Svensk damfotboll har sorg. I går kväll nåddes vi av det tragiska beskedet att Alva Nilsson har lämnat oss. Alva var tveklöst en av de allra största profiler svensk damfotboll haft vid sidan av planen de senaste åren.
Första gången mina och Alvas vägar korsades var på twitter. Det tog dock ett tag innan jag fattade att det var just Alva Nilsson hon hette. På twitter och Instagram var hon ju känd som Fotbollsflatan.
Om jag minns rätt var vårt första fysiska möte på den damallsvenska upptaktsträffen i Göteborg våren 2012. Därefter sprang vi på varandra vid en mängd landskamper genom åren. Alva stack ut, bland annat genom att hon inte var stöpt i samma form som alla andra man möter i pressrummen. Men hon var en frisk fläkt, ett energiknippe som alltid var lika engagerad och trevlig. Och som inte var rädd för att tycka till om saker.
Trots att våra fysiska möten oftast var rätt korta och flyktiga gjorde alla twitterdiskussioner att man ändå upplevde det som att vi kände varandra rätt så bra. Två gånger skjutsade jag Alva från landskamper i Halmstad. Hela resorna snackade vi damfotboll. Första gången minns jag eftersom jag blev mäkta imponerad av hennes breda kunnande om alla spelare.
Den andra gången var lite rolig. Det var under EM 2013. Jag skulle köra henne till en av hennes kompisar i Falkenberg. Alva hade lämnat sin packning på centralstationen i Halmstad. När vi åkte för att hämta grejerna hade dock centralstationen stängt. Alva fick sova hos kompisen utan ombyte, och ta tåget tillbaka till Halmstad morgonen efter för att plocka upp sina grejer.
Den senaste, och tyvärr även sista gången jag stötte på Alva var i samband med Sverige–Island på Gamla Ullevi i slutet av oktober. Hon var där för Fotbollskanalens räkning. Jag blev glad av mötet, inte bara för att det var ett bra tag sedan vi hade setts, och att jag hade saknat henne på landskamperna. Utan även för att jag fick uppfattningen att Alva var i fin form.
Då kunde jag inte för mitt liv ana att jag mindre än tre månader senare skulle sitta med tårfyllda ögon och skriva de här raderna.
Faktum är att jag började skriva på det här inlägget direkt i går kväll när jag fick första beskedet. Men jag drog på publiceringen eftersom det har hänt att det spridits falska dödsbud på twitter. Jag hoppades att det här var ännu ett. Tyvärr har jag nu givit upp det hoppet.
Jag som hennes syster kan bekräfta hennes bortgång
Alva Nilsson efterlämnar en hel del texter. Utöver att blogga, twittra och podda hann Alva med att jobba för en mängd olika uppdragsgivare, bland annat damfotboll.com, Kvällsposten/Expressen, SR och sist alltså Fotbollskanalen. Men jag kommer framför allt minnas henne för twitterdebatterna.
Jag startade mitt twitterkonto bara dagar efter hemkomsten från VM 2011. Ganska snabbt upptäckte jag Fotbollsflatan. Hon var både kungen och drottningen av svenskt damfotbollstwitter. Insatt och med stor debattvilja. Det var alltid roligt att klicka in på twitter för att kolla vilka debatter hon höll igång.
För tre–fyra år sedan tog Alva bort sitt twitterkonto. Svenskt damfotbollstwitter har inte varit sig likt sedan dess. Utan Fotbollsflatan blev det betydligt färre debatter, och de som hölls var sällan intressanta. Jag har många gånger hoppats att hon skulle komma tillbaka och sätta fart på debatten igen. Nu är det hoppet ute. Fotbollsflatan finns inte mer.
Vila i frid, Alva. Vi är många som kommer att sakna dig.
Här är en mängd kondoleanser från det forum där Alva alltså en gång regerade, twitter:
Nås av den sorgliga nyheten att Alva Nilsson gått ur tiden. Aldrig träffat en mer passionerad människa gällande damfotboll och borta alldeles för ung. 💔🥺 Vila i frid Alva.
2007 var första gången jag träffade Alva Nilsson på Kristinebergs IP. Det blev många samtal, meddelande och mejl under åren. Alvas kamp och passion för damfotbollen. Så overkligt. Vila i frid bästa Alva ❤️
Jag nåddes ikväll av det tragiska beskedet att kollegan Alva Nilsson gått bort. Jag mins inte hur vi träffades första gången. Men jag mins sista gången, vi drack folköl och såg på finalen av NWSL. Vila i frid Alva.
När twitter var som bäst fanns Fotbollsflatan här. Alva Nilsson. Jag försöker formulera något mer men jag kommer ingenvart. 33 år blev hon. Jag vet inte vad som hänt och vill inte spekulera. Hade verkligen velat få träffa våra gemensamma vänner, och kunna sörja tillsammans.
