Olika världar för ombyggda storlag – vi har fått en guldstrid

Piteå vann i kväll med 2–1 mot Rosengård och såg samtidigt till att vi just nu har en guldstrid med tre lag. På onsdag kan även ett fjärde lag ansluta.

Piteås seger innebar slutet på två länga sviter. Rosengård hade en svit på 19 raka damallsvenska matcher utan förlust med sig norrut. Man hade dessutom noll förluster på 25 damallsvenska möten med Piteå. Men det blev alltså 26:e gången gillt för Norrbottens fotbollsstolthet.

Sett till historiken var Piteås seger självklart skrällartad. Samtidigt blinkade det varningslampor kring serieledande Rosengård inför avspark.

Medan Piteå redan hade spelat en seriematch efter EM-uppehållet var det höstpremiär för Malmöklubben. Det var dessutom premiär med ett ombyggt lag.

I går åkte Kristianstad ur Champions League. I dag visade Sveriges båda andra representanter upp sig för första gången efter EM. I Göteborg tog Häcken emot Kif Örebro samtidigt som Rosengård alltså spelade i Piteå.

Vid avspark fanns det flera likheter mellan de båda storklubbarna. Både har tvingats bygga om sina lag i sommar. Häcken har som bekant tappat vårens storstjärna Johanna Rytting Kaneryd till Chelsea. Inför avspark i Piteå meddelade Rosengård till Viaplays personal att serieledarna också tappar en spelare till Londonklubben. Jelena Cankovic uppges nämligen vara utomlands för att skriva på för det engelska mästarlaget.

Det är oklart om hon är i England eller USA. Chelseas lag är ju i USA för en fyrlagsturnering. Där förlorade man efter straffläggning mot Lyon i går. På söndag spelar man bronsmatch mot Portland Thorns i den cupen.

Utöver Cankovic har ju Rosengård även tappat Katrine Veje till Everton och fått Caroline Seger långtidsskadad.

På den positiva sidan fanns att Jessica Wik var tillbaka efter sin mammaledighet. Hon spelade i den damallsvenska premiären i april i fjol. Nästan exakt 16 månader senare var hon tillbaka i damallsvenskan. En annan positiv nyhet från Rosengård var att danska Frederikke Thøgersen gjorde sitt första inhopp i damallsvenskan.

Jessica Wik, tidigare Samuelsson
Frederikke Thögersen

Danskan var ju ett nyförvärv förra sommaren, men drog korsbandet innan hon hann debutera i seriesammanhang. Nu blev det ett sju minuter långt inhopp i Piteå.

Noterbart att tränare Renee Slegers matchade 20-åriga Angel Mukasa i målet istället för betydligt mer meriterade Teagan Micah.

FC Rosengård (4–3–3): Angel Mukasa – Jessica Wik (Karin Lundin, 68), Emma Berglund, Gudrun Arnadottir, Rebecca KnaakSofie Bredgaard (Olivia Holdt, 83), Mia Persson, Ria Öling (Stefanie Sanders, 77) – Mimmi Larsson (Frederikke Thøgersen, 83), Loreta Kullashi, Olivia Schough.

På Hisingen mönstrade Robert Vilahamn också ett nykomponerat lag i mötet med Kif Örebro. Häcken (4–2–3–1): Jennifer FalkHanna Wijk, Aivi Luik, Elma Junttila Nelhage, Anna Sandberg (Molly Johansson, 72) – Elin Rubensson, Filippa Curmark (Marika Bergman Lundin, 61) – Dora Zeller (Mille Gejl, 46), Anna Anvegård, Andrine Hegerberg (Anna Cziki, 60) – Stine Larsen (Pauline Hammarlund, 61).

Precis som Rosengård hade Vilahamn en Wijk (om än med annan stavning) på högerbacken. Häckens Wijk hade en riktigt bra dag och gjorde två mål redan de tio första minuterna.

Hon hade sällskap av ytterligare två backar från F19-landslaget i backlinjen, Junttila Nelhage och Sandberg. De tre talangerna kompletterades av 37-åriga Luik.

Det skall sägas direkt att jag hade fokus på matchen i Piteå, och hade mötet på Hisingen på en liten sidoskärm. Och blickarna på sidoskärmen avtog ganska rejäl efter 13 minuter. Häcken gick nämligen på knock och avgjorde matchen direkt.

Man fick 1–0-målet billigt av Örebromålvakten. Sedan rullade det på, och efter cirka 12.30 gjorde Stine Larsen 4–0, vilket innebar att resten av matchen blev lite av en transportsträcka mot 6–0-seger för Häcken.

