Pressen vilar tungt på Rosengårds axlar

I helgen spelas den 18:e omgången av damallsvenskan. Avgörandets stund närmar sig med stormsteg, och fyra lag är fortfarande med i guldstriden.

Piteå och Rosengård som har guldet i egna händer. Om något av de båda lagen vinner alla sina fem återstående matcher vinner det också serien.

Troligen gäller även att tvåan Göteborg tar guld om man vinner sina fem avslutande matcher, men det är inte helt säkert. För Piteå måste också tappa poäng i någon match för att Göteborg skall kunna bli mästarinnor.

Kommer ni ihåg den 9 april då det var upptaktsträff för damallsvenskan. Då fick FC Rosengård hela 64,3 procent av guldtipsen. Varken Piteå eller Kristianstad fick några tips, medan Göteborg nådde 7,1 procent.

Kvar i guldracet när det börjar närma sig upploppsrakan är alltså den gigantiska favoriten, en outsider och två riktiga uppstickare. Pressen låg på Rosengård från start, och den har inte minskat. Tränare Jonas Eidevall har själv sagt att han tycker att det egna laget är seriens bästa. Till slut kan det fortfarande bli så att han, och alla vi som tippade Rosengård som guldmedaljörer får rätt.

Men hittills har inte Rosengård motsvarat förväntningarna. Faktum är att Malmöklubben ännu så länge inte har toppat damallsvenskan efter någon av de hittills spelade 17 omgångarna.

Totalt har man varit i serieledning i sex dagar. Det handlar om tre dagar i slutet av april och en dag i maj, då beroende på att man spelade före Piteå i den tredje och den fjärde omgången. Man ledde även serien två dagar i augusti, då beroende det att man spelade före Göteborg i 15:e omgången.

Men när alla lag har spelat lika många matcher har alltså inte Rosengård någon gång legat i toppen av tabellen. Hittills.

Samtidigt som Rosengård fortfarande har guldet i egna händer, har man även det klart tuffast spelschemat av de fyra guldkandidaterna. Utöver att man varvar damallsvenskan med Champions League skall Rosengård möta alla de tre huvudkonkurrenterna. Dessutom har man kvar att spela mot mardrömsmotståndaren Hammarby, som man har tre raka förluster mot, samt Vittsjö som man inte tagit full poäng mot sedan 2014.

Sett till de senaste matcherna tycker jag att det ser ut som att Rosengård känner pressen lite för mycket. Senast föll man tillbaka i fjolårshöstens synder, där man gång på gång tappade fokus, och började skrika över ofördelaktiga domslut.

I Linköping drog Rosengård på sig tre eller fyra varningar till följd av gnäll på domaren. Det är väldigt långt ifrån godkänt. För Sanne Troelsgaard och Nathalie Björn ledde det dessutom till röda kort och avstängningar. Så vinner man inga serier.

Sanne Troelsgaard

I de kommande matcherna ligger stort ansvar på tränare Eidevall och på rutinerade lagkaptenen Caroline Seger att få laget att fokusera på rätt saker – alltså att göra mål och vinna matcher.

Varken Eidevall eller Seger föregick dock med gott exempel i Linköping. Båda visade lite väl tydligt vad de tyckte om domare Sara Persson, något som kan ha bidragit till både förlusten och de röda korten. Seger hade exempelvis en lång och hetsig diskussion med Persson bara minuten innan LFC:s segermål.

Sara Persson och Pernille Harder

Och möjligen fick även Seger ett gult kort för snack på slutet. Det kan dock ha varit för en sen tackling som domare Persson håvade fram ostskivan. Därav tre eller fyra gula kort senast. De där korten kan bli avgörande även den här helgen. För varken Troelsgaard eller Björn får ju spela i söndagens glödheta Skånederby mot Kristianstad.

Det är en match som KDFF måste vinna om man skall ha kvar chansen att höja kronprinsessan Victorias pokal om några veckor. Det kanske inte är en absolut måstematch för Rosengård, men nästan. För i och med förlusten senast börjar marginalerna försvinna för seriefavoriten.

Det finns alltså förutsättningar för en riktig nagelbitare på Malmö IP på söndag 14.00. Noterbart är att KDFF inför förra hösten inte hade vunnit mot Rosengård (eller Malmöklubbens föregångare) i damallsvenskan. Nu har Kristianstad två raka segrar, men ingen av dem har varit i Malmö.

Det är för övrigt inte bara på spelare och ledares humör som man märker att avgörandet närmar sig. Senast var det en del både gummiarmar och -ben hos spelare i topplagen.

Landslagsmålvakten Zecira Musovic släppte ju exempelvis in ett mål (1–1) senast som hon skall rädda 999 gånger av 1000. Och i Göteborg bjöd Filippa Curmark in Vittsjö i matchen genom ett anmärkningsvärt självmål.

Filippa Curmark

Det faktum att väldigt få av de spelare och ledare som är inblandade i guldstriden faktiskt har varit med och vunnit SM-guld gör det hela ännu mer intressant. Det blir väldigt spännande att se vilka som klarar av att hantera pressen bäst.

Rosengård–Kristianstad på söndag är alltså omgångens riktiga toppmatch. För serieledande Piteå väntar bortamöte med Djurgården klockan 15.00 på söndag. Piteå spelar alltså sist av de fyra guldkandidaterna, något som kan innebära extra press.

Jag håller Piteå som favoriter på stadion, men höjer ett varningens finger för ett Djurgården som har tagit nio poäng på de fyra senaste omgångarna.

Först ut i guldstriden är Göteborg. De skall också till Stockholm, men för att möta Hammarby. Den matchen spelas lördag klockan 15.00. Göteborg är förstås klar favorit, inte minst eftersom man värvade Hammarbys kanske bästa spelare, Julia Zigiotti Olme, i somras.

Men samtidigt bör man vara medveten om att Göteborg inte har trivts mot Hammarby de senaste säsongerna. Bajen vände 0–1 till 3–1-seger på Valhalla i våras. Och Göteborg har bara en seger mot Hammarby på de fem senaste mötena.

På söndag är det även ett andra Skånederby. LB07 gästar Vittsjö i det som är sista chansen för Malmölaget. Vid förlust talar allt för att man får börja om i elitettan nästa år. Vid seger lever hoppet om räddat kontrakt vidare.

Apropå elitettan är det i helgen inga inbördes matcher mellan de fyra lag som gör upp om de allsvenska platserna. Dock har trean Lidköping en svår bortamatch i Kalix.

Utanför Sveriges gränser är förstås lördagskvällens final i amerikanska NWSL helgens stora begivenhet. 22.30 svensk tid tar regerande mästarinnorna Portland Thorns emot årets seriesuveräner North Carolina Courage. Matchen går att se på NWSL:s officiella hemsida.

Det är en repris på fjolårets final, där Portland vann lite lätt turligt. Jag håller North Carolina som favoriter, trots att de har bortaplan och trots att de har tre dagars kortare vila. North Carolina har en fantastisk fart i sitt anfallsspel, något jag tror kommer att bli avgörande. Portland har också sin styrka i offensiven, men deras anfallsspel bygger mer på finess.

Om ni har möjlighet att se matchen rekommenderar jag att ni tar chansen. Det kan bli en sevärd historia. En gissning är att det inte kommer att bli så mycket mittfältsspel.

