Ogimi på väg till Wolfsburg

Starkast blir ännu starkare.

Enligt lokaltidningen i Wolfsburg, WAZ – Wolfburger Allgemeine, kommer de dubbla Europamästarinnorna VfL Wolfsburg kommande vecka att presentera japanska forwardsstjärnan Yuki Ogimi som sitt senaste nyförvärv.

Yuki Ogimi skjuter

Yuki Ogimi skjuter

Det är definitivt den tyngsta värvningen i europeisk damfotboll hittills i vinter. Ogimi, som då hette Nagasato, var inhoppare i VM-finalen 2011. Sedan dess har hon utvecklats rejält som spelare och har de senaste åren varit Japans storstjärna bredvid Aya Miyama.

Överraskande valde Ogimi att lämna Turbine Potsdam och flytta till engelska Chelsea sommaren 2013. Nu ser det alltså ut som att forwarden återvänder till tyska ligan efter 1,5 år i WSL.

Personligen gillar jag Ogimis spelstil skarpt. Hon är hyfsat snabb, stark och väldigt bollskicklig. Dessutom är hon duktig i luftrummet. De senaste åren har hon varit med på mina listor över världens bästa spelare. Kanske borde hon ha varit med även på 2014 års lista. Fast eftersom jag bara har sett henne spela en gång under året – mot korpmotstånd i Asiatiska mästerskapen hade jag helt enkelt inte underlag för att ta med henne på min topplista.

Med värvningarna av Potsdams offensiva speluppläggare Julia Simic och Ogimi får Wolfsburg en fantastisk bredd på sin trupp. På twitter föreslogs i natt följande startelva:

Almuth Schult – Luisa Wensing, Nilla Fischer, Babett Peter, Noelle Maritz – Lena Goessling, Nadine Kessler – Caroline Graham Hansen, Lina Magull, Alexandra Popp – Ogimi.

Det skulle samtidigt innebär att Wolfsburg kommer att sitta på två internationella topplag, då spelare som Simic, Vanessa Bernauer, Martina Müller, Anna Blässe, Stephanie Bunte, Verena Faisst, Zsanett Jakabfi med fler är förpassade till bänken.

Eftersom Wolfsburg är kvar i både tyska cupen och Champions League samt att Frauen-Bundesliga har ett komprimerat program på våren till följd av sommarens VM kommer laget nästan att spela två matcher hela vägen. Således kan den breda truppen komma till nytta.

För FC Rosengård blir den svåra uppgiften att ställas mot Wolfsburg i kvartsfinalen av WCL nu ännu svårare. Lagen möttes ju i åttondelsfinal i november 2013. Då blev det 2–1 till tyskorna i Malmö och 3–1 i Wolfsburg. Therese Sjögran kommenterade de båda matcherna så här i tidningen Match förra våren:

”Hade vi gjort mål på våra chanser hade vi vunnit hemmamatchen med 3–0. Minst. Det var liksom inga dussinlägen, det var klara chanser. Och det var inte så att vi fick slita för varje läge, vi spelade bara så bra. Sen är det alltid tufft att åka ner dit och ha ett 2–1-underläge. Hade vi bara vunnit hemma och parkerat bussen borta… Så nära är vi liksom. Det handlar ju om att när man möter de bästa lagen så måste man sätta sina chanser.”

Som jag ser det är det där inte så bara. Det som gör ett klasslag till ett klasslag är att det är bättre på att utnyttja sina chanser än andra lag. Wolfsburg är ett klasslag.

Visst har Rosengård en starkare trupp än vad LdB FC Malmö hade för 1,5 år sedan och bättre chanser till våren. Å andra sidan var Wolfsburg inne i en liten formsvacka just den perioden under hösten 2013 och man har en mycket bredare trupp nu. Kryddas den truppen i veckan med Yuki Ogimi förbättras oddsen rätt rejält till att Wolfsburg skall bli första klubben att vinna WCL tre år i rad.

Svensson, Linköping, Tyresö, Wolfsburg, Fischer, målkavalkader och publikfester

Vi närmar oss med stormsteg en av årets riktigt stora matcher för svensk damfotboll – VM-kvalmatchen borta mot Skottland på lördag 18.00 (TV-sänds av Tv12). Till den matchen, och den borta mot Färöarna i nästa vecka, har Annica Svensson kallats in i stället för Lina Nilsson. Det var ju precis den ändringen som flera av er läsare har förespråkat. Bra jobbat.

