Inlägget uppdaterat med ändring i landslagstruppen.
Det är dags att summera damallsvenskans 19:e omgång. Innan nästa omgång skall vi ha ett landslagsuppehåll.
Och jag gissar att Peter Gerhardsson har en hel del att göra nu inför den svenska samlingen. Det kom ju nämligen oroande skaderapporter från flera håll.
Fridolina Rolfö var ett frågetecken vid trupputtagningen Då sa Gerhardsson att Wolfsburgspelaren skulle kunna vara tillgänglig för väldigt många minuter i den här samlingen. Det känns ju osäkert, även om hon satt på bänken i dagens 8–1-seger mot Jena. Totalt har bara Rolfö spelat 29 minuter sedan bronsmatchen i VM – det var i tyska cupen den 7 september. Fortsatt frågetecken för henne alltså.
Och i Göteborg fick Gerhardsson fler frågetecken. Dels var Julia Roddar oombytt åskådare, precis som i veckans Champions Leaguematch. Sedan tvingades en tårögd Elin Rubensson kliva av dagens match i 35:e minuten. Hon var illamående efter en, eller möjligen två smällar mot huvudet.
Tillagt i efterhand: Under måndagseftermiddagen meddelades att Rubensson har en hjärnskakning och inte kan spela mot Ungern. Som ersättare har Piteås Julia Karlernäs kallats in.
Även Jennifer Falk slog i huvudet, och gick med ispåse efter matchen. Och Julia Zigiotti tog sig för foten innan hon byttes ut i 72:a minuten.
Och i går var Caroline Seger åskådare i Rosengårds segermatch i Kungsbacka. På presskonferensen efter den matchen förklarade FCR:s tränare Jonas Eidevall att det inte var någon säkerhets åtgärd – Seger hade inte kunnat spela.
Han sa också att den nuvarande landslagsledningen har hanterat skadade spelare på ett bra sätt, och att han förväntar sig att det kommer att vara så även i fortsättningen.
Vi får se vilka spelare Gerhardsson kan spela i Ungern på fredag kväll, och i Göteborg tisdagen efter.
Tillbaka till den där presskonferensen i Varberg i lördags. Det var en småintressant tillställning. Kungsbackas tränare Stefan Olofsson berättade att laget hade hämtat inspiration från Daniel Nannskog – de hade spelat upp ett klipp där SVT-experten sa att Rosengård lätt skulle städa av matchen.
Eidevall var inte förtjust i att Nannskog ger motståndarna extra motivation, för Rosengårdstränaren menade att han och hans spelare inte såg Kungsbacka som en lätt match. Och med tanke på att Rosengård åkt på några chockresultat mot bottenlag de senaste åren gör laget förstås rätt i att ta seriöst på alla motståndare.
I övrigt var det lite snack om publiksiffran på 162, och Eidevall beklagade att Kungsbacka inte kunde spela på hemmaplan – utan att alla deras hemmamatcher spelas på neutral plan.
Precis efter presskonferensen kom det fram att förbundet hade givit Kungsbacka dispens att spela aktuell match hemma på Tingbergsvallen – förutsatt att Rosengård accepterade att avsparken av ljusskäl flyttades från 15.00 till 13.00. Rosengård hade dock sagt nej med motivering att det skulle bli så tidig avresa. Det var ju faktiskt en riktigt dålig ursäkt. Det är ju bara 2,5 timmars restid mellan Malmö och Kungsbacka, så det hade ju inte behövt bli någon speciellt tidig uppstigning.
Jag tycker ju att Kungsbacka borde ha fått spela någon hemmamatch under säsongen. Men jag förstår att ett guldjagande Rosengård av rent sportsliga skäl inte ville att nykomlingen skulle få extra tändvätska i just den här matchen. Så jag tycker inte att det är konstigt att Malmöklubben satte sig emot flytten. Men att skylla på tiden imponerade inte…
Efter presskonferensen passade jag på att snacka en stund med en spelare som jag tycker borde vara väldigt nära sin landslagsdebut – Hanna Bennison. Hon kom ut ur omklädningsrummet med en stor taktiktavla i handen. De yngsta brukar ju få ta ansvar för materialet. Utöver ansvar för taktiken…
”Brukar jag få ta mikron som vi har på bussen också…”
Just i matchen i Varberg blev 16-åringen (fyller 17 den 16 oktober) utbytt i 78:e minuten – en minut innan segermålet föll. Jag tycker ändå att Bennison utmärkte sig med flera fina aktioner, bland annat en läcker klackfrispelning till Johanna Rytting Kaneryd i den andra halvleken.
Bennison tyckte att det var en skön seger, även om det inte var någon av lagets toppinsatser. Hon insåg också att guldet är väldigt nära:
”Ja, men vi fortsätter att kämpa på. Vi satsar på att vinna de matcherna som är kvar också.”
