I kväll 18.00 i Kiev och på Tv10 (sändningen startar 17.30) gör Lyon och Wolfsburg upp om titeln bäst i Europa.
Det är två lag med högklassiga offensiva spelare, så det skulle kunna bli en sprakande fotbollsfest. Men jag är rädd att det kommer att bli tillknäppt och målsnålt.
De två senaste årens finaler har slutat 1–1 och 0–0 och sedan vunnits av Lyon på straffar. Och nu kommer båda lagen från varsin mållös toppmatch.
0–0 är alltså tyvärr ett utgångstips i den här vidöppna finalen.
Jag bedömer lagen som jämnstarka, men måste jag tippa sätter jag 51–49 i Lyons favör.
Orsakerna är Lyons lite större vinnarvana i Champions League, samt att laget borde ha en liten fysisk fördel genom att de fått en dags längre vila, samt att Wolfsburg faktiskt tvingades till förlängning i lördags.
Wolfsburg borde å andra sidan ha fått med sig en positiv känsla, eftersom de till slut faktiskt vann den tyska cupfinalen.
Något som talar för att det här kan bli en målfattig final är att det här är två lag som inte släpper in så många mål. Både Lyon och Wolfsburg har totalt fyra insläppta i tävlingsmatcher sedan årsskiftet. Noterbart dock att Wolfsburg har hållit nollan i ligan under 2018.
Jag känner mig rätt säker på båda lagen kommer att ställa upp med startelvor som är väldigt lika de som användes förra helgen.
Då startade Lyon (4–2–3–1) så här mot PSG:
Sarah Bouhaddi – Lucy Bronze, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard, Selma Bacha – Saki Kumagai, Amandine Henry – Eugénie Le Sommer, Dzsenifer Marozsán, Amel Majri – Ada Hegerberg.
Inhoppare: Camille Abily, Shanice van de Sanden och Delphine Cascarino.
Och Wolfsburg (4–2–3–1) använde följande manskap i cupfinalen mot Bayern München i lördags:
Almuth Schult – Anna Blässe, Nilla Fischer, Lena Goessling, Noelle Maritz – Claudia Neto, Sara Björk Gunnarsdottir – Caroline Graham Hansen, Pernille Harder, Lara Dickenmann – Ewa Pajor.
Inhoppare: Isabel Kerschowski, Joelle Wedemeyer, Zsanett Jakabfi och Ella Masar McLeod.
Noterbart här är att varken Neto eller Masar McLeod får spela i finalen, då de representerat Linköping respektive Rosengård i den här turneringen. En trolig lösning blir att Joelle Wedemeyer går in i mittförsvaret, och att Lena Goessling flyttar upp och tar Netos plats.
Hos Lyon är frågan om 17-åriga Bacha startar, eller om man drar ner Majri som vänsterback. I så fall får man plats för Abily eller van de Sanden, och där tror jag att Abily är det hetaste alternativet. van de Sanden har inte gjort någon ”EM-succé” i Lyon.
Båda lagen har målvakter med jättehög högstanivå, men som båda då och då gör rätt uppseendeväckande missar. Vi får väl hoppas att det inte avgörs på någon sådan.
För det finns ju mängder av potentiella matchvinnare i de här båda lagen. Hos Lyon tänker man först på trion Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer och Dzsenifer Marozsan, och hos Wolfsburg på Pernille Harder, Ewa Pajor och Caroline Graham Hansen.
Tipset är alltså Lyon, men nog hade det varit kul om Nilla Fischer fick höja pokalen för första gången? Hon vann ju turneringen 2014, men få var hon inte lagkapten för Wolfsburg, vilket hon ju numera är.
Personligen är jag på väg till Gävle för att bevaka herrallsvensk fotboll. Lär därför tyvärr inte kunna se matchen förrän tidigast i morgon. Så vi får se när det blir tid att skriva om den.
I kväll är det ju även två damallsvenska matcher i form av Hammarby-Linköping och Djurgården-LB07. Där tippar jag seger för LFC och kryss på stadion.
Det har blivit dags för den femte och sista delen av Den stora EM-guiden. Det är således dags att avslöja hur guld och silver fördelas i mitt tips. Mina finallag är alltså England och Tyskland.
Innan jag fortsätter vill jag klargöra att procentsiffrorna i guiden vad gäller guld- och medaljchans är bedömda chanser nu, alltså inför mästerskapet. Jag har försökt att hålla isär de bedömningarna och mina tips. Det har exempelvis gjort att min bedömning är att Sverige på förhand har större medaljchans än Norge, mycket beroende på att svenskorna har en på pappret enklare grupp.
Nu till de båda lag jag tippat fram till finalen. Medan nästan alla experter nämner Tyskland och Frankrike som de stora guldfavoriterna har England fått smyga med i skymundan. Det känns lite konstigt, eftersom det engelska laget är högklassigt.
Det är dessutom ett lag som har byggts upp under en längre tid och är väl samspelt. Det blev bästa europeiska lag i VM för två år sedan, där man tog bronset efter seger mot just Tyskland i matchen om tredje pris. Där var ju laget dessutom smärtsamt nära en finalplats, ni minns väl att man föll på ett självmål i 92:a minuten mot Japan i semin.
En del av mig vill sticka ut hakan och tippa engelskt guld. Men jag har ju dragit fram Tyskland till finalen, och i stora finaler har ju tyskorna haft en makalös förmåga att vinna. Tyskland har totalt varit i tolv finaler i OS, VM eller EM – och vunnit elva. England har nått två finaler – och förlorat båda.
— Steph Houghton MBE (@stephhoughton2) July 13, 2017
2) England
Världsrankning: 5 – har som bäst varit rankat som nummer 4.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) Skottland den 19 juli 20.45, 2) Spanien den 23 juli 20.45, 3) Portugal den 27 juli 20.45.
Guldchans: 20 procent
Medaljchans: 60 procent
Tips: Vinner sin grupp, tar sig till final – men där förlorar man mot Tyskland.
Profiler: Stephanie Houghton, Lucy Bronze och Jordan Nobbs.
Trolig startelva: Karen Bardsley – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Millie Bright, Demi Stokes – Toni Duggan, Jade Moore, Jill Scott, Jordan Nobbs – Francesca Kirby och Jodie Taylor.
Kommentar: England gjorde fiaskoresultat vid EM i Sverige 2013. Laget tog bara en poäng, blev sist i sin grupp – och fick åka hem med svansen mellan benen. Misslyckandet blev slutet på posten för förbundskapten Hope Powell.
Hon ersattes av Mark Sampson, som nu haft nästan fyra år på sig att bygga sitt lag. Han lär känna sig färdig, i varje fall drar jag den slutsatsen ifrån att han tog ut sin EM-trupp redan den 3 april, alltså tre månader innan han behövde och även innan den engelska ligan drog i gång för året.
Den rekordtidiga uttagningen var förstås bra för de uttagna, som kunde känna trygghet under våren. Men det var ju förstås tveksamt för spelare på gång uppåt. De fick ju aldrig chansen.
England är nu rankat som tredje bästa europeiska lag bakom Tyskland och Frankrike. Och engelskorna skall verkligen ses som första utmanare till de stora favoritnationerna. Under året har förbundskapten Sampson i princip spelat med två olika landslag – och båda har visat klass.
Man har i och för sig förlorat med uddamålet både mot just Tyskland och Frankrike, men man har vunnit med 1–0 borta mot USA…
…och på sistone visat god form genom att rada upp segrar mot Österrike, Schweiz samt Danmark.
Kollar man på truppen skulle jag säga att svagheten finns på målvaktssidan, även om jag fått känslan av att båda alternativen Karen Bardsley och Siobhan Chamberlain är betydligt säkrare nu än de var för några år sedan.
I backlinjen har man många intressanta spelare. Jag tycker ju att England just nu har världens bästa högerback i Lucy Bronze. Hon är duktig defensivt, och dessutom ett offensivt vapen. Lödet i hennes högerdoja går ju inte av för hackor. Framför allt har hon smällt en ett par grymma mål på halvvolley.
Man har även en väldigt bra frisparksskytt i mittbacken Steph Houghton. Hon ställde in siktet under lördagen:
Offensivt kommer garanterat den lilla liraren Jordan Nobbs att ligga bakom mycket. Hon smyger in från kanten och letar efter luckor för att slå precisa genomskärare. Nobbs är en underskattad speluppläggare med härlig speluppfattning och bra känsla i de fasta situationerna. Min uppfattning är att hon redo att få ett brett internationellt genombrott.
Och skulle Nobbs ha en dålig dag kan England alltid kasta in pålitliga Karen Carney, som ju också är en kreativ spelare som utgår från kanten. Centralt är Jill Scott en duktig djupledslöpare.
