Fotbollsgalan och diamantbollen

Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.

När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.

I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.

Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:

Årets målvakt
Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg
Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.

Line Röddik Hansen

Årets back
Emma Berglund, Umeå
Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.

Veronica ”Vero” Boquete

Årets mittfältare
Anita Asante, Göteborg
Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.

Anja Mittag

Årets Forward
Ramona Bachmann, Malmö
Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.

Årets damallsvenska spelare
Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö
Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.

Elin Rubensson

Årets genombrott
Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK
Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.

Thomas Mårtensson

Årets Tränare
Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö
Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?

Lotta Schelin

* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.

Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.

Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.

För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.

Vilka presterade då i OS?

Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.

Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.

Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.

Är jag helt fel ute. Eller vad tycker ni?

3 thoughts on “Fotbollsgalan och diamantbollen

  1. Håller med dig till största del även om jag är av lite olika åsikt i några kategorier:

    Mina val (och vilka jag tror vinner):

    Målvakt: Hammarström (Helgadottír).
    Back: Röddik Hansen (Sembrant).
    Mittfältare: Boquete (Marta).
    Forward: Mittag (Schelin).
    Damallsvenska Spelare: Mittag (Mittag).
    Genombrott: Ilestedt (Rubensson).
    Tränare: Mårtensson/Palmquist (Moberg).
    Diamantbollen: Schelin (Schelin).

    Målvakt: Du har helt rätt i att det är märkligt att Söberg inte nominerats, det är nog första gången målvakten med överlägset bäst ‘stats’ inte är med. Att Lindahl är med är bisarrt och måste vara Dennerbys förtjänst. Lundgren missade p g a för många insläppta mål, spelmässigt tycker jag hon varit lika bra som tidigare i de 9 matcher jag sett på Folkungavallen i år vilket däremot LFC:s försvar utan Rohlin inte har varit.

    Back: Röddik Hansen känns faktiskt rätt given där med tanke på kandidaterna men jag tror Sembrant vinner på nationalitet.

    Mittfältare: Boquete är seriens mest ‘attraktiva’ mittfältare men Marta vinner … ja för att hon är Marta. Trist då hennes gester mot domare och medspelare är riktigt tråkiga att se även om hon är en gudabenådad spelare när hon är på rätt humör.

    Forward: Mittag mosar allt motstånd i Damallsvenskan men Schelin vann CL och vinner på det samt nationalitet.

    Damallsvenska Spelare: Mittag är det enda realistiska alternativet då hon som sagt mosar allt motstånd i Damallsvenskan.

    Genombrott: Ilestadt bär Malmös backlinje men Rubensson vinner på sin landslagsplats (där ju Ilestedt också borde fått plats).

    Tränare: Mårtensson/Palmquist gör den största bedriften men Malmö vinner SM-guld och vinnande lags tränare vinner ALLTID denna kategori. Hade inte reflekterat över det bisarra i att inte Sundhage var nominerad men det måste vara ett förbiseénde eller önsketänkande från juryn att hon ska få priset nästa år för EM-guldet istället ;).

    Diamantbollen: Du har ju rätt i att Landslaget brukar betyda mest för Damspelarna och då är ju Fischer klart bäst. Jag håller dock inte med om att hon varit så lysande på den nya positionen i LFC men så är ju inte Rohlin den lättaste att ersätta, snarare en omöjlig uppgift för så gott som alla spelare. I o m OS-‘fiaskot’ så blir Schelins succé i klubblaget tillräckligt och hon vinner igen.

  2. Tränare: jag är till 99 % säker på att tränarpriset bara kan gå till klubblagstränare, verksamma i Sverige eller svenskar verksamma utomlands. Torbjörn Nilsson fick priset i fjol utan att vinna mästerskapet, men historiskt verkar högpresterande tränare i sämre lag bli förbisedda, t ex just Mårtensson/Palmquist under Kristianstads debutsäsong. Skulle gärna se en ändring på det.

    Mittfält: Jag har inga problem med att ta Marta före Boquete. Som en Drillo-fan bland mina vänner sa om bollbehandling: det finns särskilda tävlingar för sånt. Skillnaden mellan Boquete och Marta är att Martas bollbehandling mycket oftare ger resultat. Skönhetspoäng räknas inte i fotboll. Mål räknas.

    Målvakt: Söberg är bra, men det finns ingen målvakt i allsvenskan som gjort så få räddningar som hon. Motståndarna kommer alltså väldigt sällan till skott mot henne. Hennes goda statistik handlar alltså främst om att hon har ett väl fungerande försvar framför sig.

    Diamantboll: jag kan utan problem tänka mig Fischer som vinnare, men det blir lite Frida Östberg över det hela och kommer säkert att kritiseras.

    I övrigt tycker jag att man lägger ner på tok för mycket allvar och ”rättvisetänkande” i det här. Fotbollsgalan är först och främst prime time TV, underhållning. Om nomineringarna och priserna inte förorsakade debatt, så vore det inte så mycket underhållning längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.