Oj vad Linköping imponerade

Jag kikade in på Valhalla i går för att se cupmötet mellan Göteborg och Linköping. När jag kom dit blev jag lite besviken när jag såg att varken Jessica Samuelsson eller Pernille Harder fanns med i LFC:s trupp.

Men det var också den enda besvikelse jag kände som var kopplad till Linköping. För oj vad laget imponerade. Jag vet inte när jag såg Göteborg bli så överkört på hemmaplan senast. Kanske att jag aldrig sett det.

Det var nämligen klasskillnad. Linköpings spelare var större, starkare och bättre bollspelare. Det kändes lite som ett seniorlag mot ett U20-lag. Och det kunde ha blivit betydligt större siffror än 0–3, även om Göteborg också kunde ha gjort något mål – man skapade faktiskt ett par heta målchanser.

Men ändå, om jag varit Göteborgsledare skulle jag varit bekymrad. Jag såg på klubbens hemsida att tränare Stefan Rehn sa så här efter matchen:

”Jag tror det var bra att få möta ett av de förmodade topplagen redan nu. Nu fick vi lära oss vad som krävs för att mäta oss med de bästa lagen i serien.”

Min tanke när jag lämnade Valhalla var att det krävs förstärkningar i Göteborg om de ens skall kunna drömma om en placering topp tre. Sannolikt behöver man både en rejäl mittback och en stabil innermittfältare – även om behovet på mittfältet känns störst.

Göteborg startade för övrigt så här: Loes GeurtsMaja Göthberg, Beata Kollmats, Freja Hellenberg, Elin LandströmElin Rubensson, Filippa Curmark, Andrine Hegerberg, Nathalie PerssonPauline Hammarlund, Sara Lindén.

Man har alltså en ny elva i år igen. När jag kom hem efter matchen roade jag mig med att kolla vilka tio spelare som spelat flest damallsvenska matcher för Göteborg varje år de senaste tre åren. Ingen av de tio från 2013 fanns med i dagens elva, och bara två från 2014 och tre från 2015.

Även om fler finns kvar i truppen kan man ändå konstatera att Göteborg har haft en makalös genomströmning i truppen de senaste 2,5 åren. Nu är det ju februari och mycket kan förändras, men just nu känns det som att årets Göteborgslag kommer att få kämpa för att bli ett lag för övre tabellhalvan.

Om någon förresten är nyfiken på vilka spelare som gjort flest damallsvenska matcher i Göteborg de senaste tre säsongerna finns listan här:

2013:
22 matcher: Marlene Sjöberg, Marie Hammarström.
21: Kristin Hammarström, Olivia Schough.
20: Catrine Johansson, Yael Averbuch, Anna Ahlstrand, Stina Segerström.
19: Anita Asante, Jessica Landström.

2014:
20: Andrine Hegerberg, Sabrina Viguier, Sjöberg, Manon Melis.
19: Loes Guerts, Kathlene Fernström.
18: Johansson, Annica Sjölund, Lieke Martens.
17: Sofia Skog.

2015:
22: Sjöberg, Hegerberg.
21: Sara Lindén, Melis.
20: Fernström.
19: Arna Asgrimsdottir.
18: Elin Rubensson, Martens.
17: Adelina Engman, Rebecka Blomqvist.

Medan Göteborg flera gånger de senaste åren har försökt bygga om sitt lag från grunden har Linköping haft ganska stor kontinuitet i sin trupp. Och så bra som LFC var i går, så bra har jag aldrig sett dem förr. Det var så stabilt, så kontrollerat.

Om jag inte hade vetat att östgötskorna i omgångar de senaste åren har drabbats av extrem måltorka skulle jag redan nu utropa dem som guldfavoriter. Visst, jag är medveten om att Rosengård har en minst lika stark trupp, men det känns som att Linköping just nu ligger före i lagbygget.

