UWCL och läget i våra tre högsta divisioner

Det blev inga fler skrällar i Champions Leagues sextondelsfinaler, utan torsdagens matcher slutade som förväntat.

Utöver att Manchester City och Atletico Madrid drabbade samman tycker jag att det var en väldigt bra lottning, vilket innebär att samtliga de 16 lag som är kvar hade hamnat på topp 20 om jag rankat lagen inför turneringsstart.

måndag 13.00 lottas åttondelarna, och för de svenska lagen gäller att Rosengård kan ställas mot följande lag:

Slavia Prag, FC Zürich, Glasgow City, LSK Kvinner, Atlético Madrid, Fiorentina och Ajax.

Här är Atletico den riktiga nitlotten. Mot övriga lag kommer Rosengård att vara ganska klara favoriter. Som jag konstaterade i det förra inlägget spelas den första åttondelsfinalen bara några dagar innan Rosengårds damallsvenska hemmamatch mot Piteå. För Malmöklubben känns det således viktigt att få börja på hemmaplan i Champions League, för att minimera slitaget inför den match som kan komma att avgöra damallsvenskan.

För Linköping ser listan över tänkbara motståndaren i åttondelsfinal ut så här:

Lyon, Wolfsburg, Paris Saint-Germain, Barcelona, Bayern München, Chelsea och Bröndby.

Här är Bröndby den enda lottningen där LFC har riktigt goda chanser att gå vidare. Mot samtliga övriga lag krävs det en ganska rejäl skräll om det östgötska laget skall kunna ta sig vidare. Fast kanske, kanske att det skulle kunna gå att slå ut Bayern München också. Bayern har visat sig ha svaga nerver i Champions League, och har flera gånger åkt ut på tidigt stadium.

Orsaken till att LFC riskerar att ställas mot storlagen direkt i andra rundan är ju förstås att laget inte har tillräckligt bra rankingpoäng. Och apropå ranking har det i dag presenterats en ny världsranking för landslag. På den avancerar Sverige två placeringar från elfte till nionde.

Det är förstås segrarna mot Ukraina hemma och framför allt Danmark borta i VM-kvalet som gjort att vårt landslag klivit uppåt på listan.

Vår rankingpoäng, 1964, är den högsta vi haft under Peter Gerhardsson:s tid som förbundskapten. När han tog över var Sverige rankat på elfte plats med 1934 poäng.

Noterbart i övrigt att England klättrar förbi Frankrike och därmed återigen är näst högst rankade europeiska lag bakom Tyskland.

Därmed lämnar vi den internationella scenen för ett tag, och ser fram emot den damallsvenska omgång som avgörs i helgen. Det är den 19:e omgången, och tillika den sista innan det blir ett två veckor långt landslagsuppehåll.

De tre topplagen spelar alla på söndag, och jag skulle säga att de har olika svårt motstånd. För trean Göteborg väntar en på pappret väldigt lätt match. Det är nämligen superjumbon Kalmar som kommer till Göteborg 15.00 på söndag. Det måste bara bli tre Göteborgspoäng.

När det gäller Göteborg glömde jag att skriva om det förra helgen, men i allt förlustelände gjorde ju faktiskt Pauline Hammarlund comeback senast. Kanske att hon kan bli den joker som kan föra tillbaka Göteborg in i guldkampen på allvar?

Pauline Hammarlund

Lätt match för Göteborg alltså. För tabelltvåan Rosengård väntar bortamöte med Vittsjö, avspark 15.00 på söndag. Det måste nog kategoriseras som en lurig uppgift. Inte minst efter att Vittsjö förra helgen på allvar drogs ner i nedflyttningskampen.

Om LB07 vinner hemma mot Växjö under lördagen – något som inte är omöjligt då Växjö resultatmässigt sett kandiderar till seriens allra mest ojämna lag – är LB ikapp Vittsjö poängmässigt. Och då LB har kvar att möta Kalmar ökar pressen rejält på Vittsjö.

Det är alltid svårt att möta lag som kämpar för sin existens. Och även om Rosengård imponerade i söndags, och är klar favorit så är det inte självklart med seger.

Piteå firar

För serieledande Piteå väntar en riktigt svår match. Ett allt starkare Linköping kommer ju nämligen på besök. Det är ett motstånd Piteå historiskt sett har haft väldigt svårt mot. I och för sig har man vunnit de två senaste mötena – båda i Linköping, men jag skulle ändå ha helgarderat den här matchen på tipset.

Apropå tips så ringde TT upp mig tidigare i veckan och bad mig tippa guldstriden. Den artikeln går att läsa här.

I elitettan har Kif Örebro i kväll tagit ytterligare ett steg mot en omedelbar återkomst till damallsvenskan. Närkingarna vann med 2–1 mot Uppsala och sätter därmed press på Lidköping och Kvarnsveden närmast under uppflyttningsstrecket.

Örebro har 48 poäng och en match mer spelad än Lidköping på 41 och Kvarnsveden på 39. Både Lidköping och Kvarnsveden spelar under lördagen. För västgötarna väntar ett riktigt lurigt bortamöte med svårspelade Mallbacken, medan Kvarnsveden tar emot nedflyttningshotade Västerås.

Jämsides med Kif Örebro på 48 poäng finns även Kungsbacka. Hallänningarna tar emot Ljusdal på söndag. För Kungsbacka pågår inte bara en kamp om poäng och uppflyttning. Man går även en tuff kamp för att få ihop ekonomin.

Av det jag hört om klubbens minst sagt svaga ekonomi kan det absolut finnas skäl att inte ge Kungsbacka elitlicens. Den kampen kan bli lika intressant i höst som kampen om de två främsta placeringarna i serien.

I dag tänkte jag även ta en liten koll på division I. Delvis för att jag själv i kväll var och kikade på när Bergdalen med meriterade duon Linnea Liljegärd och Therese Björck i startelvan besegrade IFK Värnamo med 2–0.

Therese Björck

Men jag tänkte även passa på att gå igenom vilka klubbar som är på väg upp mot elitettan. Det är ju som bekant sex division I-serier, där seriesegrarna paras ihop två och två i ett kvalspel.

Läget just nu är så här:

Division I Norrland: Morön har 17 raka segrar, målskillnaden 64–6 och är klara seriesegrare. Skellefteklubben har därmed ordnat till ett tronskifte i staden. Tidigare storheten Sunnanå är nämligen bara tvåa i serien, 19 poäng bakom.