Det räcker med att vinna en…
”Ja, men vi vill vinna alla – det satsar vi på.”
Vad säger du om din säsong?
”Det är kul att jag har fått spela mycket – fått chansen. Vissa matcher har väl gått bättre än andra. Men överlag en hyfsad säsong.”
Hyfsad? Du har väl haft en väldigt hög lägstanivå? Eller det kanske du inte tycker själv?
”Nej, man är väl aldrig riktigt nöjd. Men det har väl gått helt okej. Det har väl hänt rätt så mycket det här året, och det är kul. Det har varit en stor utveckling.”
I Varberg hade hon två frilägen. Det visade sig dock att hon inte är riktigt van vid att hamna i den typen av positioner, att hon inte tidigare varit så offensiv.
”Jag har mest spelat mycket defensiv innermittfältare innan. Så det har väl inte varit jag som gjort flesta mål – men några har jag väl gjort. Men inte så jättemånga.”
Den roll hon fått i Rosengård i år, som en mer offensiv och djupledslöpande innermittfältare är ganska ny för henne.
”Jag har väl spelat där lite när jag varit yngre, men det är ganska nytt. Jag trivs bra i den rollen, det är kul att få vara offensiv. Men jag gillar även den defensiva rollen – det är kul att bara få spela, det spelar inte så stor roll. … Det känns som att jag har ganska många offensiva kvaliteter, och att jag får mer nytta av dem när jag spelar högre upp i banan.”
Personligen är jag förtjust i Bennisons förstatouch. Hon är väldigt bra på att flytta bollen på sitt förstatillslag, och på så sätt skapa sig tid. Så jag kollade lite om det är något hon tränat extra mycket på.
”Jag har väl tränat en del på det. Jag har lärt mig att det är ganska viktigt att få en bra förstatouch för att sedan kunna göra något bra efter det. Det är klart att jag har övat en del på det, fast på mycket annat också förstås. Men det har varit en viktig bit – att man kommer ifrån sin spelare direkt på förstatouchen, att det händer något direkt när man får bollen.”
Och vad händer framöver? När skall du in i A-landslaget?
”Det får vi se, när det kommer. Det är förstås målet, men jag fortsätter att jobba på, köra hårt. Men jag satsar på det, jag har ingen brådska – det kommer när det kommer.”
Närmast väntar EM-kval i Bosnien med F18-landslaget för henne. Och om några veckor blir det guldfest med Rosengård.
I dag var några Rosengårdsspelare i Göteborg och såg Göteborg ta sig upp på andraplatsen via 2–1-vinst mot Vittsjö. Eftersom Kristianstad strax efter spelade 1–1 mot Piteå är det numera bara Göteborg som kan komma ikapp Rosengård.
Således säkrade Malmöklubben i dag deltagande i nästa års Champions League. Grattis till det.
Apropå Champions League kan det vara läge att poängtera att min fiaskorubrik från tidigare i veckan inte syftade på de enskilda insatserna. Det var varken ett fiasko att Piteå åkte ut mot Bröndby eller att Göteborg åkte mot München. Tvärtom var Göteborg närmare avancemang än jag hade trott. Däremot tycker jag att det är ett fiasko för svensk damfotboll att vi inte har något lag i åttondelsfinal. Damallsvenskan var ju rankad som Europas tredje bästa liga så sent som i våras.
Tillbaka till dagens match på Valhalla. Jag hade stora förväntningar på den, för lagens första möte var en väldigt bra match. I dag var det dock väldigt chansfattigt. Jag hamnade på 3–2 i heta målchanser till Vittsjö. Problemet för skånskorna var att Göteborg gjorde mål på alla sina, medan Vittsjö satte två av sina chanser i målramen.
Noterbart är att Vittsjö på 19 omgångar bara har släppt in tolv mål. Och att sex av dem är gjorda av Göteborg. I söndagens GP sa Göteborgstränaren Marcus Lantz att laget hade hittat bra sätt att luckra upp Vittsjös försvar.
I bortamötet bestod segerreceptet av långbollar som skarvades i djupled. Det receptet ledde även till söndagens 1–0-mål – även om det aldrig blev någon skarv. Taylor Leach:s långboll ställde dock Vittsjös backlinje och gav Rebecka Blomqvist ett friläge, som hon förvaltade på bästa sätt.
Blomqvist gjorde sitt tolfte mål i serien – och delar nu skytteligaledningen med Anna Anvegård. I fjol delade de andraplatsen i skytteligan. Går det att sära på Blomqvist och Anvegård?
Blomqvists mål kom i 16:e minuten. Och ganska exakt åtta minuter senare lobbsköt Filippa Curmark in 2–0. Det var fullt rättvist, för Göteborg var så långt minst en klass bättre än gästerna. Ändå tycker jag att båda Göteborgs mål kändes ganska lättvindiga.