I går satt Renee Slegers, Pernille Harder och Jessica Samuelsson på bänkraden framför mig på läktaren. Ändå var det inte många Göteborgsspelare som hade platsat i Linköpings startelva. Jag hade nog bara tagit med en.

Vad var det då som imponerade så på mig? Framför allt helheten, alltså den defensiva stabiliteten och det faktum att Linköping nästan hela tiden var farligt när man anföll.

Men jag imponerade även av flera individuella spelarinsatser. Inför säsongen hade jag ett stort frågetecken för målvakten Cajsa Andersson. I går imponerade hon på mig. Hon gjorde en makalös räddning på ett närskott från Nathalie Persson vid ställningen 0–1 och hon kom ut bra och avstyrde ytterligare ett par bra Göteborgslägen.

I backlinjen spelade Alexandra Lindberg, Janni Arnth, Magdalena Ericsson och Jonna Andersson. Alla var bra. Bäst var Ericsson – hon var närmast felfri. Jag hade inte sett henne live som mittback förr. Men det jag såg gjorde mig väldigt glad, för gårdagens prestation höll definitivt landslagsnivå. Ericsson spelade sig ur situationerna och hon överglänste Göteborgs landslagsmittback Freja Hellenberg ganska rejält. Hellenberg var förresten ok, men gav mig inga landslagsvibbar.

Mittfältet ägde Claudia Neto. Hon är inte bara en fantastiskt bolltrygg och passningssäker lirare, hon är även en duktig bollvinnare. En klippa helt enkelt. Och faktiskt exakt den spelartyp Göteborg skulle behöva på sitt mittfält.
Utöver Neto spelade Emma Lennartsson och Tove Almqvist på mitten. Almqvist gjorde första målet och är intressant. Stundtals spelar hon i och för sig med väldigt små marginaler och tar på så sätt farliga risker.
Det hindrar inte att jag tycker att hon borde vara väldigt nära Pia Sundhage:s landslag. För Almqvist är en spelare som kan avgöra matcher med sina öppnande passningar. Hon känns som en sådan joker man gärna skulle vilja kunna släppa in från bänken om man hamnat i underläge.

Så till forwardstrion. Där spelade alltid lika stabila Kristine Minde ihop med Stina Blackstenius (ett mål och ett assist) och Fridolina Rolfö. Rolfö, som ser riktigt stark ut den här våren. I går var hon stundtals fullkomligt lysande. Rörlig, bollsäker, stark och smart. Det var bara målen som saknades, hon skapade sig definitivt chanser för att göra både ett, två eller tre.

För mig var Rolfö planens klart bästa forward, även om både Minde och Blackstenius också var bra. I Göteborg visade Pauline Hammarlund klass vid några tillfällen, men tyvärr minns man mest att hon gjorde självmål på hörna (0–2-målet) – även om jag på plats trodde att det var en annan göteborgare som var skyldig…

Och som sagt. Till detta Linköping kan man lägga Slegers, Harder, Samuelsson, Mariann Gajhede Knutsen och Vera Dyatel. Tränare Martin Sjögren kan få angenäma problem framöver om/när alla blir friska.

Jag bytte förresten några ord vardera med Harder och Samuelsson. Harder var spelsugen, men förklarade att hon tvingats vila till följd av en befarad hjärnskakning på fredagens träning. På den träningen gick Samuelsson för fullt för första gången sedan hon fick skadeproblem. Trots det vågade hon inte tro på en plats i OS-kvaltruppen. Samuelsson sa:

”Jag hade nog behövt spela i dag för att komma med.”

Däremot spelade alltså Elin Rubensson för Göteborg. Det syntes att hon var matchovan, men några gånger blixtrade hon till. Framför allt minns man det läckra förarbetet till Nathalie Perssons jättechans. Rubensson byttes ut efter 85 minuter. Det hindrar inte det faktum att hon borde ha övertaget i kampen om den sista backplatsen i Sundhages OS-kvaltrupp.