Annica Svensson

Annica Svensson

Idag kom också beskedet att Uefa ändrar sina regler och låter Linköping få spela i Champions League. Det var ju en riktigt trevlig, och lite oväntad nyhet. Förbund som Uefa och Fifa brukar ofta vara stelbenta. Men här löste de frågan elegant. Det ger definitivt en tumme upp från mig.

Däremot fick Tyresö tummen ner för sin rekonstruktion. Både från rekonstruktören och fordringsägarna. Om några dagar har vi alltså den konkurs som länge verkat ofrånkomlig.

Det var tre saker som hänt vid sidan av planen. Sedan jag senast skrev har det hunnit spelas rätt mycket fotboll också. I damallsvenskan vann Rosengård toppmötet mot Umeå med klara 4–2, vilket gör att Umeå därmed hakades av från en eventuell guldstrid.

Ska det bli någon guldstrid är det nog Kif Örebro som får ta upp den. Närkingarna gjorde imponerande 4–0 i utmanarmötet borta mot Linköping. Därmed är även östgötskorna avhakade från guldkampen.

Örebro är alltså numera enda utmanarna till Rosengård. Men känslan är ju att Kif i första hand kommer att få koncentrera sig på att försvara den andraplats som leder till Champions League 2015/16.

Göteborg är ett av de lag som jagar. Här kan du se några av deras åtta mål från matchen mot Jitex:

I publikligan fortsätter Eskilstuna United att imponera. Nu var det väl i och för sig fri entré, men 3656 på nykomlingsmötet med AIK är ju en respektingivande notering. Se bilder från den matchen här. Speciellt sevärt är det läckra 2–0-målet från Elena Sadiku:

Publikmässigt tycker jag däremot att 985 på toppmötet i Malmö och 569 i Linköping är tråkiga siffror. De står sig i alla fall väldigt dåligt vid en internationell jämförelse i helgen som var.

Den franska cupfinalen sågs nämligen av 6588 åskådare i Le Mans. I Portland såg 13838 reprisen av fjolårets final i NWSL och i Wolfsburg kom fina 12464 för att se hur Europas bästa lag även säkrade platsen som Tysklands bästa.

Men det satt hårt åt. Jag satt och kikade på seriefinalen mot Frankfurt på DFB-tv, och jag ångrar inte en sekund att jag valde att lägga två timmar framför datorn. För vilket drama det blev.

Det är bara att slå fast att Wolfsburg är ett fantastiskt finallag. Ett lag där det vimlar av matchvinnare.
De senaste två åren har de spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop. De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler. I den ena var man stor underdog. I den andra låg man i 2–0-underläge i paus. Och var även under med 3–2 i andra halvlek. Och så söndagens direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt.

Frankfurt ledde serien inför avspark, och tog alltså guldet på kryss. Den första halvleken gick dock på alla sätt till Wolfsburg. Deras 1–0-ledning var helt klart i underkant. Inte minst sedan Nadine Kessler skjutit i ribban precis i halvlekens slutsekunder.

Målet var både snyggt och lite turligt. Det gjordes av Verena Faisst elegant framspelad av Lena Goessling. Faisst avslut tog på Peggy Kuznik och ställde helt Frankfurts utmärkta målvakt Desiree Schumann. Schumann gjorde dock en suverän dubbelräddning strax efteråt, och lurade där Nilla Fischer på att bli målskytt.

Efter paus blev Wolfsburg dock försiktigt, och föll tillbaka en aning. Det straffade sig i 82:a minuten då Kozue Ando lite turligt gjorde 1–1 via Luisa Wensing, stolpen och Wensing igen.

Men som sagt. Wolfsburg har en makalös vinnarvilja. Och i minut 89 kom avgörandet på en fantastisk fin inläggsfrispark från Stefanie Bunte. Var varianten intränad är det bara att gratulera till ett perfekt genomförande. För Nilla Fischer och Iwonne Hartmann stod för en klockren screen som öppnade för att Alexandra Popp kunde skaka av sig sin bevakare och få hoppa upp i luften utan störande kroppskontrakt. Och som hon flög, Popp.

