Oj, vilken bredd USA har

Jag förstörde min nattsömn genom att kliva upp och kika på landskampen USA–Kanada. Jag fick bland annat se Tyresös Whitney Engen kliva av matchen i andra halvleken till följd av en skada.

Det såg inte så allvarligt ut, och jag har inte sett någon diagnos i efterhand. Så förhoppningsvis behöver inte Engen riskera någon längre bortavaro. Fast man vet aldrig.

USA:s mittbackar spelade annars huvudroller i en ganska tråkig match. Engen gjorde ett offsidemål, och hade ytterligare en chans. Och kollegan Becky Sauerbrunn fixade segermålet när USA vann med 1–0.
Sauerbrunn drev upp bollen mot straffområdet, väggade snyggt med inhopparen Christen Press, och spelade sedan i sidled till en helt fristående Sydney Leroux – som inte kunde missa, trots att det var en liten riktningsförändring. Målet och fler höjdpunkter finns på det här klippet:

Annars skrev jag härom dagen i ett svar på en läsarkommentar att jag uppskattar det till att USA skulle kunna sätta ihop minst fem-sex landslagselvor som skulle kunna vara med och slåss om medaljer i OS och VM.

Även om nattens USA-elva inte gjorde någon kanonmatch var de klart bättre än OS-bronslaget Kanada. Och det blev uppenbart att coach Tom Sermanni minst kan sätta ihop två eller möjligen tre elvor som skulle kunna vinna ett OS eller VM. I natt startade Sermanni med följande manskap: Hope SoloAli Krieger, Becky Sauerbrunn, Whitney Engen, Stephanie CoxHeather O’Reilly, Morgan Brian, Lauren Holiday, Megan RapinoeAbby Wambach och Sydney Leroux. Brian har jag inte sett så mycket av tidigare, men hennes insats gav mersmak – hon visade att hon är en spelskicklig, central mittfältare.

Med den A-uppställningen skulle Sermanni kunna ställa upp sitt B-lag så här: Nicole BarnhartAmy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Van Hollebeke (tidigare Buehler), Kelley O’HaraMeghan Klingenberg, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Tobin HeathAlex Morgan och Christen Press.

Tobin Heath

Tobin Heath värmer upp

Och det lämnar följande spelare till C-laget: Jill LoydenCrystal Dunn, Julie JohnstonLeigh Ann RobinsonKristie MewisChristine Nairn, Erika Tymrak, Lori Lindsey, Samantha Mewis –  Amy Rodriguez och Lindsey Horan.

Därmed blir spelare som Ashlyn Harris, Kealia Ohai, Sarah Hagen, Yael Averbuch, Camille Levin, Allie Long, Amber Brooks, Beverly Goebel-Yanez med många fler över till D- och E-uppställningarna.

Det enda landet som ens är nära en liknande bredd är Tyskland. De vann EM-guld med ett halvt B-lag i somras. Men känslan är att de bara har knappt två elvor av högsta världsklass.
De andra lagen i högsta världseliten är tunnare. Exempelvis saknar Japan den bredd som man kanske hade behövt ha för att hänga med i toppen över en längre tid.

Tillbaka till USA. Det är inte bara bredden som imponerar där. Intresset är fortsatt enormt. Publiksiffran på 20862 åskådare i Frisco, Texas var den största på en träningslandskamp på drygt tio år. Det är för övrigt nästan lika länge sedan Danmark var senaste lag att slå amerikanskorna på hemmaplan. Sviten utan hemmaförlust är nu uppe i drygt 9,5 år och hörde jag rätt var det 77 matcher.

Kanada då? Jo, de spelade så här: Erin McLeodRhian Wilkinson (Sura Yekka, 74), Kadeisha Buchanan, Lauren Sesselmann, Marie-Éve Nault (Carmelina Moscato, 81) – Diana Matheson (Jonelle Filigno, 86), Desiree Scott, Sophie SchmidtJosée Bélanger (Brittany Baxter, 71), Christine Sinclair, Adriana Leon (Kaylyn Kyle, 61).

Laget skapade en bra chans i vardera halvlek. Men som vanligt handlade det mesta och kraft och organisation. Kanadensiskorna har väldigt svårt att spela sig fram till chanser.

Noterbart är att Sura Yekka får allt större plats i laget. Hon är född 1997, och känns som ett riktigt spännande framtidsnamn.

* Jag lovade i går att lägga upp en länk till franska toppmatchen PSG–Montpellier, om jag hittade någon. Det var dock så fullt upp på jobbet i kväll att jag inte ens hann tänka fransk toppmatch. Hoppas ni som sökte hittade länkar.

