I går kväll stod damallsvenskans domare i fokus. Jag har tidigare kritiserat vägvalet att köra närmast uteslutande med kvinnliga domare, både i damallsvenskan, och på internationell nivå. Här är ett exempel på när frågan varit uppe tidigare.

Jag tycker helt enkelt inte att det finns tillräckligt många som håller nivån. Och jag vet att jag långt ifrån är ensam.
I går skrev till exempel landslagsmålvakten Sofia Lundgren så här på sin twitter:

“Domarna i damallsvenskan är inte riktigt vad dom borde vara.”

Jag håller med, och jag vill ha in fler manliga domare i damallsvenskan. Trots att jag vet att det är ett kortsiktigt tänkande. Vid den damallsvenska upptaktsträffen i våras pratade norska Karen Espelund, den enda kvinna som är ledamot av Uefas exekutivkommitté, med stolthet om det ökande antalet kvinnliga elitdomare i världen.

Hon jämförde med andra lagidrotter, och menade att fotbollens väg var framgångsrik när det gäller att fostra kvinnliga domare. Gott så.

Men jag tycker att det är för kort väg till toppen för alldeles många. Jag har sett väldigt mycket division I-fotboll de senaste åren, och tyvärr också väldigt många riktigt usla domare. För är du tjej, och dömer fotboll, så har du gräddfil till elitfotbollen.
Det är bra på ett sätt – för det innebär att domarna känner att man satsar på dem. Men det innebär också att alldeles för många domare snabbt hamnar på en nivå som de inte behärskar.

Och min känsla är att domarna inte hängt med i utvecklingen nu när spelarna blir bättre och bättre för varje år som går. Så släpp in fler manliga domare i dameliten, och låt våra kvinnliga domare utvecklas i lugnare takt.

Annars är domslut och domarkritik något intressant. Har man förlorat med 5–0 går det inte att lägga ens en liten del av skulden på domaren. För det låter ju så illa. Och 5–0 är ändå 5–0…

Så brukar det heta. Och jag tillhör de som tycker att man bör undvika offentligt gnäll på domarna efter matcher. Men jag är också medveten om att alla situationer på olika sätt är avgörande i en match. En passning extra till rätt adress kan förändra allt. Precis som ett uselt domslut.

Och för ett bottenlag som Örebro är det förstås extra viktigt att allt går med när man möter guldfavoriten Tyresö. Allt.

Man har inte råd att drabbas som man gjorde i minut 35 i går. Ni kanske såg hur Sarah Michael var helt fri på väg in i straffområdet, då hon sprangs ner av Emilia Appelqvist. Domaren Annika Andric från Västerhaninge, som hade givit ett högst tveksamt intryck under hela halvleken, tvekade igen.

Sedan sprang hon ut till sin ena assisterande domare. Efter en lång diskussion kom de fram till att ge Appelqvist gult kort. Det var ett fegt, och felaktigt domslut.

Ett domslut som på många sätt avgjorde matchen. För med numerärt överläge i närmare en timme hade Örebro haft bra chans att ta poäng. Nu blev det inte så.

Andric höll inte allsvensk klass på Behrn Arena. Och tyvärr har jag också sett ett antal av hennes kollegor som befinner sig på en klart mycket lägre nivå än spelarna i årets damallsvenska. Tråkigt.

Så till matchen. Jag ifrågasatte ju huruvida det skulle bli någon publik på en match som spelades just innan Sveriges herrlandslags VM-kvalpremiär. Och som dessutom visades på tv.

Som tur är för Örebro så hade jag fel. Jag hade missbedömt Marta:s dragningskraft. För det kom fina 2012 till arenan. Kul.

Och Marta lär knappast ha gjort dem besvikna. För vilket förarbete hon gjorde till Caroline Seger:s 1–0-mål. Sedan placerade hon snyggt in 2–0.

Många har sett Marta som en besvikelse i årets serie. Men nu står hon på tio mål och tolv assist. Det är väl ändå rätt okej?

Jag får känslan av att 1–0-skytt Seger har lyft sina prestationer rejält sedan Tony Gustavsson anslöt till Tyresö. För visst ser hon klart mer rörlig ut nu?

En spelare som jag tycker är väldigt underskattad i Tyresö är Kirsten Van de Ven. Hon brukar bidraga med rejält med fart. Det gjorde hon däremot inte i går. Då ökade istället farten när hon klev av.

Apropå fart är amerikanska Meghan Klingenberg en klasspelare. När hon presenterades såg jag att det diskuterades om hon ens skulle platsa i Tyresö. Jag trodde att hon skulle rakt in i startelvan. Nu har jag bara sett henne i en damallsvensk match, men av det jag såg tvekar jag inte på att hon tveklöst hade gått rakt in i det svenska landslaget. Och hennes 4–0-mål i går var riktigt läckert. Riktigt läckert.

I Örebro ser det ut som att 16-åriga talangen Linda Hallin börjar ta för sig rejält. Kul. Hon är en av de unga spelare som har potential att spela A-landslagsfotboll om några år.