Längst fram på topp har man fyra heta forwards. Fran Kirby och Jodie Taylor har varit förstavalen under våren, de har också båda varit vassa på att hitta målet. På sistone har dock även Ellen White visat het målform, vilket innebär angenäma problem för förbundskapten Sampson.
Som grädde på moset finns ju även spektakulära Toni Duggan, som blev klar för Barca i förra veckan.
Jag skriver spektakulära eftersom Duggan är lite av expert på att göra drömmål. Utöver Duggan är alla i det engelska laget hemmabaserade. Att de engelska klubblagen numera erbjuder professionell träning har förstås också hjälp till att lyfta landslaget.
Och i det här mästerskapet kommer England att gå vidare ur gruppspelet. Laget skall slå Skottland och Portugal. Frågan är bara hur långt det bär. Jag tror att engelskorna har bra chans i en kvartsfinal, även om man skulle stöta på Frankrike.
Men mer troligt är att det blir som mitt EM-tips, alltså att England vinner grupp D och slipper fransyskorna i kvarten. Vilket det än blir av Schweiz, Island eller Österrike är det en match England skall vinna. Engelskorna känns även som klara favoriter i semifinalen mot Norge eller Sverige. Men något engelskt guld tror jag alltså inte på. Guldet går nämligen till…
Tyskland
1) Tyskland Världsrankning: 2 – har som bäst varit rankade som nummer 1.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Sverige den 17 juli 20.45, 2) Italien den 21 juli 20.45, 3) Ryssland den 25 juli 20.45.
Guldchans: 25 procent
Medaljchans: 70 procent
Tips: Tar EM-guld – som alltid.
Profiler: Dzsenifer Marozsan och Sara Däbritz.
Trolig startelva: Almuth Schult – Anna Blässe, Kristin Demann, Babett Peter, Carolin Simon – Sara Däbritz, Linda Dallmann, Lina Magull – Dzsenifer Marozsan – Svenja Huth, Hasret Kayikci.
Kommentar: Tyskland har en fantastisk EM-historia. Efter ett inledande misslyckande 1984 – man missade topp åtta i det första Europamästerskapet – har man dominerat stort. Tyskorna har vunnit åtta guld på de senaste nio EM:en.
Till slutspelet i Sverige 2013 kom man med ett nytt och orutinerat lag. Man inledde också svagt med kryss mot Nederländerna och förlust med Norge, vilket väckte massor av frågetecken. Men till slut stod tyskorna ändå där med guldmedaljerna – som de brukar. Ni minns väl Anja Mittag:s guldmål?
Lagbilden en bit upp i inlägget är för övrigt Tysklands startelva från finalen på Friends Arena för fyra år sedan. Där hade man följande uppställning (4–2–3–1): Nadine Angerer – Leonie Maier, Saskia Bartusiak, Annike Krahn, Jennifer Cramer – Nadine Kessler, Lena Goessling – Lena Lotzen, Dzsenifer Marozsan, Simone Laudehr – Celia Sasic (hette då Okoyino da Mbabi).
Det är inte många spelare från det guldlaget som är kvar fyra år senare. Tyskland har inte bara bytt förbundskapten från stenhårda Silvia Neid till mjukare Steffi Jones, man har också genomfört en närmast total generationsväxling.
Faktum är att man även får klara sig utan stora delar av det gäng som vann OS-guld i fjol. Trion Melanie Behringer, Krahn och Bartusiak har slutat att spela med landslaget. Dessutom har startspelarna Alexandra Popp och Melanie Leupolz fallit bort på grund av skador. Goessling ingår i truppen, men är matchotränad efter att ha missat hela våren till följd av skador.
Även i OS inledde Tyskland för övrigt knackigt, man föll bland annat mot Kanada i gruppspelet. Men återigen reste sig tyskorna och stod till slut där med guldet. Man har helt enkelt en svårslagen vinnarkultur, som gör att man lätt tippar tyskt.
Nu är det långt ifrån självklart med tyskt guld i Nederländerna. Det är fler lag än vanligt som utmanar, och generationsväxlingen har gjort att årets tyska lag alltså är ännu mer oprövat än det som vann 2013.
Tyskland har ändå massor av högklassiga spelare, så många att man ju återigen har ansett sig ha råd att peta Lyonspelaren Pauline Bremer – precis som i OS. Man frågar ju sig vad hon kan ha gjort förbundskaptenerna för ont. För i min värld borde hon vara självklar i den tyska truppen.
Trots få profiler och avsaknad av Bremer tycker jag att nya förbundskaptenen Steffi Jones håller på att skapa något spännande. Hon har lämnat den gamla tyska stilen med fysik och tyngd för att bygga ett lag som spelar på teknik och fart. Spelstilen är ett 4–3–3 där lagkaptenen och storstjärnan Marozsan har en fri roll. Det är just hon som skall bära laget.
Men det finns fler spännande spelare i den preliminära startelvan. I genrepet mot Brasilien hade Jones exempelvis valt ett otroligt offensivt balanserat tremmannamittfält. Det bestod av Sara Däbritz, Linda Dallmann och Lina Magull – tre rätt småväxta spelare som jag snarare ser som forwards än bollvinnare. Det blir spännande att se hur deras arbetsfördelning kommer att se ut.
Här är förresten ett väldigt roligt litet tips till Pia Sundhage på hur man effektivt kan stoppa Magull…
Linda Dallmann är en annan ny bekantskap på mittfältet. Hon har en grym teknik, är en riktig bolltrollare som blir spännande att följa.
Men det saknas alltså en mer utpräglad bollvinnare på det tyska mittfältet. Det är överhuvud taget stora frågetecken för defensiven. Målvakt Almuth Schult blandar och ger. I genrepet mot Brasilien bjöd hon exempelvis på ett väldigt billigt mål.
Det finns även frågetecken för mittförsvaret. Där hade tyskorna problem i fjol, och det känns inte starkare i år. Ändå är jag alltså så tråkig att jag tror att det går som vanligt – att Tyskland ändå vinner.
Jag tror nämligen att tyskornas anfallsspel kommer att vara såpass bra att det kompenserar försvarsbristerna. När det gäller målgörandet är det inte självklart vem det är som skall kliva fram.
Tyskorna gjorde 35 mål i EM-kvalet, Alexandra Popp var bästa målskytt med sina fem fullträffar. Ingen annan gjorde fler än tre mål.
Nu när Popp är skadad är det upp till andra att ta över. Som det har sett ut på våren kommer Steffi Jones satsa mer på kvicka, tekniska och rörliga forwards än på fysiska. Det var exempelvis duon Hasret Kayikci (Freiburg) och Svenja Huth (Potsdam) som startade på topp i genrepet. Lite intressant att Jones valt oprövade Kayikci som blev trea i Frauen-Bundesligas skytteliga på tolv mål före vinnaren Mandy Islacker, som gjorde 19.
Slutligen en liten kommentar till tipsen kring tyskorna. Jag tror att laget vinner grupp B, mycket beroende på att de möter Sverige i första omgången, och svenskorna aldrig brukar vara bra i sina öppningsmatcher.
I kvartsfinal tippar jag en spännande drabbning mot Nederländerna, en match som borde kunna bli rätt målrik. Men både där och i semin mot Spanien tror jag att den tyska vinnarmentaliteten väger tungt. Det gör den även i finalen mot England – och därmed fastnar jag vid ett förutsägbart och allmänt dödstråkigt tips: Tyskland tar guld igen.
Det var min presentation av alla EM-lagen. Vill ni läsa fler genomgångar rekommenderas de som finns i engelska tidningen The Guardian. Den är förstås på engelskal, och där har skribenter från respektive land fått kommentera sitt eget lag i ett kort stycke. Det är mycket läsvärt.
Så här med mindre än 24 timmar till avspark tänkte jag även passa på att dela ut en titel till Island.
Det är ju inte mycket som talar för att laget kommer att vinna någon medalj i EM. Men islänningarna vinner uppladdningen på knockout. Man blir ju närmast rörd när man ser bilderna från när laget i går lämnade flygplatsen Keflavik för att åka till Nederländerna:
Om det finns en risk att det inte blir någor firande efter EM gäller det att passa på innan. Guld till Island i den disciplinen alltså.
Det blir isländskt guld även i disciplinen om från vilket land de mest påkostade och väl genomarbetade reklamkampanjerna med EM-spelare kommer. Har ni inte sett dem är det bara att njuta av de här båda klippen:
Nu är det dags att sätta punkt, och börja ladda för söndagens öppningsmatch mellan Nederländerna och Norge.
Förutsättningarna för den beskrivs här på holländska av Sverigebekanta Kirsten van de Ven. Trots att jag normalt tycker att holländska är ett omöjligt språk förstår man ju vad hon säger i det här inslaget. Eller hur?