I Frankrike är det måstematch för Montpellier redan i fjärde omgången. På söndag 15.00 tar svensklaget emot ett annat svensklag, PSG. Montpellier måste verkligen vinna för att ha kvar rimliga chanser att sluta topp två i årets liga.

Apropå PSG blev det i dag helt klart att Hanna Glas skrivit på ett tvåårskontrakt med klubben, samt att hon kommer att spela med tröja nummer 2.

I Tyskland är det full omgång på söndag. På DFB-tv visas spännande matchen Essen–Wolfsburg, den har avspark 15.00 på söndag. Noterbart är att det bara var just Wolfsburgs Nilla Fischer av svenskorna som spelade premiäromgången i Frauen-Bundesliga.

I England är det ligaomgång på söndag. Det är dock inga riktiga toppmöten den här gången. Serieledande Arsenal spelar hemma mot West Ham i en match jag hoppas att Jessica Samuelsson får vila ifrån. Hon har ju redan spelat två 90-minutersmatcher den senaste veckan.

Slutligen drog ligan i Italien i gång under fredagskvällen. Stephanie Öhrström vaktade Fiorentinas mål när man vann med klara 6–1 mot Atalanta.

Övriga matcher i premiäromgången spelas under lördagen (fyra) och söndagen (en).

Målfyrverkeri av Lloyd, Schüller och Usme – plus lite upptaktsträff

I dag har det varit damallsvensk upptaktsträff i Stockholm. Där utnämndes FC Rosengård även i år till stora guldfavoriter.

Malmöklubben fick 64,3 procent av tipsen, vilket bland annat väckte känslor hos Linköpings nyförvärv Natasha Dowie.

”Jag blev lite förolämpad när jag såg det. Jag skickade en bild på omröstningen till resten av laget ‘om ni behöver lite extra motivation, så här tycker folk om oss'”

Linköping fick 21,4 procent av tipsen och Göteborg fick 7,1 procent. Ströröster även till Djurgården, LB07 och Hammarby.

Jag vet inte om det är ett glädjande besked för Dowie och alla Linköpingsfans, men förra året var Rosengård ännu större favoriter på upptaktsträffen. Då fick Malmöklubben 73,7 procent av rösterna, medan Linköping bara fick 17,5 procent. Och då gick det ju ganska bra för LFC…

Personligen hade jag svårt att koncentrerat följa upptaktsträffen. Jag kan alltså inte sätta något betyg på tillställningen, men det jag såg tyckte jag var ok. Fast jag noterar att alla inte var nöjda.

För övrigt håller jag på att jobba på mitt eget damallsvenska tips. Och det är inte utan att man har en del våndor, för det känns verkligen inte lättippat i år. Men någon gång i slutet av veckan skall jag presentera tipset.

Den damallsvenska upptaktsträffen hölls ju mitt i ett landslagsfönster. I dag har det spelats två matcher i Sveriges VM-kvalgrupp. Jag hörde Peter Gerhardsson säga på upptaktsträffen att den assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman bodde i samma hotellkorridor som det danska laget inför kvällens match mellan Danmark och Ukraina.

I kväll fick Wikman se sina rumsgrannar komma undan med andan i halsgropen. Danmark vann nämligen bara matchen med 1–0. Och segermålet dröjde ända till den 79:e minuten. Då var det Sanne Troelsgaard som frälste det danska laget.

Sanne Troelsgaard

I övrigt i den svenska gruppen vann Ungern bottenmötet med Kroatien med 3–1. För svensk del återstår ju först hemmamatch mot Kroatien. Därefter väntar dubbelmöten med Ukraina innan gruppspelet avslutas med gruppfinal mot Danmark. Dagens resultat visar dock att matcherna mot Ukraina kan bli luriga historier.

Som jag berättade i det förra inlägget spelas det flera spännande VM-kvalmatcher i morgon. I helgen var det bara en intressant match.

Där blev det 4–0-seger för Tyskland mot Tjeckien. Det var Horst Hrubesch:s första match som ansvarig för det tyska landslaget. Han valde att spela talangen Lea Schüller som forward. Det var andra gången 20-åringen från Essen fick chansen i den tyska startelvan. Och det är synd att säga annat än att hon tog chansen. Schüller gjorde nämligen alla de fyra tyska målen.

Tyskland har saknat en utpräglad måltjuv sedan Celia Sasic lade av. Kanske kan Schüller vara den målgörare man letat efter?

I morgon avgörs det om Sveriges F19-landslag eller Nederländernas får spela EM-slutspel. Lagen möttes i fredags, och det såg länge ut som att det svenska laget skulle ha ett kanonläge. Men en sen nederländsk kvittering gjorde att utgångsläget numera tyvärr ser rätt halvdant ut för svensk del. Fast sett till höjdpunkterna från matchen var 1–1 knappast orättvist.

Sverige och Nederländerna har båda fyra poäng, men det nederländska laget har fem måls bättre målskillnad. Sverige lär behöva ösa in mål mot Slovenien, eller få hjälp av en ungersk poäng mot Nederländerna.

Apropå Nederländerna skrev jag i det förra inlägget om Vivianne Miedema:s fantastiska prestation att nå upp till 50 landslagsmål redan innan hon fyller 22 år. Hon debuterade i landslaget i slutet av september 2013.

En som tog mycket längre tid på sig att nå 50, men som har haft högre tempo på målskyttet i målskyttet än Miedema de senaste åren är Carli Lloyd. Hon nådde 50 landslagsmål i början av april 2014. Nästan exakt fyra år senare kom hon i natt upp i 100.

Hennes mål i 6–2-segern mot Mexiko var ett av det lättare – en nick från en meter. Men 50 mål på fyra år är förstås grymt bra av snart 36-åriga Lloyd.

USA–Mexiko var en träningsmatch där Alex Morgan gjorde två av målen. Morgan var sannolikt världens bästa forward 2012 – ett år då hon gjorde makalösa 28 landslagsmål. Det året fick Morgan pris som USA:s bästa spelare, medan lagkompisen Abby Wambach utnämndes till bäst i världen…

Sedan dess har Morgan haft det rätt tufft, bland annat till följd av många småskador. Men nu verkar hon vara på väg tillbaka på allvar. Morgan blev tvåmålsskytt för andra landskampen i rad och har gjort tolv mål på sina tretton senaste landskamper. Totalt är hon uppe i 85, och närmar sig den där magiska 100-gränsen.

Med Lloyd ingår nu 16 spelare i 100-klubben. Kanske kan Morgan blir nästa medlem?

En spelare som verkligen vräkt in mål de senaste dagarna är Colombias Maria Catalina Usme. Hon inledde det Sydamerikanska mästerskapet med att göra fyra mål i 7–0-segern mot Uruguay. Sedan gjorde hon Colombias enda mål i 1–1-matchen mot Chile. Och i natt gjorde hon de tre första när Colombia vann nyckelmatchen mot Paraguay med hela 5–1. Totalt åtta mål från Usme på tre matcher alltså.

Nattens resultat innebär att det troligen blir just Colombia och Chile som går vidare från grupp A. I grupp B lär Brasilien ta ena platsen. Argentina och Venezuela ligger närmast den andra.

Apropå Brasilien hade de uppvisning mot Ecuador i går. Matchen slutade 8–0, och bland annat var det sista målet en riktig godbit:

I det Asiatiska mästerskapet har Kina vunnit två raka matcher, i dag blev det 3–0 mot Filippinerna. Kina är som väntat klart både för semifinal och för VM i Frankrike.

