Stina Blackstenius
Just innan lunch blev det klart – Stina Blackstenius återvänder till damallsvenskan och Linköping.
Det är förstås en väldigt glädjande nyhet för Linköping – och för damallsvenskan. För med Blackstenius får vår högsta serie ytterligare ett affischnamn. En spelare som borde kunna locka några fler åskådare till arenorna.
För Blackstenius själv var det här en bra nyhet. Jag har inte tyckt att hon varit bra det senaste halvåret. Tvärtom har hon sett otajmad ut i landslaget. Förbundskapten Peter Gerhardsson har berömt henne för hårt arbete, och känslan är nog att hon numera tillför mer i försvarsspelet än hon gjorde för några år sedan.
Men Blackstenius styrka har ju historiskt sett varit målskyttet, och där har det varit tunt den pågående säsongen.
Jag känner inte Stina Blackstenius, men när man har lyssnat på henne och läst om henne, har det känts som att hon inte trivts i Frankrike. Och att hon längtat efter tryggheten på hemmaplan.
Kanske kan drygt fyra månader på hemmaplan gör att Blackstenius kan ha hittat harmonin – och målet igen – lagom till VM. För vi behöver en målfarlig Blackstenius när hon återvänder till Frankrike i juni, och förhoppningsvis är kvar en vecka in i juli.
För Linköping är det här en prestigevärvning. Det är också en värvning som skapar både bredd och spets i offensiven. Laget har en hel hög duktiga, offensiva spelare som Filippa Angeldahl, Kosovare Asllani, Frida Maanum, Lina Hurtig, Mimmi Larsson och Dajan Hashemi.
Det man är lite nyfiken på, och som kanske även skulle kunna bli ett problem, är hur LFC kommer att använda det faktum att man nu har tre toppforwards av högsta damallsvenska klass i Blackstenius, Larsson och Hashemi.
Det finns fortfarande frågetecken i LFC:s defensiv. Men Olof Unogård har ett par månader på sig att räta ut dem. Och känslan just nu är ju att LFC kommer att vara med och slåss om SM-guldet i år.
En blogg om internationell damfotboll 
Johan Rydén – Glädjande och kanske det rätta för henne själv, för LFC , för damallsvenskan och för landslaget. Förhoppningsvis kommer den nygamla miljön i LFC och kontinuerlig speltid göra att hon kommer tillbaka i sin bästa form som hon hade för några säsonger sedan. Enligt uppgift har externa finansiärer gjort det möjligt att ta hem Stina och man får gratulera LFC för att man rott detta i hamn. Med kontrakt för Oscarsson, Asllani, Angeldahl, Maanum, Hurtig och med Fischer som kommer hem till sommaren och nu med Blackstenius och Mimmi Larsson i anfallet ser det plötsligt riktigt ljust ut inför starten av damallsvenskan.
Linköpings offensiv blir t.o.m. ännu vassare med Sabina Ravnell i truppen. Hon är nog ett ganska okänt namn utanför Falköping – där hon är född – och Jönköping, där hon spelade i Mariebo IK i två säsonger. Ravnell värvades från div. 2-klubben Falköpings KIK till Mariebo efter att ha visat framfötterna med besked i hemmaklubben: gjorde hela 39 mål för KIK 2016. Som nyförvärv till MIK satte hon 21 bollar i nät och stod bakom Mariebos framgångar 2017.
Det finns vissa paralleller med jämngamla (båda födda 1996) Blackstenius, som värvades av Linköping från Vadstenaklubben VGIK i div. 3. Säsongen 2012 vann hon denna series skytteliga med 38 gjorda mål. I dagens pressrelease från LFC beskrivs Sabina Ravnell som mittfältare och det bör i så fall bli en mycket offensiv sådan. Nu har Olof Unogård fem utpräglade forwards till sitt förfogande, men av dem har tyvärr Lina Hurtig ”för (o)vana” att gå skadad ofta och Alva Selerud lär få fortsätta med rollen som inhoppare. Sedan finns ju denna Asllani, alltid sugen på att göra mål och hon får nu viss konkurrens av Ravnell.
Tränare Unogård har angenäma uttagningsproblem framför sig, även om man kan gissa att han dras med en smula huvudvärk beträffande backlinjen och försvaret.