I dag spikades den 23-mannatrupp som skall föra tillbaka Tyskland upp på världsfotbollens topp.
Som väntat har den en härlig blandning av ungt och gammalt. Även om det inte är jättemånga fler 90-talister än vad vi har i den svenska truppen så är det betydligt fler 90-talister som kommer att spela bärande roller. Och flera av de unga spelarna är födda en bra bit in på 90-talet. Yngst är redan rutinerade 96:an Pauline Bremer.
Tyvärr saknas några världsspelare på grund av olika skäl. Tyngst och tråkigast är förstås att inte världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, kommer till spel. Det var högst väntat, men inte desto mindre tråkigt.
Saknas gör också Wolfsburgs lovande back Luisa Wensing – även hon är skadad – samt gravida PSG-spelaren Fatmire Alushi.
Det hindrar inte att det tyska laget kommer att vara en av guldfavoriterna i Kanada. Den tyska truppen har varit samlad ett tag, dock har det då varit med 26 spelare. De tre som nu fick lämna plats var målvakten Lisa Weiss (Essen), backen Kathrin Hendrich (Frankfurt) samt Wolfsburgs ytter Anna Blässe.
Det innebär att den slutliga truppen ser ut så här:
Backar:
2. Bianca Schmidt och 3. Saskia Bartusiak (Frankfurt), 4. Leonie Maier (Bayern München), 5. Annike Krahn och 17. Josephine Henning (PSG, Frankrike), 14. Babett Peter (Wolfsburg) samt 15. Jennifer Cramer och 22. Tabea Kemme (Potsdam).
Mittfältare:
6. Simone Laudehr och 10. Dzsenifer Marozsan (Frankfurt), 7. Melanie Behringer, 9. Lena Lotzen och 16. Melanie Leupolz (Bayern München), 20. Lena Goessling (Wolfsburg) samt 23. Sara Däbritz (Freiburg).
Forwards:
8. Pauline Bremer (Potsdam), 11. Anja Mittag (Rosengård, Sverige), 13. Celia Sasic (Frankfurt), 18. Alexandra Popp (Wolfsburg) samt 19. Lena Petermann (Freiburg).
I dag har för övrigt en annan guldfavorit spelat träningsmatch, nämligen de regerande mästarinnorna Japan. De vann med 1–0 mot Nya Zeeland inför 14 154 åskådare. Segermålet gjordes av legendaren Homare Sawa.
Rapporterna gör dock gällande att japanskorna inte imponerade speciellt mycket i spelet. Det lilla jag har sett av Japan tidigare i vår känns laget sämre än det var för fyra år sedan. Men förbundskapten Norio Sasaki har ju sagt att han har ett bättre lag nu än han hade vid VM-guldet 2011 och OS-silvret 2012.
I dag mönstrade han följande startelva: Erina Yamane – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Nahomi Kawasumi, Aya Miyama, Homare Sawa, Yuri Kawamura – Kozue Ando och Yuki Ogimi. Alltså nästan rakt igenom spelare som varit med i de senaste två stora internationella mästerskapen.
Enligt lokaltidningen i Wolfsburg, WAZ – Wolfburger Allgemeine, kommer de dubbla Europamästarinnorna VfL Wolfsburg kommande vecka att presentera japanska forwardsstjärnan Yuki Ogimi som sitt senaste nyförvärv.
Yuki Ogimi skjuter
Det är definitivt den tyngsta värvningen i europeisk damfotboll hittills i vinter. Ogimi, som då hette Nagasato, var inhoppare i VM-finalen 2011. Sedan dess har hon utvecklats rejält som spelare och har de senaste åren varit Japans storstjärna bredvid Aya Miyama.
Överraskande valde Ogimi att lämna Turbine Potsdam och flytta till engelska Chelsea sommaren 2013. Nu ser det alltså ut som att forwarden återvänder till tyska ligan efter 1,5 år i WSL.
Personligen gillar jag Ogimis spelstil skarpt. Hon är hyfsat snabb, stark och väldigt bollskicklig. Dessutom är hon duktig i luftrummet. De senaste åren har hon varit med på mina listor över världens bästa spelare. Kanske borde hon ha varit med även på 2014 års lista. Fast eftersom jag bara har sett henne spela en gång under året – mot korpmotstånd i Asiatiska mästerskapen hade jag helt enkelt inte underlag för att ta med henne på min topplista.
Med värvningarna av Potsdams offensiva speluppläggare Julia Simic och Ogimi får Wolfsburg en fantastisk bredd på sin trupp. På twitter föreslogs i natt följande startelva:
Almuth Schult – Luisa Wensing, Nilla Fischer, Babett Peter, Noelle Maritz – Lena Goessling, Nadine Kessler – Caroline Graham Hansen, Lina Magull, Alexandra Popp – Ogimi.
Det skulle samtidigt innebär att Wolfsburg kommer att sitta på två internationella topplag, då spelare som Simic, Vanessa Bernauer, Martina Müller, Anna Blässe, Stephanie Bunte, Verena Faisst,Zsanett Jakabfi med fler är förpassade till bänken.
Eftersom Wolfsburg är kvar i både tyska cupen och Champions League samt att Frauen-Bundesliga har ett komprimerat program på våren till följd av sommarens VM kommer laget nästan att spela två matcher hela vägen. Således kan den breda truppen komma till nytta.
För FC Rosengård blir den svåra uppgiften att ställas mot Wolfsburg i kvartsfinalen av WCL nu ännu svårare. Lagen möttes ju i åttondelsfinal i november 2013. Då blev det 2–1 till tyskorna i Malmö och 3–1 i Wolfsburg. Therese Sjögran kommenterade de båda matcherna så här i tidningen Match förra våren:
”Hade vi gjort mål på våra chanser hade vi vunnit hemmamatchen med 3–0. Minst. Det var liksom inga dussinlägen, det var klara chanser. Och det var inte så att vi fick slita för varje läge, vi spelade bara så bra. Sen är det alltid tufft att åka ner dit och ha ett 2–1-underläge. Hade vi bara vunnit hemma och parkerat bussen borta… Så nära är vi liksom. Det handlar ju om att när man möter de bästa lagen så måste man sätta sina chanser.”
Som jag ser det är det där inte så bara. Det som gör ett klasslag till ett klasslag är att det är bättre på att utnyttja sina chanser än andra lag. Wolfsburg är ett klasslag.
Visst har Rosengård en starkare trupp än vad LdB FC Malmö hade för 1,5 år sedan och bättre chanser till våren. Å andra sidan var Wolfsburg inne i en liten formsvacka just den perioden under hösten 2013 och man har en mycket bredare trupp nu. Kryddas den truppen i veckan med Yuki Ogimi förbättras oddsen rätt rejält till att Wolfsburg skall bli första klubben att vinna WCL tre år i rad.
På torsdag smäller det. Då spelar Tyresö FF sin största match någonsin. Att det är den största hittills råder det ingen tvekan om. Och troligen kommer man inte hit igen, för tyvärr finns det ju inget som tyder på att klubben skall kunna klara ekonomin.
Det är alltså första och sista chansen för klubben, som ju nästa säsong som bäst spelar i elitettan.
Jag har förr skrivit om att det borde vara tveksamt om Uefa verkligen vill att ett konkursbo tar hem den största titeln som finns. Jag gissar att reglerna snart skrivs om så att klubbar som står under rekonstruktion utesluts ur Uefas turneringar – något som dessutom vore en högst rimlig regeländring.
Jag tycker alltså inte att Tyresö borde ha fått spela final på torsdag. Men nu gör de det. Och med hjälp av ett lån från fotbollsförbundet har de alltså kunnat resa till Lissabon. Därme så lämnar jag krisen för ett tag, och lägger fokus på själva fotbollen. För många av spelarna är det här deras livs chans att vinna den finaste av titlar inom klubbfotbollen. Jag gissar att de är beredda att offra både det ena och det andra.
Jag ser dock Wolfsburg som ganska klara favoriter. Varför?
Här kommer en utläggning:
* Tyresö FF–VfL Wolfsburg
Torsdag 20.30 på Stadium Do Restelo i Lissabon
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina
TV: SVT1 och Eurosport
Tips: 40–60.
Troliga startelvor:
Tyresö: Carola Söberg – Meghan Klingenberg, Linda Sembrant, Whitney Engen, Line Röddik Hansen – Veronica Boquete, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist – Malin Diaz, Christen Press, Marta Vieira da Silva.
Tränare: Tony Gustavsson
Wolfsburg: Almuth Schult – Luisa Wensing, Nilla Fischer, Josephine Henning, Stephanie Bunte – Anna Blässe, Lena Goessling, Nadine Kessler, Verena Faisst – Alexandra Popp, Martina Müller.
