Den stora VM-guiden – grupp C

Under söndagen är det avspark i grupp C, den grupp där kampen om gruppsegern på förhand känns mest oviss. Här finns nämligen tre tänkbara gruppsegrare. Här är en genomgång av lagen i grupp C:

The Matildas

Australien

Världsranking: 6

Guldchans: 1–5 procent

Nyckelspelare: Sam Kerr. Måldrottningen är den som leder Australiens anfallsspel.

Spelare med Sverigekoppling: Kvintetten Elise Kellond-Knight (Hammarby), Lydia Williams (Piteå), Tameka Yallop (Mallbacken), Chloe Logarzo (Eskilstuna) och Lisa De Vanna (AIK och Linköping) har spelat i damallsvenskan.

Startelva i genrepet (4–3–3): Lydia Williams – Ellie Carpenter, Clare Polinghorne, Alanna Kennedy, Steph Catley – Tameka Yallop, Emily van Egmond, Chloe Logarzo – Hayley Raso, Sam Kerr, Caitlin Foord.

Kommentar: I höstas såg jag The Matildas som en högst rimlig världsmästare. Då tog man sju poäng i en fyrnationsturnering mot USA, Japan och Brasilien. Laget kändes då som en tung guldkandidat.

Men efter det kontroversiella tränarbytet i januari har min tro på The Matildas sjunkit ganska snabbt. Ni minns väl hur Alen Stajcic tvingades bort med hänvisning till två spelarenkäter? Stajcic själv hade inte gjort något olämpligt, men han var huvudansvarig för något som inte var konkretiserat.

Alen Stajcic

Spelarna sa sig inte förstå något. Och det hela var verkligen väldigt konstigt. Jag har fortfarande inte förstått varför förbundsledningen gick in och störde landslagets VM-uppladdning i ett så sent skede.

Klart är att man nu givit interimsförbundskaptenen Ante Milicic förtroendet över OS nästa år. Under Milicic har inte The Matildas imponerat.

Visst, laget vann alla tre matcher i fyrnationsturneringen på hemmaplan i månadsskiftet februari/mars. Där besegrades Nya Zeeland, Sydkorea och Argentina.

I de båda uppladdningsmatcherna mot toppnationerna USA och Nederländerna har det däremot gått sämre. 3–5 och 0–3 är inga resultat som ger laget självförtroende in i mästerskapet.

Jag såg genrepet, där man föll med 3–0 borta mot Nederländerna. Siffrorna var klart i överkant, för det var bara 7–6 (3–4) till Nederländerna i heta målchanser. Att komma till VM med åtta insläppta på två matcher är inte bra för självförtroendet i Australiens försvar.

Klart är att The Matildas är klart bättre i offensiven än i defensiven. Laget har ett vasst presspel. Fast de gånger motståndarna lyckas spela förbi förstapressen är Australien sårbart.

Som jag ser det har man god bredd på forwardssidan, medan man hade behövt fler passningsläggare på mittfältet. I genrepet hade viktiga mittfältarna Elise Kellond-Knight och Katrina Gorry skadekänningar. Med de på planen kan glödheta Sam Kerr få vettiga passningar. Det är ju Kerr som skall göra målen. Hon gör mål med båda fötterna och med huvudet. Hon gör mål i djupled och i straffområdet.

Men Kerr är inte bara en måltjuv. Hon kommer även att servera fina bollar till snabba kantspelare. Bland dem kommer nog Lisa De Vanna få omkring en halvtimma per match. Veteranen håller knappast för 90 minuter nu längre, men hon kan göra skillnad när hon kommer in från bänken.

Mitt tips är att Australien trots allt vinner grupp C. Sedan väntar åttondelsfinal mot en grupptrea – en match jag tror att Australien vinner. I kvartsfinal väntar sedan troligen ett av Kanada, Nederländerna eller Japan. Det är alltså inte omöjligt med en repris på genrepet redan i kvartsfinal.

Jag tror att The Matildas gör som 2007, 2011 och 2015 – åker hem efter kvartsfinalen. Fast laget har hög potential. Om bitarna faller på plats igen kan laget gå riktigt, riktigt långt.

Laura Alleway

Tillagt i efterhand: I sista stund har mittbacken Laura Alleway strukits ut Australiens trupp på grund av skada. Hon ersätts i VM av Karly Roestbakken.

Marta

Brasilien

Världsranking: 10

Guldchans: 1–3 procent

Nyckelspelare: Marta Vieira da Silva. Inte lika dominant som för tio år sedan, men ändå spelaren som måste visa vägen för Brasilien.