Det var en första halvlek som präglades av huvudskador. Minst fyra gånger stoppades spelet för smällar mot olika spelares huvuden. Det var även en halvlek som var ett styrkebesked från Göteborg.
Laget ställde upp med tre mittbackar i något som liknade en 3–5–2- eller 5–3–2-uppställning. Följden blev att Elin Rubensson hamnade mer centralt, och att Göteborg fullständigt körde över Vittsjö på mitten. Men trots dominansen skapade man alltså inte något riktigt vasst utöver målen.
Göteborg körde för övrigt samma spelsystem i München i onsdags, och efteråt frågade jag Marcus Lantz om det är så man kommer att spela framöver. Han sa att det handlar om en anpassning efter vilka spelare man har tillgängliga. Och att det nog hade blivit 4–4–2 om Julia Roddar hade kunnat spela.
Men det såg intressant ut, Göteborg kändes väldigt starkt centralt när man hade Vilde Böe Risa, Curmark, Rubensson och ibland även Zigiotti Olme där. Redan innan Rubensson tvingades kliva av sa jag till min bänkgranne att Göteborg nog behövde ha något måls ledning in i den andra halvleken. Jag förväntade mig nämligen att matchen i München skulle ta ut sin rätt efter paus.
Tränare Lantz startade ju nämligen med exakt samma utespelare i både onsdagens och söndagens matcher. Och nio av dem spelade även mot Djurgården förra söndagen. Det var tydligt att spelschemat – och Rubenssons byte – påverkade Göteborg. Efter paus var det nämligen en helt ny matchbild. Då var det Vittsjö som ägde planen, utan att komma till speciellt många målchanser.
Ett ribbskott vardera från Ebba Hed och Michelle De Jongh hade man dock första dryga kvarten. Det dröjde dock ända till slutminuterna innan Alexandra Benediktsson nickade in reduceringsmålet på en hörna från Hed.
Därmed föll Vittsjö ner till tredjeplatsen i tabellen. Tränare Thomas Mårtensson var mycket missnöjd med lagets första 20 minuter, men tyckte att den andra halvleken var väldigt bra. Det är bara att hålla med.
Han konstaterade också att hans lag börjar lära sig att hantera konstgräs – vilket kommer att vara nyttigt nästa år. Innan dess skall man kämpa i medalj- och Champions Leaguestrid i tre omgångar till den här säsongen. Man har ju kvar tre hyperintressanta matcher mot Kristianstad, Rosengård och Djurgården.
För Göteborg väntar Piteå borta nästa gång. Då får de spela utan lagkapten Beata Kollmats som fick rött kort efter två gula på övertid. Kollmats har varit otroligt bra i år, och är ett tungt avbräck.
Från Göteborgsled klagades det över bristande känsla från domare Sara Persson. Personligen förstår jag dock att Persson tog fram det gula kortet.
Göteborg hade precis fått en tillsägelse för att man hade tagit lång tid på sig vid ett inkast, och när man nu fick ett nytt tog det först lite tid, sedan bytte Kollmats boll, vilket kändes onödigt. Göteborg riktigt bad om att lagkaptenen skulle få det där andra gula kortet.
Efter matchen valde jag att prata med Ebba Hed och Rebecka Blomqvist. Hed kom först, och visade sig vara rädd för bandspelare och intervjuer. Varför förstår jag inte, för hon verkade så lugn och trygg när vi väl började prata. Men någon inspelning blev det inte, så jag får försöka minnas vad de båda spelarna sa.
Hed är en spelare som har imponerat på mig i år. Jag tycker verkligen att hon har tagit stora kliv. Det tyckte hon själv också. Hon trodde att det var en följd av ökad speltid. När det gäller lagets utveckling kände hon att Vittsjö blivit mycket mer bolltryggt och att man börjar lära sig att föra matcher.
Hed är ju från Halmstad. Intressant är att hon pendlade under sina tre första år i Vittsjö. Fast hon var för ung för att ha körkort, så de två första åren skjutsades hon den cirka 60 minuter långa resan av sina föräldrar och ibland även av sina mor- och farföräldrar.
I fjol körde hon själv. Men i år har hon boende i Hässleholm och slipper lägga drygt två timmar per dag på att färdas genom halländska, småländska och skånska skogar. Kanske att det också kan vara en faktor till hennes lyft.
När vi stod och pratade kom Blomqvist, lade armen om Hed och kallade Vittsjömittfältaren för ”brorsan”. Sedan följde en glad och trevlig stund där de redde ut sitt brödraskap, där även en andra broder och en tvillingsyster dök upp i diskussionen.
Kommande vecka skall Blomqvist och brorsan Hed i väg tillsammans med U23-landslaget. Så de får snart nya möjligheter att reda ut sitt brödraskap.