Susanne Nilsson

Morön har en meriterad målvakt i Susanne Åberg, tidigare Nilsson. Kristianstadsprodukten har tidigare spelat i damallsvenskan för Göteborg, AIK och Sunnanå. 26-åringen har även spelat ett antal landskamper för Serbien.

Noterbart i serien också att två lag har dragit sig ur. Tråkigt.

Division I norra Svealand: Duktiga ungdomsklubben Bollstanäs är nästan lika överlägset som Morön. Stockholmsklubben har 19 segrar och ett kryss på 20 matcher, samt målskillnaden 112–11. I Bollstanäs har för övrigt spelare som Linda Fagerström och Julia Zigiotti Olme fostrats.

Julia Zigiotti Olme

Division I södra Svealand: Även här vinner en duktig ungdomsklubb. Brommapojkarna säkrade seriesegern förra helgen. Laget har en förlust och två kryss på 20 omgångar, och leder med sju poäng före Sätra.

För BP spelar en några tidigare AIK-spelare med damallsvenska meriter i form av Daniella Novakovic, Elin Sjölander samt den bosniska landslagsspelaren Eldina Ahmic.

Eldina Ahmic

Trea i tabellen ligger för övrigt 2012 års svenska mästarinnor, Tyresö FF. Just Tyresö har varit hett nyhetsstoff i dag sedan de presenterat Victoria Sandell, tidigare Svensson, som ny tränare. En spännande utnämning.

Division I mellersta Götaland: Här lutar det åt att det blir klassiska Jitex som vinner. Den lilavita Mölndalsklubben, som ju faktiskt har varit Victoria Sandells klubbadress, leder med tre poäng före IFK Norrköping med två omgångar kvar att spela. Jitex har kvar att möta de båda bottenlagen Eksjö och Mariestad och lär inte tappa seriesegern, även om Norrköping har bättre målskillnad.

Sarah Mellouk

I Jitex lag är Sarah Mellouk ett välbekant namn. Jitex har för övrigt vunnit sin division I-serie både 2016 och 2017 utan att gå upp. Tredje gången gillt i år?

Division I norra Götaland: Här är det ytterligare en talangfabrik som tar hem spelet. IK Rössö Uddevalla är nämligen klara seriesegrare. Rössö är bland annat moderklubb för Göteborgs skyttedrottning Rebecka Blomqvist.

Under året har Rössö fått hem två talanger från just Göteborg; Irvina Bajramovic och Victoria Bergquist. Kanske kan de båda leda Uddevallaklubben upp i elitettan?

Division I södra Götaland: Här har Borgeby från Bjärred mellan Landskrona, Lund och Malmö sprungit igenom serien. Man har 18 segrar och två förluster på 20 omgångar och leder med 13 poängs marginal.

I Borgebys trupp finns bland annat Michaela Johnsson, som gjorde fyra mål för LB07 i damallsvenskan i fjol.

Anna Welin och Michaela Johnsson

Det var en genomgång av de tre högsta svenska divisionerna. En kort koll av helgens höjdpunkter utanför Sveriges gränser startar förstås i Tyskland.

Där är det gigantmöte mellan Wolfsburg och Bayern München på söndag 14.00. Båda klubbarna är dessutom fullpoängare efter två omgångar. Det konstiga är att den matchen inte TV-sänds på DFB-tv. Där visas i stället helgens klassikermöte mellan Potsdam och Frankfurt, 14.00 på lördagen. Se den matchen här.

I Frankrike spelas inga toppmöten. Men klart är att Montpellier måste börja samla trepoängare. De spelar borta mot Soyaux under lördagseftermiddagen.

I England är mötet mellan fullpoängaren Birmingham och trean Manchester City helgens hetast. Sedan undrar man ju förstås om svensklaget Chelsea skall spräcka nollan när de ställs mot Amanda Nildén:s Brighton. Mästarinnorna Chelsea har ju inlett serien med tre raka 0–0-matcher.

Slutligen en nyhet med både Englands- och Linköpingskoppling. I veckan har nämligen vårens damallsvenska måldrottning, Natasha Dowie, hittat en ny klubb. Eller snarare nygammal.

30-åringen har nämligen skrivit på för Melbourne Victory de två kommande säsongerna i Australiens W-league. Hon har redan gjort tre säsonger i klubben. Under dem har hon spelat 31 matcher och gjort 18 mål.

Comeback av Emma Berglund

Helgens träningsmatcher är mer ointressanta än vanligt, eftersom alla lag är brandskattade på sina A-landslagsspelare på grund av cuperna i Algarve och Cypern. Dessutom är ju F19-landslaget i La Manga, vilket gör att flera klubbar bara har tillgång till tunna trupper för tillfället.

Emma Berglund

Emma Berglund

Men en riktigt kul nyhet har noterats i dag, och det är att Emma Berglund gjorde comeback för Umeå IK i dag. Knappt elva månader efter sin korsbandsskada gjorde landslagsbacken ett inhopp i UIK:s 3–0-seger mot Umeå Södra.

Hur det var berättar hon själv i det här klippet.

Några andra resultat från i dag är Hammarby–Eskilstuna 1–1 och Kif Örebro–Qbik 1–0.

Men som sagt, det är landslagen som står i fokus den här helgen. Och när man tittar genom höjdpunkterna från Sveriges 1–0-seger mot USA blir det rätt uppenbart att amerikanskorna hade ett vansinnigt stort övertag i öppna målchanser efter paus.

Riktigt så stort upplevde jag inte det när jag såg matchen. Men sannolikt var det faktumen att vi var i ledning, och att amerikanskorna var stressade, som gjorde att man ändå upplevde det som att vi hade hyfsad kontroll.

Så här ser det ut när Svenska Fotbollförbundet har valt sina höjdpunkter:

Och här är det US Soccer som har valt sina höjdpunkter:

Den största skillnaden mellan klippen är hur de har filmats. Det är tydligt att den svenska kameran inte i första hand är på plats för att serva en vanlig tv-publik, utan för att lagledningen skall kunna kolla hur olika spelare rör sig i olika situationer.

Innan jag lämnar Sverige–USA för nu så är här en intervju med Pia Sundhage. Den är intressant för att hon tycker att Sverige ”måste vara smartare i ett VM”, men kanske framför allt för uttalandet om Hedvig Lindahl:

”Hon skapar sådant lugn. Det kan också bli en världsmålvakt.”

