Lång rapport från jordens baksida

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Det gäller i fotbollens värld, men även i andra sammanhang. Jag har som jag tidigare berättat haft semester över helgerna.

Tanken var att jag skulle vara tillbaka på jobbet i torsdags. Och då även ta tag i bloggandet igen. Men så blev det inte. Jag har fastnat i en stad som heter Blenheim i Nya Zeeland. Ett benbrott på en närstående gör att hemresan skjutits på framtiden. Som det ser ut nu får jag flyga hem till helgen.

Under mitt äventyr på södra halvklotet har jag haft annat att tänka på än damfotboll, men jag har ändå hängt med hyfsat. Det har ju varit en lämplig period att ta en liten paus, för det har inte hänt så jättemycket. Det har varit uppehåll i de flesta ligor, och det har även varit lite lugnare i damallsvenskans silly season. Där har jag ju dock uppdaterat löpande, det har jag även gjort med fliken för svenska utlandsproffs.

Men några inlägg har det inte blivit förrän nu. Årets första får därför bli ett lite längre, med en genomgång av både det ena och det andra. Faktum är att jag har varit här i Blenheim i över en vecka, och först i går slog jag på tv:n på mitt motellrum. Där hamnade jag rakt i den andra halvleken av W-league-matchen mellan Western Sydney Wanderers och Brisbane Roar.

Inför avspark var WSW obesegrat – laget stod på fem segrar och ett kryss på sex omgångar. Brisbane däremot låg på femte plats med tre segrar, ett kryss och tre förluster.

I förra veckan tog Australiens förbundskapten ut sin trupp till Asiens OS-kval. Där var snackisarna att veteranen Lisa De Vanna och 17-åriga talangen Kyra Cooney-Cross lämnades utanför.

Just Cooney-Cross spelar i WSW, och jag var lite extra nyfiken på att få se henne spela. Hon har nämnt som lite av W-leagues sensation så här långt. Hos WSW har annars fyra amerikanska spelare huvudroller. Det handlar om målvakten Abby Smith, som varit med i landslagstruppen några gånger, backen Samantha Staab (som utmärker sig med långa inkast), samt landslagsmeriterade anfallarna Kristen Hamilton och Lynn Williams. Dessutom har man North Carolina Courages irländska succéspelare Denise O’Sullivan på mittfältet.

Abby Smith

I matchen mot Brisbane saknades Williams i WSW – hon var hemma i USA och förberedde sig för det nordamerikanska OS-kvalet. Det var 0–0 i paus, och talangen Cooney-Cross (med nummer 10 på ryggen) inledde den andra halvleken fint. Hon låg bakom två av tre fina chanser under halvlekens första minuter.

Sedan tog det tvärstopp både för henne och för Western Sydney Wanderers. Brisbanes snabba landslagsytter Hayley Raso tog över matchen. Hon låg bakom tre mål när Brisbane till slut vann med hela 4–0. Med tanke på hur WSW dominerade i upptakten av den andra halvleken var det ett högst ologiskt slutresultat.

Cooney-Cross blev utbytt med cirka kvarten kvar. Men det gick ändå att se att hon är en väldigt spännande spelare. Jag är övertygad om att vi får se henne i större sammanhang än W-league i framtiden.

En före detta Hammarbyspelare spelade för övrigt en viktig roll. Elise Kellond-Knight gjorde comeback från start efter skada. Hennes genomskärare till Raso vid 1–0-målet var lite av passningen som vände matchen. Kellond-Knight byttes ut med halvtimmen kvar.

I Australien har Melbourne City skaffat sig ett bra grepp om serieledningen, och således även en av de fyra slutspelsplatserna. Laget har sju segrar och ett kryss på åtta omgångar. I Melbourne City finns en annan före detta Hammarbyspelare, nämligen forwarden Milica Mijatovic. Hon har gjort tre mål på åtta matcher.

Steph Catley

Melbourne har ett gäng australiska landslagsspelare som nyckelspelare. Bland annat målvakten Lydia Williams (bakgrund i Piteå), backarna Steph Catley och Ellie Carpenter, mittfältaren Emily van Egmond samt forwarden Kyah Simon. Den sistnämnda har haft mycket problem med skador det senaste året, men tycks ha hittat formen igen. Hon togs för övrigt ut i OS-kvaltruppen, och gjorde två ligamål dagen efter.

Citys utländska spelare är utöver Mijatovic den japanska veteranbacken Yukari Kinga, nya zeeländska backen Rebekah Stott, amerikanska mittfältaren Lauren Barnes samt skotska yttermittfältaren/forwarden Claire Emslie.

Sawa, Ohno, Kinga och Sakaguchi

Homare Sawa, Shinobu Ohno, Yukari Kinga och Mizuho Sakaguchi

Utöver Melbourne City ser Western Sydney Wanderers och Sydney FC ut att sluta topp fyra. Kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen står mellan Brisbane, Melbourne Victory och Canberra United.

Ännu så länge spelar de flesta australiska landslagsspelarna i W-league, men det finns en rädsla att allt fler kommer att göra som Sam Kerr – välja en europeisk liga som inte går att dubblera med den australiska.

Kerr har för övrigt debuterat för Chelsea i engelska WSL nu efter årsskiftet. Hon fick ett varmt välkomnande av Readings målvakt Grace Moloney förra helgen. Moloney fick rött kort för tacklingen. Det bidrog förstås till att Chelsea kunde vända 1–0-underläge till 3–1-seger.

I helgen spelade Kerr en halvlek i 6–1-segern mot Bristol. Den australiska superstjärnan har ännu så länge inte gjort några mål i WSL, men de kommer garanterat. För svensk del har Jonna Andersson spelat båda årets matcher i Chelsea, medan Magdalena Eriksson vilades mot Bristol för att vara redo för onsdagskvällens cupmatch mot Aston Villa.

I ligan är det Arsenal som leder med tre poängs marginal till Manchester City, och med fyra poäng till Chelsea. Dock har svensklaget en match mindre spelad än de båda andra lagen. För Manchester City väntar en udda vår, laget skall nämligen byta tränare. Nick Cushing har tränat klubben i längre tid än sex år. Han avslutar sin sejour i klubben med toppmötet mot Arsenal den 2 februari. Sedan sticker han till USA för att bli assisterande tränare i herrlaget New York City.

Vi har numera fem spelare i WSL. Utöver Chelseaduon har vi ju sedan tidigare Lotta Öqvist i Manchester United (hon har inte fått någon speltid ännu under 2020) och Amanda Nildén i Brighton (har spelat en halvlek). Sedan en dryg vecka tillbaka har vi även en spelare i West Ham.

Det handlar om Filippa Wallén som lämnat BP i elitettan för högsta engelska ligan. Det är en spelare som jag inte har någon koll på. Det känns som ett ganska stort steg från ett mitten-/bottenlag i elitettan till WSL. Wallén satt kvar på bänken under hela matchen när laget föll mot Tottenham med 2–1 i söndags.

Noterbart är att West Ham hittills den här säsongen har givit speltid i WSL till spelare från 13 olika nationer. Och man har målskyttar från åtta olika. Om Wallén får debutera blir Sverige nation nummer 14.

Över helgerna har vi fått ytterligare två svenska spelare i den italienska ligan. Förutsatt att man räknar Göteborgstjejen Annahita Zamanian som svensk. Hon är ju uppvuxen i Sverige, men har inget svenskt medborgarskap. Zamanian har tagit steget från franska PSG till regerande italienska mästarinnorna Juventus. Där blir hon lagkompis med Linda Sembrant.

Zamanian blev målskytt i helgens debut. Framspelad av Barbara Bonansea gjorde göteborgskan 4–1-målet när Juve vann med 5–1 mot Tavagnacco.

Den tidigare Juventusspelaren Petronella Ekroth har valt att återvända till den italienska ligan, men inte till Juve utan till tabelltrean AS Roma. Där blir hon bland annat lagkompis med tidigare Göteborgsspelaren Andrine Hegerberg samt brasilianska landslagsstjärnan Andressa Alves.

