Knän, Holland, Asllani och Frankfurt

Mandy van den Berg är knäskadad och missar EM. Det är förstås ett tungt bakslag för Holland – och kanske också för Vittsjö.

Van den Berg ersätts av Merel van Dongen i EM-truppen. Hur svår skadan är finns inga uppgifter på ännu, men det finns nog anledning till oro även i Vittsjöleden.

Kopplat till van den Bergs skada är det läge att göra en kort koll på den nationella fotbollen så här en vecka innan EM-premiären.

Tyvärr finns det ytterligare en knäskada att rapportera om. Det är Kif Örebros talangfulla nyförvärv Michelle de Jongh som dragit av korsbandet redan innan hon anlänt till damallsvenskan.

Apropå korsband undrar jag om hur det gick med Johanna Frisk? Någon som sett någon uppgift kring hennes korsband?

Frisks klubb Tyresö har valt att låna ut andramålvakten Jessica Höglander till AIK. Det är förstås bra för talangen Höglander att få speltid på hög nivå. Frågan man ställer sig är dock i första hand vad Tyresö tänker sig för ersättare. Tänker man skaffa en ny uttalad andremålvakt, eller är det en ny prestigevärvning på gång?

Det här är ren spekulation, men Hope Solo har ju kopplats ihop med klubben förr. Och hennes Seattle Reign lär inte nå slutspelet i NWSL.

I övrigt på svensk mark jagar Göteborg spelare att bredda truppen med. Enligt den här artikeln kommer Torbjörn Nilsson att kolla in EM extra noga.

Jag har även obekräftade uppgifter om att GFC har försökt att värva en mittfältare från Jitex. Men att det inte blev någon övergång.

* I Frankrike fortsätter PSG att storsatsa. I dagarna gjorde klubben bland annat klart med franska EM-spelarna Marie-Laure Delie och Laura Georges från Montpellier respektive Lyon. Det innebär ökad konkurrens för Kosovare Asllani. För Delie lär ju slåss om just den platsen Kosse har haft i PSG, den som djupledsgående spjutspets. Svenskan var dock positiv till värvningarna när jag frågade henne i går. Hon sa så här om värvningarna:

”Det tycker jag är skitbra. Det visar att klubben är på väg att ta nästa steg. Vi behöver bredda truppen för att få en bred bänk för Champions League, precis som Lyon har. Jag tror inte att det är färdigvärvat ännu.”

* Frågan är ändå om inte Frankfurt gjort den bästa värvningen i veckan, då de kontrakterat Celia Okoyino da Mbabi. Känslan är att hon kan bli den målskytt som fyller den stora luckan efter Birgit Prinz. Frankfurt lär bli farligt i höstens Frauen-Bundesliga.

Frankfurt är också på väg att tappa sin landslagsmålvakt Nadine Angerer. Ny klubb meddelas närsomhelst.

I Tyskland har även mästarlaget Wolfsburgs förstamålvakt från den gångna säsongen Alisa Vetterlein valt att skriva på för nykomlingen Hoffenheim. Övergången är garanterat en reaktion på att Wolfsburg nyligen knöt upp tyska EM-målvakten Almuth Schult.

Bloggen Spelare 12 har för övrigt en bra lista över sommarens viktigaste övergångar. Den hittar du här.

* Slutligen något helt annat. Expressens EM-bilaga är verkligen jättematig – och på många sätt riktigt, riktigt bra och intressant. Betygsättningen är det man kollar på först, och jag har en del synpunkter där, som jag återkommer till senare. Fast betygsättning är något subjektivt, och där kan man inte säga att något är fel.

Ett grovt fel har jag dock hittat – nämligen slutspelsträdet. Där har man missat hur semifinalerna spelas. Troligen är det just det misstaget som gjort att många av tidningens ”experter” tippar att Frankrike och Tyskland kommer att mötas i final. Men det sannolika är ju att Tyskland, Frankrike och England kommer att hamna på samma halva – och att det är öppet för Sverige på den andra halvan.

Snurrade bort kul bilaga

Eftermiddagens presskonferens för landslaget var ett öppet hus, där spelarna stod till medias förfogande i 1,5 timmar.

Jag hann med sju, eller möjligen åtta intervjuer samt en enkät. Efter sådana presskonferenser är man helt snurrig.

Jag var så snurrig att jag missade att ta med mig något av alla de exemplar av Expressens EM-bilaga som delades ut på presskonferensen. Så jag får väl köpa tidningen i morgon i stället…

Inför presskonferensen hann jag dock bläddra igenom bilagan, och den såg ut att vara riktigt välgjord. Dock tyckte jag vid en skumning att betygsättningen på alla spelare kändes något tveksam – och byggde på gamla meriter. Flera av spelarna i mitt dreamteam fick ju bara treor…

Nämnt dreamteam presenteras för övrigt i nästa inlägg, som kommer redan om några minuter.

En som verkade riktigt nöjd med Expressens bilaga var Lotta Schelin:

Lotta Schelin

Lotta Schelin bläddrar.

Även Aftonbladet kommer för övrigt med en EM-bilaga i dagarna (den 8 juli). Det är förstås väldigt kul att kvällstidningarna satsar så på mästerskapet. Förhoppningsvis säljer de riktigt bra, så att bilagorna får uppföljare.

* Slutligen vill jag passa på att göra reklam för det här programmet på Eurosport. Där gör Lisa Ek, Linda Sembrant och Thomas Dennerby en lysande genomgång av Sveriges EM-grupp. Rekommenderas absolut.

Jag vill se spelare – inte bara Sundhage

Det händer mycket kring EM nu. Jag får nästan dagligen mejl från organisationen, dels om nya satsningar, dels med diverse olika nyheter.

Men det är inte så många av dem sakerna som verkligen tar tag i en. Det mesta liksom bara flimrar förbi.

I veckan har jag fått besked om det projekt som kallas ”Öppet mål”. Det handlar om hur fotbollen skall kunna rekrytera spelare och ledare efter EM.
Projektet lanseras i ett välgjort tv-klipp där Pia Sundhage pratar om fotbollens möjligheter. Hon säger bland annat:

”Det är nu vi kan hjälpas åt att göra svensk fotboll till en vinnare för lång tid framöver.”

Samt:

”Ta chansen – det är öppet mål.”

Nja. Det är inte öppet mål, inte ännu. Men det kan bli om Sverige gör succé i EM.

En annan sak som lanserats under veckan är tävlingen ”Den tolfte spelaren”, där landslagets supportrar kan visa sin lojalitet mot laget genom att ta stöttande bilder, och sedan tagga dem på twitter eller instagram med #den12espelaren.

