Dramatisk trettondag i PSG

Varje gång jag skriver ett inlägg i dag kommer det dramatiska nyheter med PSG i huvudrollen.

Nu meddelar tidningen Le Parisien att PSG-tränaren Patrice Lair har lämnat in en avskedsansökan i dag, eftersom han var ursinnig över att klubben klantat bort fyra poäng – se förra inlägget.

PSG:s klubbledningen skall dock ha avslagit Lairs önskan att få sluta.

Sista ordet lär inte vara sagt i den här soppan. Klart är att röran i PSG borde gynna Montpellier inför lagens hyperviktiga toppmatch nästa lördag. En match som skulle kunna bli Stina Blackstenius debut i D1 Feminine.

Intressant silly season är redan i gång

Diskussionen om Rosengård rullar vidare i kommentarsfältet till det förra inlägget. Kul med ämnen som engagerar.

Något som också har alla förutsättningar att bli både kul och spännande är sommarens silly season i Frankrike och Tyskland. Det ser ut att kunna bli ganska stora förändringar i några av storklubbarna, något som även kan påverka Sverige.

Som bekant har ju flera av de europeiska toppklubbarna ekonomi att köpa loss damallsvenskans största profiler.

Upphovet till den diskussion om Rosengård som dominerat bloggen i veckan var ju för övrigt att Sara Björk Gunnarsdottir lämnar i sommar för Wolfsburg. Så Rosengård har ju också lite jobb att göra i sommarfönstret. Inte så lite heller, för det blir inte lätt att hitta en sådan karaktärsspelare som Gunnarsdottir. Men Rosengård kanske har någon intressant lösning på det här.

I övrigt i sommar var jag tidigare rätt säker på att sydeuropeiska toppklubbar skulle rycka i Gaelle Enaganmouit redan den här sommaren. Fast hennes knäproblem gör nog att Rosengård kan räkna in henne även till hösten.

 Gaelle Enganamouit

Gaelle Enganamouit

Vilka damallsvenska profiler lär det då dras i? I första hand borde det vara Stina Blackstenius och Pernille Harder som drar till sig storklubbarnas blickar. Jag kan även tänka mig att Lieke Martens skulle kunna vara intressant. I nuläget känns däremot knappast som att någon spelare utanför de två svenska toppklubbarna kommer att uppvaktas i sommar.

Här är en kort genomgång i läget i de fem storklubbarna i Frankrike och Tyskland.

Lyon:
Omges av massor av rykten. Det kan blir så att klubbens spelartrupp kommer att genomgå en rätt stor förändring.

Så många toppspelare kopplas till Lyon att jag såg att ett av de störra internationella damfotbollskontona på twitter skrev att Lyon kan få ett så starkt lag att en sjuåring kan leda det till seger.

Så kanske det kommer att se ut på pappret, men det är ingen barnlek att leda en trupp med 20 världsstjärnor och ge alla så mycket speltid att de är nöjda.

Det var ett stickspår. Vad är det då som händer i Lyon. Klart sedan länge är att Amandine Henry flyttar till Portland i USA. Hon är för övrigt en av de tre nominerade spelarna till priset för årets bästa i D1 Feminine. De båda andra är klubbkompisarna Amel Majri och Ada Stolsmo Hegerberg.

Dzsenifer Marozsan

Dzsenifer Marozsan

Klart på spelarsidan för Lyon är även att Dzsenifer Marozsan har skrivit på ett tvåårskontrakt.

Utöver Henry och Marozsan vimlar det av rykten. Bland alla spelare som sägs vara på väg in finns Alex Morgan, Kelley O’Hara, Caroline Seger, Jessica Houara d’Hommeaux och Kenza Dali. Alltså tre spelare från PSG och två från USA.

Bland de spelare som sägs kunna lämna finns Louisa Necib (där har Marseille nämnts som tänkbar adress) och Lotta Schelin. När det gäller Schelin har jag svårt att se att det skulle finnas plats för henne om Morgan ansluter. Men som sagt, det blir spännande att se vad som händer. Kanske att vi har Schelin i damallsvenskan efter OS.

PSG:
Här har det varit otroligt mycket oro i leden. Halva laget har ryktats vara på väg bort. Ryktena minskade inte när det stod klart att tränaren Farid Benstiti inte fick fortsätta.

I går kväll presenterades dock en ny tränare – Patrice Lair. För andra gången i rad väljer alltså PSG att satsa på en före detta Lyontränare. Lair har ju dessutom ett brett kontaktnät med många av världens bästa spelare, så det kanske kan lugna ner stämningen en aning.

Som jag redan skrivit har trion Seger/Houara d’Hommeaux/Dali placerats i Lyon. Dessutom sägs Shirley Cruz vara på väg till Barcelona och så har Anja Mittag mer än hintat att hon vantrivs i klubben.

Anja Mittag

Anja Mittag

Att Lair tillsatts på ett tidigt stadium är förstås otroligt viktigt. Det är även en signal om att PSG tänker satsa vidare. För att närma sig Lyon kommer de säkert att leta förstärkningar utomlands. I första hand kanske de kommer att kolla mot USA, men det kan nog även bli vissa blickar mot Sverige.

Frankfurt:
De forna storlagen faller ett efter ett. Duisburg och Potsdam är redan borta från positionerna i toppen av tysk damfotboll. Nu verkar fallet nära även för den tredje klassikerklubben. För det är tunga spelartapp som rapporterats hittills under våren.

Klart är alltså att Marozsan flyttar till Lyon. Klart är också att Simone Laudehr går till Bayern München samt att Kerstin Garefrekes slutar. Även Saskia Bartusiak är osäker på sin framtid i klubben.

Det är spelare som inte är lätta att ersätta. I princip känns det omöjligt.

Kerstin Garefrekes

Kerstin Garefrekes

Utöver toppnamnen ovan har Isabelle Linden och målvakten Anke Preuss meddelat att de lämnar. I dag förlängde man kontraktet med kanadensiska mittfältaren Sophie Schmidt, vilket var viktigt. Men Frankfurts trupp behöver alltså flera starka nyförvärv om man skall kunna vara med och utmana om Champions Leagueplatser även framöver.

Wolfsburg:
Har alltså värvat Sara Björk Gunnarsdottir från Rosengård och skall enligt uppgift värva minst en spelare till. Dessutom kommer Lina Magull tillbaka efter ett framgångsrikt låneår i Freiburg. Det känns rätt lugnt och stabilt i Wolfsburg.

Bayern München:
Lugnt och stabilt är det även hos mästarinnorna. De har alltså tagit ”hem” Simone Laudehr – som ju spelade för klubben under en juniorsäsong. De har även klart med Verena Faisst, som ju gjorde klart med att hon skulle lämna Wolfsburg redan i vintras.

US WNT

US WNT

Det är alltså hos PSG, Lyon och Frankfurt det kan hända mest. Vad finns det då för spelare att värva, utöver de som går mellan klubbarna?

Jo, den kommande vintern finns chansen för landslagsspelarna i USA att ge sig ut på lite äventyr. 2017 är ju ett mästerskapsfritt år, vilket gör att Alex Morgan och de andra inte är lika hårt bundna till NWSL som andra år.

