Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
Kategoriarkiv: Dalsjöfors Goif
Dalsjöfors Goif var Borås bästa fotbollslag för damer under 2000-talets tolv första år. Klubben spelade i allsvenskan 2011. Sommaren efter gick man i konkurs – i ett läge då man ledde söderettan. Efter konkursen återstartade klubben damlag först ihop med FC Kabel Åttio och Gånghester/Målsryd och nu senast i form av Toarpsalliansen. Man spelar i division III från 2018.
Det inställda landslagslägret har varit den heta potatisen i Damfotbollssverige under drygt två dygn.
De damallsvenska klubbledningarnas missnöje med alla landslagsläger har varit känd länge. Nu har dragkampen övergått i bojkott, där spelare kommer i kläm. Var det verkligen nödvändigt?
Jag kan inte säga att jag är insatt i alla turer. Men när man läser på damfotboll.com att EDF:s ordförande Per Darnell säger att det är bristfällig dialog som ligger bakom börjar man ju undra om Pia Sundhage bara har blundat för diskussionen, och hoppats att kritiken bara skulle ebba ut.
Ämnet var ju uppe på agendan även vid den här tiden i fjol. Men inför ett EM på hemmaplan hade det ju varit ett sanslöst självmål av klubbarna att stoppa sina spelare. Nu är läget annorlunda.
Och även om jag i grunden är av uppfattningen att det är landslagsfotbollen som bär damfotbollen både nationellt och internationellt så har jag förståelse för klubbarnas ståndpunkt. I Sverige är det ju trots allt klubbarna som betalar spelarnas löner.
Assisterande förbundskapten Lilie Person har svårt att förstå klubbarnas markering. Hon påpekar att alla utlandsproffs skulle fått vara med på lägret. Och det är en bra poäng. Samtidigt visar hon bristfällig kunskap om läget när hon säger så här till GP:
”Jag har mycket svårt att förstå klubbarnas beslut, särskilt när det rör sig om så få spelare för respektive förening. Om det är något en klubb borde vara stolt över så är det ju att ha spelare i landslaget.”
Det hade ju varit rätt om klubbarna bara hade haft svenska A-landslagsspelare. Men de damallsvenska klubbarna har ju dels spelare från en mängd olika länder, dels talanger som åker i väg med olika ungdomslandslag. Det kan under perioder leda till rätt brandskattade trupper i många klubbar.
Sara Thunebro
De som kommer i kläm nu är ju spelarna. Värst är det för de som håller på att försöka slå sig in i laget, och de som skulle få sin första chans på ett A-landslagsläger.
Sara Thunebro ställer sig på landslagsledningens sida i Expressen:
”Jag förstår att klubbarna prioriterar sin verksamhet, men man måste se till helhetsbilden. Landslaget har gjort mig till den jag är i dag och det är alltid en stor ära att få vara med. Som spelare ska man inte behöva välja vem man vill vara lojal mot.”
Även Kosovare Asllani har ifrågasatt bojkotten. Det här är alltså en olycklig konflikt, som riskerar att skada damfotbollen om den inte löses direkt.
Men man kan tänka sig att den uppkommit delvis för att Sundhage närmast kommer från USA, som ju har ett helt annat system. Där betalar förbundet landslagsspelarnas löner, och har således fri tillgång till dem. Som noterats den senaste tiden jobbar ju dessutom förbundet hårt för att få landslagsspelarna att spela i hemmaligan NWSL.
Så funkar det ju inte i Sverige. Eller är det någon som tror att Svenska Fotbollförbundet exempelvis aktivt försöker pressa hem Lotta Schelin från Lyon?
Förhoppningsvis slipper vi prata konflikt om några veckor. I stället får vi en riktig drömstart på landslagsåret, i och med att Frankrike väntar i Amiens den 8 februari. En så mycket roligare landskamp kan vi knappast få. Fransyskorna passerade ju oss på den senaste världsrankningen och är nu femma. Men en svensk seger skulle återställa den ordningen.
* Apropå USA och NWSL så har man många regler som känns udda för oss i Sverige. En är den så kallade utökningsdraft som hålls i morgon fredag. Där får nya Houston Dash plocka spelare från konkurrentklubbarna. De åtta nuvarande NWSL-klubbarna har fått säkra upp ett antal spelare. Listan över vilka som är valbara finns här. Det är lite kul att se vilka spelare varje klubb valt att skydda.
Noterbart är att Shannon Boxx, Meghan Klingenberg, Nicole Barnhart, Rachel Buehler och Kelley O’Hara finns bland de spelare som Houston får välja. De har dock bara rätt att ta maximalt två av de nämnda landslagsspelarna.
I förrgår bytte för övrigt just Houston en före detta Dalsjöforsspelare mot en annan. Man bytte nämligen till sig den kanadensiska målvakten Erin McLeod från Chicago Red Stars i utbyte mot forwarden Melissa Tancredi.
Johanna Frisk
* Till Sverige igen. I går kom det tråkiga beskedet att Johanna Frisk inte blir frisk i sitt knä, utan måste lägga av. Det var ytterligare ett hårt bakslag för Tyresö, som får ytterligare en spelare att ersätta i truppen.
Häromdagen diskuterade jag med en kollega om varifrån klubben skall hämta sina nya spelare? Om inte reglerna har ändrats får man ju inte använda spelare som redan deltagit i den pågående upplagan av Champions League. Det diskar rätt många intressanta, europeiska nytillskott.
Och några fler toppnamn från NWSL verkar det svårt att plocka. Som grädde på moset krockar Asiens VM-kval med Champions Leaguefinalen. Så landslagsspelare från Japan, Sydkorea och Australien lär inte heller vara aktuella. Det blir alltså intressant att se hur Tyresö kan krydda sin trupp under våren.
* Så en tråkig nyhet från Tyskland. Eländet verkar aldrig ta slut för Kim Kulig – som tvingas till en ny knäoperation. Undrar om hon någonsin kommer tillbaka?
* Även sista noteringen är från Tyskland. Där har Nadine Kessler röstats fram av suppotrarna till 2013 års bästa spelare i landslaget.
I somras prisades ju Martina Müller av media som Tysklands bästa spelare säsongen 2012/13.
Men varken Müller eller Kessler platsade bland kandidaterna till Ballon d’Or. Där var ju i stället Nadine Angerer och Lena Goessling tyska representanter.
Med det här inlägget har det blivit dags att önska er alla en god jul.
Tre spelare som njuta till skinka och gröt var våra tre Frankrikeproffs. Alla tre vann, och alla blev målskyttar i helgens omgång. Bäst lyckades Josefine Öqvist som satte två fullträffar, medan Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick till varsin. Öqvist avancerar i och med målen till en delad andraplats i skytteligan. Så här ser toppen ut över jul:
1) Marie-Laure Delie 16
2) Öqvist och Gaetane Thiney 13
4) Schelin och Laetitia Tonazzi 11
22) Asllani 3
Helgens mål har förstås inte hunnit komma upp på franska förbundets youtubekanal. Men här är i alla fall målen från förra helgen, där Öqvist blev tremålsskytt:
* I Tyskland fick Antonia Göransson för första gången på länge spela en hel match. Hon fick dessutom jubla över tre poäng. Turbine Potsdam vann nämligen med 4–0 hemma mot Essen, ett resultat som för Potsdam förbi Wolfsburg i tabellen. Nilla Fischer:s lag har dock en match mindre spelad.
I den tyska skytteligan leder Celia Sasic överlägset på 14 fullträffar. Tvåan Martina Müller är noterad för åtta. Göransson och Sofia Jakobsson har gjort varsitt, medan Nilla Fischer är mållös enligt förbundets skytteliga. På andra ställen är hon bokförd för ett mål, men det har hon ju inte mycket för…
* I Italien har Maria Karlsson nu gjort tre mål. Mittbacken befann sig i forwardsposition när hon tryckte in Veronas 4–1-mål mot Inter. Det målet kan du se på det här klippet:
* Jessica Samuelsson och Melbourne Victory firar jul som serieledare i Australien. Lisa De Vanna blev segerskytt i helgens 1–0-seger mot Adelaide. Tabellen haltar dock, och Sydney FC är bara fem poäng bakom, och har fem matcher färre spelade.
* Väl på andra sidan jordklotet så spelas finalen av Empress cup i natt, svensk tid, i Tokyo mellan Inac Kobe Leonessa och Albirex Niigata. I Kobes semifinal sköt sydkoreanska Ji So-Yun segermålet (3–2) i minut 88.