Med undantag för en hängmatch har ligan i Italien nått halvtid. Juventus har tio segrar och ett kryss på elva matcher, och leder med sex poängs marginal till Fiorentina. Sembrants och numera även Zamanians lag har kopplat ett grepp om den inhemska fotbollen. Det mesta talar för att de vinner ligatiteln för tredje året i rad.

Internationellt har däremot Juventus mycket att bevisa. Laget har åkt ut direkt i Champions League båda de gånger man ställt upp. Det har blivit tre förluster och ett kryss på fyra matcher. Det känns som att den italienska ligan fortsatt har en bit upp till exempelvis damallsvenskan.

Tittar vi på våra svenska spelare i Italien har de följande facit:

Linda Sembrant, Juventus: 11 matcher, 965 spelminuter, 1 mål.
Annahita Zamanian, Juventus: 1 match, 33 minuter, 1 mål.
Julia Molin, Sassuolo: 10 matcher, 900 minuter.
Stephanie Öhrström, Fiorentina: 8 matcher, 720 minuter.
Jenny Hjohlman, Empoli: 11 matcher, 985 minuter, 2 mål.
Petronella Ekroth, Roma: Ny.

Även i Spanien är det halvtid sånär som på en hängmatch. Där har Barcelona kopplat ett bastant grepp om guldet. På de 15 första omgångarna har man 14 segrar, ett kryss och 62–5 i målskillnad. Avståndet ner till de två senaste årens mästarlag Atletico Madrid är sju poäng.

Mycket talar för att Barca tar sitt första ligaguld sedan 2015. De fyra senaste säsongerna har ju klubben slutat tvåa i Liga Iberdrola. I fjol nådde man finalen i Champions League, men tog ingen inhemsk titel.

För svensklaget Tacon har läget ljusnat något under december och januari. Med sju poäng på de fem senaste omgångarna har man klättrat till tionde plats. Tacon har 16 poäng, vilket är fyra fler än Madrid CFF på plats 14 (kval) och fem fler än Betis på plats 15 (nedflyttning).

Noterbart är att Tacon har släppt in flest mål av alla lag i ligan – 37. Att laget har ett bedrövligt försvarsspel är ganska tydligt på det här klippet från helgens möte med serieledande Barcelona. Gång på gång är det uppseendeväckande glest i Tacons mittförsvar.

Barca vann med 6–0 efter fyra mål av Asisat Oshoala – som någon dag tidigare utnämndes till Afrikas bästa spelare 2019. Den utnämningen tyckte jag var lite tveksam, i varje fall om man skall gå på insatser i VM. Där var Oshoala inte speciellt bra, medan Kameruns Gabrielle Onguene var lysande.

6–0-segern innebär att Barca totalt har gjort 15–1 på två matcher mot Tacon den här säsongen. Frågan är hur nöjda Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är med sitt klubbval?

Deras facit efter halva serien är så här:

Asllani: 12 matcher, 879 spelminuter, 3 mål.
Jakobsson: 14 matcher, 1249 spelminuter, 4 mål.

Rita Chikwelu

På negativ kvalplats ligger alltså Madrid CFF. Hos dem finns numera också en svenska. Den tidigare Kristianstads- och Umeåspelaren Rita Chikwelu har nämligen debuterat för Madridklubben i helgen. Och som bekant är Chikwelu sedan några år tillbaka svensk medborgare – fast hon får inte spela landslagsfotboll för Sverige. Synd att inte Chikwelu blev kvar i damallsvenskan.

När det gäller Madrid CF har klubben under juluppehållet även värvat norska landslagsbacken Ingrid Moe Wold från LSK.

Ingrid Moe Wold

Tittar vi på hemmaplan noterar jag att Göteborg har framfört önskemål om att få flytta från Valhalla till Gamla Ullevi. Valhalla är ju slitet och på så sätt ingen bra hemmaplan. Dock är publikkapaciteten betydligt mycket bättre för Göteborgs behov än Gamla Ullevi. På den större arenan kommer det att se väldigt tomt ut i damallsvenskan.

Trenden om att svenska herrfotbollsklubbar även startar damlag fortsätter. Till nästa år planerar Helsingborgs IF att ha ett damlag. Ännu så länge har ingen svensk herrfotbollsklubb visat någon större ambitionsnivå på damsidan. Vi får se vilka som blir först med det.

Andra svenska nyheter handlar om två som slutar, en spelare och en ledare. Spelaren är Emilia Brodin, hon som i fotbollssammanhang är hon mest känd som Emilia Appelqvist. Hon kom aldrig tillbaka från korsbandsskada och graviditet.

29-åringens sista säsong var den 2016, då hon var med och vann OS-brons i Rio de Janeiro. Efter tre säsonger utan spel ger hon alltså upp. På sin Instagramsida skriver hon:

Tack för allt! 17 år av hårt arbete, glädje och upplevelser jag aldrig hade kunnat drömma om. 2016 blev mitt sista år och det absolut bästa. Spelade för laget i mitt hjärta 💛❤️💙 och fick äran att spela hem ett OS silver till Sverige. Ni är många som har gjort allt detta möjligt och jag vill tacka er alla och tack alla som jag stött på genom åren, vänner för livet men framförallt tack till min älskade familj som har stått ut, stöttat och peppat genom alla år

Emilia Brodin är självklart värd ett stort tack för hennes insatser för svensk fotboll. Lika självklart är det att önska henne lycka till med vad hon än tänker ta sig för i framtiden.

En annan som slutar och som både skall tackas och önskas lycka till i framtiden är Linda Wijkström, som nyligen meddelade att hon lämnar EFD där hon bland annat varit generalsekreterare i flera år. Nu är det klart att hennes nästa jobb är på Ecpat.

Vi får hoppas att EFD hittar nya krafter som har både energi och kraft att jobba 100-procentigt för damfotbollen i Sverige.

För andra länder flyttar fram positionerna. Under helgerna har skotska storklubben inom herrfotbollen, Celtic, beslutat att klubbens damlag skall få proffsstatus. Nästa säsong blir alla Celticdamer heltidsproffs. Gissningsvis är Celtic väldigt snart förbi Glasgow City som Skottlands största klubb.

Som bekant har många skotska spelare valt att spela i damallsvenskan. Men i vår högsta serie har vi inte någon klubb där samtliga spelare är heltidsproffs. Sannolikt innebär det här att det blir svårare för damallsvenska lag att värva skotska spelare i framtiden.

En annan klubb som visar muskler är brasilianska mästarlaget Corinthians. De har värvat hem landslagsspelaren Andressinha från Portland Thorns i USA. En signal om att damfotbollen kanske håller på att flytta fram positionerna något igen i Brasilien.

För egen del ligger fokus de närmaste dagarna på att kunna åka hem till Sverige igen. Vi får se när jag får tid för nästa inlägg. På återhörande.

Årets händelser 2014

Nyårsfesten närmar sig med stormsteg. Det har alltså blivit dags för bloggens stora årskrönika.

Jag har ju tidigare sammanfattat 2014 med diverse statistik och en genomgång av utmärkelser. Här kommer en mer spretig genomgång av damfotbollsåret 2014. Trevlig läsning.

Årets afrikanska mästarinnor: Nigeria. Afrikas stora damfotbollsnation gjorde som de brukar – vann Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM. Det var Nigerias nionde seger av elva möjliga i mästerskapet. I finalen av afrikanska mästerskapet besegrades Kamerun med 2–0:

Årets asiatiska mästarinnor: Japan hade blivit världsmästare och tagit OS-silver, men något asiatiskt mästerskap hade man inte vunnit. Inte förrän i maj då man vann ett något brandskattat mästerskap. Dels för att Nordkorea var avstängt, dels för att japanskorna spelade utan flera av sina bästa Europaproffs. Det hindrade dem alltså inte från att ta hem titeln.

Årets assistligor: Finns här.

Årets autobahn: VM-kvalet blev en lätt resa för svensk del. Även om landslagsåret väckte många frågetecken går det att glädjas åt hur smidigt det gick i alla tävlingsmatcher, inklusive de båda mot huvudmotståndaren Skottland. Facit i VM-kvalet blev full poäng och 32–1 i målskillnad – bara Tyskland, Frankrike och England hade bättre tabellrader. Vi släppte inte in ett enda spelmål. Baklängesmålet kom nämligen på straff från Kim Little. Framåt gjorde Lotta Schelin tolv och Kosovare Asllani fem mål.