I den andra matchen i grupp A vann Thailand med hela 6–1 mot Jordanien. På torsdag gör Thailand och Filippinerna upp om den andra VM- och semifinalplatsen i gruppen.

Grupp B fick en intressant start när storfavoriten Australien inledde med en mållös match mot Sydkorea. Sett till klippet nedan var det The Matildas som förde matchen, dock utan att lyckas skapa speciellt många målchanser.

Med tanke på att även Japan ingår i gruppen finns det förutsättningar att gruppen blir en riktig rysare. Japan vann för övrigt sin öppningsmatch mot Vietnam med klara 4–0.

Tillbaka till Australien – och damallsvenskan. I går presenterade Hammarby nämligen Australiens spelskickliga Elise Kellond-Knight som nyförvärv för den damallsvenska vårsäsongen.

Därmed kan alla Hammarbyspelare känns sig säkra på att hålla vattenflaskorna i rätt riktning under våren…

27-åriga Kellond-Knight har betydligt fler styrkor än bara vätskelangning. Hon har en mycket duktig spelare, utrustad med en vänsterfot som är ett fint vapen på fasta situationer.

Hon är mångsidig, och har kommit med i VM:s allstarlag två gånger. 2011 gjorde hon det som vänsterback och 2015 som defensiv innermittfältare. På senare år har hon huvudsakligen spelat på mittfältet, men nu ser det ut som att hon spelar vänsterback igen i de Asiatiska mästerskapen.

 

Fortsatt mörker för svensk damfotboll

I fredags påbörjade jag ett kritiskt inlägg om Pia Sundhage och hennes coachning i torsdagens träningslandskamp mot Kanada. Men så kom en öllastbil och förstörde motivationen. Det kändes helt enkelt inte relevant med gnäll på Sundhage när landet skakades av en terrorattack.

Nu har det gått några dagar och jag tänkte ändå skriva klart det där inlägget. Det blir rätt negativt, men så är vi också inne i en riktigt tung period för svensk damfotboll. I torsdags blev landslaget avklätt och utspelat av ”kraftfulla” Kanada, i fredags tappade damallsvenskan sitt affischnamn när Marta skrev på för Orlando och i dag har F19-landslaget förlorat mot Serbien och därmed missat ett drömläge att gå till EM-slutspel. Mörker.

Nu fokus på torsdagens landskamp. Jag reagerade redan innan matchen på flera saker som sades av spelare och ledare. Bland annat sa vår förbundskapten till Cmore att hon hade tre nya spelare i startelvan: Josefin Johansson, Lina Hurtig – och Olivia Schough.

Olivia Schough

Sundhage kallade alltså Schough för en ny spelare i landslaget. Hur tänkte förbundskaptenen där?

För er som inte är helt insatta i hur landslaget sett ut på senare år kan jag berätta att Schough har varit med i näst intill alla trupper under drygt fyra års tid. Eskilstunaforwarden har spelat 52 A-landskamper under Pia Sundhage, bland annat hela fjolårets OS-final. Visst har det varit många inhopp för Schough, men står man på drygt 50 landskamper kan man väl knappast kallas för ny spelare?

Inför matchen reagerade jag även över att det svenska lägret beskrev Kanada som ett fysiskt lag. Det var en sanning fram till och med VM 2015, där Kanada precis som Sverige misslyckades. Men medan Sundhage körde vidare med samma gamla spelare efter VM valde Kanada och John Herdman att röra om rejält. De senaste 1,5 åren har han byggt om sitt lag, han har skapat ett ungt och spelskickligt Kanada. Bland annat bytte han in 15-åriga talangen Jordyn Huitema mot Sverige.

Just spelskickligt är däremot ett ord som inte går att använda på vårt svenska landslag. Vi har ett fysiskt starkt och välorganiserat gäng, som är tungt att möta. Men boll- och spelskickligt är inte vårt lag.

Jag har tidigare undrat lite över hur vår anfallsstrategi ser ut. Det har jag nu äntligen fått veta. Jag hade tidigare uppfattat att tanken med det nya spelsättet var att landslaget skulle få till fler centrala anfall, att Kosovare Asllani skulle få bollen rättvänd. Tydligen hade jag fattat fel, det är återigen via kanterna vi skall anfalla:

Det här med curlingytan var förresten ett helt nytt begrepp. Någon som kan förklara var det kommer ifrån?

Det här klippet såg jag efter att jag hade sett matchen. Då var jag redan lite upprörd över att Sundhage gav de minst meriterade spelarna skulden för det svaga spelet i den första halvleken, en halvlek där hela det svenska laget var svagt.

Med den upprördheten i botten reagerade jag på att det första Sundhage säger i klippet är ett av hennes favorituttryck, ”vi vill göra varandra bra”. Frågan jag ställer där är hur Sundhage gjorde Lina Hurtig och Josefin Johansson bättre genom att byta ut dem i halvtid?

Min upprördhet minskade inte av att det ju framför allt var Sundhage själv som blev avklädd i den där första halvleken. Hennes lirare blev ju utspelade av kraftfulla Kanada, ett Kanada som visade upp en grym träffsäkerhet i sin taktik. John Herdman flyttade över spelskickliga Ashley Lawrence på högersidan och anföll mot Sveriges defensivt svaga vänsterkant, samtidigt som man lämnade yta åt Jessica Samuelsson på den svenska högerkanten. Vår förbundskapten hade inga motdrag.

Mina anteckningar från den första halvleken såg ut så här:

”Sveriges forwards springer så att Kanadas backar hela tiden kan se dem. På så sätt gör svenskorna det lätt för Kanada att försvara sig.”

”Kanadas backlinje är bättre bollspelare och har mycket större tålamod än Sveriges i uppspelsfasen.”

”Kanada är ett spelande lag. De slår väldigt få långbollar på chans. När de spelar långt är det genomtänkta passningar de slår. Sverige däremot slår massor av chansbollar på första bästa löpning.”

Anteckningarna visade även att Kanadas mål kom på ett fantastiskt anfall. De höll bollen inom laget i 47 sekunder och slog 16 raka passningar innan Janine Beckie stötte in segerbollen.

Efter paus bet Sveriges fysik bättre och Kanada fick inte lika stort utrymme till finlir. Samtidigt var det Kanada som hade det mest genomtänkta spelet även efter paus, och det kändes lite som att en orsak till att Sverige kunde lyfta spelet lite var att Kanada minskade sitt risktagande och var rätt nöjt med 1–0.

Och trots att Sverige såg bättre ut efter paus skapade vi bara en enda het målchans i hela matchen – och det var Linda Sembrant som nickade utanför efter hörna på övertid.

Nilla Fischer tyckte i en tv-intervju just efter slutsignalen att oavgjort hade varit mest rättvist. Det tycker inte jag. Jag tycker att Kanada vann hur rättvist som helst.

I fredags, på den damallsvenska upptaktsträffen, var Sundhage och Lilie Persson med och pratade lite om läget i landslaget. Persson sa att:

”Vi är inte stressade. Men vi behöver skapa fler målchanser.”

Sundhage konstaterade att det går att föra matcher genom ett bra försvarsspel. Där håller jag med, och med den trupp Sundhage valt måste försvarsspelet sättas i centrum. Sveriges chans i EM-slutspelet är inte ett genomtänkt anfallsspel, utan ett tajt försvar kryddat med snabba kontringar och vassa fasta situationer.

