Sundhage och Alex Morgan

* Brasilien, 1–1 på Söderstadion. Ett Sverige, som var några veckor från EM ställdes på hemmaplan mot ett ungt, nytt brasilianskt lag. Ett Brasilien som var i början av prövostadioet på en rejäl generationsväxling.

* Tyskland, 0–1 på Gamla Ullevi. Ett haussat svenskt lag på hemmaplan inför drygt 15000 svenska supportrar mot ett skadedrabbat och ifrågasatt Tyskland. Visst skapade vi chanser för att göra något mål, men min uppfattning på plats var att det unga tyska laget vann rättvist.

Efter EM såg jag att ett antal ”herrfotbollsskribenter” tyckte att vi som bevakade turneringen hade varit för snälla mot Sundhage. Sverige hade tidernas chans att vinna EM-guld, men misslyckades. Aktuella skribenter tyckte att vi borde ha kritiserat förbundskaptenen, och kanske även att vi borde ha ifrågasatt om hon verkligen skulle få förtroende att fortsätta leda laget.

Jag höll, och håller med om att Sverige under EM hade tidernas chans att vinna en tung titel. Men jag håller inte med om att Sundhage borde ha fått hård kritik efteråt. Visst fanns det saker att ifrågasätta, som Birger Jacobsson-avhoppet. Men jag tycker i princip aldrig att man kan kräva att ett svenskt fotbollslandslag skall besegra supermakten Tyskland. Inte ens i ett hemma-EM. Utan Sundhages lag gjorde vad man kunde förvänta sig. Varken mer eller mindre.

Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.

Pia Sundhage gratulerar Silvia Neid.

Som jag ser det har Pia Sundhages viktigaste bidrag till det svenska damlandslaget ännu så länge inte varit sportsliga resultat, utan förmågan att få strålkastarna riktade mot henne och damfotbollen. Utan henne finns risken att EM hade blivit ett publikfiasko. För Sundhage var loket som drog EM-tåget. Hon tog ju så stort ansvar att tåget körde in i väggen efter mästerskapet.

Jag har inte koll på vilka grunder som man nominerar till priset Årets ledare vid kvällens svenska idrottsgala. Utifrån sportsliga resultat tycker jag inte att Sundhage borde ha varit nominerad bland de fyra kandidaterna. Men utifrån sin betydelse för sin sport så är hon tvärtom en självskriven vinnare. Frågan är vad juryn prioriterar.

Till Ballon d’Or nomineras man på sportsliga grunder. Där borde således inte Sundhage ha platsat på topp tre. Men gissningsvis lever hon här på de resultat hon gjorde med USA. Hon är ju regerande mästare, och i just Ballon d’Ors damklasser kommer man ju tyvärr långt på gamla meriter.

För mig är det för övrigt udda att inte USA:s förbundskapten Tom Sermanni fanns bland de tio som nominerades från början. Han har ännu inte förlorat någon match sedan han tillträdde. Facit är 13 segrar och tre kryss på 16 landskamper. Nog borde det slå högre än de resultat som exempelvis Skottlands nominerade förbundskapten Anna Signeul har gjort?

Och som jag ser det borde det var självskrivet att Even Pellerud skulle gå före Sundhage. För nog gjorde han bättre resultat under 2013? Norge kom ju före Sverige i båda de turneringar som lagen deltog i under året. Och medan hon tog EM-brons med Europatvåorna så tog Pellerud silver med Europas femte högst rankade lag.

Vilka vinner då? Jag tror inte på Sundhage får något av priserna. När det gäller Årets ledare känns det vidöppet mellan Arild Monsen (längdskidor), Per Mårts (ishockey) eller Lotta Neumann (golf).

När det gäller Ballon d’Or resonerade jag kring tänkbara vinnare i det här inlägget. Jag står fast vid att jag tror på Abby Wambach som världens bästa spelare, framför Marta och Nadine Angerer. Och jag tror och hoppas att Ralf Kellermann prisas för Wolfsburgs fantastiska trippel, och därmed slår Sundhage och Silvia Neid.