Se guldmålet, och fler höjdpunkter från matchen på det här klippet:

http://tv.dfb.de/video/highlights-vfl-wolfsburg-1-ffc-frankfurt/8522/?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

Det var alltså 12464 åskådare i Wolfsburg som såg Nilla Fischer bli mästarinna – grattis. Den pulbiksiffran gjorde att ligans snitt slutade på 1185 – det bästa någonsin. Det är verkligen otroligt glädjande med en stigande publiktrend i en av de stora europeiska ligorna. För i damallsvenskan har vi ju tyvärr en negativ trend.

En som inte lär minnas säsongen som en höjdare är Sofia Jakobsson. Hon och Cloppenburg blev nämligen som väntat nedflyttade på andraligan. I slutomgången var Cloppenburg aldrig nära fast mark.

Se målen från den matchen, och från övriga matcher i slutomgången här:

http://tv.dfb.de/video/frauen-bundesliga-torshow-vom-22-spieltag/8525/

Och här är ett klipp med årets mål från Frauen-Bundesliga:

http://tv.dfb.de/video/die-schoensten-treffer-der-rueckrunde-2013-2014/8526/?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

I skytteligan blev det dubbelt Frankfurt, då Celia Sasic vann på 20 mål, två före Kerstin Garefrekes. Delade treor blev Martina Müller och Genoveva Anonma på 16.

* Anonma missade den sista omgången av Frauen-Bundesliga. Hon var hemma i Afrika för att försöka leda Ekvatorialguinea mot sitt andra raka VM-slutspel. Det misslyckades dock, då landet oväntat slogs ut av Elfenbenskusten i sista playoffomgången inför Afrikanska mästerskapen.

De åtta lag som senare i år gör upp om Afrikas båda VM-platser är i stället Namibia (värdnation), Nigeria, Sydafrika, Zamiba, Kamerun, Algeriet, Ghana och så då Elfenbenskusten.

* Höjdpunkter från den franska cupfinalen kan du se på det här klippet:

http://www.womenssoccerunited.com/groups/division-1-feminine/media/2005/

Cote d’Ivoire

Nigeria

South Africa

Zambia

Cameroon

Namibia

Algeria

Ghana

– See more at: http://www.womenssoccerunited.com/african-womens-championship-qualified-teams-namibia-2014/#sthash.OrJmqAOG.dpuf

* Slutligen då till NWSL där en hel hög före detta Tyresöspelare debuterade i helgen. Flera av dem förlorade. Värst gick det helt klart för Veronica Boquete som inför 13838 hemmaåskådare fick uppleva Portlands klart största förlust hittills. Trots att Vero och Steph Catley debuterade och både Alex Morgan och Rachel van Hollebeke gjorde comeback föll Thorns med hela 5–0 hemma mot Western New York Flash. En orsak till raset var en tidig målchansutvisning på Nadine Angerer.

Se bilder från den matchen här:

Guide till Champions Leaguefinalen

På torsdag smäller det. Då spelar Tyresö FF sin största match någonsin. Att det är den största hittills råder det ingen tvekan om. Och troligen kommer man inte hit igen, för tyvärr finns det ju inget som tyder på att klubben skall kunna klara ekonomin.

Det är alltså första och sista chansen för klubben, som ju nästa säsong som bäst spelar i elitettan.

Jag har förr skrivit om att det borde vara tveksamt om Uefa verkligen vill att ett konkursbo tar hem den största titeln som finns. Jag gissar att reglerna snart skrivs om så att klubbar som står under rekonstruktion utesluts ur Uefas turneringar – något som dessutom vore en högst rimlig regeländring.

Jag tycker alltså inte att Tyresö borde ha fått spela final på torsdag. Men nu gör de det. Och med hjälp av ett lån från fotbollsförbundet har de alltså kunnat resa till Lissabon. Därme så lämnar jag krisen för ett tag, och lägger fokus på själva fotbollen. För många av spelarna är det här deras livs chans att vinna den finaste av titlar inom klubbfotbollen. Jag gissar att de är beredda att offra både det ena och det andra.

Jag ser dock Wolfsburg som ganska klara favoriter. Varför?

Här kommer en utläggning:

* Tyresö FF–VfL Wolfsburg
Torsdag 20.30 på Stadium Do Restelo i Lissabon
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina
TV: SVT1 och Eurosport
Tips: 40–60.

