Antonia Göransson är klar för Seattle Reign. Samma klubb har även det senaste dygnet meddelat att man kontrakterat Manon Melis.
De båda beskeden, framför allt om Göransson, överraskade mig en aning. Jag trodde kanske att Vittsjöspelaren hade förlorat lite av sitt höga internationella anseende. Men kul för henne att hon får chansen på högsta världsnivå.
Reign har varit mitt favoritlag i NWSL de senaste två säsongerna, ett profilstarkt lag som spelat en läcker anfallsfotboll. I sin laguppställning har man också sedan tidigare massor av duktiga offensiva spelare, såsom Kim Little, Megan Rapione, Jess Fishlock, Merritt Mathias och Beverly Yanez. Däremot saknas en riktigt bra vänsterback sedan Stephanie Cox avslutat sin karriär. Kan det vara så att Göransson är tänkt som ytterback?
Hursomhelst blir det spännande att se vad Göransson kan göra i USA, speciellt i en klubb med så hård konkurrens om platserna. Seattle har ju vunnit NWSL:s grundserie i stor stil de båda senaste säsongerna och är alltså ett av världens allra bästa klubblag. Det är inte många europeiska klubbar som är bättre.
För Vittsjö är det här ytterligare ett tungt offensivt tapp. Sedan tidigare har man ju även blivit av med Jane Ross. Även om Skåneklubben har förlängt med Linda Sällström behöver man ge sig ut på forwardsjakt för att spetsa till truppen.
* I övrigt är det landslagsvecka. I dag har det spelats två EM-kvalmatcher och i morgon spelas ytterligare några, bland annat en i Sveriges grupp, Slovakien–Danmark. Se den här med start 19.00:
Bland dagens matcher noteras en rätt rejäl skräll. Turkiet klarade mycket överraskande 0–0 hemma mot Ryssland. Ryskorna hade stort övertag i avslut (19–2) men lyckades alltså inte göra några mål.
Dagens andra match var ett svenskmöte. Där vann Göteborgs DFF:s talang Amna Lihovic mot Sussie Nilsson med 1–0. Bosnien besegrade alltså Serbien efter ett sent segermål.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg. Det har alltså blivit dags för bloggens stora årskrönika.
Jag har ju tidigare sammanfattat 2014 med diverse statistik och en genomgång av utmärkelser. Här kommer en mer spretig genomgång av damfotbollsåret 2014. Trevlig läsning.
Årets afrikanska mästarinnor: Nigeria. Afrikas stora damfotbollsnation gjorde som de brukar – vann Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM. Det var Nigerias nionde seger av elva möjliga i mästerskapet. I finalen av afrikanska mästerskapet besegrades Kamerun med 2–0:
Årets asiatiska mästarinnor: Japan hade blivit världsmästare och tagit OS-silver, men något asiatiskt mästerskap hade man inte vunnit. Inte förrän i maj då man vann ett något brandskattat mästerskap. Dels för att Nordkorea var avstängt, dels för att japanskorna spelade utan flera av sina bästa Europaproffs. Det hindrade dem alltså inte från att ta hem titeln.
Årets autobahn: VM-kvalet blev en lätt resa för svensk del. Även om landslagsåret väckte många frågetecken går det att glädjas åt hur smidigt det gick i alla tävlingsmatcher, inklusive de båda mot huvudmotståndaren Skottland. Facit i VM-kvalet blev full poäng och 32–1 i målskillnad – bara Tyskland, Frankrike och England hade bättre tabellrader. Vi släppte inte in ett enda spelmål. Baklängesmålet kom nämligen på straff från Kim Little. Framåt gjorde Lotta Schelin tolv och Kosovare Asllani fem mål.
Årets Bagdad-Bob: Den i Tyresö som skrev det här på klubbens officiella hemsida i mitten av januari när man presenterade fyra nyförvärv från Brasilien:
”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”
Årets bojkott: Flera damallsvenska klubbar protesterade mot alla landslagsläger genom att inte släppa sina spelare till landslagets januariläger med följden att lägret fick ställas in.
Årets bortglömda pris: Vid galan Caf Awards i januari där Afrikas bästa spelare 2013 prisades glömde man bort att kora världsdelens bästa damfotbollsspelare. Precis som 2010 delades det bara ut priser till män.
Agerandet får den kritiserade svenska fotbollsgalan att framstå som ett under av jämställdhet. Till Caf Awards i januari, 2014 års pris delas ut har man dock tre nomineringar i damklassen; Annette Ngo Ndom (Kamerun), Asisat Oshoala (Nigeria) och Desire Oparanozie (Nigeria) – så det ser ut att bli bättring.
Årets bäst när det gäller 1: Den underskattade japanska mittbacken Azusa Iwashimizu klev fram när Asiatiska mästerskapen skulle avgöras. Först nickade hon in segermålet i semifinalen mot Kina i förlängningens andra övertidsminut. Sedan gjorde hon enda målet i finalen mot Australien – även det på nick. Vi snackar tvättäkta guldhjältinna.
Årets bäst när det gäller 2: Marta Vieira da Silva. Tyresös och Rosengårds stjärna hade en halvdan säsong i damallsvenskan, men när hon verkligen hamnade i världens fokus var hon på topp. Marta gjorde två mål i Champions Leaguefinalen, satte Rosengårds guldmål och smällde in tre spektakulära mål mot USA på hemmaplan i december.
Tidigare fattade jag inte hur Marta kunde vara en av tre finalister i Ballon d’Or, men för dem som inte ser henne i damallsvenskan framstår lätt hennes 2014 som en succésäsong.
Årets bäst när det gäller 3: VfL Wolfsburg. Sedan 2013 har det tyska storlaget spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop.
De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler – den ena som stor underdog, den andra efter att ha haft ett 2–0-underläge i paus. Dessutom vann man en direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt i Frauen-Bundesligas sista omgång i våras. Frankfurt hade tagit guld på kryss, men Wolfsburg vann med 2–1 sedan Alexandra Popp gjort segermålet i 89:e minuten.
Årets bästa spelare: Kim Little, Skottland och Seattle Reign. Läs mer här.
Årets cupmästarinnor: Linköpings FC.
Cupsegrare 2014 blev också bland annat FFC Frankfurt, Olympique Lyonnais, LSK Kvinner, Manchester City (WSL cup), Arsenal (FA-cupen), Tavagnacco, Barcelona, Ferroviária och NTV Beleza/Urawa Reds – finalen i japanska Empress cup spelas i morgon, alltså den 1 januari.
Årets dragkamp: Stod om den holländska megatalangen Vivianne Miedema. I juni stod det klart att Bayern München hade vunnit måldrottningens namnteckning. Miedema har vid 18 års ålder bland annat redan gjort 43 mål i Uefas olika turneringar på flick- och seniornivå – fler än någon svensk spelare genom tiderna. Rätt imponerande av en 18-åring…
Årets fiasko 1: Tyresö FF.
Årets fiasko 2: Även om fiasko kanske är ett hårt ord i sammanhanget placerar jag Lyons respass ur Champions League här. Som jag ser det har Lyon fortfarande störst potential av alla lag i Europa och kanske även i världen. Trots det åkte man ur WCL redan i åttondelsfinal för andra året i rad.
Årets folkfester: Ett mycket glädjande besked för damfotbollen under hösten har varit de fantastiska publiksiffror som noterats för landslag runt om i världen. Landslagen väcker verkligen engagemang.
Några exempel på fantastiska publiksiffror är de 22000 som såg Trinidad och Tobago–Ecuador i VM-playoff, de 45619 på Wembley som såg vänskapsmatchen England–Tyskland, de 13109 som såg Holland–Italien i VM-playoff och de 18000 i Ho Chi Minh-staden som såg Vietnam–Thailand göra upp om en VM-plats.
Årets fotomodell: Alex Morgan var återigen med i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. På fotbollsplan fick hon däremot inte mycket uträttat. Skador stoppade forwardsstjärnan under större delen av säsongen.
Årets förvandlingar: Båda de damallsvenska lagen från Göteborgsområdet genomgick metamorfoser inför seriestart. Jitex hade bara en spelare kvar från 2013 års trupp, dåvarande reservmålvakten Jennifer Falk. Hos Göteborgs FC var kontinuiteten något bättre, fyra av de elva som spelade flest matcher 2013 ingick även i årets trupp.
Årets hemliga projekt: Det bistånds- eller möjligen utbildningsprojekt i Afrika som skulle ge Tyresö årliga miljonintäkter.
Årets (näst-)jumbo: Jitex BK – kom sist i damallsvenskan med noll poäng. Mölndalslaget lät bara Sunnanå vara 2000-talets sämsta lag i ett år. Men trots sina noll poäng kom ju Jitex bara näst sist…
Årets konkurs: Se årets fiasko 1.
Lydia Williams
Årets korsbandsskador: Glädjande nog var det mycket lugnare på den här fronten i damallsvenskan jämfört med de senaste åren. Helt förskonad från skadeeländet var förstås inte damfotbollen heller 2014. Några av de drabbade var Linda Sällström, Leonie Maier, Lena Lotzen, Saskia Bartusiak, Gaelle Thalmann, Lydia Williams, Leena Khamis och Diana Matheson.
Årets kvalhjältinna: Vivanne Miedema. Holland vann med totalt 3–2 i avgörande VM-playoff mot Italien och den redan nämnda 18-åringen gjorde alla tre målen. Dessutom blev hon både skyttedrottning och MVP när Holland vann F19-EM för första gången. Världens bästa junior kunde självklart även varit med under vinjetten årets bäst när det gäller här ovan.
Årets lag: VfL Wolfsburg.
Årets landslag: Tyskland – vann tolv av 13 landskamper under året och avancerade i december till förstaplatsen på världsrankingen. Tyskland toppar även herrankningen – det är första gången någonsin något land är världsetta både bland herrar och damer. Tyskornas enda förlust i år kom mot Frankrike.
Just fransyskorna kommer på andra plats i en årsrankning av landslag genom säsongsfacit 13–3–1 på årets 17 landskamper. De placeras marginellt före Japan som noterade 13–4–2 under 2014.
Årets långkörare: Therese Sjögran som under hösten kom upp i 200 A-landslamper. Hatten av… Under samma rubrik skall förstås även USA:s Christie Rampone vara med. Hon passerade fantastiska 300 landskamper under hösten.
Årets längsta inkast: Irlands mittback Megan Campbell måste tillhöra de kvinnor som kastar längst i världen. Hennes inkast är vassa anfallsvapen och höll på att ge irländskorna en skrällpoäng mot Tyskland i våras. En domartavla i minut 85 och en målvaktstavla i minut 90 gav dock Tyskland en tursam 3–2-seger.
Årets mest annorlunda förslag: Medan andra vill minska antalet lag i damallsvenskan till åtta eller tio föreslår den före detta Rosengårdstränaren Jonas Eidevall istället en utökning till 16 lag – allt för att ge fler unga talanger chansen. Ett intressant sätt att se på saken.