Jag har således inte uppfattat om det fanns några skadeskäl till den unga backlinjen, eller om det. är en tvär kursändring från tränare Vilahamn. Tidigare under säsongen har ju Josefine Rybrink och Luna Gewitz bildat mittlås och Lotta Ökvist spelat vänsterback. Nu var Gewitz bänkad, medan varken Rybrink eller Ökvist fanns med i matchtruppen.

Enligt Häckens hemsida skulle Rybrink ha varit med, men det var hon alltså inte. Ökvist fanns inte med i truppen på hemsidan, och stod inte heller med bland de frånvarande. Frågetecken för Rybrink och Ökvist alltså.

Totalt ingick fyra av de fem sommarförvärven i startelvan. Noterbart kring det var att Vilahamn körde med både Anna Anvegård och Andrine Hegerberg bakom Stine Larsen. Nu kollade jag alltså inte så noga hur de matchades. Men det känns ju som att man spelade med två tior.

Mitt fokus låg alltså på matchen i Norrbotten. Den var en jämn och bra. Piteå har bara förlorat en hemmamatch, och man visade stort självförtroende genom att kliva upp och pressa serieledarna.

Även om Loreta Kullashi fick ett friläge redan efter 2.25 hade det nya Rosengård väldigt svårt att spela sig till chanser. Under större delen av matchen var det istället på hörnor som Malmöklubben hotade hemmalaget.

Sofie Bredgaard slog högerhörnorna väldigt bra med sin vänsterfot. Och Rebecca Knaak visade fin förmåga att ta sig till den yta där bollen hamnade. Tyskan fick röra sig ostört eftersom Piteå spelade en ganska extrem zon. Det är farligt att zoona mot så bra huvudspelare som de Rosengård har.

Det var just Knaak som nickade in Rosengårds mål. Det kom på en hörna, efter att Mimmi Larsson hade screenat bort duktiga målvakten Mandy McGlynn. Om domarna hade sett screenen hade det sannolikt blivit frispark istället för mål.

Piteås segermål var en inläggsfrispark från Ronja Aronsson som såg ut att passera flera framrusande spelare och gå rakt i mål. Officiellt har Josefin Johansson fått målet, och hon kan ha touchat bollen. Men personligen tror jag ändå att det var Aronssons mål.

Det kom efter 69.10. Efter det bytte Slegerns in nickstarka forwardsduon Stefanie Sanders och Karin Lundin och gick över på 3–5–2. Dock bytte hon överraskande ut Bredgaard. Jag hade trott att man skulle låta henne och Olivia Schough mata in inlägg mot den starka anfallsduon. Fast det regnade inte in så många inlägg som jag hade trott.

Och trots att det blev sju tilläggsminuter lyckades inte Rosengård skapa speciellt många kvitteringschanser. Totalt räknade jag till 7–6 till serieledarna i chanser. Kryss hade väl således varit ett rimligt utfall. Men Piteå behöver verkligen inte skämmas över trepoängaren.

För Rosengård innebär förlusten att man nu har släppt in Linköping och Kristianstad i kampen om guldet. Och på onsdag väntar hemmamatch mot ett Häcken som nu bara är sju poäng bakom. Vinner Häcken den matchen har även de vittring på guldet.

Efter dagens resultat blev onsdagens prestigematch ännu mer laddad.

Ilestedt i den stora mittbacks-rockaden?

I går vid 21-tiden gick damallsvenskan på OS-ledighet. Vissa av de tolv deltagande landslagen har redan tagit den långa flygturen till de östra delarna av Asien.

Det svenska laget flyger till Japan på måndag. Gissningsvis har flera av spelarna då fått nya klubbadresser. I dag kommer uppgifter om att Amanda Ilestedt är på väg tiill PSG. Det är Romain Balland, en av Frankrikes mest insatta damfotbollsjournalister, som skriver det på twitter.

Balland brukar ha koll, och det är en rimlig övergång. För PSG har en ledig plats i mittförsvaret sedan Barcelona i går kontrakterat den tidigare PSG-lagkaptenen Irene Paredes. För Barca var det en logisk värvning, då de regerande Champions Leaguemästarinnorna har varit tunna på mittbacksplats.

När mittbacken Andrea Pereira var avstängd i finalen var det ju mittfältaren Patri Guijarro som gick ner i mittförsvaret. Man hade bara två tillräckligt bra mittbackar i truppen. Med Paredes har man nu tre högklassiga mittbackar.