Det blir nog mot USA klubbarna på kontinenten först vänder sig. Och ett antal namnkunniga amerikanskor kommer alltså säkerligen att dyka upp i Europa efter OS. Kanske att även någon av Kanadas toppspelare kan hamna i Europa. Kan någon locka över Christine Sinclair?

I Frankrike har även Montpellier flera intressanta spelare som kan tänkas prova vingarna i någon av topplagen. Riktigt glödheta känns vänsterbacken Sakina Karchaoui och målfarliga forwarden Marie-Charlotte Léger – båda födda 1996. Men det finns fler intressanta spelare i Montpellier. Brasiliens Andressa Alves är en kanonspelare och jag gillar mittfältaren Sandie Toletti. Dessutom borde nog faktiskt Linda Sembrant kunna vara aktuell för större uppgifter. Hon har varit väldigt bra det senaste året.

I Tyskland är det i Freiburg talangerna finns. Laget kommer att bli fyra i årets liga, det med massor av tonåringar i truppen. När Tyskland tidigare i kväll säkrade en finalplats i F17-EM var fyra av de tyska nyckelspelarna från just Freiburg, jag tänker på de båda målskyttarna  Vanessa Ziegler och Klara Bühl, lagkaptenen Janina Minge och aktiva mittfältaren Giulia Gwinn.

16-åriga Gwinn har redan spelat tio matcher i Frauen-Bundesliga i vinter – och gjort två mål, jämnåriga Minge har spelat i fyra. Den spelare som känns allra vassast är ändå Bühl. Forwarden är född så sent som den 7 december 2000 och känns som en blivande storspelare. Hon lär debutera i Bundesliga till hösten.

Freiburg har alltså något intressant på gång – om de inte värvas sönder kommande år.

Lyon vann cupfinalen – och så lite Tyresö

Den här superhelgen med toppmatcher i nästan alla världens stora damfotbollsligor har startat med den franska cupfinalen.

Den vanns alldeles nyss av Lyon med 2–0 (0–0) mot PSG. Det är alltså läge att gratulera Lotta Schelin, som spelade från start för Lyon.

Dock gjorde vårt svenska landslags lagkapten en svag insats. Vid flera kontringslägen sprang hon på väldigt konstiga sätt som gjorde att hon i princip inte var passningsbar. Schelin blev också utbytt på slutet.
På pluskontot finns att hon var nära att bli målskytt på en vaket utförd klack från nära håll.

Kosovare Asllani spelade sista 20 minuterna för ett uddlöst PSG. Hon gjorde inte bort sig, men förmådde inte heller höja sitt lag, som då låg under med 2–0.

Den första halvleken gick dock i Parislagets favör. PSG hade klart bollövertag, och tillbringade mycket tid på Lyons planhalva. Dock är den här säsongens upplaga av PSG ett lag som har väldigt svårt att omsätta sitt bollinnehav i målchanser. Och att låta Lyon få kontra är sällan ett segerrecept.

Trots PSG:s övertag i spel var det 2–1 i klara målchanser till Lyon i paus. Den ena Lyonchansen var ett friläge som Schelin slarvade bort med ett svagt avslut.

Efter paus jämnade Lyon ut spelet, och ledningsmålet i minut 57 var inte ologiskt. Dock var det slumpartat – och snyggt. Lara Dickenmann kom på en yta i straffområdets utkant, där hon inte borde kunna få bollen. Men plötsligt låg den framför schweiziskans fötter, och hon vred in den hur snyggt som helst i bortre hörnet.

Några minuter senare avgjorde Lyon matchen helt när Corine Franco kastade sig fram och nickade in en inläggsfrispark från Louisa Necib.

Totalt sett vann Lyon rättvist. De skapade klart flest chanser, och gav coach Patrice Lair en fin avskedspresent genom att vinna dubbeln i Frankrike.

Noterbart också att matchen hade en underbar inramning, med en engagerad och stor PSG-klack som skapade en fin ljudkuliss. Den typen av hejaklack är det knappt några damlag som har, så man blir överraskad varje gång det händer. Jag gissar att det var ett gäng av PSG:s herrlags supportrar som ställde upp för damerna.

Apropå PSG så skrev ju Caroline Seger på för laget tidigare i veckan. Efter att ha sett PSG ett par gånger under året känner jag att det kanske inte i första hand är bollvårdande spelare som Seger som man behöver. Sådana har man redan en hel hög.

För att PSG på allvar skall kunna utmana Lyon om ligatiteln, och även bli en seriös segerkandidat i Champions League, behöver laget spelare som skapar målchanser. Idag hade man två, och båda kom till genom att Lindsey Horan är så otroligt stark i luftrummet. PSG skulle nog helst krydda sin trupp med en spelare som exempelvis Gaetane Thiney.

* I damallsvenskan har det spelats en match idag, Skånederbyt Kristianstad–Vittsjö slutade 0–0. För två lag som i olika perioder har haft problem med defensiven var väl det ett bra resultat.

Kristianstad är ju för övrigt likt Eskilstuna och Linköping lag som tappat i tabellen nu när ju Tyresö är struket.

* Tyresö var det. Igår skrev bland annat SVT om att klubben trots allt kanske kommer att spela i Champions League – och att man tar beslut i nästa vecka.

Jag fick ett anonymt tips från en källa som borde vara välinformerad om att anmälningstiden till Champions League faktiskt gick ut i måndags. Jag har inte tid och möjlighet att kolla upp tipset de närmaste dagarna, och väljer därmed att skriva ut det här så att andra får chans att kolla upp det.
Vilket som antar jag att Sverige vinner i rankningspoäng om vi har två lag som kommer till start. Så även om Tyresö skulle spela med sitt division 1-lag är det bättre än att platsen lämnas vakant.

* Nästa godbit den här heta damfotbollshelgen är Seattle–Chicago i NWSL klockan 04.00 i natt. I den matchen gör för övrigt Christen Press debut för Chicago.

Schelin sexa och Fischer nia

Inlägget uppdaterat 15/1, eftersom det var några felaktigheter i den lista Framba.de först publicerade. I dag kom den officiella listan. De båda svenska spelarna ligger dock kvar på de placeringar som angavs från början i det här inlägget:

Lotta Schelin var världens sjätte bästa spelare 2013. Och Nilla Fischer den nionde bästa. I varje fall placerade de sig så i Ballon d’Or.

Så här såg det ut:

1) Nadine Angerer 18,85% av rösterna.
2) Abby Wambach 15,02%
3) Marta Vieira da Silva 14,02%
4) Lena Goessling 11,98%
5) Alex Morgan 11,74%
6) Lotta Schelin 7,87%
7) Saki Kumagai 7,19%
8) Yuki Ogimi 5,15%
9) Nilla Fischer 4,25%
10) Christine Sinclair 3,93%

Och så här fördelades rösterna i tränarkategorien:

1) Silvia Neid (Tyskland) 30,29%
2) Ralf Kellermann (Wolfsburg) 13,75%
3) Pia Sundhage (Sverige) 12,38%
4) Cindy Parlow Cone (Portland Thorns) 10,15%
5) Patrice Lair (Lyon) 7,10%
6) Even Pellerud (Norge) 7,02%
7) Gilles Eyquem (Frankrike F19) 6,84%
8) Kenneth Heiner-Möller (Danmark) 4,35%
9) Anna Signeul (Skottland) 4,25%
10) Shelley Kerr (Arsenal) 3,87%

Som mest kan man få 55,5 procent av rösterna. Således är Silvia Neids notering riktigt stark. Hon tog verkligen en utklassningsseger.

