Torsdagen var en händelserik damfotbollsdag, som avslutades med att Nordens sista representant i Champions League åkte ut på straffar.
Bröndby vann med 2–0 i Glasgow, och förlängningen blev mållös. Då blev det straffar, och trots att danskornas målvakt var först att rädda en straff blev det skotskorna som fick jubla. Efter att Nanna Christiansen gjort mål på Bröndbys första straff räddade nämligen Glasgowmålvakten Lee Alexander tre raka och blev stor matchvinnare.
Just det, det är samma Lee Alexander som gjorde en säsong i Mallbacken 2016. Och samma Lee Alexander som räddade en straff mot Argentina i VM:s gruppspel, men den fick slås om för att hon var en millimeter framför mållinjen. Nu fick hon sin straffrevansch.
Brittiska öarna får därmed två lag i kvartsfinal i form av Glasgow City och Arsenal. Utöver dem är det två franska (Lyon och PSG), två tyska (Wolfsburg och Bayern München) och två spanska lag (Barcelona och Atletico Madrid) som spelar vidare i cupen till våren.
En som inte spelar vidare i samma klubb till våren är Anna Oskarsson. Den Gotlandsbördiga ytterbacken lämnar Linköping för Eskilstuna. För tillfället är det en hel del rykten om spelare som är på gång att lämna LFC.
Det är ju inte så konstigt i sig. Man underpresterade i år, och man behöver bygga om laget till nästa år. Det innebär ju att flera spelare måste lämna. Sedan är frågan om det är ”rätt” spelare som lämnar. Mimmi Larsson har tydligen använt den klausul som gav henne möjlighet att bryta sitt tvåårskontrakt efter första året. Och jag nåddes i dag av rykten om att Emma Holmgren tillhör de spelare som kan vara på gång bort.
Det blir spännande att följa händelserna i LFC den närmaste tiden.
Det blir ju förstås också spännande att se om Malmö FF är tillbaka i dameliten nästa år. I dag meddelade klubben att det kommer att krävas en två tredjedels majoritet vid det extra årsmöte där man skall besluta om ett övertagande av LB07.
Det minskar chanserna att vi har MFF i elitettan nästa år. Personligen tycker jag det vore tråkigt om inte sammangåendet blir av. Det är bra för svensk damfotboll om det kommer in en herrfotbollsklubb som verkligen är beredd att satsa rejält på sina damer. Och att den klubben kommer in fortast möjligt.
Om MFF hamnar i läget att de skall börja från division IV dröjer det minst fyra år innan klubben når eliten. Fyra år är en evighet i damfotbollen, med tanke på hur utvecklingen sett ut de senaste åren. För fyra år sedan fanns spelare som Marta, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Sara Björk Gunnarsdottir, Gaelle Enganamouit, Claudia Neto, Pernille Harder, Lieke Martens och Danielle van de Donk i vår högsta serie. Nu kan vi bara drömma om att utländska stjärnor av den här digniteten skall välja damallsvenskan.
En blogg om internationell damfotboll 
Johan Rydén – Du verkar ha ändrat uppfattning om svenska herrfotbollsklubbar engagemang för damfotbollen. I början av året efterlyste jag att fler svenska herrfotbollsklubbar startade damsektioner eller tog över en befintlig damklubb och drog paralleller med t e x engelsk ligan där rika engelska klubbar satsar på damfotboll. (Jo, jag begriper att engelska PL klubbar har mer pengar än allsvenska herrklubbar).
Blev allmänt emotsagd och ifrågasatt och det beskrevs som utopi och verklighetsfrämmande och bl a du Johan Rydén skrev, citat:
”om svenska herrklubbar satsar miljoner på damklubbar el starta damsektioner skulle dom riskera att åka ur allsvenskan”
”det finns helt enkelt för lite pengar inom svensk herrfotboll”
”damfotbollen får lära sig att klara sig själva och utveckla sitt varumärke och flick- juniorverksamheten”
”Man kan möjligen hitta någon miljadär som har sympatier för en bestämd damklubb”
slut citat.
Nu skriver du, citat:
”Personligen tycker jag det skulle vara tråkigt om inte samgåendet (mellan MFF och LB07) inte blir av. Det är bra för svensk damfotboll om det kommer in en herrfotbollsklubb som är beredd att satsa rejält på damfotbollen och det fortast möjligt”.
slut, citat.