Spelare med Sverigekoppling: Marta är svensk medborgare. Thaisa (Tyresö), Formiga (Malmö FF), Cristiane (Linköping) och målvakten Barbara (Sunnanå) har också spelat i damallsvenskan.

Startelva i genrepet (4–4–2): Aline – Leticia Santos, Erika, Monica Hickmann, Tamires – Debinha, Thaisa, Formiga, Andressa Alves – Marta, Geyse.

Kommentar: Sedan Brasilien vann Copa America i fjol har laget spelat elva landskamper. På dem har man noterat tio förluster. Och man har med sig nio raka nederlag i bagaget till Frankrike. Dessutom har man skadeproblem.

De som nämner Marta och company som en stor guldkandidat är inte speciellt insatta. Det var länge sedan Brasilien var en seriös guldkandidat i ett världsomspännande mästerskap. Att laget vinner Copa America varje gång beror mer på att övriga Sydamerika struntar totalt i damfotboll än på att Brasilien är starkt.

För inte heller i Brasilien bryr man sig speciellt mycket om sina fotbollsdamer – ett lag som för övrigt kallas Canarinhas. De tio senaste åren har därför landet undan för undan tappat mark.

Kollar man världsrankingen slutade landet på tredje plats perioden 2008–10. Alla åren 2011–13 var man fyra. Sedan dess har man pendlat upp och ner på platserna sju till tio. Nu har man tionde plats, och det är tyvärr inte mycket som talar för att Brasilien skall få något större lyft de kommande åren.

Tvärtom är risken att landet trillar ut från topp tio efter VM. Landet har nämligen gjort ganska svaga prestationer i ungdomsmästerskapen de senaste åren. Så påfyllningen underifrån är dålig.

Dessutom har laget drabbats hårt av skador. Mittbacken Rafaelle Souza drabbades av en knäskada i höstas, och det var tidigt klart att hon skulle missa VM. På hennes plats har man spelat in rutinerade Erika. Men nu har även Erika skadat sig så illa att hon missar VM. Hon lämnade VM-truppen så sent som i går. Det innebär alltså att man tvingas göra om i mittförsvaret i allra sista stund.

Erika ersätts i VM av Daiane. I förra veckan tvingades man också till ett byte av spelare i 23-mannatruppen till följd av skada. Då var det den tidigare Tyresöbacken Fabiana som fick kasta in handduken till följd av en skada i högerbenet. Hon ersattes i truppen av Poliana.

Och tidigare under våren har tilltänkta startforwarden Bia Zaneratto brutit benet. Inte heller hon är med i VM-truppen. Illavarslande för ett land som numera har ganska få spelare av hög internationell klass.

Så här har det förresten gått i de världsomspännande seniormästerskapen sedan Brasilien spelade OS-final 2008:

VM 2011: Ut i kvartsfinal, efter straffläggning mot USA.

OS 2012: Ut i kvartsfinal mot Japan.

VM 2015: Ut i åttondelsfinal mot Australien.

OS 2016: På hemmaplan. Ut i semifinal, efter straffläggning mot Sverige. Förlust i bronsmatchen mot Kanada.

Under den senaste tioårsperioden är Brasilien medaljlöst i världsomspännande mästerskap – och då har man ändå haft hemmaplan i ett av dem.

Faktum är att det är samma nyckelspelare nu som det var i VM 2007 och OS 2008 – de två mästerskap där Brasilien har nått finalen. Det är Formiga som bär mittfältet och längst fram skall Marta servera Cristiane. Det är imponerande av trion att hänga kvar i världstoppen. Inte minst imponeras man av Formiga – som gör sitt sjunde VM. Det är otroligt bra gjort.

För Cristiane är läget dock osäkert. Hon har plågats av en muskelskada under våren, och går en kamp mot klockan för att bli spelklar i tid. Även Marta skall ha besvärats av en muskelskada inför VM.

I all kritik mot Brasiliens bristfälliga påfyllning underifrån skall jag konstatera att det finns en jackpotchans. Vi såg i OS 2016 att Brasilien kan göra bra matcher – om alla nyckelspelarna toppar formen samtidigt. Det gjorde de i början av den turneringen. Sedan åkte man på lite skador, och tappade snabbt i kvalitet.

Om Marta skall få jubla i Frankrike krävs alltså jackpot vad gäller formtoppningen. Men jag är skeptisk. Det känns exempelvis tveksamt om Cristiane kan göra sig själv rättvisa ens om hon hinner bli frisk.

Jag tror därför faktiskt att laget slutar trea i gruppen, men tar de poäng som krävs för att avancera. Det innebär att man ställs mot en gruppsegrare i åttondelsfinal. Efter den matchen tror jag att det blir hemresa.