Sundhage sa också att hon fram till nu hade testat många spelare, men att:

”Vi behöver spela ihop ett lag. Nu är det slut med letandet, prövandet, ‘ta chansen’. Vi har tre matcher kvar innan EM, där behöver vi spela ihop en elva.”

Personligen har jag upplevt det som att Sundhage har tagit varenda chans under våren att spela ihop sin EM-elva. För alla har väl räknat ut att laget blir: Lindahl – Samuelsson, Fischer, Sembrant, Andersson – Seger, Dahlkvist, Asllani, Xxxx – Schelin och Xxxx.

Vilka som tar de två vakanta platserna återstår att se. På mittfältet lär den sista platsen gå till Hanna Folkesson eller Elin Rubensson och på topp ligger väl ”den där nya Schough” väl till – om inte Sundhage håller dörren öppen för Fridolina Rolfö. Stina Blackstenius borde vara högaktuell, men känslan är att hon är en bit ner i hackordningen.

Personligen hade jag gärna sett att Sundhage verkligen testat Katrin Schmidt och Marija Banusic under våren, men så blir det inte. Därmed känns det som att vårt EM-lag går miste om två tänkbara jokrar.

För Sundhage blir det nu viktigt att jobba med det taktiska upplägget. Våra kommande motståndare lär ju kolla på hur Kanada jobbade på kanterna och köra liknande upplägg. Sedan blir det otroligt viktigt med våra fasta situationer. Motståndarna är rädda för svenska inläggsfrisparkar och hörnor. Det var faktiskt rätt tydligt hur rädda kanadensiskorna var för att dra på sig just hörnor.

En annan fundering är varför förbundskapten Sundhage pratar så mycket om den inledande Tysklandsmatchen i EM. Visst är den viktig, men det skulle inte vara hela världen om vi förlorade den matchen. Det räcker ju sannolikt med segrar mot Italien och Ryssland för att Sverige skall ta sig till kvartsfinal.

Innan jag lämnar vårt landslag för nu hörde jag någon av spelarna skylla vårt bristfälliga passningsspel på att det är april och huvuddelen av de svenska spelarna inte är i säsong ännu.

Jag kan upplysa om att situationen är identisk för de kanadensiska spelarna. De är inte heller i säsong, men de klarade av att spela riktigt fyndig fotboll ändå.

Kanada spelade för övrigt mot våra EM-motståndare Tyskland i går. Kanada startade med samma tio utespelare som mot Sverige, och åkte på en 2–1-förlust efter sent tyskt segermål. Noterbart att det tyska ledningsmålet kom på en riktigt grov tavla från 21-åriga målvakten Kailen Sheridan:

I Tyskland ifrågasätts för övrigt nya förbundskaptenen Steffi Jones upplägg av experter. Man undrar om hon vet vad hon håller på med. Något vi känner igen från svenska förhållanden…

I övrigt de senaste dagarna har det spelats ytterligare flera intressanta landskamper. Våra EM-motståndare Italien fick ett meriterande kryss mot England:

Vår tredje gruppmotståndare Ryssland har varit i USA och inkasserat två klara förluster. USA (och Skottland) väntar för övrigt för Sverige i juni:

Av de här båda klippen är det rätt tydligt att ryskorna i alla fall är sårbara på kanterna.

Lämnar vi Sveriges EM-gruppmotståndare och kollar på andra intressanta vänskapsmatcher i Europa har den mest laddade varit Frankrikes 2–1-seger mot Nederländerna:

Faktum är att det även spelas tävlingslandskamper i Europa för tillfället. VM-kvalet är nämligen igång. Fast det här skedet är rätt ointressant, inget av de lag som är igång kommer att kvala in till Frankrike 2019. Däremot är Asiens pågående förkval klart mer intressant.

Höjdarmatchen i det kvalet var mötet Nordkorea–Sydkorea i Nordkorea i fredags. Lagen spelade 1–1 inför 42000 åskådare.

Resultatet gör att gruppen blir en målskillnadsaffär, och där är det fördel Sydkorea. Nordkorea har spelat klart, och stannar på 18–1 i målskillnad efter 5–0 mot Hongkong, 8–0 mot Indien och 4–0 mot Uzbekistan.

Sydkorea har kvar att möta Uzbekistan och står på 17–1. Vinner sydkoreanskorna med två måls marginal i morgon förmiddag går de vidare till slutkvalet, medan Nordkorea har spelat klart.

I övrigt i Asiens förkval står det klart att Thailand och Filippinerna har gått vidare till slutkvalet. I den fjärde och sista gruppen gör Vietnam och Myanmar upp i en ren gruppfinal i morgon. Sedan tidigare är Jordanien (värdnation), Japan, Kina och Australien klara för slutkvalet, tillika Asiatiska mästerskapet.

Smått och gott från upptaktsträffen

I dag har jag suttit framför datorn och kollat damallsvenskan.tv:s sändning från den damallsvenska upptaktsträffen. För er som missade begivenheten kommer här en resumé.

Först kan man konstatera att Pia Sundhage inte lyckas speciellt bra med att få de damallsvenska klubbarna att placera landslagsspelarna på ”rätt position” i laget. Vi känner ju sedan tidigare till att Magdalena Ericsson spelar mittback i Linköping och att Elin Rubensson numera är central mittfältare i Göteborg. I dag visade det sig dessutom att Olivia Schough skall spela på mittfältet i Eskilstuna i år.

En av de viktigaste sakerna på upptaktsträffen är ju tipsen. När det gäller guldtipset inträffade något konstigt, det blev två olika mästarlag. Det arrangerades nämligen två olika tips av vilka som blir svenska mästarinnor 2016, ett före lagpresentationerna och ett efter.

Det före föll ut så här:
1) Rosengård 55,6 %
2) Linköping   37,0 %
3) Eskilstuna och Göteborg 3,7 % vardera

Vi tipset efter lagpresentationerna uppfattade jag inte procenttalen för alla lag som fick röster, men toppen var i alla fall:
1) Linköping    52,8 %
2) Rosengård  37,7 %

Hur den där växlingen gick till kan man ju fundera över. Klart är att både Rosengård och Linköping kan kalla sig för upptaktsträffens guldfavoriter.

Ett annat tips gällde vem som vinner skytteligan. Här är toppen av den omröstningen:
1) Pernille Harder          46,5 %
2) Olivia Schough          11,6 %
3) Tabitha Chawinga       9,3 %
3) Pauline Hammarlund  9,3 %
5) Gaelle Enganamouit   7,0 %
6) Natasa Andonova       4,7 %
6) Jenny Hjohlman          4,7 %

Noterbart var att Stina Blackstenius inte var valbar. Jag förvånas också över att Enganamouit bara fick 7,0 procent av rösterna. Hon har nämligen min röst.

När bästa nyförvärven skulle rankas hamnade däremot Kamerunforwarden i topp. Den röstningen slutade så här:
1) Gaelle Enganamouit    27,3 %
2) Katrin Schmidt         22,7 %
3) Pauline Hammarlund  18,2 %
3) Emilia Appelqvist     18,2 %
5) Lieke Martens            6,8 %

Man tippade även vilket lag som vinner elitettan. Där föll tipsen så här:
1) Hammarby       46,5 %
2) LB 07               18,6 %
3) IFK Kalmar         7,0 %4) Hovås/Billdal, AIK, Sunnanå och Växjö, alla 4,7 %

I övrigt tyckte jag att bildkvaliteten på damallsvenskan.tv var utmärkt, medan ljudet var lite svagt. Hanna Marklund är nästan alltid lysande, dagens insats var inget undantag. I dag hade hon sällskap av Emelie Ölander på scenen. Ölander är underhållande och skötte sin uppgift på ett bra sätt.

