Efter gårdagens match i damallsvenskan mellan Rosengård och Vittsjö har domarna hamnat i fokus. Dels de som dömde den aktuella matchen, dels hela domarupplägget i damallsvenskan.

Den som står bakom kritiken är Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen, en man som inte lindar in sina åsikter. Enligt Kvällsposten sa han så här på presskonferensen efter matchen:

”Vi måste ha bättre domare, jag skiter om det är killar eller tjejer eller fan vad det är. Men vi måste ha bättre domare i damallsvenskan. Det kan inte vara rätt att det ska avgöras på det här sättet.”

Och:

”Det är Kalle Anka-domarsystem!”

Först kan vi ju slå fast att Majgaard Jensen svingade i affekt efter poängförlusten. Uttalandet…

”Det var ett klart mål efter hörnan, det kan alla se.”

… är ju inte ett dugg trovärdigt. På tv-bilderna är det ju exempelvis fullständigt omöjligt att se om hela bollen är inne eller inte. Det är möjligt att det är mål, men det är väldigt långt ifrån säkert. Man måste ju stå på den förlängda mållinjen för att kunna se det säkert.

Två som befann sig på den förlängda mållinjen var Caroline Seger och den assisterande domare Camilla Stendahl. Och de hade helt olika uppfattningar om huruvida det var mål eller inte. Till Sydsvenskan säger Seger att:

”Efter nicken står jag bakom mål och ser hur hon [målvakten] står inne i målet. Då är bollen inne. Sedan är det inte kameror från alla vinklar i damfotbollen och det är svårt att se det, men nu spelar det ingen roll för det är redan färdigt”

Först har ju Sydsvenskan missuppfattat citatet. Det var ju Lisa Klinga som stod inne i målet, inte målvakten. Sedan har Seger missuppfattat reglerna, att den spelare som räddar är inne i målet är ingen garanti för att hela bollen är i mål.

Huvuddomare Sara Persson, Stendahl och övriga i domarteamet bedömde det inte som mål. Det kan ha varit ett korrekt domslut, däremot är det otroligt dåligt att hon inte blåser straff för Vittsjö minuten senare. Persson står perfekt placerad, men struntar i att blåsa när Emmi Alanen fälls av Ida Lyberg. Fast den situationen nämnde väl inte Majgaard Jensen i sitt utspel?

Jack Majgaard Jensen var alltså väldigt enögd i sin kritik kring gårdagens match. Till hans försvar ser jag att han konstaterade till Sydsvenskan att Rosengård inte borde ha tilldömts den omdiskuterade hörnan, för det var ju Ella Masar som skickade ut bollen över sidlinjen, inte någon Vittsjöspelare.

Om vi lämnar de avgörande situationerna i matchen Rosengård–Vittsjö och ser till den större bilden håller jag med Majgaard Jensen. Svensk damfotboll har ju nämligen ett jätteproblem på domarsidan. Ett jätteproblem.

Jag har skrivit om det här vid flera tillfällen. För tillfället har vi tyvärr inte någon kvinnlig domare som hänger med på internationell nivå. Våra bästa domare brukar numera skickas hem från mästerskapen innan vårt lag. Vår högst rankade domare, Pernilla Larsson, fick ju exempelvis bara döma en match i EM – och där missade hon mästerskapets tydligaste hands i straffområdet. Nämnda Sara Persson som stod i fokus för Rosengårds kritik är ju för övrigt Sveriges andra internationella domare.

Faktum är att de kvinnliga domare som håller damallsvensk klass är lätträknade. Min uppfattning är att standarden på spelarna är överlägset bättre än den på domarna. Domarna gör massor av enkla misstag, och vad värre är – de gör även väldigt många stora misstag. Framför allt när det gäller straffar. De damallsvenska domarna verkar vara livrädda för att döma ut straffar, även solklara sådana. I ett inlägg i fjol skrev jag att:

”Domare som blåser för skitsaker ute på planen har tyvärr ofta tio gånger högre tröskel i straffområdet. Det är inte rimligt.

Tyvärr är min bild att orsaken ligger i att domarstandarden är för dålig. Domarna behärskar inte situationen, är osäkra – och struntar i att blåsa för solklara straffar för att de inte vill avgöra matcher. Men genom att undvika att blåsa straffar avgör de ju ändå matcherna. Tråkigt.”

Det där gäller i högsta grad även i år. I aktuell omgång såg jag utöver den straff Vittsjö gick miste om även att Linköping skulle ha haft straff i slutet av den halvlek (den första) jag sett i matchen mot Göteborg. Även där stod domaren välplacerad, men blundade/vågade inte blåsa för en väldigt tydlig förseelse. Jag har väldigt svårt att tro att hon hade struntat i att blåsa om samma sak hänt vid mittlinjen.

Men det är inte bara i damallsvenskan som problemet finns. I elitettan är problemet ännu större, där är domarstandarden ett gigantiskt problem. Vid de matcher jag har sett i år har det stundtals varit rent parodiskt. Domare som inte är redo att döma elitfotboll tycks ha flyttats upp alldeles för snabbt genom divisionerna. Därmed blir domaren matchens klart sämsta aktör, vilket snabbt leder till gnäll och dålig stämning på planen. Tråkigt.

Det är självklart inte lätt att vara domare. Jag är inte avundsjuk på de som dömer. Men precis som för målvakter kräver man att domare skall minimera sina misstag. De som gör tavlor i mer eller mindre varje match är helt enkelt på fel nivå.

I den länkade artikeln i Kvällsposten säger domare Persson att:

”Man kan inte säga att det är vi domare som avgör damallsvenskan. Jack måste vara mer konkret och förklara vad vi gör för fel. Jag vill ha mer konstruktiv kritik. Vi blir inte bättre om vi inte får reda på vad vi gör för fel.”

Visst är det bra med konstruktiv kritik. Men ibland är det otroligt svårt att ge sådan. Vid flera av de solklara straffsituationer där domarna vinkat avvärjande har de varit bra placerade och har sett situationen, men har ändå struntat i att blåsa. Hur ger man konstruktiv kritik på sådant? Det är ju tyvärr bara för dåligt.

Som jag ser det måste de domaransvariga på Svenska Fotbollförbundet svälja stoltheten och lägga ner tanken på att damfotboll skall dömas av damer. I varje fall för tillfället. Varken domarna eller lagen gynnas av att matcherna döms av personer som inte håller klassen.

Det blir ju för övrigt inte lättare för domarna nu i den damallsvenska slutspurten när Jack Majgaard Jensen har satt press på hela domarkåren. Hur kommer domarna att tackla det?