Lindahl var verkligen jättebra mot USA, och får väl anses vara en världsmålvakt. Men jag kan ändå inte säga att jag får känslan av att hon skapar ett lugn i backlinjen. Jag är i alla fall inte lugn framför tv:n när alla gånger när hon är ute på vådliga utflykter i och kring straffområdet.

* Sverige mötte för övrigt USA även i dag. Det var F19-landslaget som i La Manga gick upp till en 3–0-ledning efter två mål av Stina Blackstenius och ett från Lina Hurtig. Men tre amerikanska mål de sista 25 minuterna gjorde att det inte blev en ny svensk seger. Men 3–3 är ändå ett bra resultat.

En spelare som håller F19-åldern är Marija Banusic. Hon var ju dock med U23 i La Manga tidigare veckan. Jag noterade dock att hon fick noll spelminuter i de tre landskamperna. Någon som vet om hon var skadad, eller bara petad? Om det var det senare undrar jag lite hur förbundsfolket tänkte. För det hade väl i så fall varit bättre för alla parter om hon spelats in i F19-laget inför deras EM-kval?

* Sverige har tappat ännu en spelare till ett annat land. AIK:s 19-åring Eldina Ahmic har nämligen valt att spela för Bosniens landslag. Hon blev målskytt i sin debut i veckan. Då vann Bosnien med 2–1 mot Slovenien. I Bosniens landslag fanns redan tidigare en svenska, nämligen Iris Kadric från Herrljunga.

Det har blivit modernt för svenska talanger att välja andra länder. Nyligen tappade vi ju Sunnanås målvakt Susanne Nilsson till Serbien.

* Slutligen en genomgång av gårdagens resultat från Algarve och Cypern. Jag har försökt att hitta så många bilder som möjligt. Här är de, med Algarve först:

* Japan–Danmark 1–0

Japan ställde upp med ett B-lag mot Danmark. Bara tre spelare var kvar i den japanska startelvan från USA-matchen. Jag såg Eurosports eftersändning i går kväll, och det här var verkligen ingen rolig match. Japan vann dock rättvist efter mål av Mana Iwabuchi, som kallas Manadona av vissa. Jag gissar att Japan kommer med bästa elvan till matchen mot Sverige på måndag. Och med tanke på hur många spelare som Norio Sasaki kunde vila i går så måste Nadeshiko räknas som favoriter till att ta finalplatsen. Mer om matchen finns att läsa här.

Apropå Sasaki och coachning chockade han i matchen mot USA genom att byta vänsterback i 38:e minuten. Undra hur utbytta Saori Ariyoshi (som ersattes av Megumi Kamionobe) tog den smällen?

* Tyskland–Kina 1–0

Anja Mittag avgjorde på slutet, framspelad av Sara Däbritz. Tyskorna vann helt rättvist, även om Kina stod emot bra, och det dröjde länge innan segermålet föll. Känslan är att Kina efter flera års svacka återigen håller på att bygga ett lag som kan skaka om lagen i världstoppen.

* Island–Norge 2–1

Harpa Thorsteinsdottir blev segerskytt i slutminuterna i Rosengårdmålvakten Thora Helgadottir:s landskamp nummer 100. Helgadottir har ju varit skadad under försäsongen, men kunde alltså spela mot Norge.

Här är en intervju på isländska med henne, gjord efter matchen:

* Portugal–Ryssland 1–3

* Nordkorea–Österrike 2–0

Cypern cup: 

* Frankrike–Australien 3–2

* Skottland–Holland 4–3

Jag skrev förra helgen om att Potsdamspelaren Lisa Evans är i toppform. Det visade hon mot holländskorna genom att göra ett tvättäkta hattrick i den första halvleken. Holland närmade sig, men Jennifer Beattie satte segermålet i den andra halvleken. Kul för Beattie som ju var sista spelare på Frankrikes kvittering i onsdags.

* England–Finland 3–0

* Kanada–Italien 3–1

* Irland–Sydkorea 1–1

Chelseaförvärvet Ji So-Yun har gjort båda Sydkoreas mål på Cypern. Här är ett klipp med det från Irlandsmatchen:

Och här är även ett klipp från onsdagens match mellan Sydkorea och Schweiz (1–1), där So-Yun drog in en snygg volley till 1–1.

* Nya Zeeland–Schweiz 1–2

Frågetecken för Sunnanås tränare

På lördag kan damallsvenskan avgöras. Vinner Tyresö mot Malmö så lär guldet bli kvar i de södra delarna av Storstockholm, och skånskorna får rikta in sig på att försvara andraplatsen.

Det borde bli en riktig folkfest på Tyresövallen. Och för publiksiffrornas skull finns det anledning att hålla på Malmö på lördag.

För om det blir ett spännande guldrace i höst kanske snittet kan höjas en aning. Men om Tyresö i praktiken säkrar guldet redan under första halvan av augusti lär höstspurten blir avslagen. Och då lär dagens publiksiffra på 712 åskådare bli vardag även i fortsättningen.

Dagens match mellan Malmö och Sunnanå var egentligen inte mycket till match. Klasskillnaden var alldeles för stor.

Det syntes redan efter ett par minuter att Malmö är ett damallsvenskt topplag, medan Sunnanå fortfarande spelare som om man vore ett topplag i ettan.

Det verkar inte som att Skelleftelaget har förstått att man har gått upp en division, och möter starkare motstånd. För det spelsätt man visade upp är inte av den typen som leder till framgång för en nykomling i en av världens bästa serier.
Sunnanå tryckte upp sin raka backlinje så högt man bara kunde. Man kombinerade det med att bara flytta över mittfältet, och inte sätta något större press på Malmös bollhållare.

Hade Malmös forwards varit beredda att ta några skrapsår i kväll hade det kunnat bli 10–0. Nu verkade Malmös offensiva linjer redan ha tankarna på Tyresömatchen. Men det gjorde inget, för två ytterbackar (Paula Radtke och Ali Riley) och två yttermittfältare (Katrine Veje och Therese Sjögran) fixade i stället målen i 4–0-segern.

