Bilder från damallsvenskan 2014

I går sammanfattade jag damallsvenskan 2014 i ord. I dag följer jag upp med ett gäng bilder.

Under året har jag haft med mig kameran till de damallsvenska matcher jag besökt. Framför allt är tanken att få bilder på så många spelare som möjligt för att kunna bildsätta inläggen här på bloggen.

Det tar ju dock rätt mycket tid att gå igenom och fixa till bilderna och tid har varit en bristvara tidigare under året. Men nu i helgerna har det funnits möjlighet att gå igenom materialet.

Resultatet blev att jag nu har laddat upp 175 bilder från säsongen som gått, bilder på nio av de tolv damallsvenska lagen. Om jag skulle ha namngivit någon eller några spelare på felaktigt sätt välkomnar jag rättelser, men jag tror och hoppas att jag har lyckats identifiera alla rätt.

Här är först ett bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är även alla de 175 bilderna som miniatyrer:

Jumbomöte, seriefinal och fyra nya VM-länder

Eskilstuna har förlorat en damallsvensk match. Umeås målnolla är spräckt. Publiksiffra på över 16000 i Tyskland, och dessutom är en femtedel av lagen i nästa års VM klara.

Det har alltså hänt mycket den här helgen.

Börjar vi i Skåne så vann Rosengård seriefinalen mot Eskilstuna med klara 3–0. Anja Mittag, Ramona Bachmann och Elin Rubensson gjorde målen, när sörmländskorna för första gången någonsin förlorade i damallsvenskan.
Rosengård har hela tiden varit storfavoriter till guldet. Och risken finns att de rycker ifrån ganska tidigt i årets serie. På söndag väntar dock en hyperintressant bortamatch mot Tyresö.

Enligt den här intervjun med Christen Press skall nämligen åtminstone amerikanskorna spela för Tyresö även nästa vecka.

Kanske blir Tyresö–Rosengård Tyresös sista stora match. Kanske kan pengarna från Champions League göra att klubben klarar att överleva årets seriespel. Men känslan är ju tyvärr att klubben tvingas dra sig ur i mitten av juni. Kanske som regerande Europamästarinnor.

Den här artikeln om att klubben inte hade haft råd att åka till finalen i Lissabon stärker bilden av att Tyresö inte kommer att kunna fullfölja damallsvenskan.
Ju mer som kommer fram, desto mer känns det makalöst att Tyresö fick fortsätta verksamheten för tre månader sedan…

Med ett vingklippt Tyresö kanske Umeå kan ta upp kampen med Rosengård. Dagens 6–1-seger hemma mot Vittsjö imponerar i alla fall. Vittsjös reducering kom på övertid, vilket innebär att Umeås nolla höll i 450 minuter. Starkt.
Målen från matchen ser du här:

Kanske är Umemålvakten Malin Reuterwall den yngre målvakt som Pia Sundhage i första hand bör matcha in i landslagstruppen. Sundhage gjorde dock som jag idag, hon åkte till Åbyvallen för att kolla in en annan ung och talangfull målvakt, Jennifer Falk i Jitex.

Själv reste jag mig från min plats läktaren vid Jitexledning med 2–1. På väg ut från arenan vände jag mig om och såg en boll borra sig in i krysset bakom Falk. Där var hon chanslös.
Men dessförinnan hade jag för första gången sett Falk göra en rejäl tavla. Hon tappade nämligen ett inlägg vid 1–0-ledning, på den studsande returen högg Sarah Fredriksson blixtsnabbt och nickade in kvitteringen.

Så Sundhage fick alltså se Falk darra. Nu vet jag inte hur AIK:s 3–2-mål gick till. Men i övrigt var Jitexmålvakten som vanligt. Alltså modig, spänstig – och bra. Bland annat tog hon två frilägen från Emma Lundh.