Årets Bagdad-Bob: Den i Tyresö som skrev det här på klubbens officiella hemsida i mitten av januari när man presenterade fyra nyförvärv från Brasilien:

”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”

Årets bojkott: Flera damallsvenska klubbar protesterade mot alla landslagsläger genom att inte släppa sina spelare till landslagets januariläger med följden att lägret fick ställas in.

Årets bortglömda pris: Vid galan Caf Awards i januari där Afrikas bästa spelare 2013 prisades glömde man bort att kora världsdelens bästa damfotbollsspelare. Precis som 2010 delades det bara ut priser till män.

Agerandet får den kritiserade svenska fotbollsgalan att framstå som ett under av jämställdhet. Till Caf Awards i januari, 2014 års pris delas ut har man dock tre nomineringar i damklassen; Annette Ngo Ndom (Kamerun), Asisat Oshoala (Nigeria) och Desire Oparanozie (Nigeria) – så det ser ut att bli bättring.

Årets bäst när det gäller 1: Den underskattade japanska mittbacken Azusa Iwashimizu klev fram när Asiatiska mästerskapen skulle avgöras. Först nickade hon in segermålet i semifinalen mot Kina i förlängningens andra övertidsminut. Sedan gjorde hon enda målet i finalen mot Australien – även det på nick. Vi snackar tvättäkta guldhjältinna.

Årets bäst när det gäller 2: Marta Vieira da Silva. Tyresös och Rosengårds stjärna hade en halvdan säsong i damallsvenskan, men när hon verkligen hamnade i världens fokus var hon på topp. Marta gjorde två mål i Champions Leaguefinalen, satte Rosengårds guldmål och smällde in tre spektakulära mål mot USA på hemmaplan i december.

Tidigare fattade jag inte hur Marta kunde vara en av tre finalister i Ballon d’Or, men för dem som inte ser henne i damallsvenskan framstår lätt hennes 2014 som en succésäsong.

Årets bäst när det gäller 3: VfL Wolfsburg. Sedan 2013 har det tyska storlaget spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop.

De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler – den ena som stor underdog, den andra efter att ha haft ett 2–0-underläge i paus. Dessutom vann man en direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt i Frauen-Bundesligas sista omgång i våras. Frankfurt hade tagit guld på kryss, men Wolfsburg vann med 2–1 sedan Alexandra Popp gjort segermålet i 89:e minuten.

Årets bästa spelare: Kim Little, Skottland och Seattle Reign. Läs mer här.

Årets cupmästarinnor: Linköpings FC.

Cupsegrare 2014 blev också bland annat FFC Frankfurt, Olympique Lyonnais, LSK Kvinner, Manchester City (WSL cup), Arsenal (FA-cupen), Tavagnacco, Barcelona, Ferroviária och NTV Beleza/Urawa Reds – finalen i japanska Empress cup spelas i morgon, alltså den 1 januari.

Årets dragkamp: Stod om den holländska megatalangen Vivianne Miedema. I juni stod det klart att Bayern München hade vunnit måldrottningens namnteckning. Miedema har vid 18 års ålder bland annat redan gjort 43 mål i Uefas olika turneringar på flick- och seniornivå – fler än någon svensk spelare genom tiderna. Rätt imponerande av en 18-åring…

Årets fiasko 1: Tyresö FF.

Årets fiasko 2: Även om fiasko kanske är ett hårt ord i sammanhanget placerar jag Lyons respass ur Champions League här. Som jag ser det har Lyon fortfarande störst potential av alla lag i Europa och kanske även i världen. Trots det åkte man ur WCL redan i åttondelsfinal för andra året i rad.

Årets folkfester: Ett mycket glädjande besked för damfotbollen under hösten har varit de fantastiska publiksiffror som noterats för landslag runt om i världen. Landslagen väcker verkligen engagemang.
Några exempel på fantastiska publiksiffror är de 22000 som såg Trinidad och Tobago–Ecuador i VM-playoff, de 45619 på Wembley som såg vänskapsmatchen England–Tyskland, de 13109 som såg Holland–Italien i VM-playoff och de 18000 i Ho Chi Minh-staden som såg Vietnam–Thailand göra upp om en VM-plats.

Årets fotomodell: Alex Morgan var återigen med i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. På fotbollsplan fick hon däremot inte mycket uträttat. Skador stoppade forwardsstjärnan under större delen av säsongen.

Årets förvandlingar: Båda de damallsvenska lagen från Göteborgsområdet genomgick metamorfoser inför seriestart. Jitex hade bara en spelare kvar från 2013 års trupp, dåvarande reservmålvakten Jennifer Falk. Hos Göteborgs FC var kontinuiteten något bättre, fyra av de elva som spelade flest matcher 2013 ingick även i årets trupp.

Årets hemliga projekt: Det bistånds- eller möjligen utbildningsprojekt i Afrika som skulle ge Tyresö årliga miljonintäkter.

Årets (näst-)jumbo: Jitex BK – kom sist i damallsvenskan med noll poäng. Mölndalslaget lät bara Sunnanå vara 2000-talets sämsta lag i ett år. Men trots sina noll poäng kom ju Jitex bara näst sist…

Årets konkurs: Se årets fiasko 1.

Lydia Williams

Lydia Williams

Årets korsbandsskador: Glädjande nog var det mycket lugnare på den här fronten i damallsvenskan jämfört med de senaste åren. Helt förskonad från skadeeländet var förstås inte damfotbollen heller 2014. Några av de drabbade var Linda Sällström, Leonie Maier, Lena Lotzen, Saskia Bartusiak, Gaelle Thalmann, Lydia Williams, Leena Khamis och Diana Matheson.

Årets kvalhjältinna: Vivanne Miedema. Holland vann med totalt 3–2 i avgörande VM-playoff mot Italien och den redan nämnda 18-åringen gjorde alla tre målen. Dessutom blev hon både skyttedrottning och MVP när Holland vann F19-EM för första gången. Världens bästa junior kunde självklart även varit med under vinjetten årets bäst när det gäller här ovan.

Årets lag: VfL Wolfsburg.

Årets landslag: Tyskland – vann tolv av 13 landskamper under året och avancerade i december till förstaplatsen på världsrankingen. Tyskland toppar även herrankningen – det är första gången någonsin något land är världsetta både bland herrar och damer. Tyskornas enda förlust i år kom mot Frankrike.

Just fransyskorna kommer på andra plats i en årsrankning av landslag genom säsongsfacit 13–3–1 på årets 17 landskamper. De placeras marginellt före Japan som noterade 13–4–2 under 2014.

Årets långkörare: Therese Sjögran som under hösten kom upp i 200 A-landslamper. Hatten av… Under samma rubrik skall förstås även USA:s Christie Rampone vara med. Hon passerade fantastiska 300 landskamper under hösten.

Årets längsta inkast: Irlands mittback Megan Campbell måste tillhöra de kvinnor som kastar längst i världen. Hennes inkast är vassa anfallsvapen och höll på att ge irländskorna en skrällpoäng mot Tyskland i våras. En domartavla i minut 85 och en målvaktstavla i minut 90 gav dock Tyskland en tursam 3–2-seger.

Årets mest annorlunda förslag: Medan andra vill minska antalet lag i damallsvenskan till åtta eller tio föreslår den före detta Rosengårdstränaren Jonas Eidevall istället en utökning till 16 lag – allt för att ge fler unga talanger chansen. Ett intressant sätt att se på saken.