Katrine Veje

Katrine Veje

För Sunnanå är läget hopplöst. Med tanke på att man sannolikt behöver ta 15 poäng på de tio matcher som återstår av årets serie så kanske det är lika bra att man fortsätter att spela som om man var kvar i näst högsta serien. För där lär man ju vara tillbaka till nästa år.

Angående Sunnanå satte jag i kväll ett stort frågetecken för tränare Martti Tikkanen. Och då tänker jag inte bara på spelsättet, utan även på skadesituationen. Inför matchen sa Tikkanen så här apropå alla skador som hans lag är drabbat av:

”Det är inget vi kan göra något åt.”

Jag hajade till av uttalandet, för skador kommer inte bara av en slump. Och det är ju tränare Tikkanens ansvar att se till att man tränar så att man minimerar risken.

Sannolikt menade Tikkanen att han i stunden inte kunde gör något år skadorna, och få tillbaka de spelare som är på skadelistan. Men när jag en stund senare såg hur han lät målvakten Susanne Nilsson stå kvar, trots att hon haltade, så kom orden tillbaka in i mitt huvud.

Och när Tikkanen i halvtid sa om Nilsson…

”Hon har lite problem med låret. Vi vet inte om det är en sträckning eller bristning eller vad det är.”

…då tappade jag tron på skadebehandlingen i Sunnanå.

Där lämnar jag Sunnanå, och byter fokus till Malmö. Serietvåan var alltså inte riktigt på tå i kväll. Ändå hade man fullständig kontroll från första till sista sekund. Sunnanå hade inte ens något som liknade en farlig målchans.

Therese Sjögran visade att hon konserverat den fina EM-formen och stod för ett mål och två målpass (fast hon är bara bokförd för ett assist…). Det var även intressant att få se Yoreli Rincon i startelvan. Colombias affischnamn spelade med lite väl små marginaler ibland. Men hon visade att hon har en härlig blick för spelet, och att hon har förutsättningar att bli en attraktion i damallsvenskan framöver.
Hennes djupledspassning till Katrine Vejes 1–0 var matchens prestation.

* Under matchen noterade jag i mitt twitterflöde att det framfördes synpunkter på hur TV4 väljer sina TV-matcher. Årets lista är klar till den 4 september, och på den förekommer Sunnanå tre gånger.

Däremot kommer inte Kristianstad, Vittsjö, Jitex eller Mallbacken att visas någon gång. KDFF skulle ha visats mot Tyresö i juni, men så blev det inte. Jag har fått uppfattningen att det berodde på Tyresö, och inte TV4.

Men enligt uppgift har KDFF spelat en tv-match under de senaste tre säsongerna. Även om det inte går att sända från Vilans IP så är det lätt att dra slutsatsen att laget alltid verkar komma i kläm.

Sverige eller Serbien – det är frågan

Sverige eller Serbien är frågan för Sunnanås målvakt Sussie Nilsson.

Hon står mellan valet att försöka kämpa sig till sin dröm om att få bli Sveriges förstemålvakt eller att omgående få internationell erfarenhet genom att spela för Serbien – där hon är lovad att bli etta.

Valet är samtidigt både intressant – och rätt jobbigt.

Själv såg jag Nilsson för första gången 2007, när hon som 15-åring var tongivande när Byttorp kvalade sig upp i division I. Känslan var att Kristianstadstjejen skulle ha stora möjligheter att bli en framtida A-landslagsmålvakt. Spänsten, speluppfattningen och tekniken var bättre än jag sett någon annan så ung målvakt prestera.

Utvecklingen har kanske inte gått spikrakt sedan dess. Men i fjol i damallsvenskan hade Nilsson en räddningsprocent på 75 i nedflyttade AIK. Det var en bättre siffra än vad landslagsmålvakter som Hedvig Lindahl, Sofia Lundgren och Loes Geurts noterades för i serien.
Det räckte dock inte för att ta greppet om handskarna i U23-landslaget. Nilsson spelade en match i fjol – och då föll Sverige tungt med 4–2 mot Norge. I övrigt under fjolåret vaktade Jessica Höglander (2,75 matcher), Hilda Carlén (2), Emelie Lundberg (1) och Emelie Almesjö (0,25) målet i U23-landslaget.

I dag blev U23-landslagets trupp till USA-matchen i Gävle offentlig. Som jag berättade i går fanns Carlén och Umeås Malin Reuterwall med i den. Däremot saknas Nilsson. Det är kanske inte så oväntat, då hon har varit skadad.
Men kunde man ta med fyra målvakter i A-truppen hade våra förbundskaptener kunnat ta med tre i U23-laget. För nu skickar man ut signaler om att man placerar Nilsson väldigt långt ner i kön.

Jag missade ju den damallsvenska upptaktsträffen i början av april. Men vittnen såg och hörde hur förbundsfolk inför öppen ridå försökte övertyga Nilsson om att hon skall välja Sverige.

Tydligen var dock argumenten väldigt vaga. Det gjordes klart att Nilsson inte var i närheten av den nivå som rutinerade kvartetten Lundgren, Lindahl, Kristin Hammarström och Carola Söberg håller. Sunnanåtalangen var i stället en av en handfull yngre målvakter som man höll som ganska jämnstarka. Av dem har nu fyra andra fått chansen att visa upp sig i U23-landslaget i år. Dock inte Sussie Nilsson.

Om förbundsledningen verkligen vill att Nilsson skall välja Sverige borde de ju ge henne någon form av köttben. För i längden håller det inte att bara säga att man tror på någon. Man måste visa det i aktiva handlingar också.

Hade jag varit Sussie Nilsson hade jag lyft telefonen och lyssnat av Pia Sundhage, som ju brukar ge raka och ärliga svar. Om svaret inte skulle ge något ökat hopp, då undrar jag om jag inte hade valt Serbien.

* I kväll 18.00 spelar svensklaget Avaldsnes med Freja Hellenberg, Mia Jalkerud och Linnea Liljegärd hemma mot Klepp i norska toppserien. Matchen skall gå att se direkt på den här länken.

Är allt Vittsjös förtjänst?

Det här är i första hand ett långt inlägg med fokus på den positiva förbättringen av det kollektiva försvarsspelet som noterats i damallsvenskan i år.

Men innan jag kommer in på huvudämnet har jag tittat på det lag i serien som saknar försvarsspel – Sunnanå SK.

För tyvärr visade det sig att Skelleftelaget är precis så svagt som jag anat från de korta klipp jag sett. De förlorade för övrigt Västerbottensderbyt med 4–0.