Årets mål 1: Franska talangen Claire Lavogez mål mot Costa Rica i U20-VM är årets mål på många sätt. Såväl framspelningen som avslutet håller sanslöst hög klass:
Årets mål 2: Charlyn Corral bjöd på årets mest spektakulära volleymål när hennes Mexiko slog Jamaica i det nordamerikanska VM-kvalet. Godbiten kommer 2,30 in i det här klippet:
Men även Jamaiacas 1–0-mål av Donna-Kay Henry är snyggt och sevärt…
Årets mål 3: En kandidat till årets skott stod Katrina Gorry för i australiska W-leauge:
Gorry prisades tidigare i höst som Asiens bästa spelare 2014. Jag gissar att huvudorsaken var just hennes fantastiska distansskytte. Utöver det häpnadsväckande ovan satte hon två läckra skott i Asiatiska mästerskapen:
Årets mål 4: Årets sologenombrott var kanske det här som Marta stod för mot USA nu i december. Det är förstås 2–2-målet 48 sekunder in i klippet som avses:
Årets mål 5: Manchester Citys Toni Duggan tog snyggt emot bollen med bröstet innan hon drog i väg den volleykanon som innebar att Chelsea tappade det engelska ligaguldet till Liverpool. Det här är alltså på många sätt ett riktigt guldmål:
Årets mål 6: Eugenie Le Sommer tog också bollen med bröstet, men lät den studsa innan hon drog till mot Nya Zeeland. Den godbiten kommer sist i det här lilla kollaget med snygga franska landslagsmål från året som varit:
Årets mål 7: Christine Nairn utmanar Gorry i klassen årets skott. Amerikanskan skickade i väg en bomb för sitt Melbourne Victory i W-league:
Årets mål 8: En utmanare i kategorin årets skott i Sverige stod Eskilstunas Elena Sadiku för mot AIK. Det kommer 45 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 9: Även Kristianstads Therese Björck vill ha ett ord med i spelet i kampen om årets svenska skott 2014. 3,45 in i det här klippet kommer bomben som definitivt sköt bort Göteborg från Champions Leaguechansen:
Årets mål 10: Lotta Schelin gjorde flest mål i det svenska landslaget under året, hon gjorde också det snyggaste när hon styrde in 3–0 mot Bosnien med en yttersidesklack. Det målet kommer 1,45 in i det här klippet:
Årets mål 11: Erika Tymrak bjöd på en retfull tunnel och skickade in bollen högt via bortre stolpen. Det målet placeras dock bara som femma i kavalkaden över årets 20 snyggaste mål i NWSL – en kavalkad du kan se nedan. Redan nämnda Christine Nairn stod för årets mål enligt klippet och visst är det ytterligare en glödhet kandidat till årets skott hon bjuder på…
Årets mästare i Concacaf: USA gjorde som de brukar, vann det nord- och mellanamerikanska mästerskapet. Det var amerikanskornas sjunde seger på nio försök. I finalen besegrades Costa Rica med hela 6–0 efter fyra mål av Abby Wambach. Det var ett lite udda mästerskap eftersom de regerande mästarinnorna Kanada inte kom till spel då de redan är klara för nästa års VM-slutspel.
Förra årets mål: Hösten 2013 satte Stephanie Roche drömmålet som hela damfotbollsvärlden hoppas skall vinna Puskas Award, priset som går årets mål i världen. Har du inte röstat kan du göra det här till den 12 januari. Njut av det här:
Årets mästare: FC Rosengård, VfL Wolfsburg, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Urawa Reds, Melbourne Victory, LSK Kvinner, Liverpool FC, FC Twente, Fortuna Hjörring, PK-35 Vantaa, Stjarnan, Brescia, Ferroviária med fler.
Svenska spelare som vann mästerskap utomlands under 2014 var Nilla Fischer, Lotta Schelin, Mimmi Löfwenius och Jessica Samuelsson. Fischer vann även Champions League, medan Schelin och Löfwenius även blev cupsegrare i sina respektive länder.
2015 års första mästarinnor: Canberra United. Finalen i 2015 års mästerskap spelades ju redan innan jul. 2014 års final spelades i februari – då var Jessica Samuelsson alltså med och höjde pokalen tillsammans med lagkamraterna i Melbourne Victory.
Årets nitlott 1: VM-lottningen blev en stor besvikelser. Sverige lottades in i den allra tuffaste gruppen tillsammans med USA, Australien och Nigeria.
Årets nitlott 2: FC Rosengård fick svårast möjliga väg till en eventuell final i Champions League. I kvartsfinal väntar regerande mästarinnorna Wolfsburg och i en eventuell semifinal lär PSG stå för motståndet.
Årets nykomlingar 1: FC Rosengård. Det blev SM-guld direkt under klubbens nya skepnad.Tidigare har man vunnit fem guld som Malmö FF och tre som LdB FC Malmö. Totalt nio SM-guld – flest av alla.
Årets nykomlingar 2: Även klassiska FCR 2001 Duisburg kom till spel under ny skepnad under 2014. Numera heter 2009 års Champions Leaguemästare MSV Duisburg. Det är lagets fjärde skepnad. Tidigare har man hetat FC Rumeln-Kaldenhausen, FCR Duisburg 55 och alltså FCR 2001 Duisburg.
Årets nykomlingar 3: Damallsvenskans stora glädjeämne 2014 hette Eskilstuna United. Nykomlingen var respektlös och låg länge på tabellens övre halva. Men framför allt vann man publikligan med fina 1940 åskådare i snitt. Eskilstuna var huvudorsaken till att publiksnittet i damallsvenskan höjdes till 836 – upp me nästan 100 personer från 2013 års notering på 741.
Årets ord: Moratorium eller moratorieackord var i alla fall nya ord för mig, ord som spelade en stor roll i svensk damfotboll i våras.
Årets mest oväntade juryutslag: Det stod Diamantbollen-juryn för. I nästan alla andra rankingar över 2014 hamnar Nilla Fischer före Lotta Schelin, men inte här. Schelin vann sin fjärde raka Diamantboll, medan Fischer får nöja sig med att ha vunnit Champions League och korats till den tredje bästa spelare i Europa säsongen 2013/14 av Uefa.
Årets (sämsta) prioritering: Gjordes av TV4 som med kort varsel valde att ta bort hyllningen av Therese Sjögran vid Fotbollsgalan.
Årets publiklag: Portland Thorns förstås. 2013 års NWSL-mästarinnor är ensamma i damfotbollsvärlden om att ha haft femsiffrigt publiksnitt någon säsong. Nu har man haft det två år i rad. 2013 års snitt på 13320 fick nämligen se sig besegrat. 2014 snittade Thorns 13364 åskådare – bra jobbat. Man slog även amerikanskt ligarekord när 19123 personer såg Portland–Houston i en vanlig lunkmatch. Makalöst.
I Europa hade Wolfsburg bäst siffror i den senaste färdigspelade serien. De dubbla tyska mästarinnorna snittade 2933 säsongen 2013/14, mest eftersom fina 12464 räknades in till den rena guldfinalen mot Frankfurt i sista omgången. I höst har dock Turbine Potsdam gått om, man har 2207 mot Wolfsburgs 1777.
Årets reklamfilm: Det är nog den här, även om det är lite oklart vad filmen gör reklam för…
Årets rättsfall: Låt oss kalla det konstgräsgate – rättsfallet där ett flertal spelare från olika länder har stämt Fifa för att de planerar att spela Kanada-VM på konstgräs.
Från svensk del har protesterna varit rätt beskedliga, även om flera spelare står bakom stämningen. Men med tanke på att damallsvenskan i mycket stor utsträckning spelas på konstgräs borde underlaget passa vårt svenska lag mycket bra.
Årets selfie: Den togs av Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen ihop med Pia Sundhage och Erik Hamrén. Sedan uppstod en storm i ett vattenglas.
Årets skalp: Vårt landslag slog världsettan USA med 1–0 i Algarve. Det var en match som hade mycket av det man vill se i VM nästa år; en stabil defensiv, en målvakt (Hedvig Lindahl) som presterade på toppen av sin kapacitet, Lotta Schelin som matchhjälte mot en toppnation – dessutom efter nickmål:
Årets skyttar: Katrina Gorry och Christine Nairn. Har du kollat klippen som ligger under årets mål ovan förstår du varför.
Årets stipendiat: Den titeln tillfaller Pia Sundhage som tog tjänstledigt från jobbet som svensk förbundskapten under januari månad för att sticka till USA och verka som gästprofessor vid Bethany College i Lindsborg, Kansas.
Årets storm i ett vattenglas: När det blev klart att den så kallade baddräktskungen Panos Papadoupolos skulle stötta Jitex uppstod en udda diskussion om kvinnliga fotbollsdräkter. Jag fattade ingenting.
Årets svenska målrekord: Lotta Schelin är uppe i 73 mål för Sveriges A-landslag – fler än någon annan. Bra jobbat.
Årets sydamerikanska mästarinnor: Brasilien gjorde som de brukar – vann Copa America Feminina. Det var sjätte segern av sju möjliga för Sydamerikas damfotbollsstolthet. Slutspelet avgjordes i år som gruppspel, men den sista matchen mot Colombia blev ändå som ett slags final. Den matchen slutade 0–0 ett resultat som innebar brasiliansk trofé.
Mästerskapet avgjordes utan några av segrarlandets stora stjärnor. Varken Marta eller Debinha var exempelvis med i guldlaget. Däremot ingick de båda före detta Tyresöspelarna Thaisa och Tamires (Rilany) i finalelvan.
Årets sämsta resebudget 1: När Trinidad/Tobagos Soca Princesses åkte till USA för att spela Concacaf:s VM-kval kvala skickade förbundet med spelarna matchkläder, varsin flygbiljett samt en resekassa på totalt 500 dollar. Alltså drygt 3500 kronor i kassa för hela laget. Några bollar, koner, sjukvårdsmaterial eller annan utrustning fick man inte. De 3500 kronorna skulle dessutom räcka till mat och husrum.
Deras amerikanska, gratisarbetande förbundskapten Randy Waldrum bad om donationer via sitt Twitterkonto den 8 oktober:
Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.
Trots de usla förutsättningarna höll det på att leda hela vägen till VM för The Soca Princesses. Mer om det i ett annat inlägg.
Årets sämsta resebudget 2: Tyresö hade inte råd att åka till Champions Leaguefinalen i Lissabon utan Svenska Fotbollförbundet fick gå in och ge ett förskott för att rädda den svenska representationen i årets match i Europa.
Årets sämsta seedningssystem: Det är det Uefa använder när man seedar till Champions League. Upplägget bör omgående göras om. Hur snett det nuvarande systemet slår går det att läsa om här.
Årets utspel 1: Kosovare Asllani var inte nöjd med förbundskapten Sundhages laguttagningar. Vid 3–0-segern mot Polen i augusti fick Asllani sitta på bänken i den första halvleken. Till TT kommenterade PSG-stjärnan petningen så här:
”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”
Årets utspel 2: Susan Varli gick till attack mot Calle Barrling vid månadsskiftet februari/mars. Varli menade att spelare med utländsk bakgrund var chanslösa i svensk damfotboll. Hon syftade framför allt på landslagen, men breddade kritiken en aning genom det här citatet:
”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”
Årets sämsta värvning: Fabiana. Tyresö hade redan ett rejält underskott när man den 14 januari presenterade fyra dyra brasilianska nyförvärv. Affischnamnet var Fabiana – som man inte lyckades få spelklar. Klubben betalade alltså fet lön i ett halvår till en spelare som inte spelade en enda minut. Svårslaget.
Fabiana
Årets tack för allt 1: Jenny Palmqvist. Sveriges i särklass bästa damfotbollsdomare någonsin slutade. Hon är redan saknad.
Jenny Palmqvist
Årets tack för allt 2: Josefine Öqvist. Enda svenska spelaren som gjort mål i två VM-semifinaler tackade för sig i somras. En underbar personlighet som också är rejält saknad.
Josefine Öqvist
Årets tack för allt 3: Johanna Almgren. Damfotbollens ansikte utåt på Västkusten tvingades till slut ge upp kampen mot knäskadorna. Självklart är hon saknad, inte minst som traditionsbärare i Göteborg FC. Men Almgren kommer tillbaka som tränare. Redan 2015 ser vi henne leda Kungsbacka DFF i elitettan. Spännande.
Några andra spelare som har slutat under 2014 är Lori Lindsey, Madelaine Edlund och Emmelie Konradsson. Tack för allt.
Årets tränarbyte: Det mest uppmärksammade tränarbytet var tveklöst när USA sparkade Tom Sermanni i början av april. Han fick gå direkt efter en 2–0-seger mot Kina.
Det var resultaten i Algarve cup som fick det att koka över för förbundsledningen. Där föll USA ju både mot Sverige och Danmark och kryssade mot Japan. 5–3-förlusten mot danskorna innebar dessutom rekord i antalet insläppta mål för det amerikanska damlandslaget. Det anmärkningsvärda i det hela var att Sermanni inte hade förlorat en enda match inför Algarve cup och att han fick kicken utan att ha coachat laget i en enda tävlingsmatch. Sermannis facit blev 18 segrar, fyra kryss och bara två förluster på de 24 matcher han ledde USA.
Årets tusing: När Kosovare Asllani satte 1–0 på straff borta mot Nordirland i VM-kvalet i början av april innebar det att en milstolpe passerades. PSG-stjärnan gjorde nämligen vårt landslagsmål nummer 1000.
Årets tv-debacle: Ingen av de två första semifinalerna i Champions League tv-sändes. Ett gigantiskt bakslag för europeisk damfotboll. Mest udda att ingen kanal var intresserad av heta tyskmötet Potsdam–Wolfsburg.
Årets udda uttagning: Sverige spelade F19-EM utan Marija Banusic. Varför fick vi inte veta.