Sundhage är förstås med även i den lanseringen. Hon säger i pressreleasen:

”Vi har elva starka spelare på planen. Med den 12:e, publiken på läktaren, hoppas vi ta oss hela vägen till Nationalarenan Friends Arena den 28 juli. Heja oss!”

Det är överhuvud taget megafokus på vår förbundskapten. I morgon går en timmes dokumentär om henne på bästa sändningstid, den startar klockan 20.00 i SVT.

Det är förstås bra att Sundhage syns, och profileras. Allt som drar intresse till damfotbollen, och till EM, är förstås bra. Men som jag skrivit förr, förbundet borde ha jobbat mycket hårdare på att lansera och profilera sina spelare.

Det är genom spelarna man kan dra rejäl nytta av EM även efter finalen. För det är spelarna som skall dra publik till damallsvenskan i höst – inte Pia Sundhage.

Får vi framgångar i EM så kommer spelarna automatiskt att profileras. Och då behöver förbundet inte göra så mycket. Men jag tycker ändå att de borde ha förberett det här bättre.

De kunde ha hjälpt media att hitta godbitarna. Exempelvis genom att göra som USA:s förbund gjorde i fjol i youtube-serien ”Back Home”. Där presenterade man många av spelarna genom att besöka dem i deras hemmiljö. Här är länkar till delar av reportagen om Alex Morgan, Hope Solo, Megan Rapinoe och Carli Lloyd.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

Man skulle kunna säga att den här artikeln om Lotta Schelin:s besök hemma i Kållered är ett försök från vårt förbund att göra någon liknande. Men vi snackar lågbudget – extrem lågbudget. Tyvärr.

I stället är det media som på egen hand sköter profileringen av EM-spelarna. Tv4 har exempelvis i veckan haft intervjuer med flera damallsvenska spelare som representerar andra nationer i mästerskapet, som Anita Asante, Veronica Boquete och Kirsten van de Ven.

Men det är de svenska spelarna som behöver lanseras här hemma. Och eftersom landslaget trots allt består av många spelare som huvuddelen av svensk sportmedia har väldigt dålig koll på så kommer det nu att bli de vinklar som är mest lättåtkomliga som kommer att dominera rapporteringen under EM.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Som ett exempel noterar jag på twitter att många damfotbollsfantaster reagerar mot att Josefine Öqvist nu profileras mer i mammarollen än för sitt fotbollsspelare. Det är kanske synd på ett sätt, men jag tycker inte att det finns någon stor anledning att gnälla. För som jag ser det är det bra att spelare profileras för något som är positivt. Och Öqvist måste väl ändå anses vara en positiv förebild till andra mammor?

Jag tycker alltså att förbundet borde ha satsat lite mer på sin marknadsföring av själva landslaget nu inför EM. Det är faktiskt riktigt synd att man inte har tagit chansen.

Visst är det kul att Prins Daniel var på besök i går, vilket man kan se i det här klippet. Och det inslaget har förstås sitt berättigande. Men jag hade hellre sett djupintervjuer med några av lagets spelare, där man får lära känna dem vid sidan av planen.

Stora skadeproblem i Tyskland

Enligt det tyska fotbollsförbundets officiella hemsida blev Kim Kulig i går den femte tyska spelaren på kort tid att tvingas lämna återbud till EM.

På ett landslagsläger svullnade Frankfurtmittfältarens ena knä upp, och hon tvingas därmed dra sig ur den tyska EM-satsningen.

Det handlar om samma knä som Kulig drog av korsbandet i under VM-kvartsfinalen mot Japan 2011. Kuligs skada var början till slutet för Tyskland i VM.

Hur stor skada Kuligs bortfall ställer till i det lägret är förstås något oklart. Klart är däremot att förbundskapten Silvia Neid börjar få en riktigt lång skadelista.

Hittills har följande spelare tvingats tacka nej till EM på grund av skador:

* Linda Bresonik, PSG – hälsenan
* Verena Faisst, Wolfsburg –  körtelfeber
* Viola Odebrecht, Wolfsburg – knäoperation
* Alexandra Popp, Wolfsburg – fotledsskada

Dessutom ingår Frankfurtduon Lira Bajramaj och Simone Laudehr i den tyska bruttotruppen till EM, två spelare som missat stora delar av årets säsong till följd av skador.

Tyskland spelar för övrigt landskamp mot Skottland i eftermiddag. Det blir intressant att se vad Neid ställer för startelva på benen.

Den tyska förbundskaptenen håller på att genomföra en generationsväxling och min uppfattning är att hon ännu inte har hittat sin optimala uppställning ännu. Hon lider lite av överflödets förbannelse, för det vimlar av talanger i tysk damfotboll.

Så faktum är att de här skadorna kanske kan vara positiva för Neid. I varje fall blir hennes val lite lättare.

Neid har inte presenterat den tyska EM-truppen ännu. För tillfället jobbar hon med följande spelare. Och även utan de fem skadade spelarna finns det kvalitet nog för att bärga ytterligare ett guld i det gänget.

Sista chansen att köpa biljetter

I dag är det 30 dagar kvar till EM-premiären. Och klockan 12.00 släpps ytterligare totalt 700 biljetter till de båda utsålda matcherna Sverige–Danmark och Sverige–Italien.

Så ni som har tänkt att se de båda matcherna, men inte har lyckats få biljetter. Ni måste vara på hugget klockan 12.00, för de nya biljetterna lär gå åt fort.

Biljetterna släpps på Ticnet, och det rör sig om 300 till Danmarksmatchen i Göteborg den 10 juli och 400 till Italienmatchen i Halmstad sex dagar senare. Lär mer om biljettsläppet här.

Lång analys av Sverige–Norge

Man kan se en fotbollsmatch på många sätt. Och ofta förändras synen om man ser om den.

Jag har nu sett Sverige–Norge två gånger, med lite olika känsla. Först såg jag ju nästan hela matchen på plats. Då var min uppfattning att Norge var klart bättre de första 20 minuterna i den första halvleken, och likaså knappt en kvart i inledningen av den andra. Slutet av den första halvleken var jämn, medan Sverige hade bra kontroll på matchens sista halvtimme.

Trots att Sverige gjorde två mål under den första halvlekens sista 25 minuter kände jag aldrig att vi hade kontroll under den perioden. Min uppfattning var att norskorna hade ett något bättre, offensivt grundspel, medan Sverige levde på individuella prestationer i första hand från Kosovare Asllani och Lotta Schelin.