Medan årets Umeå, anfört av terriern Hanna Folkesson, jobbar fantastiskt bra i defensiven, så är Sunnanå väldigt naivt. Man försöker spela kortpassningsspel i eget straffområde, hamnar på fel sida om sin markering i eget straffområde – och lagets uppställda försvarsspel handlar mest om uppställda spelare.

Visst finns det vissa offensiva kvaliteter i laget. Men det hjälper inte om man spelar fram till motståndarnas mål som man gjorde till Lina Hurtig:s 1–0-fullträff.

Där visade Åsa Berglund att hon inte håller på allsvensk nivå. Förstamålvakten Sussie Nilsson satt på bänken, och bör kunna stabilisera laget en aning. Men jag har svårt att tro att det räcker. Känslan är att Sunnanå behöver två–tre etablerade toppspelare – och ett försvarsspel, för att ens ha en chans att hänga kvar i högsta serien.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Till roligare saker – som härliga Lina Hurtig. Umeåtalangen var mycket bättre än senast mot Göteborg – gjorde tre mål, och leder nu den damallsvenska skytteligan.

Efter Göteborgsmatchen vacklade jag lite på min tidigare så klara uppfattning att Hurtig bör med till EM. Hon visade betydligt mer i dag, dels för att motståndet var flera klasser sämre. Dels för att hon känns mer hemmastadd som forward, än som yttermittfältare.

Och vid en närmare eftertanke är Hurtig för mig Umeås bästa offensiva spelare, och borde exempelvis gå före Emmelie Konradsson i en EM-trupp. Samtidigt vill man ju gärna ha med Hurtig och Marija Banusic i F19-EM, så att vi har en bra chans att kvala in till nästa års F20-VM. Så lite splittrad är man allt i frågan.

Emmelie Konradsson

Emmelie Konradsson

Men att Hurtig är en blivande världsspelare – det är jag helt övertygad om. Den speluppfattningen och bolltouchen är det inte många som har.

Så till huvudämnet i det här inlägget – det förbättrade försvarsspelet i serien. Tidigare i dag tittade jag klart på inspelningen från matchen Kif Örebro–LdB FC Malmö. Jag satt faktiskt och njöt av hur Kif Örebro avväpnade serieledarna.

Trots att gästerna hade ett stort övertag i bollinnehav noterade jag bara 2–3 (2–1) i riktigt kvalificerade målchanser. Och när Örebro vann bollen var urstarka Sarah Michael en plåga för Malmös backlinje.

Örebro visade sig vara ett kompakt lag, där alla jobbade kopiöst. Inte som Sunnanå, elva utspridda spelare som jobbar en och en.

Jag hade redan tidigare tänkt på att jag har fått se flera lag bjuda på lysande försvarsspel i år – som Piteå, Umeå och Göteborg. Men det var först när expertkommentator Malin Swedberg sa att hon uppfattade det som att lagen i damallsvenskan genomgående spelar bättre försvarsspel i år som jag insåg att det faktiskt är en trend.

För att kolla om det stämmer att lagen i damallsvenskan är bättre i defensiven i år jämfört med i fjol valde jag att jämföra antalet mål i de sex första omgångarna 2012, med årets första sex omgångar.

Nu är ju inte antalet insläppta mål den enda faktorn när man bedömer försvarsspel. Men eftersom jag känner att lagen har ungefär lika starka forwardsuppsättningar i år som i fjol känns siffran relevant.

För att göra jämförelsen rättvis räknade jag bort de matcher där AIK, Djurgården, Mallbacken och Sunnanå ingått. Resultatet blev slående:

Antal mål efter sex omgångar:

2012: 98 på 24 matcher – vilket ger ett snitt på 4,08 mål per match.
2013: 61 på 25 matcher – vilket ger ett snitt på 2,44 mål per match.

* Det görs således 40 procent färre mål i år.

En gissning är att Vittsjös framgångar från i fjol har spelat en viktig roll här. De byggde ju sin topplacering på god organisation och hårt arbete. Och många konkurrentlag från seriens mittenskikt har nog studerat och kopierat Vittsjös framgångsrecept.

I fjol såg jag en mängd lag som hade ett väldigt naivt försvarsspel. Umeå, Örebro, Linköping med fler bjöd exempelvis Tyresö och Malmö på massor av härliga ytor att anfalla på. I år är naiviteten som bortblåst på de flesta hållen.

Och som jag ser det är de färre antalet mål faktiskt en väldigt positiv sak för svensk damfotboll. För det förbättrade försvarsspelet kommer på sikt att leda till att vi får se nya spelartyper i vår högsta serie.

För ni vet väl hur den svenska damfotbollsforwarden ser ut?

Om det inte ringer någon klocka, kan jag meddela att hon är snabb, och nästan bara användbar i djupled. Hon nickar helst inte, utan vill ha bollen längs marken.

Det är en schablon, men det är ju trots allt så de ser ut, alla våra bästa forwards. De ser ut så eftersom det är så man vinner matcher inom flickfotbollen. Och vad värre är, det har även varit så man har vunnit matcher i damallsvenskan.

Eftersom de flesta lagen har spelat ett högt försvarsspel har det varit gott om ytor för djupledsgående forwards. Något inläggsspel att tala om har aldrig behövts. De enda inläggen som slagits har varit hörnor – och då har man flyttat fram sin stora mittbackar. Således har det inte funnits något behov av någon Abby Wambach i svensk damfotboll.

Men fortsätter trenden med att lagen spelar så här tajt i defensiven så måste klubbarna hitta nya vägar till mål. Då räcker det inte med att lägga in bollen bakom motståndarnas backlinje. Det kommer att krävas ett bättre inläggsspel, med följden att vi kommer att få fram fler powerforwards – och damallsvenskan kommer att bli en ännu bättre serie.

Det är i varje fall vad jag tror…

* Mer damallsvenskan. Här ett långt klipp med höjdpunkter från Skånederbyt mellan LdB FC Malmö och Kristianstads DFF.

Det verkar inte ha varit en av de matcher där försvarsspelet stått i högsätet. För oj vad många kvalificerade målchanser som ryms i klippet. Flera snygga mål finns där också.