Det har skett en omsvängning i din uppfattning om jag tolkar vad du skrivit tidigare, rätt.
Bra så långt.
Egentligen har jag inte svängt det minsta. Jag tror inte att inträdet av fler herrfotbollsklubbar i svensk damfotboll kommer att göra att vi tar ikapp det vi tappat internationellt. Ingen svensk herrelitklubb har de 30–50 miljoner kronor som behövs för att utmana engelska, tyska, franska eller spanska storklubbar.
Däremot tror jag att rejäla satsningar kan lyfta svensk damfotboll. Och Malmö FF är den enda herrfotbollsklubb som verkligen har aviserat att de tänker satsa på sitt damlag. I princip alla andra herrelitklubbar har nöjt sig med att starta damlag.
Så som du skriver det har du svängt ordentligt. Läs vad du själv skriver. Ingen tror att vi skall kunna utmana dom bästa internationella klubbarna, det handlar inte om det. Vad jag och t ex Sjögran, Martens och Asllani menar är att svenska herrklubbar skall satsa på damfotbollen, vilket du själv skriver ”rejäla satsningar för att lyfta svensk damfotboll”. Det trodde du inte ens på för ett halvår sedan om du nu själv begriper vad du skriver och menar med ”rejäla satsningar”. Du skrev t o m att Sjögran, Martens och Asllani var ”drömmare” och ”verkligheten var en annan” och vad dom tycker var ointressant. Nu börjar det iaf hända lite precis som dom efterfrågade.
Sen är det otydligt vad du menar med att ”satsa på damfotboll” och ”starta ett damlag”? Att starta ett damlag är en viss satsning om man säger så, man startar väl antagligen ett damlag för att man vill något med det, man gör det antagligen inte för skojs skull.
Själv tycker jag att det är glädjande att man nu på flera håll vill starta damsektioner eller köpa upp bef damlag, så var inte läget för något år sedan. Att du nu tycker det samma är bara glädjande även om du nu inte vill kännas vid din inställning och vad du skrev för bara ett halvår sedan.
Asllani syftar knappast på de herrelitklubbar som startar damlag i division IV. Hon jämför ju med PSG och Manchester City.
Med att satsa på damfotboll menar jag verkligen att satsa – alltså lägga pengar på tjejerna. Och det gör ju i princip ingen herrelitklubb. Känslan är ju att många herrelitklubbar nu startar damlag mest för att få goodwill – inte för att man är speciellt mån om att få framgång inom damfotbollen.
I ”fallet Anna Oscarsson” vet vi nu att den största anledningen till uppbrottet från LFC var att personkemin mellan henne och tränaren Olof Unogård kom i total obalans. Nå, sådant händer ju i de bästa av fotbollsfamiljer.
Trist att Anna Oscarsson väljer att gå till Eskilstuna och fler kan vara på väg ifrån klubben, Mimmi Larsson t e x. Ja, Unogård verkar inte ha lyckats något vidare med sitt Linköping. Verkar inte kunna sätta sin egen prägel på laget, får inte det att fungera och håller kvar ett spelsystem med 3-4-3 som inte spelarna förstår, vad det verkar. Har inte fått någon harmoni i klubben heller och även om inte den misslyckade säsongens är enbart hans fel har han en stor del i den. Vore bra med ett byte inför nästa säsong.
På tal om MFFs aviserade satsning på damfotboll kommer ju tanken varför klubben plötsligt kommer med det beskedet helt ur det blå när det inte funnits tillstymmelse till försök att starta ett damlag på över ett årtionde. LB07s närmande kom väl som ett tillfälle att lansera en möjlig satsning, och varför inte ta tillfället när det ges? När det gäller klubbar som startar damlag utan att satsa stora summor behöver det inte vara fel. Jag ser att det kan finnas fördelar med att damlagen får stå på egna ben redan från början och inte förlita sej på tillskott från herrsektionen vilket har visat sej vara vanskligt. Om det sedan räcker för att nå framgångar är en annan femma.
Helt ur det blå kommer det inte, för några år sedan beslutade ju nämligen Malmö FF:s årsmöte om att man skulle starta flickverksamhet igen.
Där på våren 2016 hette det att:
På presskonferensen nu i höst där ett eventuellt sammangående med LB07 presenterades sa MFF-ledningen att:
Sedan håller jag med om att det inte är fel för herrelitklubbar att starta damlag. Men jag är inte speciellt förtjust i alibilösningar där man startar lag för att blidka herrlagets sponsorer. Då är det bättre att de klubbarna satsar på spelaruveckling för unga flickor, och släpper seniorverksamheten till de klubbar som verkligen vill något med sina damlag.