Årets mål 1: Franska talangen Claire Lavogez mål mot Costa Rica i U20-VM är årets mål på många sätt. Såväl framspelningen som avslutet håller sanslöst hög klass:

Årets mål 2: Charlyn Corral bjöd på årets mest spektakulära volleymål när hennes Mexiko slog Jamaica i det nordamerikanska VM-kvalet. Godbiten kommer 2,30 in i det här klippet:

Men även Jamaiacas 1–0-mål av Donna-Kay Henry är snyggt och sevärt…

Årets mål 3: En kandidat till årets skott stod Katrina Gorry för i australiska W-leauge:

Gorry prisades tidigare i höst som Asiens bästa spelare 2014. Jag gissar att huvudorsaken var just hennes fantastiska distansskytte. Utöver det häpnadsväckande ovan satte hon två läckra skott i Asiatiska mästerskapen:

Årets mål 4: Årets sologenombrott var kanske det här som Marta stod för mot USA nu i december. Det är förstås 2–2-målet 48 sekunder in i klippet som avses:

Årets mål 5: Manchester Citys Toni Duggan tog snyggt emot bollen med bröstet innan hon drog i väg den volleykanon som innebar att Chelsea tappade det engelska ligaguldet till Liverpool. Det här är alltså på många sätt ett riktigt guldmål:

Årets mål 6: Eugenie Le Sommer tog också bollen med bröstet, men lät den studsa innan hon drog till mot Nya Zeeland. Den godbiten kommer sist i det här lilla kollaget med snygga franska landslagsmål från året som varit:

Årets mål 7: Christine Nairn utmanar Gorry i klassen årets skott. Amerikanskan skickade i väg en bomb för sitt Melbourne Victory i W-league:

Årets mål 8: En utmanare i kategorin årets skott i Sverige stod Eskilstunas Elena Sadiku för mot AIK. Det kommer 45 sekunder in i det här klippet:

Årets mål 9: Även Kristianstads Therese Björck vill ha ett ord med i spelet i kampen om årets svenska skott 2014. 3,45 in i det här klippet kommer bomben som definitivt sköt bort Göteborg från Champions Leaguechansen:

Årets mål 10: Lotta Schelin gjorde flest mål i det svenska landslaget under året, hon gjorde också det snyggaste när hon styrde in 3–0 mot Bosnien med en yttersidesklack. Det målet kommer 1,45 in i det här klippet:

Årets mål 11: Erika Tymrak bjöd på en retfull tunnel och skickade in bollen högt via bortre stolpen. Det målet placeras dock bara som femma i kavalkaden över årets 20 snyggaste mål i NWSL – en kavalkad du kan se nedan. Redan nämnda Christine Nairn stod för årets mål enligt klippet och visst är det ytterligare en glödhet kandidat till årets skott hon bjuder på…

Årets mästare i Concacaf: USA gjorde som de brukar, vann det nord- och mellanamerikanska mästerskapet. Det var amerikanskornas sjunde seger på nio försök. I finalen besegrades Costa Rica med hela 6–0 efter fyra mål av Abby Wambach. Det var ett lite udda mästerskap eftersom de regerande mästarinnorna Kanada inte kom till spel då de redan är klara för nästa års VM-slutspel.

Förra årets mål: Hösten 2013 satte Stephanie Roche drömmålet som hela damfotbollsvärlden hoppas skall vinna Puskas Award, priset som går årets mål i världen. Har du inte röstat kan du göra det här till den 12 januari. Njut av det här:

Årets mästare: FC Rosengård, VfL Wolfsburg, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Urawa Reds, Melbourne Victory, LSK Kvinner, Liverpool FC, FC Twente, Fortuna Hjörring, PK-35 Vantaa, Stjarnan, Brescia, Ferroviária med fler.

Svenska spelare som vann mästerskap utomlands under 2014 var Nilla Fischer, Lotta Schelin, Mimmi Löfwenius och Jessica Samuelsson. Fischer vann även Champions League, medan Schelin och Löfwenius även blev cupsegrare i sina respektive länder.

2015 års första mästarinnor: Canberra United. Finalen i 2015 års mästerskap spelades ju redan innan jul. 2014 års final spelades i februari – då var Jessica Samuelsson alltså med och höjde pokalen tillsammans med lagkamraterna i Melbourne Victory.

Årets nitlott 1: VM-lottningen blev en stor besvikelser. Sverige lottades in i den allra tuffaste gruppen tillsammans med USA, Australien och Nigeria.

Årets nitlott 2: FC Rosengård fick svårast möjliga väg till en eventuell final i Champions League. I kvartsfinal väntar regerande mästarinnorna Wolfsburg och i en eventuell semifinal lär PSG stå för motståndet.

Årets nykomlingar 1: FC Rosengård. Det blev SM-guld direkt under klubbens nya skepnad.Tidigare har man vunnit fem guld som Malmö FF och tre som LdB FC Malmö. Totalt nio SM-guld – flest av alla.

Årets nykomlingar 2: Även klassiska FCR 2001 Duisburg kom till spel under ny skepnad under 2014. Numera heter 2009 års Champions Leaguemästare MSV Duisburg. Det är lagets fjärde skepnad. Tidigare har man hetat FC Rumeln-Kaldenhausen, FCR Duisburg 55 och alltså FCR 2001 Duisburg.

Årets nykomlingar 3: Damallsvenskans stora glädjeämne 2014 hette Eskilstuna United. Nykomlingen var respektlös och låg länge på tabellens övre halva. Men framför allt vann man publikligan med fina 1940 åskådare i snitt. Eskilstuna var huvudorsaken till att publiksnittet i damallsvenskan höjdes till 836 – upp me nästan 100 personer från 2013 års notering på 741.

Årets ord: Moratorium eller moratorieackord var i alla fall nya ord för mig, ord som spelade en stor roll i svensk damfotboll i våras.

Årets mest oväntade juryutslag: Det stod Diamantbollen-juryn för. I nästan alla andra rankingar över 2014 hamnar Nilla Fischer före Lotta Schelin, men inte här. Schelin vann sin fjärde raka Diamantboll, medan Fischer får nöja sig med att ha vunnit Champions League och korats till den tredje bästa spelare i Europa säsongen 2013/14 av Uefa.

Årets (sämsta) prioritering: Gjordes av TV4 som med kort varsel valde att ta bort hyllningen av Therese Sjögran vid Fotbollsgalan.

Årets publiklag: Portland Thorns förstås. 2013 års NWSL-mästarinnor är ensamma i damfotbollsvärlden om att ha haft femsiffrigt publiksnitt någon säsong. Nu har man haft det två år i rad. 2013 års snitt på 13320 fick nämligen se sig besegrat. 2014 snittade Thorns 13364 åskådare – bra jobbat. Man slog även amerikanskt ligarekord när 19123 personer såg Portland–Houston i en vanlig lunkmatch. Makalöst.

I Europa hade Wolfsburg bäst siffror i den senaste färdigspelade serien. De dubbla tyska mästarinnorna snittade 2933 säsongen 2013/14, mest eftersom fina 12464 räknades in till den rena guldfinalen mot Frankfurt i sista omgången. I höst har dock Turbine Potsdam gått om, man har 2207 mot Wolfsburgs 1777.

Årets reklamfilm: Det är nog den här, även om det är lite oklart vad filmen gör reklam för…

Årets rättsfall: Låt oss kalla det konstgräsgate – rättsfallet där ett flertal spelare från olika länder har stämt Fifa för att de planerar att spela Kanada-VM på konstgräs.

Från svensk del har protesterna varit rätt beskedliga, även om flera spelare står bakom stämningen. Men med tanke på att damallsvenskan i mycket stor utsträckning spelas på konstgräs borde underlaget passa vårt svenska lag mycket bra.

Årets selfie: Den togs av Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen ihop med Pia Sundhage och Erik Hamrén. Sedan uppstod en storm i ett vattenglas.

Årets skalp: Vårt landslag slog världsettan USA med 1–0 i Algarve. Det var en match som hade mycket av det man vill se i VM nästa år; en stabil defensiv, en målvakt (Hedvig Lindahl) som presterade på toppen av sin kapacitet, Lotta Schelin som matchhjälte mot en toppnation – dessutom efter nickmål:

Årets skyttar: Katrina Gorry och Christine Nairn. Har du kollat klippen som ligger under årets mål ovan förstår du varför.

Årets skytteligor: Hittar du här.

Årets stipendiat: Den titeln tillfaller Pia Sundhage som tog tjänstledigt från jobbet som svensk förbundskapten under januari månad för att sticka till USA och verka som gästprofessor vid Bethany College i Lindsborg, Kansas.