Pia Sundhage var förresten i Tyskland i går och kollade in Nilla Fischer i Wolfsburgs seriefinal mot Bayern München. Jag hann bara se kortare fragment av matchen, som slutade 1–1. Av det jag såg tyckte jag Fischer såg stabil ut, och hade ett bra passningsspel. Det var en väldigt stängd match.

Den som imponerade mest i offensiven var dock norska Caroline Graham Hansen – hon såg oroväckande kvick och pigg ut. Det var också hon som spelade fram till Tessa Wullaert:s kvittering i 90:e minuten. Se höjdpunkter från matchen här.

 

En mycket positiv tränartrend

I dag har vi fått se ytterligare ett bevis för att klasskillnaderna börjar bli ett stort problem i franska D1 Feminine. PSG vann nämligen borta mot årets överraskningslag, tabellfemman Soyaux, med hela 10–0.

Kosovare Asllani gjorde två mål och är PSG:s främsta målskytt den här säsongen med 13 fullträffar. Marie-Laure Delie knappade dock in rejält i den kampen genom att sätta fem bollar i dag och därmed lyfta till totalt elva. Även Caroline Seger gjorde mål i kväll, hennes sjunde.

Totalt sett är vi för tillfället inne i årets mest matchfattiga period i den internationella damfotbollen. Då blir det tillfälle att uppmärksamma andra saker. Något som glatt mig i vinter är den positiva tränartrend som noterats i landet.

Många före detta elitspelare har blivit tränare på hög eller låg nivå. Häromdagen presenterade division 2-laget Clemensnäs från Skellefteå den nigerianska legendaren Perpetua Nkwocha som ny tränare, troligen spelande sådan. Det klubbvalet borde innebära att svaret på min fråga om Nkwocha platsar i Nigerias VM-trupp blir ett nej.

Den senaste veckan har vi även läst om att Nazanin Vasanagpanah kommer att fungera som assisterande tränare i AIK.

Tidigare i vinter har Maria Bergkvist blivit huvudtränare i Umeå IK, Denise Reddy har blivit den som delar tränarjobbet i Vittsjö med Thomas Mårtensson och duon Johanna Almgren/Stina Segerström tränardebuterar som ansvariga för Kungsbacka DFF i elitettan. Har jag fattat rätt kommer Segerström att fungera som spelande assistent.

Johanna Almgren

Johanna Almgren

På lite lägre nivå kommer Linnea Liljegärd att vara spelande tränare i division 2-laget Bergdalen i Borås. Där spelar hon ihop med fjolårets tränare Rebecca Johnson, som även är ansvarig tränare för Elfsborgs nya flicksatsning.

Det känns som att jag nu har glömt någon jag borde ha med i den här uppräkningen. Oavsett är det bara positivt för svensk damfotboll att andelen kvinnor ökar bland landets elittränare. Jag hade uppe ämnet i ett omdiskuterat inlägg för knappt ett år sedan. Att vi skulle få en så snabb och positiv ökning hade jag inte vågat hoppas på.

Förhoppningsvis kan Bergkvist, Reddy, Almgren och de övriga sporra ytterligare före detta spelare att slå sig in på tränarbanan. Blir det så tror jag inte det skall behöva dröja speciellt länge innan någon kvinna tränar ett herrlag på elitnivå. Det skulle väl egentligen inte hjälpa damfotbollen sportsligt, men det skulle vara otroligt viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv.

Tillagt i efterhand: Just efter att jag skickade i väg det här inlägget såg jag att även Kristin Hammarström kommer att ha en ledarfunktion i år, i division 1-laget Rynninge. Kul.

Göteborg värvar fransk landslagsveteran

Den rutinerade franska mittbacken Sabrina Viguier lämnar Lyon. Ny klubbadress blir Göteborg FC, där hon blir Stina Segerström:s ersättare.