Jag tycker exempelvis IFK Göteborgs lösning, där man har flicklag i alla åldrar och sedan släpper sina största talanger till Göteborg FC, är en bra modell. Vi får dock se hur länge det upplägget håller, för nu tänker ju tydligen Blåvitt starta eget damlag.
Jag är fortfarande tveksam till om framtiden för svensk damklubbfotboll är att förlita sej på bidrag från herrfotbollssektionerna i olika allsvenska klubbar. Det uppmuntrar inte damfotbollen till att försöka stå på egna ben. Som tidigare konstaterats kan ingen svensk herrallsvensk klubb konkurrera ekonomiskt med Europas storklubbar. Jag är gärna öppen med att jag inte har nån mirakellösning för hur svensk damklubbfotboll ska bli attraktivare för publiken och i förlängningen sponsorer och tv.
Något som fått för lite uppmärksamhet när allt fokuserar på eliten är den stora minskningen av antalet flickspelare och damlag i seriespel även på seniorsidan. En minskad bredd gör det i längden svårt att ha hållbara elitsatsningar.
Johan Rydén – Vad många inom damfotbollen inkl Sjögran, Asllani och Martens menar är att svenska herrklubbar skall satsa på damfotboll generellt sett så som sker runt om i Europa och har skett. Hur den satsningen sker kan vara olika, i blygsam omfattning med samarbete med någon redan etablerad damklubb i olika divisioner eller att man startar en egen – det viktigaste är att det sker en satsning i någon form.
Sen är det trist att läsa om uppfattningen att svenska herrklubbar nu satsar på damfotboll i någon form för att ”blidka herrlagens sponsorer” eller som någon tyckte att det är ett ”led i jämställdheten” eller att det har med ”me too” rörelsen att göra.
Det kan inte ha undgått någon att damfotbollen har utvecklats och växt närmast lavinartat dom senaste åren, fler länder kommer in i världsfotbollen, fler herrklubbar startar damsektioner i någon form, en del startar upp dom igen, som t ex Manchester United, publikintresset växer på många håll runt om i världen (utom i Sverige) intresset från sponsorer växer, TV bolagen satsar mer i internationella turneringar och man köper rättigheter för mer och mer matcher. Så det handlar inte om jämställdhet, me too eller att man skall satsar enbart på good will utan det handlar om kommersiellt intresse från stora etablerade herrklubbar eftersom man har upptäckt att damfotbollen är en mer och mer attraktiv produkt som generar pengar och värt att investera i. Den upptäckten har nu yrvaket växts i Sverige, lite sent påkommet men i alla fall.
Så att svenska herrklubbar i någon form satsar på damfotboll – hur det sker är inte det väsentliga – utan att det sker och att herr och damklubbar samarbetar och gemensant stärker och utvecklar svensk klubbfotboll är att eftersträva och i någon mån hylla – inte att komma med några mer eller mindre fåniga bortförklaringar och om och men. Det gör också möjligvis att intresset för damfotbollen växer i Sverige men för den skull är det ingen som tror att Linköping, Rosengård, Piteå eller andra svenska klubbar skall sopa banan med europeiska klubbar i Champions league, men att unga talanger och dom bästa spelarna kanske tänker sig för en eller två gånger innan man går till någon europeisk klubb och att miljön för damklubbarna i Sverige är lite bättre än tidigare.
Tack för ordet.
Ja, många vill att herrfotbollsklubbar skall ta upp damfotboll. Däremot har jag inte sett några citat där Kosovare Asllani, Therese Sjögran eller Lieke Martens drömmer om att få se massor av klubbar från herrfotbollseliten i damernas division IV. Du får gärna skicka med länkar till de artiklar där du hittat de citaten.
Asllani har varit väldigt fokuserad på att det behövs större ekonomiska satsningar i damallsvenskan. Hon jämför med Manchester City och PSG – som spelar i Champions League, inte med några lag i gärdsgårdsserierna.
Sjögran och Rosengård gjorde en utredning i vintras av läget i svensk damfotboll, och man skrev debattartiklar om hur svensk damfotboll tappar mark. Sjögran har sedan sagt att hon gärna ser Malmö FF i damallsvenskan, hon har ju faktiskt haft tankar på en återförening mellan MFF och FC Rosengård.