Årets storm i ett vattenglas: När det blev klart att den så kallade baddräktskungen Panos Papadoupolos skulle stötta Jitex uppstod en udda diskussion om kvinnliga fotbollsdräkter. Jag fattade ingenting.

Årets svenska målrekord: Lotta Schelin är uppe i 73 mål för Sveriges A-landslag – fler än någon annan. Bra jobbat.

Årets sydamerikanska mästarinnor: Brasilien gjorde som de brukar – vann Copa America Feminina. Det var sjätte segern av sju möjliga för Sydamerikas damfotbollsstolthet. Slutspelet avgjordes i år som gruppspel, men den sista matchen mot Colombia blev ändå som ett slags final. Den matchen slutade 0–0 ett resultat som innebar brasiliansk trofé.

Mästerskapet avgjordes utan några av segrarlandets stora stjärnor. Varken Marta eller Debinha var exempelvis med i guldlaget. Däremot ingick de båda före detta Tyresöspelarna Thaisa och Tamires (Rilany) i finalelvan.

Årets sämsta resebudget 1: När Trinidad/Tobagos Soca Princesses åkte till USA för att spela Concacaf:s VM-kval kvala skickade förbundet med spelarna matchkläder, varsin flygbiljett samt en resekassa på totalt 500 dollar. Alltså drygt 3500 kronor i kassa för hela laget. Några bollar, koner, sjukvårdsmaterial eller annan utrustning fick man inte. De 3500 kronorna skulle dessutom räcka till mat och husrum.

Deras amerikanska, gratisarbetande förbundskapten Randy Waldrum bad om donationer via sitt Twitterkonto den 8 oktober:

Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.

Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.

Trots de usla förutsättningarna höll det på att leda hela vägen till VM för The Soca Princesses. Mer om det i ett annat inlägg.

Årets sämsta resebudget 2: Tyresö hade inte råd att åka till Champions Leaguefinalen i Lissabon utan Svenska Fotbollförbundet fick gå in och ge ett förskott för att rädda den svenska representationen i årets match i Europa.

Årets sämsta seedningssystem: Det är det Uefa använder när man seedar till Champions League. Upplägget bör omgående göras om. Hur snett det nuvarande systemet slår går det att läsa om här.

Årets utspel 1: Kosovare Asllani var inte nöjd med förbundskapten Sundhages laguttagningar. Vid 3–0-segern mot Polen i augusti fick Asllani sitta på bänken i den första halvleken. Till TT kommenterade PSG-stjärnan petningen så här:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”

Årets utspel 2: Susan Varli gick till attack mot Calle Barrling vid månadsskiftet februari/mars. Varli menade att spelare med utländsk bakgrund var chanslösa i svensk damfotboll. Hon syftade framför allt på landslagen, men breddade kritiken en aning genom det här citatet:

”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”

Årets sämsta värvning: Fabiana. Tyresö hade redan ett rejält underskott när man den 14 januari presenterade fyra dyra brasilianska nyförvärv. Affischnamnet var Fabiana – som man inte lyckades få spelklar. Klubben betalade alltså fet lön i ett halvår till en spelare som inte spelade en enda minut. Svårslaget.

Fabiana

Fabiana

Årets tack för allt 1: Jenny Palmqvist. Sveriges i särklass bästa damfotbollsdomare någonsin slutade. Hon är redan saknad.

Jenny Palmqvist

Jenny Palmqvist

Årets tack för allt 2: Josefine Öqvist. Enda svenska spelaren som gjort mål i två VM-semifinaler tackade för sig i somras. En underbar personlighet som också är rejält saknad.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Årets tack för allt 3: Johanna Almgren. Damfotbollens ansikte utåt på Västkusten tvingades till slut ge upp kampen mot knäskadorna. Självklart är hon saknad, inte minst som traditionsbärare i Göteborg FC. Men Almgren kommer tillbaka som tränare. Redan 2015 ser vi henne leda Kungsbacka DFF i elitettan. Spännande.

Några andra spelare som har slutat under 2014 är Lori Lindsey, Madelaine Edlund och Emmelie Konradsson. Tack för allt.

Årets tränarbyte: Det mest uppmärksammade tränarbytet var tveklöst när USA sparkade Tom Sermanni i början av april. Han fick gå direkt efter en 2–0-seger mot Kina.

Det var resultaten i Algarve cup som fick det att koka över för förbundsledningen. Där föll USA ju både mot Sverige och Danmark och kryssade mot Japan. 5–3-förlusten mot danskorna innebar dessutom rekord i antalet insläppta mål för det amerikanska damlandslaget. Det anmärkningsvärda i det hela var att Sermanni inte hade förlorat en enda match inför Algarve cup och att han fick kicken utan att ha coachat laget i en enda tävlingsmatch. Sermannis facit blev 18 segrar, fyra kryss och bara två förluster på de 24 matcher han ledde USA.

Årets tusing: När Kosovare Asllani satte 1–0 på straff borta mot Nordirland i VM-kvalet i början av april innebar det att en milstolpe passerades. PSG-stjärnan gjorde nämligen vårt landslagsmål nummer 1000.

Årets tv-debacle: Ingen av de två första semifinalerna i Champions League tv-sändes. Ett gigantiskt bakslag för europeisk damfotboll. Mest udda att ingen kanal var intresserad av heta tyskmötet Potsdam–Wolfsburg.

Årets udda uttagning: Sverige spelade F19-EM utan Marija Banusic. Varför fick vi inte veta.

Årets uppmaning: Pia Sundhage:s systerson Tomas Örn berättade i BT om förbundskaptens möte med Zlatan Ibrahimovic:

”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”

Årets usch vad nära: Närmare ett VM-slutspel än Trinidad och Tobagos Soca Princesses var går det inte att komma. Med Kvarnsvedens Ahkeela-Darcel Mollon i laget fick man tre chanser att kvala in.

Först föll man efter straffläggning mot Costa Rica, sedan efter förlängning mot Mexiko. I båda de matcherna slog T&T ur underläge. I det avgörande playoffmötet med Ecuador var Trinidad favoriter. Inte minst efter 0–0 på bortaplan.
Returen inför fantastiska 22000 åskådare i Port of Spain dominerades totalt av hemmalaget. Ecuador fick sin första målchans i 92:a minuten – och gjorde mål. Ecuador klart för VM med 1–0.

Årets utmärkelser: Hittar du här.

Årets utvandrare: Ett flertal svenska spelare har valt andra landslag än Sveriges. I våras kom beskedet att Sunnanåmålvakten Sussie Nilsson valde Serbien framför Sverige. Och trion Eldina Ahmic, Iris Kadric och Amna Lihovic har alla spelat VM-kval för Bosnien – två av dem var med på Gamla Ullevi tidigare i år.

Årets världsmästare: Tyskland vann F20-VM efter 1–0 mot Nigeria i finalen och Japan vann F17-VM efter finalseger mot Spanien med 2–0.

Årets vallöfte: Inför riksdagsvalet skrev ett av våra större partier in damfotbollen i sitt partiprogram. Men vad är det egentligen de ska verka för?

”31. Fi ska verka för att Sverige får en kvinnlig proffsliga inom ishockey och fotboll.”

Årets värvning: Den gjorde Rosengård som lade beslag på Marta i somras och förlängde kontraktet med ytterligare tre år nu i höst. Nu trängs världsstjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag i samma anfallsuppställning. Hyfsat…

Det var min genomgång av 2014. Förhoppningsvis har jag fått med allt viktigt, men ibland ser man inte skogen för alla träd. Vilket som, nu blir det nyårsfirande. Vi hörs igen 2015 – VM-året 2015. Gott slut.

Oväntat många öppna returer

I dag och i morgon avgörs sextondelsfinalerna i Champions league. Den stora matchdagen är i dag, då inte mindre än totalt sju matcher tv-sänds – varav fyra på svensk tv.

De båda svenskmatcherna sänds efter varandra på Tv4sport, 18.45 och 21.00. Det är alltså en helkväll med Champions League i dag. Totalt sett är det oväntat många möten som är jämna och ovissa inför returen – vilket förstås är kul.