Däremot är de väldigt jämnt i spelarkategorien. Och det är logiskt, då det var väldigt svårt att hitta världens bästa spelare i fjol. EM blev förstås avgörande för Nadine Angerers vinst, men som jag har frågat förr: hur stor roll skall egentligen EM spela i den här omröstningen?

Mitt svar på den frågan är att prestationer i EM inte borde påverka mer än prestationer i de stora ligorna. Jag ser att jag har stöd i den uppfattningen av åtminstone en av de som röstade i Ballon d’Or, The Equalizers Jeff Kassouf. Han hade därmed inte med Angerer på sin topp tre.

Lotta Schelin blev alltså sexa. Vad krävs då för att hon skall kunna ta ytterligare ett par kliv på listan ovan? Givetvis först och främst att hon fortsätter att vräka in mål. Men det lär även krävas att hon spelar den riktiga huvudrollen i en avgörande final. Eftersom Lyon redan är utslaget ur Champions League, och det inte är några mästerskap för de europeiska lagen i år, så lär inte vår svenska världsstjärna få chansen att slå sig in tre i topp förrän tidigast 2015. Tyvärr.

Schelin målskytt i Bompastors final

Lotta Schelin gjorde matchens första mål när Lyon i kväll blev franska cupmästare via 3–1 (1–0) mot Saint Etienne i finalen i Clermont.

Fast Schelin i all ära – det här var Sonia Bompastor:s final. Och det på många sätt. Lyons vänsterback och lagkapten fyller 33 år i dag. Soso, som hon kallas, avslutade sin långa karriär i och med cupfinalen.

Och hon gjorde det genom att bli lite av matchhjälte. För det var en väl avvägd frispark från Bompastors känsliga vänsterfot som Eugenie Le Sommer snyggt nickade in till 3–1 i 75:e minuten.

Fem minuter senare fick Bompastor ta emot publikens stora hyllningar då hon byttes ut. När hon lämnade planen stod lagkamraterna i två led och tackade av sin kapten. Ett högst värdigt slut för en stor spelare.

Många har passat på att hylla Bompastor i dag. Bland annat twittrade Abby Wambach, som var lagkamrat med Bompastor i WPS-laget Washington Freedom 2009/10, det här just innan finalen:

”Ett stort grattis till Sonia Bompastor för en underbar karriär!! Du är min idol.”

Efter 3–1-målet följde Wambach upp med att även skriva:

”Och avsluta med en assist på frispark!!! Grattis Sonia. Så stolt över dina framgångar. #legend

Bompastor fick alltså avsluta karriären med att bli cupmästarinna. Hennes Lyon dominerade finalen ganska rejält från start, och man satt bara och väntade på ledningsmålet.

Camille Abily borde ha gjort det, för hon hade två fantastiskt bra lägen – dock utan att få in bollen.

Det blev alltså Lotta Schelin som gjorde det i den första halvlekens slutminuter. En lång boll från egen målvakt skarvades av mittbacken Wendie Renard, som låg kvar högt efter en fast situation. Schelin blev helt fri. Med höger yttersida mötte hon lugnt och behärskat den studsande bollen i högt läge, och lyfte in den vid bortre stolpen. Ett klassmål.

Svenskan gjorde en godkänd insats. Och det är förstås väldigt glädjande att hon gör första målet. För det är alltid svårare att göra 1–0 än 5–0. Schelin blev dock utbytt i minut 56.

Två minuter senare nickade nämnda Renard starkt in 2–0 på en frispark från Louisa Necib. Sedan gjorde Saint Etienne 2–1 i 63:e minuten på lagets första och enda riktiga avslut i matchen. Det hann ändå vara lite nerv i finalen innan Bompastor och Le Sommer punkterade tillställningen.

Lyon har en extremt bred trupp. Tränare Patrice Lair hade valt att ta med fem nya spelare i startelvan jämfört med Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Lyon spelade så här i dag: Sarah BouhaddiLara Dickenmann, Sabrina Viguier, Renard, Bompastor (Corine Franco, 80) – Elise Bussaglia, Necib – Le Sommer, Abily, Amel Majri (Megan Rapinoe, 46) – Schelin (Elodie Thomis, 56).

Ett klipp från den franska cupfinalen hittar du här.

* Linnea Liljegärd räddade en poäng åt Avaldsnes i toppserien. Hon gjorde 2–2-målet i absolut sista minuten borta mot Medkila. Det var svenskans tredje mål i seriespelet.

Namnet för dagen i toppserien var annars Emilie Haavi. 20-åringen gjorde alla LSK:s tre mål när serietvåan vann med 3–1 mot Arna-Björnar. Även serieledande Stabaek vann med 3–1 i dag. Fast i det här fallet stod Vålerenga för motståndet.

* I England vann Liverpool med Louise Fors hemma mot Birmingham med 4–1, och behåller därmed serieledningen. Svenskan blev mållös i kväll.

* I Österrike vann uppstickargänget Spratzern cupfinalen mot Neulengbach efter straffläggning.

* I Vitryssland fortsätter mitt favoritgäng Molodechno att ha det tufft. I dag föll man med 17–0 hemma mot Zorka-DBU. Fast Molodechnos match var ändå hysteriskt jämn jämfört med mötet mellan Viktorya-86 Brest och Nadezhda. Gästerna vann nämligen med sanslösa 34–0.
Vitryska Premier League verkar vara en jämn serie…

Lång analys av Champions Leaguefinalen

Sist av alla tänkte jag sammanfatta torsdagens skräll i Champions League. Det var verkligen en bra final. Och dessutom en väldigt intressant match på många sätt.

Dels förstås för att det var Europas två bästa lag som drabbade samman. Dels för att en mängd blivande EM-profiler var inblandade. Och kanske framför allt för vårt affischnamn fanns med på planen.

Jag börjar med det viktigaste – alltså Lotta Schelin:s insats.

Det är något speciellt med att se en match i efterhand, där man redan vet hur det slutar. Och där man redan har läst en mängd kommentarer om olika spelares och tränares insatser.

De kommentarere kring Schelin som jag hade med mig ner i tv-fåtöljen handlade i den första halvleken om slarvigt passningsspel, och att hon tillhörde Lyons mer anonyma spelare. Efter slutsignalen hade tonläget ändrats något, och hon kvitterade ut godkänt betyg från de allra flesta.

Man kan välja flera olika utgångspunkter när man gör en Schelinanalys. Men om jag väljer att helt förutsättningslöst bedöma hennes insats så är jag ändå rätt positiv. För jag tyckte mig se att hon försökte spela den huvudroll hon borde kunna göra.