Mitt hjärta blöder 💔 En tidigare elev på journalistlinjen, Alva Nilsson har gått bort. Mitt djupaste deltagande till familj och vänner ❤️ Alva var en fotbollsälskare och damfotbollens främsta förkämpe ⚽️ Vila i frid Alva ❤️
Writing this in English because of how well-known she was in the international women’s football community. Tonight I was informed of the tragic, devastating, heartbreaking passing of journalist Alva Nilsson, otherwise known as @fotbollsflatan, who for me was the OG of women’s…
… to us, and yet I doubt she ever made a whole lot of money from her reporting – and now, when the game is at its zenith, she has left us. Alva, thank you so much. I'm proud to have known you and I am one of the thousands who will miss you. Rest in peace and power, sister.
Alva Nilsson var en mycket stark profil inom sportjournalistiken. Gjorde intryck var hon än dök upp. Passionerad, dedikerad. Gick samtidigt sin egen väg, jag såg det som positivt.
Det gör väldigt ont att få nyheterna om att Alva Nilsson hastigt har gått bort. Vi jobbade tillsammans på Bortom Linjen och hon var en varm, driven, kunnig, ambitiös, nyfiken, vass och rolig skribent, vän och människa full av omsorg för andra. Jag kommer att sakna henne mycket.
Idag tänker jag på dig. Alva Nilsson/Fotbollsflatan. Redaktionens ödmjuka lagkapten. Som du lärt mig om fotboll i allmänhet och damfotboll i synnerhet. Jag minns Haffragården. Birsta. Den röda landstingsbilen. Ryggskottet från helvetet. Vi minns. Du är saknad. ❤️⚽️
Ledsen i dag. Fina Alva Nilsson, mest känd som fotbollsflatan, har gått bort. Vi hördes senast i augusti om ett frilansknäck vi eventuellt skulle göra ihop. Tänkte förra veckan "nytt år, dags att ta tag i grejer som ligger". Som hon brann för damfotboll brann nog ingen annan. 💔
Alvan. Slutsignalen borde inte ljudit redan, det var för tidigt. Personligen var hon en vän. För världen en av de viktigaste rösterna för att förändra retoriken i fotbolls🇸🇪. Alva Nilsson/Fotbollsflatan – hälsa mamma & bjud henne på en ⚽️match. https://t.co/lWylrokHkx#twittboll
I dag berättar damfotboll.com historien om varför Marija Banusic inte är med i landslaget. De har dessutom en krönika som är kopplad till ”avslöjandet”.
Jag hinner inte diskutera själva sakfrågan just nu, utan nöjer mig med att säga att när jag såg texterna ovan blev jag väldigt glad. Dels för att jag har ställt mig samma fråga. Dels för att jag även undrat lite hur ”nya damfotboll.com” skall agera, och nu fått ett väldigt positivt svar.
För det är sådana här texter som gör att jag lockas att klicka in på sidan och läsa, texter som är lite ”obekväma” och som väcker känslor. Alltså texter som man antingen håller med om, eller inte. Det gamla damfotboll.com var för snällt, lite för tillrättalagt. Nu har kunniga duon Alva Nilsson och Fredrik Hasselgren valt en ny, lite tuffare kurs. Det är både kul och välkommet.
I dag har vi även fått ta del av ett avslöjande på en lite annan nivå. Det är nämligen Sarina Wiegman som avslöjat värdnationen Nederländernas 23-mannatrupp till EM. Den truppen ser ut så här:
I går spelade just Nederländerna träningslandskamp mot Österrike, och vann med 3–0. Lieke Martens 3–0-mål är riktigt fotbollsgodis. Det kommer 2.42 in i det här klippet:
Vi ringer alldeles strax ut 2016 och det har således blivit hög tid för bloggens stora årskrönika. Den följer samma upplägg som de senaste åren, alltså sammanfattas året med hjälp av en mängd ledord.
Det var förstås OS som var det stora 2016. Där vann Tyskland, och som bekant lyckades Sverige snubbla sig fram till ett fantastiskt silver – svensk damfotbolls största framgång någonsin. Dags för själva krönikan. Trevlig läsning.
Här är årets…
Assist: Den bjöd Lisa De Vanna på till Caitlin Foord:s mål mot Tyskland i OS. De Vanna stod för en läcker tunnel innan hon serverade Foord. Tyvärr hittar jag inga bilder från OS, IOK är snabba på att rensa bort alla klipp från nätet.
Däremot stod Arsenals spanska stjärna Vicky Losada för en liknande framspelning mot Sunderland i WSL. Håll till godo:
Avstängning: USA:s fotbollförbund stängde av Hope Solo i ett halvår för att hon kallade Sverige för fega i OS. Årets överlägset konstigaste beslut.
Besvikelse: Abby Wambach, som svärtade ner sitt goda namn genom att åka fast för rattfylleri i våras. I samband med det kom det även fram att hon rökt marijuana och testat kokain. Tragiskt.