Jag gillade även att man i år tog en spelarbild, och inte bara en tränarbild med en massa män på. Huvudpersonerna i damallsvenskan är ju trots allt kvinnor.

Fantastiska Hanna Marklund

Jag har vid flera tidigare upplagor gnällt rätt mycket på de damallsvenska upptaktsträffarna. I dag är det dags för en hyllning.

Från min position framför datorn har jag inte mycket att klaga på. Tvärtom är det här den bästa upptaktsträff jag har sett, den klart bästa. Det har varit ett bra upplägg där färgstarka spelare har fått stå för sig själva och i centrum – inte i skuggan av fåordiga tränare. Bra jobbat.

Vid fiaskoupptaktsträffen 2012 tyckte jag att Anna Brolin gjorde en mycket blek insats. Men i år sköter hon sig alldeles utmärkt, sannolikt mycket beroende av att hon har en klippa att luta sig mot. För Hanna Marklund är verkligen fantastiskt bra.

Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

Daniel Kristiansson och Hanna Marklund

När Marklund började som expertkommentator tyckte jag att hon var lite för snäll mot sina tidigare lagkompisar. Men det gick snabbt över. Nu levererar hon snabba och klara analyser även under direktsändningar. Och hon backar inte för obekväma sanningar, inte ens när föremålen för sanningarna står bredvid henne.

Hennes insats i dag är precis så bra som man hade hoppats – och trott. Marklund är klockren och har gjort upptaktsträffen till en ren njutning.

Guldet hamnar i Tyresö igen

Det är mindre än en timme till seriestart, och jag har nått fram till den fjärde och sista delen av mitt damallsvenska tips. I år är jag tyvärr tråkig, och tror som majoriteten – att SM-guldet återigen hamnar i Tyresö.

På upptaktsträffen i tisdags föll tipsen så här:

1) Tyresö med 51,2 procent av rösterna
2) Malmö         32,1
3) Göteborg      9,5
4) Linköping      2,4
Umeå                2,4

Min uppfattning är att fördelningen mellan lagen följer ungefär samma fördelning, dock skall Linköping och Umeå strykas från listan. Oddset för klubbarna bakom de tre topplagen bör ligga på tiondels procent.

För det är mellan Tyresö och Malmö det står. Göteborg är egentligen den enda outsidern.

Malmö har alltså chansen. Men laget visade bristande kapacitet när det väl gällde i fjol. Guldet såg ju ut att vara klart. Men efter 13 raka segrar blev det bara en poäng på de två sista omgångarna. Då har man svag vinnarkultur.

Tyresö har inte heller hunnit bygga upp någon riktig vinnarkultur. Men trots att försäsongen delvis har varit darrig så tror jag stenhårt på dem.

För spelmässigt var Tyresö klart bättre än Göteborg i supercupen. Mästarlaget skapade massor av chanser, och när trion Vero, Marta och Christen Press lärt sig varandra kommer även målen.

Här är min genomgång av de tre topplagen:

1) Tyresö FF
In
: Christen Press (Göteborg), Malin Diaz (AIK), Sara Thunebro (FFC Frankfurt) och Jennifer Hermoso (Rayo Vallecano, Spanien)
Ut: Madelaine Edlund (uppehåll), Helén Eke (Kif Örebro) och Josefine Öqvist (Kristianstad), Lisa Klinga (Piteå, lån) och Pauline Hammarlund (Linköping)

Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet – ett väl beprövat segerrecept.

Att Christen Press kommer in i stället för Madelaine Edlund har alla förutsättningar att bli ett lyft. I den här omgivningen blir jag inte förvånad om Press kan komma i närheten av 30 mål.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Lägg till att Marta skall spela centralt, och koncentrera sig på offensiva löpningar – och Tyresö känns ännu mer sylvassa i djupled än i fjol.

Apropå Marta sa tränare Tony Gustavsson så här på upptaktsträffen:

”Marta hade på tok för många maxlöp förra året – framför allt defensiva. Hon skall vara 80/20 i fördelning offensiva/defensiva löpningar.”

Marta skall alltså springa framåt. Lagets svaghet finns som jag ser det i löpningarna bakåt. Där saknas för tillfället snabbheten för att hävda sig i Champions League. Tränare Gustavsson uttryckte det så här på upptaktsträffen:

”När det gäller omställningsspelet är vi inte där vi bör vara för att hävda oss internationellt. Lagen ställer om till anfall mycket snabbare än vi är vana vid.”

Men i allsvenskan håller Tyresö alltså tillräcklig kvalitet för att försvara guldet. De vann tio av höstens elva matcher i fjol, och med en bra start tror jag att säsongen kan bli ett enda långt segertåg.

2) LdB FC Malmö
In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Yoreli Rincon (Piracicaba, Brasilien) och Kathleen Radtke (Jena).
Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (Hammarby).

Kommentar: Precis som Tyresö har Malmö en väldigt offensiv satsning. De visar att de hoppas ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.

Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Och man har hämtat Colombias affischnamn Yoreli Rincon i Brasilien. Med dem har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.

Utöver nyförvärven får man snart åter Frida Nordin och Therese Sjögran från korsbandsskador. Nye tränaren Jonas Eidevall står inför en utmaning i att hitta bästa möjliga startelva. Och i en annan i att hålla de som sätts på bänken nöjda med sin tillvaro.

Manon Melis

Manon Melis

Offensiva spelare finns det ett överflöd av. Hör bara här: Rincon, Sjögran, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Manon Melis och Elin Rubensson.

Backlinjen är okcså väldigt offensivt lagd. Och att den har defensiva brister avslöjade Lyon på ett skoningslöst sätt. En back som är riktigt duktig i defensiven är unga Amanda Ilestedt. Henne vill Eidevall gärna ha in i EM-truppen. Under upptaktsträffen sa han:

”Jag tycker att det var synd att Amanda inte var med till Algarve cup och utvärderades där. Nu står hon på noll landskamper och får svårt att nå EM.”

Jag håller med.

Förhoppningsvis kan Malmö hänga med Tyresö i guldstriden. För visst vore det kul om guldstriden lever långt in på senhösten?

3) Göteborg FC
In
: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Jessica Landström (Djurgården) och Jodie Taylor (Birmingham).
Ut: Christen Press (Tyresö) och Ingrid Wells (Washington Spirit)

Kommentar: Göteborg nämns som en tänkbar utmanare om guldet. För att blir det måste trion Jessica Landström, Jodie Taylor och Cathrine Dyngvold klara av att ersätta skyttedrottningen Christen Press.

För ett par veckor sedan hade jag varit tveksam till att de skulle klara det. Press gjorde 17 av Göteborgs 48 mål i damallsvenskan i fjol, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League.
Jag trodde faktiskt att tränare Torbjörn Nilsson skulle tvingas lägga om spelsättet när Press nu istället återfinns i Tyresö.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Men sedan visade Taylor både hög klass och fart i supercupen. Därför tror jag numera faktiskt att Göteborg till och med har ett bättre lag i år än i fjol.

Nyckel ett blir säsongsstarten. Genom att vara svårstartat tappade man guldet 2011, och i serieupptakten försvann toppkontakten tidigt i fjol.