Tränare: Ralf Kellermann
Tyresö FF:
Laget är nykomling på den här nivån. Även de flesta spelarna är nykomlingar. För även om man har en namnkunnig trupp så är det inte så många av spelarna som varit på planen i någon riktigt stor final. Marta är ju det lysande undantaget. Hon har spelat mängder av finaler, inklusive i OS och VM. Hon har vunnit Champions Leauge – som då hette Womens cup, men hon har också lämnat flera stora finalerna som förlorare.
Även Lisa Dahlkvist har spelat final i Champions League tidigare, samt Carola Söberg och Madelaine Edlund. Men de två sistnämnda riskerar att få börja på bänken. Och ingen av de tre har lyckats vinna någon titel. I övrigt är vanan av internationella finaler liten i Tyresölägret.
Lisa Dahlkvist
Det som talar för Tyresö är att man slår ur underläge mot de regerande mästarinnorna. Och som kontringslag är 2012 års svenska mästarinnor svårslagna. Christen Press är inte bara blixtsnabb, hon är också en riktig matchvinnare. Känslan är att hon bara blir bättre ju större matchen är. Vi får se hur riktig den känslan är…
När det gäller kontringsspelare har man ju förstås även Marta – självklart en fantastisk spelare att kontra på.
Passningsläggare har man en hel hög. De avgörande bollarna skall i första hand komma från Vero eller Malin Diaz. Men även alla backarna och Caroline Seger är duktiga passningsspelare.
Även om tränare Gustavsson gärna pratar om Tyresös kollektiv ser jag laget som en samling stjärnor som spelar ihop. När jag tänker Tyresö tänker jag mer individer än kollektiv. Det står stor kontrast mot finalmotståndarna, vilket jag snart återkommer till.
Det som talar mot Tyresö är att deras målvakter är oprövade. Vilken målvakt som Tony Gustavsson kommer att välja är egentligen den enda öppna frågan kring startelvan. Han har deklarerat att Carola Söberg och Tinja-Riikka Korpela är jämna. Jag gissar att han kommer att välja Söberg. Men det är en ren gissning från min sida. Själv hade jag nog valt Korpela, då Söberg har darrat i avgörande matcher i damallsvenskan de senaste åren.
Visst finns det fler frågetecken i Tyresös lag. Men då pratar vi skador, och i första hand Vero och Marta. Men som sagt. Spelarna har valt att härda ut ett par månader i ett konkursbo för att få spela den här matchen. Och alla lär verkligen göra allt för att få kliva ut på planen.
Malin Diaz
Och är alla friska och hela lär det bli de tio spelare jag skrivit ovan. För jag tror att Malin Diaz får förtroende före Madelaine Edlund. Diaz var utmärkt både i kvarts- och semifinal, och hon visade i finalen av F19-EM häromåret att hon har bra psyke i avgörande lägen.
Intressant med Tyresö är att de har en massa taktiska småfinesser att plocka fram lite då och då. Det kan handla om ett par minuters omflyttningar för att röra om. Senast mot Göteborg hörde jag exempelvis hur tränare Gustavsson coachade fram en tre minuter lång extraoffensiv i slutet av den första halvleken. Den gick ut på att Lisa Dahlkvist plötsligt flyttade upp som central forward, och så slog man långa uppspel som hon skulle skarva. Det ledde till två halvchanser.
Enligt Gustavsson har man en hel hög sådana taktiska drag att plocka fram på torsdag. Något sådant skulle kunna bli avgörande.
VfL Wolfsburg: Precis som Tyresö är klubben relativt ny på den här nivå. Sedan man klev in i Champions League hösten 2012 har man inte förlorat en enda match. Första säsongen slutade med finalseger. I den andra är man nu framme vid final.
Och även om Wolfsburg som klubb är färsk på den här nivån har man till skillnad från Tyresö en hel hög spelare med vana att spela stora internationella finaler. För utöver alla spelare som var med och vann trippeln i fjol så har man flera spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Och flera som vunnit både EM och VM på landslagsnivå.
Mästarinnorna Wolfsburg har alltså väldigt mycket större finalrutin i truppen än utmanarna.
På minuskontor har man att det vimlar av frågetecken till följd av skador. En hel hög spelare lider av större eller mindre blesyrer. Ett av de större är mittbacken Josephine Henning som sträckte sig för cirka två veckor sedan, och riskerar att missa finalen. Men är det någon gång man skall chansa så är det ju i en Champions Leaguefinal. I fjolårets final dök exempelvis Zsanett Jakabfi upp i startelvan, trots att hon inte varit aktuell för den under en längre tid.
En frisk Jakabfi är för övrigt en kanonspelare. Före och efter juluppehållet förra året såg jag ungerskan som en av världens bästa spelare. Då fullständigt sköljde hon fram längs Wolfsburgs högerkant. Dessutom hade man Verena Faisst som var vass på vänstersidan. De båda försåg i första hand vassa forwardsen Martina Müller, Alexandra Popp och kanske även Conny Pohlers med fina inlägg och inspel. Bakom dem dyker ofta även Nadine Kessler upp i bra nicklägen.
Lena Goessling
För drygt ett år sedan var det alltså kantspelet som var lagets styrka. Nu är det inte lika påtagligt, även om det fortfarande är bra. Men nu ser jag mer Wolfsburg som en otroligt stark lagmaskin. Man liksom nöter ner motståndet. Inte minst genom sin lysande fysik.
Man har nämligen massor av nickstarka spelare att slå inlägg mot. Dessutom har man en av världsfotbollens bättre frisparks- och hörnläggare i Lena Goessling.
Efter Göteborgsmatchen senast konstaterade Tony Gustavsson att fasta situationer blir oerhört avgörande. Han sa:
”Nilla Fischer är brukar ju synas när landslaget radar upp sig inför match, men när Wolfsburg ställer upp sig har de fem–sex spelare som är lika stora som Fischer.”
Så är det. I tur och ordning skulle jag nog nämna Nadine Kessler, Fischer, Alexandra Popp, Luisa Wensing och Martina Müller som de största hoten vid fasta situationer. Och det är inte lätt att försvara mot ett lag med minst fem starka huvudspelare.
Min favorit bland de fem är lagkapten Kessler. Hon är kortast, men har kanske allra bäst tajming i sina inlöpp. Dessutom känns hon som en riktig vinnarskalle – en sådan karaktärsspelare som varje tränare hade velat ha i sitt lag.
Nadine Kessler
Wolfsburg är alltså ett lag bestånde av elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå. Startelvan ovan är i högsta grad preliminär. Dels för att skadesituationen i laget är högst oklar. Men även för att Ralf Kellermann har så många taktiska möjligheter att flytta runt att det inte går att förutse hur han tänker.
För vem kunde förutse draget att spela Alexandra Popp som vänsterback mot Elodie Thomis i fjolårets Champions Leaguefinal? Ett riktigt genidrag.
Vi får se vem av tränarna som gör genidragen på torsdag. Hursomhelst skall det bli riktigt kul att få se ett svenskt lag i en stor final. Det är också kul att vi får minst en svensk segrare. Jag har redan snuddat vid Nilla Fischer. Hon är också en riktig karaktärsspelare. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om hon kommer att spela en riktig huvudroll på torsdag.
Almuth Schult
Skall man leta svagheter i Wolfsburg är det att man, beroende på hur man ställer upp, ibland är lite tröga i backlinjen. Dessutom är Almuth Schult en något ojämn målvakt. Oftast håller hon mycket hög klass. Men ibland blir hon övermodig och ger sig ut på vådliga utflykter.
På förhand är Wolfsburg ändå självklara favoriter. Men Tyresö har absolut en god chans att vinna den titel man drömt om. En väldigt god chans.
I kväll 20.30 smäller det. Då spelas årets match på klubbnivå – i varje fall i Europa. Kanske även i världen.
För det råder ju ingen tvekan om att det är Europas två bästa klubblag som drabbar samman i Champions League-finalen på Stamford Bridge.
Tyskland och Frankrike är Europas ledande damfotbollsnationer för tillfället. Och det är ju just Tysklands och Frankrikes klart bästa klubbar som möts.
Även med skadefria trupper hade jag hållit Lyon som klara favoriter, då till 65–35. Nu har Wolfsburg flera tunga skador, vilket gör att jag ökar favorittrycket på Lotta Schelin och hennes lagkompisar till 80–20.
Att Lyon är mina självklara favoriter beror delvis på deras rutin. Klubben har ju tre raka finaler bakom sig – och två raka titlar. De har gjort 40–1 på sina åtta matcher fram till dagens final – och då har man ändå mött bland annat Malmö och Juvisy. Dessutom är deras svit av tävlingsmatcher utan förlust under ordinarie tid nu uppe i 119. Det är verkligen makalöst imponerande siffror.