Jag vet bara att PSG vann matchen med 2–0, och håller spänningen vid liv i guldstriden. Och att Kosovare Asllani spelade de första 78 minuterna, men blev mållös.

I dagens andra match vann Lyon borta mot Arras med de udda siffrorna 11–2. Noterbart här är att mästarlaget hade sju olika målskyttar. Lotta Schelin var dock inte bland de sju. Hon spelade nämligen inte i matchen. Varför hon stod över vet jag inte.

* Fjolårets båda allsvenska topplag Tyresö och Rosengård spelade båda träningsmatcher i dag, fast med helt olika utfall. Det skall ju dock poängteras att det ju var ganska rejäl klasskillnad på motståndet.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

Tyresö vann med 5–0 hemma mot finska Honka efter att Veronica Boquete gjort tre mål. Rosengård föll däremot borta mot Turbine Potsdam med 4–1. Malmölagets mål gjordes av Katrin Schmidt.
När det gäller matchreferat på egen hemsida vinner Tyresö över Rosengård med utklassningssiffror. Dock saknar jag matchfakta även hos Tyresö. När det gäller träningsmatcher är jag nämligen mest intresserad av att se hur lagen ställt upp, och hur mycket speltid olika spelare får. Så skriv gärna ett referat, men inte utan matchfakta inklusive laguppställning med byten.

5 tankar om “Oj, vilken bredd USA har

  1. Lotta Schelin spelade inte mot Arras eftersom hon skadade sig på träning i onsdags, muskelbristning i låret om jag förstått franskan rätt. Som jag förstått diskussionerna på OLs forum, så är det inte alldeles självklart att hon kan spela mot FGrankrike nästa helg.

  2. Och apropå bristerna i klubbarnas matchrapportering, där jag instämmer med dig, Johan, så vill jag i alla fall ge plus för att alla (Göteborg, Rosengård, Tyresö) twittrade ut sina respektive startelvor innan match. Mer sånt!

    • Jag kollade inte Twitter så noga i går, men efter ditt inlägg här har jag gjort en koll. Och det verkar som att klubbarna prioriterar Facebook framför sina hemsidor. Alla tre har nämligen startelvan på sina Facebooksidor.

      Tyresö och Göteborg länkade dessutom dit från sina officiella twitterkonton. Men för Rosengård hittade jag ingen länk. Däremot noterar jag att tränare Jonas Eidevall twittrade ut startelvan på sitt personliga konto.

      Det är naturligtvis bra att informationen finns att hitta. Men jag skulle föredra att den i första hand ligger på de officiella hemsidorna, som ju är den naturliga platsen att leta på. Annars bör klubbarna meddela på hemsidan att de vid matcher prioriterar Facebook, twitter, Instagram eller vilket media det nu är som gäller.

  3. Håller med att USA har mängder av bra spelare, dock så tror jag att du överskattar antalet ”bra” spelare i USA. Dina två första elvor skulle säkert konkurrera och vara favoriter till ett guld, men din elva märkt C, har jag lite svårare för. Den kanske skulle kunna kämpa för en medalj, dock ej guldet enligt mig.
    Tymrak må ha hyllats väldigt efter säsongen i NWSL, och det kan jag inte kommentera så mycket, då jag såg henne kanske max i en full match. I den utmärkte hon sig inte allt för mycket, men som sagt, detta var endast en match. I Tyskland så utmärkte hon sig inte, i det lilla jag såg. Fast även här så var det inte mycket jag såg av henne.
    Lite samma grej är det med Lindsay Horan i PSG. I de matcher jag sett henne, så har hon inte alls varit bra. I gårdagens vinst över Montpellier, så var hon tämligen dålig, och missade ett gyllene tillfälle att utöka PSG’s ledning. Det var i stort sett en friläges chans, som hon sumpade genom att skjuta i förtid, istället för att avancera fram mot målet, och få en bättre vinkel, eller runda målvakten. Kosovare hade förresten innan dess även hon än bra chans, dock så var det en lite svårare vinkel, och hon var lite smått stressad av en försvarare i bakhasorna.

    De har många tämligen bra spelare i USA, och vissa får chansen i diverse träningsmatcher, men när det väl kommer till kritan, så är det väldigt sällan många av de nya som får chansen. Utan då gäller det ”det gamla gardet”, med någon enstaka nykomling, som i stort sett de flesta länder gör. Fast det är ju sant att de experimenterar väldigt mycket nu med Sermani, där många fått chansen att visa upp sig. 9 eller i alla fall 8 av 10 matcher är ju mot motstånd där de skall vinna alla dagar i veckan.