De fyra–fem felpassen före paus kändes mer som orsakade av överambition än av rädsla. Och de två gånger hon hamnade rättvänd i offensiv position fick hon till hyfsade avslut – och båda gick mot mål.

Efter Wolfsburgs mål var dessutom Schelin en av de Lyonspelare som visade störst vilja att vända matchen. Hon visade det genom att göra flera uppoffrande, defensiva löpningar för laget.

Men egentligen var ju matchbilden den sämsta möjliga för Schelin. Det spel som passar henne optimalt är ju antingen när motståndarna ger henne ytor bakom deras backlinje. Eller när Lyon vinner kamperna om kanterna, med följd att Elodie Thomis, Lara Dickenmann och övriga gång på gång serverar Schelin inspel mot första stolpen. Där är Schelin lysande bra på att få fram en fot och styra in bollen.

Nu blev det en annan typ av match, där Lyon varken fick ytor bakom Wolfsburgs backlinje eller vann kamperna på kanterna speciellt ofta.

Och det är i de här lägena man känner att Schelin har vissa brister i sin speluppfattning.

Det märktes bland annat i den första halvlekens 26:e minut, då Megan Rapinoe nickade in en boll i målområdet. När bollen gick mot Rapinoe var Schelin före närmaste mittback, i det här fallet Ivonne Hartmann. Men Hartmann läste situationen klart snabbare, och hann springa förbi Schelin och täcka upp i målområdet. Hade Schelin varit lite snabbare i tanken hade hon fått ett öppet mål. Och sannolikt blivit matchvinnare.

Efter paus hamnade Schelin tyvärr ofta det där steget bakom försvararna, och hon var inte inblandad i några målchanser. Jag ger ändå Schelin godkänt för sin insats.

Fast väljer man att ta in faktorer som hennes stjärnstatus, och att hon nyligen valdes till den franska ligans bästa spelare – då finns det ändå anledning att vara kritisk.
För även om känslan är att hon verkligen försökte ta ansvar, så lyckades hon inte sätta något avtryck i matchen.

Med EM i åtanke är det lätt bekymrande. För i EM vill vi ju att Schelin skall sätta rejäla avtryck i varenda match…

Här lämnar jag Schelin och går till matchen som sådan. För min genomgång väljer jag samma form som jag gjorde efter fjolårets final – alltså att sammanfatta matchen i ett antal underrubriker:

Tränarkampen:
Ralf Kellermann vann den taktiska matchen mot Patrice Lair på knockout.

Från det lag som startade i den tyska cupfinalen förra helgen valde Kellermann att ta bort Maren Tetzlaff och Lina Magull, och sätta in Alexandra Popp och Zsanett Jakabfi. Tetzlaff åkte för övrigt ur matchtruppen helt och hållet.

Draget att spela Popp som vänsterback kändes riskabelt, men visade sig vara geniartat. Skyttedrottningen såg till att kvicka Thomis bara kunde blixtra till vid enstaka tillfällen.

Jakabfi var i och för sig långt ifrån höstens superform, men gjorde ändå en viktig insats för att hjälpa Lena Goessling och Nadine Kessler på Wolfsburgs centrala mittfält. Wolfsburgstrion klarade mittfältsmatchen mot Lyons supertrio Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib på ett lysande bra sätt.

Om Kellermann lyckades klockrent med sin startelva gjorde Lair ett felval. Han valde att starta med Rapinoe till vänster, i stället för alternativen Dickenmann och Eugenie Le Sommer. Mer om det under nästa rubrik.

Bytena:
Det här är väl egentligen en del av tränarkampen. Och även här vann Kellermann på knock.

Lair upptäckte nog ganska tidigt att han hade satsat fel. Utan offensiva spelare som har starkt huvudspel – läs Laetitia Tonazzi och Le Sommer – så fyller inte Rapinoes fina inläggsfot någon större funktion. Visst kan hon slå fina frisparkar och hörnor. Men sådana spelare hade man ju ändå på planen i Necib och Sonia Bompastor.

För att få bättre fart på anfallsspelet valde därför Lair att göra sitt första byte redan i paus. Att ta ut Rapinoe kändes rätt just då. Och Dickenmanns ankomst gav också Lyon en flygande start på den andra halvleken. Under de tio–tolv första minuterna var Wolfsburg rejält i gungning.

Men anstormningen bedarrade, och när Lair som nästa drag valde att ta ut Abily undrade jag vad som hände. Det måste väl har varit en skada med i bilden? Personligen ser jag Abily som en tänkbar matchvinnare – en spelare som man vill ha på planen när det drar ihop sig.

Lairs tajming var usel. För när Wolfsburg tog ledningen kändes det som att fransmannen redan hade spelat ut sina vassaste kort – och inte hade något mer kvar att ge. Jag hade till exempel kunnat tänka mig att ta ut Lotta Schelin och ge plats åt någon nickstark forward.

Dubbelskrällen:
Att Alexandra Popp var frisk nog att spela var en liten skräll. Och att hon var en så fantastiskt skicklig vänsterback var en stor. Popp var helt klart en av Wolfsburgs stora hjältinnor.

Det stora intresset:
Publiksiffran på 19 258 var bättre än förväntat på Stamford Bridge. Men det var ju ändå väldigt långt ifrån fjolårets underbara 50212 på Münchens Olympiastadion.

Bättre än publiksiffran var tv-intresset. Eurosport twittrade i fredags att man hade 7,8 miljoner tittare totalt i Europa. Det skulle vara kanalens bästa siffra någonsin. Gissar att man då avser damfotboll. I Frankrike hade man 1,5 miljoner tv-tittare och i Tyskland var det 740 000 som tittade.

Målchanserna:
Trots stort spelövertag fick jag bara chanserna till 6–4 i Lyons favör. Eftersom laget saknar forwards som kan nicka fick man oftast förlita sig till skott utifrån. Och det är sällan man vinner matcher på den här nivån enbart genom distansskytte.

Konstsparken:
Jag måste ha en rubrik för min favoritspelare i tysk fotboll under säsongen 2012/13, Nadine Kessler. Wolfsburgs lagkapten är verkligen en fantastisk energispelare. I ligan har jag älskat hennes många och hängivna djupledslöpningar.

I WCL-finalen fick hon i stor utsträckning lägga sin energi på försvarsspel. Men i inledningen av matchen sprang hon in i straffområdet – och höll på att göra mål på en bicycleta. Kessler har i vinter blivit landslagsspelare, och jag hoppas få njuta vidare av hennes energi under EM.

Straffen:
Som jag tidigare konstaterat var den inte solklar. Men jag kan inte heller säga att den var felaktigt dömd. För bollen tar ju utan tvekan på Laura George:s arm, som hon har en bit utanför kroppen. Men det är ändå hårt dömt.

Själva straffen var också hård. Rutinerade trotjänaren Martina Müller visade sig vara pardonlös när hon fick chansen. En vinnare.