33-åriga Viguier har närmare 100 landskamper på meritlistan, och som jag ser det har vi här årets prestigevärvning i damallsvenskan. Göteborg har inte bekräftat, men det har Lyon på sin officiella hemsida.

Gissningsvis har Lotta Schelin haft ett finger med i spelet här. Göteborg behövde en rutinerad mittback som klev in på Stina Segerströms plats. Och Viguier ville säkert ha utökad speltid.

De senaste åren har 33-åringen varit första ersättare som mittback i Lyon bakom Wendie Renard och Laura Georges/Saki Kumagai. Det innebär inte att hon varit helt fastfrusen på bänken. Hon ingick exempelvis i startelvan vid Champions Leaguefinalen 2012, som ju fransyskorna vann mot Frankfurt.

Den här övergången är oväntad. Mest eftersom Viguier borde vara glödhet för de andra franska toppklubbarna. Men även för att de franska toppspelarna verkar vara väldigt hemmakära. Ingen spelare ur den aktuella landslagstruppen tillhör exempelvis någon utländsk klubb. Och det finns ingen som helst tradition av franska spelare i Sverige. Däremot har ju som bekant den franska ligan lockat flera svenska toppspelare.

Bra för Tyresö, illa för Göteborg

Stina Segerström är gravid, och missar hela säsongen. Det är andra bakslaget på kort tid för Göteborg FC.

Det är verkligen gigantiska förändringar den här vintern för damfotbollen i Göteborg. Jitex har ett helt nytt lag, och GFC har i princip ett halvt.

Segerström är en av de spelare man hade tänkt skulle bära laget. Nu tappar man ytterligare en kulturbärare. Den största av dem alla, Johanna Almgren, genomgick alltså sin sjätte knäoperation i torsdags, och lär inte heller spela mycket i år. Med tanke på hur hennes situation var redan innan den här operationen tror jag inte att klubben hade räknat med henne – men man hade givetvis hoppats.

Göteborg hoppas kunna vara med och slåss om Champions Leagueplatserna i år. Lyckas man är det en bragd. För det blir inte lätt att mäta sig med Tyresö, Rosengård och Linköping med fler med ett nytt lag.

Tråkiga nyheter för Göteborg alltså. Däremot har jag goda till Tyresö. Jag satt nämligen uppe natten mot fredag och tittade på USA:s andra raka slakt av Ryssland. Och Christen Press ser riktigt, riktigt vass ut.

Christen Press

Christen Press

På sina nio minuter i natt gjorde hon ett mål, ett assist och var ytterst nära att även sätta ett andra mål. Hon rörde sig smart flera gånger, och bjöd på ett underbart avslut vid sitt mål. Riktigt lovande för Tyresö med tanke på att det snart smäller i Champions League.
Lika lovande är förstås att Veronica Boquete blev tremålsskytt för Spanien, och också visar tidig form.

USA–Ryssland var en riktigt tråkig match i 45 minuter. Så långt var USA rejält uddlöst, man skapade egentligen bara en riktigt bra målchans. Den kom efter hörna, och gick till Tyresöbacken Whitney Engen – som sköt i stolpen. Returen träffade dock en ryska och gick i mål.

Även USA:s 2–0 var ett självmål. Efter det målet gick proppen ur, och 16133 åskådare i Atlanta fick se en defilering där USA fick sex olika målskyttar. Bland annat utökade Abby Wambach sitt världsrekord i landslagsmål till 165 genom att göra 4–0 från offsideposition.

Här är ett klipp med alla målen:

* Sverige har sedan tidigare spelare i högstaligorna i Tyskland, Frankrike, Italien, Norge, Danmark och Finland. Numera har vi även ett Skottlandsproffs. Den före detta Dalsjöfors-, Jitex- och Hovås/Billdalspelaren Nanna Jansson har nämligen skrivit på för den skotska storklubben – på herrsidan – Celtic.