Men några matcher är redan avgjorda. Av dagens handlar det om följande tre:

* Wolfsburg – Pärnu JK (Estland). Står 14–0. TV: sänds på Eurosport 17.00.
* FFC Turbine PotsdamMTK Hungária FC
. Står 5–0. TV: sänds på Eurosport 19.00.
* Olympique Lyonnais – FC Twente. Står 4–0. TV: sänds i Frankrike 19.00. Här är en länk.

Chansen till vändning i de drabbningarna är nere på tiondels promille. Så jag lägger min energi på de lite mer ovissa drabbningarna. Där kvarstår mina odds från första matchen i vissa dueller. I andra har jag fått justera lite:

ASD Torres Calcio FSK Simacek St. Pölten-Spratzern. Står 2–2.
Inför: 60–40 till Torres.
Nu: samma:
TV: Sänds i Italien med avspark i dag 15.00. Hittar jag en stream kommer länk här.
En fortsatt vidöppen match. Men Torres fick 2–2 på bortaplan och går således vidare på 0–0. Det är österrikiskorna som måste göra mål. Därmed är det fördel för italienskorna.

* Zorkiy Krasnogorsk – Thór/KA. Står 2–1.
Inför: 85–15 till Zorkij.
Nu: samma.
Det här skall inte ryskorna tappa på hemmaplan. Även om de vann med mindre siffror än väntat på bortaplan.

* Birmingham City – PK-35 Vantaa. Står 3–0.
Inför: 60–40 i engelsk favör.
Nu: 95–5 till Birmingham.
Att finskorna skall kunna vända det här, det finns inte. Jag såg korta sekvenser av den första matchen, och Birmingham var överlägset på bortaplan. De lär enkelt kunna defilera vidare till åttondelsfinal.

* Bröndby IF – FC Barcelona. Står 0–0.
Inför: 51–49 i spansk favör.
Nu 51–49 i dansk favör.
Barca dominerade hemmamatchen utan att få hål på Bröndby. Därmed är danskorna numera favoriter. Fast inte med stor marginal. För det här är en av de allra mest ovissa sextondelsfinalerna inför returen.

* Fortuna Hjörring – UPC Tavagnacco. Står 2–3.
Inför: 55–45 till Hjörring.
Nu: 51–49 till Hjörring.
Det var vidöppet inför. Det är vidöppet även efter första matchen. Hjörring avancerar på 1–0, vilket är en fördel. Fast danskorna måste ju vinna – annars blir det Tavagnacco som spelar åttondelsfinal. Hjörring brukar vara bra hemma, så jag tippar trots allt dansk seger.

* LdB FC MalmöLSK Kvinner FK – står 3–1
Inför: 65–35 till Malmö.
Nu: 95–5 till Malmö.
TV: Tv4sport 18.45
Om inte Malmös spelare har firat det nyvunna SM-guldet för hårt så skall de spela hem det här. Med Ramona Bachmann i toppform tippar jag att Malmö totalt vinner med fyra måls marginal.

* NÖSV Neulengbach – Apollon Limassol LFC (Cypern). Står 2–1.
Inför: 51–49 till Neulengbach.
Nu: 65–35 i österrikisk favör.
Neulengbach vann borta mot de storsatsande cypriotiska mästarinnorna. Det känns inte avgjort, men det är klart att det är en jättefördel att ha en ledning med sig hem.

* AC Sparta PragFC Zürich Frauen. Står 1–2.
Inför: 53–47 till Prag.
Nu: 51–49 till Prag.
TV: sänds i Tjeckien 20.00. Hittar jag stream lägger jag upp den här.
Det är medvind inom schweizisk damfotboll för tillfället. Landslaget har vunnit sina VM-kvalkamper, och Zürich började med att vinna hemma mot Prag. Det blir svårare på bortaplan, och jag tror att Prag är starkt nog att kunna vända. Fast säker är jag inte.

* Paris Saint-Germain FCTyresö FF – står 1–2
Inför: 60–40 till PSG.
Nu: 51–49 till PSG.
TV: Tv4sport 21.00.
Tyresö leder dubbelmötet, och eftersom PSG därmed måste göra mål så kan fjolårets svenska mästarinnor få chansen att ligga på kontring. Det borde passa Tyresö bra. Samtidigt är PSG ett bättre lag på gräs än på konstgräs – som de inte är vana vid. Spelare för spelare kanske Tyresö är lite vassare, individuellt sett. Men jag tror att PSG har fått ihop sitt lag bättre, och kommer att vända.

I morgon spelas fyra matcher. En är avgjord:

* Arsenal–Kairat (Kazakstan). Står 7–1.

Övriga tre är:

* Rossiyanka – Spartak Subotica (Serbien). Står 4–2.
Inför: 90–10 till Rossiyanka.
Nu: samma.
Rossiyanka är sämre än de senaste säsongerna. Men det här tappar de inte.

* Unia Racibórz (Polen) Konak Belediyesi (Turkiet). Står 1–2.
Inför: Raciborz till 70–30.
Nu: Raciborz till 51–49.
Konak är det lägst rankade laget som är kvar, och man skrällde på hemmaplan. Jag tror att polskorna har kvalitet nog att vända det här. Men här är verkligen osvuret bäst.

* Glasgow City – Standard Liège. Står 2–2.
Inför: 55–45 till Liege.
Nu: 55–45 till Glasgow.
Den sista sextondelsfinalen är kanske den allra mest öppna. De skotska mästarlaget kvitterade två gånger och fick med sig 2–2 från Belgien. Med tanke på att skotskorna avancerar på 0–0 hemma känns det självklart att Jessica Fishlock och hennes lagkamrater numera bär på favoritskapet i den här drabbningen.

Wolfsburg var lättast att greppa

Klockan har just passerat midnatt, och det är torsdag. Under dagen som just tagit slut har jag sett allt och inget från den första omgången av Champions League. Parallellt med jobbet har det blivit någon minut tv här och någon minut stream där.

Jag har sett delar av fem olika matcher, men har ingen helhetsbild av någon av dem. Eller jo, Pärnu–Wolfsburg 0–14 var rätt lätt att greppa…

Tyresö–PSG såg jag högst sporadiskt, vilket gör att jag lämnar analyser av spelet. Däremot konstaterar jag att 2–1 är ett godkänt resultat på hemmaplan. Å andra sidan räcker det med 1–0 för PSG hemma, vilket gör att jag gissar att fransyskorna trots allt lämnar Stockholmsområdet med hyfsat nöjda miner.

Jag håller nämligen fortfarande PSG som knappa favoriter, då jag tror att laget är betydligt bättre hemma på gräs än de var borta på ovant underlag. Till Tyresös fördel talar dock att de lär få nya möjligheter att kontra på Marta och Christen Press. Och det kan bära långt.

Totalt sett är jag ganska nöjd med mina tips i föregående inlägg. Tre oseedade lag lyckades vinna på hemmaplan i dag. Alla tre med uddamålet. Utöver Tyresö handlade det om Tavagnacco och Zürich.
Ytterligare tre matcher slutade med kryss. Det var Barca–Bröndby, Spratzern–Torres och Standard Liege–Glasgow.

Den match jag var mest snett ute på var PK-35 Vantaa som föll med 3–0 hemma mot Birmingham. Där trodde jag nog att finskorna skulle ha lite mer att sätta emot.

I samtliga de tolv möten som inleddes i dag har därmed det seedade laget ett bra utgångsläge inför returen.

I morgon spelar Malmö, eller FC Rosengård som de tydligen trots allt skall heta framöver. Namnbytet var en av gårdagens större nyheter på hemmaplan.

Apropå Malmö så lutar jag alltmer åt att helgens räddning från Örebromålvakten Stephanie LabbéAnja Mittag:s straff kan vara årets svettigaste. Har du inte sett den finns den på det här klippet:

Omgående efter att serien i praktiken avgjorts i söndags så tjuvstartade silly season med att det läckte ut att Fridolina Rolfö lämnar Jitex för Linköping. Östgötarna verkar förresten försöka samla på sig hela fjolårets guldtrupp från F19-EM. En annan het nyhet rör Stefan Rehn och Göteborg FC. Fast det verkar kunna bli en dyr historia.