Kristianstad ser ut att hela tiden trycka upp sin backlinje ohälsosamt högt. KDFF är ett lag som jag har sett väldigt lite av de senaste två åren.
Jag har missat deras matcher i Göteborgsområdet, och trots att laget innehåller en mängd spännande profiler verkar de helt och hållet ha hamnat i tv-skugga. Någon som minns när de senast visades i veckans match?

Johanna Almgren

Johanna Almgren

* För Johanna Almgren gav dagens magnetröntgen tack och lov ganska positiva besked. Inget var trasigt i hennes knä – och hoppet om EM lever. Däremot är säsongen över för Camille Levin. Hon blir borta i fyra till sex månader. Mer om de skadorna går att läsa här.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

* 2011 såg jag hur Nilla Fischer gjorde ett rätt våldsamt försök att få kaxiga Mimmi Löfwenius att inte sticka upp. De två verkar inte ha gemensamma myskvällar ihop i år heller. I varje fall inte enligt den här artikeln.

* Allra sist så kan jag inte undanhålla er det här twitterinlägget från Mattias Tjernström på Tv4-sporten:

”Hängde med Pia Sundhage idag. Berättade bland annat att hon gillade att åka tunnelbana så hon kunde prata damfotboll med folk. Mårts? Hamrén?”

I morgon tar för övrigt Sundhage ut nästa landslagstrupp. Räkna med att truppen ser ut ganska exakt som senast. Det innebär exempelvis att varken Hurtig eller Banusic kommer att finns med.

Inlägg 1000 – de åker ur i år

Det här är inlägg nummer 1000 på den här bloggen. Jag firar det med en kopp kaffe, och genom att dra igång mitt damallsvenska tips.

Det här inlägget kan man också se som en tredje och sista genomgång av hur klubbarna klarat sig under silly season.

Den senaste lägeskollen hade ganska dålig tajming. För dagen efter exploderade verkligen damallsvenskans silly season med sju intressanta övergångar. Bland annat gick duon Christen Press och Malin Diaz till Tyresö och Jessica Landström hamnade i Göteborg.

Nu är det bara dagar kvar till avspark, och transferfönstret är stängt. Så några intressanta övergångar lär det inte bli i morgon. Alltså känns det som hög tid att avge mitt slutgiltiga damallsvenska tips.

Senast konstaterade jag att det bara var de båda topplagen Tyresö och Malmö som såg ut att få ett starkare premiärlag i år än de hade under hösten 2012. Sedan dess har även Göteborg, Kristianstad och Umeå flyttat fram sina positioner.

Men som jag ser det finns det inte mycket som talar emot att årets damallsvenska blir en högst skiktad serie. Hur många skikt det kommer att handla om får vi se.
Men känslan är att två lag står i särklass. Sedan kommer en grupp om fyra lag. Där bakom kommer ytterligare en grupp om fyra lag. Slutligen har vi två frågetecken, som riskerar att hamna i en egen grupp i botten.

Det känns ganska lättippat, såtillvida att det är lätt att placera lagen i rätt grupp. Däremot är inte rankingen inom grupperna speciellt lätt att göra. Där har jag vacklat rejält. Dessutom kommer det förhoppningsvis även att dyka upp en eller annan skräll.

När det gäller skrällarna har jag insett att jag är usel på att förutspå dem. Så här är del 1 av mitt skrällfria tips. Först ut är lagen på de sista placeringarna, alltså tio till tolv:

Sara Larsson

Sara Larsson

10) Kif Örebro
In:
Marie-Eve Nault (Kanada), Helén Eke (Tyresö FF), Emma Salomonsson (ÖSK Söder), Michelle De Jongh (Mariestads BoIS, från den 1 juli) samt Irena Martinkova och Lucie Martinkova (båda Sparta Prag, Tjeckien)
Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir och Olina Vidarsdottir (Chelsea, England), Emelie Lundberg (Eskilstuna United), Linda Fransson (?), Fanny Persson (?), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar).
Kommentar: Med sina elva bästa spelare på planen i 90 minuter och 22 omgångar är Kif Örebro ett lag för topp åtta. Men jag tror tyvärr inte att laget klarar sig utan skador. Och truppen är tunn.

Örebro har dock fått ihop ett klart starkare lag än jag först trodde. Känslan var ju den att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man i alla fall ihop ett gäng som bör ha ganska god chans till nytt kontrakt.

På den damallsvenska upptaktsträffen tippades Örebro näst sist. Hela 35,6 procent av de närvarande hade laget på nedflyttningsplats.

Men trots förlusten av Marie Hammarström kan faktiskt Kif ha ett starkare lag i år än i fjol. Sara Larsson är ju kvar – men dock inte frisk från seriestart. Hon kommer att behövas i backlinjen, så frånvaron får inte bli alltför långdragen.

Kvar är också Stephanie Labbé, Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och unga Linda Hallin – som kan vara redo att bli en allsvensk profil. Nigerianska forwarden Sarah Michael är också kvar. Fast skall man tro rapporterna så är hon så mycket bättre tränad i år att hon kan betecknas som ett nyförvärv.

Lägg till två tjeckiska tvillingar och att man kryssat borta mot Tyresö på försäsongen. Jo, Örebro hänger nog kvar i år också.

Annika Kukkonen

Annika Kukkonen

11) Sunnanå SK
In: Susanne Nilsson (AIK), Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall), och Carys Hawkins (Umeå Södra/Perth Glory, Australien), Julia Spetsmark (QBIK), Matilda Rosqvist (Djurgården) och Sandra Betschart (Sindelfingen, Tyskland).
Ut: Anna Bodén (Morön), Yanru Zhang (???) och Hanna Glas (korsbandsskadad)
Kommentar: Skelleftelaget tippades ur allsvenskan av 33,2 procent av de närvarande vid upptaktsträffen. Det placerade dem trea från slutet – alltså på fast mark.

Nu skall jag ju ärligt konstatera att jag inte har sett Sunnanå, utan går på instinkt när jag tippar ner dem i elitettan. Jag gör det mest eftersom det känns som att samtliga de tio lag som är kvar från fjolårets damallsvenska har fått ihop trupper med åtminstone 12–13 högklassiga spelare.

Sunnanå har värvat bra, och kanske också kan noteras för ett dussin spelare av god damallsvensk klass. Alltså har de chansen att krypa ovanför nedflyttningsstrecket. Men det krävs nog att Sussie Nilsson placerar sig högt i målvaktsligan även i år.