Elena Linari

Italien

Världsranking: 15

Guldchans: 1 procent

Nyckelspelare: Barbara Bonansea – snabb kantspelare som ligger bakom mycket i den italienska offensiven.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–4–2): Laura Giuliani – Valentina Bergamaschi, Sara Gama, Elena Linari, Alia Guagni – Valentina Cernoia, Aurora Galli, Manuela Giugliano, Barbara Bonansea – Cristiana Girelli, Ilaria Mauro.

Kommentar: Efter ett premiärfiasko mot Ryssland var ett extremt skadedrabbat Italien starkt i EM 2017. Laget var först spelmässigt bäst i 2–1-förlusten mot Tyskland och vann sedan med 3–2 mot Sverige i avslutningsmatchen.

Trots att det blev hemresa redan efter gruppspelet kändes det som att Italien kanske kan vara redo för ett lyft igen efter ett antal tunga år. Den känslan finns kvar.

Det senaste året har laget bara två förluster (plus en efter straffar). Man har bland annat besegrat Sverige igen – 1–0 i höstas.

Efter EM har man fyllt på med trion Valentina Bergamaschi, Aurora Galli och Manuela Giugliano – tre spelare som är 21–22 år. Och det fortsätter att fylla på bra underifrån i Italien. Laget kan alltså se på framtiden med tillförsikt.

Nu kanske man inte är redo för medalj. Men jag tror ändå att laget kan ställa till det för många i Frankrike. Defensiven är stark, trots att viktiga Cecilia Salvai missar VM till följd av en korsbandsskada. Offensiv nyckelspelare är skickliga Barbara Bonansea, som brukar utgå från någon av kanterna – oftast från vänster. Hon är bra på att slå sin back, och hon kan både ta sig runt på kanten och skära in för skott. En svårläst spelare.

I genrepet besegrades Schweiz med 3–1 i förra veckan. Det var en match där italienskorna kämpade in de två första målen. Stjärnan Bonansea hade ett ribbskott och ett assist.

Det som talar emot Italien är att laget har ganska liten internationell erfarenhet. De flesta spelarna är hemmabaserade, och få av dem har spelat mer än ett mästerskap. Jag tror trots det att Italien tar andraplatsen i gruppen. Det innebär sannolikt åttondelsfinal mot Norge och kvartsfinal mot England. Det är två matcher italienskorna kan vinna. Men det rimliga är nog ändå att det tar slut i just åttondels- eller kvartsfinal.

 

Jamaica

Världsranking: 53

Guldchans: Inte ens promillenivå

Nyckelspelare: Khadija Shaw – hela VM-kvalets skyttedrottning är en kvalitetsforward med kapacitet att göra mål på egen hand mot de flesta försvaren.

Spelare med Sverigekoppling: Kanadafödda Tiffany Cameron spelade för Vittsjö i fjol. USA-födda backen Lauren Silver gjorde en höst i elitettan för Bollstanäs. Och tillika USA-födda Marlo Sweatman gjorde en halv säsong för Töcksfors IF i division I 2017.

Startelva i genrepet (4–3–3): Sydney Schneider – Dominique Bond-Flasza, Allyson Swaby, Konya Plummer, Daneisha Blackwood – Chantelle Swaby, Havana Solaun, Marlo Sweatman – Cheyna Williams, Khadija Shaw, Trudi Carter.

Kommentar: När Jamaica kvalade in till VM tyckte jag att det var ett bakslag för damfotbollen. Jamaica har ett förbund som struntar i damerna, vilket ju inte bör premieras. Dessutom kändes Jamaica som alldeles för dåligt för att kunna konkurrera i ett VM.

Jag tyckte att det var bättre om Mexiko, där det satsas på damfotbollen, hade tagit VM-platsen – även om det är charmigt med ett deltidslag som sponsras av Bob Marley:s dotter.

Jamaica spelade inte en enda landskamp under 2016 eller 2017. Och det var nära att man varken kom till spel i VM-kvalet inför 2015 eller årets turneringar. Båda gångerna hjälptes ”Reggae Girlz” ekonomiskt bland annat av Cedella Marley.

Men ju närmare VM vi kommit, desto positivare har jag blivit till Karibiens första deltagarland någonsin i ett fotbolls-VM för damer. Man har ju faktiskt laddat ganska seriöst inför sin VM-debut. Bland annat genom att värva in spelare med jamaicanskt påbrå.