Brutna maratonsvit: Tyska demontränaren Bernd Schröder slutade i våras i Potsdam efter 45 huvudsakligen framgångsrika år i den tyska storklubben. Och i Mexiko slutade förbundskapten Leo Cuellar efter 18 år på posten.
Bästa spelare: I Europa gick priset till norska 21-åringen Ada Stolsmo Hegerberg. Hon kan dock inte bli bäst i världen, för där är finaltrion Melanie Behringer, Carli Lloyd och Marta. Lloyd är ”regerande mästarinna”, hon prisades ju av Fifa som världens bästa spelare 2015.
Comeback: Turbine Potsdam. Bara man blev av med Schröder återuppstod storlaget och man leder mycket oväntat Frauen-Bundesliga in i vinteruppehållet.
Cupmästarinnor: I Sverige: FC Rosengård. Några andra cupmästarinnor från olika länder: Wolfsburg, Lyon, Arsenal, Inac Kobe Leonessa och LSK Kvinner.
Ekonomiska kaos: Som vanligt är Kristianstad med i de här sammanhangen, klubben var återigen konkurshotad i år. Men man är inte ensamt, nästan varenda damallsvensk klubb brottas med ekonomiska besvärligheter.
Fiasko 1: Japan missade OS. De vice världsmästarna var även vice OS-mästare inför året. Men i Asiens OS-kval kom japanskorna bara trea bakom Australien och Kina – ett tecken på den allt hårdare konkurrensen i damfotbollsvärlden.
Fiasko 2: USA missade för första gången någonsin semifinal i ett stort mästerskap. De regerande världsmästarna var även regerande olympiska mästarinnor inför året. Men i OS åkte man ut i kvartsfinal mot ett rätt begränsat svenskt lag. Ytterligare ett tecken på den allt hårdare konkurrensen i damfotbollsvärlden.
Firande: Det var rejält pådrag i Bilbao efter Athletics ligaseger i våras. När får vi se något sådant här i Sverige?
Hemvändare: Ett par spelare har vänt hem till Sverige efter utlandsäventyr, inte minst Lotta Schelin som vände hem till Rosengård och Lisa Dahlkvist som vände hem till Kif Örebro.
Igelkottförsvar: Det Sverige använde i OS både mot USA i kvartsfinalen och mot Brasilien i semifinalen. En defensiv framgångstaktik.
Konflikt 1: Trots OS-silver röstade alla tolv damallsvenska ordföranden för att Pia Sundhage skulle få lämna förbundskaptensjobbet. Anmärkningsvärt.
Konflikt 2: Den mellan USA:s förbund och landslag om spelarnas avtal. En konflikt som rullat under hela året, och som fortfarande inte är löst.
Korsbandsskador: Här är några av de som drabbats av fotbollens värsta skadeelände under 2016: Erin McLeod, Matilda Haglund, Linnea Jonasson, Hanna Pettersson, Maja Regnås, Renee Slegers och Adelisa Grabus.
Löfte: Damfotbollsprofilen Alva Nilsson som lovade att springa Tjejmilen 2017 om Sverige slog ut USA ur OS. Hoppas träningen går bra…
Mediemörker: Den 1 juli kom det tråkiga beskedet att Damfotboll.com gick i graven. En vansinnigt tråkig nyhet, även om jag ofta varit kritisk till kvaliteten på texterna.
Mest oväntade publikfest: När Venezuela vann F17-mästerskapet i Sydamerika var det drygt 45 000 åskådare på plats för att se finalen mot Brasilien. Fantastiskt.
Mest svårstoppade: Tabitha Chawinga. Kvarnsvedens talang från Malawi bildade damallsvenskans klart vassaste enmannaanfall under våren. Hon blev ännu mer svårstoppad efter sommaren, när hon även hade understöd.