Vårt passningsspel var så långt ganska slarvigt och stressat, medan norskorna rullade runt på ett betygligt lugnare sätt.

Känslan på plats var att matchens sista 30 minuter var vår bästa del av matchen. Då hade vi bra kontroll på matchen, och det var mycket närmare både 3–1 och 4–1 än 2–2.

När jag såg om matchen på tv ändrades bilden av de olika perioderna något. De sista 25 minuterna av den första halvleken upplevde jag som bättre än på plats. Vi hade där ett antal snabba kontringar, som skapade oro i Norges svaga backlinje.

Och tvärtom kändes matchens sista halvtimme något sämre på tv än den gjorde på plats – temposvagare. Jag står dock fast vid att det var vår bästa period. Då hade vi lite längre anfall, och vi höll norskorna längre från vårt mål än tidigare i matchen.

Det här med långa anfall skall vi kanske inte vänja oss för mycket vid. Till Tv4 sa nämligen förbundskapten Pia Sundhage att hon insett att vi måste spela ett rakare spel än vad hon tänkt sig från början, och att vi skall ha en låg risknivå på mittfältet.

Jag tycker att det känns som en rimlig analys. Vi har nämligen inte så många boll- och passningstrygga spelare i truppen att vi kan jobba med att ha ett stort bollinnehav. Bäst i disciplinen är ju Caroline Seger, men hon tar å andra sidan ofta stora risker – vilket är väldigt farligt.

I EM blir Sveriges melodi alltså troligen korta anfall i form av snabba kontringar. Då ökar vikten av att ha forwards som kan skapa saker ihop, och på egen hand.

Med tanke på det – och av det jag såg i går – så måste Josefine Öqvist rejält ha stärkt sina aktier för en plats i startelvan. Hennes inhopp var riktigt piggt, det sprutade av energi kring henne.

Ta bara glädjen när hon trodde att hon hade nickat in 3–1, den var underbar att se. Öqvist funkade oväntat bra ihop med Schelin i VM 2011, kanske eftersom motståndarnas backlinjer plötsligt ställdes mot två snabba djupledshot

Nu var Asllani bra i den första halvleken. Hon låg bakom flera kombinationer med Schelin. Men PSG-stjärnan är ändå inte det hot som Öqvist är. Det blir intressant att se hur Sundhage tacklar den här situationen framöver.

Skall vi går över på Schelin, så kanske hon inte är i VM-formen från 2011 ännu. Men det är inte långt ifrån. Rättvänd känns hon sylvass, och hon har ju lite tid på sig att vässa formen ytterligare.

I kontringarna funkade samarbetet med Asllani riktigt bra, då den senare kröp ner som tia och hämtade boll. I det uppställda spelet upplevde jag dock inte att vårt anfallspar jobbade så bra ihop som många ville göra gällande i går.

Jag satt ungefär i höjd med straffområdeslinjen på den sida som Sverige anföll mot i den andra halvleken. Det gjorde att mitt fokus naturligt sett hamnade på försvaret före paus, och på anfallet efter.
Och jag blev förvånad över hur brett det var mellan våra Schelin och Asllani i utgångspositionerna. Det var ibland hela 25 meter, vilket gör att man inte har mycket nytta av varandra. På den punkten blev det bättre när Öqvist flyttades upp.

Det skall dock understrykas att forwards hade bättre understöd från mittfältet på slutet av matchen, så jämförelsen haltar något.

När man jämför vår spets i de båda halvlekarna bör man också betänka att Norge hade två olika mittförsvar. De norska mittbackarna före paus, framför allt Marita Skammelsrud Lund, hade en riktigt dålig dag.

Hon var feg och osäker. Dessutom låg den norska backlinjen väldigt brett, vilket innebar lilla julafton för Lotta Schelin. Med Trine Rönning och Nora Holstad Berge som mittbackar upplevde jag att Norge fick ett tajtare och tryggare försvar.

Norge har stark offensiv. Men förbundskapten Even Pellerud verkar våndas över hur han skall formera sitt mittförsvar. Det är ett problem man haft i några år. Jag var på plats i Wolfsburg och såg norskorna mot Brasilien i VM 2011. Jag tyckte länge att de spelade jättebra, och var väl så bra som Brasilien. Men plötsligt stod det 0–3 – mycket på grund av ett svagt mittförsvar.

Gåtan verkar inte vara löst. Men min gissning är att det kanske blir Maren Mjelde och Rönning till slut? Eller möjligen Holstad Berge. Hur som helst måste Skammelsrud Lund måste ha diskat sig själv som mittback i går. Hon får koncentrera sig på att ta en ytterbacksplats.

Lund var inblandad i 1–1-målet – som var ett svenskt klassmål. Det kom ur ingenting, från en ren rensning. Det var verkligen världsklass av vårt anfallspar, men knappast av det norska försvaret. Skammelsrud Lund var rejält passiv mot Schelin i förstaläget, vilket gjorde att tillbakanicken till Asllani blev perfekt.

När Schelin sedan i läge två fick bollen rättvänd var det för sent för Norge. Där är hon en av världens bästa spelare.

Vårt 2–1 är också frukten av svagt norskt försvarsspel. De ligger för högt med laget, och låter Sara Thunebro lägga in en långboll till Schelin på jätteytan bakom backlinjen. I läge två har vi lite flyt, då Mjelde ändå vinner duellen mot Schelin. Rensningen hamnar på fötterna på Marie Hammarström, som placerar in bollen.

Avslutet med väntertån visar återigen att det viktigaste inte är att skjuta hårt – utan att träffa mål.

Just Hammarström spelade en kvart på vänsterkanten, och var sannolikt den ytter som stärkte sina aktier mest i går. Varken Antonia Göransson eller Emmelie Konradsson hade någon bra dag. För Göransson lär platsen i startelvan hänga riktigt löst. Konradsson den stora förloraren, och får nog koncentrera sig på att ens komma med i EM-truppen.

Sverige var som allra bäst den kvart då vi hade Hammarström på kanten och Lisa Dahlkvist i mitten. Då hade vi två bollvinnare på mittfältet, vilket framför allt gynnar Caroline Seger. Hon kunde flytta upp en bit, och vi fick längre anfall.

Dahlkvist och Hammarström lär båda finnas med i EM-elvan mot Danmark den 10 juli – om ingen av dem drabbas av skador.

Det gör garanterat även Seger. Fast jag tycker fortfarande att hon får ut alldeles för lite av sin talang. Hon borde kunna äga mittfältet under mycket längre perioder än hon gör. I går gjorde hon det som vanligt i cirka tio minuter.
Jag börjar undra om hon någonsin blir en 90-minutersspelare. När hon hamnar i defensiva positioner tar hon alldeles för stora risker. Det behöver hon inte göra. Hon kan spara chansningarna till den så kallade sista tredjedelen.