Årets uppmaning: Pia Sundhage:s systerson Tomas Örn berättade i BT om förbundskaptens möte med Zlatan Ibrahimovic:
”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”
Årets usch vad nära: Närmare ett VM-slutspel än Trinidad och Tobagos Soca Princesses var går det inte att komma. Med Kvarnsvedens Ahkeela-Darcel Mollon i laget fick man tre chanser att kvala in.
Först föll man efter straffläggning mot Costa Rica, sedan efter förlängning mot Mexiko. I båda de matcherna slog T&T ur underläge. I det avgörande playoffmötet med Ecuador var Trinidad favoriter. Inte minst efter 0–0 på bortaplan.
Returen inför fantastiska 22000 åskådare i Port of Spain dominerades totalt av hemmalaget. Ecuador fick sin första målchans i 92:a minuten – och gjorde mål. Ecuador klart för VM med 1–0.
Årets utvandrare: Ett flertal svenska spelare har valt andra landslag än Sveriges. I våras kom beskedet att Sunnanåmålvakten Sussie Nilsson valde Serbien framför Sverige. Och trion Eldina Ahmic, Iris Kadric och Amna Lihovic har alla spelat VM-kval för Bosnien – två av dem var med på Gamla Ullevi tidigare i år.
Årets världsmästare: Tyskland vann F20-VM efter 1–0 mot Nigeria i finalen och Japan vann F17-VM efter finalseger mot Spanien med 2–0.
Årets vallöfte: Inför riksdagsvalet skrev ett av våra större partier in damfotbollen i sitt partiprogram. Men vad är det egentligen de ska verka för?
”31. Fi ska verka för att Sverige får en kvinnlig proffsliga inom ishockey och fotboll.”
Årets värvning: Den gjorde Rosengård som lade beslag på Marta i somras och förlängde kontraktet med ytterligare tre år nu i höst. Nu trängs världsstjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag i samma anfallsuppställning. Hyfsat…
Det var min genomgång av 2014. Förhoppningsvis har jag fått med allt viktigt, men ibland ser man inte skogen för alla träd. Vilket som, nu blir det nyårsfirande. Vi hörs igen 2015 – VM-året 2015. Gott slut.
Sverige har målvaktsproblem. Då släpper vi i väg en av våra mer talangfulla spelare till Serbien. För från och med i dag kan vi inte längre använda Susanne Nilsson.
Susanne Nilsson
Den Kristianstadsbördiga Sunnanåmålvakten gjorde nämligen VM-kvaldebut för Serbien i eftermiddags. Och hon höll nollan när serbiskorna vann med 3–0 borta mot Malta. Därmed kan vi alltså stryka ett namn från listan över tänkbara, framtida landslagsmålvakter.
Personligen har jag trott på Nilsson ända sedan jag såg henne som 15-åring spela upp Boråsklubben Byttorps IF i division 1. Den spontana reaktionen då var att den här tjejen kommer att stå i Sveriges A-landslag framöver. Känslan sedan dess har varit att jag skulle kunna få rätt. Men nu vet vi – Sussie Nilsson blir aldrig svensk A-landslagsmålvakt.
Elise Thorsnes
* I övrigt i dag vann Norge som väntat i Grekland. 5–0 blev det, ett resultat som tar norskorna ett steg närmare VM-slutspelet i Kanada nästa år.
En damallsvensk spelare fanns med på planen i den matchen, nämligen Linköpings nyförvärv Kristine Minde. Det var just hon som bröt isen med sitt 1–0-mål på övertid i första halvlek. Då hade Maren Mjelde kostat på sig att missa straff. Efter paus rullade målen in, och Elise Thorsnes blev tvåmålsskytt.
Melania Gabbiadini
* Italien hakar på Spanien i grupp 2. Det är mellan de båda lagen gruppsegern står. Och båda de lagen vann sina matcher i dag. Först blev Melania Gabbiadini enda tvåmålsskytt när italienskorna vann med 6–1 hemma mot Tjeckien i eftermiddags. I det tjeckiska laget spelade för övrigt Örebrotvillingarna Lucie och Irena Martinkova hela matchen.
Nu i kväll körde sedan Spanien över Makedonien, och vann med hela 12–0. Jag hade tänkt att se matchen, men fick inte streamen att funka mer än några sekunder här och där. Men jag noterar att det var 40–0 i avslut till Spanien när makedonskorna fick till sitt första, så ur spänningssynpunkt var det ingen katastrof att missa matchen.
Här blev Tyresös Veronica Boquete tremålsskytt. Än värre var inhopparen Natalia Pablos. Hon spelade 35 minuter och gjorde hela fem mål. Spanjorskorna hade även en tvåmålsskytt i Sonia Bermudez, medan före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso gjorde ett.
* Ur svensk synvinkel var eftermiddagens träningsmatch mellan Finland och Skottland intressant. Den slutade med finsk 3–1-seger.
Jag såg cirka 70 minuter av den parallellt med att jag kollade in OS. Jag känner inte att resultatet speglade matchen. Finskorna inledde starkt, och spelade riktigt fin fotboll. Deras 1–0-mål var rättvist. Sanna Talonen satte dit en retur efter en riktig målvaktstavla. Skottland växte dock in i matchen, och när Kim Little äntligen satte kvitteringen hade skotskorna haft en mängd kanonlägen.
Ju längre matchen led, desto mer tydligt blev det att Skottlands viktigaste anfallsvapen är Littles fina bollar ut mot snabba högeryttern Lisa Evans. Pia Sundhage får se till att ha tätat sitt vänsterförsvar tills mötena med skotskorna. För även om Evans kanske inte är riktigt lika snabb som Elodie Thomis, så är det samma spelartyp som väntar.
Annika Kukkonen
Evans inspel borde ha lett till flera skotsla mål. Men halvdan skärpa i straffområdet kombinerat med storspelande Minna Meriluoto (första halvlek) och Tinja-Riikka Korpela (andra) hindade skotskorna från att göra fler mål. Och de sista fem minuterna kunde Annika Kukkonen och Adelina Engman ge Finland segern. Även Kukkonens mål luktade för övrigt svagt målvaktsspel.
Engmans avslut tycker jag om. När chansen kom mitt i straffområdet valde hon att bara rulla bollen mot målet, med bred marginal till stolpen. Är man bara tillräckligt nära mål är riktningen på avslutet mycket viktigare än kraften.
* Själv satt jag och funderade i eftermiddags varför så många VM-kvalmatcher spelas just en torsdagseftermiddag. Det enda rimliga svar jag kunde komma på var att de olika ländernas landslag har så låg status i sina hemländer att de inte får spela på arenor med elljus. Därför måste de spela innan det mörknar. Någon som vet om jag är rätt ute?
* Genom den utmärkta sammanställningen av dagliga, svenska damfotbollsnyheter som finns på den här adressen hittade jag ett långt, men väldigt intressant amerikanskt reportage som jämför damallsvenskan och NWSL. Har man lite tid är det läsvärt.
* Slutligen finns det nu ett klipp där Panos Papadoupolos pratar om sin inblandning i Jitex. Och nej, jag är fortfarande inte upprörd i dräktfrågan:
Johanna Almgren
Tillagt i efterhand: Glömde att skriva att Johanna Almgren i dag har genomgått ytterligare en knäoperation. Så mycket mer vet jag inte. Inte mer än att det tyvärr inte verkar finnas något slut på hennes skadeproblem.
Häromdagen undrade jag vad förbundskaptenerna tycker om att allt fler landslagsspelare väljer utländska klubbar. I dag fick jag svaret genom Aftonbladet. Tack för det.
Kul att kvällstidningarna är på hugget – även om faktakollen angående antalet svenska spelare i Frauen-Bundesliga var lite sisådär i artikeln. För inte har väl Sara Thunebro skrivit på för en tysk klubb igen?
Vad säger då Pia Sundhage till Bladet? Jo, att:
”Personligen ser jag hellre att de stannar i allsvenskan. Visst är det fantastiskt att vi har tjejer som Marta i Tyresö och Ramona Bachmann i Malmö. Faran är när vissa lag har sju utländska spelare i sin startelva. För svensk damfotbolls utveckling är det bättre om vi har sju svenska spelare och att laget kryddas av fyra utländska.”
Sundhages uppfattning stämmer bra med hennes åsikter kring utlänningar i damallsvenskan. Och det är ju bra att hon håller en rak linje i frågan.
Men personligen tror jag att våra landslagsspelare mår bra av att prova på andra ligor några år. Det är utvecklande för individen, precis på samma sätt som det var utvecklande för Sundhage att jobba för Kina och USA.
Som jag skrivit flera gånger tidigare så känns utlänningarna nödvändiga för att bibehålla klassen och intresset för damallsvenskan. För hur många spelare av hög internationell klass har vi i Sverige?
Med Sundhages upplägg uppskattar jag att våra toppspelare räcker till tre klubbar. Om alla hade stannat på hemmaplan.
Så till damallsvenskans silly season. Där är nykomlingen AIK hetaste klubben för tillfället. Det känns som att man bygger sitt lag smart. I förra veckan blev det klart att man lånar in Malin Levenstad från Malmö. I går gjorde man även klart med Finlands lagkapten Maija Saari, som återvänder från Mallbacken. Även om Saaris hälsa är ett litet frågetecken, då hon varit korsbandsskadad sedan i somras, så borde AIK här ha fått ett riktigt bra mittlås. Det handlar om två ledartyper som bör kunna styra lagets defensiv på ett bra sätt.
AIK behöver förstås även en stabil målvakt. Under hösten lånade de Jessica Höglander från Tyresö. Nu finns tydligen uppgifter om att Gudbjörg Gunnarsdottir är aktuell. Det vore ett bra nyförvärv. 2012 års AIK-målvakt Sussie Nilsson kommer däremot inte att återvända till Solnaklubben till nästa år. Hon har nämligen förlängt med Sunnanå.
Sofia Lundgren
Personligen hade jag gissat att Sofia Lundgren borde vara aktuell för en återkomst till AIK. Fast Lundgren är ett intressant fall. Jag gissar att hon med sin meritlista är relativt dyr. Dessutom dras hon med en lurig skada (diskbråck), som gör det till en chansning att värva henne. En av få klubbar som borde ha råd att ha Lundgren som backup är Tyresö. Eller vågar någon annan?
Tillbaka till AIK. I dag presenterade de Siriustalangerna Filippa Angeldahl och Nathalie Björn som nyförvärv. Båda fyller 17 år nästa år, och de borde kunna vara aktuella för att få en hel del speltid i damallsvenskan. Minns jag rätt från F17-EM har Angeldahl ett fantastiskt tillslag, vilket gör henne till ett dödligt vapen på alla fasta situationer. En sådan spelare gör jättenytta för alla lag – inte minst för en nykomling, som behöver ta de chanser man får framåt.
På lördag kan damallsvenskan avgöras. Vinner Tyresö mot Malmö så lär guldet bli kvar i de södra delarna av Storstockholm, och skånskorna får rikta in sig på att försvara andraplatsen.
Det borde bli en riktig folkfest på Tyresövallen. Och för publiksiffrornas skull finns det anledning att hålla på Malmö på lördag.
För om det blir ett spännande guldrace i höst kanske snittet kan höjas en aning. Men om Tyresö i praktiken säkrar guldet redan under första halvan av augusti lär höstspurten blir avslagen. Och då lär dagens publiksiffra på 712 åskådare bli vardag även i fortsättningen.
Dagens match mellan Malmö och Sunnanå var egentligen inte mycket till match. Klasskillnaden var alldeles för stor.
Det syntes redan efter ett par minuter att Malmö är ett damallsvenskt topplag, medan Sunnanå fortfarande spelare som om man vore ett topplag i ettan.
Det verkar inte som att Skelleftelaget har förstått att man har gått upp en division, och möter starkare motstånd. För det spelsätt man visade upp är inte av den typen som leder till framgång för en nykomling i en av världens bästa serier.
Sunnanå tryckte upp sin raka backlinje så högt man bara kunde. Man kombinerade det med att bara flytta över mittfältet, och inte sätta något större press på Malmös bollhållare.
Hade Malmös forwards varit beredda att ta några skrapsår i kväll hade det kunnat bli 10–0. Nu verkade Malmös offensiva linjer redan ha tankarna på Tyresömatchen. Men det gjorde inget, för två ytterbackar (Paula Radtke och Ali Riley) och två yttermittfältare (Katrine Veje och Therese Sjögran) fixade i stället målen i 4–0-segern.