Under våren har den tidigare Vittsjö-, och tillika den tidigare kanadensiska landslagsspelaren Tiffany Cameron bytt landslag. Hon hade bara spelat sex träningslandskamper för Kanada, vilket gör att hon fick byta landslag. I sista stund fick man även klart med Norgeproffset (Klepp) och den tidigare amerikanska U17-landslagsspelaren Havana Solaun. Den senare blir viktig på mittfältet.

Allra viktigast är dock hela VM-kvalets skyttedrottning, den 22-åriga Khadija Shaw. Jag har tidigare skrivit om hennes bakgrund. Hon har ett målsnitt i landslaget på drygt 1,4 mål per match.

Först trodde jag att hennes målproduktion helt skulle avta när hon inte längre ställdes mot svaga karibiska länder. Men Shaw har visat att hon kan göra saker på egen hand även mot bättre motstånd.

Med Shaw som trumfkort har Reggae Girlz visat att man inte är VM:s sämsta lag. Under våren har man vunnit två matcher mot Chile och kryssat mot Sydafrika. Där gjorde förstås Shaw målet:

Även i genrepet mot Skottland briljerade Shaw genom att göra två mål. Då blev det dock förlust med 3–2 – och Shaw haltade av vid ställningen 2–2. Klart är att hon måste vara på planen om Jamaica skall kunna skrälla till sig någon poäng i Frankrike.

Jamaica är det lägst rankade laget i turneringen, och ställs mot tre riktigt svåra motståndare. Det rimliga är således att Reggae Girlz åker hem utan några poäng.

Förhoppningsvis kan dock lagets VM-avancemang väcka förbundet. Nämnda Shaw är bara 22 år. Och i kvalet fick jag upp ögonen för en annan oslipad diamant i form av 17-åriga Jody Brown. Om förbundet satsar på tjejerna kan Jamaica vara ett lag att räkna med till VM 2023. Den här gången är man bara med för att se och lära.

 

Sällström på väg bort – Martens blir inte The Best

Linda Sällström

Det ser ut som att Linda Sällström trots allt hamnar i Paris. Fast inte i PSG utan i Paris FC, alltså det lag som tidigare hette Juvisy.

Under rubriken ”Sällström lämnar Vittsjö” berättar Skånska Dagbladet i dag att man har flera källor som säger att den finländska skyttedrottningen är på väg bort, och att bara formaliteter återstår innan allt är klart.

Det är förstås ett otroligt tungt slag för Vittsjö var offensiv i mångt och mycket har levt på Sällströms målskytte de senaste åren. Det blir väldigt intressant att se vad man kan hitta för ersättare.

Apropå Paris händer det en hel del i nämnda PSG. Det är sedan någon månad tillbaka klart att den landslagsmeriterade ytterbacken Laure Boulleau slutar och istället blir ledare. I övrigt har har kvartetten Marie-Laure Delie, Jennifer Hermoso, Formiga och Erika valt att inte förlänga sina kontrakt. Ingen av dem är således med laget under deras resa i USA.

Intressant är att den kanadensiska stortalangen Jordyn Huitema kommer att provspela med PSG under den stundande klubblagsturnering som kallas Women’s International Champions Cup där Lyon, PSG, Manchester City och North Carolina Courage deltar.

Turneringen var tänkt att vara ett inofficiellt klubblags-VM, och det hade kunnat vara en riktigt rolig turnering, fast det blir det inte. Den spelas nämligen samtidigt som USA:s landslag har sin turnering Tournament of Nations, vilket gör att NC Courage får spela utan flera bärande spelare.

Dessutom inträffar International Champions Cup mitt under förberedelserna inför U20-VM. Det gör att PSG exempelvis får klara sig utan Sandy Baltimore och skyttedrottningen Marie-Antoinette Katoto. Det blir alltså ett högst urvattnat klubblags-VM.

Amandine Henry

Apropå den högsta internationella nivån har de tio kandidaterna till The Best Football Fifa Women’s Player nu presenterats. I min gissning från i går fick jag rätt på sju av tio. De tre jag missade var Megan Rapinoe, Saki Kumagai och Amandine Henry.

Det var svagt att missa Henry, som ju vann såväl NWSL, franska ligan som Champions League under den nyss avslutade säsongen. Även Kumagai har tre titlar under året i form av Asiatiska mästerskapen, franska ligan och Champions League. Rent titelmässigt borde Kumagai ju faktiskt vinna det här. De tio uttagna är:

* Lucy Bronze
* Wendie Renard
* Saki Kumagai
* Amandine Henry
* Megan Rapinoe
* Pernille Harder
* Ada Hegerberg
* Sam Kerr
* Dzsenifer Marozsan
* Marta

Noterbart här är att fjolårets vinnare Lieke Martens inte finns med bland kandidaterna. Det är lite förvånande, även om det är riktigt sett till titlar. Martens har bara vunnit spanska cupen, Copa de la Reina, under det senaste året. Av det jag sett rent spelmässigt tycker jag dock att nederländskan borde ha varit med.