I går var hon inblandad i Norges ledningsmål. Seger är för mycket lirare i det läget. Får man en så dålig passning på egen planhalva är det bättre att bara skicka ut bollen till inkast än att försöka göra något konstruktivt.

Passningen kom från Jessica Samuelsson. Jag ser att hon hyllas på många håll i dag. Jag måste säga att jag är tveksam. Visst har hon hjärta, och en härlig anfallsvilja. Men räcker det?

Ett modernt sätt att se på ytterbackar är att de har varit bra om de kommit runt på kanten två–tre gånger, och slagit inlägg. Att de släppt förbi sin ytter gång på gång spelar mindre roll – om det inte har blivit mål på något av de anfallen.
För mittbackar är det tvärtom. De kan stå för hur många fina uppspel som helst, de är underkända om de släpper sin motståndare mer än en gång.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Caroline Graham Hansen utmanar Jessica Samuelsson.

Jag satt på första parkett och såg hur Caroline Graham Hansen gång på gång tog sig förbi Samuelsson. När jag såg om matchen räknade jag till att Hansen kom förbi vid fem av åtta försök. Samuelsson skall vara glad att Nilla Fischer, Caroline Seger med fler fanns till hjälp och stoppade norskan.

Visst är Graham Hansen fantastiskt bra. Men defensivt är Samuelsson är ytterback av internationell klass ännu. Inte ens nära. Och hon tar ibland för stora risker i passningsspelet. Norges mål är ett exempel på det, av flera i gårdagens match.

Trots det är Jessica Samuelsson just nu mitt val som högerback i EM. Mycket på grund av att konkurrensen är tunn. Lina Nilsson är en likvärdig spelare, fast med mindre energi än Samuelsson. Annica Svensson hade varit mitt förstaval om hon hade fått spela i Tyresö. Men Svensson verkar vara helt körd.

När vi är i backlinjen så blir jag mer och mer övertygad om att Fischer och Charlotte Rohlin kommer att klara jobbet som mittbackar. Och Thunebro är stabil. Hon gör sällan en riktigt dålig match.

Då är målvaktsfrågan mer intressant. Kristin Hammarström gjorde en klart godkänd insats i går, och förtjänar att fortsatt vara vår nummer ett. Visst var hon möjligen lite felplacerad på Norges mål. Men det var en överraskande sekvens, och jag lastar henne inte för det.

Däremot är jag mer orolig för hörnor och inläggsfrisparkar. Där har både Hammarström och Sofia Lundgren periodvis stora problem. Lundgren ställdes inte på några svårare problem under sina 20 minuter i går. Däremot var Hammarström snett ute på hörna i början av andra halvlek.
Skall man ändå ge henne lite positiv feedback för situationen så vågade hon gå ut, och störde nog ändå Trine Rönning tillräckligt mycket för att norskans nick skulle gå i stolpens utsida.

Slutligen några ord till om Norge. Att Ingvild Stensland och Solveig Gulbrandsen var toppspelare visste man ju. Jag imponerades även framför allt av Kristine Hegland, Ingvild Isaksen samt de båda 95:orna. Graham Hansen är nämnd. Målskytten Ada Stolsmo Hegerberg är precis den straffområdesspelare jag vill ha i Sverige. Hon har en makalös förmåga att vara först på bollen i närheten av målet. Och hon tvekar inte, utan drar till direkt.

Det var min långa analys av Sverige–Norge. Jag tog lite bilder också. De lär komma upp någon gång framöver. När vågar jag inte ens gissa. Jag ligger ganska rejält efter när det gäller att lägga upp bilder från olika matcher.

Binis EM-trupp är klar

Frankrikes förbundskapten Bruno Bini kände tydligen inget behov av att vänta till sista stund med att nominera sin EM-trupp. Kanske för att ligan är färdigspelad, och att han vill få så mycket tid som möjligt med sina spelare inför mästerskapet.

För han presenterade sin trupp redan i dag. Så om det inte blir några skador är det följande 23 spelare som skall försöka spela hem medaljer i Sverige:

Målvakter
Sarah Bouhaddi (Lyon)
Celine Deville (Lyon)
Karima Benameur (PSG)

Backar
Corine Franco (Lyon)
Wendie Renard (Lyon)
Laura Georges (Lyon)
Laure Boulleau (PSG)
Jessica Houara (PSG)
Ophélie Meilleroux (Montpellier)
Sabrina Delannoy (PSG)
Julie Soyer (Juvisy)

Mittfältare
Camille Abily (Lyon)
Elise Bussaglia (Lyon)
Camille Catala (Juvisy)
Amandine Henry (Lyon)
Louisa Necib (Lyon)
Sandrine Soubeyrand (Juvisy)
Gaëtane Thiney (Juvisy)

Forwards
Sandrine Bretigny (FFC Frankfurt)
Marie-Laure Delie (Montpellier)
Eugénie Le Sommer (Lyon)
Elodie Thomis (Lyon)
Laetitia Tonazzi (Lyon)

Jag saknar ju förstås Sonia Bompastor. Men hon har ju varit ute i kylan ett tag.

På pappret kanske Frankrike har det bästa, och mest samspelade laget. Spelarna kommer ju huvudsakligen ifrån Lyon. Och därför borde fransyskorna egentligen vara guldfavoriter i EM. Fast för mig är de ändå bara utmanare.

Dels har de en svår lottning. Det är högst troligt att de får Tyskland i kvarts- eller semifinal. Och att dessutom England hamnar på samma halva i slutspelsträdet.

Dels har det här franska landslaget en ful ovana att snubbla på mållinjen. Vad jag kan hitta har Frankrikes landslag aldrig lyckats ta en mästerskapsmedalj i EM, VM eller OS.

I tre raka mästerskap har man hamnat precis utanför prispallen. I EM ”räcker” det ju att gå till semifinal för att få medalj. 2009 föll fransyskorna efter straffläggning mot Holland i kvartsfinal.

I VM 2011 blev det semifinal. Där blev USA för svårt, och i bronsmatchen vann Sverige som bekant med 2–1, trots decimerat manskap på slutet.

I OS i fjol skakade Frankrike verkligen Japan i semifinalen. Elise Bussaglia missade bland annat en straff. Det blev ingen final. Och i bronsmatchen föll man mycket överraskande mot Kanada.

Men om fransyskorna klarar av att bryta medaljförbannelsen – då har de definitivt kvalitet att gå hela vägen.