Katrine Veje
För Sunnanå är läget hopplöst. Med tanke på att man sannolikt behöver ta 15 poäng på de tio matcher som återstår av årets serie så kanske det är lika bra att man fortsätter att spela som om man var kvar i näst högsta serien. För där lär man ju vara tillbaka till nästa år.
Angående Sunnanå satte jag i kväll ett stort frågetecken för tränare Martti Tikkanen. Och då tänker jag inte bara på spelsättet, utan även på skadesituationen. Inför matchen sa Tikkanen så här apropå alla skador som hans lag är drabbat av:
”Det är inget vi kan göra något åt.”
Jag hajade till av uttalandet, för skador kommer inte bara av en slump. Och det är ju tränare Tikkanens ansvar att se till att man tränar så att man minimerar risken.
Sannolikt menade Tikkanen att han i stunden inte kunde gör något år skadorna, och få tillbaka de spelare som är på skadelistan. Men när jag en stund senare såg hur han lät målvakten Susanne Nilsson stå kvar, trots att hon haltade, så kom orden tillbaka in i mitt huvud.
Och när Tikkanen i halvtid sa om Nilsson…
”Hon har lite problem med låret. Vi vet inte om det är en sträckning eller bristning eller vad det är.”
…då tappade jag tron på skadebehandlingen i Sunnanå.
Där lämnar jag Sunnanå, och byter fokus till Malmö. Serietvåan var alltså inte riktigt på tå i kväll. Ändå hade man fullständig kontroll från första till sista sekund. Sunnanå hade inte ens något som liknade en farlig målchans.
Therese Sjögran visade att hon konserverat den fina EM-formen och stod för ett mål och två målpass (fast hon är bara bokförd för ett assist…). Det var även intressant att få se Yoreli Rincon i startelvan. Colombias affischnamn spelade med lite väl små marginaler ibland. Men hon visade att hon har en härlig blick för spelet, och att hon har förutsättningar att bli en attraktion i damallsvenskan framöver.
Hennes djupledspassning till Katrine Vejes 1–0 var matchens prestation.
* Under matchen noterade jag i mitt twitterflöde att det framfördes synpunkter på hur TV4 väljer sina TV-matcher. Årets lista är klar till den 4 september, och på den förekommer Sunnanå tre gånger.
Däremot kommer inte Kristianstad, Vittsjö, Jitex eller Mallbacken att visas någon gång. KDFF skulle ha visats mot Tyresö i juni, men så blev det inte. Jag har fått uppfattningen att det berodde på Tyresö, och inte TV4.
Men enligt uppgift har KDFF spelat en tv-match under de senaste tre säsongerna. Även om det inte går att sända från Vilans IP så är det lätt att dra slutsatsen att laget alltid verkar komma i kläm.
Sverige eller Serbien är frågan för Sunnanås målvakt Sussie Nilsson.
Hon står mellan valet att försöka kämpa sig till sin dröm om att få bli Sveriges förstemålvakt eller att omgående få internationell erfarenhet genom att spela för Serbien – där hon är lovad att bli etta.
Valet är samtidigt bådeintressant – och rätt jobbigt.
Själv såg jag Nilsson för första gången 2007, när hon som 15-åring var tongivande när Byttorp kvalade sig upp i division I. Känslan var att Kristianstadstjejen skulle ha stora möjligheter att bli en framtida A-landslagsmålvakt. Spänsten, speluppfattningen och tekniken var bättre än jag sett någon annan så ung målvakt prestera.
Utvecklingen har kanske inte gått spikrakt sedan dess. Men i fjol i damallsvenskan hade Nilsson en räddningsprocent på 75 i nedflyttade AIK. Det var en bättre siffra än vad landslagsmålvakter som Hedvig Lindahl, Sofia Lundgren och Loes Geurts noterades för i serien.
Det räckte dock inte för att ta greppet om handskarna i U23-landslaget. Nilsson spelade en match i fjol – och då föll Sverige tungt med 4–2 mot Norge. I övrigt under fjolåret vaktade Jessica Höglander (2,75 matcher), Hilda Carlén (2), Emelie Lundberg (1) och Emelie Almesjö (0,25) målet i U23-landslaget.
I dag blev U23-landslagets trupp till USA-matchen i Gävle offentlig. Som jag berättade i går fanns Carlén och Umeås Malin Reuterwall med i den. Däremot saknas Nilsson. Det är kanske inte så oväntat, då hon har varit skadad.
Men kunde man ta med fyra målvakter i A-truppen hade våra förbundskaptener kunnat ta med tre i U23-laget. För nu skickar man ut signaler om att man placerar Nilsson väldigt långt ner i kön.
Jag missade ju den damallsvenska upptaktsträffen i början av april. Men vittnen såg och hörde hur förbundsfolk inför öppen ridå försökte övertyga Nilsson om att hon skall välja Sverige.
Tydligen var dock argumenten väldigt vaga. Det gjordes klart att Nilsson inte var i närheten av den nivå som rutinerade kvartetten Lundgren, Lindahl, Kristin Hammarström och Carola Söberg håller. Sunnanåtalangen var i stället en av en handfull yngre målvakter som man höll som ganska jämnstarka. Av dem har nu fyra andra fått chansen att visa upp sig i U23-landslaget i år. Dock inte Sussie Nilsson.
Om förbundsledningen verkligen vill att Nilsson skall välja Sverige borde de ju ge henne någon form av köttben. För i längden håller det inte att bara säga att man tror på någon. Man måste visa det i aktiva handlingar också.
Hade jag varit Sussie Nilsson hade jag lyft telefonen och lyssnat av Pia Sundhage, som ju brukar ge raka och ärliga svar. Om svaret inte skulle ge något ökat hopp, då undrar jag om jag inte hade valt Serbien.
* I kväll 18.00 spelar svensklaget Avaldsnes med Freja Hellenberg, Mia Jalkerud och Linnea Liljegärd hemma mot Klepp i norska toppserien. Matchen skall gå att se direkt på den här länken.
Det här är i första hand ett långt inlägg med fokus på den positiva förbättringen av det kollektiva försvarsspelet som noterats i damallsvenskan i år.
Men innan jag kommer in på huvudämnet har jag tittat på det lag i serien som saknar försvarsspel – Sunnanå SK.
För tyvärr visade det sig att Skelleftelaget är precis så svagt som jag anat från de korta klipp jag sett. De förlorade för övrigt Västerbottensderbyt med 4–0.
Medan årets Umeå, anfört av terriern Hanna Folkesson, jobbar fantastiskt bra i defensiven, så är Sunnanå väldigt naivt. Man försöker spela kortpassningsspel i eget straffområde, hamnar på fel sida om sin markering i eget straffområde – och lagets uppställda försvarsspel handlar mest om uppställda spelare.
Visst finns det vissa offensiva kvaliteter i laget. Men det hjälper inte om man spelar fram till motståndarnas mål som man gjorde till Lina Hurtig:s 1–0-fullträff.
Där visade Åsa Berglund att hon inte håller på allsvensk nivå. Förstamålvakten Sussie Nilsson satt på bänken, och bör kunna stabilisera laget en aning. Men jag har svårt att tro att det räcker. Känslan är att Sunnanå behöver två–tre etablerade toppspelare – och ett försvarsspel, för att ens ha en chans att hänga kvar i högsta serien.
Lina Hurtig
Till roligare saker – som härliga Lina Hurtig. Umeåtalangen var mycket bättre än senast mot Göteborg – gjorde tre mål, och leder nu den damallsvenska skytteligan.
Efter Göteborgsmatchen vacklade jag lite på min tidigare så klara uppfattning att Hurtig bör med till EM. Hon visade betydligt mer i dag, dels för att motståndet var flera klasser sämre. Dels för att hon känns mer hemmastadd som forward, än som yttermittfältare.
Och vid en närmare eftertanke är Hurtig för mig Umeås bästa offensiva spelare, och borde exempelvis gå före Emmelie Konradsson i en EM-trupp. Samtidigt vill man ju gärna ha med Hurtig och Marija Banusic i F19-EM, så att vi har en bra chans att kvala in till nästa års F20-VM. Så lite splittrad är man allt i frågan.
Emmelie Konradsson
Men att Hurtig är en blivande världsspelare – det är jag helt övertygad om. Den speluppfattningen och bolltouchen är det inte många som har.
Så till huvudämnet i det här inlägget – det förbättrade försvarsspelet i serien. Tidigare i dag tittade jag klart på inspelningen från matchen Kif Örebro–LdB FC Malmö. Jag satt faktiskt och njöt av hur Kif Örebro avväpnade serieledarna.
Trots att gästerna hade ett stort övertag i bollinnehav noterade jag bara 2–3 (2–1) i riktigt kvalificerade målchanser. Och när Örebro vann bollen var urstarka Sarah Michael en plåga för Malmös backlinje.
Örebro visade sig vara ett kompakt lag, där alla jobbade kopiöst. Inte som Sunnanå, elva utspridda spelare som jobbar en och en.
Jag hade redan tidigare tänkt på att jag har fått se flera lag bjuda på lysande försvarsspel i år – som Piteå, Umeå och Göteborg. Men det var först när expertkommentator Malin Swedberg sa att hon uppfattade det som att lagen i damallsvenskan genomgående spelar bättre försvarsspel i år som jag insåg att det faktiskt är en trend.
För att kolla om det stämmer att lagen i damallsvenskan är bättre i defensiven i år jämfört med i fjol valde jag att jämföra antalet mål i de sex första omgångarna 2012, med årets första sex omgångar.
Nu är ju inte antalet insläppta mål den enda faktorn när man bedömer försvarsspel. Men eftersom jag känner att lagen har ungefär lika starka forwardsuppsättningar i år som i fjol känns siffran relevant.
För att göra jämförelsen rättvis räknade jag bort de matcher där AIK, Djurgården, Mallbacken och Sunnanå ingått. Resultatet blev slående:
Antal mål efter sex omgångar:
2012: 98 på 24 matcher – vilket ger ett snitt på 4,08 mål per match. 2013: 61 på 25 matcher – vilket ger ett snitt på 2,44 mål per match.
* Det görs således 40 procent färre mål i år.
En gissning är att Vittsjös framgångar från i fjol har spelat en viktig roll här. De byggde ju sin topplacering på god organisation och hårt arbete. Och många konkurrentlag från seriens mittenskikt har nog studerat och kopierat Vittsjös framgångsrecept.
I fjol såg jag en mängd lag som hade ett väldigt naivt försvarsspel. Umeå, Örebro, Linköping med fler bjöd exempelvis Tyresö och Malmö på massor av härliga ytor att anfalla på. I år är naiviteten som bortblåst på de flesta hållen.
Och som jag ser det är de färre antalet mål faktiskt en väldigt positiv sak för svensk damfotboll. För det förbättrade försvarsspelet kommer på sikt att leda till att vi får se nya spelartyper i vår högsta serie.
För ni vet väl hur den svenska damfotbollsforwarden ser ut?
Om det inte ringer någon klocka, kan jag meddela att hon är snabb, och nästan bara användbar i djupled. Hon nickar helst inte, utan vill ha bollen längs marken.
Det är en schablon, men det är ju trots allt så de ser ut, alla våra bästa forwards. De ser ut så eftersom det är så man vinner matcher inom flickfotbollen. Och vad värre är, det har även varit så man har vunnit matcher i damallsvenskan.
Eftersom de flesta lagen har spelat ett högt försvarsspel har det varit gott om ytor för djupledsgående forwards. Något inläggsspel att tala om har aldrig behövts. De enda inläggen som slagits har varit hörnor – och då har man flyttat fram sin stora mittbackar. Således har det inte funnits något behov av någon Abby Wambach i svensk damfotboll.
Men fortsätter trenden med att lagen spelar så här tajt i defensiven så måste klubbarna hitta nya vägar till mål. Då räcker det inte med att lägga in bollen bakom motståndarnas backlinje. Det kommer att krävas ett bättre inläggsspel, med följden att vi kommer att få fram fler powerforwards – och damallsvenskan kommer att bli en ännu bättre serie.
Det är i varje fall vad jag tror…
* Mer damallsvenskan. Här ett långt klipp med höjdpunkter från Skånederbyt mellan LdB FC Malmö och Kristianstads DFF.
Det verkar inte ha varit en av de matcher där försvarsspelet stått i högsätet. För oj vad många kvalificerade målchanser som ryms i klippet. Flera snygga mål finns där också.