På många sätt var dock det här helt klart den sämsta damallsvenska match jag sett hittills i år. Då tänker jag inte på målchanser, för det var ganska öppen fotboll. Utan jag tänker mer på intensitet, och spelkvalitet. Det var rätt tydligt att det var seriens två sämsta lag som möttes.
AIK:s seger var väl totalt sett i sin ordning. De skapade ju mest. Men även om AIK hade väldigt många avslut, så tyckte jag inte att de kändes speciellt farliga när de kom fram. Avsluten var veka, och ofta från långt håll eller dåliga vinklar. Elin Bragnum:s ribbskott var ju exempelvis mer ett inlägg som ramlade ner i överliggaren.

När Jitex gjorde 2–1 satt jag och tänkte att AIK får svårt att ha två lag bakom sig. Möjligen, möjligen kan Vittsjö vara en räddningsplanka. Men inte ens det känns troligt, även om AIK nu har passerat skånskorna i tabellen. Men AIK var sämre än väntat. De kändes inte speciellt välorganiserade, och anfallsspelet lite väl rakt och chansartat. Fast skulle Tyresö försvinna ur tabellen bör AIK klara sig.

För Jitex väger som väntat för lätt, framför allt i offensiven. De kommer inte att ta många poäng. Men de har bara släppt in 14 mål på sex matcher. Fjolårets superjumbo Sunnanå hade två poäng efter sex omgångar – men också 21 insläppta mål.
Jitex har ändå en defensiv trygghet med Falk och kanadensiska mittbacken Emily Zurrer. De närmare 80 minuter jag såg på Åbyvallen idag var Zurrer matchens överlägset bästa spelare. Hon ägde verkligen konstgräset.

Förutom att hon snyggt och enkelt löste alla defensiva situationer, så fick hon stå för Jitex anfallsuppbyggnad. Dessutom var det hon som skapade hemmalagets friläge före paus genom att rutinerat sno bollen från en felvänd Emma Lundh på mittplanen. Zurrer känns ännu bättre nu än hon var i Dalsjöfors 2011.

Slutligen till skrällagsmatchen Örebro–Piteå. Där vann fjolårets skrällag Örebro med 3–2. I och med segern har Örebro kontakt med lagen på den övre tabellhalvan.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

I elitettan fortsätter Mallbacken att rada upp segrar. Trots att man länge låg under mot Hovås/Billdal kunde man vända och vinna under de sista tio minuterna. Båda målven gjordes av starka skytteligaledaren Mimmi Larsson.

Därmed lämnar jag den svenska fotbollen för en internationell rundvandring. Igår blev Sydkorea och Kina första nationer att göra Kanada sällskap i nästa års VM. Idag gjorde Japan och Australien dem sällskap. Därmed är fem av 24 VM-platser besatta.
De regerande världsmästarna Japan vann idag med 7–0 mot Jordanien. Höjdpunkter från den matchen ser du här.

Vietnam bör ha en väldigt bra chans att bli det sjätte VM-laget. De har nämligen stått upp bra i sina matcher, och föll bara med 2–0 mot Australien idag. Och i en avgörande match mot Thailand (eller Myanmar) kommer vietnameserna att vara klara favoriter.

I Europa var helgens stormatch den tyska cupfinalen. Hela 16623 åskådare i Köln fick se Frankfurt vinna med 3–0 mot Essen. En japanska – Kozue Ando – visade Frankfurt vägen mot titeln genom att stöta in 1–0-målet redan i fjärde minuten, fint framspelad av Lira Alushi. Även de båda andra målen kom i den första halvleken, båda efter nickar på hörnor. Dels från Peggy Kuznik, dels från Simone Laudehr. Se målen, och andra höjdpunkter på det här klippet.

Som jämförelse av publiksiffran 16623 sågs idag den svenska cupfinalen för herrar av 3423 åskådare på Friends Arena. Båda spelades alltså på neutral plan.