Med skammens rodnad på kinderna ber jag om tillgift för mitt misstag/tilltag att döpa om Stina Blackstenius f.d. klubb Vadstena GIF (VGIF) till VGIK. Det handlar alltså om Vadstenas ”giffar” och inte Vittsjö GIK. Rätt ska vara rätt!
”Jag känner inte Stina Blackstenius, men när man har lyssnat på henne och läst om henne, har det känts som att hon inte trivts i Frankrike. Och att hon längtat efter tryggheten på hemmaplan.”—————–Nietzsche hävdade: ”Det finns inga fakta, bara tolkningar.”
Det är ju ungefär det som du skriver Rydén. Min ”tolkning” som jag tycker baseras mer- på fakta är att Blackstenius dög inte till för ett spel där teknik, speluppfattning är A och Ö i fotbollen
Tryggheten då handlade i hennes fall, att få höra sin tränare om det hon ska göra på plan, med boll, med rörelse , tja , med allt
I Frankrike fick hon inte det, själv gjorde hon som hon var kapabelt till.
I Sverige då kommer hon jobba i lugn och ro med mentala biten som verkar fick en törn ute i den stora fotbollsvärlden
Det kan säkert ligga lite i det du skriver om den mentala biten. Men Blackstenius verkade ju inte trivas i Frankrike ens under hennes första 1,5 år – en period där hon platsade i laget. Hon ryktades ju vara på väg hem redan under 2017.
Jo, detta var oväntat, dels att tränarna inte kunde utnyttja hennes egenskaper, såsom de är, dels att hon själv trevade sig fram efter svar och sin plats i en förvisso annorlunda fotbollskultur..
Men, kull för henne att hon kan alltid finna trygghet i sitt land, visa andra kände sig tvungna fly från den.
Mycket bra att Blackstenius kommer tillbaka till damallsvenskan. Det stärker LFC enormt mycket. Lycka till Blackstenius.
Ibland blir rykten till verklighet. Blackstenius tog mycket lång tid på sig innan hon valde att flytta till Montpellier. Ett annat rykte som florerat är att Montpellier dels inte hittade någon ersättare till henne för ett halvår sedan, dels att de ville ha miljonbelopp för att släppa henne då. Gissningsvis är det en blygsammare summa nu. Att hon återvänder till Linköping (andra rykten/förslag har ju exempelvis varit Rosengård, åtminstone i de här spalterna) är knappast förvånande. Det var där hon gjorde sig nationellt och internationellt uppmärksam. Blackstenius återkomst kan också ses som ytterligare en (svensk eller utländsk) spelare som återvänder för att ”hämta upp karriären”. Kanske blir det lite längre än sådana återkomster/besök brukar bli. Om hon fullföljer tvåårskontraktet gissar jag att nästa klubbadress blir i England eller Tyskland.
@Johan: Du kanske har rätt, men att redan utnämna Hashemi till ”högsta damallsvenska klass” är väl tidigt?
Bara apropå: Vad händer i Malmö och Rosengård?
Visst, det kanske är tidigt med Hashemi. Men jag var imponerad av det hon visade i de få matcher hon hann spela i höstas. Då visade hon hög klass, och får hon bara speltid i LFC i år tror jag att hon kan bli en sensation.
Just det. Dajan Hashemi har förvisso talang för fotbollen och är säkert en storhet i vardande. Jag får lite ”Pernille Harder-vibbar” de gånger hon får visa upp sig på planen. Gott om speltid är det enda avgörande för utvecklingen, så kanske Unogård funderar på att utnyttja henne mer denna säsong?
Ja… i Malmö och Rosengård sitter man väl och smider sina ränker. Mycket märklig annars. 😉
Stina säger på presskonferensen att ”hon har haft svårt att finna sig tillrätta i klubben, både på och utanför plan och haft kommunikationsproblem med tränaren”. Hon har om statistiken är korrekt gjort 26 mål på 38 matcher (dock 9 mål i 2 matcher) i Montpellier på 2 säsonger – var mest ordinarie första säsongen men nu mest suttit på bänken (tillsammans med Sofia Jacobsson numera) och hon säger ”att hon vill ha mer speltid, spela kontinuerligt och kunna bli ordinarie i landslaget inför VM i Frankrike”.