Kristianstad ser ut att hela tiden trycka upp sin backlinje ohälsosamt högt. KDFF är ett lag som jag har sett väldigt lite av de senaste två åren.
Jag har missat deras matcher i Göteborgsområdet, och trots att laget innehåller en mängd spännande profiler verkar de helt och hållet ha hamnat i tv-skugga. Någon som minns när de senast visades i veckans match?
Johanna Almgren
* För Johanna Almgren gav dagens magnetröntgen tack och lov ganska positiva besked. Inget var trasigt i hennes knä – och hoppet om EM lever. Däremot är säsongen över för Camille Levin. Hon blir borta i fyra till sex månader. Mer om de skadorna går att läsa här.
Nilla Fischer
* 2011 såg jag hur Nilla Fischer gjorde ett rätt våldsamt försök att få kaxiga Mimmi Löfwenius att inte sticka upp. De två verkar inte ha gemensamma myskvällar ihop i år heller. I varje fall inte enligt den här artikeln.
* Allra sist så kan jag inte undanhålla er det här twitterinlägget från Mattias Tjernström på Tv4-sporten:
”Hängde med Pia Sundhage idag. Berättade bland annat att hon gillade att åka tunnelbana så hon kunde prata damfotboll med folk. Mårts? Hamrén?”
I morgon tar för övrigt Sundhage ut nästa landslagstrupp. Räkna med att truppen ser ut ganska exakt som senast. Det innebär exempelvis att varken Hurtig eller Banusic kommer att finns med.
Jag hade påbörjat ett inlägg om publiksiffror, hejaklackar och publikservice tidigare i dag. Men jag känner att jag nog får hålla på det några dagar.
Det får räcka med att dra igång en debatt om dagen…
Däremot är det läge för en liten genomgång av helgens internationella händelser, samt göra en koll på den damallsvenska omgång som ju faktiskt spelas i morgon och på torsdag.
I morgon tar Göteborg emot Umeå. Då skall GFC försöka visa att den fina insatsen mot Tyresö senast inte var någon tillfällighet. Och faktum är ju att om Göteborg skall ha minsta chans att blanda sig i ett guldrace så måste man vinna den här typen av hemmamatcher.
Intressant i morgon är också Linköping–Vittsjö, ett möte mellan två lag om inlett lite sisådär. Fast efter premiärsegern i Skellefteå har Vittsjö mött de tippade topplagen Tyresö och Kristianstad, samt överraskningen Kif Örebro. Matchen på Arena Linköping blir en spännande indikation av klassen på årets Vittsjölag. Det är också en bra chans för hemmalaget att ta sin första seger – både för året, och på nya hemmaarenan. Dessutom blir det spännande att se hur många av de 5361 åskådarna från i söndags som återvänder till den nybyggda EM-arenan när det kostar pengar.
Även morgondagens tredje match, Tyresö–Piteå, känns intressant. Eller, den hade känts intressant om inte Piteå varit så vansinnigt skadedrabbat. Läget på forwardssidan är så illa att man faktiskt har ringt och kollat om Jennifer Nobis kan tänka sig att göra comeback. Med tanke på det, och på att Piteå ju faktiskt föll med hela 3–0 mot Mallbacken i helgen, så bör det bli en ganska klar hemmaseger här, trots allt.
Omgångens allra mest intressanta match spelas på torsdag 15.00, och tv-sänds av Tv4sport. Det handlar om toppmötet Kif Örebro–LdB FC Malmö. Det skall bli väldigt kul att få se hur Örebro står sig mot Malmö.
På torsdagskvällen är det sedan Kristianstad–Jitex och nykomlingsmötet Sunnanå–Mallbacken. I Kristianstad blir det förstås fokus på om Josefine Öqvist kan följa upp sina två mål från i helgen med ytterligare någon fullträff. Och om Hedvig Lindahl kan hålla sin första nolla för säsongen.
I nykomlingsmötet känns det som att det är upp till bevis för Sunnanå. Många experter höjde laget inför seriestart, och gav dem bättre odds att klara sig kvar än Kif Örebro. Nu måste Sunnanå visa vad det var som gjorde att de tippades på fast mark.
Jag har inte sett någon Sunnanåmatch. Men om det här klippet från lördagens förlust på Lindevi är talande för lagets kvalitet så behövs det ingen längre analys av varför Skelleftelaget ligger sist i tabellen. Visst påverkas man säkerligen klart negativt av att ordinarie målvakten Sussie Nilsson är skadad. Men det finns gränser för hur dåligt man får uppträda.
Man får gå flera divisioner neråt för att ha råd med ett så svagt spel på egen planhalva som Sunnanå visar upp i klippet. Bland annat är Carina Holmberg:s insats vid Fridolina Rolfö:s 4–1-mål oceaner från landslagsklass.
Apropå inget så är Sunnanås sista mål (Erika Nilsson Vaara) ett talande exempel på varför jag förordar mindre mål i damfotbollen. Det är nämligen ett skott som inte går in för att det är extremt bra – utan mest för att det är högt.
Innan jag lämnar damallsvenskan konstaterar jag att skytteligan toppas av Jodie Taylor på fyra mål. På den noteringen borde även Christen Press ligga. Men hon har fortfarande varken fått tillgodoräkna sig mål eller assist vid Tyresös 1–0-mål mot Linköping. Som jag tidigare konstaterat finns ju tv-bevis för att amerikanskan skall bokföras som målskytt. Men skulle man ändå stå fast vid att bollen inte var över linjen i förstaläget måste hon ju i stället bokföras för ett assist.
* Så en liten koll på diverse händelser utanför Sveriges gränser. Med lite hjälp har jag funnit att Linköpings fina publiksiffra bara hamnade på bronsplats om man räknar in alla förra veckans damfotbollsmatcher i världen.
Flest åskådare hade utan konkurrens den rena guldfinalen i den spanska ligan mellan Athletic Bilbao och Barcelona. Min bloggkollega Spelare12 hade en uppgift om att fantastiska 28 000 åskådare hade sökt sig till San Mames.
Enligt Barcelonas officiella hemsida var det dock ”bara” lika fantastiska 25 000. Det är förstås en otroligt bra siffra för damfotbollen vilket som.
På det här klippet kan man se alla matchens tre mål, samt att det är hysteriskt mycket folk på läktarna. Jag har försökt räkna publiken några gånger, men hamnar på 25 000 varannan gång, och på 28 000 varannan…
Skämt åsido. Barca var tabelltvåa inför matchen, och var tvunget att vinna. Det gjorde man också, med 2–1. Utöver sitt försvarade ligaguld lägger Barca därmed också beslag på Spaniens enda plats i höstens Champions League.
* Apropå matcher på stora arenor så spelar Louise Fors och hennes Liverpool just nu på Emirates mot Arsenal. Där är det dock bara 2017 åskådare.
Liverpool leder för övrigt sensationell med hela 4–0 mitt i den andra halvleken – och Fors har gjort det fjärde målet, och dessutom spelat fram till ett. Portugisiska Amanda da Costa gjorde de två första, och Natasha Dowie det tredje.
Jag har inga bilder från dagens match ännu. Men Liverpool kan man se på det här klippet från helgens 1–0-seger mot Lincoln i WSL cup. Där noteras att Fors inte slår varken frisparkar eller hörnor i laget. Det tyckte jag var lite oväntat.
Även Sofia Jakobsson spelade WSL cup – som även kallas Continental cup – i helgen. Hon blev målskytt när Chelsea föll med 2–1 mot Everton. Ett klipp med Jakobssons mål hittar du här.
* Slutligen konstateras från Frankrike att Camille Abily var tvåmålsskytt i Lyons 6–0-seger från i söndags. Det innebär att Abily bara är två mål bakom Lotta Schelin i skytteligan när två omgångar återstår att spela. Det lär vara mellan de båda slutsegern står. För bakom Schelin (22 mål) och Abily (20) kommer sedan klubbkamraten Laetitia Tonazzi samt Montpelliers Hoda Lattaf, båda på 17.
Tillagt i efterhand: Liverpool vann borta mot Arsenal med förkrossande 4–0. Det var förstås en megaskräll. Arsenal gick ju genom ligan utan förlust i fjol. I år förlorar de alltså redan i sin första WSL-match. Här är en Instagrambild som Louise Fors lade upp efter matchen.
Så har man läst om, och sett lite höjdpunkter från dagens match. Jag noterar bland annat att Lotta Schelin:s segermål var ett rent flytavslut, och att Pia Sundhage var imponerad av Caroline Seger – framför allt i den första perioden.
Att Seger är bra en kortare del av matcherna är inte alls ovanligt. Tyvärr har jag inte sett henne hålla världsklass genom en hel match under de senaste två åren. Kommer hon att orka det när vi närmar oss EM?
I TT:s text öppnar Sundhage dörren för Therese Sjögran och Charlotte Rohlin i EM-laget. Rohlin verkar det finnas plats för. Sundhage säger så här i TT-texten:
”Jag kan se Fischer och Rohlin som mittbackspar. Jag går så långt att om Fischer är frisk och pigg, då är det den bästa mittbacken vi har. Det jag är stressad för är att om hon går sönder igen.”
Ett intressant uttalande. Att Nilla Fischer anses vara bäst efter mindre än ett år på positionen är knappast en hyllning av konkurrenterna. Och då känns ju ändå mittback som den position där vi har flest spelare som håller internationell klass.
Huruvida Sjögran också skall ha en plats i startelvan är jag mer tveksam till. Men visst, når hon tillbaka till sin toppnivå bör hon i alla fall vara med i truppen.
Så till den hetaste damfotbollsdiskussionen på twitter de senaste dagarna. Den har handlat om återväxten på målvaktssidan i landslaget. Eller snarare bristen på återväxt.
Diskussionen startade förstås när det stod klart att Sunnanås nyförvärv Susanne Nilsson har varit i Serbien och känt sig för på ett landslagsläger. Den Kristianstadsbördiga 21-åringen är en av få yngre, svenska målvakter som har erfarenhet av spel på högsta elitnivå.
I fjol var följande sju svenska spelare förstamålvakter i var sitt lag som spelar på högsta nivå:
* Caroline Jönsson, Umeå, född 22/11 1977 – 35 år
* Kristin Hammarström, född 29/3 1982 – 30 år
* Carola Söberg, Tyresö, född 29/7 1982 – 30 år
* Sofia Lundgren, Linköping, född 20/9 1982 – 30 år
* Hedvig Lindahl, Kristianstad, född 29/4 1983 – 29 år
* Stephanie Öhrström, Bardolino Verona, född 12/1 1987 – 26 år
* Susanne Nilsson, AIK, född 31/12 1991 – 21 år
Utöver dem spelade även Maria Rönnbäck (född 30/3 1989 – 23 år) 21 matcher i damallsvenskan för Piteå. Fast hon var egentligen tänkt som andramålvakt bakom australiska Lydia Williams.
Som synes är listan över svenska toppmålvakter kort. Och tittar man på åldrarna behöver man inte vara professor för att räkna ut att se att de starkaste namnen är i slutet av sina karriärer.
Med tanke på det så är det förstås oroande för landslaget om Nilsson skulle välja Serbien. Och när man dessutom hör att folk i Italien vill att Öhrström skall gifta till sig italienskt medborgarskap ökar oron ytterligare.
För senast om fem år måste vi ha en ny generation målvakter redo att ta hand om handskarna i landslaget. Och visst, det finns talanger.
Sundhage har valt att ta med Jessica Höglander (född 1993) på det pågående lägret när Lundgren lämnade återbud. Höglander verkar vara en favorit hos Lilie Persson, för Tyresös andramålvakt gick före Nilsson i U23-landslaget i höstas.
Jag har bara sett Höglander i två tv-matcher, och jag är inte överväldigad. Och jag tycker att det känns konstigt att en målvakt som bara spelat en damallsvensk match plötsligt är med i landslagstruppen. Men vi får hoppas att Persson och Sundhage har rätt i att Höglander är en blivande världsmålvakt. För vi behöver som sagt få fram unga burväktare av högsta klass.
Utöver Höglander och Nilsson nämns även Malin Reuterwall (född 1990), Emelie Almesjö (1990), Hilda Carlén (1991), Lina Ringshamre (1993), Louise Högrell (1995), Maja Ohlsson (1995), Zecira Musovic (1996) och Matilda Haglund (1996) som talanger.
Det är bra att listan är lång. För många kommer att falla bort på vägen. Målvaktsspelet skiljer sig nämligen enormt mycket på flick- och seniornivå. Det är nästan som två olika sporter.