Wolfsburg däremot är som lag helt färskt på den här nivån. Fast skenet bedrar ändå en aning. För i truppen har man inte mindre än sju spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Av dem är dock Viola Odebrecht avstängd, och troligen kan inte heller Alexandra Popp spelar på grund av skada.
Dessutom är det klart att man måste avvara Verena Faisst och Selina Wagner. Troligen kan däremot duktiga ungerskan Zsanett Jakabfi vara aktuell för ett inhopp. Hon gjorde nämligen oväntad comeback i tyska cupfinalen i helgen.
På Lyons skadelista finns endast Laetitia Tonazzi. Det innebär att tränare Patrice Lair har en stor mängd klasspelare att välja mellan. Jag tippar på att han väljer att placera landslagsspelare som Sabrina Viguier, Elise Bussaglia, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann samt japanska Shinobu Ohno på bänken från start. Det är fem spelare som hade gått in i startelvan i de flesta andra klubblag i världen.
Lyon har varit ostoppbara hela säsongen. Ända fram till förra veckan. Då förlorade de ju egentligen efter straffläggning mot Montpellier i franska cupen. Men som bekant fattade inte domaren det, utan gav storlaget en andra chans.
Men Wolfsburg lär ha varit på plats, och kanske fick de några tips på hur man gör för att stoppa Lyon.
För egen del kommer jag tyvärr inte att kunna sitta klistrad framför Eurosport vid avspark. Jag jobbar, och det är allsvensk fotboll på Borås Arena – Elfsborg–Brommapojkarna. Det blir alltså till att spela in finalen, och se den i efterhand.
Då hoppas jag få se en sprakande uppvisning i anfallsfotboll. För det är båda lagen kapabla att bjuda på. En av nycklarna i matchen blir hur Wolfsburgs vänsterback – troligen orutinerade Maren Tetzlaff – klarar att försvara mot illersnabba Elodie Thomis.
En annan nyckel blir förstås kampen om det centrala mittfältet, där Lena Goessling och Nadine Kessler måste förhindra Lyons fantastiskt spelskickliga trio Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib från att slå öppnande bollar mot Thomis och Schelin.
Som sagt, det blir en riktigt intressant final.
Jag har inte sett någon siffra över antalet sålda biljetter. Men jag är rädd att läktarna kan gapa rätt tomma på Chelseas hemmaarena. Hoppas jag är fel ute i min rädsla, för Lyon och Wolfsburg är verkligen två lag som förtjänar att göra upp om pokalen inför en fullsatt arena.
Slutligen, här är lagens troliga startelvor:
VfL Wolfsburg (4-4-2): Alisa Vetterlein – Luisa Wensing, Josephine Henning, Ivonne Hartmann, Maren Tetzlaff – Anna Blässe, Lena Goessling, Nadine Kessler, Lina Magull – Martina Müller och Conny Pohlers. Olympique Lyonnais (4-2-3-1): Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Camille Abily, Amandine Henry – Elodie Thomis, Louisa Necib, Megan Rapinoe – Lotta Schelin.
Det har spelats en hel del fotboll runt om i Europa i dag. Framför allt har det rört sig om ligor i mindre länder, eller andraligor.
Ett viktigt undantag finns dock. Det har nämligen avgjorts fyra matcher i Tysklands Frauen-Bundesliga. Och faktum är att det har blivit hög tid att gratulera Wolfsburg till klubbens första ligaguld någonsin.
Samtidigt kan jag äntligen få slå mig lite för bröstet och konstatera att jag tippade rätt vinnare. Skönt att äntligen få sätta ett guldtips…
Wolfsburg vann nämligen i dag i Leverkusen med 4–1 (0–1). Wolfsburgs mål gjordes av Anna Blässe, Martina Müller, Nadine Kessler och Lina Magull.
Med två omgångar kvar att spela leder nu Wolfsburg tabellen med sex poäng och 27 måls marginal till Frankfurt. Det finns alltså en teoretisk möjlighet för Frankfurt att passera. Men…
Jag är som ni märker nöjd med att jag tippade Wolfsburg som mästarinnor, trots att de flesta såg Frankfurt och Potsdam som huvudfavoriter.
Däremot är jag mindre nöjd med hur jag satte upp Wolfsburgs tänkta startelva i inlägget med mitt tyska tips. För hur kunde jag undvika att ha med Kessler? Hon är ju bara lagkapten…
Jaja. Man kan inte lyckas jämt…
Totalt sett tippade jag Frauen-Bundesliga ganska rätt. Det enda lag jag missat helt är uppstickarlaget Freiburg, som jag underskattade rätt rejält.
Tillbaka till dagens fyra matcher. Bland dem noteras att Turbine Potsdam tog tre nödvändiga poäng i den troligtvis hopplösa jakten på andraplatsen i ligan.
Antonia Göransson fick börja på bänken för andra matchen i rad. Hon byttes återigen in i halvtid. När hon kom in stod det redan 3–0.
Matchen mot nedflyttningsklara Sindelfingen slutade 6–0 sedan Ada Stolsmo Hegerberg och Natasa Andonova blivit tvåmålsskyttar.
Ett av de övriga målen gjordes av Patricia Hanebeck. Hon är inne på sin sista tid i Potsdam. Hon har nämligen redan presenterats som nyförvärv av Bad Neuenahr. Silly season är alltså påbörjad i Tyskland redan innan årets serie är färdigspelad.
I den länkade artikeln om övergången ser jag att Bad Neuenahrs tränare Colin Bell anser att Hanebeck är den bästa tian i Frauen-Bundesliga. Visst är Hanebeck bra, men jag håller åtminstone Dzsenifer Marozsan högre på aktuell position.
* I Sverige spelades det full omgång i elitettan. Där blir det alltmer tydligt att kampen om de två damallsvenska platserna kommer att stå mellan ett gäng norrlag. För Sirius, AIK, Hammarby och kanske Kvarnsveden verkar vara starka.
* Det spelades inga damallsvenska matcher alltså. Men drygt två minuter in i det här inslaget finns bilder från matchen Sunnanå–Göteborg. Jodie Taylor:s volleylobb till 3–1 är riktigt sevärd. Att hon klarar av att göra om den är nästan ännu bättre. Synd att man inte gör en större grej av det i inslaget.
Även Olivia Schough:s fina, och osjälviska framspelning till 1 –0 är värd ett omnämnande.
2–0-målet är däremot för billigt. Där visar Sunnanå en naivitet som inte håller på damallsvensk nivå. På egen planhalva får man inte agera så slappt och tveksamt. Jag ifrågasatte ju den damallsvenska statistiken i går. Jag gör det nu igen. För vid 2–0-målet är det väl ingen tvekan utan att Anita Asante är lurad på ett assist?
* Slutligen till USA. Här är höjdpunkter från Western New York Flash–Boston Breakers 1–2 i NWSL. Se Sam Kerr:s och Heather O’Reilly:s mål på länken.
I övrigt från USA noteras att publikintresset är fortsatt riktigt bra. I helgens omgång noterades följande siffror: 4065, 4064, 3102 och 2855. Totalt har de tio matcherna setts av 48418 åskådare. Visst är väl det en lovande start på ligan?
Ada Stolsmo Hegerberg missade de sista tre eller fyra omgångarna av toppserien, och tappade samtidigt den seger i skytteligan som såg ut att vara som gjord för henne.
I dag fick den 17-åriga skyttedrottningen dock gruvlig revansch. Hegerberg gjorde nämligen ett tvättäkta hattrick i den norska cupfinalen – och sköt därmed hem pokalen till sitt Stabaek.
Hegerberg gjorde 1–0, 2–0 och 3–0 mot Röa. Samtliga målen i den första halvleken. En annan 17-åring – Caroline Graham Hansen – gjorde enda målet i den andra halvleken. Stabaek vann alltså med förkrossande 4–0. Grattis.
Se målen, och ytterligare några höjdpunkter på det här klippet.
Jag har skrivit om de båda 17-åringarna flera gånger förr. Och gör det alltså nu igen. Det finns gott om anledningar till att de dyker upp så ofta. En är att Hansen i dag prisades som toppseriens bästa spelare, och Hegerberg fick pris som årets komet.
Det skulle förvåna mig om vi inte får se båda i EM-slutspelet nästa år. Det är Hansen som är spelgeniet, och Hegerberg som är måltjuven. Som synes på klippet ovan är Hansen inblandad i förarbetet till de två första målen.
Klippet är det jag sett av den norska cupfinalen. Utöver det har jag faktiskt bara sett Ada Stolsmo Hegerberg på tv i F20-VM i höstas.