Galorna går att se på tv. Eurosport sänder Ballon d’Or-galan med start 18.30. Och Idrottsgalan sänds på SVT1 från 20.00.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

* En av de som kan vinna Ballon d’Or i kväll är ju Nadine Angerer. Hon meddelade nyss att hon kommer att spela i NWSL för mästarklubben Portland Thorns efter avslutad säsong i Australien. Thorns hade ju högsta snittpubliken av alla damfotbollens klubblag i världen i fjol – de snittade 13320 under grundserien. Med Angerer, Christine Sinclair och Alex Morgan i laget finns förutsättningar för fortsatt publiktillströmning även under 2014.

* När jag är ändå är inne på priser så passar jag på att rikta ett stort tack till damfotboll.com för att mitt namn nämndes i det inlägg där man rekommenderade experter på damfotboll till Svenska Fans fina sportjournalistpris Guldskölden. På det priset kan man förresten rösta fram till och med den 20 januari. Röstar gör man här.

* Slutligen noterar jag att Zlatangate inte har blåst över helt ännu. Dagens Nyheters krönikör Johan Esk tog upp ämnet i helgen, och han var nog helt rätt ute i hur världsstjärnans popularitet kommer att påverkas av hans tråkiga syn på damfotboll.

Och här är ett inlägg från amerikanska The Equalizer. De har kanske inte fått allt hundraprocentigt rätt. Men ändå intressant att se hur Zlatangate uppmärksammas utomlands.

Årets händelser 2013

Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.

Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.

Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.

Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.

Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.

Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.

Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.

Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.

Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.

Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.

Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.

Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.

Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.

Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.

Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.

Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.

Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:

Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.

Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.

Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.

Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.

Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…

Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.

Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.

Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma BerglundHanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till. För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.

Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.

Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.

Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.

Janni Arnth

Janni Arnth

Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.

Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:

”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”

Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.

Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…

Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.

Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.

Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…

Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.

Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.

Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.

Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.

Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:

Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:

Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.

Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:

Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:

Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:

Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:

Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:

Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.

Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:

Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.

Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.

Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:

Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.

Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.

Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.

Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.

Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?

Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.

Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.

Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:

Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.

Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.

Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.

Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.

Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).

Årets spelare: Den tolfte:

Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.

Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…

Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).

Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.

Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.

Årets tyngsta skada: Marta:s ryggskada – som sannolikt kostade Tyresö SM-guldet.

Årets tweet: Lindsey Horan, PSG (på svenska):

”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”

Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.

Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:

Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.

Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.

Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.

Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.

Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.

Martas skada kan bli kostsam

Skador förstör, framför allt om de drabbar spelare som Marta. För inte ens klubbar som Tyresö har spelarmaterial att bara rakt av ersätta spelare av den brasilianska superstjärnans kaliber.

När listan nyligen kom över Europas bästa spelare hade Tyresö med två spelare på topp tio, Veronica Boquete och Caroline Seger. Däremot saknades den bästa, Marta på listan.

Hennes betydelse för sin klubb kan nog knappast överskattas. Med henne i laget är Tyresö i år obesegrade. På elva matcher tappade man bara sex poäng. Utan henne har man nu spelat tre matcher, och tappat fem poäng. Fast det kunde ha varit ännu värre, för med tio minuter kvar har det ju varit underlägen både i Kristianstad och i dag.

Dagens 1–1-match i Örebro innebär att det guld som jag trodde var självskrivet håller på att glida Tyresö ur händerna. Just nu är det ju nämligen klar fördel för Malmö i guldstriden. Så Tyresöledningen håller nog alla tummar för att Marta snabbt får ordning på sin rygg.

I dag körde mästarklubben fast i Örebros härligt välorganiserade defensiv. Det är en fröjd att se hur alla spelare i Kif arbetar för varandra.

Sarah Michael

Sarah Michael

Och så har de ju Sarah Michael i toppform. När nigerianskan var skadad hade laget en dipp. Men får hon vara hel under hösten är Örebro en het kandidat till en högst sensationell tredjeplats.

I dag stod Michael för en bomb i första krysset. Skottet passerar lagkamraten Lucie Martinkova:s tidigare ledarnotering i kampen om titeln årets skott i damallsvenskan. Och Michael tar upp kampen med sydkoreanska Kim Na-Rae om titeln årets skott i världen.

En stund senare kom kvitteringen. Från nära håll styrde Lisa Dahlkvist in bollen med en vänstervolley. Fast det var framför allt passningen man minns. Dahlkvist frispelades nämligen genom en underbar volley från Meghan Klingenberg. Synd för amerikanskan att en av kandidaterna till årets assist officiellt står skriven på Kirsten van de Ven

Apropå amerikanskor hade Tyresö fyra sådana i startelvan, då Ashlyn Harris och Ali Krieger gick rakt in i laget, och samtidigt förpassade Carola Söberg och Sara Thunebro till bänken. Det innebar att Tyresö hade fler amerikanskor än svenska spelare i dagens startelva.