Häromdagen skrev jag felaktigt att So-Yun är klar för Chelsea. Så är det inte. Det har däremot förekommit flera uppgifter om att övergången är nära förestående. Dessutom presenterades på sidan Women Soccer United i dag uppgifter om att Yukari Kinga skall vara på väg till Arsenal och att tre klubbar (Seattle, Sky Blue och Barcelona) jagar Nahomi Kawasumi.
* Fina 15262 åskådare i Brasilia såg Brasilien köra över Chile i finalen av fyrnationsturneringen, där Kanada slog Skottland med 1–0 i tredjeprismatchen.
Jag såg korta delar av finalen, och Marta med vänner var verkligen överlägsna under de perioder då jag kunde kolla koncentrerat. Chile hängde inte med, och deras höga försvarsspel kostade massor av öppna chanser för hemmalaget. Marta gjorde för övrigt ett av målen, det som betydde 2–0. Matchen slutade för övrigt hela 5–0.
* Apropå Kanada, och veckans följetong Jitex så har Mölndalsklubben nu presenterat ett riktigt kvalitetsförvärv. Kanadas landslagsback Emily Zurrer skall nämligen spela i damallsvenskan igen. Hon gjorde det senast hösten 2011, då för Dalsjöfors här i Borås. Zurrer gjorde ett riktigt gott intryck på mig, både på och vid sidan av planen.
Slutligen så är vårens damallsvenska tv-matcher spikade. Och det är förstås väldigt mycket Tyresö och Rosengård. Men även ett nykomlingsmöte, samt en match från Kristianstad. Kors i taket. Här är hela schemat.
Det här är en kväll där det mesta handlar om herrfotboll. Och det är många frågor som ställs om det svenska herrlandslagets framtid.
Här tänker jag ställa en fråga om framtiden för svensk damfotbolls kanske allra mest klassiska klubb. För vad är det som händer i Jitex?
Jitex BK är klubben som ingen bryr sig om. De får minimalt med uppmärksamhet i GP och GT, de har ingen publik, och de är motarbetade av Mölndals kommun. De har dessutom dålig ekonomi, och man verkar tappa i princip hela sin startelva.
Stefan Rehn
För sedan det blev klart att Stefan Rehn lämnar Mölndalsklubben för grannen Göteborg FC har det i princip bara varit negativa nyheter kring den sexfaldiga svenska mästarklubben.
Klart är att Fridolina Rolfö lämnar för Linköping samt att Annica Sjölund och Kathlene Fernström följer med Rehn till GFC.Klart är också att Frida Höglund slutar. Dessutom har jag nåtts av uppgifter om att Mimmi Löfwenius skall vara på väg att flytta till Norge, och LSK Kvinner.
Annica Sjölund och Sofia Karlsson.
Men eländet för Jitex stannar inte där. I söndags var det stor inomhusturnering – Knallen cup – här i Borås. I turneringen deltog Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK. I det senare laget ingick Jitexspelarna Höglund, Sofia Karlsson och Elin Sandgren. Och snacket gick att både Karlsson och Sandgren också är på gång att sluta. Sandgren förstärkte den bilden när hon skrev så här på twitter:
”Från och med idag ska jag bara hålla på med sporter där jag kan vinna SM-guld. #futsal#bandy”
Minst sju ordinarie spelare är alltså på väg ut. Hur ser exempelvis Minna Meriluoto och Julia Wahlberg med fler på att stanna med tanke på flykten? Blir några spelare kvar? Hur skall Jitex kunna skaffa kompetenta ersättare utan pengar?
Det känns som att Jitex redan i praktiken är klart för elitettan 2015. Nu har jag dålig koll på kvaliteten på AIK och Eskilstuna, men nog har nykomlingarna här fått en jättechans att hänga kvar utan att behöva förstärka sina lag alltför mycket.
Läget i Jitex är riktigt tråkigt. Jämför man med konkurrenten Göteborg FC är det ju Jitex som har kulturen och den stora och framgångsrika ungdomsverksamheten.
Läget i Jitex får mig att tänka på ett ännu mer massivt mörker – det i min hemstad. För damfotbollen i Boråsområdet är sämre än någonsin. Den bygd som ett tag ledde utvecklingen svensk damfotboll genom klubbar som Öxabäcks IF och Kronängs IF och som fostrat spelare som Pia Sundhage, Victoria Sandell-Svensson och Anneli Andelén är alltså numera ett enda stort mörker.
I huvudkommunen Borås finns inget lag högre upp än division två. Och i kommunerna runtom finns två division 1-lag, IFK Örby och Nittorps IK. Det ger en verklighet där de stora talanger som kommer fram tvingas flytta på sig i tidig ålder. Eller till långpendling.
Situationen blev väldigt påtaglig under nämnda Knallen cup. Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK spelade alla semifinal. I samtliga lag fanns spelare fostrade i Boråsområdet.
GFC hade Sara Lindén på planen samt Johanna Almgren och Linnea Liljegärd i båset. Hovås/Billdal hade Nanna Jansson och Maria Andersson, medan Malin Fors inte kom till spel. Och i Torslanda spelade Sofia Karlsson, Linda Nöjd och Ellinor Ragnvaldsson.
Lägg till Italienproffset Maria Karlsson ochAIK:s Jessy Sharro och vi har en hel elva med elitspelare från Boråsområdet. Men det räcker inte med att fostra talanger när kultur och engagemang saknas.
Så jämfört med problemen i Boråsområdet är krisen i Jitex inte speciellt stor.
Marie Hammarström
* Slutligen så var Kristin och Marie Hammarström med i GFC:s lag i Knallen cup. Kanske gjorde landslagstvillingarna sin sista insats som fotbollsspelare i Fristads- respektive Boråshallen.
Mitt division fyra-lag delade för övrigt omklädningsrum med GFC. Det var inga problem att få Göteborgsspelarna att ställa upp på en gruppbild – något som gjorde dagen för mina spelare.
Bilden får mig att tänka på Marie Hammarströms hjälteinsats på Borås Arena efter Kif Örebros möte med Dalsjöfors 2011. Ni som följt bloggen länge har säkert sett hur hon efter matchen lärde bollflickorna hur man dansar landslagets VM-dans. Ni som inte sett klippet kan göra det via den här länken.
Det är verkligen ett klipp som gör att man kommer på gott humör. Och det kan ju behövas så här några timmar efter att Sverige missat nästa års herrfotbolls-VM.
Jag har precis kommit hem från Göteborg och Gamla Ullevi. Föreställningen där var ju inte speciellt rafflande. Men 5–0 och tre kassaskåpssäkra poäng blev det, och de är ju poängen som är det viktigaste i tävlingsmatcher.
Jag är lite trött, och känner inte att jag orkar ge mig in på någon mer djupgående analys så här just efter midnatt. Men här är i alla fall ett långt klipp med alla målen:
Jag pratade för övrigt publiksiffror med spelare och ledare efteråt. Det var liksom svårt att gå förbi jämförelsen med den förra 5–0-matchen på Gamla Ullevi – den mot Finland. Artiklarna kring publikintresset kommer i dagens BT. Jag lär få anledning att ta upp ämnet här också framöver.
Utöver Sverige–Färöarna spelades det ett antal intressanta matcher i kväll. Mest intressant var nog Danmark–Schweiz 0–1. Den var så intressant att jag hade på den andra halvleken på datorn samtidigt som jag såg Sveriges första halvlek på Gamla Ullevi.
Schweiz mål gjordes förstås av världens nu bästa spelare, Ramona Bachmann. Hon lyckades med lite hjälp av Lara Dickenmann ta sig igenom en yta där det stod fyra eller fem danskor. Det var verkligen en prestation av högsta klass. Och av högsta betydelse. För nu har Schweiz skaffat sig ett makalöst bra läge att nå VM i Kanada. Man har mött båda huvudkonkurrenterna Island och Danmark på bortaplan – och tagit full poäng.
För EM-bronsmedaljörerna Danmark känns det redan som att fokus i resten av kvalet måste vara att se till att bli tvåa, och ta så många poäng att man blir en av de fyra tvåorna som får spela playoff. För Danmark kan inte längre vinna gruppen av egen kraft.
Margret Lara Vidarsdottir
Nämnda Island vann för övrigt med 2–1 borta mot Serbien. Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir gav isländskorna ledningen.
Även Spanien vann en hyperviktig seger i går kväll. Italien besegrades med 2–0 efter mål av Sonia Bermudez och Natalia Pablos. Därmed har spanjorskorna kopplat greppet om grupp 2. Se höjdpunkter från matchen här.