Där gjorde hon ingen megasuccé, men jag tyckte ändå att man såg ett rörelsemönster som verkar riktigt lovande. Hon är kvick, smart och på rätt ställen i straffområdet – alltså allt som krävs för att bli en sylvass straffområdesspelare av ett slag man sällan ser inom damfotbollen. Kul.
Mindre kul är att bara 2453 åskådare såg matchen på Lilleströms hemmaplan Åråsen. Det är den sämsta publiksiffran på en norsk cupfinal sedan 1990.
* Från Hegerberg till en annan duktig straffområdesspelare – Wolfsburgs lagkapten Nadine Kessler. Hon gjorde båda målen när hennes lag vände 0–1 till seger i gårdagens tyska seriefinal. Därmed har Turbine Potsdam förlorat två ligamatcher i höst. Båda gångerna har det blivit 2–1, och båda gångerna har segermålen kommit långt in på övertid.
Till skillnad från den norska cupfinalen har jag sett den tyska seriefinalen. Och även om det dröjde till minut 94 innan Kessler nickade in segermålet så var Wolfsburgs seger helt i sin ordning. Det var egentligen spel mot ett mål från första till sista minut.
Turbine Potsdam hade närmast 100-procentig utdelning. Skotska Lisa Evans gjorde nämligen mål på gästernas enda riktiga målchans.
Wolfsburg hade däremot mängder av lägen. De var så överlägsna så att Potsdams svenska spelare, Antonia Göransson, oftast mer var ytterback än mittfältare. När Göransson under perioder ställdes mot Ungerns blivande världsstjärna Zsanett Jakabfi så avslöjades svenskans defensiva brister.
Jag ger dock Göransson totalt sett ett godkänt betyg för matchen. Men det är godkänt med viss tvekan. Skall hon bli en ordinarie kantspelare i landslaget måste hon förbättra defensiven.
Hos Potsdam var det amerikanskorna Alyssa Naeher och Alex Singer som glänste. Naeher räddade en straff, och gjorde ytterligare ett antal världsklassparader. Jag har sett Potsdam många gånger nu, och tycker alltid att Naeher är lysande. Hon hade sannolikt varit förstemålvakt i alla landslag i världen – utan USA:s.
Under Pia Sundhage har Naeher bara varit femtealternativet. Hope Solo, Nicole Barnhart, Jill Loyden och Ashlyn Harris har gått före. USA har verkligen en uppsjö fantastiska målvakter.
Inte heller Alex Singer är nära någon landslagsplats. Men som markeringsback har den före detta Dalsjöforskaptenen få övermän – heter det så även om kvinnor? Singer är snabb, aggressiv och har dessutom en kondition som få fotbollstjejer kan mäta sig med. Således passar hon perfekt in i Potsdam, som ju utövar extrem man-man-markering i sitt försvarsspel.
Det blev mycket Potsdam här. Men det var ju Wolfsburg som vann. Och det är Wolfsburg som är värt en jättehyllning. För vilket fantastiskt lagbygge det här är.
Och jag menar verkligen lag.
För Wolfsburg är inte som Tyresö eller Frankfurt, där man värvat en mängd stjärnor och försöker göra ett lag av dem. Wolfsburg är elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå.
För tillfället ser jag dem som största utmanaren till Lyon om Champions Leaguepokalen. För i nuläget har tränare Ralf Kellermann verkligen fått ihop pusslet.
Att dra ner landslagsmittfältaren Lena Goessling som mittback är ett genidrag, som säkert även förbundskapten kommer att få nytta av i nästa års EM-slutspel. Goessling är nämligen fantastisk i mittförsvaret. Dels kommer hennes känsliga vänsterfot till god användning i uppspelen. Dels är hon ett svårmarkerat hot när hon gång på gång följer med upp i anfallen.
Trots att Goessling missade straff, ser jag henne som matchens lirare. Men Wolfsburgs lag är alltså väldigt välbyggt. På centralt mittfält samlar spelskickliga Viola Odebrecht upp, medan Nadine Kessler hela tiden står för offensiva löpningar. Och 169 centimeter Kessler har dessutom en lysande tajming i luftspelet – vilket gör att hon alltid ett hot vid inlägg.
Och inlägg av hög kvalitet har man en hel hög spelare som kan slå. Jag tänker främst på Goessling, Jakabfi, Verena Faisst, Luisa Wensing och Anna Blässe.
När inläggen kommer finns det fler bra måltavlor än Kessler. För Alexandra Popp och Conny Pohlers är ju högklassiga straffområdesspelare.
Nu har jag snart gått igenom hela laget. Och det var ju det – Wolfsburg är ett fantastiskt bra lag. Det hade varit kul att se dem med den nuvarande toppform ta sig an Lyon. Det skulle bli en match det hade slagit gnistor om.
* Så en kort sväng till Australien. Där fick Tom Sermanni sämsta möjliga avslutning på sin tid som förbundskapten. The Matildas föll nämligen med 2–1 mot Kina i natt. Ett resultat som innebär att Australien missar nästa års slutspel i Östasiatiska mästerskapen.
Att det Australien som spelade kvartsfinal i VM i fjol inte ens går till slutspel säger en del om klassen på damfotbollen i östra Asien.
Medan landslaget är och kvalar så pågår spelet i W-league. Där hade Petra Larsson (som spelade hela matchen) ett skott i ribban när Melbourne Victory föll med 3–2 borta mot Brisbane Roar. Det var en dramatisk match, där Brisbane gjorde 2–1 i minut 86. Sedan kvitterade Melbourne i 92:a innan Ashley Spina avgjorde i 95:e.
* Slutligen till Italien, där svensklaget Bardolino Verona i dag vann med 4–0 borta mot Perugia. Både Maria Karlsson och Stephanie Öhrström spelade hela matchen. Öhrström utnämndes ju till förra säsongens bästa målvakt i ligan. Min italienska är usel, men jag tror att det här är ett klipp från den gala där hon fick ta emot priset.
På tisdag lottas kvartsfinalerna i Champions League. Här är ändå en kategorisering av tänkbart motstånd utifrån våra svenska lags synvinkel:
1) Omöjligt motstånd
Mindre än 10 procents segerchans:
* Olympique Lyonnais
Världens bästa klubblag har inte förlorat under ordinarie tid på 97 raka tävlingsmatcher. Senaste förlusten kom mot italienska Torres Calcio den 17 mars 2010. Lotta Schelin:s lag är grymt samspelt, har enormt bred trupp, och är sannolikt bättre än Frankrikes landslag. Här snackar vi mardrömslott för våra svenska lag.
För har man en fantastisk dag går det att skaka Lyon i en match. Men att göra det i två, det känns inte som att Malmö eller Göteborg förmår det.
2) Svårt motstånd
10–49 procents segerchans:
* VfL Wolfsburg
Wolfsburg är Tysklands bästa lag för tillfället. Man har imponerat stort under säsongsupptakten, och leder Frauen-Bundesliga.
Laget är helt utan förlust sedan den 18 mars, då de föll borta mot vårens blivande tyska mästarinnor, Potsdam.
Sedan dess har Wolfsburg stärkt upp sitt lag rejält, bland annat med just Potsdams nyckelspelare Viola Odebrecht. Wolfsburg är absolut en tänkbar finalist i Champions League.
För tillfället känns laget sanslöst starkt och spetsigt. Man har tidernas främsta målskytt alla kategorier i Europaspelet Conny Pohlers. Hon är uppbackad av Zsanett Jakabfi, Odebrecht, Nadine Kessler, Alexandra Popp, Anna Blässe och Verena Faisst med fler – alla riktiga klasspelare.
* Arsenal
Har aldrig missat en kvartsfinal i Champions League. Man gick igenom WSL obesegrat, och står totalt på 18 raka matcher utan förlust. Vann båda mötena mot Potsdam i åttondelsfinalen. Låt vara att tyskorna hade ett skadedrabbat lag, men Arsenal imponerade.
Spelet är inte speciellt brittiskt, utan man har snabba yttrar i Rachel Yankey och Gemma Davison samt tekniska, och spelskickliga spelare centralt i Kim Little, Jordan Nobbs och Kelly Smith. Ett både sevärt och slagkraftigt lag.
Här får man dock slänga in en brasklapp eftersom Arsenal i likhet med de svenska lagen har sin säsong under kalenderåret kan det bli lite omkastningar i truppen under vintern.
* LdB FC Malmö (för Göteborg)
Här noteras samma brasklapp som för Arsenal. Det finns risk för ändringar i truppen. Inte minst med tanke på klubbens prekära ekonomiska situation.
Annars är Malmö av höstens kvalitet favoriter i ett dubbelmöte mot Göteborg.