Låter ju sunt och hon är bara 22 år och kan säkert få fart på karriären igen. Samarbetet med Asllani, Angeldahl och Mimmi Larsson skall bli spännande att följa och jag kan tänka mig att Peter Gerhardsson inte gråter över att Stina återvänder till Linköping FC.
Intressant. Hur är det då med Jakobsson och Sembrant och hur blir det med Banusic? Veje som ju lämnade Montpellier nyss har sagt att tränaren pratade med henne en enda gång under hennes 1,5 år i klubben.
Det kan man undra. Sembrandt får nog speltid tror jag, mera osäkert med Jacobsson, då man nu har 4 forwards och Banusic har väl inte ens spelat än tror jag. Man verkar satsa på 2 forwars – LeBihan och Cayman och Jacobsson som alternativ och oklart om Banusic skall användas som ren forward eller offensiv mittfältare? Nån mening med att köpa henne har man väl?
När det ändå pratas om Linköping kan ni läsa lite om Emmaliina Tulkki på länken nedan. Kul att det i alla fall ser som att hon kan spela fotboll igen, men om det blir någon återkomst i Linköping 2020 är väl desto mer osäkert. Texten är på tyska, men en Googleöversättning bör kunna ge en hyfsad översättning för de som behöver.
https://www.soccerdonna.de/de/emmaliina-tulkki–zurueck-auf-los/news/anzeigen_5501.html
Barnaga avskaffades i Sverige i slutet på 1960 talet..men i damfotbollen lagligt tillåtet….för att det som Tulkki utsattes för i LFC närmast kan beskrivas med det ordet-
Dumheter ”axel”! Så vad var det Tulkki ”utsattes” för i LFC? Har du gjort polisanmälan ännu? Det är väl din skyldighet om du nu vet så mycket.
Konstigt att du inte tyckte det var människohandel när Tulkki skrev fyraårskontrakt med LFC som minderårig. Nej, just det – det ser ju spelare och andra människor som handelsvaror, enligt vad du själv skrivit nyligen.
Ditt resonemang och din indignation håller som vanligt inte ihop ”axel”.
Man har inte gjort polisanmälan även mot denna rasistpåhopp på visa något mörka åskådare på LFC-läktaren, detta betyder ju inte att detta inte hänt ”The Observer”
Men precis som du brukar yttra din verklighet då tolkar jag mitt, baserad något mer på fakta som du har svårt att observera…
I din värld, denna som handlar om fotboll, sanningen verkar vara en ”konstruktion”, som bara utvalda, som du själv har monopol till, att förmedla och lägga fram..
Sanningen har blivit en match mellan medvetandets uppfattning och verkligheten, men frågan handlar ju om makt! Det visar du här..
Vill du ha tolkningsföreträde på verkligheten ”The Observer”?
Jaha, ”axel” skriver som ”axel” brukar. Som vanligt inga svar, utan istället dåliga försök att blanda bort korten. Det handlade inte om ”man” och polisanmälan. Det handlar om din uteblivna polisanmälan. Du verkar ju veta allt om vad som hänt både Tulkii och ”visa något mörka åskådare” på läktaren. Jag trodde du ville skapa rättvisa och upprättelse för de ”utsatta”. Istället verkar det som du nöjer dig med att anklaga och klaga och som vanligt utan det minsta spår av rimligt resonemang, eller ännu mindre, fakta. Du framstår fortfarande inte som en hjälpande riddare i skinande rustning, utan istället en riddare med sorglig skepnad som slåss mot väderkvarnar.
Har du bestämt dig än om sanningen är en konstruktion eller inte? Du hoppar fram och tillbaka i varje kommentar. Det du kallar fakta brukar du ju heller inte gilla, om det inte är du som påstår något förstås. Att du blandar filosofiska begrepp, som fakta, sanning, verklighet, medvetande, makt och konstruktioner gör bara din kommentar ännu snurrigare. En nybörjare på gymnasiet hade inte fått godkänt, lika lite som du. Tror du att du kom med något nytt genom att koppla ihop sanning och makt? Självklart inte, men vill du skriva om makt på ett begripligt och initierat sätt så får du nog läsa på rejält – allt från Montesquieu till Foucault. Din avslutande fråga är lika platt som överflödig, men jag ska ändå svara på den: Det är alltid en kamp om tolkningsföreträde och med det är det självklart att olika personer, institutioner och grupper söker nå tolkningsföreträde, inte minst du ”axel”. Visserligen lyckas du inte, men ändå.