I Sveriges grupp vann Skottland vid lunchtid med 4–0 borta mot Polen. Vittsjös Jane Ross gjorde de tre första målen, vid två av dem stod Mallbackens Hayley Lauder för framspelningen. Jag såg nästan hela matchen på det polska förbundets hemsida. I halvtid tyckte jag synd om polskorna, som så långt hade varit väl så bra spelmässigt. Skillnaden så långt var Ross effektivitet. För Polen hade haft ett par bra lägen, bland annat ett ribbskott och ett friläge där bollen gick precis utanför.
Fast ju längre matchen led, desto mer påtagligt blev det att Skottland hade väldigt mycket bättre spets än Polen. Inte minst genom Ross. Men även om 4–0 kanske var lite för stora siffror så gick det till slut inte att snacka bort skotskornas seger. Den var solklar. Se höjdpunkter på den här länken.
Skottlands södra granne vann också med 4–0 på bortaplan. Höjdpunkter från Englands seger i Turkiet finns på det här klippet:
Eniola Aluko:s 1–0-mål är sevärt.
Sevärda är också ett par av Frankrikes mål. Fransyskorna vann nämligen den kniviga bortamatchen i Österrike med klara 3–1. Louisa Necib, Amandine Henry och Wendie Renard gjorde de franska målen. Carina Wenninger reducerade. Höjdpunkter finns på den här länken.
Frankrike är ihop med Finland lagen utan poängförlust i grupp 7. Finskorna vann ”bara” med 1–0 mot Kazakstan på hemmaplan. Målet stod Jitexforwarden Annica Sjölund för just före paus. Dock tre poäng, och bra läge i gruppen för minst en finsk andraplats. För det unga österrikiska laget har vägen till Kanada däremot blivit väldigt mycket snårigare efter höstens förluster mot gruppens båda övriga topplag.
Så till två träningsmatcher från andra sidan Atlanten. Först till USA. Där lyckades Nya Zeeland spela 1–1 mot USA i lagens andra möte på några dagar. Sydney Leroux gav amerikanskorna ledningen:
I minut 87 lobbsköt Hannah Wilkinson in kvitteringen. Något klipp specifikt på det målet har jag inte hittat. Men hela den andra halvleken går att se här:
Sedan till VM:s kommande värdnation Kanada. De besegrade Sydkorea med 3–0. Målen gjordes av Christine Sinclair, Brittany Timko och Adriana Leon. De går att se här:
På klippet noteras även flera högklassiga räddningar från den före detta Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod. Utöver en utmärkt målvakt är McLeod även konstnär. Se exempel på hennes tavlor på den här länken.
I den andra halvleken vaktades för övrigt Kanadas mål av Örebros målvakt Stephanie Labbé. Huruvida hon brukar göra några tavlor vet jag inte. Några mål släppte hon däremot inte in…
Tillagt i efterhand: På den här länken går det för övrigt att se de tre målen från Holland–Norge. Alla tre är fina skott. Snyggast är helt klart det från holländska supertalangen Vivianne Miedema.
För ett tag sedan klagade jag i två raka inlägg (här och här) på den officiella statistiken i damallsvenskan.
Min kritik i första inlägget gällde det mål (1–0-målet i matchen Tyresö–Linköping) som Christen Press antingen skall stå som målskytt eller passningsläggare till – men där amerikanskan fortfarande inte fått någon poäng.
Vi som sett alla repriser vet ju att Press skott tog i ribban, och studsande innanför mållinjen. Alltså borde det vara hennes mål. Men om domarna vidhåller att de inte bedömde att bollen var inne så skall Press åtminstone ha en assist – då Kirsten van de Ven ju slog in returen.
Min andra kritik gällde ett assist i matchen Sunnanå–Göteborg (0–2-målet) som Anita Asante absolut borde bokföras för.
Innan jag fortsätter kritisera statistiken vill jag dock poängtera att vi i Sverige ligger väldigt långt framme när det gäller statistik och rapportering kring damfotbollen.
Damfakta.se och livescore på svenskfotboll.se är utmärkta verktyg, där man snabbt kan följa utvecklingen i våra två högsta serier. Vad jag vet finns det knappt någon motsvarighet i något annat land. Och om det gör det så välkomnar jag länkar till de statistikverktygen.
Eller ja, två bra direktrapporteringar känner jag till. Dels Uefas utmärkta för Womens Champions League, dels tyska liveticker för Frauen-Bundesliga. Men i England, Frankrike eller Norge hittar jag inte någon lika utförlig direktrapportering som den svenska. Inte i USA heller.
I Sverige har vi alltså även bra rapportering från våra andradivision – och det är väl unikt? Så för ambitionen utdelas en guldstjärna.
Däremot är tyvärr trovärdigheten i rapporteringen högst tveksam. I går var jag säker på att jag såg Jenny Hjolman spela fram Emmelie Konradsson till Umeås 1–1-mål mot Jitex. Assisten står dock på Elin Landström – som var den som gav Hjolman bollen.
När jag dessutom nu ser det här klippet med matchens höjdpunkter så känns det väldigt tveksamt att Sofia Skog kan få assist till Annica Sjölund:s 1–0-mål. Frågan är om Skog ens rör bollen i situationen. Och även om hon har någon lättare touch så är det definitivt inte hon som lägger fram bollen till Sjölund. Det ser ut att vara Umeås Alexandra Nilsson som inte får någon kraft i sin rensning.
En annan sak. Flera gånger under året – även i herrarnas allsvenska – har jag sett hur målvakter räddar skott eller frilägen så att bollen går ut till hörna. På livescore på svenskfotboll.se bokförs dock bara en hörna. Inte något avslut.
I halvtid på en damallsvensk match i Borås 2011 frågade jag de som skötte statistiken hur det kom sig att gästerna bara hade bokförts för ett avslut mot mål. Jag hade ju sett hur Dalsjöfors kanadensiska målvakt Erin McLeod hade gjort fyra–fem räddningar – några av dem riktigt spektakulära.
Svaret jag fick var att målvakten räddade bollen till hörna så skulle man bara fylla i hörna, och inte något avslut.
Det verkar vara fler statistiker som jobbar efter samma högst tveksamma linje. Följden av det blir ju bland annat att målvakterna bokförs för en klart mycket lägre räddningsprocent än vad de borde ha.
Man kan tycka att det inte är relevant vem som gör mål, vem som spelar fram, vem som räddar ett skott eller vem som skjuter. Och visst, det är hur många mål de olika lagen gör som är den enda riktigt relevanta statistiken.
Men har vi ändå detaljerad statistik från matcherna bör den vara så korrekt som möjligt. Och vinnare av skytteligor och assistligor är dessutom något som olika spelbolag erbjuder spel på. Om de ligorna då avgörs på högst godtyckliga – för att inte säga helt felaktiga – grunder så är det förstås riktigt illa för damfotbollen.
Jag är ingen spelare och har inte koll på exakt vad man kan satsa pengar på kring damallsvenskan. Men ju mer som är spelbart, desto bättre för intresset kring serien.
Och vinnare av skytteligan lär man ju definitivt kunna spela på. Därmed kan det där målet som Christen Press har gjort, men inte är bokförd för, kunna kosta någon ganska stora pengar framåt senhösten.
Jag hoppas verkligen att det finns klara riktlinjer för hur man skall gå till väga för att rapportera målskytt och passningsläggare så korrekt som möjligt. Samt att det finns möjlighet att korrigera fel när man ser sådana i efterhand.
Apropå det så hoppas jag att vi snart får se målkavalkader från damallsvenskans åttonde och nionde omgångar – på samma sätt som EFD tog fram från seriens sjätte och sjunde.
Jag var en av 912 betalande åskådare på Åbyvallen i kväll. Jag gjorde framför allt utflykten till Mölndal för att kolla in Lina Hurtig.
Visst fick jag se henne – men inte i spel. Hon har problem med lårets baksida, och tvingades titta på när hennes Umeå föll med 2–1 mot ett stabilt Jitex.
Lina Hurtig
Efter matchen pratade jag lite kort med Hurtig. Min huvudfråga var vad hon tycker om den nya bestämmelsen som säger att man inte får spela i båda stora EM och i F19-EM. Svaret löd:
”Jag tycker att det är en konstig regel.”
Jag håller i högsta grad med. Det är en rätt galen regel, som sänker kvaliteten på Uefas tävlingar rejält.
Vi vet ju ännu inte om Hurtig och Marija Banusic kommer med till stora EM. Men gör de det får de alltså inte chansen att spela F19-slutspelet i höst. Och därmed minskar Sveriges chanser att kvala in till nästa års F20-VM i Kanada.