Blomqvist bar för övrigt det där leendet som hon alltid har när det går bra – och faktiskt ofta annars också. Hon sa att Champions League gav mersmak, och att hon väldigt gärna ser att Göteborg får spela i turneringen nästa år också.
Hon sa också att hon inte hann vara speciellt orolig under matchen, trots att Vittsjö tryckte på. 2–1-målet dröjde ju så länge. Dessutom sa skytteligaledare Blomqvist att hennes mål är att göra fler än förra året. Då slutade hon på 14 – så hon behöver göra tre till för att slå den noteringen.
I övrigt i dag spelade alltså Piteå sin sjätte 1–1-match efter VM-uppehållet. Man gjorde det i Kristianstad, där Mia Carlsson gjorde en efterlängtad comeback. Vi fick även se Kif Örebro och Eskilstuna spela 2–2. De båda resultaten innebär att Göteborg, Vittsjö och Kristianstad är de tre lag som på allvar är kvar i kampen om andraplatsen.
För trion Eskilstuna, Piteå och Linköping finns fortfarande medaljchans. Men inget av de lagen kan knappast nå upp till andraplatsen.
Innan jag sätter punkt tänkte jag utropa Vittsjös supportrar till damallsvenskans klart bästa fans 2019. Laget vann matchen på läktarna i dag i Göteborg. Man gjorde det även i Kungsbacka för några veckor sedan – då var det för övrigt sportchef Erika Nilsson som slog på trumman. Som jag ser det är Vittsjös bortafölje överlägset bäst i serien. Hoppas de utmanas nästa år.
En blogg om internationell damfotboll 
”Efter presskonferensen passade jag på att snacka en stund med en spelare som jag tycker borde vara väldigt nära sin landslagsdebut – Hanna Bennison.
Just i matchen i Varberg blev 16-åringen (fyller 17 den 16 oktober)……”——————————-enligt dina något föräldrafientliga fotbollstankegångar så är det inte ok att de, föräldrar alltså, pushar på sina döttrar att spela för mycket. Däremot är helt i sin ordning att journalister gör det…..
Det är högst sannolikt Rydén att en 16-17 årig tjej skulle utsättas för påtagliga skaderisker i spel med de vuxna kvinnor på den internationella scen där man inte kommer ta något hänsyn till Bennisons ålder, som kanske gör man det i Sverige. Tycker du inte det?
Men i landet lagom allt är ju möjligt! Kanske tar Bennison hjälp av något PR byrå som kommer presentera henne som den nya typen av damfotbollsspelare, en ung sådan som brinner för fotbollen, den flicka som tar anspråk för alla tjejer i hennes ålder och som ses i hennes kamp om rätten att spela i landslaget…Annars är det kört..ingen ung tjej framöver kommer satsa på fotboll
Jag skulle gå så långt och påstå att Sverige kommer vara första fotbollsland i världen där en 10-åring tjej kommer att spela för landslaget!
En fotbollsprofet i 10-åringens kropp! Världen kommer häpna av beundran samt avundsjuka!
Hon kommer bjudas in att hålla föredrag om sin roll inom damfotbollens framfart i en annars damfotbollens förnekande värld.
T o m Svenska kyrkan AB, kommer hänga med! detta genom att förflytta sina pengar till barnvänlig verksamhet. Från och med 10-år…lol
Risken för skador är lika stor i damallsvenskan som på den internationella scenen. Det finns ingen i damallsvenskan som tänker på motståndarnas ålder. Så jag ser ingen skillnad på att Hanna Bennison möter Göteborg FC eller Linköping och på att hon skulle spela mot Lettland, Ungern eller Slovakien. Bedömer man att Bennison är redo för damallsvenskan är hon även redo för spel på internationell nivå.
Däremot är jag lite rädd att man bränner ut henne. I fjol spelade hon huvudsakligen F19-fotboll. Hon gjorde bara tio spelminuter i damallsvenskan. I år har hon gjort 1222, vilket är en dramatisk ökning av belastningen. Jag tror att hon hade mått mycket bättre av att åka med A-landslaget och träna under en vecka, än att åka och spela tre tävlingsmatcher med U18.
Så det finns absolut anledning att fundera över vilken belastning Bennison utsätts för.
Men totalt sett är din kritik otroligt löjlig. I din ambition att ta varje chans att sparka på allt svenskt i allmänhet och svensk damfotboll i synnerhet låtsas du vara helt ovetande om det ser ut i andra länder.
Du vet ju nämligen mycket väl att svensk damfotboll är väldigt restriktiv när det gäller att ta in unga spelare i A-landslaget. Om Bennison får chansen det närmaste året skulle hon vara ett närmast extremt undantag från regeln. De senaste tio åren har bara åtta spelare landslagsdebuterat som tonåringar, och bara två av dem var yngre än 19 år. Det handlar om Loreta Kullashi som var 18 år och 8 månader när hon debuterade i januari 2018 samt Tilda Heimersson som var 18 år och 10 månader när hon debuterade 2010.