Mål 1: Min favorit är från den isländska ligan där Sandra Stephany Mayor i Thor/KA bjöd på en underbar cykelspark i juni:
Mål 2: Men det gjordes fler högklassiga mål under året. I mars bjöd Alex Morgan på den här fantastiska manövern mot de blivande OS-mästarinnorna från Tyskland:
Mål 3: Megatalangen Deyna Castellanos från Venezuela har redan vid 17 års ålder ett tillslag som konkurrerar om titeln tidernas bästa inom damfotbollen. På det här klippet ser man hur hon avgjorde på avspark mot Kamerun i F17-VM. Före på klippet är för övrigt även ett läckert mål från motståndarna:
Mål 4: Mer från Castellanos. På det här sättet drog Castellanos in en klockren volley i den amerikanska collegefotbollen:
Mål 5: Årets damallsvenska mål gjordes tveklöst av Marta på den här fantastiska sololöpningen mot Kristianstad. Ofattbart att det inte ens var nominerat i den svenska tävlingen om årets mål:
Mål 6: Men Marta var inte den enda som stod för läckra solomål. Här visar Marija Banusic sin talang:
Mål 7: Som vanligt har det gjorts en hel del snygga mål på skott. Under F20-VM i Papua Nya Guinea drog Lyons supertalang Delphine Cascarino in den här kanonen:
Mål 8: Internationellt sett är det här målet från en annan av Venezuelas talanger, Daniuska Rodriguez, ansett som årets snyggaste. Det är nämligen framme i final (topp tre) i Puskas Award, priset till årets mål alla kategorier. Det är andra gången ett damfotbollsmål slår sig in bland herrfotbollsmålen. Personligen tycker jag inte att det är topp tre bland årets damfotbollsmål, även om det är en fin prestation. Men smaken är ju som…
Mål 9: På avdelningen mål gjorde med fantastisk kontroll är det här konstnumret från Montpelliers F20-VM-spelare Marie-Charlotte Legér kanske årets snyggaste:
Mästarinnor: Framför allt Tyskland, som vann OS, och Lyon som vann Champions League. Här är ett antal mästarlag från olika nationella ligor: Linköping, Bayern München, Lyon, Manchester City, LSK Kvinner, Western New York Flash, NTV Beleza, Melbourne City, Athletic Club, Twente och Brescia.
Nya stavning: I september blev plötsligt c till k och samtidigt förvandlades Magdalena Ericsson till Magdalena Eriksson.
Nykomlingar: Både Djurgården och Kvarnsveden höll sig kvar i damallsvenskan med marginal. Det var grymt starkt jobbat. Kan 2017 års nykomlingar LB07 och Hammarby göra om den bragden?
Nödlösning: När ingen tv-kanal var intresserad av vår högsta serie skapade EFD en egen webb-tv-kanal: damallsvenskan.tv. Vi som gärna ville se matcherna tackar för det. Men ekonomiskt sett känns det som att det var en rätt dyr satsning för svensk damfotboll. Eller?
Petning: Pia Sundhage som i våras vägrade att ta ut Kosovare Asllani i landslaget.
PR-miss: Svenska Fotbollförbundet som missade chansen att lägga Sveriges OS-genrep mot Japan i Göteborg under Gothia Cup.
Publiklag: Portland Thorns förstås. Det stjärnspäckade NWSL-laget nådde i år det makalösa snittet 16 945 åskådare per hemmamatch. Inget lag i världen är ens i närheten av det intresset.
I Sverige är Eskilstuna United kvar på tronen i publikligan. De hade ett snitt på fina 1 897 åskådare trots att man tidigt var långt ifrån någon tätstrid.
Silver: Sveriges i OS. Vad mer behöver man säga?
Skyttedrottningar: OS: Melanie Behringer. Champions League: Ada Stolsmo Hegerberg. EM-kvalet: Jane Ross. Damallsvenskan: Pernille Harder. D1 Feminine: Stolsmo Hegerberg. Frauen-Bundesliga: Mandy Islacker. NWSL: Lynn Williams. WSL: Eniola Aluko.
Skrällgäng 1: Kanada. John Herdman fick riktig fart på sitt lag i OS. Kanada vann fem av sex matcher och imponerade faktiskt mest av alla lag – trots att man ”bara” tog brons. Bland annat besegrade Kanada såväl Tyskland, Frankrike som Brasilien.
Skrällgäng 2: SC Sand var vårens överraskningslag i Frauen-Bundesliga. Den lilla klubben från en liten håla på den tyska landsbygden tog sig dessutom till final i tyska cupen efter att ha slagit ut Bayern München i semifinal. Den lilla hålan heter förresten Willstätt och har just under 10 000 invånare, den ligger i sydvästra Tyskland, precis intill gränsen mot Frankrike.
SC Sand
Slagsmål: Rouens Maude Perchey och Bordeaux Eva Sumo tog till knytnävarna i en cupmatch i Frankrike:
Smalaste plan: När Western New York Flash tog emot Seattle Reign i amerikanska NWSL spelade man på en plan som bara var 52 meter bred. Parodi.
Snabbaste debutant 1: Lynn Williams behövde 49 sekunder i landslagströjan innan hon gjorde sitt första mål för USA.
Snabbaste debutant 2: Bara några dagar efter Williams rekord var det Kealia Ohai:s tur att ta över rekordet. Hon behövde bara 48 sekunder i USA:s landslag innan hon gjorde sitt första mål.
Sparkade tränare: I Sverige bytte både Umeå och Kif Örebro tränare i somras. Både Maria Bergkvist och George Papachristou fick gå. Rörigast var det dock i Vittsjö där Håkan Magnusson fick gå under våren. Ett tag kändes det som man hade nya ledarkommandon varje omgång.
Internationellt fick bland annat Norio Sasaki, Philippe Bergerôo och Roger Finfjord lämna sina uppdrag som förbundskaptener.