Som Lina Hurtig uttrycker det:
”Lite tråkigt är det allt…”
Får hon välja slutspel blir det förstås hemma-EM, även om hon inser att speltiden där riskerar att bli begränsad.
I exempelvis Norge är det självklart att Norges F19 inte kommer att kunna använda sina toppspelare Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg i höstens slutspel. Det innebär ju dels att det mästerskapet tappar två stora affischnamn. Dessutom innebär det att Europa riskerar att få sända ”fel” lag till F20-VM nästa år.
De bästa lagen kan missa VM på grund av att det har för bra spelare. Så visst är väl det här en väldigt konstig regel?
Apropå Lina Hurtig är det förresten oroväckande att hon har problem med baksida lår. Det är en otrevlig typ av skada – som kan innebära att hon inte ens kommer att kunna vara aktuell för EM.
I Hurtigs frånvaro fick jag ägna min studieresa åt att kolla in de andra blivande EM-spelarna som intog Åbyvallens konstgräs. Den som lyste överlägset starkast var Annica Sjölund. Inte nog med att åländskan gjorde två mål, hon lyfte Jitex anfallsspel rejält.
Jitex jublar
Sjölund nickskarvade, höll i bollen, spelade klokt – och sköt ett läckert skott i krysset. I sin första damallsvenska match från start sedan hon drog av korsbandet i augusti i fjol visade Sjölund att hon är på väg mot EM-formen. Jag gissar att Andreé Jeglertz njuter av det beskedet.
Det läckra skottet i krysset betydde 2–1 till Jitex, och kom bara minuten efter att Emmelie Konradsson hade kvitterat för Umeå. När Sjölund joggade tillbaka mot egen planhalva efter sin fullträff så hörde jag hur tränare Stefan Rehn ropade:
”Annica – sträckt vrist…”
Jo, det var det allt.
Sverige möter ju Finland i Göteborg den 13 juli. Jitex kommer att ha tre spelare med i den finska truppen då. Utöver Sjölund lär även målvakten Minna Meriluoto och yttermittfältaren Leena Puranen ha varsin plats.
Minna Meriluoto
Meriluoto är en väldigt bra linjemålvakt. Hon sattes inte på några svåra problem i dag. Men hon visade ändå svaghet i tajmingen vid ett par fasta situationer. Jag har sett henne vara snett ute på sådana förr. Det lär säkert Pia Sundhage och hennes Finlandsspioner också känna till. Hoppas vi kan utnyttja det på Gamla Ullevi i juli.
Puranen började på bänken, och fick bara göra ett 20 minuter långt inhopp. På den tiden hann hon inte göra några större avtryck i matchen.
Vid avspark var för övrigt Jitex nere på nedflyttningsplats i serien. Men nu är man uppe på åttonde plats.
En underskattad spelare i Jitex, som nästan alltid varit lysande när jag sett henne är lagkaptenen och mittbacken Sofia Karlsson. Dagens match var inget undantag. Med tanke på hur mittbackssituationen är i landslaget skulle kanske Karlsson ha givits chansen i Brasilientruppen. Hon spelar klokt och läser spelet på ett alldeles utmärkt sätt. I dag såg hon till att varken Jenny Hjolman eller Konradsson kunde komma loss.
De båda var trots det inblandade i alla de få farligheter som Umeå hade. Dagens Umeå var verkligen ett rejält brandskattat lag. Utöver Hurtig och långtidsskadade Emma Berglund och Hanna Folkesson saknades även finska ytterbacken Tuija Hyyrynen i startelvan.
För ett lag med ganska tunn trupp är det förstås fyra riktigt tunga avbräck. Tränare Joakim Blomqvist överraskade lite genom att spela Therese Boström som högerback, och ersätta Folkesson på centralt mittfält med Johanna Nyman. Senast jag såg dem var Nyman högerback och Boström central mittfältare.
Som sagt kom inte Jenny Hjolman loss i dag. Jag tippar på att hon saknade Hurtig en hel del. Hjolman är ju utanför Brasilientruppen. Där är däremot Emmelie Konradsson med. Hon blev målskytt i dag, när hon serverades öppet mål av Hjolman efter en kort hörnvariant där forwarden fick bollen av Elin Landström och tog sig fram längs kortlinjen. Konradsson visade fin bollbehandling, och god fart i en del sekvenser. Men hon lyckades utöver målet inte skapan några fler vassa målchanser för sig själv.
Faktum är att Umeå utöver sitt mål inte hade så många farligheter. Det var oroligt vid ett par hörnor, men den stora kvitteringsmöjligheten fick Linnéa Ågren bara några minuter efter Sjölunds 2–1-kanon. Snyggt framspelad av just Hjolman blev Ågren helt ensam med Meriluoto. Men finländskan tilläts vinna den duellen lite väl enkelt.
Umeå behöver verkligen få tillbaka ett par av sina saknade landslagsspelare fort. För dagens upplaga av UIK slutar inte på tabellens övre hälft.
Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med höjdpunkter från matchen.
* Jag nämnde André Jeglertz och besked som väcker känslor tidigare. Om Sjölund gladde i dag så fick han, Finland och Mallbacken även ett tråkigt besked. Maija Saari har dragit av korsbandet i ena knät och missar såväl EM som resten av säsongen.
Korsbandseländet verkar aldrig ta slut. Saari blir spelare nummer tio i damallsvenskan att drabbas. Vill det sig illa har vi snart besked nummer elva. För Lidija Kulis knäskada verkade också vara allvarlig.
* Mallbacken har det tungt. Värmlandslaget blev inte bara av med sin finska mittback i dag. Man föll även hemma i bottenmötet med Vittsjö med 3–1.
Det var lagets första förlust på Strandvallen på tre år. Om man inte räknar med den strukna matchen mot Dalsjöfors i fjol – vilket jag nog tycker att man skall. Boråslaget vann då med 1–0. Men på grund av klubbens konkurs räknas inte den matchen längre.
I och med förlusten riskerar Mallbacken nu att befinna sig under nedflyttningsstrecket när halva serien är spelad. För jag tror inte att de tar poäng mot Linköping eller Linköping. Och nästjumbon Piteå har bra chanser att vinna mot Sunnanå efter midsommar.
Sunnanå verkar nämligen fortsatt vara en bra bit från damallsvensk klass. I dag vann Kristianstad med 5–1 mot Skelleftelaget. Nyblivna landslagsspelaren Marija Banusic gjorde mål redan i första minuten.
* Slutligen till England. Där vann Arsenal Londonderbyt mot Chelsea med 2–1. Sofia Jakobsson blev mållös i matchen.
Kanada och USA har spelat en halvlek (0–0) i lagens vänskapsmatch i Toronto. Men speciellt vänskapligt är det inte inför 22000 åskådare i en fullsatt arena.
Framför allt är det kanadensiskorna som smäller på rejält i duellerna. Rejält. Redan under matchens allra första minuter visade Lauren Sesselman och Desiree Scott vägen genom att dela ut varsin rejäl tackling.
Det är inte fult, men väldigt, väldigt fysiskt. Det känns att det ligger hur mycket prestige som helst i potten mellan de båda grannländerna. I bakgrunden finns ju det sanslösa semifinalmötet i fjolårets OS.
Sedan OS har båda lagen bytt ut några spelare. USA har Ali Krieger, Crystal Dunn och Whitney Engen i sin backlinje samt Nicole Barnhart i mål, och Kanada har 17-åriga Kadeisha Buchanan som högerback – en spelare som jag ser för första gången.
Det har varit väldigt chansfattigt. USA hade ett hyfsat läge i den 32:a minuten när Heather O’Reilly nickade från nära håll. Men halvlekens enda riktiga målchans hade Kanada tio minuter senare. Christine Sinclair frispelades till höger, men vinkeln var dålig, och Barnhart var ute fint och täckte till hörna.
I Kanadas startelva ingår inte mindre än 3,5 spelare som jag kunnat se på nära håll i Dalsjöfors, nämligen Erin McLeod, Emily Zurrer, Melissa Tancredi samt den halva, i form av Carmelina Moscato som gjorde ett par matcher i den konkursdrabbade Boråsklubben.
Kanada startade så här: McLeod – Buchanan, Zurrer, Moscato, Sesselmann – Rhian Wilkinson, Diana Matheson, Scott, Sophie Schmidt – Sinclair (c) och Tancredi.
USA startade så här: Barnhart – Krieger, Engen, Christie Rampone, Dunn – O’Reilly, Carli Lloyd, Lauren Cheney, Tobin Heath – Alex Morgan och Abby Wambach.
I lördags handlade alltså Medierna i P1 till stor del om medias bevakning av damidrott i allmänhet, och fotboll i synnerhet.