Troliga startelvor:
Tyresö: Carola SöbergMeghan Klingenberg, Linda Sembrant, Whitney Engen, Line Röddik HansenVeronica Boquete, Caroline Seger, Lisa DahlkvistMalin Diaz, Christen Press, Marta Vieira da Silva.
Tränare: Tony Gustavsson

Wolfsburg: Almuth SchultLuisa Wensing, Nilla Fischer, Josephine Henning, Stephanie BunteAnna Blässe, Lena Goessling, Nadine KesslerVerena FaisstAlexandra Popp, Martina Müller.
Tränare: Ralf Kellermann

Tyresö FF:
Laget är nykomling på den här nivån. Även de flesta spelarna är nykomlingar. För även om man har en namnkunnig trupp så är det inte så många av spelarna som varit på planen i någon riktigt stor final. Marta är ju det lysande undantaget. Hon har spelat mängder av finaler, inklusive i OS och VM. Hon har vunnit Champions Leauge – som då hette Womens cup, men hon har också lämnat flera stora finalerna som förlorare.

Även Lisa Dahlkvist har spelat final i Champions League tidigare, samt Carola Söberg och Madelaine Edlund. Men de två sistnämnda riskerar att få börja på bänken. Och ingen av de tre har lyckats vinna någon titel. I övrigt är vanan av internationella finaler liten i Tyresölägret.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Det som talar för Tyresö är att man slår ur underläge mot de regerande mästarinnorna. Och som kontringslag är 2012 års svenska mästarinnor svårslagna. Christen Press är inte bara blixtsnabb, hon är också en riktig matchvinnare. Känslan är att hon bara blir bättre ju större matchen är. Vi får se hur riktig den känslan är…

När det gäller kontringsspelare har man ju förstås även Marta – självklart en fantastisk spelare att kontra på.
Passningsläggare har man en hel hög. De avgörande bollarna skall i första hand komma från Vero eller Malin Diaz. Men även alla backarna och Caroline Seger är duktiga passningsspelare.

Även om tränare Gustavsson gärna pratar om Tyresös kollektiv ser jag laget som en samling stjärnor som spelar ihop. När jag tänker Tyresö tänker jag mer individer än kollektiv. Det står stor kontrast mot finalmotståndarna, vilket jag snart återkommer till.

Det som talar mot Tyresö är att deras målvakter är oprövade. Vilken målvakt som Tony Gustavsson kommer att välja är egentligen den enda öppna frågan kring startelvan. Han har deklarerat att Carola Söberg och Tinja-Riikka Korpela är jämna. Jag gissar att han kommer att välja Söberg. Men det är en ren gissning från min sida. Själv hade jag nog valt Korpela, då Söberg har darrat i avgörande matcher i damallsvenskan de senaste åren.

Visst finns det fler frågetecken i Tyresös lag. Men då pratar vi skador, och i första hand Vero och Marta. Men som sagt. Spelarna har valt att härda ut ett par månader i ett konkursbo för att få spela den här matchen. Och alla lär verkligen göra allt för att få kliva ut på planen.

Malin Diaz

Malin Diaz

Och är alla friska och hela lär det bli de tio spelare jag skrivit ovan. För jag tror att Malin Diaz får förtroende före Madelaine Edlund. Diaz var utmärkt både i kvarts- och semifinal, och hon visade i finalen av F19-EM häromåret att hon har bra psyke i avgörande lägen.

Intressant med Tyresö är att de har en massa taktiska småfinesser att plocka fram lite då och då. Det kan handla om ett par minuters omflyttningar för att röra om. Senast mot Göteborg hörde jag exempelvis hur tränare Gustavsson coachade fram en tre minuter lång extraoffensiv i slutet av den första halvleken. Den gick ut på att Lisa Dahlkvist plötsligt flyttade upp som central forward, och så slog man långa uppspel som hon skulle skarva. Det ledde till två halvchanser.

Enligt Gustavsson har man en hel hög sådana taktiska drag att plocka fram på torsdag. Något sådant skulle kunna bli avgörande.