Hon var där och provspelade för ett tag sedan, och har sedan funderat fram och tillbaka på om hon skulle skriva under det kontraktsförslag som skotskorna erbjöd. Nu har hon alltså bestämt sig. I går skrev hon nämligen så här på sitt twitter:

”Känner på mig att den här säsongen kommer bli den bästa någonsin. Ska bli en ära att få spela i den grön-vita tröjan! Celtic”

* I helgen spelas en mängd träningsmatcher med damallsvenska lag. Fast de mest intressanta matcherna spelas utanför Sveriges gränser. I dag, med start 12.45, är det exempelvis svenskmöte i Frauen-Bundesliga mellan Nilla Fischer i Wolfsburg och Sofia Jakobsson i Cloppenburg. Matchen direktsänds av Eurosport på svensk tv. Den finns också på DFB-tv, med tysk kommentator.

Det är en av två matcher i tyska ligan i helgen. I Frankrike är det cuphelg, vilket känns rätt ohett. Däremot är det ju semifinaler i Australiens W-league. Skall vi få en svensk mästerskapsvinnare i år?

* Slutligen har det spelats matcher i Afrikas VM-kval i dagarna. Inget av de favorittippade lagen går in i den här omgången. Här är en länk där man kan se resultaten.

Inga skrällar i Sundhages trupp

Pia Sundhage har just presenterat sin trupp till årets två sista tävlingsmatcher. Och det var en skrällfri, och faktiskt ganska tråkig trupp. Den finns i sin helhet här.

Sundhage tar ut hela 20 utespelare och två målvakter. Det fattas alltså bara en målvakt för att bli en lika stor trupp som vi hade i EM. Jämfört med EM har Hanna Folkesson och Elin Rubensson tillkommit, medan Sofia Lundgren (skadad) samt Elin Magnusson och Stina Segerström saknas.

Jag känner att jag inte har så mycket att tillägga till det jag skrev i går. Så det här blir ett kort inlägg.

Sundhage testar Carlsson

Kristianstads Mia Carlsson går in i VM-kvaltruppen i stället för Kristianstads Marija Banusic. Den nyheten går nu att läsa på svenskfotboll.se.

Det är en uttagning som jag inte kan bedöma, då KDFF är det lag i damallsvenskan som jag har klart sämst koll på.

Kul dock att Sundhage testar nytt. Samtidigt får man ju spontant tanken att Sundhages förtroende för Stina Segerström, Malin Levenstad och Linda Sembrant inte kan vara speciellt stort. Samt att Marina Pettersson Engström inte lär ha imponerat när hon var med på Linköpingssamlingen i somras.

Banusic är skadad, och har därför tackat nej. Att en forward ersätts av en mittback känns rimligt då Lotta Rohlin har missat ett par matcher i damallsvenskan till följd av hälseneproblem. Övriga två mittbackar i truppen är ju Nilla Fischer och Amanda Ilestedt.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Det finns fler skavanker* i Sundhages VM-kvaltrupp. Kosovare Asllani stod över gårdagens PSG-match. På twitter förklarade hon att det var på grund av problem med en fotled.

PSG vann för övrigt den plaskblöta matchen borta mot Soyaux, fast inte helt utan problem. Det blev 3–2 efter att Marie-Laure Delie avgjort i minut 73. Hon gjorde även 2–1-målet medan Kenza Dali kvitterade till 1–1. Se målen från matchen, filmade med skakig handkamera, på det här klippet:

Antonia Göransson är ju uttagen till Polenmatchen som vänsterback. Troligen byttes hon in som sådan när Turbine Potsdam vann med 7–0 borta mot Sindelfingen. Jag har bara sett matchfakta, och då kom hon in i minut 62 istället för tyska EM-vänsterbacken Jennifer Cramer. Mindre bra att Göransson är utanför startelvan, men ändå positivt om hon gick testa vänsterbacksrollen en stund.