Höjdpunkter från Malmös seger i Verona i åttondelsfinalen finns på det här klippet. Där kan man se de båda nickmålen från Sara Björk Gunnarsdottir och Emma Wilhelmsson. Den senare gjorde för övrigt sin sista match för Malmö i Italien. Wilhelmsson har skrivit på för Jitex inför kommande säsong.
3) Bra lottning
50–75 procents segerchans
* Göteborg FC (för Malmö)
Ser ut att få behålla de flesta av årets nyckelspelare, och har redan förstärkt med Marie Hammarström och norska Cathrine Dyngvold. Det ser alltså positivt ut för Göteborg – förutsatt att man får ha kvar snabba skyttedrottningen Christen Press. Härom dagen bedömde tränare Torbjörn Nilsson chansen som 60-procentig att Press skulle bli kvar. Men det var innan den nya ligan i USA presenterades. Hur påverkar det Press val?
Kommer ni förresten ihåg hur det såg ut när Göteborg tog sig till kvartsfinal? Om inte så finns ett klipp här.
* Rossiyanka
Det ryska svensklaget – Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd – känns inte riktigt lika starkt i år som i fjol. De vann bara med totalt 3–2 i åttondelsfinalen mot Sparta Prag och med 5–3 mot holländska Ado Den Haag i sextondelsfinal.
Efter söndagens bortaseger mot Ryazan är det dock serieledning. Och har man byggt mycket nytt, vilket gör att läget kan ha vuxit ett par klasser när det är dags för kvartsfinalspel i mars.
Man har många skickliga offensiva spelare. Kanske för många. För det är tufft om forwardsplatserna med spelare som Jakobsson, Liljegärd, Fabiana, Pumi Nyandeni, Desire Oparanozie och Natalia Shlyapina.
* FCF Juvisy
Fjolårets franska ligatvåa har inte alls hittat tillbaka till vårens storform. Då var de ett seriöst hot mot Lyon om ligatiteln i Frankrike. I höst har Juvisy haft riktigt svårt att göra mål. Det blev ju exempelvis bara 0–0 borta mot Stabaek i första åttondelsfinalen. Fast även om fransyskorna gjorde ett regelrätt mål i den matchen så missade man också mängder av öppna lägen.
I hemmareturen vann man i och för sig med 2–1, men som kan ses på det länkade klippet var det norskorna som tog ledningen genom Kristy Moore – snyggt framspelad av supertalangen Caroline Graham Hansen. Belgiska Janice Cayman kvitterade, och mitt i den andra halvleken avgjorde veteranen Sandrine Soubeyrand.
Juvisy har alltså måltorka. Det trots att man normalt har högklassiga poängspelare i de franska landslagsmittfältarna Gaetane Thiney och Camille Catala.
Även här kan förstås formläget se annorlunda ut i mars. Men som det ser ut nu är Juvisy en riktigt bra lottning för båda våra representanter.
4) Drömlottning
Mer än 75 procents segerchans
* Torres Calcio
De italienska mästarinnorna har stor erfarenhet av Champions Leaguespel, och var i kvartsfinal mot Lyon säsongen 2009/10. Tre år senare är man där igen. Affischnamnet är förstås den italienska måldrottningen Patrizia Panico.
Men även om Torres inte är något dåligt lag, så är laget från Sardinien den självklara drömlotten i kvartsfinalen. För Torres kommer att slå ur underläge, vilket motstånd de än får.
I dag drar Frauen-Bundesliga alltså igång. De senaste fyra åren har FFC Turbine Potsdam tagit hem spelet. De är förstås tänkbara vinnare även i år. Fast de är inte favoriter.
För storsatsande FFC Frankfurt måste räknas som huvudkandidater till guldet. De har ju nämligen en makalöst stark trupp. Fast trots det tror jag att det blir utmanaren VfL Wolfsburg som tar hem det.
Hur som är nog de flesta ense om att guldstriden kommer att stå mellan tre lag i år. För det tidigare storlaget Duisburg har blivit länsat på toppspelare, och är inte längre att räkna med. Och övriga lag är en bit bakom.
Här är min analys av årets Frauen-Bundesliga. Först en längre genomgång av de tre guldkandidaterna:
* FFC Turbine Potsdam
Regerande mästarinnor
Tänkbar startelva: Alyssa Naeher – Tabea Kemme, Alex Singer, Jennifer Cramer – Stefanie Draws, Patricia Hanebeck, Keelin Winters, Antonia Göransson – Yuki Ogimi, Genoveva Anonma och Lisa Evans.
Eftersom kontinuitet oftast är ett segerrecept borde Potsdam kanske vara guldfavoriter. De har ju haft Bernd Schröder i tränarstaben i 42 år.
Fast spelarmässigt har mästarinnorna tappat kontinuitet. Fyra viktiga spelare från i fjol är nämligen inte med när ligan drar i gång i år. Det handlar om landslagsbackarna Bianca Schmidt och Babett Peter, som båda gått till Frankfurt. Samt snabba mittfältaren Isabel Kerschowski som gått till Leverkusen.
Lagkaptenen Jennifer Zietz stannar kvar i klubben. Men hon drog av korsbandet i sista ligamatchen i våras, och missar sannolikt hela årets säsong. Spel före jul känns hur som helst helt otänkbart.
Lika illa gick det för ett av klubbens nyförvärv. Johanna Elsig drog av sitt korsband i sin sista match för Bayer Leverkusen. Jobbigt läge för de tyska mästarinnorna alltså.
På pluskontot finns dock backen Sara Doorsoun-Khajeh från Bad Neuenahr samt Lisa Evans från Glasgow City, amerikanska Keelin Winters från Seattle Sounders och Stefanie Mirlach, från Bayern München. De två sistnämnda är båda tidigare U20-världsmästare.
Potsdam har alltså haft samma tränare i 42 år. Tyvärr spelar de även den fotboll som präglade Tyskland på 1970-talet. Defensivt är det ett extremt man-man-spel där backarna inte får passera mittfältarna.
Spelet har ju givit fyra raka guld, så det går inte att såga totalt. Men det gammaldags spelet är säkert en stor anledning till att de spelare som slår sig in i det tyska A-landslaget ganska snart lämnar Potsdam för andra klubbar.
Jag tror att spelaromsättningen har varit för stor, och att Potsdams guldsvit spricker.
* VfL Wolfsburg
Slutade tvåa 2011/12
Tänkbar startelva: Alisa Vetterlein – Verena Faisst, Luisa Wensing, Rebecca Smith – Zsanett Jakabfi, Lena Goessling, Viola Odebrecht, Carolin Simon – Anna Blässe, Conny Pohlers och Alexandra Popp.
Wolfsburg skall spela i Champions League i höst. Och man har satsat. Redan i vintras knöt man upp duktiga Viola Odebrecht från Potsdam samt Duisburgs landslagsaktuella duo Luisa Wensing och Alexandra Popp.
Man har även värvat tre spelare som är i väg på F20-VM i Japan. Det handlar dels om duktiga vänsterbacken Carolin Simon från nedlagda Hamburg. Dels de båda målskyttarna Lina Magull och Annabel Jäger från nykomlingen Gütersloh.
Wolfsburg var alltså starka redan i våras, och man gav Potsdam en kamp om guldet då. Nu tror att de faktiskt kan ta sig hela vägen. Truppen ser väldigt spännande ut, och det centrala mittfältet med Odebrecht och Lena Goessling är ramstarkt.
Wolfsburg är mina guldfavoriter.
* FFC Frankfurt
Slutade trea 2011/12
Tänkbar startelva: Nadine Angerer – Ali Krieger, Saskia Bartusiak, Babett Peter, Bianca Schmidt – Kerstin Garefrekes, Kim Kulig, Simone Laudehr, Melanie Behringer – Dzsenifer Marozsan och Sandrine Bretigny.
Frankfurt har värvat storspelare flera år i rad, och har nu en trupp som är så stjärnspäckad att de borde springa rakt igenom den här serien.
Jämfört med förra säsongen har man värvat tre tyska landslagsspelare i backarna Bianca Schmidt och Babett Peter från Turbine Potsdam samt mittfältsstjärnan Simone Laudehr från Duisburg.
Dessutom har forwarden Sandrine Bretigny anslutit från Lyon. Hon är säkert tänkt som den som skall fylla luckan efter Birgit Prinz. För även om Frankfurts lag vimlade av stjärnor i fjol så saknades måldrottningen.
Som grädde på moset är tre toppspelare tillbaka från långtidsskado. Det handlar om Nadine Angerer, Kim Kulig och Ali Krieger.