Nilsson pratade för övrigt om sitt val mellan Sverige och Serbien på upptaktsträffen. Hon sa inte vad det lutade åt, men att valet stod mellan drömmen (Sverige) eller att få internationell rutin (Serbien).

Apropå Sunnanå sa hon:

”Jag vet att vi är redo att ge allihopa en omgång.”

Låter lovande.

Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

12) Mallbackens IF
In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK) och Emmie Johansson (QBIK).
Ut: Anna Arnfeldt (slutar) och Felicia Edgren (QBIK).
Kommentar: Nästan 88 procent av de närvarande på den damallsvenska upptaktsträffen tippade att Mallbacken kommer att åker ut. Trots att jag gärna skulle vilja placera nykomlingarna högre i tabellen ställer jag in mig i ledet.

På nämnd upptaktsträff konstaterade tränare Stefan Johansson att hans lag sannolikt har seriens tunnaste trupp. Där har han nog rätt.

Han sa även att laget inte har förlorat en seriematch hemma på Strandvallen på 2,5 år. Det stämmer däremot inte. Dalsjöfors var nämligen där och vann med 1–0 i maj i fjol. Fast å andra sidan ströks ju den matchen i efterhand. Så kanske kan man ändå säga att Mallbacken är obesegrat i 2,5 år…

I söderettan vilade laget på en god defensiv grund, och man hade en stabil målvakt i Katie Fraine. Men i den match jag sett laget kändes inte defensiven så stark att det går att luta sig mot den i allsvenskan. De släppte nämligen till ett antal rena frilägen mot Jitex. Det är inte lovande.

Helt avsågade tror jag dock inte att Mallbacken kommer att bli. Man har egna stjärnskott i vassa Mimmi Larsson på topp, och spelskickliga Julia Karlenäs på mitten. Men man hade nog behövt ett par namnkunniga nyförvärv till för att på allvar kunna utmana om en plats över nedflyttningsstrecket.

Och till sommaren blir det någon mer värvning – läs om det här. Det kan vara för sent.

Namnen för Sundhages EM-trupp

Jag har ju lovat en mer ingående sammanfattning av Sveriges insats i Algarve cup. Jag funderade lite på hur jag skulle göra den.
Jag fick ett bra förslag av signaturen Denise, som tidigare i dag skrev en lång och väl genomtänkt kommentar kring mitt inlägg Tankar kring ett onödigt baklängesmål.

Denise bad om en längre lista över mer eller mindre landslagsaktuella spelare inför EM. Även om de 23 spelare som varit med i Algarve naturligtvis ligger klart närmast de 23 EM-platserna så kändes det som en bra idé. Inte minst då Pia Sundhage har öppnat för att ta med ett par nya spelare till mötet med Island den 6 april.

Så här sa Sundhage till TT efter gårdagens match:

”Jag funderar på att ta in två spelare utanför den här truppen. Jag vill att man ska vara på tå och inte känna sig för självsäker på en plats i truppen.”

De båda nya spelarna skall dock inte räkna med så mycket speltid, för i samma artikel konstaterar Sundhage också att:

”Vi kommer att ta ut vad vi tror är bästa laget för att börja bygga en startelva. Jag inser att vi måste börja att spela ihop ett lag. Det finns skäl till att vi inte skapar fler målchanser.”

Det här med målchanser är verkligen det stora spelmässiga problemet efter våra fyra matcher i Algarve. Som bekant vill ju Sundhage hellre att matcherna slutar 4–3 än 1–0. Hon vill också ha ett högt och aggressivt försvarsspel.
Det är en svår väg till framgång. För ju högre upp i planen man inleder sitt försvarsarbete, ju mindre utrymme finns för misstag. Om motståndarna får tid på sig har de nämligen väldigt mycket yta att sikta in djupledsbollar på när vår backlinje står högt.

Heter man FC Barcelona (herrfotboll), och vet att man kommer att skapa minst ett tiotal feta målchanser per match är Sundhages upplägg gångbart. Men vi är Sverige, och i Algarve har vi bara lyckats skapa tillräckligt med feta målchanser mot ett ursvagt Island.
I övriga tre matcher skapade vi inte fler än två–tre chanser per halvlek. Och det är för lite.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Som jag ser det är är frågan om målchanser kopplad till Lotta Schelin. Jag ser att flera andra damfotbollsskribenter tycker att Lyonstjärnan trots allt gjort en stabil och bra insats i Algarve. Jag hade hållit med om hon hetat exempelvis Elin Rubensson eller Olivia Schough.
Men nu är Lotta Schelin inte en talang på väg uppåt. Hon är vår superstjärna. Hon har fått Diamantbollen två år i rad och skall vara damernas svar på Zlatan Ibrahimovic. Schelin skall inte spela andrafiolen bakom Kosovare Asllani – som hon gjort den senaste veckan. Det är hon som måste bära laget, precis som hon gjorde i VM 2011.

Sundhage har ju med rätta konstaterat att man inte vinner några mästerskapstitlar utan stjärnor. Vår förbundskapten måste nog ta sig en rejäl funderare över hur hon skall få Schelin att leva upp till stjärnrollen.
Personligen undrar jag lite över om vårt höga försvarsspel verkligen passar Schelin. Hon är ju som bäst när hon får djupledsbollar in bakom motståndarnas backlinje. Och när vi står högt med laget finns det inte så stor yta att lägga in de där djupledsbollarna på. I stället söker hon sig nu mest ner mot hörnflaggorna för att få yta. Och där skapar man inte några målchanser.

De var mina mer allmänna funderingar kring laget och spelet. Dags för en genomgång av hur jag ser på situationen i lagdel för lagdel.

Malin Levenstad

Malin Levenstad

Av de som varit med i Portugal så kan man något förenklat konstatera att ju fler spelminuter man fått, desto större chans att ingå i EM-truppen. Således är Olivia Schough och Malin Levenstad de två som sitter lösast när Sundhage skall byta ut två spelare till Islandsmatchen. Men inte heller Annica Svensson, Hanna Folkesson eller Carina Holmberg kan känna sig speciellt säkra.