I fredags vann alltså Wolfsburg mot Potsdam med 2–0 i Frauen-Bundesliga. Bilder därifrån ser du på det här klippet.
På klippet kan man se att Genoveva Anonma:s utvisning är felaktig. Att hon kan få gult kort för sin sena tackling köper jag, men inte rött. Mer om det kan ni läsa i kommentarerna till det förra inlägget.

Här är det läge att verkligen tacka alla er som hjälper mig med den här bloggen genom att i kommentarsfältet skriva referat, kommentarer och spaningar från olika matcher. Jag har ett par ”medhjälpare” i Linköping, någon i Göteborg och så vidare. Ni är ovärderliga, och lyfter verkligen den här bloggen.

Saki Kumagai

Saki Kumagai

Med det går vi vidare till Frankrike. Där vann igår Lyon med 2–1 i svenskmötet med Montpellier. Eller, det blev inget svenskmöte, för Lotta Schelin byttes ut i minut 65, två minuter innan Josefine Öqvist byttes in. Noteras att 7411 åskådare var på plats i Lyon. Också det förstås en bra siffra. Publiken fick se en japanska spela huvudroll även här. Saki Kumagai satte nämligen segermålet på straff i minut 74.

Lyons seger innebär att laget bara behöver en poäng till för att säkra ligaguldet. Den lär komma på lördag i Guingamp. Samma dag väntar match om andraplatsen mellan Parislagen Juvisy och PSG. Den här helgen vann båda lagen med 3–0. Kosovare Asllani gjorde PSG:s 2–0-mål borta mot Rodez.

* I Holland blev Twente mästarinnor i fredags. 2–1-segern i fredags mot Heereneen säkrade guldet. Däremot är laget bara tvåa i BeNe League, bakom Standard Liege. Men i dubbelligan koras ju två olika nationsmästarinnor.
Både ett klipp från Twentes 2–1-seger mot Heerenveen, och från guldfirandet finns på den här länken.

* I Österrike var det cupfinal igår. Spratzern vann för andra året i rad finalen mot Neulgenbach. Den här gången med 4–3. Neulengbach, som ju tappat Nina Burger till Houston Dash i NWSL lär dock vinna ligan. Även om lagens andra inbördes möte återstår leder nämligen Tyresös kvartsfinalmotståndare från Champions League med tre poäng och 18 måls marginal. Det får Spratzern svårt att hämta in.

* I norska toppserien övertog Lilleström över serieledningen via 3–0 mot Kolbotn. Dagens mest anmärkningsvärda resultat var att Arna-Björnar vann med hela 5–0 mot storsatsande svensklaget Avaldsnes.

* I USA:s NWSL gjorde Sverigebekanta engelskan Jodie Taylor två mål på sin födelsedag när Washington vände 2–1-underläge borta mot Western New York Flash till 3–2-seger. Höjdpunkter därifrån ser du här:

I natt spelas ytterligare två matcher i NWSL. Dels Kansas–Houston (avspark vid midnatt), dels Boston–Chicago (00.30). Båda matcherna kan ses via stream på den här länken.

* Slutligen till England. Där ligger Arsenal överraskande sist i en mycket jämn WSL-tabell – dock en match mindre spelad. Lika överraskande är att Notts County leder. Dock är bara tre omgångar spelade, och Birmingham kan passera i toppen – om de vinner hängmatchen mot Arsenal. Birmingham vann för övrigt idag med 2–1 mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea.

Därför får USA domsluten med sig

Jag har fått lite förfrågningar om att göra en större analys av den svenska OS-insatsen. En sådan är på gång. Fast inte ännu. För jag kan inte riktigt släppa finalen.

Jag fick en fråga i natt av Peter Andersson om det bara en tillfällighet att USA fick de avgörande domsluten med sig, eller om domarna har “lättare” att döma till USA:s fördel?

Det är en väldigt intressant fråga, som jag förstås inte har något facit på. Men en teori. Och nej, jag tror inte att det är någon tillfällighet.