Lieke Martens

Jag hade som vanligt också gärna sett att ständigt underskattade Christine Sinclair hade varit med på listan. Hon vann NWSL i fjol, leder poängligan i år och fortsätter att spela en huvudroll i Kanadas landslag.

Så till de Centralamerikanska och karibiska spelen. Där är Costa Rica och Venezuela klara för semifinal. Venezuela gick vidare på fler gjorda mål än Colombia och Jamaica i den jämna kampen om andraplatsen i gruppen bakom Costa Rica. I natt svensk tid avgörs vilka av Trinidad och Tobago och Nicaragua som följer med Mexiko till semifinal från den andra gruppen.

Jag har tidigare berättat att Haiti lämnade walkover till sin första match. Nu har jag lite mer info, och laget fastnade på vägen till Colombia till följd av visumproblem. Man satt fast så länge att man missade hela turneringen. Tråkigt.

Det om den internationella fotbollen. Avslutningsvis tillbaka till den inhemska. Där meddelade Växjös Malin Fors sent i går kväll att hon avslutar sin karriär.

Hon var den enda damallsvenska spelaren från mina hemtrakter. Det blir alltmer ont om elitspelare från den bygd där svensk damfotboll drog igång på allvar för 50 år sedan…

 

Så går det för Sverige i Ungern

I morgon (18.00 på Sportkanalen) återstartar VM-kvalet för svensk del efter några månaders vinteruppehåll. Det startar borta mot Ungern, alltså samma motstånd som gällde i senaste VM-kvalmatchen i slutet av oktober.

Då blev det solklara 5–0 på Borås Arena efter att de fem målen gjorts under de första 50 minuterna. Även om storstjärnan Zsanett Jakabfi är med i Ungerns trupp den här gången bör det bli en ganska behaglig historia för svensk del även i morgon.

Fast det blir kanske inte 5–0 igen. För vårt landslag vräker numera sällan in mål i tävlingsmatcher på bortaplan. Man får backa bandet nästan fyra år för att hitta den senaste svenska femmålssegern i en tävlingsmatch utanför Sveriges gränser. Det handlar om mötet med Färöarna i juni 2014 som blev just 5–0. Det vanliga nuförtiden är att vårt landslag gör två–tre mål i bortamatcherna. Så det rimliga är således svensk seger med 2–0 eller 3–0.

Hittills har Peter Gerhardsson valt att spela 4–4–1–1 mot motstånd av Ungerns karaktär. Mitt tips är att det blir följande spelare som får förtroendet: Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia CarlssonFridolina Rolfö, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Sofia JakobssonMarija BanusicStina Blackstenius.

De positioner som känns mest osäkra är om det blir Carlsson eller Jonna Andersson på vänsterbacken samt om det blir Banusic eller Elin Rubensson. I övrigt skulle det förvåna om det blev några ändringar.

Redan i dag har Sverige och Ungern stött på varandra i EM-kvalet för F19. Där blev det svensk 1–0-seger efter mål från Vittsjös Ebba Hed. Statistiken säger att Sverige hade klara 16–8 i avslut, men känslan är ändå att det kan ha varit en rätt jämn match – det var nämligen 5–5 i avslut mot mål och 2–2 i hörnor.

Tidigare i dag skall det ha spelats fem kvalmatcher mot de Afrikanska mästerskapen. Några resultat därifrån kan jag dock inte hitta. Damfotboll har inte så hög status i Afrika.

Och i skrivande stund har det Sydamerikanska mästerskapet dragit igång med matchen Colombia–Uruguay. Där är det hela 4–0 till colobianskorna i paus, bland annat efter att den före detta Malmöspelaren Yoreli Rincon skruvat in en frispark via ribban.

Tio lag gör upp om mästerskapet och 2,5 VM-platser. I grupp A spelar utöver Colombia och Uruguay även Chile, Paraguay och Peru. I grupp B återfinns Brasilien, Argentina, Bolivia, Ecuador och Venezuela. Matcherna skall gå att se på Facebook.

Brasilien är storfavoriter att ta hem titeln. Man kommer med en mycket namnkunnig och rutinerad trupp innehållande välbekanta spelare som Marta, Cristiane, Formiga, Erika och Andressa Alves.