Och kanske är det en femte amerikanska som är på väg in? Enligt UNT skall nämligen Tyresö låna ut Jennifer Egelryd till Sirius. Egelryds ersättare skall enligt tidningen presenteras till helgen.

* Det om dagens damallsvenska match. Så till ett svep med smånyheter från Sverige och övriga världen. Minns att jag skrev lite om händelserna på läktarna vid Stockholmsderbyt AIK–Hammarby i elitettan. Här är ett blogginlägg från AIK-håll som ger en liten inblick i följderna av matchen.

Svenja Huth

Svenja Huth

* En av Tysklands Europamästarinnor har dragit av korsbandet. Det är Frankfurts duktiga mittfältare Svenja Huth som därmed missar hela säsongen. Huth ingick ju i den tyska guldtruppen. Hon fick dock inte några spelminuter under mästerskapet i Sverige.

Sonia Bompastor

Sonia Bompastor

* Sonia Bompastor fortsätter i Lyon. Fast den före detta vänsterbacken gör ingen comeback på planen. Utan hon blir huvudansvarig för spelarutvecklingen för klubbens ungdomsverksamhet på flicksidan. Det handlar om allt från 7- till 19-åringar.

* Publiksiffran på Behrn Arena i kväll var fina 1643 personer. Den siffran kvalar in som årets tredje bästa i damallsvenskan. I amerikanska NWSL hade den däremot stått sig slätt. Där slutade snittet i grundserien på 4271, och mediansiffran blev 3007. Det sämsta snittet hade Sky Blue på 1677 – alltså fler än det var på dagens damallsvenska match.

Fler siffror från NWSL finns på den här länken.

Intressant kring NWSL är att Mexikos fotbollsförbund ännu inte har bestämt om nationen skall låta sina landslagsspelare vara kvar i den nordamerikanska ligan nästa år. Förbundskapten Leo Cuellar tycker nämligen att hans spelare har fått för lite speltid. Om det går att läsa här.

* I dag hade damfotboll.com en intervju med Pia Sundhage, där vår förbundskapten berättade om sin sjukskrivning. Intervjun fick rejält med cred i andra medier. Jag har ibland gnällt på att damfotboll.com agerar sömnigt. Här var man dock på hugget, och förtjänar beröm. Bra jobbat.

* EFD gör tydligen ett försök att profilera damallsvenskans spelare vid sidan av planen, i något man kallar för #playersview. Först ut är Linköpings FC under den här veckan. Projektet presenteras här. Och har du Facebook kan du se de första klippen här.

Förhoppningsvis kan det här bli kul. Det är bra för supportrar att kunna få lära känna spelarna utanför fotbollsmiljön. Men hur bra det blir hänger helt på hur kreativa, utelämnande och spontana spelarna vågar vara.

* Slutligen har två lag ur vår VM-kvalgrupp spelat träningslandskamper. I går vann Polen lite överraskande med hela 4–1 borta mot Tjeckien. Och i dag spelade Skottland 1–1 borta mot Serbien.

Frustrerande siffror i Göteborg

Siffror har ju varit min grej den senaste tiden, så varför inte fortsätta på inslagen linje? 0–0 och 497 var garanterat siffror som gjorde två olika klubbar från Göteborgsområdet frustrerade i går.

0–0 och ett andra raka kryss för Göteborg FC innebär att laget redan halkar efter i den guldstrid som klubben själv hävdar att den skall vara med i.
I fjol hade man en svag start. Då hade man ändå sex poäng efter de två första matcherna. Sedan kom tappet, och man hade spelat bort åtta poäng efter sex omgångar, och 14 efter nio.

Om Göteborg på allvar skall kunna ses som en guldkandidat måste man nog börja rada upp ett par trepoängare den närmaste framtiden. Framför allt blir hemmamatchen mot Tyresö den 4 maj avgörande. Förlorar GFC där så kan nog laget i princip avskrivas från alla guldspekulationer redan efter fyra omgångar.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

För nederlagstippade Jitex var matchresultatet däremot en framgång. Att laget bara har släppt in ett mål på deras möten med Malmö och Göteborg är förstås ett fint kvitto på deras försvarsspel. Enligt vad jag förstått har Minna Meriluoto visat tidig EM-form. Vi får väl hoppas att den finska landslagsmålvakten är mer mänsklig

Även för Jitex väntar nu två väldigt viktiga matcher, först mot Piteå borta, sedan mot Sunnanå hemma.