Starkaste spelare: Kvarnsvedens Lee Winroth satte världsrekord i marklyft. Vid en tävling i Katrineholm lyfte hon 190 kilo – 15 kilo över det tidigare rekordet. Imponerande.
Stjärnsmäll: För första gången någonsin släppte Sverige in fem mål i en landskamp. Brasilien vann i gruppspelet i OS med förkrossande 5–1 – ett resultat som det senare skulle visa sig var nyttigare för Sverige än för Brasilien…
Straffläggare 1: Lisa Dahlkvist förstås. Hennes straff mot USA har förutsättningar att bli en klassiker i svensk idrottshistoria. Och den mot Brasilien var inte så dum den heller…
Straffläggare 2: Lotta Schelin. Tidernas skyttedrottning i det svenska landslaget slog straffar i tre stora matcher under året – alla gångerna bjöd hon på högklassiga avslut. Starkt.
Straffmissar: Det var flera viktiga matcher under året som avgjordes efter straffläggning. Först åkte Rosengård ut mot Frankfurt i kvartsfinal i Champions League, sedan vann Lyon finalen i samma turnering mot Wolfsburg från straffpunkten. I OS vann som bekant Sverige både kvarts- och semifinal på straffar, dessutom tog sig Brasilien till semi efter straffar mot Australien. De olyckliga var Sara Björk Gunnarsdottir, Nilla Fischer, Elise Bussaglia, Alex Morgan, Christen Press, Katrina Gorry, Alanna Kennedy, Cristiane och Andressinha.
Kvartetten Ada Stolsmo Hegerberg, Kosovare Asllani, Marta och Linda Sembrant missade också straffar i nämnda matcher, men de slutade ändå på den vinnande sidan.
Straffräddare: Hedvig Lindahl förstås. Närmast efter Dalas iskalla straff mot USA är det nog Lindahls räddningar man kommer att minnas av årets OS-succé. På temat straffräddare skall förstås Sarah Bouhaddi också nämnas. Hon tog två straffar i Champions Leaguefinalen och blev Lyons stora hjälte där.
Svar på tal: Pia Sundhage kontrade snabbt på Hope Solo:s attack mot Sveriges ”fega” taktik i OS-kvartsfinalen. Sundhage sa:
”Jag skiter i vad hon tycker. Jag skall till Rio, hon skall åka hem.”
Svenska mästarinnor: Linköpings FC förstås. Laget förlorade inte en enda match i damallsvenskan. Makalöst bra gjort. Det fanns även svenska spelare som blev mästarinnor utanför Sveriges gränser, nämligen: Lotta Schelin både i Frankrike och i Champions League. Samt Kosovare Asllani i England, Mimmi Löfwenius i Norge och Julia Molin på Cypern.
Tack och adjö: I år har bland annat följande storspelare tackat för sig: Nadine Kessler, Louisa Necib (Cadamuro), Kerstin Garefrekes, Formiga, Sara Lindén, Solveig Gulbransen och Ingvild Stensland. Fast det är ju vi som skall tacka dem för all underhållning. Tack.
Tråkigaste publiksiffra: Bara 321 åskådare såg Rosengård vinna supercupen med 2–1 mot Linköping i mitten av mars. En pinsamt usel siffra för Sveriges två klart bästa klubbar under 2016.
Tvillingpar: Systrarna Flores hade valt att spela för varsitt lag i F20-VM. Efter kvartsfinalen mellan USA och Mexiko fick USA:s Sabrina trösta Mexikos Monica efter att amerikanskorna vänt 0–1 till 2–1 i slutet av matchen.
Ungdomsmästarinnor: Nordkorea tog en jackpot, man vann både VM för F20 och F17. Stort. I F17-EM gick guldet till Tyskland och i F19-EM var det Frankrike som vann. Fast F19-finalen handlade inte om fotboll, utan snarare om vattenpolo:
På hemmaplan vann Eskilstuna United SM-guld i F19 och DFK Borgeby från Skåne var bäst i F16.
Utmanare: USA bröt sig ur Algarve cup och skapade en egen utmanarturnering, She Belives Cup. Till den snodde man med sig Europas tre bästa lag, Tyskland, Frankrike och England. Premiärupplagan vann för övrigt amerikanskorna själva.
Viktigaste miss: Vivianne Miedema fick öppet läge i 91:a minuten i OS-kvalmötet med Sverige. Mål, och Nederländerna skulle ta Europas sista plats i Brasilien. Bayern Münchens skyttedrottning sköt dock över – och Sverige fick spela OS.
Jag har säkert missat en hel del. Kom gärna med tips om höjdpunkter eller bottennapp från året som gått. Och ni: Gott nytt 2017.
Då har jag lyckats få ihop en krönika om miraklet i Brasilia, läs den här.