Sortierna:
Wolfsburgs 31-åriga back Navina Omilade-Keller fick avsluta karriären som en riktig vinnare. Några minuter på planen fick hon dessutom. Som forward… Stämmer det att Bompastor lägger av fick Lyonkaptenen en tråkigare sorti från den internationella scenen. Jag kommer verkligen att sakna henne i sommarens EM.

Den spruckna supersviten:
Frågan efter matchen var hur många tävlingsmatcher utan förlust under ordnarie tid som Lyon egentligen radade upp – 119 eller 122? Den första siffran har jag företrätt. Den senare gick att läsa i fredagens Aftonbladet.

Vid en mer noggrann koll har jag konstaterat att Aftonbladets siffra var felaktig, för där har man även räknat in Wolfsburgsmatchen – som ju blev en förlust.

Sviten stannade således på 119 – eller 121. Den högra siffran innefattar även semifinal och final i fjolårets klubblags-VM. Men eftersom det var en inofficiell inbjudningsturnering tycker jag inte de båda matcherna borde räknas. Fast det är ju en smaksak…

Skrällen:
Ja, det var en skräll att Wolfsburg vann. Men att det skulle vara årets skräll inom damfotbollen – knappast va? Den tyska ligan är Europas bästa, och Wolfsburg kom tvåa där 2012 och vann i år.

Dessutom innebär finaler större press på favoriterna än vanliga matcher. Medan Lyon hade ett tungt ok på sina axlar slapp Wolfsburg för första gången för säsongen helt och hållet ifrån favorittryck. Ganska skönt för dem.

Jag tycker exempelvis att det var en betydligt mycket större skräll att Mallbacken tog poäng av Tyresö än att Wolfsburg vann mot Lyon. Men jag kanske undervärderar värmländskorna…

Den förhastade slutsatsen:
Efter Wolfsburgs seger hörde man flera röster ropa ut att Lyons storhetstid sannolikt är slut. Det tror jag är en rejält förhastad slutsats.

Lyon har ju ändå bara förlorat en av sina 120 senaste matcher. Och faktum är ju att man även i finalen var ett bättre lag än Wolfsburg, spelmässigt sett. Jag står fast vid uppfattningen om att Wolfsburg bara vinner någonstans mellan var tredje och var femte match mot Lyon – lite beroende på skadesituationen i de olika lagen.

Lyon har så mycket kvalitet i sin trupp att jag håller det för troligt att man mycket väl kan få höja Champions Leaguepokalen i Lissabon om ett år. Vi får väl förresten hoppas att Tyresö då är med och på allvar utmanar om den där pokalen.

Matchguide, Lyon–Wolfsburg

I kväll 20.30 smäller det. Då spelas årets match på klubbnivå – i varje fall i Europa. Kanske även i världen.

För det råder ju ingen tvekan om att det är Europas två bästa klubblag som drabbar samman i Champions League-finalen på Stamford Bridge.

Tyskland och Frankrike är Europas ledande damfotbollsnationer för tillfället. Och det är ju just Tysklands och Frankrikes klart bästa klubbar som möts.

Även med skadefria trupper hade jag hållit Lyon som klara favoriter, då till 65–35. Nu har Wolfsburg flera tunga skador, vilket gör att jag ökar favorittrycket på Lotta Schelin och hennes lagkompisar till 80–20.

Att Lyon är mina självklara favoriter beror delvis på deras rutin. Klubben har ju tre raka finaler bakom sig – och två raka titlar. De har gjort 40–1 på sina åtta matcher fram till dagens final – och då har man ändå mött bland annat Malmö och Juvisy. Dessutom är deras svit av tävlingsmatcher utan förlust under ordinarie tid nu uppe i 119. Det är verkligen makalöst imponerande siffror.

Wolfsburg däremot är som lag helt färskt på den här nivån. Fast skenet bedrar ändå en aning. För i truppen har man inte mindre än sju spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Av dem är dock Viola Odebrecht avstängd, och troligen kan inte heller Alexandra Popp spelar på grund av skada.

Dessutom är det klart att man måste avvara Verena Faisst och Selina Wagner. Troligen kan däremot duktiga ungerskan Zsanett Jakabfi vara aktuell för ett inhopp. Hon gjorde nämligen oväntad comeback i tyska cupfinalen i helgen.

På Lyons skadelista finns endast Laetitia Tonazzi. Det innebär att tränare Patrice Lair har en stor mängd klasspelare att välja mellan. Jag tippar på att han väljer att placera landslagsspelare som Sabrina Viguier, Elise Bussaglia, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann samt japanska Shinobu Ohno på bänken från start. Det är fem spelare som hade gått in i startelvan i de flesta andra klubblag i världen.

Lyon har varit ostoppbara hela säsongen. Ända fram till förra veckan. Då förlorade de ju egentligen efter straffläggning mot Montpellier i franska cupen. Men som bekant fattade inte domaren det, utan gav storlaget en andra chans.

Men Wolfsburg lär ha varit på plats, och kanske fick de några tips på hur man gör för att stoppa Lyon.

För egen del kommer jag tyvärr inte att kunna sitta klistrad framför Eurosport vid avspark. Jag jobbar, och det är allsvensk fotboll på Borås Arena – Elfsborg–Brommapojkarna. Det blir alltså till att spela in finalen, och se den i efterhand.

Då hoppas jag få se en sprakande uppvisning i anfallsfotboll. För det är båda lagen kapabla att bjuda på. En av nycklarna i matchen blir hur Wolfsburgs vänsterback – troligen orutinerade Maren Tetzlaff – klarar att försvara mot illersnabba Elodie Thomis.

En annan nyckel blir förstås kampen om det centrala mittfältet, där Lena Goessling och Nadine Kessler måste förhindra Lyons fantastiskt spelskickliga trio Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib från att slå öppnande bollar mot Thomis och Schelin.

Som sagt, det blir en riktigt intressant final.

Jag har inte sett någon siffra över antalet sålda biljetter. Men jag är rädd att läktarna kan gapa rätt tomma på Chelseas hemmaarena. Hoppas jag är fel ute i min rädsla, för Lyon och Wolfsburg är verkligen två lag som förtjänar att göra upp om pokalen inför en fullsatt arena.

Slutligen, här är lagens troliga startelvor:

VfL Wolfsburg (4-4-2): Alisa VetterleinLuisa Wensing, Josephine Henning, Ivonne Hartmann, Maren Tetzlaff – Anna Blässe, Lena Goessling, Nadine Kessler, Lina Magull – Martina Müller och Conny Pohlers.
Olympique Lyonnais (4-2-3-1): Sarah BouhaddiCorine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Camille Abily, Amandine Henry – Elodie Thomis, Louisa Necib, Megan Rapinoe – Lotta Schelin.

Schelin – en gåta för Sundhage

Lotta Schelin

Lotta Schelin

Inför 5–0-segern nere i Frankrike konstaterade Lotta Schelin i den här artikeln att Lyon är bättre än landslaget. Faktum är att Lyon kanske till och med är bättre än alla landslag, och således världens bästa lag alla kategorier.