Även Lieke Martens var inne på att Rosengård borde bli Malmö FF.
Min tolkning är att profilerna vill få till riktigt seriösa damfotbollssatsningar – inte breddprojekt. Och man vill att det skall ske nu – inte om fem–tio år.
Även om det förstås även finns storklubbar ute i Europa som har jobbat sig upp genom seriesystemet så har de allra flesta som startat damlag de senaste åren gått rakt in i någon av de två högsta nivåerna. I England byggde man ju exempelvis ett helt nytt seriesystem, där de klubbar som vill satsa kunde kliva rätt in i toppen av seriepyramiden. Och klubbar som Milan, Juventus och Real Madrid har inte börjat i division IV. De har gått rakt in i högsta serien.
Du har fixerat dig vid det faktum att vissa klubbar vill starta damsektioner i lägre divisoner, själv gör jag inte den uppdelningen utan mina inlägg nu och tidigare handlar om att svenska herrklubbar skall satsa på damfotbollen rent generellt – hur dom gör det är inte viktigt, det är min högst personliga åsikt. Kanske har varit otydlig. Dom jag nämde vid namn, Sjögran, Asllani och Martens vill att svenska herrklubbar satsar på damfotboll rent allmänt, som man gör i Europa och den satsningen har inte funnits tidigare enligt mig.
Så själv tycker jag det är okey om man satsar på bredden eller toppen, är av mindre betydelse och om dom tre profilerna jag nämde vill att man satsar på toppen, är okey för mig.
Min poäng och invändning var att du och och många här i forumet, inte trodde att det skulle satsas ÖVERHUVUDTAGET – vare sig på bredden, tvären eller höjden, då intresset, modet eller engagemanget bland herrklubbarna saknades av olika anledningar enligt er.
Nu tycks intresset bland flera stora herrklubbar finnas även om det kanske går två steg fram och ett bak men det är en attitydförändring på gång och den beror inte på jämställdhet, me too eller att blidka sponsorer utan ett genuint intresse att främja damfotbollen, tror jag i min enkelhet.
Det räcker för mig – nu har jag upprepat mina åsikter 8 gånger och tror att jag sätter punkt för denna debatt för nu.
Ok. Du tycker att det är en satsning att starta damlag i division IV. I så fall borde inte svensk damfotboll ha några problem – för vi har ju redan massor av klubbar som har startar lag i division IV.
Sedan förstår jag inte varför du gör dig till talesman för Sjögran, Asllani och Martens. Har du kollat av med dem vad de vill? Om inte får du gärna komma med länkar till dina källor. Jag har letat runt, och fortfarande inte sett en enda artikel där någon av dem säger att de vill ha en massa svenska herrelitklubbar i division IV. I alla artiklar jag har sett vill de ha storsatsningar på högsta nivå – alltså i damallsvenskan.
Johan Rydén – Du verkar ha missförstått igen. Skrev tydligt att det är bra om etablerade HERRKLUBBAR satsar och startar damlag i divison iV inte att damlag startar klubbar i div IV. Liksom man startar med en redan etablerad damklubb. Har skrivit det minst 10 gånger.
Sen skriver jag det igen – för mig är det bra om etablerade HERRKLUBBAR satsar och startar damsektioner, i samarbete med någon etablerad klubb elelr om man väljer att starta en damsektion i egen regi långt ner i seriesystemet. Det är bra vilket som, som jag skivit nu 10 gånger.
Har redan skrivit att Sjögran, Asllani och Martens vill att svenska HERRKLUBBAR satsar mer på damfotboll liksom man gör i Europa. Har inte någon gång skrivit att dom vill att herrklubbar startar i div IV. För mig är det okey att dom tre tycker att svenska herrklubbar skall satsa på damfotbollen i någon form, om det så är att gå ihop med någon etablerad klubb, är det okey. Har jag skrivit minst 10 gånger nu (se senaste inlägget)
Sen är det kanske så att inte alla Herrklubbar startar från botten av seriesystemet, det kan variera. MFF vill ju nu ha samarbete med LB07 i serie-ettan och IFK Göteborg vill kanske gå ihop med någon klubb, som inte ligger i damallsvenskan.
För att tillägga så tappade inte Linköping Oskarsson, Oskarsson tappa Linköping som ett alternativ när Linköping inte ville förlänga med henne.