I flickfotbollen handlar det mest om utrusningar samt att rädda frilägen och skott. I seniorfotbollen blir det plötsligt nästan viktigast att hantera luftspel – något som knappt existerar på flicknivå. Dessutom kostar misstag väldigt mycket mer på seniorsidan. Det är således ett gigantiskt steg från talang till etablerad för en målvakt.
* Slutligen så har den nya amerikanska ligan NWSL i dag fått en egen hemsida. Den är snygg, fast har inte så mycket innehåll ännu.
Jag noterar att flera damallsvenska klubbar har tvingats låna in spelare för att kunna spela träningsmatcher. Många lag jobbar fortfarande hårt med att få ihop en slagkraftig trupp.
Det är ingen evighet sedan alla klubbyten gjordes före årsskiftet. Ville någon spelare byta klubb i januari riskerade den att stoppas, och bli så kallat ettårsfall. Under åren kring millenieskiftet hade Borås andraklubb inom herrfotbollen, Norrby IF, sällan sin trupp klar förrän i februari eller mars. Varje år hann vi på BT sätta ett gäng krisrubriker.
Nu är det inte kris om klubbarna saknar ett gäng spelare i början av februari. Fast det är inte heller något bra tecken. För det innebär ju att man får kortare tid att spela ihop sitt lag.
Vittsjö är en av de klubbar som legat sämst till med sin trupp. Ingen av deras spelare från ifjol hade kontrakt som även löpte över årets säsong. Det är förstås ett vågspel.
På sin premiärträning den 10 januari hade de elva spelare, och i de första träningsmatcherna har de fyllt ut med provspelare för att få ihop lag. Bland annat spelade Johanna Rosén mot Bröndby. Rosén var hemma på kort ledighet från den svenska Afghanistanstyrkan.
Ifeoma Dieke och Kendall Fletcher
I går förbättrades dock läget för Vittsjö ganska rejält. De förlängde nämligen kontrakten med fyra spelare i Kendall Fletcher, Ifeoma Dieke, Kirsty Yallop och Johanna Andersson.
Därmed ser Vittsjö ut att kunna reparera en sent sammansatt trupp med bibehållen kontinuitet. Och som bekant leder kontinuitet allt som oftast till framgång.
Framför allt ser Vittsjö starkt ut på mittbackssidan, där man nu har Fletcher, Dieke och Mandy van den Berg, samt att man jobbar på att få in Petronella Ekroth.
Sofia Lundgren
* Landslaget samlas nu i eftermiddag. Carina Holmberg har lämnat återbud, och ersätts av Malin Levenstad. Dessutom skall Sofia Lundgren bara vara med i dag. Under resten av lägret ersätts hon av Jessica Höglander. Lundgren har tydligen ryggproblem av en oroande art.
Jag har inte sett Höglander så mycket att jag kan göra någon helt rättvisande bedömning av henne. Men det jag har sett har inte skvallrat om A-landslagsnivå. Inte alls.
Jag har tidigare ifrågasatt Pia Sundhage:s val på målvaktssidan. Det finns inte mycket framtid i att gång på gång ta ut Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg – som samtliga har passerat 30-årsstrecket. Och när man tar ut breda trupper är det inte fel att tänka lite framtid. Uttagningen av 19-åriga Höglander går ju inte att kritisera ur framtidsperspektivet.
Men personligen hade jag hellre sett att Susanne Nilsson fått plats på Söbergs bekostnad. Nu har Nilsson i stället valt att känna sig för med Serbiens landslag. Hoppas hon nöjer sig med att känna sig för, och inte spelar någon landskamp.
* De senaste helgerna har varit rätt fattiga på sportsliga höjdpunkter. Även den här ser tunn ut.
I Tyskland spelas en ligamatch (Leverkusen–Freiburg) och en cupkvartsfinal (Wolfsburg–Jena). I Frankrike spelas också bara en ligamatch (Arras–St Etienne). Belgien och Holland möts i en landskamp i eftermiddag, vilket förstås innebär att spelet ligger nere i BeNe League. Av de större ligorna är det bara i Italien det spelas full omgång. Hetaste matchen där går mellan femman Napoli och trean Brescia. I övrigt har topplagen matcher som de skall vinna.
Utöver Belgien–Holland är det USA–Skottland 23.00 i kväll. Vi snackar en match där USA borde vinna med minst tre måls marginal. Den skall för övrigt sändas via US Soccers hemsida.
Den match man ser fram emot de närmaste dagarna är onsdagens prestigemöte, Frankrike–Tyskland. Hade lottningen sett annorlunda ut kunde det varit en försmak på sommarens EM-final. På torsdag spelar Finland mot Ryssland i ett annat intressant möte med tanke på EM.
Då var det klart hur de 55 landslagsspelarna fördelas mellan lagen i NWSL. Som jag ser det drog Portland Thorns FC den stora vinstlotten. De får nämligen världens två kanske bästa forwards.
Vilket annat lag i världen kan matcha ett anfallspar med Christine Sinclair och Alex Morgan?
Hade jag fått välja två spelare hade jag helt klart tagit de två. De var ju etta och tvåa på min lista över 2012 års bästa spelare i världen.
Hela listan över hur spelarna fördelats hittar du på den här länken. Om en vecka är det draft. Då kommer klubbarna att fylla ut sina spelartrupper.
* Apropå Sinclair och Morgan var de två ju bland huvudkandidaterna till att vinna Ballon d’Or tidigare i veckan. I samband med prisutdelningen ifrågasatte jag rösterna från de mindre fotbollsländerna. Marcus Bühlund på Eurosport gick ett steg längre ändå, och räknade bara rösterna från de elva länder som ligger högst på världsrankingen. Han skickade sedan listan till mig – tack för det, förresten. Så här såg det ut:
Som synes gör Marta ett jättefall från andra till tionde plats på listan när bara de stora nationernas röster räknas, medan Sinclair stiger in på topp tre. Abby Wambach vinner dock klart även här, vilket känns skönt på många sätt. För det viktigaste är ju ändå att det blev rätt vinnare.
Wambach placerades för övrigt i Western New York Flash i NWSL ihop med Carli Lloyd.
* I Sverige har Sunnanå gjort klart med AIK:s Sussie Nilsson, och Umeå har värvat Djurgårdens isländska landslagsmittback Katrin Jonsdottir. Bra värvningar av de båda västerbottniska lagen.
Men tunga tapp för de båda Stockholmslagen, som fortsätter att brandskattas på sina bästa spelare. Hårdast drabbat är tveklöst Djurgården som snart har förlorat hela sin startelva från 2012.
Bloggen Spelare 12 gjorde i går en genomgång av lagen i den nya elitettan. Det var ingen rolig läsning, utan nästan alla klubbar har i dagsläget sämre trupp än 2012. Fast det förvånar inte mig ett dugg. Elitettan är en klart dyrare serie än fjolårets division I-serier. Det är längre resor, och ytterligare två bortamatcher för alla lag.
Så jag är inte förvånad att klubbarna tvingas lägga sina pengar på annat än starka spelartrupper.
Frågan är förresten vilket lag som kommer att bli seriefavorit i elitettan. Sirius?
* Så till en kort genomgång av helgens fotboll i världen. I Australien spelas den sista omgången av W-league. Då avgörs om Canberra United eller Sydney FC tar den sista slutspelplatsen. Då avgörs också vilka lag som kommer att ha hemmaplansfördel i slutspelet.
För svenskorna gäller det att Louise Fors spelar sin sista match i Western Sydney Wanderers i natt. Petra Larsson får däremot spela vidare i slutspelet.
I Italien har svensklaget Bardolino Verona en hyperviktig hemmamatch mot serietrean Brescia i morgon. Där måste Bardolino sannolikt vinna för att inte avståndet upp till andraplatsen i tabellen skall växa sig alldeles för stort.
På söndag spelas det tre matcher i franska Feminine Division 1. Lotta Schelin och Lyon vilar i helgen, men däremot möts PSG och Montpellier i ett hyperintressant möte i kampen om andraplatsen. Den matchen sänds på franska Eurosport, med start 16.30. Huruvida man får se Kosovare Asllani då känns lite oklart. Svenskan var ju bänkad i de sista omgångarna inför den korta julvilan.
Slutligen drar landskampsåret i gång på allvar i morgon förmiddag. Då inleds Yongchuan Cup, fyrnationsturneringen i Kina med matcherna Kina–Kanada (07.00) och Norge–Sydkorea (11.00).
När Göteborg fick se fjolårets skyttedrottning Christen Press skriva på för Tyresö kontrade GFC omgående med att presenteraJessica Landström, som ju senast var i Djurgården.
Jessica Landström
Även här kan man ifrågasätta metoden att presentera ett välkänd nyförvärv. När GT/Expressen lade upp nyheten vet jag inte, men GP gjorde det 20.40, och på GFC:s hemsida finns inget att läsa (21.35). Inte ett optimalt arbetssätt, om man vill ha maximalt mediautrymme.
Bytet Press mot Landström känns spontant som ett nerbyte. Fast visst, får Landström en nytändning på Sveriges framsida så kan det här bli riktigt bra. Och jag tror att Torbjörn Nilsson:s träning kommer att vara perfekt för henne.
Enligt artikeln i GP skall även en engelsk mittfältare/forward vara på ingång till GFC. Ihop med nya norskan Cathrine Dyngvold kanske göteborgskorna trots allt kan vässa till målskyttet till årets säsong.
Utöver nytillskotten i Tyresö, Linköping och Göteborg har även Sunnanå presenterat en ny Wales-australisk ytterback, Carys Hawkins. Hon spelar just nu för serieledarna i W-league, Perth Glory. Men i fjol kunde Sunnanå studera henne på nära håll. För då var hon i norrettan, i Umeå Södra.
I den länkade artikeln noteras även att Sunnanå tappar sin kinesiska målvakt, Yanru Zhang. Och att man nu i stället uppvaktar AIK:s Susanne Nilsson.
Som sagt, silly season exploderade i dag. Kanske var det den galna kulmen vi såg. Fast ännu finns ett antal intressanta namn på marknaden. Hur är det exempelvis med Josefine Öqvist och Sofia Jakobsson?
* När det gäller Marta verkar det däremot som att jag var lite fel ute i det förra inlägget. Enligt den här artikeln, som jag uppmärksammats på under dagen, är det tydligen Tyresö som äger frågan om Martas kontrakt.
Därmed är det väl bara eventuella ekonomiska problem som kan hindra en fortsättning. Och några sådana verkar ju inte Tyresö lida av.
* Slutligen har jag noterat olika uppfattningar om antalet utlänningar i damallsvenskan. Jag har gång på gång framfört åsikten att serien mådde bra av de 69 utlänningar som spelade här under 2012. Den före detta landslagsspelaren Karolina Westberg har undersökt frågan, och skrivit ett bra inlägg.
Det är knappt 3,5 månader kvar tills damallsvenskan sparkar i gång, och det har blivit dags för en andra genomgång av hur klubbarna står sig i silly season.
Vid min senaste lägeskoll såg Göteborg ut att kunna bli lågsäsongens segrarlag. Sedan dess har klubben tappat skyttedrottningen Christen Press, och GFC är tillbaka på nollnivå igen.
Det är alltså lång tid till avspark, så man skall inte dra för stora slutsatser av dagsläget. Men som det ser ut nu är det inget lag som ser ut att flytta fram sina positioner rejält jämfört med fjolåret.
I den ekonomiska krisens tid verkar det snarare mest handla om att inte backa för mycket. Som jag ser det nu är det bara de båda topplagen Tyresö och Malmö/Rosengård som i nuläget ser ut att få ett starkare premiärlag i år än 2012.
De stora förlorarna är som väntat de båda nedflyttade Stockholmslagen. Framför allt har Djurgården snart tappat hela sin startelva.
Sofia Jakobsson
En spelare som inte förekommit alls i media den senaste månaden är Sofia Jakobsson. Senast jag såg henne nämnas var när GP skrev att hon lämnat Rossiyanka. Då gjorde jag det här inlägget.
Sedan har det varit tyst. Jag började tro att GP var fel ute, och att vår landslagsforward skall vara kvar i Ryssland. För om Jakobsson letar ny klubb borde hon väl låta världen veta det?
Men i går fick uppgifterna om att hon brutit med Rossiyanka ny fyr när Anders Nilsson skrev om dem i sin blogg. Det blir intressant att se vem som rätar ut frågetecknet som finns kring Jakobsson?