Det är alltså rutin som är gångbart i Brasilien. Noterbart är att skyttedrottningen från det sydamerikanska U20-mästerskapet, Geyse da Silva, inte får chansen trots att hon vräkte in tolv mål i det mästerskapet.

Bakom Brasilien är det Colombia som varit tvåa i Sydamerika under 2010-talet. Och det troliga är att det blir så nu också. Kampen om den tredjeplats som innebär VM-playoff känns däremot vidöppen. Senast lade Ecuador beslag på den. Ecuador är aktuella den här gången också, men personligen tror jag mest på Chile.

Andra kandidater till en VM-plats är Argentina, Paraguay, vars U20-lag imponerade tidigare i år, samt Venezuela, som ju varit bra på ungdomssidan på senare år.

Slutligen har Christen Press landat på svensk mark. Här är en artikel som bland annat ger bakgrunden om hur den amerikanska forwardsstjärnan hamnade i Göteborg igen.

OS 2016: Omgång 1


Då har alla lag spelat varsin match i OS, och jag har sett minst en halvlek av varje match. Den bästa var helt klart Kanada–Australien och den sämsta matchen var tveklöst Sverige–Sydafrika.

Det lag som har imponerat mest är Frankrike närmast före Brasilien. USA och Kanada imponerade för övrigt också, fast på annat sätt. Här är lite mina tankar match för match:

Sverige–Sydafrika 1–0

Se förra inlägget.

Brasilien–Kina 3–0

Brasilien var bättre på det mesta. Jag tappade räkningen på målchanserna när det var 7–1 till Brasilien. Marta och hennes vänner

Jag såg den svenska Kinaspionen Thomas Dennerby på Tv3. Han var förvånad över att Kina slog långa utsparkar och inte försökte spela sig fram. Han konstaterade också precis som jag gjort att centala mittfältaren Ren Guixin:s skada är väldigt jobbig för det kinesiska laget.

En annan jobbig sak är att inte förbundskapten Bruno Bini har fått med fjolårets VM-målvakt Wang Fei på tåget. Fei är stabil i luftrummet, det kan man inte säga om nuvarande förstamålvaten Zhao Lina. Två av Brasiliens mål kom efter att Lina visat dålig tajming på inlägg.

Tillbaka till Brasilien. Laget kändes kusligt starkt i offensiven. De var löpstarka, snabba och matade fram bollar i djupled. Det kommer att bli jobbigt för den svenska backlinjen att möta Brasiliens offensiva spelare, speciellt om inte Jessica Samuelsson är i speldugligt skick. Röntgen visade att hon inte hade någon skelettskada, men det känns ändå högst osäkert om hon kan vara med redan på lördag igen.

Kollar vi in startelvorna så körde Kina till tio elftedelar med den elva jag gissade på i OS-guiden. Man valde att plocka in Yang Li på vänsterkanten och köra Wang Shanshan som toppforward, och således bänka Ma Xiaoxu. Just Wang Shanshan är en spelare som flyttats runt rätt mycket i det kinesiska laget. Ibland spelar hon på kanten, ibland som toppforward. Men så sent som förra våren var hon mittback. Hon har alltså många strängar på sin lyra.

När det gäller Brasiliens elva, trodde jag att förbundskapten Vadao skulle spela med den elva han hade i genrepet mot Australien. Men det visade sig att han balanserade laget klart mer defensivt i dag, och bytte fyra spelare från genrepet. Han plockade in Fabiana, Rafaelle, Formiga och Thaisa på bekostnad av Poliana, Erika, Debinha och Andressinha. Trots den mer defensiva balansen visade Brasilien alltså stora kvaliteter i offensiven. Andressa Alves 2-0-mål var en godbit, där Marta stod för ett fint förarbete.

Kanada–Australien 2–0

Premiärdagens lilla skräll var en väldigt bra match, en match där Kanada imponerade stort. Men så fick man också en kanonstart. Storstjärnan Christine Sinclair bröt en slarvig australisk passning redan efter 13–14 sekunder. Sinclair serverade Janine Beckie som gjorde tidernas snabbaste OS-mål. 19 sekunder visade matchuret när bollen gick i mål.

Efter 18 minuter fick mittbacken Shelina Zadorsky rött kort för målchansutvisning. Jag har inte sett situationen koncentrerat, men tyckte nog att det kändes som ett hårt rött kort.

De kommande 45 minuterna tyckte jag att Australien spelade riktigt bra, och man satt bara och väntade på kvitteringen. Men på slutet tappade The Matildas lite skärpa. Lydia Williams räddade en billigt dömd straff (Beckie) innan Sinclair punkterade matchen med sitt 2–0-mål. Där gjorde Williams en sämre insats…

Enligt klyschan brukar det ju heta att det är svårt att spela mot ett lag med tio spelare. Det är inte sant.