Själv skriver jag hellre om damfotboll.
Låt oss klargöra om fakta ”The Observer”, hur gammal var Tulkki när hon sattes in i LFC hänsynslösa träningsprogram? 16-17 eller?
Tog man försiktigt med henne med tanke på hennes ringa ålder?
Tydligen inte för att hon återvände till sitt land för att läcka sina sår.
Sedan möter hon media men inte svensk!
Skulle finnas något intresse från svensk media att ta reda på om hennes tillvaro?
Ha,ha,ha…svarar jag….handelsvara, förbrukningsvara, så det ser ut
Och detta är att skriva om damfotboll ”The Observer”
Skulle jag polisanmäla det? Nej, för att jag vill inte leva i ett ”angivare samhälle”, där folk spionerar på varandra..Vill du det ”The Observer”? ….-mina observationer kring Tulkki grundar sig på min uppfattning om sporten samt omsorg mot en så ung tjej
Andra fallet, med rasistpåhopp på LFC läktaren borde polisanmälas av matchens organisatör, annars vad är syfte med de alla ”värdar” som finns på plan, de har ju vitnat om det, i alla fall några av dem
Tänk på vilken ståhej skulle uppstå om några i läktaren skulle spotta ur sig något i still ”din jävla bög”, då skulle aftonblaska skrivit spalter om stackaren
Här handlade bara om ”vanlig” rasism, inget att oroa sig över
Att du känner dig förvirrad, kan jag förstå, -blunda för rasism blunda för en idrottskultur som ser t o m unga, omyndiga tjejer som verktyg…det måste vara jobbigt ”The Observer”
Angående ”sanning” och definition på den så kan vi inte där komma någonstans
Du skriver inte om damfotboll, du är en av många aktivister för den rådande damfotbollen…du känner dig tvungen hänga med , med svensk media och bloggare
Damfotbollen i allmänhet och svensk i synnerhet är mer aktivism än idrott. Sporten är bara paravan för diverse agendor…
Fallet med den australiensiske förbundskapten bekräftar det.
–
Axel. Ditt motstånd mot hård träning är verkligen massivt. Jag undrar lite hur du ser på elitidrott egentligen. Elitidrott handlar om hård träning. Och fotbollsspelare är ju väldigt långt ifrån de idrottare som tränar hårdast. Så min fråga är om du är motståndare till elitidrott?
Och när det gäller fysträning för fotbollsspelare är Sverige långt ifrån det land som tränar hårdast. I Tyskland kör man exempelvis betydligt mycket hårdare – se bara på hur hårt Malmö FF:s tyske tränare driver sina spelare. Tysk fotboll har ju varit rätt framgångsrik, men jag antar att du inte ser Tyskland som något föregångsland. Så vilket lag, och vilket fotbollsland ser du som förebilder när det gäller träning?
Okidoki ”axel”. Din indignation och ditt resonemang (om jag nu välvilligt kallar det du skriver för ett resonemang) hänger som vanligt inte ihop. Du tycks veta allt om både Tulkki och det du kallar rasism på läktaren, men ändå är det någon annan som ska ta ansvar. Att stå upp för de utsatta är alltså att vara angivare i din värld. Ja, då blir ju den värld du verkar så missnöjd med mycket bättre såklart.
Kanske det du hävdar hände på läktaren är utrett. Om du har andra uppgifter, så kan du ju ta dem i din polisanmälan. Det går nog dessutom att hitta någon polis som stämmer in på ”visa något mörka”. Det kanske känns bättre då.
Din senaste kommentar är bara mer av samma soppa som du brukar koka ihop. Blandade påhopp och hätska utfall mot allt och alla. Nu fick du också med ett annat av dina favorithatobjekt – media.