Hemma och hemma förresten. Jitex har ju ingen hemmaplan för tillfället. Deras första gästspel på Lindevi i Lindome blev ingen publik succé. Tvärtom. Bara 497 åskådare på en av lagets ur publiksynpunkt mest attraktiva matcher måste räknas som ett fiasko. Ifjol noterade Jitex publiksiffran 1153 på sitt hemmaderby. Då fick man förstås också tillgodoräkna sig inkomsterna från all kioskförsäljning. Det fick man inte i går.

* Gårdagens internationella stormatch spelades i Frankfurt. Där vann hemmalaget FFC med 1–0 mot ett annat FFC efter mål av Melanie Behringer.
Ja, det är Turbine Potsdam som också har ett FFC i sitt klubbnamn. För Antonia Göransson:s lag ser det nu mörkt ut i jakten på en plats i höstens Champions League.

Avståndet upp till Frankfurt är fyra poäng, men då har Frankfurt en mer match spelad. Skulle Potsdam ta full poäng i de sista fyra omgångarna tror jag ändå att de snor åt sig andraplatsen. Fast under de omgångarna väntar bland annat prestigemöte med blivande mästarinnorna Wolfsburg.

Göransson blev för övrigt utbytt i halvtid. Inget gott betyg för en trolig startspelare i EM.

Publiksiffran i toppmötet var för övrigt 3180 – en fin siffra. Här är bilder från Frankfurt–Potsdam. Och här är målen från samtliga gårdagens matcher. Bland dem finns Conny Pohlers segermål för Wolfsburg, borta mot Duisburg. Ett mål som innebär att Wolfsburg bara behöver fyra poäng på de sista fyra matcherna för att helt säkra sitt första ligaguld någonsin.

* Slutligen konstaterar jag att damfotboll.com genomgått en uppfräschning. Det var utan tvekan ett lyft.

Och jag som aldrig slåss…

En vecka har gått sedan jag kom hem från London efter mitt lilla NBA-nedslag. Vid hemkomsten blev jag spontant förvånad då jag såg att damfotboll.com hade valt att försvara sig mot min kritik i en separat artikel.
Förvånad eftersom de därmed placerade strålkastarljuset mer än nödvändigt på den kritik jag framförde för snart två veckor sedan.

Faktum är att det kändes mindre bra att ha delat ut en käftsmäll eftersom jag inte tycker om att slåss. Men jag backar inte för en diskussion, eller för att väcka debatt – om jag tror att det kan göra någon nytta.

Jag funderade på om jag skulle ta upp tråden igen, eller om jag bara skulle låta ämnet falla.

Jag inser att jag var onödigt hård mot damfotboll.com, som ju allt som oftast jobbar i både motvind och uppförsbacke. Och inlägget ser inte ut att ha gjort någon nytta – utan snarare bara ha väckt ilska och irritation.

I efterhand inser jag att alla mina exempel dolde det jag egentligen ville ha sagt – nämligen att damfotboll.com har en enorm potential. De har folk som brinner för damfotbollen. Men jag tycker inte att resultatet i dagsläget når upp till den kompetens och det kunnande som redaktionen har.

Så en liten notering kring de läsarkommentarer som fanns på damfotboll.com kring ”käftsmällen”. Jag skriver den här bloggen på min fritid, och har inte ett öre betalt för den. Jag berättade i det här inlägget om varför jag började.

Jag har valt att tycka till om allt och alla, vilket innefattar spelare, ledare, klubbar, förbund, åskådare – och media. Så länge jag orkar, och tycker att behovet av bloggen finns kvar, så lovar jag att fortsätta vända på alla stenar som kommer i min väg – även om det innebär att det kan bli en och annan verbal käftsmäll. Vi hörs.

Kattem drar sig ur norska toppserien

2,5 månader innan säsongsstart väljer Kattem Kvinnefotball att dra sig ur den norska toppserien. Nyheten går att läsa på kvinnefotball.no i dag.

Klubben tog beslutet under ett möte i dag. Det har tvingats fram genom svag organisation och stor spelarflykt.