För något år sedan gick jag i genom hur det gått för alla de lag som drabbats av utvisningar i herrallsvenskan under året. Väldigt få av de lag som hade varit decimerade i mer än 15 minuter hade klarat att hålla tätt. Nästan lika få hade vunnit eller spelat oavgjort under den period de varit decimerade.

Det visade sig att det lag som hade en man mer nästan alltid vann den perioden. Att Kanada alltså klarade av att vinna med 1–0 under 72 minuters numerärt underläge är verkligen jätteimponerande. Mitt tips om australisk gruppseger kan ha gått åt skogen direkt här.

Kollar vi laguppställningarna förvånades jag av att Australien inledde med Steph Catley och Lisa De Vanna på bänken. Jag gissar att man tänkte spara duon. Men det var kanske inget klockrent beslut. In i stället för duon i startelvan kom Clare Polkinghorne och Eskilstunaförvärvet Chloe Logarzo.

Kanada gjorde ett byte jämfört med min tippade elva. De drog ner Diana Matheson på mittfältet på Sophie Schmidt:s bekostnad. In i elvan kom Örebroforwarden Melissa Tancredi. Den senare fick dock ge plats åt unga mittbacken Rebecca Quinn strax efter utvisningen.

Tyskland–Zimbabwe 6–1

Matchen började med att Simone Laudehr åkte på en riktigt ful tackling, som riskerar att ha avslutat hennes OS. Ofattbart att inte Lynett Mutokuto fick rött kort för det här.

Tyskorna gjorde två mål före paus. I början av den andra reducerade Zimbabwes Kudakwashe Basopo till 2–1 efter ett tveksamt tyskt målvaktsingripande.

Uddamålsunderläget stod sig dock inte så länge, utan tyskorna gjorde snabbt 3–1. Till slut blev det hela 6–1, alltså ungefär så stora siffror som man kunde befara på förhand. Melanie Behringer blev enda tvåmålsskytt.

I övrigt spelade Tyskland med exakt den elva som jag tippade i OS-guiden. Med tanke på motståndet var det svårt att bedöma den tyska insatsen.

USA–Nya Zeeland 2–0

USA rivstartade och skapade flera bra chanser i matchupptakten. Carli Lloyd:s 1–0-mål var därför logiskt. Efter det tappade dock amerikanskorna det offensiva flytet, och resten av den första halvleken var rätt jämn.

Den andra halvleken hann knappt börja förrän 2–0-målet kom. Den här gången var det Alex Morgan som slog till – USA:s två första mål kom alltså från lagets två mest pålitliga målskyttar. Viktigt.

Resten av matchen spelade USA av. Laget spelade ingen bländande fotboll, men imponerade genom att ha totalkontroll från första till sista minut. USA:s startelva stämde för övrigt till tio elftedelar med den jag hade i OS-guiden. Skillnaden var att Lindsey Horan fick ge plats för Allie Long.

När det gäller Nya Zeeland gjorde de en ok insats, som vanligt. Ferns har bara vunnit en av sina 24 matcher i stora mästerskap. Men man är ändå ett tufft lag att möta. De har rätt många kryss och de förlorar sällan med stora siffror. På sina fem senaste stora mästerskap (OS 2008, 2012 och 2016 samt VM 2011 och 2015) är det bara USA (4–0 2008, 2–0 2012 och 2–0 i dag) som besegrat dem med mer än uddamålet.

Frankrike–Colombia 4–0

Det här var fjolårets Frankrike igen. Det är inget dåligt omdöme, för jag tycker att fransyskorna var det lag som spelade vackrast fotboll i världen i fjol.

I år har jag inte sett Frankrike nå upp till samma höga nivå. Inte förrän i dag. För mötet med Colombia var en riktigt imponerande uppvisning, i varje fall i den första halvleken.

Fransyskorna fick en riktig drömstart när en colombiansk back styrde in Eugenie Le Sommer:s inspel redan i första minuten.

Le Sommer var verkligen glödhet. Redan efter 27 minuter var hon uppe i sex egna avslut – ett av dem betydde 2–0.

Även 3–0-målet kom i den första halvleken. Den här gången var det Camille Abily som slog till på frispark.

I den andra halvleken spelade Frankrike mest av tiden. Men en riktig höjdare fick vi se, den här läckra frisparken från Amel Majri:

Frankrike startade för övrigt med precis den elva som jag gissade. Alla spelare var bra, men jag imponerades som vanligt extremt mycket av de båda mittbackarna Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, båda är så underbart passningsskickliga att det är en ren njutning att se dem.