För min erfarenhet av domare och domslut är att kända spelare alltid har en fördel. Ju större stjärna du är, desto fler domslut går din väg.

Så är det i princip i alla sporter. När Sveriges herrar var världsbäst i handboll fick vi många 50-50-domslut med oss.

Nu är USA världsettor i fotboll för damer, och man har de största stjärnorna. Därmed kan de räkna med fördelar hos domarna.

Jag tror inte att det är medvetet från domarna. Men domare är människor, och människor vill ha beröm – inte kritik.

Och logiken är enkel. Det blir alltid väldigt mycket större fokus om du blåser straff mot topplag som Manchester United än om man gör det mot Derby eller Stoke. Och det blir större rubriker när man visar ut Tyresös Caroline Seger eller Marta än om man visar ut AIK:s Sarah Fredriksson eller Susan Varli.

Domslut som går mot storlag, eller superstjärnor, granskas alltid väldigt noga. Och skulle man göra feldomslut mot stjärnorna kommer man att bli totalsågad.

Därför blir det lätt att domare bara blåser straffar mot topplagen när de är 100-procentigt säkra. Däremot kan blåsa billiga straffar till topplagen mot mindre namnkunniga lag.

Och i semifinal och final hade verkligen USA domsluten med sig. De fick en felaktig straff i underläge 3–2 mot Kanada. Och de slapp ifrån två klara straffar i finalen mot Japan. För det var inte bara för Tobin Heath:s handboll som domare Bibiana Steinhaus borde ha blåst. Mer om det strax.

Först vill jag dock bara påminna om att USA inte alltid har haft tur med domsluten. Minns från fjolårets VM hur de drabbades av en väldigt billig, för att inte säga felaktig straff mot Brasilien vid ledning med 1–0 i kvartsfinalen. Dessutom fick Rachel Buehler rött kort i närkampen med Marta.

Det var ett domslut, som höll på att kosta USA vidare avancemang. Men ni minns väl Abby Wambach:s episka kvittering i övertidens sista sekunder. Utvisningssituationen, och Wambachs mål, finns på det här klippet.

Fast i den matchen var ju Marta den största stjärnan. Så min teori håller ju även där…

I gårdagens final har jag nu sett tillräckligt många repriser för att vara 100 procent säker på att Japan skulle ha haft en straff. Och 95 procent säker på att Japan skulle ha haft två straffar.

För Tobin Heath:s handboll går inte att snacka bort. Det gör ju inte ens den amerikanska experten i det här klippet.
Jag har spelat in finalen, och kikade på hur domare Bibiana Steinhaus var placerad när Aya Miyama slår frisparken. Domaren står nästan rakt i linje med muren. Och sista gången hon är i bild innan frisparken är hennes fokus riktat mot löpningarna längre in i straffområdet.
Det skulle således innebära att hon bara ser handsen i ögonvrån. Samt att hon har dålig vinkel.

Det är naturligtvis fortfarande en solklar straff. Men det förklarar varför inte Steinhaus vågar blåsa. Däremot borde den assisterande domare (linjedomare) som stod på mittlinjen ha sett bättre, och hjälpt till.

Den andra situationen har jag inget klipp på. Men den inträffade vid en liknande inläggsfrispark precis i upptakten av den andra halvleken. Ni kanske minns hur två japanskor och en amerikanska for rakt in i Hope Solo?

Hade det varit brottning hade Rachel Buehler garanterat fått poäng för sin läckra koppling om Saki Kumagai:s midja. Och Japan hade garanterat fått straff om de kastat in sin protestkudde…

Och om Steinhaus hade blicken i samma riktning som vid Heaths handboll borde hon ha sett den här duellen.

USA hade alltså makalös tur med flera avgörande domslut i OS.

Men enligt min teori har de alltså kämpat hårt för att få den fördelen.
För sammanfattningsvis är det ju så enkelt att de lag som vill ha fördel med domsluten bara behöver se till att bli bäst i världen…