Marija Banusic

Dagens stora svenska damfotbollsnyhet är att Marija Banusic som väntat lämnar Linköping. Hennes nya klubbadress blir kinesiska Beijing BG Phoenix FC, som tränas av hennes tidigare tränare Kim Björkegren, och där Elena Sadiku är assisterande tränare. Bland de nya lagkompisarna finns bland annat den före detta Tyresöspelaren Vero Boquete.

Klubbvalet är inte helt överraskande, då trion Björkegren, Sadiku och Banusic har samma agent – Michael Kallbäck.

Att Banusic skulle lämna LFC har känts ganska självklart ett tag. Hon har en riktigt jobbig vår bakom sig, där hon bland annat tappat den landslagsplats hon spelade till sig i fjol. Under Marcus Walfridson var hon dock förstavalet i rollen som tia bakom Natasha Dowie i LFC.

Utfallet på planen var dock långt ifrån bra, Banusic hade inte bara det tungt i spelet, hon visade också stor frustration. I 1–0-ledning borta mot Kristianstad fick hon ett spel och skickade iväg bollen ut på den tennisbana som finns bakom ena målet på Kristanstads nya fotbollsarena.

Efter den matchen skrev jag att:

”Det gäller nog för tränare Walfridson att hålla uppe humöret på Banusic, för forwarden kommer lite i kläm när LFC väljer spelsätt med lågt försvarsspel och omställningar. Hon är ju varken en försvarsspelare eller löpare.”

Den matchen visade sig dock bli Walfridsons sista som Linköpingstränare. Och när Henrik Jensen tog över var ett av hans första drag att placera Banusic på bänken. I Jensens debut vann också LFC mot Göteborg. Hans andra match var cupfinalen mot Rosengård. Även där började Banusic på bänken. Hennes inhopp slutade dock illa – hon fick grovt rött kort efter en sen och våldsam satsning mot Sanne Troelsgaard.

Banusic fick chansen i startelvan i förlustmatchen mot LB07, men i övrigt har hon varit bänkad sedan tränarbytet. Och det är svårt att kritisera Henrik Jensen för det valet.

Efter nio omgångar i damallsvenskan har Linköping nämligen bara tagit fyra poäng av tolv möjliga med Banusic i startelvan – ett snitt på en poäng per match. Däremot har det blivit hela tio poäng av 15 möjliga utan Banusic – två poäng i snitt. Linköping har alltså dubbelt så bra facit utan Banusic i startelvan.

Även om man tittar målmässigt har laget vunnit på att spela utan Banusic. Man har målskillnaden 4–6 i damallsvenskan under de 379 minuter som hon har varit på planen. De 431 minuter hon varit vid sidan har Linköping däremot gjort 7–4.

I dag säger Jensen så här om Banusic till SVT:

”Hon har inte haft det så lätt spelmässigt, hon har inte spelat så mycket 2018 på grund av den konkurrenssituation vi haft. Men hon har betytt mycket för oss, framför allt 2017.”

Jensen själv har hyllats för sitt sätt att leda laget. Nyligen beklagade storstjärnan Kosovare Asllani i Corren att Jensen kommer att lämna LFC nu i sommar:

”Det är tråkigt att han lämnar, det måste jag säga. Jag tycker att han varit en ‘perfect match’ för oss. En otroligt bra tränare, troligen en av de bästa som jag har haft i min karriär. Jag tror inte riktigt att han förstår hur bra han är.”

Marija Banusic kan däremot möjligen ha en omvänd självbild, alltså att hon uppfattar sig bättre än vad hon är. Det senaste året har hon nämligen inte varit bra, något som känns onödigt.

När det gäller speluppfattning och bolltouch har ju nämligen Banusic klart störst potential i Sverige, och hon ligger även mycket högt i en internationellt jämförelse. Problemet är att hennes löpförmåga är långt ifrån elitnivå.

Det senaste året har hon mest stått stilla på planen, vilket har gjort henne till ett enkelt offer för motståndarnas försvarsspelare. Hon har gjort två mål i år, båda har kommit på fasta situationer. I spelet har hon däremot inte fått ut mycket. Känslan är att hon har blivit sönderläst av de andra lagen i damallsvenskan.