Jämför du med de andra länderna på topp åtta i världstoppen har de flesta haft klart yngre landslagsdebutanter under 2010-talet än Sverige. Det är bara i England jag inte kan hitta någon debutant under 19 år. Men jag har ingen komplett lista, så kanske att även de har yngre debutanter. Sverige är klart mer försiktigt med unga debutanter än andra länder. Här är några exempel:
1) USA – Mallory Pugh, debut som 17-åring i januari 2016.
2) Tyskland – Giulia Gwinn, debut som 18-åring i november 2017.
3) Holland – Vivanne Miedema, debut som 17-åring i september 2013.
4) Frankrike – Griedge Mbock Bathy, debut som 18-åring i november 2013.
7) Kanada – Jessie Fleming, debut som 15-åring i december 2013, och Jordyn Huitema, debut som 15-åring i mars 2017.
8) Australien – Ellie Carpenter, debut som 15-åring i mars 2016.
Mbock Bathy debuterade i det franska landslaget 2013, för 2017 var hon 22 år.
Korrekt. Korrigerar. Jag blandade ihop alla siffror…
Ojdå, börjar kaxige Eidevall bli så byxis att han inte ens låter redan nedflyttningsklara Kungsbacka spela en match hemma. Rosengård är ju alltid störst, bäst och vackrast enligt honom, men det gäller tydligen inte nu med åtta poängs försprång och överlägsen målskillnad med nio poäng kvar att spela om…..genomuselt Eidevall och Rosengård!
Det var väl kul att du uppmärksammade supportrar i Damallsvenskan, om än med ett ytterst begränsat underlag. Vittsjö-supportrar är ett trevligt gäng, både hemma och borta, men att på rak arm utnämna dem till bästa ”bortaföljet” visar bara att du inte har mycket koll. Att vinna den matchen i Göteborg säger för övrigt inte mycket. Jag trodde du inte gillade supportrar, särskilt högljudda sådana – du flyttade ju på dig när LFC-klacken trummade igång på Gamla Ullevi mot KGFC för några veckor sedan, men det skrev du inget om. Men om du nu är intresserad av damfotbollssupportrar, så kan du väl skriva en artikel om dessa (som jag föreslagit några gånger).
Du kunde väl ha kommit fram och sagt hej på Gamla Ullevi?
Jag har inget emot supportrar, och hade inte haft några problem att sitta kvar där för ljudets skull. Men jag vill gärna se båda målen, och det var en flagga som med jämna mellanrum skymde det ena. Därav flytten.
Självklart är mitt underlag för bortaföljen rätt svagt. Men jag har sett Vittsjö i två bortamatcher, och båda gånger har de haft med sig ett större följe än vad LFC hade i Göteborg.
Över tid har både LFC och Eskilstuna varit bättre. Men i år har jag inte sett något större eller mer engagerat bortafölje än Vittsjös. Det är inte minst imponerande med tanke på storleken på orten Vittsjö.
Aha, vi är tillbaka till storlekens betydelse….. För att få koll på ”bortafölje” över tid och säsong bör man nog se till alla klubbar, inte bara några enstaka. En indikation på engagemanget är om det finns organiserade supporterföreningar eller inte. Kanske ska inte heller ”hemmaföljen” glömmas bort, i betydelsen de som engagerar sig mer än vanlig publik som oftast sitter på händerna. Sedan kan man fundera över fenomenet supportrar som stöder sitt lag i BÅDE med- och motgång, till skillnad från medgångssupportrar som dyker upp när det går bra för det egna laget. Utan att kalla dem varken det ena eller det andra: det kom ungefär dubbelt så många Pitebor till matchen mot LFC förra året när PIF var på väg mot guldet, som i år när de är ett mittenlag.
Angående ”bortafölje” och deras storlek så blir det naturligtvis annorlunda om klubben engagerar sig och arrangerar bussresor till bortamatcher, som i Vittsjös fall, än om supportrarna måste ordna resor själva. Vittsjö hade faktiskt ett stort ”bortafölje” det året de gick upp, vid åtminstone ett tillfälle – i Mallbacken med dåvarande storsponsorn i täten (apropå ”rika män” och han såg ut att trivas). Det är först i år det blivit lite drag i Vittsjö också på hemmamatcherna. Och går Hammarby upp i Damallsvenskan kanske de sätter en ny standard för ”bortafölje” i högsta serien: det ramlade ut ett 25-tal hmmm…glada supportrar i Mallbacken i lördags ur en Hammarbymålad buss, strax före avspark. En ljudlig färgklick!