Det var den första kvarten av programmet, som du hittar här, som berörde ämnet. Det är något som kommer upp lite då och då, vilket är bra. För diskussionen är välkommen, och tankeväckande.
Jag tycker dock att det här inslaget var lite väl endimensionellt. Det slutade med att Ida Ali-Lindqvist, sportredaktör på feministisktperspektiv.se, krävde att medierna skall räkna ansikten – och inte vara nöjda förrän det var 50–50 mellan könen på sportsidorna.
Att Aftonbladet och Radiosporten i reportaget säger nej till kvotering kommenterar Ali-Lindqvist så här:
”Att de inte gör det tycker jag bara handlar om att fortsätta trampa i samma gamla vanliga gyttjepöl. Jag tycker det är fegt. Jag tycker att det är fegt.”
Blir det 50/50 mellan könen i sportbevakningen tror Ali-Lindqvist att:
”Man kommer att få till sig en helt ny publik som jag tror bara sitter och väntar på att det skall ske någon form av förändring.”
Ni som följer den här bloggen vet att vi i media tittar mycket på publiksiffror när vi väljer vad vi bevakar. De allra flesta medierna är vinstdrivande företag, och för att ge maximal vinst skall vi skriva om det som våra läsare vill ha. De bästa siffrorna på vad läsarna vill ha är dels publiksiffror på arenorna, dels tittarsiffror på tv.
Som en parantes tänker jag här bara konstatera att SVT och Sveriges Radio inte är vinstdrivande företag på samma sätt, och därmed kan ha ett annat arbetssätt än andra medier.
Att damfotbollen fått bättre tittarsiffror på tv den senaste tiden är förstås glädjande. Bloggen Spelare12 hade nyligen ett inlägg i ämnet. Ökade tittarsiffror leder till fler tv-sändningar, och även fler tidningsartiklar.
Men minst lika viktiga är alltså publiksiffrorna på arenorna.
Så den publik som enligt Ali-Lindqvist sitter och väntar på en förändrad sportbevakning kan på ett ganska enkelt sätt påverka situationen. Det är bara att börja gå på damidrott, och på så sätt höja publiksiffrorna. Samt att dessutom se på all damidrott som sänds på tv, och därmed höja tittarsiffrorna.
Men personligen är jag högst tveksam till att den publik Ali-Lindqvist pratar om finns. För som jag ser det är det flera viktiga faktorer som helt och hållet saknas i Medierna i P1:s inslag.
Den viktigaste är att kvinnor faktiskt hellre ser herr- än damidrott. Betydligt fler kvinnor går exempelvis på herrallsvensk fotboll än på damallsvensk. Betydligt fler kvinnor följer herrlandslaget än damlandslaget.
Vi i media vill förstås att tjejer skall läsa/se/höra det vi gör. Men som jag ser det innehåller således även sportsidor som vänder sig till kvinnor faktiskt fler artiklar om män. Sådan är verkligheten.
Vid fjolårets damallsvenska upptaktsträff presenterade EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström en profil av den typiske åskådaren på damallsvenskan. Minns jag rätt var hen en man i 60-årsåldern.
Som jag ser det är en av damfotbollens viktigaste uppgifter just att vinna intresset från sina egna spelare. I det damlag jag tränar finns det flera spelare som säger att de tycker att det är jätteroligt att spela fotboll, men att de mycket hellre går på herr- än damfotboll.
Jag vet inte hur inställningen är på elitnivå. Men jag noterar på twitter att betydligt fler damfotbollsspelare oftare skriver om herr- än om damfotboll. Tyvärr.
En viktig fråga i Medierna i P1:s inslag var om media har ansvar för intresset kring damidrotten. Det är en bra fråga, för vi snackar lite av hönan och ägget här.
Skall man vara krass är svaret dock rakt av ett nej.
Media har egentligen inget som helst ansvar för att öka intresset för damidrott, eller intresset för volleyboll eller intresset för formel 1. Vi har ansvar för att sälja tidningar – eller att locka publik till hemsidor eller tv- och radio-sändningar.
Däremot tycker jag absolut att alla medier skall anstränga sig för att även ge utrymme för mindre idrotter – och för all slags damidrott.
För visst har vi i media möjlighet att påverka intresset för olika saker. Fast det gäller framför allt tv. Och medias makt skall inte överdrivas.
Det är knappast amerikansk media som gjort Abby Wambach till en stjärna bland småtjejer i USA. I så fall har svensk media gjort Pia Sundhage till en stjärna i Sverige. Och så är det väl inte?
Idrottsstjärnor skapas i första hand genom sportsliga framgångar – inte genom utrymme i media. Sedan är olika individer olika bra på att ta vara på sin tid i rampljuset.
Ta triathleten Lisa Nordén. Jag hade sett artiklar och tv-inslag om henne innan OS i fjol. Fast jag hade inte brytt mig om henne ett dugg. Sedan nådde hon framgång i OS, och visade sig lysa i rampljuset. Nu läser och ser jag allt om Nordén.
Och för att ta exempel från min egen yrkeskarriär. När Ymer Volleys herrar spelade i elitserien skrev vi på BT massor av artiklar om volleyboll. Och spelet var verkligen publikvänligt. Men det hjälpte inte lagets publiksiffror, som trots det oftast låg kring 50–60 personer.
Och Dalsjöfors damfotboll gnällde mer på att vi bevakade dem för noga, än att vi hade för få artiklar. Dessutom fanns det spelare som inte tyckte om att vi körde jämställd bevakning, och hade individuell betygsättning i damallsvenskan på exakt samma sätt som vi har på Elfsborg i herrallsvenskan.
Men att vi på BT gav Dalsjöfors stor bevakning hjälpte liksom inte. Intresset för laget blev ändå inte tillräckligt för att de skulle klara ekonomin.
Sedan gårdagens förluster för Malmö och Göteborg har jag fått ett par genomtänkta kommentarer som i mångt och mycket handlar om den självbild svensk damfotboll på elitnivå målar upp av sig själv – och av sin sport.
Jag vill direkt slå fast att det naturligtvis påverkar gårdagens resultat att den franska ligan är i gång, och att Lyon och Juvisy har hunnit spelat ihop sina lag rejält. Medan Malmö och Göteborg håller på med sina lagbyggen. Matcherna hade kanske sett annorlunda ut om de spelats i maj i stället.
Det hindrar inte att diskussionen om självbilden är intressant. Det är ett ämne som jag på olika sätt avhandlat i många inlägg i den här bloggen.
Bland annat tog jag upp naiv taktik och övertro på damallsvenskans klass i det här inlägget från maj i fjol. Där hävdar en mängd landslagsspelare, och damallsvenska lagkaptener, att damallsvenskan är världens bästa serie. Det trots att damallsvenskan inte har haft något lag som överlevt kvartsfinal i Champions League sedan Umeå spelade semifinal säsongen 2009/10.
Naiviteten har kommit upp flera gånger sedan dess. Inte minst i går, då Malmö visade en sanslös övertro på sin kapacitet när de åkte till Lyon och trodde att man skulle kunna vinna genom att spela precis så som världens bästa lag önskade.
En av de nämnda kommentarerna kommer från Calle. Han skriver bland annat:
”I damallsvenskan verkar naivitet premieras och förespråkare för sporten ”damfotboll” hävdar lika slentrianmässigt som stolt att den är helt befriad från maskning och filmningar. Dessutom får jag ibland anledning att ifrågasätta vissa taktiska beslut när ett damallsvenskt lag skulle gynnas av att dra ner på tempot och bara spela av matchen, istället för att gå för ett tredje mål. Det verkar som att lagen prioriterar andra saker högre än att vinna matchen.”
Jag har samma erfarenhet. 2011 när jag bevakade Dalsjöfors i damallsvenskan inträffade följande: Boråslaget hade inlett serien otroligt svagt, och efter hemmaförlusten med hela 9–0 mot bottenkollegan Jitex bestämde tränare Staffan Thorstensson att något måste göras.
I stället för att få ut och bjuda upp till fotboll började Dalsjöfors spela efter sina resurser – ultradefensivt. De backade hem till strax utanför egen planhalva med åtta–nio spelare, och kontra på snabba Mimmi Löfwenius.
Då blev matcherna jämnare. Man föll bara med 1–0 mot Linköping, och man höll emot rätt länge mot topplagen Umeå, Göteborg och Malmö. Men efter matcherna såg jag att många av spelarna i Dalsjöfors skämdes över hur defensivt de spelade.