Nyckel nummer två blir spelet på gräs. Det har inte varit tillräckligt bra de senaste åren.

Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC hade nog behövt bredda för att inte vara extremt känsliga för skador. Varför har de inget lag i den nya F19-serien?

Jag tror att Göteborg slutar trea med viss marginal ner till övriga lag. Fast jag är högst tveksam till att Göteborg har mental styrka att hänga med Tyresö och Malmö i guldracet.

* Övriga lag har jag placerat in i tabellen i tre andra inlägg. De finns här:

Om lag 4) Kristianstads DFF, 5) Linköpings FC och 6) Umeå IK läser du här.

Om lag 7) Piteå IF, 8) Vittsjö GIK och 9) Jitex BK läser du här.

Om lag 10) Kif Örebro, 11) Sunnanå SK och 12) Mallbackens IF läser du här.

* Givetvis är det här inte den enda bloggen som bjuder på damallsvenska tips. Bloggen Spelare12 har gjort en rejält gedigen genomgång av serien, lag för lag.

Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg har presenterat lagen två och två.

I år har även damfotboll.com satt ihop ett tips. Kul. Här är även ett tips från Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson.

Spelet kan börja…

I Norge tog de rätt bild

Jag skummade i går igenom en mängd artiklar som skapades under tisdagens damallsvenska upptaktsträff. Det är kul att konstatera att många var både intressanta och riktigt välgjorda.

En bra genomgång av alla artiklar finns här. Av kvällstidningarna hade Expressen det bästa paketet, med dels spelarnas drömlöpsedlar, dels en artikel om alla utlänningar i serien samt dels en välskriven och tänkvärd krönika av Tomas Pettersson. Han tar bland annat upp bristen på lösningar för att locka publiken till arenorna.

Aftonbladet väljer att satsa mest på utlänningarna i serien. De får antalet till 69, medan jag här bara har hittat 68. Vilken har jag missat?
Expressen var alltså också inne på det ämnet. I deras artikel gör Lilie Persson som Pia Sundhage nyligen, alltså kritiserar klubbarna för att inte ge unga talanger chansen. I Aftonbladet slår klubbarna tillbaka med att det inte finns tillräckligt många bra talanger.

Jag är som bekant inne på klubbarnas linje, att talangerna ofta inte håller tillräckligt hög klass. Samt att flicklandslagsspelarna mår bra av att tvingas jobba för sina platser i den högsta serien.

Utöver kvällstidningarna hade förstås även många lokaltidningar bra och läsvärda texter från upptaktsträffen. En favorit var Kristianstads-Bladets hyllning av färgstarka Elisabet Gunnarsdottir.

KDFF-tränaren var för övrigt enda kvinna på den bild som kablades ut till alla medier efter upptaktsträffen. Jag trodde att man även tog en bild av alla närvarande spelare. Det visade sig vara fel. Synd, för hur kul är det med en bild på tolv gubbar när man skall lansera en serie för kvinnor?

Expressens uppslag från upptaktsträffen.

Expressens uppslag från upptaktsträffen.

Utöver damallsvenskan startar även elitettan, toppserien och NWSL till helgen. I Norge har man också haft upptaktsträff i veckan. Då togs den bild jag efterfrågar. Här finns ett smakprov.

Jag kallar mig verkligen inte expert på nämnda tre serier. Fast om jag tillfrågas om tips ser jag Sirius, AIK och Hammarby som huvudfavoriter i elitettan. Känslan är att lagen från söderettan får det tufft. Både Öster och Qbik ser exempelvis betydligt sämre ut i år än i fjol. Båda kan till och med tvingas få kämpa för att hänga kvar.

I Norge känns mästarinnorna LSK Kvinner som självklara guldfavoriter även i år. Första utmanare lär i nämnd ordning vara Stabaek och Arna-Björnar. Däremot har Röa tappat flera tunga pjäser, vilket lär innebära att laget inte kommer att kunna blanda sig i guldstriden. Kanske kan nykomlingen, och tillika svensklaget, Avaldsnes bli årets raket.

NWSL känns nästan omöjlig att tippa, med tanke på att det är åtta helt nya lag. Skulle jag tvingas sätta en peng på något lag skulle det dock bli Portland Thorn som har världens sannolikt vassaste anfallspar, Christine Sinclair och Alex Morgan, som sina trumfkort.

Inlägg 1000 – de åker ur i år

Det här är inlägg nummer 1000 på den här bloggen. Jag firar det med en kopp kaffe, och genom att dra igång mitt damallsvenska tips.

Det här inlägget kan man också se som en tredje och sista genomgång av hur klubbarna klarat sig under silly season.

Den senaste lägeskollen hade ganska dålig tajming. För dagen efter exploderade verkligen damallsvenskans silly season med sju intressanta övergångar. Bland annat gick duon Christen Press och Malin Diaz till Tyresö och Jessica Landström hamnade i Göteborg.

Nu är det bara dagar kvar till avspark, och transferfönstret är stängt. Så några intressanta övergångar lär det inte bli i morgon. Alltså känns det som hög tid att avge mitt slutgiltiga damallsvenska tips.

Senast konstaterade jag att det bara var de båda topplagen Tyresö och Malmö som såg ut att få ett starkare premiärlag i år än de hade under hösten 2012. Sedan dess har även Göteborg, Kristianstad och Umeå flyttat fram sina positioner.

Men som jag ser det finns det inte mycket som talar emot att årets damallsvenska blir en högst skiktad serie. Hur många skikt det kommer att handla om får vi se.
Men känslan är att två lag står i särklass. Sedan kommer en grupp om fyra lag. Där bakom kommer ytterligare en grupp om fyra lag. Slutligen har vi två frågetecken, som riskerar att hamna i en egen grupp i botten.

Det känns ganska lättippat, såtillvida att det är lätt att placera lagen i rätt grupp. Däremot är inte rankingen inom grupperna speciellt lätt att göra. Där har jag vacklat rejält. Dessutom kommer det förhoppningsvis även att dyka upp en eller annan skräll.

När det gäller skrällarna har jag insett att jag är usel på att förutspå dem. Så här är del 1 av mitt skrällfria tips. Först ut är lagen på de sista placeringarna, alltså tio till tolv:

Sara Larsson

Sara Larsson

10) Kif Örebro
In:
Marie-Eve Nault (Kanada), Helén Eke (Tyresö FF), Emma Salomonsson (ÖSK Söder), Michelle De Jongh (Mariestads BoIS, från den 1 juli) samt Irena Martinkova och Lucie Martinkova (båda Sparta Prag, Tjeckien)
Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir och Olina Vidarsdottir (Chelsea, England), Emelie Lundberg (Eskilstuna United), Linda Fransson (?), Fanny Persson (?), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar).
Kommentar: Med sina elva bästa spelare på planen i 90 minuter och 22 omgångar är Kif Örebro ett lag för topp åtta. Men jag tror tyvärr inte att laget klarar sig utan skador. Och truppen är tunn.

Örebro har dock fått ihop ett klart starkare lag än jag först trodde. Känslan var ju den att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man i alla fall ihop ett gäng som bör ha ganska god chans till nytt kontrakt.

På den damallsvenska upptaktsträffen tippades Örebro näst sist. Hela 35,6 procent av de närvarande hade laget på nedflyttningsplats.