Vi får se om uppgifterna kring Ilestedt stämmer. Klart är att hon kommer att lämna Bayern München, samt att hon ersätts av Rosengårds mittbacksstjärna Glodis Perla Viggosdottir. Isländskan har skrivit ett treårskontrakt med det tyska guldlaget.

För Rosengård är det ett riktigt tungt tapp. Viggosdottir har varit en av damallsvenskans allra bästa spelare under de första tolv omgångarna. Hon är en stor anledning till att ledarlaget bara har släppt in två mål.

Viggosdottir avtackades för övrigt av Rosengård inför 5–0-segern mot Växjö i går. Då avtackades även Anna Anvegård och Nathalie Björn. Gissningsvis är Bianca Schmidt värvad som Björns ersättare. Spontant känns det som en försämring. Schmidt har i och för sig en bättre meritlista än Björn. Men det känns som att tyskan är på nedgång, medan Björn bara blir bättre och bättre.

Björn och Anvegård har placerats i Everton, vilket jag hoppas är fel. För att jag tycker att det på många sätt är ett nedbyte. WSL är ju en bättre liga än damallsvenskan. Men jag bedömer nog att Rosengård är ett något bättre lag än Everton, plus att FCR skall spela i Champions League, medan den engelska ligafemman är ganska långt ifrån UWCL.

I den upplagan av WSL som nyligen har avslutats var Everton exempelvis hela 16 poäng ifrån en Champions Leagueplats.

Anvegårds ersättare i Rosengård tycks bli Loreta Kullashi. Rosengård har ju haft för vana att plocka de bästa spelarna från Eskilstuna, så det känns ju rimligt att man även köper Kullashi.

Kullashi skulle vara en väldigt bra värvning av Rosengård. Däremot är det ett otroligt tufft tapp för Eskilstuna. United har avslutat våren med att vinna fyra raka matcher, mycket beroende på fina individuella prestationer. Nu är man bara en poäng ifrån medaljplats, och två poäng ifrån Champions Leagueplats. Om man tappar Kullashi minskar chansen betydligt för laget att hänga med i toppen även till hösten.

Det finns anledning att återkomma till den där medaljkampen framöver. Jag var i Vittsjö och kollade in 0–0-derbyt mot Kristianstad i onsdags. Just Vittsjö är ett lag som är med i den där medaljstriden, och som ser spännande ut inför hösten. Då har man ju tillgång till trion Tove Almqvist, Michelle de Jongh och Julia Tunturi.

I går kikade jag om vartannat på Sportbladet Play på de två matcher som spelades. Den som var jämnast, och därmed ganska snabbt blev intressantast var ju den i Örebro mellan Kif och Hammarby. Där var det länge tonåringarna som spelade huvudroller. I Örebro hade 03:orna Cecilia Ran Runarsdottir och Anna Sandberg framträdande roller, och i Bajen visade jämngamla Matilda Vinberg hög klass.

På slutet var det dock Emilia Larsson som stal showen. Hon avgjorde en ganska jämn match med en läcker frispark till 3–2. Jag gillar det jag såg av Örebro. Stundtals spelar de väldigt tajt och disciplinerat försvarsspel. Men när de får chansen är de bra på att hålla i bollen.

I går trodde jag länge att Kif skulle få med sig alla tre poängen. Men Hammarby var det något bättre laget, och visade även mental styrka när man vände 1–2 till 3–2-seger. Det var trots allt rimligt att Bajen vann, för de skulle ha haft en straff i 31:a minuten i 1–1-läge. Då missade alla fyra domarna att Berglind Rós Ágústsdóttir stoppade bollen med utsträckt arm. Tyvärr tycker jag att huvuddomaren Sara Wiinikka ofta är väldigt långt ifrån situationerna, vilket gör att hon då och då gör grova misstag.

För Hammarby innebär segern att laget ligger fin trea under OS-uppehållet. Det blir en utmaning under hösten att behålla de lilla silvermedaljerna på söder.

Jag slutar där jag började, med OS-koppling. I onsdags meddelade dubbla OS-bronsmedaljören Diana Matheson att karriären är över.

Den nu 37-åriga mittfältaren gjorde för övrigt segermålet mot Frankrike i bronsmatchen i London 2012, och blev därmed matchvinnare när Kanada tog sin första riktigt stora fotbollsmedalj. Fyra år senare var hon återigen med när Kanada tog sitt andra raka OS-brons.

I år kom hon inte med i Kanadas OS-trupp, och nu avslutar hon alltså sin karriär.