Här är hela genomgången:

Målvakter:
Speltid i Algarve cup:
Kristin Hammarström      360
Sofia Lundgren                  –
Carola Söberg                   –
Andra målvakter som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Jessica Höglander
Andra målvakter som skulle kunna vara aktuella för EM:
Hedvig Lindahl
Susanne Nilsson

Stephanie Öhrström
Kommentar:
Hammarström har tagit ett järngrepp om platsen i startelvan. Lundgren känns dock inte helt borta ännu. Fast dels måste hon snabbt bli frisk, dels måste hon omgående visa superform, för Hammarström har visat hög klass i Algarve.

Känslan är att Lundgren och Söberg ligger väldigt bra till för att ta de övriga platserna i EM-truppen. Det verkar varken som att Sundhage tänker vänta in Lindahl, eller släppa fram någon av de yngre målvakter som drömmer om att få chansen – som Höglander, Nilsson och Öhrström.

Thunebro och Morgan

Sara Thunebro mot Alex Morgan

Backar:
Speltid i Algarve cup:
Sara Thunebro              332
Emma Berglund            304
Nilla Fischer                 298
Lina Nilsson                 234
Jessica Samuelsson      154
Annica Svensson            66
Malin Levenstad             52
Andra backar som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Amanda Ilestedt
Sara Larsson
Stina Segerström
Andra backar som skulle kunna vara aktuella för EM:
Charlotte Rohlin
Linda Sembrant

Catrine Johansson
Maja Krantz
Kommentar:
Fördelningen av speltid i Algarve säger allt om hur Sundhages EM-backlinje ser ut i dagsläget: Nilsson, Berglund, Fischer och Thunebro.
För om inte Nilsson hade spelat träningsmatch dagarna innan cupen hade nog avståndet mellan henne och Samuelsson varit ännu större.
Just Samuelsson ser också ut att ligga bra till för en plats i EM-truppen. Det gör nog trots allt även Svensson, då hon är användbar både som ytter- och innerback. Den sista platsen tror jag Sundhage håller öppen för Rohlin. Men här är jag inte alls säker.
Levenstad står närmast utanför truppen, medan Ilestedt sannolikt får vänta på sin mästerskapsdebut. Det största hoppet för de båda Malmömittbackarna är att Sundhage väljer att köra åtta backar i EM-truppen.
Jag tror inte att Sundhage ens funderar på att vänta in Sembrant. Och när det gäller Larsson och Segerström så verkar de ha gjort sitt i landslaget.
Som en parentes konstateras att jag hade matchat backlinjen helt annorlunda om jag fått chansen. Jag hade exempelvis gärna velat se både Johansson och Krantz testas som ytterbackar. Därför är de med på listan. Jag har alltså ingen indikation på att Sundhage är på gång att testa dem.

Caroline Seger

Caroline Seger

Mittfältare:
Speltid i Algarve cup:
Caroline Seger               270
Antonia Göransson         270
Lisa Dahlkvist                260
Marie Hammarström       207
Johanna Almgren           119
Susanne Moberg            108
Emmelie Konradsson        90
Hanna Folkesson              84
Carina Holmberg              61
Andra mittfältare som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Lina Hurtig
Malin Diaz Pettersson
Andra mittfältare som skulle kunna vara aktuella för EM:
Therese Sjögran
Hanna Terry
Petra Larsson
Kommentar:
Även här ser man tydligt på spelminuterna hur Sundhage tänkt sig sitt mittfält i EM. I dagslaget ger inte kvartetten Hammarström, Seger, Dahlkvist och Göransson några höga odds på start mot Danmark.
Det är Hammarström som möjligen sitter lite löst – och trion Almgren, Moberg och Konradsson som är utmanarna om den platsen. För Sundhage har indikerat att hon inte helt har spikat vilka kantspelare hon tänker använda sig av.

Alla de sju nämnda mittfältarna bör ligga bra till för att få ingå i truppen till EM – om inte Sundhage minskar ner antalet mittfältare till åtta, för då riskerar en av dem få maka på sig.
Fast Sundhage kan även välja att bara ta med tre utprägladem centrala mittfältare. För hon har ju Fischer och Hammarström som går att spela i mitten. Men i nuläget ligger både Folkesson och Holmberg bra till för att komma med i truppen.

Däremot känns det varken som att Sundhage tänker satsa på Sjögran – som tycks ha gjort sitt, eller på Diaz Pettersson – som inte känns redo ännu.
Jag hoppas att det finns en plats i truppen för superlöftet Hurtig. Hon är svensk damfotbolls framtid, och skulle lära sig mycket av att bara få ingå i truppen. När jag ändå kastar fram en massa namn så nämner jag Larsson – som ju ingick i EM-truppen för fyra år sedan. Hon verkar vara en karaktärsspelare.

Slutligen Terry. Hon nämndes (utan att namnges) av Sundhage som EM-kandidat tidigare i vinter. Det känns inte aktuellt längre. Fast å andra sidan har Sundhage överraskat i sina val av truppspelare förr.

Forwards:
Speltid i Algarve cup:
Lotta Schelin                296
Kosovare Asllani           233
Sofia Jakobsson           144
Olivia Schough               18
Andra forwards som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Elin Rubensson
Jessica Landström
Madelaine Edlund
Julia Spetsmark
Andra forwards som skulle kunna vara aktuella för EM:
Josefine Öqvist
Jenny Hjolman

Kommentar:
Här är det klart att Sundhage kommer att satsa på Schelin/Asllani som forwardspar. Lika klart är att Jakobsson har en plats i truppen. Den fjärde forwardsplatsen står sannolikt mellan Schough, Rubensson och Öqvist. Min gissning är att det till slut blir Öqvist som tar plats i truppen.

Av övriga kandidater är ju Edlund mammaledig och borta från EM, Landström känns helt avskriven, och Spetsmark har inte förekommit alls i diskussionen sedan hon var med på januarilägret.
Hjolman har jag lagt till själv. Hon är ett intressant framtidsnamn. Hon gjorde ”bara” fem mål i fjolårets damallsvenska. Men i år känns det som att hon kan få ett lyft.

Det är många namn på listan. Men som jag ser det har vi ett problem på forwardssidan. Och då menar jag inte att vi har dåliga spelare – för vi har flera högklassiga forwards. Det jag är ute efter är att nästan alla tio forwards här ovan är bäst rättvända – de är snabba och i första hand djupledsgående.
Vi har ingen spelare man kan lyfta upp bollar, eller slå inlägg mot. Det är en jättebrist om vi skulle hamna i underläge i EM.