Jag har även snabb hunnit läsa om den känsloladdade och intressanta ordväxlingen mellan Hope Solo och Pia Sundhage efter matchen. Läs om den här och här.
Nyss blev Tyskland andra lag till semifinal. Den matchen har jag inte hunnit se mycket av, men jag noterade att Kina fick ett rött kort, missade straff och att Melanie Behringer ryckte i skytteligan.
Innan jag nu skall försöka få sova lite för att orka se de två sista kvartsfinalerna så vill jag gratulera damfotbollsprofilen Alva Nilsson till att få springa Tjejmilen nästa år. Kul. Det är bara att dra igång träningen…
En av kvartsfinalerna i Champions League lever i alla fall. Birmingham City vann nämligen i går den engelska kvartsfinalen med 1–0 mot Arsenal på hemmaplan.
1–0 är ett riktigt bra resultat att ta med sig till bortamatchen. Ett mål framåt innebär ju att Arsenal måste göra tre. Det gör att dubbelmötet kan bli riktigt spännande.
Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:
Om klippet är talande för matchen så var Birmingham mycket närmare 2–0 än Arsenal var en kvittering.
* Här är även ett klipp med höjdpunkter från Potsdams utklassning i Italien. Det är verkligen ett gräsligt självmål som inleder kavalkaden. Däremot är Julia Simic:s andra mål, det som betyder 5–0 riktigt fotbollsgodis. Först ett fint inlägg från Lisa Evans – som var inblandad i de flesta målen – sedan en tillbakanick från Genoveva Anonma, och slutligen en halvvolley från Simic. Vackert.
Notera också hur Johanna Elsig taktiskt tar av sig tröjan efter sitt 7–0-mål. Därmed fick hon sin andra varning i turneringen, och slipper returen. Däremot är hon därmed varningsfri lagom till semifinalerna.
* I mitt förra inlägg skrev jag om att Champions League behöver göras om. Den uppfattningen delas här av Alva Nilsson på damfotboll.com.
* I går kom även nyheten ut om att Sverige möter Tyskland i Örebro den 29 oktober – om vi klarar VM-kvalet utan att behöva spela playoff.
* En annan nyhet från i går var att SVT och TV4 delar på sändningen av EM 2017. Det var en bra nyhet, för det borde innebära att de flesta matcher kommer att visas i svensk tv.
* Natten mot fredag spelas kvartsfinalerna i F17-VM. De går enligt följande: På övre halvan spelar Venezuela–Kanada och Japan–Mexiko, och på den undre möts Ghana–Italien och Nigeria–Spanien. Eurosport sänder totalt tre matcher. Två vid midnatt och ytterligare en senare på natten. Klart verkar vara att en av de tre matcher som sänds är Ghana–Italien.
* Slutligen ett litet skämtklipp från Göteborgs träningsläger, där assisterande tränaren Stig Fredriksson agerar kalsongmodell. Lite kul är det allt:
Mitt i julstök och nätverksproblem har jag varit lite mindre flitig här på bloggen en period. Nu verkar nätverket funka – peppar, peppar. Och jag ligger väl framme i julstöket.
Nämnda omständigheter har gjort att jag inte har haft möjlighet att blanda mig i ett par aktuella debatter. En som blossade upp häromveckan handlade om Anders Svensson och hans synpunkter på damfotboll i den här artikeln. Det var där han först sa att man inte skall jämföra herr- och damfotboll, bara för att sedan jämföra hur mycket pengar de drar in.
Visst har Svensson rätt i att herrfotbollen i många fall subventionerar damfotbollen. Inte minst när det gäller svensk landslagsfotboll. Men subventioner finns även på många ställen inom klubbfotbollen. Lyon hade exempelvis inte varit en sådan maktfaktor på damsidan om de inte haft ett starkt herrlag som drog in de stora pengarna.
Där är det ju för övrigt så udda att de viktigaste resultaten för Lyons damlags ekonomi är de från herrlagets matcher. Att Lyons herrar nu bara är ett mittenlag i Ligue 1 riskerar att bli dyrt för damlagets framtida satsning.
Men bara för att det finns sanning i det innebär det Svensson sa tycker jag varken att hans uttalande om att damlandslaget är en ren förlustaffär känns speciellt smart eller genomtänkt. Tvärtom. I mångt och mycket sätter Alva Nilsson ord på mina tankar i det här blogginlägget.
* Att göra pengar på damfotboll är för övrigt något som Jitex och Umeå Södra har fått kämpa hårt med under en tid. Det är roligt att läsa att Umeås andralag trots allt verkar få ihop ekonomi för en andra säsong i elitettan. Med tanke på vilken enorm idrottsbredd det finns i Umeå är det imponerande att damfotbollen får så stort sponsorsutrymme att man kan hålla två elitklubbar.