För har man råd att hålla spelare som Megan Rapinoe på bänken – då har man ett väldigt starkt lag. Och det centrala mittfältet med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib är tveklöst starkare än USA:s. Men djupdykningen i det här ämnet får jag nog återkomma till. Det här inlägget skall nämligen handla om det svenska landslaget.

Storstjärna i Lyon är ju nämligen nämnda Lotta Schelin. Hon skiner ofta i sin franska klubbdress, och öser in mål. Däremot skiner hon tyvärr väldigt sällan i den svenska landslagsdräkten.

Efter dagens match pratade Schelin, Pia Sundhage och Malin Swedberg om ämnet i Tv4sport. Swedberg konstaterade helt riktigt att Schelin fungerar bättre i Lyon än i landslaget.

Sundhage svarade nyktert att landslaget inte har de spelartyper som krävs för att spela Lyons 4-2-3-1-system. Thomas Dennerby försökte ju med det i fjol, men efter OS gnällde till och med Schelin på spelsystemet.

Problemet är snarare att Schelin inte klarar av att ställa om från Lyons tekniska spel till landslagets mer fysiska. Kortfattat kan man säga att hon får bollen längs marken i klubblaget, och i luften i landslaget.

Och medan Schelin håller högsta världsklass när hon får bollen på marken, och kan komma rättvänd mot en backlinje, så är hon högst medelmåttig i luftrummet. Att hitta lösningarna som gör att Schelin får rätt bollar är en av de viktigaste gåtorna att lösa för Sundhage inför EM.

Som en parentes pratade Schelin också lite om sin tränare Patrice Lair i Tv4sport. Hon konstaterade att han gjort att alla spelare blivit rakt igenom professionella. Det är slut med lattjandet på träningar.

Den saken var inte svår att se i dag. Spelare som är proffsiga i allt de gör på träning blir även proffsiga i matcher. Jag tror att det finns rätt mycket att göra på den här fronten även i rätt många svenska klubbar.

Rösterna som gjorde Sundhage och Wambach bäst i världen

Det blev inga skrällar i damkategorierna vid kvällens Ballon d’Or-gala. Först läste Felipe Scolari upp vinnarnamnet i kategorien bästa tränare. På lappen stod det Pia Sundhage.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

En stund senare var det Hope Solo som läste upp namnet på världens bästa spelare. Hon sa:

”Min lagkamrat, Abby Wambach.”

Wambach och Yano

Abby Wambach med Kyoko Yano i ryggen

Det var ju precis vad jag tippade tidigare i dag. Och då skrev jag även hur jag ser på de valen. Så där finns det inte så mycket att tillägga, mer än att det är lite intressant att Alex Morgan blev USA:s bästa spelare 2012, och Wambach världens…

Sundhage förnekade sig för övrigt inte. Hon tackade nämligen med en sång. Se och hör själv här. Jag kan möjligen tycka att det börjar bli lite för mycket av den varan nu. Å andra sidan lär det vara Sundhages tacktal som alla minns från galan. Så, okej då…

Wambach däremot verkade både lite förvånad, och tagen, när hon höll sitt tacktal. Hon blev den femte spelaren att vinna Fifas pris till världens bästa spelare. Tidigare har Mia Hamm (2001–02), Birgit Prinz (2003–05), Marta (2006–10) och Homare Sawa (2011) vunnit. I och med Wambachs pris blev Nordamerika första kontinent att få två olika vinnare.
Namnet på priset har dock ändrats. Fram till och med 2009 hette det Fifa Women’s player of the Year. Nu heter det Ballon d’Or, även om det längre namnet fortfarande förekommer i vissa sammanhang. Men Fifa kallar det i alla fall Ballon d’Or här.

Ganska omgående efter galan blev alla röster offentliga. Där konstateras att Nilla Fischer röstade så här:
Spelare: 1) Sinclair, 2) Miyama, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Herdman, 2) Sundhage, 3) Lair

Här är Thomas Dennerby:s röster:
Spelare: 1) Wambach, 2) Marta, 3) Sinclair
Tränare: 1) Sundhage, 2) Lair, 3) Herdman

Och Anna Signeul:s:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

I år hade Sverige en mediaröst. Det var Anette Börjesson på damfotboll.com som stod för den. Hon röstade så här:
Spelare: 1) Wambach, 2) Sinclair, 3) Miyama
Tränare: 1) Sundhage, 2) Bini, 3) Herdman

Pia Sundhage röstade aldrig. Utan USA:s tränarröst har Jill Ellis avlagt. Den löd:
Spelare: 1) Wambach, 2) Morgan, 3) Rapinoe
Tränare: 1) Sundhage, 2) Sasaki, 3) Swanson

På den här pdf-filen hittar du alla röster i spelarkategorien.

Slutställningen blev:
1) Wambach 20,67 procent av rösterna
2) Marta       13,50
3) Morgan    10,87
4) Sawa       10,85
5) Sinclair    10,33
6) Lloyd         7,99
7) Abily          7,70
8) Miyama      7,51
9) Fukumoto  7,32
10) Rapinoe   2,89

Och toppen av tränarkategorien:
1) Sundhage   28,59
2) Sasaki         23,83
3) Bini               9,02
4) Lair               7,64

Bland herrarna blev som väntat Lionel Messi världens bäste spelare, och Vicente del Bosque bäste tränare. Puskas Award för årets mål – som ju även kan vinnas av kvinnor – gick lite oväntat till Fenerbahces slovak Miroslav Stoch för en läcker volley. Där hade jag nog trott att Falcao skulle dra vinstlotten.
Bland herrarna tar man även ut ett världslag. 2012 års upplaga bestod av elva spelare från den spanska ligan. Bland damerna finns det ännu så länge inget officiellt världslag. Men inom några år så kanske man har börjat med det också.

I kväll blir Sundhage officiellt bäst

I kväll 19.00 hålls Ballon d’Or-galan där världens bästa spelare och tränare koras. Allt talar för att det för första gången utdelas ett pris till en svensk spelare eller ledare.

Pia Sundhage är ju nämligen storfavorit till att få guldbollen som världens bästa tränare inom damfotbollen. Det är naturligtvis stort – även om det förstås hade varit ännu större om det varit för insatser inom svensk fotboll som hon prisats.

Såvitt jag kan hitta har bara en svensk tidigare fått pris av Fifa, och det var domaren Anders Frisk, som fick specialpriset (Presidential award) 2005.

I kväll får vi alltså också veta vilka som blir världens bästa spelare 2012, herrar och damer. Jag tippar på att det blir Lionel Messi och Abby Wambach. Men som jag flera gånger tidigare (bland annat här, här och här) har varit inne på så går inte min röst till Wambach.

Vi kommer för övrigt under de närmaste dagarna också få se hur världens alla lagkaptener och förbundskaptener har röstat i Ballon d’Or. Det skall bli intressant att se vilka som lyft in Marta i finalen.

I fjol var det ingen svensk tidning som röstade i damkategorien. Hade jag fått den rösten hade jag lagt mina poäng så här:

Spelare
5) Christine Sinclair, Kanada
3) Alex Morgan, USA
1) Yuki Ogimi, Japan

Tränare
5) Pia Sundhage, USA
3) John Herdman, Kanada
1) Patrice Lair, Olympique Lyonnais

Jag har för övrigt Wambach som fyra, men det är ju bara tre som får poäng.