Apropå Jitex finns bilder från deras seger mot Kristianstad på nästa klipp. Där ser man Rolfö stå för den högklassiga framspelningen till Annica Sjölund vid segermålet. Sjölund avslutar dessutom fantastiskt lugnt och kyligt:

När jag ändå är inne på klipp kan jag inte undanhålla det här Partajklippet om vad Pia Sundhage håller på med mellan mästerskapen:

Ett kul klipp. Extra kul eftersom det visar att Sundhage har blivit en stor kändis när humorprogram väljer att driva med henne.

Svårtippade sextondelsfinaler i UWCL

I dag drar Champions League i gång på allvar. Det har ju varit gruppspel tidigare, men det är med sextondelsfinalerna som det roliga inleds. Lagom tills uppstarten har Uefa fixat ett speciellt twitterkonto till turneringen. Det följer du via den här länken.

Och i år har det ju faktiskt lottats så att det både finns oförutsägbara och riktigt intressanta drabbningar i första utslagningsomgången. De båda matcherna för de svenska lagen kan ju faktiskt placeras i båda kategorierna.

Den första matchen startar redan 12.00 i kazakstanska huvudstaden Almaty. Dit skall Arsenal för att möta Kairat. Det där är helt klart ett av de möten som har en given utgång.
För i sex av sextondelsfinalerna är det mer än 80–20 i det seedade lagets favör. Det förhållandet gäller i de här mötena. Som ni förstår börjar de seedade lagen bortaplan den här veckan:

* MTK Hungária FC (Ungern) – FFC Turbine Potsdam
* Pärnu JK (Estland) – Wolfsburg
* Spartak Subotica (Serbien) – Rossiyanka

* FC Twente (Holland) – Olympique Lyonnais
* Kairat – Arsenal
* Thór/KA (Island) – Zorkiy Krasnogorsk

Kring matcherna ovan finns inte jättemycket att kommentera. Inte mer än att jag förväntar mig att totalskillnaden mellan lagen blir minst fem mål. Jag konstaterar också att Wolfsburg i helgen visade att laget börjar hitta formen. 4–0 borta mot Duisburg var ett styrkebesked.

Potsdam leder dock Frauen-Bundesliga, trots att man inte direkt har imponerat. I helgen blev det 3–2 borta mot nykomlingen Hoffenheim. Antonia Göransson var inhoppare, och gjorde 3–0-målet efter fint väggspel med Lisa Evans.
Det målet och alla övriga från helgens omgång i Tyskland går att se på det här klippet.

Så till de lite mer ovissa drabbningarna, och mina odds på dem. Det är rätt svårtippat, men här är i alla fall ett försök:

* PK-35 Vantaa – Birmingham City
60–40 i engelsk favör. Birmingham blev fyra i WSL – långt bakom topptrion. Jag tror ändå att Birmingham vinner det här. Den engelska ligan är ju nämligen överlägsen den finska, och PK-35 har inte varit lika starka i år som i fjol. Tråkigt för finsk fotboll att det inte är deras färska mästarlag Åland United som spelar i Champions League. Då hade oddsen för finsk seger varit bättre.

* FC Barcelona – Bröndby IF
51–49 i spansk favör. Normalt hade Bröndby varit storfavorit i det här dubbelmötet. Men fjolårets danska suveräner har inte alls imponerat i säsongsupptakten. Laget som gick i genom fjolårets serie med 23 segrar och ett kryss på 24 matcher har bara vunnit fyra av årets sju första matcher. Barca har däremot inlett sin liga med fem raka segrar och 25–0 i målskillnad. Jag tror alltså att det kan bli en spansk skräll här.

* Konak Belediyesi (Turkiet) – Unia Racibórz (Polen)
Ett svårtippat möte. Mest eftersom man har extremt dålig koll på de båda ligorna. Men det polska laget har klart störst erfarenhet av den här typen av matcher. Och man har många spelare i det allt bättre polska landslaget. Så jag tippar Raciborz till 70–30.

FSK Simacek St. Pölten-Spratzern (Österrike) – ASD Torres Calcio
Spratzern var fjolårssäsongens uppstickare i Österrike. Man vann cupen, och kom tvåa i ligan på sämre målskillnad än storlaget Neulengbach. Årets ligaspel har man öppnat starkt, med sex raka segrar. Italienska mästarinnorna Torres är ett pålitligt lag i Champions Leaguesammanhamn, och räknas självklart som favoriter. Men inte med mer än 60–40.

* Apollon Limassol LFC (Cypern) – SV Neulengbach
Precis som Spratzern har Neulengbach inlett den österrikiska ligan med sex raka segrar. Nu får man dock en rejäl värdemätare, då man ställs mot storsatsande cypriotiska mästarinnorna Apollon, som har hela sex eller sju amerikanska spelare (beroende på hur man räknar) i truppen. Det handlar om Tina DiMartino, Gina DiMartinoKelly HendersonJasmyne Spencer, Joanna Lohman och Sinead Farrelly. Samt Nicole Krzysik, som är amerikanska, men som nyligen bytt landslag till Polen. Spencer, Lohman och Farrelly är inlånade under vintern från olika NWSL-lag. Samma sak gäller för lagets engelska stjärna Lianne Sanderson. Apollons satsning gör det här mötet otroligt svårtippat. Men jag sätter ändå 51–49 till Neulengbach, eftersom det österrikiska laget borde vara mer samspelt.

* FC Zürich Frauen – AC Sparta Prag
Schweiz har inlett VM-kvalet lysande. Men landslaget bärs i första hand av utlandsproffs. Den inhemska ligan är sämre. Sparta Prag brukar vara stabilt i Champions League, men är för tillfället tre poäng bakom lokalkonkurrenten Slavia i ligan. Jag tippar tjeckisk seger, fast det är med liten marginal, 47–53.

* Standard Liège – Glasgow City
Här är den spontana känslan att det kan bli seger för det oseedade laget. Fast en koll på tabellen i BeNe League skapar lite större osäkerhet. Liege har inte imponerat speciellt i ligaupptakten. Däremot säkrade Glasgow nyligen planenligt ytterligare en skotsk ligatitel. Känslan är ändå att Glasgow är lite sämre än tidigare år, eftersom man har brandskattats på bra spelare. Att man fått in duktiga Jessica Fishlock räcker inte. Jag säger 55–45 till Liege.

* UPC Tavagnacco – Fortuna Hjörring
Ytterligare en härligt oviss drabbning. Tavagnacco gick i genom den italienska ligan obesegrat förra säsongen, men blev ändå bara tvåa. Man har även inlett årets serie med två storsegrar. Hjörring var liksom sina motståndare tvåa i inhemska ligan i våras. Men i höst har man kopplat ett tidigt grepp om mästerskapet. Jag tror att danskornas starka forwardsuppsättning med Nadia Nadim och Laura Rus blir avgörande. 45–55.

* Tyresö FF – Paris Saint-Germain FC
Vi är framme vid de båda svenskmatcherna. Först mötet mellan två av de lag som satsar mest pengar på framgång i turneringen. Tyresö är debutanter och har vacklat på sistone i damallsvenskan. Samtidigt kan det vara så att de för en gångs skull kan få chansen att spela på kontring. Och då är Marta och Christen Press två fantastiska vapen. Känslan är dock trots allt att PSG har hittat mest rätt med sitt lagbygge, och jag placerar därför favoritskapet i Paris, 40–60.

* LSK Kvinner FK – LdB FC Malmö
Malmö är i storform och radar upp segrarna i damallsvenskan. Jag såg LSK en gång i vintras, och noterade ett välorganiserat lag med vassa kontringar. Men LSK föll mot Stabaek i cupsemifinal i helgen, och det bör bli ny förlust här. Malmö skall vara ett nummer för stort, och måste räknas som ganska klara favoriter, 35–65.

Bilder från LSK:s förlust mot Stabaek finns för övrigt här:

Därmed kan spelet börja. Eller just det, för en gångs skull visas ju en mängd matcher på svensk tv. Så här kan du följa Champions League i veckan:

I dag, 16.45: Pärnu–Wolfsburg, Eurosport
I dag, 19.00: Twente–Lyon, Eurosport
I dag 19.10: Tyresö–PSG, Tv4sport

I morgon, 15.00: MTK Hungaria–Turbine Potsdam, Eurosport.