Samtidigt fick Frankfurt mycket överraskande bara 1–1 hemma mot Essen. Det trots att man fick en drömöppning med ledningsmål från Kerstin Garefrekes redan i fjärde minuten. I och med det resultatet har alla fyra tippade topplagen redan tappat poäng efter två spelade omgångar. Vinner Wolfsburg borta mot Jena i en nu pågående match (som står 0–0 efter 20 minuter) kommer alla fyra att återfinnas på fyra poäng efter två omgångar.

* Tillagt i efterhand. Noterar också att ytterligare en landslagback har skadeproblem. Malmös Lina Nilsson står över dagens match mot Jitex på grund av en fotledsskada. Och jag glömde ju dessutom att nämna att Caroline Seger förstås också har en spökande fotled.

Göransson ny vänsterback?

Jag var fel ute i förra inlägget. Pia Sundhage inleder förändringsarbetet direkt i sin första trupp efter EM. Störst överraskning är nog trots allt att Antonia Göransson är uttagen som ytterback – utan att själv veta om det.

Till förbundets hemsida säger Sundhage:

”Vi behöver alternativ, det kommer att bli ett mission under de här två åren att hitta dom. Är man vänsterfotad, eller tvåfotad, och bekväm med boll är det intressant. Och Antonia har ju alla kvalitéer.”

Det blir ett intressant test. Men med tanke på att Potsdam oftast spelar 3-4-3 med man-man-markering i backlinjen lär hon inte kunna träna så mycket på backjobbet i ligaspelet.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

Från EM-truppen saknas Sofia Lundgren, Stina Segerström och Elin Magnusson. De ersätts av Malin Reuterwall, Hanna Folkesson och Marija Banusic. Folkesson var en uttagning man borde ha kunnat förutse, då hon missade EM på grund av skada.

Malin Reuterwall

Malin Reuterwall

Kul med Reuterwall och Banusic. Fast hur är det med den senares skadeproblem? Jag såg att hon byttes ut i 62:a minuten i dagens damallsvenska match.

Det blir för övrigt en naturlig övergång till just damallsvenskan. Där föll Kristianstad och Banusic i dag borta mot Linköping med 3–1 efter att Pernille Harder gjort de två sista målen för LFC och Renée Slegers det första. KDFF:s reducering stod Linnea Liljegärd för.

Kristianstads förlust innebär att laget kan petas ner under nedflyttningsstrecket i morgon. Då spelar nämligen Mallbacken borta mot Jitex i ett nervdallrande bottenmöte. Om Mölndalslaget tvingas ställa upp utan Minna Meriluoto och Annica Sjölund i morgon igen – då kan det mycket väl vara så att Elisabet Gunnarsdottir:s lag är näst sist om ett dygn.

I Skellefteå vann Tyresö med 8–0. Siffrorna var inte ett dugg missvisande, för skillnaden mellan lagen var ungefär så stor som de säger. Möjligen att Tyresö borde ha gjort några mål till. De åtta de gjorde ser du här:

Tre av målen gjordes av Christen Press, som därmed har gjort 20 i årets serie – även om hon bara står på 19 i officiella skytteligan.

Christen Press

Christen Press

På länken ovan ser man även att Ali Krieger stod för fyra assist. Fast i den officiella statistiken gick hon miste om ett av de där assisten. Sunnanås statistiker lyckades dock pricka in sju av åtta målpass, det är klart bättre än hur det ser ut på många andra damallsvenska arenor.

Om Sunnanå finns det inte mycket att säga mer än att laget verkligen är precis så dåligt som tabellen säger.

I dag kopplade Eskilstuna United för övrigt greppet om att bli det lag som ersätter Sunnanå i högsta serien. 2–0 hemma i seriefinalen mot AIK imponerar. Publiksiffran på 1622 imponerar ännu mer. Bara tre matcher i damallsvenskan har haft större publik i år.