Ännu tuffare för Malmö i Champions League

LdB FC Malmös chanser att ta sig förbi kvartsfinalen i Champions League minskar ytterligare. I dag har nämligen superlaget Lyon blivit ännu mer super.

Först kom nyheten om att Japans tekniska yttermittfältare/forward Shinobu Ohno lämnar Inac Kobe Leonessa för att skriva på ett tvåårskontrakt med världens bästa klubb. Sedan kom tämligen säkra uppgifter om att även USA:s stjärnmittfältare Megan Rapinoe kommer att spela för Lyon under våren. Uppgifterna kom nämligen från pappa Jim Rapinoe. Läs mer här.

Shinobu Ohno och Kelley O'Hara

Shinobu Ohno har fått Kelley O’Hara på fall

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

Lyon har ju gått genom det här året helt utan förluster. På 37 tävlingsmatcher har man 36 segrar och ett kryss. Lägger man till de båda matcherna i det inofficiella klubblags-VM:et blir facit 37 segrar, två kryss och noll förluster.
Det var alltså en gigantiskt svår uppgift för Malmö – eller skall man kanske börja skriva FC Rosengård? – redan tidigare. Med värvningarna av ytterligare två världsspelare lär det inte bli lättare i WCL-kvartsfinalen.

Tillskotten av Ohno och Rapinoe är intressanta, då Lyon redan tidigare hade starka kantspelare som Elodie Thomis och Lara Dickenmann i truppen. Jag skulle nog säga att Lyon nu kanske till och med har världens tre bästa yttermittfältare. Det är väl det som brukar kallas mördande konkurrens?

Lyon har för övrigt även nyligen förlängt kontrakten med tränaren Patrice Lair samt med spelarna Louisa Necib, Amandine Henry, Eugénie Le Sommer, Lara Dickenmann, Camille Abily och Laetitia Tonazzi.

Det blir intressant att se vad det här innebär för Lotta Schelin, och hennes speltid i laget. Med fler utpräglade kantspelare i truppen lär ju Le Sommer nu i första hand konkurrera om den enda forwardsplatsen med Schelin, Tonazzi och japanska Ami Otaki.

Rent spontant känner jag inte att Schelin och Rapinoe är en klockren kombination. Jag hade velat ha en riktigt nickstark forward som måltavla för Rapinoes precisa inlägg. Och när det gäller huvudspelet känner jag att exempelvis Tonazzi ligger före, trots att Schelin är såpass lång att hon borde vara bra i luftrummet. Men jag hoppas för Schelins och landslagets skull att hon passar klockrent med Rapinoe.

Men som sagt. Det blir spännande att se hur Lair formerar Lyons startelva i vårens avgörande matcher i ligan och Champions League.

Lotta Schelin – superstjärnan i det franska superlaget

Tänk en Champions Leaguefinal där en svensk är den stora stjärnan. I morgon 18.00 i Münchens Olympiastadion äger den finalen rum.
Fast här i Sverige har försnacket varit högst begränsat. Men här är en guide.

Utöver den stora stjärnan Lotta Schelin har vi fyra domare och ytterligare två tänkbara spelare från Sverige. Det finns alltså mycket blågult att titta på i årets största klubbmatch i världen.

Först är det ju grymt kul att Jenny Palmqvist har fått äran att döma finalen. Verkligen ett erkännande. Här är ett videoklipp med henne. Hon har med sig två svenska, assisterande domare i Anna Nyström och Helen Caro och fjärdedomaren Sara Persson.

Sedan har vi ju tre spelare i de båda lagen. Fast Frankfurtduon Jessica Landström och Sara Thunebro ligger väl inte speciellt bra till för att få någon större speltid.
Medan Thunebro nästan har fått spela dubbelt så mycket som Landström i ligan (804 minuter mot 467), så har Landström fått spela 305 minuter i Champions League, att jämföra med Thunebros 110. I seriefinalen mot Potsdam förra helgen och i lördagens cupfinal mot Bayern München har duon dock fått sitta kvar på bänken under hela matcherna. Och risken är överhängande att de blir utan speltid även i morgon.

Lyons Lotta Schelin kommer däremot att få spela. Utan att ha varit i Frankrike med någon febertermometer så tror jag att hon är mycket större där än här hemma. Schelin är ju superstjärnan i superlaget.

Kan man nå högre än så?

Fast här på svensk mark får hon sällan de rubriker hon förtjänar. Det är ju så tragiskt att inte ens damfotboll.com brukar ha koll på hennes matcher. Synd. För som jag ser det har Schelin varit lika bra som Marta det senaste året. Om inte bättre.
Lyons skyttedrottning borde ha en position i Sverige som motsvarar den Zlatan Ibrahimovic har bland herrarna. Men som bekant är vi långt därifrån.

Jaja. Lyon vann ifjol, har inte förlorat över 90 minuter på över två år – och är storfavoriter även i år. De vann franska cupen i söndags, och har gått som tåget genom Champions Leaguespelet.
Så här säger Schelin i den här intervjun på uefa.com:

”Vi har verkligen lyckats hålla en fantastisk nivå över flera års tid. Det här är vår tredje raka final, så naturligtvis känner jag att vi på något sätt måste ses som favoriter.”

Jag har själv inte sett någon av Lyons ligamatcher på tv, men däremot två Champions League-matcher, samt i en mängd klipp med highlights. Och det räcker för att ha blivit rejält imponerad.

För det säger väl sig själv att ett lag där spelgeniet Louisa Necib förpassas till bänken måste vara grymt bra. Hon var ju en av VM:s stora spelare i fjol, kom med i världslaget och nominerades till Ballon d’Or som en av världens tio bästa spelare.
Nu är hon alltså inte bland OL:s elva bästa…

Spelmotorn Amandine Henry har på kort tid blivit en personlig favorit i laget. Hon fanns inte med i Frankrikes VM-trupp ifjol, men har imponerat på mig, som spelskicklig, löpstark – och så stänkte hon ju in ett mäktigt distansskott i semifinalen.

Lyon har bara släppt in ett enda mål fram till finalen, och det var i hemmamötet med Potsdam. Fast det kom när dubbelmötet redan i praktiken var avgjort. Man slog ju de tyska mästarinnorna med totalt 5–1 – förstås ett grymt styrkebesked. Se klippet här ovan.
Och de siffrorna borde skrämma Frankfurt, som ju just föll med 3–1 mot Potsdam för tio dagar sedan.

Är Lyons form på topp så har Frankfurt hackat rejält de senaste veckorna. Jag har sett laget på tv en mängd gånger den här våren, och i deras två senaste matcher, dels den nämnda ödesmatchen mot Turbine Potsdam, dels cupfinalen mot Bayern München, har anfallsspelet varit riktigt blekt.
Dessutom tycker jag att målvakten Desirée Schumann är ett svagt kort på den här nivån. Hon känns inte minst tveksam i luftrummet på hörnor och inläggsfrisparkar. Lagets försvarsspel har inte heller mått bra av att rutinerade Saskia Bartusiak har darrat spelmässigt den senaste tiden.