Följden blev att tränare Thorstensson fick sparken under sommaruppehållet. Då han hade 2,5 år kvar på sitt kontrakt fick klubben betala dubbla tränarlöner fram till sin konkurs ett år senare. Något som slog väldigt hårt mot klubben.
Man kan faktiskt lite hårddraget säga att Dalsjöfors Goif gick i konkurs för att man inte ville spela taktiskt.
Då trodde jag att skammen över att spela taktiskt var något som bara fanns i Dalsjöfors. När jag börjat följa damfotbollen närmare har jag noterat att det finns på väldigt många ställen.
I det länkade inlägget ovan säger exempelvis Emma Berglund efter 1–5 mot Tyresö följande om vilken målsättning Umeå hade för säsongen:
”Att vi vill spela underhållande fotboll. Och det tycker jag väl att vi gör stundtals.”
Underhållning verkar alltså i många fall vara viktigare än segrar. Det skulle förklara Malmös insats i går. För de bjöd ju upp till dans. Dock blev det inte den takt som det svenska laget hade tänkt sig…
Calle noterar även en ökning av filmningar, maskning och taktiska fuskknep inom internationell damfotboll. Så är det nog. Den som tror att sporten kommer att vara fri från sådant i framtiden lever nog i det blå. Med mer pengar i damfotbollen ökar även vikten av att nå resultat. Och ändamålet helgar tyvärr medlen.
En annan kommentar kommer från Evelina Johansson. Hon konstaterar att en kvartsfinalplats i Champions League ändå är en fullt godkänd insats av svenska lag. Hon skriver:
”Både Malmö och Tyresö värvar offensiva stjärnor på löpande band och pratar om att vinna CL, men den stora skillnaden gentemot Europatoppen är att lagens respektive fyrbackslinje är för svag. Jämför man med Lyon så är inte Tyresö och Malmö långt efter offensivt, men defensivt är det verkligen skilda världar.”
Så är det. Jag har framför allt många gånger huggit på Tyresös brist på defensivt skickliga backar. I damallsvenskan märks inte det så ofta. Men skall vårt mästarlag vinna Champions League nästa vinter så krävs det nog att de även köper in två–tre högklassiga backar.
Inför den här säsongen har jag även ifrågasatt Malmös extremt offensivt balanserade trupp. Lyon ställde samma fråga på planen…
Om jag hade hetat Pia Sundhage i dag hade jag nog haft lätt huvudvärk. För då hade jag ju i går fått se ett minst sagt avslöjande test på internationell nivå av mitt förstaval på högerbacksplatsen och en av mina mittbackar. Och resultat var inte sådant att en förbundskapten bara kan bortse ifrån det.
Nu skall det ju sägas att de inte fick så mycket hjälp av sitt mittfält – eller sin tränare. Men faktum kvarstår, våra landslagsbackar Lina Nilsson och Malin Levenstad blev i går förödmjukade av Lyons anfallare.
Sammanfattningsvis är det läge för ett kortfattat svar på frågan i rubriken. Och det är: Ja, i ganska många fall.
Segrar för nya Norge och nya Kanada – samt ett jobbigt kryss för svenskorna i Italien. Där har ni dagens viktigaste resultat i sammanfattning.
I Kina startades Youngchuan cup i morse svensk tid. Den gjorde det med premiärförluster för de båda asiatiska lagen. Kina föll med 1–0 mot Kanada, och Norge vann med 2–0 mot Sydkorea.
Norge skall spela EM, och är därmed mest spännande för svensk del. Det kan blir intressant att se vad som händer med det norska laget under året. För i sin första startelva för den här gången hade nämligen den nygamla norska förbundskaptenen Even Pellerud hade bara med tre spelare (Marit Christiansen, Ingvild Isaksen och Elise Thorsnes) från det lag som startade den avgörande EM-kvalkampen mot Island i höstas.
Thorsnes (29 minuten) och Leni Larsen Kaurin (76 minuten) gjorde målen.
Jag har inte sett några bilder från matchen. Däremot kan man se Kanadas segermål mot Kina på det här klippet.
Målet gjordes för övrigt av en av Kanadas sex debutanter i matchen, den talangfulla forwarden Adriana Leon. Att det var mycket nytt märktes i början, då Kina skapade en del chanser, och Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod tvingades göra åtminstone en riktigt vass räddning.
Dalsjöforsmålvakten? Jo, jag vet förstås att Dalsjöfors Goif har gått i konkurs. Men det verkar inte Kanadas fotbollförbund veta, för i landets trupp till fyrnationsturneringen står Dalsjöfors som klubbadress för både McLeod och Emily Zurrer. Se själv här.
Framför allt var det i offensiven som Kanadas förbundskapten John Herdman hade fått ändra. Ingen av de tre succéanfallarna från OS, Christine Sinclair (avstängd), Melissa Tancredi eller Jonelle Filigno var med.
Tillbaka till Norge. Pellerud har inte med sina tre Potsdamspelare. De har i dag debuterat i den stora inomhusturneringen Weltklasse cup i Jöllenbeck. Det är den turnering som Göteborg har varit med i ett par gånger, och som man vann 2011. Ada Stolsmo Hegerberg och Maren Mjelde gjorde två mål vardera i dagens matcher. Några svenskmål blir det däremot inte, för Antonia Göransson är ju med landslaget på Bosön.
* Till Italien. Där spelade Stephanie Öhrström och Maria Karlsson hela matchen när Bardolino Verona fick 2–2 hemma mot Brescia. Det var en tung poängförlust för svensklaget, som sannolikt inte har råd att tappa mer än maximalt två–fyra poäng till om de skall ha chansen att få spela i Champions League i höst.
Det kan låta konstigt med tanke på att Bardolino bara har spelat 15 av de 30 omgångarna. Men de fyra topplagen tappar inte många poäng mot de andra tolv lagen. Eller ja, de tappar inte många poäng alls. Här är listan över hur många poäng vardera topplagen har tappat:
Både Torres och Tavagnacco tog säkra segrar i dag. Bakom topplagen ser det ut som att nykomlingen Napoli kommer att lägga beslag på femteplatsen. De vann i dag mot med 2–0 borta mot Perugia. Deras nya japanska, Emi Yamamoto gjorde båda målen. 30-åriga Yamamoto spelade VM och OS för Japan 2003 och 2004.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
Ada Stolsmo Hegerberg missade de sista tre eller fyra omgångarna av toppserien, och tappade samtidigt den seger i skytteligan som såg ut att vara som gjord för henne.
I dag fick den 17-åriga skyttedrottningen dock gruvlig revansch. Hegerberg gjorde nämligen ett tvättäkta hattrick i den norska cupfinalen – och sköt därmed hem pokalen till sitt Stabaek.
Hegerberg gjorde 1–0, 2–0 och 3–0 mot Röa. Samtliga målen i den första halvleken. En annan 17-åring – Caroline Graham Hansen – gjorde enda målet i den andra halvleken. Stabaek vann alltså med förkrossande 4–0. Grattis.
Se målen, och ytterligare några höjdpunkter på det här klippet.
Jag har skrivit om de båda 17-åringarna flera gånger förr. Och gör det alltså nu igen. Det finns gott om anledningar till att de dyker upp så ofta. En är att Hansen i dag prisades som toppseriens bästa spelare, och Hegerberg fick pris som årets komet.
Det skulle förvåna mig om vi inte får se båda i EM-slutspelet nästa år. Det är Hansen som är spelgeniet, och Hegerberg som är måltjuven. Som synes på klippet ovan är Hansen inblandad i förarbetet till de två första målen.
Klippet är det jag sett av den norska cupfinalen. Utöver det har jag faktiskt bara sett Ada Stolsmo Hegerberg på tv i F20-VM i höstas.
Där gjorde hon ingen megasuccé, men jag tyckte ändå att man såg ett rörelsemönster som verkar riktigt lovande. Hon är kvick, smart och på rätt ställen i straffområdet – alltså allt som krävs för att bli en sylvass straffområdesspelare av ett slag man sällan ser inom damfotbollen. Kul.
Mindre kul är att bara 2453 åskådare såg matchen på Lilleströms hemmaplan Åråsen. Det är den sämsta publiksiffran på en norsk cupfinal sedan 1990.
* Från Hegerberg till en annan duktig straffområdesspelare – Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler. Hon gjorde båda målen när hennes lag vände 0–1 till seger i gårdagens tyska seriefinal. Därmed har Turbine Potsdam förlorat två ligamatcher i höst. Båda gångerna har det blivit 2–1, och båda gångerna har segermålen kommit långt in på övertid.