Men trots förlusten av Marie Hammarström kan faktiskt Kif ha ett starkare lag i år än i fjol. Sara Larsson är ju kvar – men dock inte frisk från seriestart. Hon kommer att behövas i backlinjen, så frånvaron får inte bli alltför långdragen.

Kvar är också Stephanie Labbé, Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och unga Linda Hallin – som kan vara redo att bli en allsvensk profil. Nigerianska forwarden Sarah Michael är också kvar. Fast skall man tro rapporterna så är hon så mycket bättre tränad i år att hon kan betecknas som ett nyförvärv.

Lägg till två tjeckiska tvillingar och att man kryssat borta mot Tyresö på försäsongen. Jo, Örebro hänger nog kvar i år också.

Annika Kukkonen

Annika Kukkonen

11) Sunnanå SK
In: Susanne Nilsson (AIK), Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall), och Carys Hawkins (Umeå Södra/Perth Glory, Australien), Julia Spetsmark (QBIK), Matilda Rosqvist (Djurgården) och Sandra Betschart (Sindelfingen, Tyskland).
Ut: Anna Bodén (Morön), Yanru Zhang (???) och Hanna Glas (korsbandsskadad)
Kommentar: Skelleftelaget tippades ur allsvenskan av 33,2 procent av de närvarande vid upptaktsträffen. Det placerade dem trea från slutet – alltså på fast mark.

Nu skall jag ju ärligt konstatera att jag inte har sett Sunnanå, utan går på instinkt när jag tippar ner dem i elitettan. Jag gör det mest eftersom det känns som att samtliga de tio lag som är kvar från fjolårets damallsvenska har fått ihop trupper med åtminstone 12–13 högklassiga spelare.

Sunnanå har värvat bra, och kanske också kan noteras för ett dussin spelare av god damallsvensk klass. Alltså har de chansen att krypa ovanför nedflyttningsstrecket. Men det krävs nog att Sussie Nilsson placerar sig högt i målvaktsligan även i år.

Nilsson pratade för övrigt om sitt val mellan Sverige och Serbien på upptaktsträffen. Hon sa inte vad det lutade åt, men att valet stod mellan drömmen (Sverige) eller att få internationell rutin (Serbien).

Apropå Sunnanå sa hon:

”Jag vet att vi är redo att ge allihopa en omgång.”

Låter lovande.

Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

12) Mallbackens IF
In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK) och Emmie Johansson (QBIK).
Ut: Anna Arnfeldt (slutar) och Felicia Edgren (QBIK).
Kommentar: Nästan 88 procent av de närvarande på den damallsvenska upptaktsträffen tippade att Mallbacken kommer att åker ut. Trots att jag gärna skulle vilja placera nykomlingarna högre i tabellen ställer jag in mig i ledet.

På nämnd upptaktsträff konstaterade tränare Stefan Johansson att hans lag sannolikt har seriens tunnaste trupp. Där har han nog rätt.

Han sa även att laget inte har förlorat en seriematch hemma på Strandvallen på 2,5 år. Det stämmer däremot inte. Dalsjöfors var nämligen där och vann med 1–0 i maj i fjol. Fast å andra sidan ströks ju den matchen i efterhand. Så kanske kan man ändå säga att Mallbacken är obesegrat i 2,5 år…

I söderettan vilade laget på en god defensiv grund, och man hade en stabil målvakt i Katie Fraine. Men i den match jag sett laget kändes inte defensiven så stark att det går att luta sig mot den i allsvenskan. De släppte nämligen till ett antal rena frilägen mot Jitex. Det är inte lovande.

Helt avsågade tror jag dock inte att Mallbacken kommer att bli. Man har egna stjärnskott i vassa Mimmi Larsson på topp, och spelskickliga Julia Karlenäs på mitten. Men man hade nog behövt ett par namnkunniga nyförvärv till för att på allvar kunna utmana om en plats över nedflyttningsstrecket.

Och till sommaren blir det någon mer värvning – läs om det här. Det kan vara för sent.

Brolin bleknade när Östberg slog till

Jag kanske ropade hej lite väl tidigt angående kvaliteten på dagens upptaktsträff. Visst höll Hanna Marklund den höga nivån hela vägen.

Men Anna Brolin lyckades inte dölja sin okunskap om damallsvenskan genom hela utfrågningen. Det är förstås inte någon lätt uppgift att hålla i en sådan här stor genomgång, där man måste ha örnkoll på tolv olika lag.

Under förmiddagen lyckades Brolin på ett ganska bra sätt dölja att hon saknar nödvändig örnkoll. Men efter lunchen sjönk hon under godkänd lägstanivå i några utfrågningar. Bland annat lyckades hon inte ställa en enda meningsfull fråga när AIK och Öster var uppe för att representera, och presentera, den nya elitettan.

Att jag var så positiv i mitt förra inlägg berodde nog allra mest på att mina förväntningar var obefintliga. För vid fjolårets upptaktsträff var utfrågningarna ofta så dåliga att man satt på golvet och skämdes å Brolins vägnar.
Så illa var det inte i år. Sannolikt mycket på grund av att Marklund var så påläst, och lyfte nivå. Dock var mentometerfrågorna riktigt dåligt formulerade, vilket gjorde att de mer blev en belastning än en tillgång.

Och för mig bleknade Brolins/Marklunds jobb ganska rejält senare på eftermiddagen. Då hade nämligen SVT Play en utmärkt egen intervjurunda där alla tränare utfrågades under fyra–sju minuter av Chris Härenstam och Frida Östberg.

Tidigare har jag alltid tyckt att Östberg varit ganska svag som expert. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför.
Men i dag ändrades min uppfattning. För Östberg var lysande, och bar SVT:s utfrågningar på sina axlar. Kanske passar det henne bättre att få ställa frågor, än att försöka ge svar?

Exempelvis konstaterade Malmös tränare Jonas Eidevall nöjt: ”vilka bra frågor” efter sin lilla utfrågning.

Så trots att Hanna Marklund var riktigt bra så vann Härenstam/Östberg en mycket klar seger mot Brolin/Marklund.

SVT:s intervjuer finns för övrigt klubb för klubb på SVTplay nu. Här är länkar:

* Tyresö, Tony Gustavsson
* Malmö, Jonas Eidevall
* Linköping, Martin Sjögren
* Kristianstad, Elisabet Gunnarsdottir
* Vittsjö, Thomas Mårtensson och Simon Sjöfors
* Mallbacken, Stefan Johansson
* Umeå, Joakim Blomqvist
* Örebro, Rickard Nilsson
* Sunnanå, Stefan Ekström (målvaktstränare)
* Jitex, Stefan Rehn
* Piteå, Stellan Carlsson
* Göteborg, Torbjörn Nilsson

Fler citat och noteringar från upptaktsträffen kommer de närmast dagarna ihop med mitt damallsvenska tips. Planen är att publicera tipset i fyra delar om vardera tre lag medd start i morgon.

Damallsvenskan 2012, en jämn serie? Knappast, va

På den damallsvenska upptaktsträffen gjorde jag ett stort reportage för BT, där jag ”utredde” vilken damfotbollsliga som är världens bästa. Jag byggde allt kring en enkät, där jag rakt av frågade just vilken som är världens bästa liga.

De allra flesta jag pratade med svarade damallsvenskan. Och den vanligaste motiveringen var att vår serie är jämnast i världen.
Här är några av de svar som var i BT den 15 april:

Nilla Fischer, Linköpings FC:

”Det tycker jag allsvenskan är. Vi har en bra topp, och en bredd som ingen annan liga har. Ser man till resultaten är det nästan så att alla kan slå alla. Varken Frankrike, Tyskland eller England har en så jämn serie.”