* I mitt förra inlägg glömde jag att länka till förbundets tv-klipp om startelvan mot Norge. Men nu är det gjort.

* I England verkar Louise Fors vara i storform. Hon bjuder på några läckra nummer i det här klippet. Dock hade nog Soccerway fel i sin skytteliga. Fors har inte gjort tre, utan bara två mål i WSL. Den noteringen räcker till en delad fjärdeplats.

Folkesson och startelvan

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson

Hanna Folkesson missar EM. Hon skadade tydligen högerknät på dagens träning, och enligt landslagsläkaren Per Lindblom har Umemittfältaren sex veckors vila framför sig.

Bittert för Folkesson, som varit lite av årets överraskning. Hon kändes verkligen högaktuell för EM-truppen.

Bittert även för Umeå som på kort tid tappat två av sina viktigaste defensiva kuggar. Fast för UIK blir den här skadan sannolikt inte tillnärmelsevis lika kostsam som Emma Berglund:s. För stämmer läkare Lindbloms prognos missar Folkesson bara tre damallsvenska omgångar.

Utan Folkesson tillgänglig för Pia Sundhage minskar förstås konkurrensen på centralt mittfält i landslaget. Fast där rör vår förbundskapten ändå runt lite till morgondagens Norgemöte.

Hade någon frågat mig för ett par veckor sedan hade jag tvärsäkert sagt att Sundhage inte kommer att göra mer än någon enstaka ändring i sin uppställning jämfört med Islandsmatchen i Växjö.

När truppen kom blev jag lite mer osäker, men trodde nog fortsatt att startelvan från Islandsmatchen skulle vara intakt till tio elftedelar. Ett byte är ju framtvingat då Emma Berglund är borta.

Men det blev alltså tre nya spelare, och ytterligare två positionsbyten. Intressant.

De nya spelarna är då först och främst förstås Charlotte Rohlin, men Sundhage provar även en helt ny högerkant med Jessica Samuelsson och Emmelie Konradsson. Dessutom flyttar hon över Antonia Göransson på vänsterkanten och tar in Marie Hammarström i mitten.

Ut ur startelvan får utöver Berglund även Lina Nilsson och Lisa Dahlkvist. Defensivt har jag inget stort förtroende för Nilsson, så det bytet välkomnas. Dock återstår det även för Samuelsson att visa att hon håller på den internationella scenen.

När det gäller Dahlkvist är jag lite splittrad. Hon är en makalös vinnarskalle, och på så sätt vill man gärna ha henne på planen. Dock håller hennes kortpassningsspel ofta ganska tveksam klass, vilket ju är dåligt för vårt anfallsspel. Det blir således intressant att se var Hammarström kan göra ihop med Caroline Seger centralt.

Det skall sägas direkt, att i ingen av de matcher där jag har sett Göteborg i år har jag imponerats av Hammarström. Men hon är å andra sidan den typen av spelare som gör stor nytta i det tysta, och som man märker mest när hon inte är med – eftersom det då märks att något saknas.

I övrigt är Norgekampen högintressant med tanke på att det är sannolikt att vi stöter på norskorna igen i EM. Det kan nämligen ske både i kvartsfinal och i semifinal. Med tanke på den snöpliga strafförlusten i Algarve cup skulle det sitta fint med en seger nu.

Personligen vill jag gärna se Kosovare Asllani och Lotta Schelin fungera bra ihop som anfallspar. Det tycker jag inte de har gjort så ofta hittills. Det har mest varit arbete en och en.
Totalt sett tycker jag att Sundhage har alldeles för många likadana forwards i sin trupp. Asllani, Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Josefine Öqvist och Jenny Hjolman är alla sex snabba djupledslöpare. Men det är inga spelare som man kan spela ett inläggsspel mot. Det är inte heller forwards man kan lyfta fram bollar mot.

Jag skulle gärna se att Sundhage plockar bort några av djupledslöparna och tog med någon spelare som kan ändra matchbilden mer. Exempelvis någon av våra unga juniorer.

Inte heller yttrarna lär springa in i straffområdet och nicka in bollar. Vi gör alltså bäst i att hålla bollen så nära Linköping Arenas usla gräsmatta som möjligt mot nickstarka norskor i morgon.

Apropå norskor så hittar du Norges trupp till morgondagens landskamp här.

Även om jag antar att de flesta räknat ut hur Sveriges startelva ser ut så avslutar jag med att ge hela här: Kristin Hammarström – Samuelsson, Nilla Fischer, Rohlin, Sara Thunebro – Konradsson, Seger, M Hammarström, Göransson – Schelin och Asllani.

Avpark är 15.30, och matchen direktsänds på Tv4sport.

Va, Saade? Stefan Örn!

Såg tidigare i dag att Eric Saade är artisten som framför den officiella EM-låten. Det fick mig knappast att göra kullerbyttor av glädje. Jag hoppats på att man skulle välja något tyngre namn. Gärna en kvinna.

Men visst, Eric Saade är ju väldigt populär hos en yngre, kvinnlig publik. Och kan de tjejerna lockas till fotbollsarenorna framöver genom den här låten så är det ju väldigt bra.

Huruvida själva låten ”Winning Ground” är någon höjdare eller inte är ännu så länge svårt att veta.

Men jag såg på den här länken att Pia Sundhage:s systerson Stefan Örn har varit med och skrivit den. Och honom har jag varit ledare för i Elfsborg, så räkna med att det är en kanonlåt…

I kväll vill jag se en skinande Schelin

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Jag tänkte bjuda på ytterligare ett inlägg inför Champions Leaguefinalen. I matchguiden från i natt så var min inriktning 100 procent på själva matchen.

Men för oss svenskar har ju finalen även en hyperintressant laddning – i form av Lotta Schelin, väl värd att avhandla i ett separat inlägg.

Jag är nämligen rätt övertygad om att Schelins insats i kväll kan få effekter på Sveriges EM-insats.

Att Schelin är vår i särklass största stjärna – det är självklart. Och vi måste få henne att skina när det drar ihop sig i EM. En svaghet hon haft under sin karriär är att hon inte har varit de stora matchernas spelare.

Sedan hon först blev ordinarie i landslaget, och ganska omgående även dess affischnamn, har Sverige bara överlevt en utslagningsmatch i ett mästerskap – kvartsfinalen mot Australien i VM 2011. I övrigt har vi misslyckats i måstematcherna.

Det hänger förstås inte bara på Schelin. Men jag har haft känslan av att hon har vantrivts med att ha press på sig. Att hon gärna gömt sig bakom lagkompisar i avgörande lägen. Hon har sagt saker som att ”det hänger inte på mig” eller ”vi är elva spelare i laget”.