Det finns ju inga stillastående världsspelare, varken inom herr- eller damfotbollen. Folket runt Banusic behöver få henne att inse att hon måste förbättra sin löpstyrka rätt rejält om hon skall kunna ta nästa steg. Hoppas att Björkegren och Sadiku kan göra det, för en rörlig Marija Banusic vore en fantastisk tillgång för vårt landslag.

Hoppas således att den här övergången kan vara starten för ett riktigt lyft för Banusic. Det är ju bra för spelare att bekanta sig med olika spelsätt och kulturer. Och det asiatiska sättet att spela fotboll borde passa henne bra.

Det om dagens svenska nyhet. Lördag och söndag har det spelats fyra damallsvenska matcher, som ytterligare packat ihop toppskiktet i vår högsta serie. Jag har inte sett någon av matcherna koncentrerat, men såg i alla fall rätt delar av lördagens matcher.

Då vann Hammarby mot Rosengård och Göteborg mot Växjö. Göteborg var i underläge med 2–0 när Växjömålvakten Katie Fraine drog på sig ett rött kort efter att ha sprungit ner Adelina Engman i en sådan där hänsynslös utrusning som är rätt typiskt Fraine. Hon mejade även ner en forward första gången jag såg henne live.

Med en kvinna mer på planen vände Göteborg till 3–2-seger, Rebecka Blomqvist nickade in segermålet på slutet. Det var ett mål som innebär att göteborgskorna nu bara är två poäng ifrån SM-guldet.

Rosengård tog ju nämligen inte chansen att ta över serieledningen. Trots tre raka förluster är Piteå kvar i tabelltopp. Det jag såg av lördagens match var Rosengård uddlöst. Jag tycker alltså att Malmölaget verkar vara sämre nu än man var i serieupptakten.

Anja Mittag känns livsviktig för lagets offensiv. När hon inte är på topp förmår inte de andra att skapa tillräckligt mycket. Nu skall det ju sägas att jag tycker att Rosengård borde ha haft en straff i den första halvleken vid ställningen 0–0. När de väl fick straff var det 1–0 till Bajen, och då räddade Emma Holmgren skottet från Iva Landeka. Och efter det upplevde jag det som att Stockholmslaget hade de klart bästa målchanserna.

Under söndagen spelade Djurgården och Kristianstad 1–1. Jag såg den första halvleken, och det var spelmässigt sett en riktigt dålig halvlek, där hemmalaget kändes helt uddlöst. Senare på dagen tog Eskilstuna tre livsviktiga poäng via 1–0 borta mot LB07. Mimmi Larsson gjorde segermålet på övertid.

Med sju matcher kvar av vårsäsongen är det verkligen hysteriskt jämnt. När Växjö ledde med 2–0 i lördags var laget uppe på tredje plats i tabellen. Hastigt och mindre lustigt rasade man ner i bottenstriden. Nu ligger Växjö bara två poäng över nedflyttningsstrecket. Laget kommer dock inte att kunna rasa ner under innan semestern, ens vid förlust mot Rosengård på torsdag. Vittsjö och Djurgården möts ju nämligen på lördag, och båda kan inte passera Växjö.

I övrigt på nyhetsfronten sedan förra inlägget så har Arsenal gjort klart med schweiziska Lia Wälti, senast i Turbine Potsdam.

Lyon har varit i Tyskland och hämtat sina två senaste nytillskott. Målvakten Lisa Weiss hämtas från Essen och Caroline Simon från Freiburg.

Och Montpellier har också värvat i Freiburg. Den franska svenskklubben har nämligen gjort klart med Österikes landslagsspelare Sarah Puntigam.

I USA har Christen Press gjort sitt första mål för Utah Royals:

Jag har redan ställt mig frågan om varför Fifa anlitat Deyna Castellanos till att marknadsföra nästa års VM-turnering. Här är en till som är lika frågande.

Jag slutar väl där det här inlägget började, med nyförvärv till den kinesiska superligan. I dag har även brasilianska Fabiana da Silva Simoes skrivit på för Wuhan Jianghan University.