Tankar om Jitex och Mallbacken

Mallbacken samlas efter matchen.

Mallbacken samlas efter matchen.

Jag har ju utlovat en analys av Jitex och Mallbacken efter att jag var på Krokslättsvallen och såg deras inbördes träningsmatch i lördags. Och nu är det dags för analysen.

Att den har dröjt några dagar har delvis berott på att jag tyckte att det var en svårtolkad match. Där fanns nämligen en del bra saker, men även ganska mycket dåligt. Som bekant slutade det 3–2 till Mallbacken efter 1–1 i paus.

Den spontana känslan var att jag såg två av den kommande damallsvenskans bottenlag. Det känns som att Örebro och Sunnanå är två andra klubbar som riskerar att få slåss för sin existens i den högsta serien. Kanske kan även Vittsjö och Piteå dras ner i den damallsvenska bottendyn.

Jitex–Mallbacken var en konstig match på så sätt att lagens styrkor och svagheter var nästan otäckt lika.

I fjol var båda lagen väldigt starka defensivt sett. Defensiven var det vapen som tog Mallbacken upp från söderettan. De släppte bara in 14 mål på 20 seriematcher och två kvalmatcher.
Och Jitex höll sig kvar i damallsvenskan, mycket för att de var svåra att göra mål på. Bara de fyra topplagen släppte in färre mål än nian Jitex. Då tyckte jag att lagkapten Sofia Karlsson var lysande varje gång jag såg henne.

I lördags var det inga försvarsspelare som lyste. För båda lagen läckte bakåt. Jag anser att ett försvarsspel är dåligt när man släpper till rena frilägen.
Och sådana släppte båda lagen till – flera stycken. Bara i den andra halvleken var det 3–2 i frilägen till Jitex. De gjorde dock bara mål på ett av sina, medan Mallbackens båda ledde till mål. Det andra målet kom nämligen på ett lobbskott efter returen.

Frilägena avslöjade alltså båda lagens defensiva svagheter. Men de visade också på lagens vassaste vapen. Båda heter Mimmi L och är juniorlandslagsspelare, födda under våren 1994. Båda är riktigt snabba, och duktiga på att ta sig fram i djupled. Och båda gjorde mål i lördags.

Sofia Karlsson och Mimmi Larsson.

Sofia Karlsson och Mimmi Larsson.

Mallbackens Mimmi Larsson såg ut att vara stark och riktigt målfarlig. Definitivt en spelare nykomlingarna kan kontra på.
Jitex Mimmi Löfwenius har redan två säsonger i damallsvenskan bakom sig. För två år sedan i Dalsjöfors, i fjol huvudsakligen i Göteborg. Jag förstod redan under året i Borås att det bara är en tidsfråga innan Löfwenius är en damallsvensk toppspelare. Känslan efter lördagens match är att tiden nu är mogen. Hon såg nämligen riktigt vass ut.

Mimmi Löfwenius ligger däckad efter kollission med Katie Fraine

Mimmi Löfwenius ligger däckad efter kollissionen med Katie Fraine

Nu hör det till saken att Löfwenius blev utvisad i matchen, för två gula kort. Jag antar att det andra kortet var för protest. Jitexforwarden och domaren hade nämligen flera irriterade ordväxlingar.
Och jag förstår att Löfwenius var missnöjd med domaren. För denne blundande nämligen för en fullständigt solklar målchansutvisning på Mallbackens målvakt Katie Fraine i den första halvleken. Jag satt 15 meter från situationen. Och visar man inte rött kort för sådana överfall på fria spelare – då kan man sluta döma målchansutvisningar.

Så till lite spelarkritik. Över två gånger Mimmi blev jag väldigt imponerad av Mallbackens innermittfältare Julia Karlenäs. 20-åringen lär vi få se mycket av framöver. Hon är en naturlig ledargestalt på planen. Vill alltid ha bollen, och spelar sig elegant ur situationerna. Karlenäs vann matchen om mittfältet mot Jitex namnkunniga nyförvärv Emma Wilhelmsson.

Sammanfattningsvis så har alltså både Mallbacken och Jitex vassa vapen. Men tätar de inte till försvarsspelet kommer båda lagen att få det tufft i årets seriespel.

Fler bilder från matchen kommer i ett bildspel inom kort.

1 tanke på “Tankar om Jitex och Mallbacken

  1. Pingback: Banusic lämnar Linköping för Kina | En blogg om internationell damfotboll

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.