Visst kunde jag sagt hej Johan, men jag tänkte att du nog ville vara i fred för att koncentrera dig på matchen och jag var en bra bit ifrån dessutom, men vi har faktiskt bytt några ord vid åtminstone ett tillfälle och det kanske blir fler…..
Först tycker jag att det var ganska tydligt att jag avsåg bästa bortafölje i år, inte genom tiderna. Och visst är det korrekt att tabellplacering brukar påverka reslusten hos många.
Men vilka fler klubbar än Linköping, Eskilstuna och Vittsjö tycker du att man bör kolla på?
Jag har sett bortamatcher i år för Rosengård, Kristianstad, Piteå, Örebro och Växjö – ingen hade någon klack. Göteborg hade en liten i bortapremiären i Varberg, men ingen i Vittsjö.
Noterar för övrigt att Tove Almqvist anser att Vittsjö har ”Sveriges bästa supportrar”…
Visst var det tydligt att du avsåg denna säsong. Lika tydligt hoppas jag det var att jag vidgade frågan till något, i mitt tycke, ännu mer intressant, nämligen om både hemma- och bortasupportrar med mera.
Kanske kan man se lite olika ”nivåer” när det gäller supportrar:
1. ”Vanlig” hemmapublik, som med få undantag inte märks mer än när ett domslut går emot det egna laget eller laget gör mål,
2. Mer aktiv hemmapublik,
3. Hemmasupportrar som aktivt stödjer sitt lag i både med- och motgång. Dessa kan vid vissa tillfällen ”förvandlas” till
4. Bortasupportrar, ofta i mindre skaror än hemma
5. Hemma-/bortasupportrar som är organiserade på något sätt även utanför en specifik match, exempelvis i en supporterförening som Tuna12 i Eskilstuna. En klack behöver dessutom inte vara liktydigt med en supporterförening.
Jag tycker alltså att det är en skillnad på publik och supportrar, även om det kan vara svårt att nagla fast exakt var skiljelinjen går. Kanske är det helt enkelt så att den som ”obekvämar sig” (tid och pengar) med att resa till bortamatch är supporter.
Vad jag vet på rak arm ingår åtminstone supportrar från KGFC, LFC, FCR och United i någon slags organisation enligt punkt 5, även om den är mer eller mindre utvecklad och aktiv. Jag skulle nog säga, utan att ha undersökt saken närmare, att LFC:s supportrar är det mest beresta ”bortaföljet” de senaste åren (om än inte i så stora skaror), följt av Uniteds och kanske FCR:s. 2017 var, vad jag förstår, ett tiotal LFC-supportrar tillresta i bortamatchen mot Piteå (och det fanns även representation 2018 och 2019 har jag förstått). Naturligtvis hade Piteå supportrar på plats vid sin ”hemmamatch” 2018 – Midnattssolsmatchen – i Kiruna mot FCR, men också FCR hade en klack där (liksom för övrigt Pedersen med egen norsk klack), men det är väl ett undantag.
Apropå Vittsjö skulle jag nog säga att det pendlar mellan kategori 2 ovan och kategori 4. Att Almqvist tycker de är bästa supportrarna är inte konstigt i en intim klubb som Vittsjö, där ett antal pensionärer har en extraordinär spelarservice och nu i medgång också börjar höras på läktaren.
Hur som helst – damfotbollen behöver inte bara mer publik, den behöver dessutom fler supportrar! Därför är det också intressant att titta på frågan om en begynnande supporterkultur inom elitdamfotbollen.
”Men totalt sett är din kritik otroligt löjlig. I din ambition att ta varje chans att sparka på allt svenskt i allmänhet och svensk damfotboll i synnerhet låtsas du vara helt ovetande om det ser ut i andra länder. ”————————–det skulle vara intressant att du definierar begreppet ”svenskt”, Rydén, så jag vet vad jag ”sparkar på”.
För min del,-barnarbete, barnutnyttjande eller instrumentaliseringen av barn är inte precis att ”sparka på allt svenskt” ..De sakerna händer lite varstans i världen….nu är dock Sverige i fokus, inte minst med en annan 15-åring, dessutom en sjuk sådan, så underlaget för kritik finns ju….mönster är ju bekant, nämligen väldigt unga människor som kastas in i vuxenvärld
Kanske handlar det om en svenskt hederskultur, detta med de ungar som pushas fram, kostar vad det kostar..
Huruvida de fotbollsbarn behandlas i andra världsdelar har vi alla en uppfattning om. Du har exemplifierat detta med västvärldens behandling av sina yngre förmågor..jag är rädd om att detta inte är något lysande exempel på hur man tar hand om sina unga talanger.
”Bedömer man att Bennison är redo för damallsvenskan är hon även redo för spel på internationell nivå. -”———————————————vem är den som ska bedöma en så omfattande beslut för en 15-årig tjej? Förälder, tränaren, journalisten eller kompisar kanske….flummig mening, kan jag tycka. Utveckla gärna.