Om Frankfurt skall kunna vinna den här finalen måste nog Kerstin Garefrekes och Dzsenifer Marozsan spela på sin absoluta maxkapacitet. Garefrekes är riktig vass i luftrummet, och således ett vapen vid fasta situationer. Marozsan är en personlig favoritspelare, med både god teknik och härlig kreativitet.

Att matchen spelas i Tyskland borde tala för Frankfurt. Men det är inte jättelångt från Lyon till München, så fransyskorna kan nog få hyfsat stöd också. Det blir för övrigt intressant att se hur hög publiksiffran blir. Jag har sett uppgifter på att drygt 35000 biljetter är sålda. Kul. Det här är ju för övrigt den första dammatchen någonsin på Olympiastadion.

Lyons tränare Patrice Lair till uefa.com:

”Det är en stor utmaning att försöka vinna mot ett tyskt topplag i Tyskland. De kommer att ha publikstödet som en tolfte spelare. Vi vet hur svårt det var att vinna titeln i fjol, men naturligtvis vill vi göra det igen.”

Frankfurt har i princip ingen chans att ta en plats i höstens Champions League i egna ligaspelet. Därmed är en seger i morgon den storsatsande klubbens chans att få vara med även nästa gång. Frankfurts tränare Sven Kahlert säger så här till uefa.com om det:

”Vi är väl medvetna om det. Och vi är övertygade om att vi har en chans att vinna.”

Här är de troliga startelvorna:

Lyon:
Sarah BouhaddiCorine Franco, Wendie Renard, Sabrina Viguier, Sonia Bompastor – Amandine Henry, Shirley Cruz TranaCamille Abily, Eugenie Le Sommer, Lara Dickenmann – Lotta Schelin.

På bänken: Celine Deville (målvakt), Laura Georges, Aurelie Kaci, Louisa Necib, Rosana och Ami Otaki.
Avstängd: Elodie Thomis.

Frankfurt:
Desirée Schumann – Ria Percival, Saskia Bartusiak, Gina Lewandowski, Meike Weber – Kerstin Garefrekes, Saki Kumagai, Melanie Behringer, Svenja HuthSandra Smisek, Dzsenifer Marozsan.

På bänken: Anne-Kathrine Kremer (målvakt), Sara Thunebro, Silvana Chojnowski, Jessica Landström och Ana Maria Crnogorcevic.
Skadade: Nadine Angerer, Ali Krieger, Kim Kulig och troligen Fatmire Bajramaj.

Hur går det då?
Jo, Lyon är klart bäst och vinner med hela 3–0. Lotta Schelin gör mål. Det gör även Wendie Renard, som nickar till i samband med en fast situation.

Matchen startar 18.00, och direktsänds av Eurosport. Sändningen startar 17.45. Spelet kan börja…

Lugnande besked kring Lotta Schelin

Så kan jag lugna mig själv, och alla er som läst mitt förra inlägg. Enligt ett uttalande från Lyons tränare Patrice Lairklubbens officiella hemsida var det inte någon allvarlig skada som gjorde att Lotta Schelin klev av dagens match i förtid.
Skönt.

* Anja Mittag kom för övrigt upp i fyra mål till slut, och Malmö i sju. Tidernas jämnaste damallsvenska är jämn i tabellen med åtta lag inom tre poäng i toppen.
Men många av matchresultaten har varit långt ifrån jämna. Malmös 7–1 hemma mot Umeå var den tredje utklassningssegern i serien. Och då har vi bara spelat fyra omgångar ännu.
Fler tankar om tabell och resultat kommer de närmaste dagarna.

* I norska Toppserien har mitt nya favoritlag Röa det fortsatt tungt. Idag blev det ”bara” 1–1 borta mot Kolbotn efter att Elise Thorsnes givit mästarlaget Röa ledningen, men Kolbotn kvitterat i andra halvlek.
Efter fyra omgångar är Röa redan sju poäng efter ledartrion Stabaek, Arna-Björnar och Klepp. Gry Tofte Ims blev tvåmålsskytt för Klepp idag. I övrigt var det bara enmålsskyttar.

Det står Japan och Brasilien på nitlotterna

Mindre än 24 timmar innan OS-lottningen blev seedningsgrupperna klara. Två av dem ser ut precis som jag trodde här. Två är annorlunda, med följden är att Sverige kan dra en riktig nitlott i morgon.

Har jag fattat rätt sker lottningen 11.00 brittisk tid, vilket innebär 12.00 här. Då skall tolv lag fördelas på tre grupper.
Klart är att Storbritannien hamnar som lag 1 i grupp E. Att Japan blir lag 1 i grupp F och att USA blir lag 1 i grupp G.

Så här ser seedningsgrupperna ut:
Skål 1: Frankrike, Storbritannien och Sverige.
Skål 2: Colombia, Kamerun och Sydafrika.
Skål 3: Japan, Nordkorea och Nya Zeeland.
Skål 4: Brasilien, Kanada och USA.

Lagen ur skål 2 skall Sverige slå allihop. Allt annat är ett fiasko. Det intressanta vilka av lagen ur skålarna 3 och 4 som vi ställs mot.

En svensk drömlottning är Nya Zeeland och USA. För vi kommer ju antingen i USA:s eller Japans grupp, och även om jag inte har glömt 4–0-förlusten i Algarve tror jag att vi har mindre svårt mot USA än mot japanskorna. Och jag tror att Nya Zeeland passar oss bättre än Nordkorea.

Mardrömslottningen är att hamna i samma grupp som Japan och Brasilien. Då finns risken att vi inte klarar oss vidare ur gruppen – ens som en av de två bästa treorna.

* I dagens allsvenska match tog Umeå poäng hemma mot Linköping efter nickmål från Ogonna Chukwudi och Charlotte Rohlin. Känslan är att jag har undervärderat Umeå i mitt tips, och att jag kanske har övervärderat LFC. För skall Linköping motsvara mitt guldtips får de inte tappa poäng på bortaplan i någon större utsträckning. Och 1–1 i både Kristianstad och Umeå är minst ett kryss för mycket.

* Lotta Schelin tog sig igår till sin tredje raka Champions Leaguefinal. Höjdpunkter från 0–0-mötet med Turbine Potsdam ser du här. Det är lite halvdålig kvalitet på bilderna, men det går ändå att se att det var en chansrik match.
Det går också att se hur vansinnigt onödigt redan varnade Elodie Thomis markerade en eftersläng mot Viola Odebrecht i 60:e minuten. Thomis fick sin andra varning, och är därmed avstängd i finalen. Smart.
Schelin byttes för övrigt ut i 68:e minuten. Då ansåg väl Lyons tränare Patrice Lair att det var avgjort. Hos Potsdam byttes Antonia Göransson in i halvtid.

* Till sist är här en länk med bilder på alla mål från 3–2-matchen i Toppserien mellan LSK Kvinner och Röa.