Exakt hur den finansiella situationen är för Jitex vet jag inte. Men när jag läser på Anders Nilsson:s damfotbollsblogg om att han har blivit utskälld av Mölndalsklubbens ordförande för ett tidigare blogginlägg som börjar man ju undra. Visst innehöll inlägget från början en något tillspetsad fråga om huruvida klubben ens skulle existera 2014. Men ändå.
Om Jitex inte klarar av att hantera en fråga i en blogg, då kanske styrelsen trots allt skall vara lycklig över att de inte får större mediautrymme. För med tanke på spelarsituationen hade en kritiskt granskande lokalpress skrivit väldigt många ifrågasättande artiklar om läget, om lokalpressen hade brytt sig. Nu är det ju tyvärr inte många i Göteborgsområdet som bryr sig om Jitex. Något som jag verkligen beklagar, då det är en förening som verkar ha en väldigt bra ungdomsverksamhet.
* På nyhetssidan noteras att Japan Times skriver om att Japan vill ha VM 2023. Från början hade japanerna tänkt sig att ansöka om 2019 års världsmästerskap. Men ett OS har kommit i vägen. Känslan är väl att det här öppnar för ett VM i Europa om 5,5 år. Frankrikes tur? Eller Englands? Eller varför inte ett samnordiskt arrangemang?
Lotta Schelin avslutade sin succésäsong i den franska ligan, där hon ju prisats som dess allra bästa spelare, med att även bli skyttedrottning. Svenskan gjorde ett av målen när Rodez besegrades med 3–0 i sista omgången.
Schelin vinner därmed på totalt 24 mål, fyra före lagkamraterna Eugenie Le Sommer och Camille Abily. Förstås imponerande av Schelin, men ännu mer imponerande av Abily att som defensiv mittfältare snitta i princip ett mål per match.
Viktigast för Lyon i dag var dock att herrlaget slutade trea i ligue 1, och får kvala mot herrarnas Champions League – för det innebär troligen att satsningen på damerna inte behöver minskas.
Kosovare Asllani gjorde två mål i sista omgången när PSG vann med 5–0 mot Guingamp Hon slutade därmed på 17 mål – vilket innebär delad sjätteplats i skytteligan bland annat med klubbkompisen Lindsey Horan.
I damallsvenskan vann Umeå med 2–0 hemma mot Mallbacken. Det får väl anses vara ganska väntade siffror. Lina Hurtig gjorde ena målet, och är nu uppe på tredje plats, jämsides med Marta, i skytteligan. Båda står på sex mål.
Apropå Hurtig läste jag på Alva Nilsson:s twitter att Pia Sundhage skulle ha sagt så här om Umeåspelarens möjlighet att tas ut i A-landslaget:
”Är hon bäst i U19? Dominerar hon där? När hon gör det kommer hon att bli uttagen.”
Hoppas vår förbundskapten har uttryckt sig slarvigt. För det var ett sällsynt dumt uttalande. Vadå dominera? Vilka av våra A-landslagstjejer dominerar till exempel i damallsvenskan?
Där har Hurtig gjort flest mål av alla svenska spelare. Innebär det att hon dominerar? Caroline Seger har gjort ett mål och tre målpass. Dominerar hon därmed tillräckligt för att spela i landslaget?
Det hyperviktiga bottenmötet mellan Vittsjö och Piteå slutade 2–2 efter att Faith Ikidi kvitterat i samband med en hörna i fjärde övertidsminuten. Tungt förstås för Vittsjö som hade behövt en trepoängare.
Efter helgens resultat känns det ganska solklart att nedflyttningslagen ryms inom kvintetten Mallbacken, Piteå, Jitex, Vittsjö och Sunnanå.
Det är rätt öppet mellan lagen, även om min känsla är att Jitex – trots raset i lördags – trots allt kommer att klara sig. De har i grunden en god stabilitet. Och enligt Tony Gustavsson i GP hade hans lag sällsynt bra utdelning på Åbyvallen. Statistiken sa 4–12 i skott på mål, och 1–0 i skott i målställning. Det brukar innebära ett slutresultat på typ 1–3 eller 1–4 – och inte 0–7.
* I övrigt i Europa lade Hoffenheim slag på den sista platsen i Frauen-Bundesliga. Man spelade 3–3 hemma i seriefinalen hemma mot Köln. Gästerna hade 1–2 och greppet om seriesegern när schweiziska forwarden Martina Moser satte det viktiga kvitteringsmålet. Hoffenheim gjorde sedan 3–2 och verkar inte ha varit riktigt hotat på slutet.
* I Danmark gratulerar vi Bröndby till ligaguldet. De ser ut att kunna gå helt obesegrade genom seriesäsongen. En match återstår, och Bröndby har 22 segrar och ett kryss så här långt.
* Arsenal vann FA-cupfinalen mot Bristol Academy med 3–0 efter mål av Stephanie Houghton, Jordan Nobbs och Ellen White.