    Kanada är väl det enda laget som är något så där nära dem som de möter tämligen ofta. Fast de vann, och säkert kontrollerade matchen, så vann de endast 1-0. Tror du verkligen att lag C eller lag D/F skulle vunnit samma match? Då säger jag nej, trots att jag tycker att Kanada är ett sämre lag, än var deras rankning antyder. Förutom London OS, så tycker jag Kanada spelar tämligen dåligt ofta, oftare än Sverige i alla fall. För så som du säger, så har de väldigt svårt att spela sig fram till chanser. Sveriges problem är ju mer att vi har svårare att slå in bollarna när vi väl spelat oss fram till chanserna.

    Angående gårdagens franska möte PSG – Montpellier, så såg det mer ut som om Montpellier prenumererade på plats 8-12 i franska ligan, istället för att ligga på plats 3/4. De spelade ruggigt dåligt, och skulle de spelat i Damallsvenskan, eller i Bundesliga, så skulle de säkert inte ligga så högt uppe som de gör i Frankrike. Dock så var detta endast en match, men av det jag såg, så var det ruggigt dåligt spel, där det mest hemska var en ostabil backlinje, som övervakades av en ostabil målvakt.

    Både målvakten som backlinjen spelade bollen flera gånger till motståndarlaget, och skapade 1-2 friläges chanser för PSG (som PSG brände), samt försatte sig själva rejält i klistret. Alltså de passade en motståndare som var fem till femton meter ifrån dem vid ett flertal tillfällen, trots att det inte fanns någon lagkomipis i bollbanan. Alltså ruggigt dålig precision på passen vid ett flertal tillfällen.

    Montpelliers anfall var ju inte mycket för världen det heller. Väldigt många lycka till bollar på Öqvist, som hon inte kunde göra mycket på, då hon oftast hade hela backlinjen emot sig, och ofta motades ut mot kanterna när hon väl fick bollen med sig.

    • Det här är ju ren spekulation. Ett område där det inte finns något facit, och dä vi aldrig kommer att få svar på om jag har rätt eller inte. Men lite kul är det allt att leka lite ibland.

      Jag skrev att jag tror att USA har två, möjligen tre, elvor som skulle kunna slåss om VM- och OS-guld. Och att ytterligare tre (totalt fem–sex) elvor skulle kunna slåss om medaljer. Det tycker jag fortfarande känns rimligt. USA är ju exempelvis regerande U20-världsmästare, och har en mycket stor mängd spelare av världsklass.

      Kolla bara in målvaktssidan. Där har USA mördande konkurrens. De har minst sex målvakter som alla skulle kunna ta plats på en topp tioranking av världens bästa målvakter. De har nog drygt ett tiotal som skulle platsa i vårt svenska landslag för tillfället. Utöver de fyra som är nämnda i det här inlägget (Solo, Barnhart, Loyden och Harris) tänker jag i första hand på Adrianna Franch, Alyssa Naeher, Bianca Henninger och Valerie Henderson. Men det kommer en mängd spännande målvakter underifrån, exempelvis U20-målvakten 2012 Bryane Heaberlin samt nyligen draftade duon Kelsey Wys och Jami Kranich.

      Tyvärr tvingas en stor mängd talangfulla spelare sluta sin satsning efter college, eftersom det bara finns plats för drygt 100 amerikanskor i NWSL. Men många av de spelare som är långt ifrån stjärnor i NWSL, och som kommit över till Europa, har visat sig hålla riktigt hög klass här.

      Det där amerikanska C-laget jag ställde upp tycker jag är ganska jämförbart med vår svenska A-elva. Min bedömning är att vi har bättre mittbackar, medan USA C har starkare målvakt och ytterbackar. Sedan är det ganska jämnt på mittfältet, medan det är ett litet plus för Sverige på forwardssidan.

      Men det är klart att om man bara ställer upp det där amerikanska C-laget, eller ett D- och E-lag, och spelar mot Sverige eller Kanada i morgon, då lär både vi och kanadensiskorna vinna på samspelthet.
      Men om de amerikanska uppställningarna får chansen att spela ihop sig så tror jag att de skulle ha bra chans, inte minst mot Kanada. De skulle inte kontrollera matchen lika bra som A-uppställningen gjorde. Men de amerikanska C-, D- och E-lagen skulle ändå kunna ha betydligt bättre passningsspelare än vad Kanada har. De skulle förstås inte ha Christine Sinclair, men de skulle ha samma fighting spirit och vinnarinstinkt som kanadensiskorna.

      Apropå Kanada har ganska mycket gemensamt med dem. Med det menar jag att det långt ifrån alltid ser snyggt ut när Sverige och Kanada spelar. Men lagen är välorganiserade, tunga och fysiska, väldigt jobbiga att möta – och oftast svåra att besegra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.