Tillägg i efterhand: Dagens (onsdagens) match mellan PK-35 Vantaa och Birmingham streamas av finska förbundet, och går att se på det här länken. Avspark är 17.30.

Och Barcelona–Bröndby skall gå att se streamad på Barca-tv. Avspark där, är onsdag 19.00. Mer om den sändningen går att läsa här.

Fokus på England och Frankrike

Efter VM-kvaluppehållet drar ligorna runtom i Europa i gång igen i dag. Fast trots att vi närmar oss spurten i damallsvenskan spelas helgens hetaste matcher i England och i Frankrike i morgon. Och båda har svenskintresse.

I England avgörs WSL i en direkt avgörande final i den sista omgången. Serieledande Liverpool med Louise Fors tar emot tvåan Bristol Academy med avspark 15.00. Guldet hamnar i Liverpool om laget tar poäng. Och det tror jag att de gör. Matchen kan man se på den här länken.

I Frankrike är det tidig och högintressant seriefinal mellan PSG och Lyon. Avspark där är 18.45 – här är en länk till att se matchen.
Mitt tips är för övrigt att matchen slutar med ett kryss. Tyvärr har Kosovare Asllani fortfarande problem med sin fotled, så det blir inget svenskmöte.

På hemmaplan spelas också de mest intressanta matcherna i morgon – både för topp- och bottenstrid. Malmö spelar borta mot Kristianstad 14.00, och två timmar senare tar Tyresö emot Mallbacken. Samtidigt spelar Jitex i Linköping.

Det rimliga är att de båda topplagen tar full poäng, medan lagen kring nedflyttningsstrecket kammar noll.

I torsdags säkrade för övrigt Sveriges F18-landslag sin plats i nästa års andra kvalomgång till F19-EM genom att besegra Portugal med 3–0. Stina Blackstenius och Lina Hurtig fortsatte att producera. Se duons mål på det här klippet:

I Tyskland är det cuphelg. Det hindrar dock inte DFB-tv från att direktsända en av matcherna. Det är morgondagens match mellan Essen och Turbine Potsdam som visas med start 13.45. Troligtvis går det alltså att se Antonia Göransson i aktion där.

I övrigt i Europa är det premiär i den italienska ligan. Jag har dålig koll på hur lagen har jobbat under transferfönstret. Men känslan är att svensklaget Verona kommer att vara starkare i vinter än de var i fjol. Även Brescia verkar har tagit några steg framåt. Kampen skall alltså kunna stå mellan fyra lag. De två övriga är förstås Torres och Tavagnacco.

Slutligen ytterligare tre klipp från landslagsuppehållet. Det var ju fyrnationsturnering i schweiziska Valais. Där vann Nya Zeeland finalen med hela 4–0 mot Kina. Samtliga mål gjordes i den andra halvleken. Höjdpunkter därifrån ser du här:

Och i matchen om tredje pris så vann Brasilien med samma siffror mot Mexiko. Bilder från den matchen har du här:

Japan spelade dubbellandskamper mot Nigeria. Båda vann med 2–0. Den första har jag lagt upp klipp från tidigare. Här är ett ganska långt klipp från den andra. Drygt nio minuter in gör Aya Miyama 1–0 på straff. En dryg minut senare nickar Mizuho Sakaguchi in 2–0-målet på frispark från just Miyama:

Ojojoj vilken mardrömslottning

Det blev inte värsta tänkbara lottning för de båda svenska lagen i Champions League. Fast det var inte så långt ifrån. Och vi riskerar att få kvartsfinaler till våren utan svenskt deltagande.

Att oseedade Tyresö skulle kunna få en tuff lottning redan i sextondelen visste man ju om. Och så blev det. De svenska mästarinnorna går in i turneringen med möten med franska PSG. Således stöter två av de klubbar som satsar hårdast mot Europatoppen på varandra redan i sextondelsfinal. Synd.

Jag såg att Uefas damfotbollsrapportör Paul Saffer utropade mötet som den tuffaste sextondelsfinalen i turneringens historia. Och så är det nog. Han ser för övrigt Malmös sextondelsfinal som tidernas näst tuffaste…
Tillbaka till Tyresö. Spontant ser jag det franska storlaget med spelare som Laura Georges, Kosovare Asllani, Marie-Laure Delie och Tobin Heath som ganska klara favoriter. I varje fall så länge Marta finns på skadelistan.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Skulle Tyresö ändå klara av PSG väntar lättare motstånd i åttondelsfinal. Där blir det nämligen danska Fortuna Hjörring eller italienska Tavagnacco som står för motståndet. Bra lag, men inte bättre än att Tyresö skulle vara megafavoriter.

Om Tyresö fick det svårt så var det rena mardrömmen för Malmö. Som seedat och svenskt lag i sextondelsfinalen – vilket innebar att de inte kunde lottas mot Tyresö – så skulle jag säga att norska LSK Kvinner var sämsta möjliga lotten. Lilleström är ett riktigt bra lag, som anförs av rutinerade Isabell Herlovsen. I mål har man duktiga finska EM-målvakten Tinja-Riika Korpela, och i truppen finns ytterligare fyra EM-spelare.

Tinja-Riikka Korpela

Tinja-Riikka Korpela

Som om det inte var nog med LSK i sextondelsfinal. När Malmös eventuella åttondelsfinal lottades fick man näst sämsta lottning. För vinnaren av Malmö och LSK väntar nämligen tyska mästarlaget Wolfsburg, som garanterat kommer att köra över estniska Pärnu i sin sextondelsfinal.

Skall Malmö kunna överleva vintern i Champions League krävs det att man konserverar den nuvarande toppformen, och gärna höjer sig ytterligare lite. För mot Wolfsburg krävs det att alla gör maxprestationer.

Dagens lottning innebär att det inte är orimligt att Sverige för första gången någonsin står utan representanter i vårens kvartsfinaler av Women’s Champions League. Och det skulle inte bero på att vi saknar bra lag – utan för att seedningen och lottningen är som den är.
Jag har tidigare sagt att Uefa bör titta över formerna för sin rankinglista på damsidan. Den åsikten står i högsta grad kvar efter dagens övningar.

Jag tycker även att dagens lottning visar behovet av man seedar lagen i minst en omgång till i Champions League. Kanske även över kvartsfinalerna.

I det här fallet tänker jag inte bara på det svenska utfallet, utan kanske framför allt på att en åttondelsfinal kommer att spelas mellan Europas två högst rankade lag, Olympique Lyonnais och Turbine Potsdam.
Samtidigt kommer ett av turkiska Konak Belediyesi, polska RTP Unia Racibórz, cypriotiska Apollon och österriskiska Neulengbach att spela kvartsfinal. Samt ett av isländska Thór, ryska Zorkiy, finska PK-35 och engelska Birmingham.

Hur rimligt känns det?

Borde inte Uefa sträva efter att ha kvar topplagen så länge så möjligt för att öka intresset för sin turnering? Vem vinner på att det kan bli tvåsiffriga resultat i kvarts- och semifinaler?

Spontant tippar jag att följande åtta lag överlever vintern: Bröndby, Neulengbach, PSG, Torres, Lyon, Zorkij, Wolfsburg och Arsenal.
Det innebär att vi på grund av bristfälligt seedningssystem skulle ha tappat lag som Potsdam, Malmö och Tyresö på vägen. Tråkigt.

Hoppas verkligen att EFD ligger på Uefa i frågan om seedning och lottning. Samt att de samtidigt lobbar för att de stora ligorna skall få med fler lag.

Hela lottningen finns för övrigt här.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

* Lotta Schelin fick inte priset som bästa spelaren i Europa. Hon fick nöja sig med bronsmedaljen. Den första vinnaren av ”UEFA Best Women’s Player in Europe Award” blev i stället Nadine Angerer, som vann närmast före Lena Goessling.
Utfallet känns rimligt då röstningen sammanföll med EM-slutspelet, där Angerer ju var tungan på vågen för Tyskland.