Om jag rätar ut så många frågetecken här nedan kan man nog diskutera. Men här är i alla fall en genomgång av läget i silly season:
Meghan Klingenberg stannar
1) Tyresö FF
In: – Ut: – Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet. Inga tunga nyförvärv, men inte heller några besvärande förluster ännu. Det har ryktats om Christen Press och om Malin Diaz.
Men de tyngsta nyheterna är att man får behålla spelare som Marta, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete, Line Röddik Hansen, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger samt tränare Tony Gustavsson.
Kontinuitet är ett väl beprövat segerrecept – och med samma starka trupp ett år till blir Tyresö förstås megafavoriter till guldet även i år.
Manon Melis
2) LdB FC Malmö (FC Rosengård) In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (???), Kommentar: Malmö – eller skall vi redan kalla dem Rosengård? – visar att de tänker ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.
Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Med henne har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.
Som jag ser det behöver man en till högklassig back för att få en trupp som inte blir känslig för skador. Kanske också en central mittfältare till.
Magdalena Ericsson
3) Linköpings FC In: Magdalena Ericsson (Djurgården), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena), Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Melbourne Victory, Australien), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge) Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Matilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (???) och Manon Melis (Malmö) Kommentar: Linköping ser över utgifterna, och har därför tvingats banta truppen. Stommen finns dock kvar – och är stabil. Klarar man sig utan skador på nyckelspelare som Sofia Lundgren, Mariann Gajhede Knudsen, Charlotte Rohlin, Petra Larsson, Nilla Fischer och Pernille Harder bör LFC blir svårslaget. Defensivt har det dessutom ryktats om att AIK:s mittbackstalang Jennie Nordin är på väg in.
Men vem skall göra målen?
Fem av lagets sex främsta målskyttar från i fjol lämnar. Följden är att av LFC tappar 38 av sina 50 mål från 2012. Kostsamt.
Christen Press
4) Göteborg FC In: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Ut: Christen Press (???), Ingrid Wells (???), Kommentar: För en månad sedan ledde GFC silly season klart. Men sedan lyckades man inte få behålla skyttedrottningen Christen Press. Med reservation för att jag har dålig koll på Dyngvold så känns det som att klubben är tillbaka på nollnivå.
Press var ju nämligen halva GFC:s offensiv under 2012. Hon gjorde 17 av lagets 48 mål i damallsvenskan, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League. Det är inte många spelare som har kapacitet att ersätta Press.
Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC behöver bredda för att inte vara extremt känsliga för skador.
Susanne Moberg
5) Kristianstads DFF In: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island) Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (???), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren??). Kommentar: 2013 års upplaga känns ungefär jämnstark med 2012 års. Offensiven är vass. Margret Lara Vidarsdottir kan säkert producera ihop med danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.
Men känslan är att laget behöver minst en riktigt stark kraft till på centralt mittfält för att kunna utmana riktigt i kampen om platserna i Champions League. Dessutom har man just nu tunn besättning på ytterbacksplats.
Danesha Adams
6) Vittsjö GIK In: Jane Ross (Glasgow City) och Elin Nilsen (Kristianstad) Ut: Emma Kullberg (Umeå Södra) och Josefine Mårtensson (Glimåkra) Kommentar: Vann nyligen dragkamperna om Elin Nilsen och om skotska skyttedrottningen Jane Ross. Det känns som två bra tillskott.
Många frågor återstår dock att få svar kring Vittsjös trupp. Inga av 2012 års spelare hade tvåårskontrakt, så en stor del av arbetet fram till nu har bestått av att förlänga med nyckelspelare.
Om Ross möjligen är ersättare för fjolårets bästa målskytt, Danesha Adams, har skotskan mycket att leva upp till. För amerikanskan var oerhört nyttig i offensiven med sin tyngd.
Och vad händer med Ifeoma Dieke? Hon höll ihop försvaret lysande innan hon drog av korsbandet i OS.
Hanna Folkesson och Mattias Eriksson
7) Umeå IK In: Hanna Folkesson (AIK) Ut: – Kommentar: Här har vi ytterligare en klubb som kämpar med ekonomin. AIK:s Umebördiga lagkapten Hanna Folkesson är den enda som har skrivit på Och det är även en klubb där det varit väldigt få nyheter hittills under silly season.
Fast de har försökt. De har haft Olivia Schough på besök, men forwarden valde att stanna i Göteborg. De jagade Marija Banusic, som hamnade i Kristianstad.
På målvaktssidan spelar Caroline Jönsson våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?
8) Piteå IF In: Clara Markstedt (AIK), Johanna Andersson (Assi). Ut: Jennifer Nobis (slutar), Ann Marie Dovland (Klepp, Norge), Jessica Olofsson (???), Camilla Johansson (???) Kommentar: Man har ett tungt avbräck i poängspelaren Jennifer Nobis, som tvingas sluta. Men det är sportsligt viktigt att Faith Ikidi stannar. Här kommer man dock in på ekonomi. Frågan är även hur mycket pengar klubben har att spendera. Man var illa ute i våras, och borde kanske hålla lite i pengarna i vinter. Trots det har man kontrakterat Ikidi utan att ha ekonomisk täckning. Riskabelt.
Jakten på Nobis ersättare är i full gång. Man förlorade kamperna om amerikanska U23-landslagsanfallaren Lindsay Taylor, isländska landslagsspelarenFanndis Fridriksdottir – som gick till norska Kolbotn – och om skotska skyttedrottningen Jane Ross.
På minuskontot finns även Lena Blomkvist som dragit av korsbandet, och blir borta minst halva säsongen.
Katri Nokso-Koivisto
9) Jitex BK In: Emma Wilhelmsson (Malmö), Ut: Nanna Jansson (Hovås-Billdal), Katri Nokso-Koivisto (LSK Kvinner, Norge), Caroline Lindblad (???) Kommentar: Här verkar det också väldigt lugnt på spelarfronten. Det talar för att Stefan Rehn får ungefär samma lag att jobba med som i fjol, även om både Kristin Carlsson och Elin Carlsson ännu så länge är osäkra på framtiden.
En nyckel för Jitex blir att kunna korta ner skadelistan, som varit besvärande lång de senaste säsongerna. För med frisk trupp har Jitex ett lag som kan utmana om en plats på tabellens övre hälft.
Linda Fransson med Sofia Karlsson i ryggen.
10) Kif Örebro In: – Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir (???), Emelie Lundberg (???), Linda Fransson (???), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar). Kommentar: Kanske kan Kif få ihop ett starkare lag än jag först trodde. För känslan var att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man nog i alla fall ihop ett gäng som har chansen till nytt kontrakt.
Inga nyförvärv är ännu presenterade, men det var förstås oerhört viktigt att klubbledningen fick Sara Larsson att stanna. Stannar gör också Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och Linda Hallin. Klubben förlängde nyligen också med kanadensiska målvakten Stephanie Labbé och nigerianska forwarden Sarah Michael.
Man skall ha klart med en ny back. Det kan handla om Tyresös Helén Eke, som har varit i Örebro och provtränat.
Gudbjörg Gunnarsdottir
11) Djurgården In: – Ut: Gudbjörg Gunnarsdottir, Mia Jalkerud och Freja Hellenberg (alla Avaldsnes, Norge), Magdalena Ericsson (Linköping), Anna Lindblom (Hammarby), Annika Kukkonen (Sunnanå), Renee Slegers (Holland), Katrin Jonsdottir (???), Katrine Petrous (???), Caroline Frånberg (???) och Natalia Rickne (???). Kommentar: Här är det spelarflykt i den högre skolan. Och man lär tappa fler. För inte kommer väl Jessica Landström och Susan Varli spela med ett lag som riskerar att bli bottenlag i elitettan?
För där är känslan just nu. Djurgården måste stoppa utströmningen, och dessutom få in ett par etablerade spelare. För annars lär det bli ett riktigt jobbigt år i elitettan.
12) AIK In: Julia Molin och Lisa Petersson (båda Kristianstad), Ut: Nazanin Vasegpanah (slutar), Elin Borg (Kristianstad), Maija Saari (Mallbacken), Clara Markstedt (Piteå), Hanna Folkesson (Umeå IK), Elin Bragnum (???). Kommentar: Har hittills klarat sig klart bättre under silly season än Djurgården. Fast flera av AIK:s talangfulla spelare är attraktiva på marknaden. Man får svårt att behålla Malin Diaz, Jennie Nordin och Sussie Nilsson.
Men stannar spelarflykten där bör AIK kunna klara sig hyfsat i elitettan. Kanske till och med bli ett topplag.
13) Sunnanå SK In:Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall), Ut: Anna Bodén (Morön) Kommentar: Har värvat Annika Kukkonen från Djurgården och Hanna Glas från Sundsvall. Behöver garanterat ett par etablerade spelare till för att inte bli indragna i nedflyttningsstriden från omgång ett.
Har jobbat hårt för att hitta de nyförvärven, dock utan någon större framgång. Man hade exempelvis AIK-duon Elin Borg och Malin Diaz på besök, men fick nej från båda. Man hoppades på, men gick miste om Alexandra Nilsson, som stannar ett år till i Umeå.
14) Mallbackens IF In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK), Emmie Johansson (QBIK) Ut: Anna Arnfeldt (slutar), Felicia Edgren (QBIK) Kommentar: Mallbacken lär bli extremt nederlagstippade. Man hade en stabil defensiv i söderettan. Den måste man kunna luta sig mot i allsvenskan. Gissningsvis behöver man ytterligare minst två–tre rutinerade nyförvärv.
Lina Hurtig är en av spelarna i Pia Sundhage:s 28 spelare stora trupp till landslagets januariläger på Bosön. Det tycker jag om.
Avestatjejen Hurtig är en av Sveriges största talanger. Kanske den allra största. När Sundhage tar ut en bred trupp är förstås rätt att hon ger framtidsnamnen chansen. Jag tyckte ju att Hurtig borde ha varit med redan under det förra lägret på Bosön.
17-åringen sa i den här radiointervjun i fjol att hon skulle vara med i A-landslaget 2014 – om hon fick drömma. Det är inte omöjligt att drömmen slår in redan 2013.
I övrigt i truppen reagerar jag över att det återigen är tre 30-åriga målvakter. En eller två tycker jag är ok, men nog borde väl ändå någon lite yngre få chansen? Jag hade tagit med Sussie Nilsson eller Stephanie Öhrström på Carola Söberg:s bekostnad.
Borta ur den förra truppen är Sara Larsson och Jessica Landström. Någon motivering har jag inte sett. Jag gissar att det handlar om en föryngring. Att Landström är borta förstår jag rakt av. Hon har inte presterat på rätt nivå på länge.
Att Larsson är borta är jag mer splittrad till. Hon var lysande i VM i fjol, och har inte spelat sig ur laget. Hon är ”bara” 34 år nästa år, och det är ingen ålder för en mittback. Hennes rutin av mästerskap kan vara guld värd i ett hemma-EM. Samtidigt är det inte bra att ha en 34-åring på bänken. Fast jag hade definitivt haft med Larsson i en 28 spelare stor trupp.
En spelare som är med i truppen är Kosovare Asllani. Hon har haft en stark, och lång säsong, men har dippat lite i form på sistone. I går var hon bänkad i PSG, men byttes in i 82:a minuten. Nio minuter senare blev hon målskytt. Det målet finns mer på det här klippet.
Sedan några veckor tillbaka är samtliga svenska lag inne i silly season. Och det kan nog bli en mer långdragen, och galen lågsäsong än på många år.
För nu är det många klubbar som är desperata att få så mycket kvalitet som det bara går för så lite pengar som möjligt.
Det kommer garanterat inte att bli 70 utländska spelare i damallsvenskan 2013. Utan kanske snarare max 60. Vissa tycker att det är väldigt bra. Men det gör inte jag. För följden blir att kvaliteten på serien kommer att sjunka.
Och visst öppnar det för svenska ungdomar. Men jag ser inga stora fördelar med att juniorerna slår sig in i allsvenskan för tidigt. Tvärtom anser jag att det är bra att talangerna får lära sig direkt att man måste träna kopiöst mycket för att slå sig fram.
Känslan är att alldeles för många spelare är nöjda med att spela i allsvenskan och inte underkastar sig det arbete som hade kunnat gjort dem till internationella toppspelare.