Till skillnad från den norska cupfinalen har jag sett den tyska seriefinalen. Och även om det dröjde till minut 94 innan Kessler nickade in segermålet så var Wolfsburgs seger helt i sin ordning. Det var egentligen spel mot ett mål från första till sista minut.
Turbine Potsdam hade närmast 100-procentig utdelning. Skotska Lisa Evans gjorde nämligen mål på gästernas enda riktiga målchans.
Wolfsburg hade däremot mängder av lägen. De var så överlägsna så att Potsdams svenska spelare, Antonia Göransson, oftast mer var ytterback än mittfältare. När Göransson under perioder ställdes mot Ungerns blivande världsstjärna Zsanett Jakabfi så avslöjades svenskans defensiva brister.
Jag ger dock Göransson totalt sett ett godkänt betyg för matchen. Men det är godkänt med viss tvekan. Skall hon bli en ordinarie kantspelare i landslaget måste hon förbättra defensiven.
Hos Potsdam var det amerikanskorna Alyssa Naeher och Alex Singer som glänste. Naeher räddade en straff, och gjorde ytterligare ett antal världsklassparader. Jag har sett Potsdam många gånger nu, och tycker alltid att Naeher är lysande. Hon hade sannolikt varit förstemålvakt i alla landslag i världen – utan USA:s.
Under Pia Sundhage har Naeher bara varit femtealternativet. Hope Solo, Nicole Barnhart, Jill Loyden och Ashlyn Harris har gått före. USA har verkligen en uppsjö fantastiska målvakter.
Inte heller Alex Singer är nära någon landslagsplats. Men som markeringsback har den före detta Dalsjöforskaptenen få övermän – heter det så även om kvinnor? Singer är snabb, aggressiv och har dessutom en kondition som få fotbollstjejer kan mäta sig med. Således passar hon perfekt in i Potsdam, som ju utövar extrem man-man-markering i sitt försvarsspel.
Det blev mycket Potsdam här. Men det var ju Wolfsburg som vann. Och det är Wolfsburg som är värt en jättehyllning. För vilket fantastiskt lagbygge det här är.
Och jag menar verkligen lag.
För Wolfsburg är inte som Tyresö eller Frankfurt, där man värvat en mängd stjärnor och försöker göra ett lag av dem. Wolfsburg är elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå.
För tillfället ser jag dem som största utmanaren till Lyon om Champions Leaguepokalen. För i nuläget har tränare Ralf Kellermann verkligen fått ihop pusslet.
Att dra ner landslagsmittfältaren Lena Goessling som mittback är ett genidrag, som säkert även förbundskapten kommer att få nytta av i nästa års EM-slutspel. Goessling är nämligen fantastisk i mittförsvaret. Dels kommer hennes känsliga vänsterfot till god användning i uppspelen. Dels är hon ett svårmarkerat hot när hon gång på gång följer med upp i anfallen.
Trots att Goessling missade straff, ser jag henne som matchens lirare. Men Wolfsburgs lag är alltså väldigt välbyggt. På centralt mittfält samlar spelskickliga Viola Odebrecht upp, medan Nadine Kessler hela tiden står för offensiva löpningar. Och 169 centimeter Kessler har dessutom en lysande tajming i luftspelet – vilket gör att hon alltid ett hot vid inlägg.
Och inlägg av hög kvalitet har man en hel hög spelare som kan slå. Jag tänker främst på Goessling, Jakabfi, Verena Faisst, Luisa Wensing och Anna Blässe.
När inläggen kommer finns det fler bra måltavlor än Kessler. För Alexandra Popp och Conny Pohlers är ju högklassiga straffområdesspelare.
Nu har jag snart gått igenom hela laget. Och det var ju det – Wolfsburg är ett fantastiskt bra lag. Det hade varit kul att se dem med den nuvarande toppform ta sig an Lyon. Det skulle bli en match det hade slagit gnistor om.
* Så en kort sväng till Australien. Där fick Tom Sermanni sämsta möjliga avslutning på sin tid som förbundskapten. The Matildas föll nämligen med 2–1 mot Kina i natt. Ett resultat som innebär att Australien missar nästa års slutspel i Östasiatiska mästerskapen.
Att det Australien som spelade kvartsfinal i VM i fjol inte ens går till slutspel säger en del om klassen på damfotbollen i östra Asien.
Medan landslaget är och kvalar så pågår spelet i W-league. Där hade Petra Larsson (som spelade hela matchen) ett skott i ribban när Melbourne Victory föll med 3–2 borta mot Brisbane Roar. Det var en dramatisk match, där Brisbane gjorde 2–1 i minut 86. Sedan kvitterade Melbourne i 92:a innan Ashley Spina avgjorde i 95:e.
* Slutligen till Italien, där svensklaget Bardolino Verona i dag vann med 4–0 borta mot Perugia. Både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström spelade hela matchen. Öhrström utnämndes ju till förra säsongens bästa målvakt i ligan. Min italienska är usel, men jag tror att det här är ett klipp från den gala där hon fick ta emot priset.
I går blev jag lite glad när jag i flera svenska medier kunde läsa om att Lotta Schelin gjort två mål för Lyon i årets första ligaomgång.
Nyheten fanns på text-tv, damfotboll.com, på Radiosportens hemsida och hos Aftonbladet.
Det är väldigt lovande. För då kanske den här bloggen snart är överflödig. För som ni kanske minns från det här inlägget så förlängde jag livet för bloggen eftersom svenska medier var så usla på att följa våra utlandsproffs.
I Aftonbladets artikel står det dessutom om att Schelin tackade nej till PSG i somras. Och att PSG har en budget på 40 miljoner kronor inför säsongen. Vad har Tyresö? 20 miljoner?
PSG skall tydligen nu jobba på att värva Abby Wambach och Christine Sinclair. Storstjärnorna kan behövas, för laget fick en fiaskostart på årets liga. De nådde bara 1–1 borta mot tippade mittenlaget Guingamp.
Ligan som det skrattades åt i Sverige för några år sedan är för övrigt betydligt hetare än damallsvenskan. Lyon hade en publiksiffra på 3000 i sin premiär. I damallsvenskan har vi bara haft en publiksiffra över 3000 på hela säsongen, och ytterligare två över 2800.
Och som sagt. Lotta Schelin gjorde alltså två mål i aktuell match. Se dem och alla Lyons övriga sex mot Rodez på den här länken. Mästarinnorna hade för övrigt fyra tvåmålsskyttar. Utöver svenskan även nyförvärvet Laetitia Tonazzi, Camille Abily och Ami Otaki.
Utöver Lyon och PSG är som vanligt Juvisy och Montpellier topptippade. Och båda de lagen tog klara segrar i premiäromgången.
* I Tyskland fick vi däremot se en riktig praktskräll i den andra omgången. Essen-Schönebeck vann nämligen med klara 3–1 hemma mot superlaget FFC Frankfurt efter två mål av Melanie Hoffmann och ett av Charline Hartmann. Hoffmanns första var för övrigt en högklassig frispark.
Sara Thunebro spelade från start för Frankfurt. Hon blev utbytt i minut 70. Jag såg bara andra halvlek, och under de 25 minuter hon spelade där tyckte jag att hon skötte sig. Däremot spelade Frankfurt ett högst sömnigt försvarsspel både vid 2–1 och 3–1.
Se själv på det här klippet.
Aktuellt klipp är ett tyskt målfyrverkeri. Alltså alla mål från aktuell omgång i Frauen-Bundesliga. Men eftersom det bara spelades två matcher i helgen finns bara åtta mål med. De fyra från Frankfurtmatchen, och Güterslohs fyra från nykomlingsmötet med Sindelfingen.
Här är för övrigt klippet med målen från omgång ett.
Det här med målkavalkader är för övrigt något jag tycker borde vara högprioriterat även för damallsvenskan. Som det är nu får vi som mest se mål från två matcher per omgång. Det tycker jag är närmast pinsamt.
Jag inser att tv-rättigheterna finns med och påverkar här. Men vem förlorar på att man hittar vägar för att öka intresset för en serie?
* Orsaken till att det bara spelades två matcher i Frauen-Bundesliga i helgen var förstås att Tyskland spelade final i F20-VM. Som ni säkert vet förlorade tyskorna mot USA med 1–0. Se Kealia Ohai:s segermål och andra höjdpunkter från matchen här:
Som jag ser det var USA:s guld ingen seger för de vackra fotbollen. Tyskland hade det klart bästa fotbollslaget, och spelade det mest iögonfallande spelet. De hade också 17–9 i skott och 12–6 i hörnor. Men USA hade ett lag av vinnare.