Nej inte alls ”axel” – det är inte det minsta jobbigt för mig och mina ögon är minst lika öppna som dina. Skillnaden ligger i vad vi förstår och av det vi ser. Dina hatfilter blir dina värsta fiender, men det har du nog inte förstått än. Jag är inte heller det minsta förvirrad. Nu fantiserar du igen, som väntat.
Oj då – jag är en ”aktivist” – tack för berömmet! Och det är inte du ”axel”? Däremot vet du tydligen inte ens själv vad du är en aktivist för eller emot. Hade du vetat det hade du kanske, bara kanske, varit mer övertygande i det du skriver. Ahmed – the suicide bomber – är mycket mer övertygande (Youtube).
Att du ska ”klara ut fakta” tycker jag var bland det mer humoristiska idag. Lycka till!
Jaha, du har kommit till P i alfabetet, som i paravan. När du kommit till bokstaven Ö kanske du ska försöka sätta ihop alla fina ord till något som är hyggligt övertygande. Dit har du som vanligt lång väg att vandra.
Din indignation och dina resonemang hänger som vanligt inte ihop.
Själv skriver jag hellre om damfotboll.
Här sätter jag stopp för det här meningsutbytet mellan The Observer och Axel.
”Hårdträning” säger du Rydén..jag kan förstå vad du menar. Hårt kan man träna sin fysik men också hårt kan man göra det med bollen, spelet mm
Så frågan är vad egentligen är ”hårdträning”?-
Frågan jag ställer mig är om de unga tjejer vet innebörden, uppfattar man det på rätt sätt,eller rent av, bokstavligen….
Därför går många av de sönder, precis som Tulkki. Sedan fanns det ofta inte vuxen värld, att använda myndighetens språk, att sätta vissa gränser…de verkar helt ointresserade så länge finns tillgång till andra tjejer
Egentligen är essentiellt fråga här Rydén, hur man ser på en människans roll i sporten. Därefter kan man dra sina slutsatser..
Finns det något skillnad internationellt sätt; kanske, men inte något avgörande som ska sätta en annan perspektiv på tränande..det går lite ihop med damfotbollens utveckling
Jo, att träna mycket med bollen är förstås en förutsättning för att kunna bli en bra spelare. Det är något spelarna själva måste ta stort ansvar för, eftersom man behöver göra det flera timmar varje dag om man skall nå världsklass. Som ung kan det handla om att spela på lekplatsen och på skolrasterna. På den fronten är min bild att svenska damfotbollsspelare ofta är lite lata, speciellt när de kommer upp i tonåren, vilket gör att vi har sämre bollbehandling än spelare från många andra länder.
Sedan har vi den fysiska hårdträningen. Det var den jag avsåg i första hand. Och där tycker jag i allmänhet inte att våra spelare är lata, utan de allra flesta inser att det krävs hård fysträning för att nå fotbollseliten. Fast fysträning inom fotbollen är inte okomplicerat eftersom lagen oftast består av spelare som är i olika skeden av sina karriärer, och således även i sin fysiska mognad.
Men allmänt man kan säga att om man vill bli elitspelare måste man öka den fysiska träningen under de övre tonåren. Där är det otroligt viktigt att både spelaren är lyhörd för sin kropps signaler, och att tränaren är lyhörd för de signaler spelarna sänder ut.
Problemet på elitnivå är ofta att spelarna själva vill spela 90 minuter i alla matcher – oavsett hur kroppen känns. Och att tränarna vill vinna matcherna till varje pris, vilket gör att de riskerar att driva sina spelare för hårt.
Därför blev jag imponerad av Piteås tränare Stellan Carlsson som efter näst sista omgången i damallsvenskan i fjol svarade så här på frågan om Nina Jakobsson skulle kunna spela i sista matchen: ”Vi får se hur det utvecklar sig, men vi chansar aldrig med våra spelare.” Jakobsson spelade inte i sista omgången, men Piteå tog guldet ändå.
@Johan. I din senaste kommentar tar du upp några intressanta saker.