Colombia då? Deras struliga uppladdning har säkert påverkat. Venezuela U20 är ju knappast ett motstånd som förbereder laget för att möta Frankrike. Det var även tydligt att Colombia saknade sina innermittfältare Yoreli Rincon och Daniela Montoya. Fast de hade fått spela grymt bra om de skulle stoppat Frankrike i dag.

Nästa omgång spelas på lördag. Då väntar tre riktigt intressanta matcher, nämligen Frankrike–USA, Tyskland–Australien och Brasilien–Sverige – det är verkligen något att se fram emot.

Brasilien vann – och …

Jag har utropat Australien som en utmanare som guldet i Rio. I dag spelade The Matildas träningsmatch i Fortalesa, och förlorade med 3–1 mot Brasilien.

Ändå vet jag inte riktigt vad jag skall dra för slutsatser av den här matchen. Det var nämligen 1–0 till Australien när Katrina Gorry fick sitt andra gula kort.

Katrina Gorry

Katrina Gorry

De sista 40 minuterna spelade Brasilien i numerärt överläge. Och där föll alltså hemmalagets alla tre mål. Det gör att matchen blir mer svåranalyserad än vanligt. Jag gör dock ett försök.

Inledningsvis tyckte jag att Brasilien var rätt bra, de vann boll högt flera gånger och gick till anfall med mycket folk. Det hängde ett hemmamål i luften. Men efter ett tag började Australien få kontroll, och vid utvisningen tyckte jag att Matildas hade ganska bra grepp om matchen.

Brasilien är dock ett otäckt lag att möta. De har många individuellt skickliga spelare, spelare som kan hitta på vad som helst. Därför dyker det då och då upp chanser ur inget.

Dock har de brister i organisationen. Stundtals var det en jättelucka mellan deras båda centrala mittfältare. Backlinjen var spretig, och vid Australiens mål blev båda mittbackarna nästan pinsamt mycket bolltittare. Där gjorde dessutom målvakten Barbara en riktig tavla.

För svensk del blir Brasilien en utmaning – men ingen orimlig sådan. Kan man bara stå emot den första vrålpressen kommer det att dyka upp möjligheter. Det finns som sagt brister i organisationen.

Brasilien startade så här: Bárbara – Poliana, Mônica Hickmann, Érika, Tamires – Beatriz, Andressinha, Andressa Alves, Marta – Debinha, Cristiane.

I en annan match vann ett reservbetonat Frankrike med 1–0 mot Kanada.

Tjejerna offras för Neymar – Brasiliens bästa lag läggs ner

Brasiliens bästa lag de senaste åren, Santos FC, lägger ner sin verksamhet. Orsaken är att klubben vill lägga alla sina pengar på att behålla herrlagets storstjärna Neymar. Och trots att damlaget är landets bästa drar det inte in några sponsors- eller tv-pengar.

Därmed fick fotbollsåret 2012 en riktigt dålig start internationellt sett.

Damfotbollen i Brasilien har ju så låg status att de inte ens har ett nationellt mästerskap för tillfället. Santos från regionen Sao Paulo har varit den stora klubben, och man har vunnit Sao Pauloregionens mästerskap Campeonato Paulista både 2010 och 2011.
Och man vann Sydamerikas motsvarighet till Womens Champions League – Copa Libertadores Femenino – de två första gångerna cupen spelades – 2009 och 2010 – och man kom trea 2011.

Laget har varit stjärnspäckat. Marta tillhörde klubben vis årsskiftet 2010/11, och i Brasiliens VM-trupp i Tyskland i fjol hade Santos med sex spelare.
Av derm är Andreia, Aline, Erika och Ester kvar, medan Fabiana och Cristiane numera spelar ihop med Sofia Jakobsson i ryska storlaget Rossiyanka.

Erika är förstås det riktiga kapet i Santos nuvarande trupp. Vilka värvar henne? Hon har gjort en sväng i WPS. Det kanske är dags för någon klubb i allsvenskan nu…

En tagen Erika var för övrigt med på presskonferensen där Santos meddelade att damlaget läggs ner. Jag förstår inte portugisiska, men på de här bilderna är det lätt att se att stjärnan var tagen av det negativa beskedet.

Tillägg den 6 januari:
Svaret på vilka som värvar Érika kom snabbt. Tillsammans med lagkamraten Thais Duarte flyttar hon till Sydkoreas WK-liga och klubben Hyundai Steel Red Angels. Sydkorea tänker tydligen utmana Japan och Australien om att ha Asiens bästa liga.