Och charmen med fotboll är att det inte alltid är det lag med bäst spelare som drar längsta strået. USA fick ihop sitt försvarsspel efter gruppspelet, och hade supersnabba Ohai och Maya Hayes att kontra på. Det räckte till guld. Grattis.
När det gäller de individuella priserna drog dock tyskorna längsta strået. Deras målvakt Laura Benkarth blev bästa målvakt.
Och här är tre i topp i skytteligan:
1) Kim Un Hwa, Nordkorea 7 mål (1 assist)
2) Yoko Tanaka, Japan 6 mål (2 assist)
3) Lena Lotzen, Tyskland 6 mål (0 assist)
Samt turneringens tre bästa spelare:
Guldbollen: Dzsenifer Marozsan, Tyskland
Silverbollen: Hanae Shibata, Japan
Bronsbollen: Julie Johnston, USA
* F20-VM har ju spelats i Japan. Därför har de varit uppehåll i Nadeshiko League sedan i juni. På lördag drar ligan i gång igen. Under uppehållet har det varit lite cupmatcher.
Här är bilder från ena semifinalen i ligacupen mellan Inac Kobe Leonessa och Iga Kunoichi. Inac vann med 5–1 efter mål av Megumi Takase (läckert distansskott), tre av amerikanskan Beverly Goebel och slutligen ett av Nahomi Kawasumi. Igas kvittering till 1–1 var också snygg. Den lobbades in av Hikari Nakade.
Finalen spelades i helgen inför fina 7399 åskådare. Och överraskande nog vann inte Leonessa. Utan det var Tokyobaserade NTV Beleza stod som slutsegrare med 3–2. Belezas mål gjordes av Asano Nagasato 2 och Yayoi Kobayashi. Sydkoreanska Ji So-Yun och Goebel gjorde Leonessas. En bit in i det här klippet finns bilder från den japanska ligacupfinalen.
I klippet ser man hur nära Homare Sawa var att kvittera på slutet. Men hur målvakten Miku Matsubayashi samt mittbacken Azusa Iwashimizu till slut kan avvärja – och hur den senare sedan fick höja pokalen.
* Sverige har ju som bekant spelare även i ett antal mindre ligor i Europa. En av dem kan numera titulera sig isländsk mästarinna. Det är den före detta QBIK-, Djurgården- och Dalsjöforsspelaren Rebecca Johnson. Hon flyttade till Thor/KA direkt efter att det blivit klart att Dalsjöfors skulle tvingas dra sig ur söderettan.
Johnson spelade sex matcher, gjorde två mål – och fick alltså med sig en mästerskapsmedalj hem från den blåsiga ön i Atlanten. Så här blev för övrigt sluttabellen i isländska Pepsi-deild kvenna.
* I kväll spelade Linköping och Kristianstad 1–1 i damallsvenskan, och Kosovare Asllani gjorde mål på sin gamla hemmaplan. Jag måste säga att jag har svårt att engagera mig i kampen om tredjeplatsen. Då är morgondagens möte i Örebro mer intressant. Fast är det intressant nog för att locka någon publik?
Jag är högst tveksam. För dels direktsänds matchen på Tv4sport. Dels följs den av Sveriges första VM-kvalkamp för herrlandslaget. Men den som lever får se…
Efter morgondagens match är det landslagsuppehåll i de europeiska ligorna. Sverige spelar en match som känns så där intressant. Men runt om på vår kontinent spelas klart mer intressanta matcher. För på lördag och onsdag spelas gruppspelet i EM-kvalet klart. Och vi får mer klarhet i vilka nationer som skall spela EM-slutspel här nästa år. Visst skall det bli kul?
Jitex lämnar inget åt slumpen i kampen för att behålla en rejäl marginal ner till nedflyttningsstrecket. Mölndalsklubben värvade två nya forwards precis innan transferfönstret stängde.
Dels plockade de 18-åriga talangen Mimmi Löfwenius från Göteborg FC. Dels hämtade de Nigerias bästa målskytt i det pågående F20-VM:et, 18-åriga Francisca Ordega – som därmed blir utlänning nummer 70 i årets damallsvenska.
Som bekant har Jitex tappat två forwards under sommaren. Dels har kanadensiska landslagsspelaren Christina Julien återvänt till sitt hemland. Dels drog finska landslagsspelaren Annica Sjölund av korsbandet för ungefär en vecka sedan.
Jag såg ju Jitex 3–0-seger mot Djurgården i lördags. Och visst kändes de lilaklädda något trubbiga framåt.
Samtidigt tyckte jag att Sofia Skog visade positiv inställning, och var nära att jobba fram chanser flera gånger. Och jag tänkte att hon nog kan komma att göra nytta framöver.
Men Jitexledningen har alltså gjort bedömningen att de behöver bredda sin forwardslinje.
Mimmi Löfwenius först. Henne har jag bra koll på. Den Alingsåsbördiga forwarden spelade ungefär 1,5 år för Dalsjöfors, och hann där visa att hon har såväl bollbehandling, fräckhet som fart för att bli en riktig toppspelare.
Hon är bra i djupled, och gör ofta det oväntade, vilket kan göra det svårt att hänga med – både för med- och motspelare.
Löfwenius är född 1994, och var med i Sveriges guldtrupp i F19-EM tidigare i år. Hon har väckt uppmärksamhet för sitt hysteriska målfirande i samband med landskampen mot Italien. Se det på den här länken.
Francisca Ordega är född 1993. Jag har sett henne i några matcher i pågående F20-VM. Där har hon gjort fyra mål, och visat både snabbhet och förmåga att vara på rätt ställe när det hettar till. En sådan spelare har Jitex saknat. För i nuläget leder Sjölund den interna skytteligan på fyra mål. Delad tvåa ligger lagkaptenen och mittbacken Sofia Karlsson.
Fifa skrev en text om Ordega nu under F20-VM. Den hittar du här. Och här är ett klipp från 4–0-matchen mot Italien, där Ordega gjorde Nigerias tre första mål. Hon har skrivit på för resten av säsongen, med option på förlängning även över nästa år.
* Därmed är det läge att även skriva några ord om morgondagens semifinaler i just F20-VM. Som bekant sänds matcherna i Eurosport. Kul är att matcherna rymmer fyra lag från fyra olika kontinenter. En signal om att damfotbollen är en sport med stor spridning.
Vill man se Francisca Ordega, spelar hon och hennes Nigeria i den första matchen klockan 9.00 mot USA.
Sett till spelmässiga kvaliteter hittills i mästerskapet håller jag Nigeria som favoriter i den matchen. Efter gruppspelet hade jag satt 75–25 i nigeriansk fördel.
Efter kvartsfinalerna ser jag det här som en ren 50–50-match. Och sådana brukar ju USA vinna…
Afrikas representanter har flera intressanta spelare i Ordega, Desire Oparanozie, Esther Sunday och några till. Men de vacklade i kvartsfinalen, och behövde förlängning för att besegra Mexiko.
Samtidigt visade USA att det här laget också har den klassiska, amerikanska vinnarinstinkten. De vann också sin kvartsfinal efter förlängning. Man gjorde det mot Nordkorea, efter att ha fått bättre fart i kontringarna genom att spela blixtsnabba Kealia Ohai som forward.
* Semifinal nummer två startar 12.30 och känns som den moraliska finalen. Där möts arrangörslandet Japan och regerande mästarinnorna Tyskland.
Båda lagen vann sina kvartsfinaler rätt smärtfritt. Trots japansk hemmaplan håller jag dock tyskorna som favoriter med hela 70–30. Orsaken är defensiv.
Lagen känns ganska jämna när man pratar spets i anfallsspelet. Men medan Japan har haft stora problem med att freda sig i eget straffområde så har tyskornas målvakt Laura Benkarth ännu hållit nollan genom turneringen. Jag tror att den japanska backlinjen kommer att få stora problem med vassa Lena Lotzen – som står på fem mål hittills.
Och så har Tyskland ett sparkapital. Deras storstjärna Dzsenifer Marozsan – som var med och tog guld 2010 – har ännu inte gjort något mål. Fast hon ligger bakom väldigt mycket framåt, och det är en njutning att se hennes bollbehandling i skarvar och mottagningar.
Den enda spelare in mästerskapet som kan mäta sig med Marozsan när det gäller fotbollsestetik är Japans affischnamn, den läckra liraren Yoko Tanaka. Hon har precis som Lotzen gjort fem mål. Och Tanaka måste nog spela på toppen av sin förmåga om Japan skall kunna nå finalen.
Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.
Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.
Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.
Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.
Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.
Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.
I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.
På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.
Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.
Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placeratAli Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.
Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.
Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.
Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.
En blogg om internationell damfotboll 