Och hon har förstås rätt. Alla elva måste prestera. Men när inte stjärnan klarar trycket finns det en uppenbar risk att den även drar ner resten av laget.

I Lyon finns det mer utrymme att gömma sig bakom lagkompisarna än det gör i landslaget. Schelin har således betydligt större utrymme att misslyckas i sitt klubblag än hon har i landslaget. Det har Pia Sundhage insett – och vår förbundskapten verkar också ha fått Schelin att inse vilken betydelse hon har för landslaget.

Förhoppningsvis kan även Schelin börja tycka om stjärnrollen.

Positivt är att hon verkar bli bättre och bättre på att hantera stora matcher. Hon avgjorde exempelvis franska cupfinalen i fjol, och i årets seriespel har hon klivit fram i flera toppmatcher.

I en TT-intervju säger hon själv att det här har varit hennes bästa säsong någonsin. Att få kröna den med att spela en avgörande roll i Champions Leaguefinalen skulle förstås lyfta henne ytterligare.

Och därmed skulle det även hjälpa vårt landslag. För det skulle innebära att Lotta Schelin kommer till hemma-EM fullproppad med självförtroende. Vilket givetvis vore det bästa som kan hända.

Så vad vill jag då se från Schelin i finalen?

Jag vill se henne skina. Jag vill kunna se på henne att hon älskar att det är final – och att hon verkligen tänker göra allt för att själv få spela hjälterollen.

Helst vill jag förstås att hon gör mål. Men att göra mål är inget man kan kräva – bara önska. Däremot tycker jag att man kan kräva att hon som forward i världens bästa klubblag är med skapar ett par vassa målchanser. Och när läget dyker upp vill jag se att hon får sina avslut mot mål

EM är nära – det är dags att vakna nu

Det har blivit hög tid att ge Svenska Fotbollförbundet en rejäl känga igen.

Från att ha varit helt odugliga på att marknadsföra sitt damlandslag efter VM-bronset 2011 har jag tyckt att de under det senaste halvåret skött sig ganska bra som EM-arrangör.

Men när jag i morse läste Glenn Hysén på twitter insåg jag att det som förblindat mig är genidraget att rekrytera Pia Sundhage. Utöver det finns det väldigt mycket mer att önska.

Så här twittrade Hysén (det är tre hopklippta inlägg):

”Varför promotar inte Svenska Fotbollförbundet sina spelare nu när det är EM för damer? Nu är det ju drömläge för tjejerna i damlandslaget att bli idoler för unga tjejer runt om i Sverige. Jag märker ju knappt att det är EM, var är bilderna, reportagen?”

Då vaknade jag till.

Det där är ju en av mina käpphästar. För att en sport skall kunna få ett lyft måste man jobba stenhårt på att profilera sina stjärnor. Stenhårt. För när EM är över är det kring starka spelarprofiler som damfotbollen skall bygga vidare på sitt varumärke.

Det räcker inte att ha en populär förbundskapten, som syns i alla sammanhang. Vi måste också ha minst en handfull som Medel-Svensson känner igen. Minst. Och det har vi inte.

Jag tror knappt att en allmänt sportintresserad svensk i dag kan nämna fem spelare i det svenska landslaget. Den siffran måste ökas rejält i sommar. Spelarna måste bli igenkända.

I dag är det mindre än två månader till EM – närmare bestämt 56 dagar. Och förbundet förser folk och media med alldeles för lite material. Alldeles för lite.

Jag tycker att det är en rimlig målsättning från förbundets marknadsavdelning att alla större svenska medier åtminstone skall nämna EM varje dag under de två sista månaderna.

För att uppnå det målet måste man bli mycket bättre på att förse media med material. Så sätt Informationsavdelningen i arbete. Det finns väl förhoppningsvis lite folk med nyhetsnäsa där.

Jag tycker att förbundet från och med i dag borde ha ett dagligt pressmeddelande där de berättar dagens bästa EM-nyheter. Där borde det finnas en biljettbarometer. Det borde vara en eller flera spelare som bloggar om sin uppladdning inför mästerskapet. Man borde ha gästkrönikor från spelare/ledare/journalister i de övriga elva deltagande nationerna. Och så vidare.

Som exempel borde förbundet förse alla medier med nyheter som den att EM-aktuella Johanna Almgren återigen har knäproblem, och riskerar att missa EM. Men den har inte ens gått att läsa på damfotboll.com.

Jag kikade lite på hur det ser ut på förbundets EM-hemsida. Där har man satsat på helt fel material. Det är dags att förse supportrarna med reportage om EM:s stora stjärnor.

Vad händer efter EM?

När jag jobbar med den här bloggen skriver jag ibland ner någon tanke, och sparar som utkast. Utkasten ligger i en speciell mapp.

När jag i dag kikade igenom de cirka tio aktuella utkasten upptäckte jag det här inlägget, som jag trodde att jag hade publicerat för flera veckor sedan.

Efter några små uppdateringar funkar det nog nu också:

Härom dagen var 54430 EM-biljetter sålda – 25 procent av de som släppts. Och även om organisationskommittén pratar om tidig succé vill jag nog vänta ett tag innan jag ropar hej.

Mer om det längre ner i inlägget. För först vill jag leka med tanken att det verkligen blir succé. Då är frågan hur svensk damfotboll skall bära sig åt för att kunna rida på vågen, och göra att sporten får ett lyft även på längre sikt.

Invigningsceremoni inför finalen

Fullsatt under VM-finalen i Frankfurt 2011

Frågan var aktuell av flera skäl för ett tag sedan. Först kom tanken när jag läste den här artikeln från tyska tidningen Rheinische Post. Den handlar om att den medvind som tysk damfotboll fick i samband med VM för drygt 1,5 år sedan numera helt och hållet är borta.
Efter VM hade Frauen-Bundesliga en 39-procentig uppgång i publikintresse. Snittet ökade från 836 (2010/11) till 1121 (2011/12). Men uppgången var tillfällig. För den här säsongen är man tillbaka på 797, alltså lägre än det var innan VM.

Tvärtom har VM nästan varit negativt. För att många klubbar trodde på en mycket större uppgång, vilket har gjort att tysk damfotboll nu lider av baksmälla.
För på många sätt är det för högt uppskruvade förväntningar, som innebar en ohälsosam lönekarusell i samband med VM, som har lett till att forna topplaget Duisburg står på ruinens brant. Och redan förra våren valde ju Hamburger SV att dra sig ur högstaligan av ekonomiska skäl.