Den här bloggen handlar om damfotboll. Vill du diskutera andra samhällsfenomen får du välja andra forum.
När det gäller Hanna Bennison är hon inte 15 år, utan fyller 17 om mindre än tre veckor. Kvinnor har oftast gått igenom puberteten och brukar vara färdigvuxna vid 17 års ålder.
När det gäller bedömningen av när spelare är redo för seniorspel skall den sportsliga bedömningen göras av tränare. Och jag tycker att föräldrar bör vara med i den fysiska och mentala bedömningen. Vad tycker du?
Vi snackar ju damfotboll Rydén! Låtsas bara inte att damfotbollen är en skyddad oas inte influerad av aktivism med diverse förtecken.
Där ligger ju problemet för sporten. Att välja inte tala om det för att det känns inte politiskt korrekt, kan jag ju förstå, ur ditt perspektiv. Du är ju journalist på en tidning som har avsikt att skriva fritt. Eller?
Huruvida en 17-årig är färdigvuxen låter jag osagt. Genomsnittet kan ligga i de ålder 17-18 . Om Bennison är färdigvuxen nu kommer både hon och vi veta om några år. Allt annat är bara gissningar. Mentalt är hon långt ifrån det, nämligen mogen
Bra att du nämner föräldrar i dess barn medverkan i viktiga beslut. Tycker att en lövande talang boorde noggrant välja människor hon ska förlita sig på. På den platsen saknar förädrarna konkurrens, skulle jag påstå.
Jag är en journalist som skriver om sport. Det är sport jag har bäst koll på, och där jag känner mig trygg i mina åsikter. Att hålla på att kasta ur sig åsikter åt höger och vänster i ämnen man inte är speciellt insatt i tillför inte så mycket.
Men idrott, och framför allt damfotboll diskuterar jag gärna. Jag skulle påstå att föräldrar är otroligt viktiga för en idrottares utveckling, framför allt under yngre år. Men föräldrarna måste hitta en balans i hur mycket de styr.
Ytterst få föräldrar har förmågan att se opartiskt på sina barn. Och ofta krävs en opartisk blick för att maximera en idrottares chans att nå maximal kapacitet. Föräldrar som styr sina barn för hårt riskerar att bli som bromsklossar.
Tove A är sur för att hon inte fick någon sång av Lejonflocken, haha! När det gäller ramsor, sånger och tifo/ flaggor är Lejonflocken outstanding-kvalitet!!
”Jag är en journalist som skriver om sport”—————————-säger du det! Jag tänkte för stunden att du var en granskande, kritisk röst för sportens bästa…inte någon regimtrogen bloggare som ständigt aktar sig att inte göra övertramp..-
Jag har nog överskattad dig Rydén, som journalist är du en föredömligt produkt av din omgivning,
”Att hålla på att kasta ur sig åsikter åt höger och vänster i ämnen man inte är speciellt insatt i tillför inte så mycket.”————————–att propagera för en 16-åring tjej rätt att spela för landslaget är väl en åsikt, som du tycker att du ska framföra .
Jag däremot håller inte med din åsikt, detta borde du acceptera. Inte komma med något undan flykt försvarsliknande tankar, samt anklaga mig för att jag uttryckte mig som jag gjorde
Hade jag ”fel” åsikter Rydén ?
”Men idrott, och framför allt damfotboll diskuterar jag gärna. ”————————det är svårt att diskutera -”idrott” med en så teknokratiskt lagd journalist. Jag försöker ju, men förgäves, verkar som..
Dessutom till sist, diskuterade du ”föräldrarnas roll”, inte idrott. Denna gamla skåpmaten ur svensk förhållningssätt gentemot föräldrar, som något sorts användarmanual för svenska idrottsledare, visar egentligen hur man föraktar, inte bara föräldrar utan familjen som tryggaste platsen även för en toppidrottare…särskild de med invandrarbakgrund, då allt bottnar i hederskultur demagogin.
.
Nu var det här en diskussion om Hanna Bennison, och hur nära A-landslaget hon är. Det är en fråga om damfotboll. Du har däremot dragit in helt irrelevanta ämnen i frågan, som Greta Thunberg och nu senast hederskultur.
Jag accepterar att du har en annan åsikt i frågan om Bennison. Jag accepterar för övrigt de flesta åsikter. Men tyvärr känns du inte alltid seriös. Det här du skrev i din första kommentar om att Bennison skulle anlita PR-byrå känns ju som rent trams.
Tvärtom verkar Bennison inte alls ha behov av att framhålla sig själv. Hon finns inte på twitter, lägger sällan upp bilder på Instagram och så vidare. Varifrån fick du allt det där du vräkte ur dig i första kommentaren?