Och med tanke på att jag placerat spelare som Saki Kumagai, Sara Thunebro, Lira Bajramaj och Sandra Smisek utanför den tänkbara startelvan så förstår ni hur stark truppen är.
Men Frankfurt hade svårt att få ihop ett lag av stjärnorna förra säsongen. Då nådde man ett totalt misslyckande. Man slutade trea i ligan och missade spel i årets Champions League, man föll mot Bayern München i cupfinalen och man föll i Champions Leaguefinalen mot Lyon.
För andra lag hade det kanske varit bra resultat. Men för Frankfurt är det ett totalt misslyckande. Och det lär sitta i bakhuvudet även i år.
Frankfurt är förstås storfavorit, men jag tror inte att de tar ligaguldet i år heller.
* Bakom de tre topplagen tror jag att SC 07 Bad Neuenahr och cupmästarinnorna Bayern München kommer att göra upp om fjärdeplatsen.
München har ett väldigt ungt och talangfullt lag, kryddat med tre amerikanskor och fyra österrikiska landslagsspelare med Laura Feiersinger i spetsen.
Neuenahr har fått behålla storstjärnan Celia Okoyino da Mbabi, vilket bör innebära att man kan ta sig upp på tabellens övre halva.
Brandskattade Duisburg, Essen-Schönebeck och Bayer Leverkusen gör upp om sjätteplatsen.
FCR 2001 Duisburg har tappat Linda Bresonik och Annike Krahn till Paris Saint-Germain samt alltså Laudehr till Frankfurt samt Popp och Wensing till Wolfsburg. Fast man har kvar Kozue Ando, Mandy Islacker och har fått intressanta amerikanska fjärdemålvakten Ashlyn Harris. Det bör räcka för att hålla behörigt avstånd till nedflyttningsstriden.
Bayer Leverkusen var illa ute i fjol, men har två fina nyförvärv i Ramona Petzelsberger och Isabel Kerschowski, och bör också kunna hänga kvar.
SC Freiburg och FF USV Jena får slåss med nykomlingarna om nionde- och tiondeplatserna. Känslan är dock att både FSV Gütersloh 2009 och VfL Sindelfingen är självklara nedflyttningskandidater.
Gütersloh har tappat sina bästa målgörare från förra säsongen i Magull och Jäger. Sindelfingen har i och för sig tre österrikiska spelare, två schweiziska – bland annat den före detta Kristianstadsspelaren Sandra Betschart – och en amerikanska, men utöver det består truppen av ett stort antal egna produkter, och huvuddelen av dem är tonåringar.
Dags för en genomgång av helgens matcher. Först blir det ytterligare en kommentar kring supercupen. Efter att ha sett Christen Press i två matcher känns hon hyperintressant.
Amerikanskan har verkligen en grym snabbhet. Men kommer hon att göra några mål?
Hennes förstatouch har hittills visat sig hålla betydligt högre klass än snabbheten. Fast å andra sidan, om Torbjörn Nilsson kan lära henne att springa i rätt ögonblick, och dessutom förbättre hennes bollbehandling – då finns det nog inga gränser för henne.
Här är ett klipp med höjdpunkter från supercupen. Där kan du se Lisa Ek:s läckra nickmål, samt att Kristin Hammarström inte bara stod för en tavla – hon gjorde även högklassiga ingripanden.
* Som jag berättade redan häromdagen var forwarden Danesha Adamsklar för Vittsjö. Adams spelade ifjol för WPS-finalisten Philadelphia Independence. Hon hoppade in i finalen, och slog en straff i den avgörande straffläggningen med mål som resultat.
Hon var inte med när Vittsjö vann med 5–1 mot IFK Kalmar idag. Målen där gjordes i tur och ordning av Emma Sjödahl, Sandra Adolfsson, Adolfsson igen, Kirsty Yallop och Emma Unkuri.
* Kristianstad vann Norrporten cup efter 4–0 idag mot Piteå. Susanne Moberg gjorde de två sista målen. Dessförinnan hade Elin Nilsen gjort 1–0 och Katrin Omarsdottir 2–0.
Igår kryssade Kristianstad mot Umeå, 1–1. Här är ett klipp som visar lagets mål i den matchen.
Norrporten cup har för övrigt varit ett bra underlag för hur man skall tippa mittenlagen i damallsvenskan. Det enda som saknats i cupen är Jitex. Så mitt aktuella tips om en femteplats för Kristianstad känns rätt bra just nu…
I övrigt vann Kif Örebro idag med 1–0 mot Umeå efter att Marie Ståhlberg gjort målet på ett långskott i tolfte minuten. I den match från igår som jag inte rapporterat spelade Piteå 0–0 mot finska P35-Vantaa.
* Nämnda Jitex går som tåget den här försäsongen. Igår besegrades norska Sarpsborg med 2–0 efter att Sofia Skog och Leena Puranen gjort målen. Sex matcher har inneburit fem segrar och ett kryss. Gör Jitex årets lyft i tabellen?
* AIK spelade 1–1 mot Kvarnsveden igår efter mål av Therese Boström. Det är knappast ett resultat som skrämmer motståndarna i allsvenskan. Däremot är det ett resultat som bygger på tron att AIK kanske trots allt inte är starkt nog för att ha någon större chans att hänga kvar i högsta serien.
* Djurgården fick äntligen vinna, och det rejält när Vasalund igår besegrades med 7–1. Madeleine Stegius gjorde hela fyra mål. Övriga målskyttar var Matilda Rosqvist, Mia Jalkerud och Linda.
* Så utomlands. Vi börjar i Boston, där Kanada slog Brasilien med 2–1 efter två mål av Christine Sinclair. Hon har inte redovisat någon ny klubbadress. Väljer hon kanske att vänta med klubblagsspel till efter OS?
Här är höjdpunkter från matchen.
För Kanada spelade Christina Julien (Jitex) och Melissa Tancredi (Dalsjöfors) hela matchen. För Brasilien hoppade Marta in i halvtid. Reduceringsmålet gjorde Gabriella Demoiser på straff.
* Så till Tyskland, där Sara Thunebro gjorde ett viktigt mål för sitt FFC Frankfurt i bortasegern med 3–1 mot Bad Neuenahr.
För en vecka sedan kändes både Frankfurt och Wolfsburg som avhakade från guldstriden. Nu är de med igen. Wolfsburg vann nämligen toppmötet med Duisburg med 2–1 efter att Anna Blässe gjort segermålet på en retur i 78:e minuten. Se höjdpunkter från den matchen här.
Serieledande Turbine Potsdam imponerade stort i Champions League i veckan. Idag blev det däremot tung bortaförlust mot Essen-Schönebeck, 1–0. Antonia Göransson startade, men byttes ut i 62:a minuten. Potsdam har därmed tappat sju poäng efter jul, och har återigen fått se lagen bakom närma sig i tabellen.
Sara Thunebro kom in i 55:e minuten för FFC Frankfurt idag. En kvart senare satte hon 2–0-bollen. I 87:e fick även Jessica Landström hoppa in. I och med segern har Frankfurt åter lite guldvittring. Det är fyra poäng upp till Potsdam med sex omgångar kvar att spela. De lagen möts för övrigt i omgång 20, den 6 maj.
* Frankrike nästa. Där blev Lotta Schelin mållös när Lyon vann med 4–0 borta mot Rodez. Elodie Thomis gjorde däremot två mål. Lyon leder fortfarande tabellen en poäng före Juvisy.
Parislaget vann bortaderbyt mot PSG med 3–1 idag, vilket gör att de senare numera kan glömma höstens Champions League. Gaetane Thiney gjorde det matchavgörande 2–1-målet i början av andra halvlek.
För er som är intresserade av den franska ligan finns här tv-bilder från mötet Guingamp–Henin-Beaumont 1–1.
* Så Italien. Där skadade Maria Karlsson sitt knä förra veckan, och skall genomgå en meniskoperation. Hon var följaktligen inte med när Bardolino Verona vann med 1–0 borta mot Rivera de Romagna i helgen. Däremot vaktade Stephanie Öhrström som vanligt Bardolinos mål.
På det här klippet ser man dock att hon hade bra hjälp av sina backar att hålla tätt. För räddningen på mållinjen av mittbacken är väl en av årets svettigaste?
I seriefinalen vann Sassari Torres med hela 4–1 hemma mot Brescia, vilket innebär att Torres nu leder med en poäng, och att Bardolino är uppe på andra plats.
* USA är i Japan för att spela Kirin cup. Och som avslutning på det här megalånga blogginlägget länkar jag till det här klippet där Abby Wambach och Hope Solo är med i en japansk tv-show.
Fast som alla andra japanska tv-shower fattar man ingenting om vad de egentligen håller på med. Och det är inte bara språkbarriärens fel…
En blogg om internationell damfotboll 