Frågan om hur Sverige skall undvika liknande baksmälla aktualiserades ytterligare när jag nyligen såg dokumentären Dare to Dream, om hur damfotbollen erövrade USA. Den är i högsta grad sevärd, och finns i tre delar på Youtube. Del 1, del 2 och del 3. Den handlar förstås nästan uteslutande om USA, men berättar ändå ganska mycket om damfotbollens korta historia i stort.

Där får man se hur 1990-talets spelare som Mia Hamm, Julie Foudy, Joy FawcettMichelle Akers och Christine Lilly själva drog ett jättelass för att hjälpa till med att göra fotboll till en tjejsport i USA. Det är lätt att glädjas åt hur spelarna i slutet av sina karriärer äntligen fick tjäna lite pengar på sitt idrottande.
Avgörande för den stora ökningen av intresset var förstås hemmamästerskap som OS 1996 och VM 1999.

Svenska Fotbollförbundet och EM:s organisationskommitté jobbar nu hårt med att locka folk till EM-arenorna. Och det är förstås jättebra.
Men jag hoppas också att någon parallellt jobbar med hur man skall gå vidare efter EM – om det blir succé. För det är inte mycket tid att göra på, utan det måste finnas en plan.

När Sverige tog VM-brons för två år sedan fanns det ingen plan. Tvärtom var förbundet handlingsförlamat efter mästerskapet. Det dröjde hela 8,5 månader innan landslaget visades upp på hemmaplan igen. Då hade bronsyran lagt sig för länge sedan.

Den bristfälliga förmågan att ta vara på intresset från VM 2011 fick effekter. LdB FC Malmös klubbdirektör Niclas Carlnén sa så här till mig i höstas:

”Alla bedömde nog att effekten av VM-bronset och OS skulle vara större.”

Nyligen konstaterade hans kollega i Linköping, Anders Mäki, följande på klubbens hemsida:

”Det var en felbedömning från min sida och kanske även från damfotbollen i stort, att vi skulle ha mer dragningskraft av landslagets framgångar i VM. Vi fick inte alls samma uppsving som efter VM 2003 och det känns tyvärr som att folk väljer bort damfotbollen när de ska engagera sig i något i dagens stressade informationssamhälle. Damfotbollen har liksom hamnat i ett vakuum.”

Förbundets sömn efter VM-bronset var alltså dyr för svensk damfotboll. Men man kan alltså få chansen att reparera lite av misstaget.

Nu lanseras Pia Sundhage stenhårt. Men även Lotta Schelin syns i ganska många sammanhang. För sportens skull måste folk lära sig namnen på fler spelare. Många fler.

Jag minns hur det var efter VM 2003. Plötsligt hade Victoria Svensson en agent, och började sovra mellan uppdragen. Det var inte längre självklart att hon svarade på telefon, eller gav sin gamla lokaltidning en intervju. Möjligen var det bra för henne – men inte för sporten.

För affischnamn är livsnödvändigt, och ju mer de syns, desto bättre för damfotbollen. Att försöka skapa stjärnor är således förbundets och EFD:s uppdrag före, under och efter EM.

I USA fick Mia Hamm:s ansikte dra ett jättelass under sportens ungdom. Hon blev fotbollens superstjärna efter Atlanta-OS 1996. Mycket på grund av att hon både var en bra spelare – och att hon var snygg.
Jag vet att exempelvis Lotta Schelin inte tycker om att det skrivs om utseende, utan vill att det skall vara 100 procent fotboll. Det är en fin tanke, men jag tror att Schelin nog bör tänka om – åtminstone lite grand. För inte beror väl David Beckham:s kändisskap bara på hans fotbollskvaliteter?

Det går att dra nytta av ett vackert utseende, och ändå behålla sin trovärdighet som idrottare.

Så till det här med försäljningssuccén till sommarens EM. Det har ju länge känts självklart att det skall vara fullsatt på Sveriges gruppmatcher, och jag har räknat med minst 30000 på finalen. Det som kommer att avgöra om hela EM blir en succé är dock hur många biljetter som säljs till övriga matcher.

Sveriges premiär mot Danmark är utsåld. Och till finalen har minst 8000 biljetter sålts.

Men till de 19 matcher som Sveriges inte kan spela har det sålts få biljetter. Bland annat har bara 700 sålts till stormatchen Frankrike–England.

Det är ett mönster som nästan 100-procentigt liknar fiaskomästerskapet i Finland för fyra år sedan. Där drog värdnationen fulla hus, medan det var tomt på övriga matcher.

EM:s organisationschef Göran Havik är medveten om problemen. Han sa så här på upptaktsträffen:

”Det krävs väldigt hårt arbete med de matcher som inte Sverige spelar.”

Hoppas verkligen att det arbetet lyckas.

Ingen av guldfavoriterna imponerar

Det är ganska exakt fyra månader till avspark i EM, och de favorittippade lagen verkar göra allt för att slippa guldtryck.

För inget av de fyra lag som är tänkbara mästare – Tyskland, Frankrike, England eller Sverige – har ju övertygat helt under den här veckans spel. Jag tänkte gå igenom dem ett efter ett:

* Sverige. Här känner ni till resultaten. Ett lite längre klipp från segern mot Island finns här.

* Frankrike. Jag såg just sista 20 minuterna när fransyskorna med nöd och näppe spelade 1–1 mot ett reservbetonat Brasilien. Louisa Necib kvitterade på straff in minut 96. Då hade man innan dess i sin jakt på utkämning kostat på sig att missa en straff (Eugenie Le Sommer) och ha ett stolpskott – Necib i 92:a.

Brasilien kom till spel utan Marta, Cristiane, Erika och ytterligare ett par välkända spelare. Man hade till exempel okända Thais Picarte i mål. Trots det var man alltså snubblande nära att besegra Frankrike.

Lagen möttes också i onsdags. Även då blev det kryss – 2–2. Och även då kvitterade fransyskorna på straff på slutet. Då var de Gaetane Thiney som stod för utjämningen.

Frankrike har nu sex raka kryss. Och oförmågan att döda matcher kan kosta fransyskorna dyrt i EM. För törsten efter framgång är stor i Frankrike. Trots att de har en av världens på pappret klart bästa trupper har man ju misslyckats med att ta medalj i såväl EM 2009 som VM 2011 och OS 2012.

Tysklands startelva

Tyskland från förra årets Algarve cup

* Tyskland. Laget har inte förlorat sedan VM-kvartsfinalen mot Japan 2011. Och då var det ju oavgjort efter ordinarie tid. Senaste nederlaget under 90 minuter kom mot USA den 3 mars 2010. Men på senare tid har tyskorna fastnat i kryssträsket – precis som Frankrike.