Fast att damallsvenskan kan bli lite sämre kommande år är förstås bra för vissa. Framför allt kanske för Mallbacken och Sunnanå, som verkligen har gått upp i rätt läge. För troligtvis kommer flera av de etablerade klubbarna ha en svagare och tunnare trupp nästa år. Och alltså blir det lättare för nykomlingarna att hålla sig kvar.
Det är som sagt många spekulationer och uppgifter i luften. Jag tänker inte kommentera varenda rykte, övergång eller förlängt kontrakt. Inte ens nära. Utan jag planerar att köra ett par uppsamlingsheat under vintern.
Här är ett första, där jag i första hand tänkte sammanfatta årets säsong. Jag gör det delvis utifrån mitt eget damallsvenska tips. Jag brukar inte vara så bra på att tippa tabeller, men är ganska nöjd med årets utfall. Jag placerade fyra lag – Göteborg, Piteå, Djurgården och AIK – på exakt rätt plats, och ytterligare tre lag hade jag en placering från den slutliga. Det är nog faktiskt det bästa tabelltips jag någonsin fått till.
I nuläget känns det som att Göteborg FC är de stora segrarna under silly season. De verkar få behålla Christen Press, och har redan kryddat med Marie Hammarström och norska skytteligafyran Cathrine Dyngvold. De blir spännande att följa kommande år.
Marta Viera da Silva
1) Tyresö FF
Mitt tips: 2 – Jag trodde inte att backlinjen räckte till. Det gjorde den. Däremot tog det ett tag innan lagbygget var klart. Och sommarens tränarbyte till Tony Gustavsson var nog nödvändigt för att få alla egon att dra åt samma håll. Men trots allt var det bara millimetrar från att jag skulle fått in mitt tips…
Läget nu: Det har varit väldigt tyst om Tyresö. Inga nyförvärv, och inga förluster ännu. Det ryktas om Manon Melis, och hon skulle säkert kunna göra 30 mål om hon spelat i mästarlaget.
Det visar sig också att Marta inte behöver ta beslut om hon skall spela det andra året på sitt kontrakt förrän efter årsskiftet. Hon kan alltså lämna om hon hittar något bättre alternativ. Gör hon det?
Och vad händer på tränarfronten. Tony Gustavsson blir väl inte kvar. Eller?
Peter Moberg
2) LdB FC Malmö Mitt tips: 3 – Defensiven var ungefär som förväntat, men jag undervärderade helt klart lagets offensiva slagstyrka. Med Anja Mittag, Ramona Bachmann och Elin Rubensson i spetsen öste man in mål – och borde ha tagit guld. Men raset i Umeå förstörde ett i övrigt imponerande år.
Läget nu: Klubben är mitt inne i en ekonomisk kris, och åkte nyligen på en skattesmäll. Trots det verkar det inte dras i någon handbroms. Klart är att man byter tränare. Peter Moberg ersätts av Jonas Eidevall. På spelarfronten byter man andramålvakt. Hilda Carlén lämnar, och ersätts av Stattenas Zecira Musovic. Lämnar gör också Emma Wilhelmsson (Jitex) och danska Christina Öyangen Örntoft. Även här har Manon Melis namn dykt upp. Men har LdB FC råd?
Karen Bardsley
3) Linköpings FC Mitt tips: 1 – Känns som största missräkningen, trots att de slutade trea. Orsaken var att LFC tappade kontakt med guldstriden redan under seriens första tredjedel. Avslutningen med sex raka segrar var dock stark, och ledde till lilla silvret.
Läget nu: Även här råder ekonomisk kris. Till skillnad från Malmö blir det väldigt stor genomströmning i LFC:s trupp. Klubben har brutit med Louise Fors, Lisa de Vanna, Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge) Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson, Mathilda Agné, Emma Lundh och så verkar alltså även Manon Melis lämna.
Laget kommer trots alla tapp att få en stabil stomme. Kvar är Sofia Lundgren, Mariann Gajhede Knudsen, Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson, Petra Larsson, Nilla Fischer och Pernille Harder. Dessutom ryktas det om att AIK:s mittbackstalang Jennie Nordin är på väg in.
Yael Averbuch, Camille Levin, Anita Asante och Kristin Hammarström
4) Göteborg FC
Mitt tips: 4 – Mitt i prick. Jag trodde att den tunna truppen skulle bli lagets fall, men det blev snarare det svaga grässpelet, och den dåliga seriestarten som höll GFC borta från guldstriden. Man vann dock cupen, och är i kvartsfinal i Champions League. Totalt sett således en godkänd säsong.
Läget nu: GFC har gjort en väldigt stark silly season hittills. Man gjorde redan i höstas klart med norska skytteligafyran Cathrine Dyngvold. De högklassiga höstförvärven Camille Levin och Yael Averbuch har kontrakt även över nästa år, och man fick i dag klart med att även Anita Asante stannar. Dessutom blir Johanna Almgren och Catrine Johansson kvar, trots rykten om annat.
Utöver Dyngvold har man fått klart med Marie Hammarström från Örebro – förstås ett kanonförvärv. På minuskontot hittar vi Ingrid Wells, som aldrig motsvarade de högt ställda förväntningar som fanns. Viktigt för GFC är nu också att få behålla Christen Press. Press sa själv i GFC-tv efter WCL-segern mot Hjörring, att hennes avsikt var att stanna. Och det verkar på snacket som att skyttedrottningen blir kvar, trots att det blir en ny liga i USA.
Hedvig Lindahl
5) Kristianstads DFF Mitt tips: 6 – Jag trodde att bortaspelet skulle fälla KDFF. Men det var på hemmaplan man tappade medaljchansen. 14 missade poäng på Vilan var några för mycket.
Läget nu: Fick in Margret Lara Vidarsdottir på slutet av serien, och hon blir nästan som ett nyförvärv nästa år. Vann dessutom dragkampen om Sirius jättetalang Marija Banusic. Målvaktssidan har varit tunn sedan Hedvig Lindahl drog av korsbandet. Lindahl är tillbaka nästa år, och dessutom är WPS-meriterade Brett Maron tillbaka i KDFF. Klubben förändrar en del i truppen, och lämnar gör Moa Pettersson, Elin Nilsen, Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Lisa Petersson och Emelie Johnson.
Loes Geurts
6) Vittsjö GIK Mitt tips: 10 – Vittsjö var verkligen seriens skräll. Jag var inte nära att pricka in deras placering, men vem var det? Jag är i alla fall nöjd med att jag tog en chans och tippade nykomlingen ovanför nedflyttningsstrecket.
Läget nu: Här har det varit väldigt tyst hittills. Jag intalar mig att jag läst något om målvaktsbyte – att Loes Geurts skulle vara på väg bort, men hittar inte det nu.
7) Umeå IK Mitt tips: 9 – Jag undervärderade laget en aning – sportsligt sett. Man slutade två placering bättre än vad jag trodde, trots att man stundtals spelade ett väldigt naivt spel. Och trots hela 31 insläppta mål på bortaplan. Däremot stod UIK som väntat för ett av årets största ras i publikligan.
Läget nu: Här har vi ytterligare ett lag i akut ekonomisk kris. Sanering pågår, men efter tillskott från lokala fastighetsbolaget Balticgruppen verkar situationen ändå vara under hyfsad kontroll.
Man klarade sig med sju poängs marginal, och tänker nu minska satsningen för att satsa ungt. Man måste då även satsa taktiskt. För årets spel var naivt. Jag har gnällt mycket på Umeå, men vill passa på att ge massor av beröm för insatsen mot Malmö. Där såg det verkligen ut som att lagledningen hade gjort sin taktiska läxa, och hade en klar tanke på hur de skull såra serieledarna. Och kontringsfotboll på kvicka Jenny Hjolman kan säkert vara ett framgångsrecept för UIK framöver.
Klart är att tränare Joakim Blomqvist stannar, och att talangen Linnea Åberg flyttas upp från ungdomsleden. Dessutom är det klart att rutinerade målvakten Caroline Jönsson stannar halva säsongen. UIK behöver alltså ny målvakt i höst.
8) Piteå IF Mitt tips: 8 – Det var mycket nytt inför seriestart, och tipset lite av en chansning. Det visade sig vara en klockren chansning.
Läget nu: Det var rejäl genomströmning inför säsongen, och det kan blir det nu igen. Man har ett tungt avbräck i Jennifer Nobis, som tvingas sluta. Och ryktet säger att även Faith Ikidi kan vara på väg bort. Frågan är även hur mycket pengar klubben har att spendera. Man var illa ute i våras, och får nog hålla lite i pengarna i vinter.
På pluskontot finns australiska målvakten Lydia Williams som kommer tillbaka från korsbandsskada. Dessutom förhandlar man med isländska landslagsspelaren Fanndis Fridriksdottir från Breidablick. Där har man ännu inte fått något svar. Däremot har amerikanska U23-landslagsanfallaren Lindsay Taylor tackat nej till Piteås kontraktsförslag.
Fridolina Rolfö
9) Jitex BK Mitt tips: 5 – Efter en lysande försäsong trodde jag att Jitex skulle bli årets skrällgäng. Man inledde också starkt, men sedan kom skadorna. Och till slut blev det trots allt kamp för att hänga kvar.
Läget nu: Det blev andra året i rad med skadeproblem för Jitex. Men laget visade på våren att man har kvaliteter när både Fridolina Rolfö och Annica Sjölund är i speldugligt skick. Stefan Rehn blir kvar, och får ny chans att utveckla laget. På inkontot finns stabila Emma Wilhelmsson från Malmö, och rykten placerar även QBIK:s Linda Nöjd och Robyn Decker i klubben. Jag minns inte hur det var med Mimmi Löfwenius, om hon var på lån eller inte. Blir hon kvar kan hon säkert ta ett stort steg kommande år.
Sara Larsson
10) Kif Örebro Mitt tips: 7 – Jag övervärderade Kif i våras. För inte nog med att kommunen räddade klubben från en ekonomisk kollaps. Sportsligt var man riktigt illa ute också. Det var inte förrän i de två allra sista omgångarna som kontraktet säkrades.
Läget nu: Den här annonsen säger väl det mesta om läget i klubben. Det är svångrem som gäller. Därför har man redan tvingats släppa nyckelspelaren Marie Hammarström till Göteborg. Och därför ryktas det om att försvarsgeneralen Sara Larsson är på väg bort. Klart är att Edda Gardarsdottir, Nina Fellbrant och Hanna Ågren-Åhbom lämnar. Och det kan nog bli många fler. Känslan nu är att Kif kommer att få det väldigt svårt att sätta ihop ett slagkraftigt lag till 2013 års säsong.
Jessica Landström
11) Djurgården Mitt tips: 11 – mitt i prick. Jag trodde att den tunna truppen skulle bli Djurgårdens fall. Och så blev det. Trots en rejäl uppryckning på hösten räckte det inte. Elitettan nästa.
Läget nu: Har tappat Annika Kukkonen (Sunnanå) och Renee Slegers (flyttar hem till Holland) och lär tappa fler spelare. För inte kan väl exempelvis Jessica Landström följa med ner i elitettan? I alla fall inte om hon har ambitioner att spela i EM.
12) AIK Mitt tips: 12 – mitt i prick. Jag skrev att Sussie Nilsson behövde göra underverk för att AIK skulle kunna hålla sig kvar. Nilsson var bra, men kunde förstås inte göra underverk. Därför spelar AIK i elitettan nästa år.
Läget nu: Har många unga och talangfulla spelare, som lär vara attraktiva på marknaden. Jennie Nordin ryktas exempelvis vara på väg till Linköping. Duktiga målvakten Sussie Nilsson har deklarerat att hon vill spela i allsvenskan.
Annars kan nog flera av de unga talangerna klara ett år i elitettan utan att förlora i utvecklingstakt.
Annika Kukkonen
13) Sunnanå SK Läget nu: Har värvat Annika Kukkonen från Djurgården och Hanna Glas från Sundsvall. Behöver nog ytterligare ett par etablerade spelare för att inte bli ett bottenlag från start.
14) Mallbackens IF Läget nu: Tappar rutinerade Therese Stolpe och Anna Arnfeldt. Men får behålla duktiga målvakt Katie Fraine. Jobbar även på att kunna behålla Dalsjöforsförvärvet Maria Andersson. Som det känns nu behöver Mallbacken åtminstone ytterligare tre–fyra rutinerade nyförvärv. Annars blir det överlevnadskamp i bottenträsket.
En blogg om internationell damfotboll 