Men det finns delar i din kommentar som jag tycker är intressanta. Belastningen är en sådan. Och som sagt håller jag med om att familjen är viktig. Notera att jag skriver om familjens betydelse för att bli elitidrottare – inte om allmän uppfostran.
Det enda jag vet om familjen Bennison är att föräldrarna har kört Hanna från Lomma till Malmö sedan hon var tolv år gammal. Något som tyder på engagemang, och engagerade föräldrar är viktigt för den som vill bli idrottsstjärna.
För övrigt vet jag inte om det är speciellt regimtroget att lansera Hanna Bennison i A-landslaget. Att ta ut 17-åringar är ju knappast svensk kutym. Och du tycks ju i alla fall tycka att det är ett övertramp…
”Du har däremot dragit in helt irrelevanta ämnen i frågan, som Greta Thunberg och nu senast hederskultur. ”————————–det är problemet i din resonemanget Rydén! Du är begränsad i dina /fotbolls/ tankegångar tack vare din teknokratiska, snäva bilden på tillvaron.
Genom ditt påstående att en 17årig tjej borde testas i landslaget då förklarade du åsikten att även barn kan medverka i verksamheten där de kan riskera skadas. Både fysiskt men också mentalt.
Trenden i samhället i övrig är ju detsamma. Barn ska utnyttjas för vuxnas räkning, förenklad sagt,
”Greteniserigen” i damfotbollen, medvetet eller ej, har du get ditt välsignelse Rydén..
Jag tycker att det är bra att sätta in saker i större sammanhang – när det är rimligt. Jag tycker däremot inte att det är det minsta rimligt att koppla ihop Greta Thunberg och Hanna Bennison.
Det är ingen trend att vissa fotbollstjejer slår igenom tidigt – utan det är något som vi alltid har sett. Som exempel debuterade Pia Sundhage i A-landslaget som 15-åring. Det var 1975, så den trend du skriver om har hållit på ett tag.
Och det var knappast Greta Thunberg som inspirerade Ada Hegerberg att göra sina första mål i norska toppserien som 15-åring och vinna skytteligan på 24 mål som 17-åring. Eller som fick Vivianne Miedema att debutera i nederländska ligan som 15-åring och göra 39 mål i BeNe League som 17-åring.
Men det kanske är fotbollstjejerna som inspirerat Greta? Kan det vara Ronja Aronssons damallsvenska debut som 13-åring som fick Thunberg att sätta sig utanför Riksdagshuset i fjol?
En annan spännande fråga är var du tycker att unga talanger skall matchas. På vilken nivå tycker du att spelare som Evelina Duljan och Hanna Bennison skall spela?
”Jag tycker att det är bra att sätta in saker i större sammanhang – när det är rimligt”—————————tror inte att detta är din starkaste sidan som journalist Rydén-, du ofta- blåser ju på i medvind med rådande elitens tankegångar och mål, utan att särskilt lägger vikt på en granskning.
Men kanske får du motivation om du läser det här:
https://www.thesun.co.uk/news/10022396/greta-thunberg-meltdown-wont-help-world/
”Och det var knappast Greta Thunberg som inspirerade Ada Hegerberg att göra sina första mål i norska toppserien som 15-åring och vinna skytteligan på 24 mål som 17-åring. Eller som fick Vivianne Miedema att debutera i nederländska ligan som 15-åring och göra 39 mål i BeNe League som 17-åring. ”———————Bakom barnens exponering i vuxen världen står naturligtvis inte så kloka vuxna, ofta att tillfredsställa sina egna intresse och mål.
Det är inte givet då att alla får chansen att visa vad de kan:
https://twitter.com/i/web/status/1177606673059459073
Det råder en ”gold digger” mentalitet i samhället, nämligen många är beredda att göra precis allt för att lyckas. När vuxna gör det, man kan känna förakt men när barnen pushas in då har världen blivit helt knep. Eller åtminstone den del av världen som vill underkasta alla andra i sina värdestockar.
”På vilken nivå tycker du att spelare som Evelina Duljan och Hanna Bennison skall spela?”————————————–med tanke på att Damallsvenska bottnar i ganska fysiskt spel filosofin då unga tjejer som de 2 nämnda kan råka bli skadade ganska ofta.Å andra sidan en talangfull spelare borde spela tillräckligt för att utvecklas, då tycker jag att Elitettan är rätt plats för de 2
Tyvärr axel. Jag tycker fortfarande inte att det är rimligt att koppla ihop Hanna Bennison, Greta Thunberg och hederskultur.
Men spännande att du tycker att Sveriges två största talanger borde spela i elitettan. Vid vilken ålder tycker du att en spelare är redo för damallsvenskan? Och när skall man som tidigast tas ut i A-landslaget?
I handboll finns en 17-årsregel. Tjejer får inte spela seniorhandboll förrän de är 17 år. Tycker du att något sådant även borde införas i fotbollen?