Gårdagens 2–1-seger mot Japans reservbetonade lag i Algarve var Tysklands första vinst efter fem raka oavgjorda matcher. Se bilder därifrån här. Där framgår att Japan tilläts skapa rätt mycket framför Almuth Schult. Och att Tyskland vann på att japanskornas målvakt gjorde en megatavla på en frispark från Dzsenifer Marozsan.
Japanmatchen i all ära. Framför allt undrar man lite över onsdagens 0–0-match mot Danmark. Har det möjligen gått lite grus i det tyska maskineriet?

* England. Har öst in mål, men även haft svängdörrar i defensiven. Man slog till slut Italien i onsdags med 4–2 – se bilder därifrån här. Jordan Nobbs pärla till 1–0 är högst sevärd.
I går blev det 4–4 i en rekordsvängig tillställning mot arvfienden Skottland. Se höjdpunkter från den matchen här.

Att släppa fyra mål mot Skottland imponerar inte på mig. Det gör för övrigt inte det engelska försvarsspelet på något av de båda klippen med höjdpunkter. Så inte heller England verkar alltså ha hittat segerspåret ännu i år.

Trots att det är grus i favoritlagens maskineri så lär EM-guldet hamna hos något av de fyra nämnda lagen. Klasskillnaden är så gigantisk inom europeisk damfotboll att övriga åtta EM-lag spelar statistroller. Eller ja, EM-lottningen är ju sådan att ett av statistländerna kommer att få spela semifinal.

* Bland de lagen som utmanar om den semifinalplatsen har Norge och Danmark imponerat mest under veckan. De spelade för övrigt 0–0 inbördes i en händelserik match i går. Se höjdpunkter från den här.

I Sveriges grupp ingår ju just danskorna – samt Finland och Italien. Finskorna har besegrat Holland med 2–1, och förlorat mot Kanada med samma siffror. Bilder från Kanadamatchen finns på den här länken. Matchens två första mål är sevärda skott i krysset. Först en placerad bredsida från Emmi Alanen, sedan en distinkt vrist från Jonelle Filigno. Finskorna pressade för kvittering på slutet, och känns ändå ganska starka.

Italienskorna verkar däremot inte så formstarka. De föll alltså mot England med 4–2 i onsdags, och följde upp med ny förlust i går – 0–2 mot svårspelade Nya Zeeland.
På klippet ovan från England–Italien så känns inte italienskornas backlinje så stabil som man är van vid att italienska försvar skall vara.

Varför gör inte förbundet bättre reklam för Camp Sweden?

Jag har tidigare berättat om att herrlandslagets supporterklubb Camp Sweden tänker ställa upp för damerna i sommar.

För de som vill sitta i klacken så finns det beställer man biljetter enligt instruktioner i den här länken.
Vill man dessutom vara med och jobba med tifon och andra arrangemang så är det här länken att klicka på.

I den senare länken framgår också att Camp Sweden tänker arrangera supportermarscher till samtliga Sveriges EM-matcher. Ni som varit ute i världen och följt herrlandslaget i de senaste mästerskapen vet hur häftiga de marscherna brukar vara.

I ett utskick till alla landets föreningar med damfotboll på agendan berättar Camp Sweden att det uppskattades till att 25000 personer deltog i marscherna under EM 2012. Bland annat bestod tåget till Sveriges öppna träning av 3000 personer.

När EM-biljetterna släpptes för en vecka sedan använde EM-arrangören hashtagen #den12espelaren på twitter. Fast jag såg nästan ingen reklam för att den mest inbitna supportrarna skulle köpa biljetter på den sektion där man blir den tolfte spelaren – alltså Camp Swedens.
Där tycker jag nog att förbundet borde ha informerat bättre. Eller vill de inte ha en röststark klack i sommar?

Lönekonflikt skakar Englands landslag

England är rankat fyra i Europa, och är således en av de hetaste medaljkandidaterna i sommarens EM-slutspel – där ju just fyra lag får medalj.

Så här i början av EM-året skakas det engelska landslaget av en lönekonflikt mellan spelare och förbund.

Jag måste säga att jag inte exakt fattar vad det handlar om. Men det verkar som att 17 landslagsspelare under de senaste tre åren har haft lön från förbundet på 16000 pund per år – motsvarande 168000 kronor med dagens växlingskurs.
Nu vill spelarna ha en högre löneförhöjning än de 2000 pund per år som förbundet föreslår.

Jag kan som sagt inte detaljerna. Uppgifterna kommer från brittiska Eurosport, som inte namnger spelarna, men skriver att det handlar om nästan alla engelska OS-spelare.
Jag antar att spelarna måste ha lön från sina klubbar också. Men har de inte det, så är förstås inte 15000 kronor någon lysande månadslön.

Eftersom det för tillfället inte finns något avtal mellan förbund och spelare är nu landslagets föreliggande träningsläger i La Manga hotat. Ingen bra start på ett EM-år.

* På andra sidan Atlanten uppger The Equalizer att NWSL-klubbarna i går fick förslaget till fördelning av de 56 landslagsspelarna som skall avlönas av förbunden i USA (24 spelare), Kanada och Mexiko (16 spelare vardera).
Det innebär att uppgifterna sannolikt kommer att bli offentliga när som helst. Det är ju nämligen bara tio dagar kvar till den första NWSL-draften.

* I Sverige har de flesta klubbarna nu dragit igång försäsongsträningen. Hos Linköping var Charlotte Rohlin tillbaka på planen. Glädjande. I länkad artikel noteras också att AIK:s Jennie Nordin är och känner sig för i Östergötland. Samt att LFC söker ytterligare en forward och en kantspelare.

Hos Kristianstad skall truppen bantas. Men man söker fortfarande en ytterback och en defensiv mittfältare. Det framgår av den här artikeln, där man också för en fin uppställning av KDFF:s nuvarande trupp, samt av deras försäsongsschema.

Jag gissar att de svenska klubbarna startar rätt lugnt. Försäsongsupptakten håller nog inte i närheten av samma intensitet som den gör i Tyskland. Där har Antonia Göransson och Turbine Potsdam rivstartat sin försäsong. Norska nyförvärvet Andrine Stolsmo Hegerberg twittrade så här nu i kväll:

”Treningsleir. Syv treninger på to døgn, eller 11 t og 20 min på to døgn om du vil.”

Sju pass. Drygt elva timmar. Hoppas inte Göransson ätit så mycket skinka och praliner under helgerna…