Enligt turordningen skall platsen nu erbjudas fjolårets tvåa i division 1, Medkila. Det var just Medkila som Kattem slog med totalt 5–3 i kvalet mot toppserien i mitten av november. Medkila var uppe och vände i toppserien 2011.

Frågan är om det även blir en urdragning ur Frauen-Bundesliga. Som damfotboll.com kunde berätta i förra helgen är forna topplaget Duisburg riktigt illa ute, ekonomiskt sett, och man har bett en konkursförvaltare att förbereda en konkursansökan.
Fattar jag rätt så säger den här texten på tyska förbundets hemsida att om lämnar man in en sådan så innebär det automatisk nedflyttning ur Frauen-Bundesliga. Duisburg balanserar alltså på en skör tråd.

* Mer Tyskland. De regerande mästarinnorna satsar rejält mot EM. Genrepet mot Japan den 29 juni kommer att spelas på mäktiga Allianz Arena i München. Säljer man ut samtliga 70 000 platser?
Tyskland möter för övrigt Frankrike på bortaplan i Strassbourg den 13 februari. Den matchen skall kunna gå att se på Eurosport. Hade inte EM-lottningen sett ut som den gör hade det varit en tänkbar försmak av EM-finalen. Nu är det mer troligt att de här lagen stöter på varandra redan i kvarts- eller semifinal.

Erika Martinsson

Erika Martinsson

* I en träningsmatch i dag spelade Vittsjö 1–1 mot danska topplaget Bröndby. Vittsjös kvittering gjordes av Erika Martinsson.
En utmärkt lista över en stor del av vårens träningsmatcher för lagen i damallsvenskan och elitettan hittar du för övrigt här.

* I en intressant artikel i Märkische Allgemeine – lokaltidningen i Potsdam – bjuder Turbines ledning på diverse siffror kring sin satsning. Den totala omsättningen ligger mellan 1,2 och 1,5 miljoner euro och snittlönen ligger på 1300 euro brutto. Antar att det gäller för förstalaget, och inte för hela föreningen. Turbine har ju även ett lag i näst högsta divisionen.
Artikeln handlar framför allt om Turbines kritik gentemot den lokala herrfotbollsstorheten SV Babelsberg 03. Intressant det också.

* I Sverige har EFD handlat vaket och handlingskraftigt gentemot Fifa i frågan om försäkringar av spelare som är i väg på landslagsuppdrag. Bra gjort.

* Slutligen har fönstret nu öppnat för klubbarna i NWSL att värva fyra kontraktslösa spelare vardera. En spelare som inte längre är aktuell för årets NWSL är Beverly Goebel-Yanez. Hon har förlängt sitt kontrakt med japanska storklubben Inac Kobe Leonessa även över 2013.

Min årskrönika över 2012

Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.

Här är årets…

Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.

Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or

Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.

Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.

Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.

Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.

Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?

Hemkomst: Pia Sundhage. Vad mer behöver sägas?

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.

Jag intervjuar Alex Morgan

Jag intervjuar Alex Morgan

Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.

Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…

Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.

Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.

Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.

Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.

Sofia Lundgren

Lundgren sågade

Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågade Thomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan.
Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.

Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.

Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.

Hans Löfgren och Leif Edeborg

Hans Löfgren och Leif Edeborg

Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.

Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.

Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.

Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet.
Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.

Musikvideo: Gjordes väl av Olivia Schough? Eller var kanske USA:s lagvideo bättre? Eller någon av de andra klippen på den här länken?

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani gjorde ett av årets mål

Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars.
Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal.
Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio.
Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.

Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.

Yuki Nagasato

Yuki, när hon hette Nagasato

Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi.
Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…

Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd

OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012.
OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.

Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.

Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS.
Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här.
Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.

Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.

Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.

Hope Solo

Skapar rubriker

Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…

Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld.
Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär.
Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.

Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.

Skott 1: Emilie Haavi mot Wolfsburg.
Skott 2: Linda Hallin mot Djurgården.

Skräll: Vittsjö GIK. Motivering känns överflödig.

Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.

Marlene Sjöberg

Marlene Sjöberg

Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.

Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…

Tyresö jublar över Martas 1-1-mål

Tyresö jublar

Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.

Sofie Andersson

Sofie Andersson på språng mot nya mål

Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid.
Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.

Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…

Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.

Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…

Caroline Seger intervjuas

Caroline Seger uttalar sig

Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.

Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.

VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.

Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.

Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.

Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.