* I USA:s NWSL fortsätter det att vara jämna resultat i princip i alla matcher. Men poängmässigt håller Portland Thorns och Sky Blue FC på att göra ett ryck. Sophie Schmidt gjorde segermålet när Sky Blue vann med 1–0 mot Kansas City. Därmed leder mycket överraskande fjolårets Kristianstadsmittfältare ligans skytteliga på fem mål.
Mindre överraskande var att Portlands segerskytt i 1–0-segern i ”derbyt” mot Seattle Reign hette Christine Sinclair. Kanadensiskan är en av sex spelare som delar skytteligans andraplats på fyra mål. Hon har sällskap av klubbkompisen Alex Morgan, landsmanninan Diana Matheson, den USA-födda mexikanskan Renae Cuellar samt Morgans båda amerikanska landslagslagskollegor Abby Wambach och Sydney Leroux.
Noterar att svenska krönikörer är rätt hårda i sin dom av Hedvig Lindahl i dag. Här är en genomgång av synpunkterna på målvaktsspelet i våra största tidningar.
Själv är jag splittrad till synpunkterna. Att spela långt ut är ju inte en tavla i sig, vilket flera av krönikörerna verkar tycka.
Men att spela långt ut, trots att det har varit otroligt tydligt i de senaste matcherna att alla motståndare vet om att hon gör det – det är en självmordstaktik.
För alla vet om Lindahls utgångsposition. Det hörde jag Abby Wambach säga på Alva Nilsson:s fråga efter träningsmatchen i Halmstad den 16 maj. Alva har skrivit om det här.
Så totalt sett är sågningen av Lindahl trots allt välförtjänt.
Och Sverige har haft tillräckligt med defensiva problem ändå den här våren. Backarna skall inte behöva springa runt och vara oroliga för skott från mittlinjen. Så jag upprepar min uppmaning: Hedvig, ta en lite lägre utgångsposition!
* OS-arrangören inledde med att göra bort sig totalt. Att presentera Nordkoreas spelare på storbildsskärmen på arena bredvid bilder på Sydkoreas flagga var en högst onödig förolämpning.
Och hur illa man än må tycka om Nordkoreas regim så är ett sådant misstag oförlåtligt.
* Utanför OS presenterade Göteborg i går Yael Averbuch som nyförvärv. En rutinerad, före detta landslagsspelare från USA är förstås ett kanonförvärv.
Men att presentera henne samma dags som det är OS-premiär är inte kanon. Då får man minimalt av utrymmet i massmedia. Har inte klubbarna någon som helst mediautbildning?
FFC Frankfurt vann cupsemifinalen mot Duisburg efter straffar, 7–6. Duisburg hade greppet i flera skeden av matchen, och i straffläggningen. Men Frankfurt tog sig ur alla grepp.
Mest illa ute var Frankfurt i femte omgången av straffläggningen. Duisburg hade gjort mål på sina fyra första, medan inhopparen Ana-Maria Crnogorcevic missat sin för Frankfurt.
Det innebar att lagkapten Annike Krahn ”bara” behövde göra mål på sin för att säkra Duisburgs finalplats. Men Frankfurts målvakt Desirée Schumann tog Krahns straff, och Schumann följde upp med att även stoppa Linda Bresonik:s elvametare. Saskia Bartusiak satte däremot sin för Frankfurt i straffomgång sex, därmed spelar FFC cupfinal i Köln den 12 maj.
Både Sara Thunebro och Jessica Landström fanns med i Frankfurts startelva. Landström spelade fram till Kerstin Garefrekes vid 1–0-målet. Men i 65:e minuten fick Landström ge plats för kvicka Crnogorcevic i Frankfurts anfall. Här är bilder från matchen.
* I går kritiserade jag diverse saker från den damallsvenska upptaktsträffen, och gick ganska hårt åt EFD (Elitföreningen Damfotboll) och deras publikmål.
Generalsekreterare Linda Wijkström fick sig en släng av sleven. Jag står för det jag skrev, men tajmingen var kanske inte klockren. För jag hade missat den här TT-artikeln, här hämtad från SVT:s hemsida, där Wijkström utvecklar EFD:s publiksatsning.
Jag tycker fortfarande att publikmålen för året är för lågt satta, men jag håller med om det hon säger i artikeln. Lägg inte all energi på att spela offer, utan marknadsför det positiva, och det rejält. Klubbarna får sluta smyga ut nyheter om nyförvärv, och börja skrika ut dem över hela landet. Och se till att utnyttja Marta:s närvaro till att locka fler basåskådare.
Det visade sig för övrigt också att Wijkström läser den här bloggen, och det tycker jag förstås är väldigt kul.
* I väntan på mitt slutgiltiga allsvenska tips ger jag här länken till Alva Nilssons tips på feministisktperspektiv.se. Men nej, hon tippar inte rätt…
En blogg om internationell damfotboll 