Alldeles nyss blev lottningen av åttondelsfinalerna av Champions League klar. Där står det klart att Danmark bör ha mycket goda chanser att få ett lag i kvartsfinal. Bröndby lottades nämligen mot skotska Glasgow.
Däremot fick det andra danska laget Hjörring, svårast möjliga lottning i form av Lyon.
Det fanns två nitlotter i potten med oseedade lag, Arsenal och Atletico Madrid. De lottades mot Slavia Prag respektive Manchester City. Det är således de båda matcherna som blir de mest intressanta åttondelsfinalerna.
Här är alla åtta åttondelsfinaler:
Glasgow–Bröndby
Barcelona–Minsk
Biik Kazygurt–Bayern München
Lyon–Fortuna Hjörring
PSG–Breidablik
Wolfsburg–Twente
Slavia Prag–Arsenal
Manchester City–Atletico Madrid
Jag tänkte även passa på att komma med några noteringar från de senaste dagarna. Dels såg jag att Vivanne Miedema tycker så här om att hon hamnade utanför världslaget:
”Jag tror att vi alla vet att det handlar om popularitet och jag publicerar inte så mycket på instagram eller twitter, så det är troligen där det jag föll. För att vara ärlig struntar jag fullständigt i sådana här individuella utmärkelser, jag tycker att de är ett skämt.”
En annan notering gjorde jag när jag åkte ner till Göteborg i går. Under resan satt jag och läste lite Anders Thall:s bok ”Vi hänger med, Vittsjö GIK – byalaget som spelar i damallsvenskan mot alla odds”.
Där reagerade jag över att klubbens storsponsor var bortgångne Calevi Hämäläinen. Samt att det var Olof Stenhammar som gick in och ordnade så att klubben kunde spela vidare på Vittsjö idrottspark. I bakhuvudet hade jag att Kungsbackas elitlicens räddas av Gunnar Sivertsen. Och Växjös av Santhe Dahl.
Gemensam nämnare för de här fyra välgörarna är att de är män. Jag började fundera över vilka kvinnor vi har som sponsrar svensk damfotboll. Men när jag började fundera över vilka det är som lägger större pengar på sporten dök bara ännu fler män upp i bakhuvudet.
Tittar vi på våra toppklubbar är ju Rosengårds satsning möjlig genom miljardären Dan Olofsson och Göteborgs satsning drivs av miljardären Peter Bronsman. Jag har inte koll på hur det ser ut i alla klubbar, och vet att huvuddelen av Sveriges rikaste personer ju är män. Men jag tycker ändå att det är lite konstigt att jag inte kan komma på en enda kvinna som kan räknas som storfinansiär av svensk damfotboll. Eller?
En blogg om internationell damfotboll 
Bara 16% av Sveriges rikaste personer är kvinnor.
Tror du har mycket av förklaringen där.
Men det är ju en bra reportageidé: fråga Sveriges rikaste kvinnor (H&M, familjen Lundberg etc.) varför de inte stödjer damfotboll.
16 procent är ändå en av sex, vilket ju borde innebära att två damallsvenska lag hade kvinnliga välgörare.
De är förmodligen smartare än männen, som inte inser att det är pengar i sjön. (Och missförstå mig rätt nu, även sponsring av herrfotboll är pengar i sjön.)
Huruvida det är pengar i sjön eller inte beror ju på vad man är ute efter.
Men en känsla är ju att det är män som i första hand ligger bakom sponsringen av idrott – framför allt de stora lagidrotterna.
Vad menar du med att det är ”pengar i sjön”? Om man ser pengar från företag eller enskilda ”rika män” som oftast låter något företagsnamn komma in (typ Kopparbergs), som reklampengar – är det då fortfarande ”pengar i sjön”? I och för sig kan man alltid diskutera om reklampengar ger minst motsvarande i retur i form av försäljning mm. Att exponera sitt varumärke på lagdräkter är kanske ändå mer uthärdligt och accepterat än t ex TV-reklam (särskilt för spelbolag) som de flesta spyr på.
Ja, det kanske man kan tycka att de ”borde” ha, men statistiskt är två av tolv ett falskt samband kopplat till att 16% av de rikaste är kvinnor. Om vi utgår från att kvinnor utgör ca 50 % av befolkningen i Sverige, skulle med den logiken varannan statsminister vara kvinna. Jag skulle tro att de rikaste kvinnorna oftast har mer gemensamt med de rikaste männen än med undersköterskan på äldreboendet. Kön som kategori slår inte igenom på det sättet.
Om vi pratar att få avkastning så är idrottssponsring i regel pengar i sjön. Visst, du kan göra kalkyler om att du fått ett marknadsföringsvärde (exponering), men någon reell avkastning (pengar tillbaka) får du i princip aldrig. Och det är naturligtvis inte därför som företag sponsrar idrott. De vill skapa goodwill, hoppas att kunderna nationellt eller lokalt får en positiv association av deras varumärke. Och ja, det är klart att ”pengar i sjön” är provocerande. Tror ingen sponsor skulle använda den termen.
Ja, tänk vad skönt det skulle vara om vi alla slapp all skitreklam som invaderar oss ständigt. Med några minuter på nätet kan ju faktiskt (nästan) alla hitta precis vad de vill ha, istället för att bli inbillade att de behöver en massa saker de inte behöver. Och tänk hur annorlunda samhället skulle se ut. Och tänk hur mycket pengar klubbarna skulle gå miste om……och…..
Angående ”pengar i sjön” infinner sig frågan om de som sponsrar är korkade, till skillnad från dig Janne Pettersson, som har förstått hur det ligger till.
Jag vet allt.
Bra svar 😀
Om det skulle vara på det sättet, med goodwill och andra sagor för folket
Skatteplanering, investering och kostnader för införande av nya produkter. Ingen av de svenska miljardärer kommer gå bak i sin damfotbollsatsning, är jag säker på
Huruvida satsningen görs av män eller kvinnor, i sak, saknar betydelse. Kvinnor kommer komma med sitt intresse, motivationen blir även då detsamma.
En annan ingång är vilka som främst är intresserade av idrott som publik, inklusive och kanske särskilt damfotboll. Min gissning, med visst stöd i egna observationer från damfotbollsmatcher från div 1 – Damallsvenskan, är att publiken domineras av män.
Såg matchen KDFF – Piteå och har synpunkter på KDFF spel. Lite flickfotboll med spel på en kant, högersidan. Ett allsvenkt seniorlag kan man förvänta sig spela över hela planbredden. Annars ett mycket bra inhopp av Mia Carlsson.
Håller med att Kungsbacka borde fått spela på sin hemmaplan. Svagt av Rosengård att inte gå med på det. Unnade Kungsbacka faktiskt oavgjort.