Johanna Frisk, Tyresö FF:

”Sveriges – det har vi väl konstaterat här idag… Amerikanska WPS har stängt, och vi har fått in ännu fler riktigt bra spelare. Tyskland är också bra, alla spelare från deras landslag spelar ju på hemmaplan. Men vi har mer internationell spridning på våra spelare.”

Stina Segerström, Göteborg FC:

”Det är damallsvenskan. Det är Tyskland som är med och konkurrerar, men de har fortfarande lite för stort glapp mellan sina topp- och bottenlag.”

Sofia Karlsson, Jitex BK:

”Jag skulle nog säga att Sverige ligger bra till. Vi har i alla fall den jämnaste ligan. Tyskland ligger också bra till, och Frankrike – men där är det kanske betydligt mer ojämnt.”

Kosovare Asllani, Kristianstads DFF:

”Sveriges – lätt. Har inte alla svarat Sveriges? Vi har den jämnaste ligan, med de bästa spelarna. Damallsvenskan har väldigt bra rykte bland alla spelare.”

Malin Levenstad, LdB FC Malmö:

”Så om man bara ser till topplagen så skulle jag säga att den tyska ligan är bäst. Allsvenskan är kanske jämnare, men i fjol var det ju stor skillnad mellan topp- och bottenlagen även här. Så det får bli Tyskland.”

Fem omgångar är spelade av årets damallsvenska. Och en sak går i alla fall att slå fast: jämnt har det då inte varit.

Bara fyra av 30 matcher har slutat oavgjorda. Lika många matcher har vunnits med minst fyra måls marginal. Och då har ändå inte topplagen Tyresö och Malmö ställts mot avhakade bottengängen AIK och Djurgården ännu.

De allra flesta matcherna har varit lättippade. Bara Vittsjö har bjudit på ett par riktiga skrällar.

I helgen såg jag att det diskuterades på twitter huruvida vi var på gång att få en Real-Barca-situation i damallsvenskan – alltså två lag som står i total särklass, och mer eller mindre sopar rent mot övriga lag.
Jag blandade mig inte i diskussionen, men tror absolut att det är så. För känslan är att Tyresö och Malmö snart har en stor lucka till övriga lag.
Jag hade hoppats att även Linköping och Göteborg skulle kunna haka på, men LFC är inte alls så vasst som jag trodde inför serien. Och GFC verkar alldeles för ojämnt, och motsvarar inte heller eventuella tips om guldstrid.

Och frågan är om det blir en strid mellan två lag. För som jag ser det är Tyresö precis så överlägset som man kunde frukta inför serien. De har verkligen potential att jogga hem serien.
Inte minst om motståndarna kommer att fortsätta att uppträda så naivt och otaktiskt som Umeå i måndags.

Under tv-sändningen sa expertkommentatorn Hanna Marklund att UIK visade prov på ett väldigt fint spel i första halvlek. Jo, så kan man uttrycka det – om man vill vara snäll.
Skall man vara hård och ärlig så spelade Umeå på ett sätt som passade Tyresö som handsken.
Umeå tryckte upp sitt mittfält och försökte hitta in centralt med korta passningar längs med marken. Tyresö behövde bara stå och vänta ut misstagen.

Jag har tidigare konstaterat att Tyresös akilleshäl är bristen på snabbhet i backlinjen. Men kommer man även fortsättningsvis att ställas mot lag som vägrar att spela in på ytan bakom backlinjen så blir allsvenskan en gulröd show över 22 akter.

För redan i den första halvleken i måndags, där Umeås kortpassningsspel stundtals hyllades, fick Marta och Vero Boquete ofta komma rättvända mot hemmalagets backlinje.
Det är vad jag kallar självmordstaktik.

Och när Umeå fortsatte att vägra spela långt även efter paus när Tyresö tog ett par kliv fram så blev det rena överkörningen. Som jag ser det var det närmare 1–10 än 2–5. Här är förresten ett klipp med alla sex målen.

Umeås lagkapten Emma Berglund sa så här efter matchen, på TV4-reportern Daniel Kristiansson:s fråga om lagets målsättning i år:

”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”

Jag uppfattade att hon menade att de stundtals gjorde det mot Tyresö. Och visst var det ett par fina anfall. Men Umeås två bästa målchanser kom på fasta situationer. Och det fina kortpassningsspelet ledde oftast till fina omställningslägen för Tyresö.
Kan man inte anpassa sin taktik efter motståndet, vilket oftast innebär att backa hem och spela cyniskt mot topplagen, får man räkna med att man kan förlora med 7–1 och 5–1.

Och med sådana resultat kan vi glömma att vi har världens jämnaste serie.

Väntat favorittryck på Tyresö – och Landström till Djurgården

Tidigare idag var det damallsvensk upptaktsträff i Göteborg. Jag var på plats, och har samlat på mig mängder av material för framtida bloggande.
Som väntat var Tyresö massiv guldfavorit. Och som väntat presenterade Djurgården Jessica Landström som sitt senaste nyförvärv.

Landström först. Hennes klubbyte är väntat eftersom hon inte får så mycket speltid i FFC Frankfurt, men det kommer troligen för sent för att hon skall kunna få en OS-plats.
För idag kunde inte Djurgårdens tränare Patrik ”Putte” Eklöf ge något klart besked om när Landis blir spelklar. Han sa det inte, men det lutar åt att hon spelar färdigt säsongen i Tyskland. Och då kan hon väl inte börja spela för Djurgården förrän i nästa övergångsfönster – det som öppnar i juli.

Så till guldfavoriten. Grejen med upptaktsträffen är ju att serien skall tippas. Så var det även i år.
De tolv allsvenska tränarnas tips var ganska ensidigt. Nio tippade guld till Tyresö. AIK:s Mattias Eriksson gick på min linje och tippade Linköping. Göteborgs Torbjörn Nilsson tippade guld till sitt eget lag. Kristianstads Elisabet Gunnarsdottir ville inte tippa, men när hon tvingades valde hon också sitt eget lag.

I tränarnas tips ligger mycket taktik, och rävspel. Mer intressant var hela upptaktsträffens gemensamma tips. Den tabellen slutade så här:
1) Tyresö FF
2) Linköpings FC
3) LdB FC Malmö
4) Göteborg FC
5) Umeå IK
6) Kristianstads DFF
7) Kif Örebro
8) Jitex BK
9) Piteå IF
10) Djurgårdens IF
11) Vittsjö GIK
12) AIK

Lag för lag fördelades guldtipsen så här:
60,9 procent – Tyresö FF
22,5 procent – Linköpings FC
6,7 procent – LdB FC Malmö
6,6 procent – Göteborg FC
Vilka som fick de sista procenten lyckades jag missa.

Noterbart också att nedflyttningstipsen fördelades så här:
4,3 procent – Jitex
14,0 procent – Piteå
26,7 procent – Djurgården
55,6 procent – Vittsjö GIK
59,6 procent – AIK

Jag återkommer de kommande dagarna med väldigt många fler detaljer från dagen. Det finns en hel del saker att kommentera. Som exempelvis förbundskapten Thomas Dennerby:s sanslösa oro för att de många utländska stjärnorna i allsvenskan skall ta speltid från hans landslagsspelare.