VfL Wolfsburg:
Precis som Tyresö är klubben relativt ny på den här nivå. Sedan man klev in i Champions League hösten 2012 har man inte förlorat en enda match. Första säsongen slutade med finalseger. I den andra är man nu framme vid final.

Och även om Wolfsburg som klubb är färsk på den här nivån har man till skillnad från Tyresö en hel hög spelare med vana att spela stora internationella finaler. För utöver alla spelare som var med och vann trippeln i fjol så har man flera spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Och flera som vunnit både EM och VM på landslagsnivå.
Mästarinnorna Wolfsburg har alltså väldigt mycket större finalrutin i truppen än utmanarna.

På minuskontor har man att det vimlar av frågetecken till följd av skador. En hel hög spelare lider av större eller mindre blesyrer. Ett av de större är mittbacken Josephine Henning som sträckte sig för cirka två veckor sedan, och riskerar att missa finalen. Men är det någon gång man skall chansa så är det ju i en Champions Leaguefinal. I fjolårets final dök exempelvis Zsanett Jakabfi upp i startelvan, trots att hon inte varit aktuell för den under en längre tid.

En frisk Jakabfi är för övrigt en kanonspelare. Före och efter juluppehållet förra året såg jag ungerskan som en av världens bästa spelare. Då fullständigt sköljde hon fram längs Wolfsburgs högerkant. Dessutom hade man Verena Faisst som var vass på vänstersidan. De båda försåg i första hand vassa forwardsen Martina Müller, Alexandra Popp och kanske även Conny Pohlers med fina inlägg och inspel. Bakom dem dyker ofta även Nadine Kessler upp i bra nicklägen.

Lena Goessling

Lena Goessling

För drygt ett år sedan var det alltså kantspelet som var lagets styrka. Nu är det inte lika påtagligt, även om det fortfarande är bra. Men nu ser jag mer Wolfsburg som en otroligt stark lagmaskin. Man liksom nöter ner motståndet. Inte minst genom sin lysande fysik.
Man har nämligen massor av nickstarka spelare att slå inlägg mot. Dessutom har man en av världsfotbollens bättre frisparks- och hörnläggare i Lena Goessling.

Efter Göteborgsmatchen senast konstaterade Tony Gustavsson att fasta situationer blir oerhört avgörande. Han sa:

Nilla Fischer är brukar ju synas när landslaget radar upp sig inför match, men när Wolfsburg ställer upp sig har de fem–sex spelare som är lika stora som Fischer.”

Så är det. I tur och ordning skulle jag nog nämna Nadine Kessler, Fischer, Alexandra Popp, Luisa Wensing och Martina Müller som de största hoten vid fasta situationer. Och det är inte lätt att försvara mot ett lag med minst fem starka huvudspelare.

Min favorit bland de fem är lagkapten Kessler. Hon är kortast, men har kanske allra bäst tajming i sina inlöpp. Dessutom känns hon som en riktig vinnarskalle – en sådan karaktärsspelare som varje tränare hade velat ha i sitt lag.

Nadine Kessler

Nadine Kessler

Wolfsburg är alltså ett lag bestånde av elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå. Startelvan ovan är i högsta grad preliminär. Dels för att skadesituationen i laget är högst oklar. Men även för att Ralf Kellermann har så många taktiska möjligheter att flytta runt att det inte går att förutse hur han tänker.

För vem kunde förutse draget att spela Alexandra Popp som vänsterback mot Elodie Thomis i fjolårets Champions Leaguefinal? Ett riktigt genidrag.

Vi får se vem av tränarna som gör genidragen på torsdag. Hursomhelst skall det bli riktigt kul att få se ett svenskt lag i en stor final. Det är också kul att vi får minst en svensk segrare. Jag har redan snuddat vid Nilla Fischer. Hon är också en riktig karaktärsspelare. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om hon kommer att spela en riktig huvudroll på torsdag.

Almuth Schult

Almuth Schult

Skall man leta svagheter i Wolfsburg är det att man, beroende på hur man ställer upp, ibland är lite tröga i backlinjen. Dessutom är Almuth Schult en något ojämn målvakt. Oftast håller hon mycket hög klass. Men ibland blir hon övermodig och ger sig ut på vådliga utflykter.

På förhand är Wolfsburg ändå självklara favoriter. Men Tyresö har absolut en god chans att vinna den titel man drömt om. En väldigt god chans.