Min bild av spelares träning är att det är först när det kommer fram en boll som det blir sprutt på spelarna. Dessförinnan och i andra moment tycks de vara lagom intresserade. Möjligen är det mer tilltalande i gymmet. Jag vet inte om jag skulle använda ordet ”lat” som beskrivning, i någon ålder eller situation. Däremot finns det väl en anledning till att vissa väljer utpräglat konditionskrävande och individuella sporter och andra (av tradition och ”inskolning”) mindre konditionskrävande (vilket inte är detsamma som att kondition inte är viktigt eller en tillgång) kollektiva sporter. Konditionskrav kan vara en del av valet. En del gillar att ”plåga” sig, andra inte. Jag gissar att en elitorienterare eller elitskidåkare skulle fnissa i smyg när det gäller ”hårdheten” i spelares träning.
Jag håller alltså med dig om att fotbollsspelare knappast är de som tränar ”hårdast” i bemärkelsen tung konditionskrävande och konditionsuppbyggande träning. Självfallet måste alla idrottare träna grenanpassat och det kan finnas olika uppfattningar om vad det innebär när det gäller ”hårdhet”. Man hör dock sällan som förklaring till en spelares mindre goda prestation på planen att denna är tungt nedtränad, vilket ofta ses som huvudförklaring för exempelvis en skidåkare tidigt på säsongen eller inför ett mästerskap. En annan jämförelse är hur ytterligare ett eller ett par års träning kan ha betydelse. Det är rätt sällan, eller aldrig, det talas om att just tid + ”hård träning” varit avgörande för nästa nivå eller framgång. För skidåkare är det ofta en huvudförklaring, se exempelvis på Ebba Andersson nu i världscupen och på SM jämfört med för ett år sedan.
Du skriver om risken att spelare och tränare i sina ambitioner riskerar att gå för långt. Min bild är att det blir allt mer ovanligt även på elitnivå i fotboll. Tvärtom är det väl många som både med tekniska hjälpmedel i form av appar, medicinska team och samtal med spelare gör allt för att undvika att gå över individuella gränser. Dessutom verkar spelare bli bättre och bättre på att kommunicera sitt hälsotillstånd. Både tränare och spelare är medvetna om att skador och olyckor kan inträffa och att laget inte ”har råd” med överbelastningar för att någon drivit sig själv eller drivits för hårt. Jag tror det är få tränare, som du skriver, som vill vinna ”till varje pris”. Därmed tror jag att det exempel du tar med Stellan Carlsson mer är normalbilden, både uttalandet och beslutet, än ett strålande undantag. Däremot blev jag glad och smått imponerad när jag såg Stellan Carlsson efter förlustmatchen mot Rosengård på ett nästan helt folktomt Malmö IP gå ut och sätta sig en stund bredvid en ensam bedrövad June Pedersen bakom målet. Sedan gick de ut tillsammans. DET tycker jag säger en del om Stellan Carlsson, som tränare och människa.
Några synpunkter. Under försäsong tycker jag nog att man rätt ofta hör både spelare och ledare förklara mindre bra insatser i träningsmatcher med att laget är nedtränat.
Jag skulle nog vilja hävda att tid + ”hård träning” är avgörande även för om fotbollsspelare kan nå nästa nivå eller framgång. När unga spelare flyttas upp från ungdomsled, eller när spelare ansluter från lägre divisioner, krävs det ofta något års anpassning till tempo och träningsmängd.
Det finns alltid risk kopplat till förändring i tempo och träningsmängd – skaderisk. Spelare som byter klubb, tränare eller division löper betydligt större skaderisk än de som varit i samma klubb och division under samma tränare i flera år.
När lag som går upp en division samtidigt ökar träningsmängden finns således en uppenbar risk att det laget kommer att drabbas av betydligt fler skador.
Min bild är nog att det fortfarande är en kamp i många klubbar mellan tränare (plus spelare) och medicinska team om rehabtid. Att tränare ofta sätter press på medicinska team om att korta ner rehabilitering. Men känslan är också att de medicinska teamen är alltmer kompetenta, och får mer att säga till om.
Jag hoppas att du har rätt om att Stellan Carlssons uttalande om Nina Jakobsson är normalbilden. Men jag tror inte det. Faktum är att jag aldrig tidigare har hört en elittränare så kategoriskt säga att han inte chansar med sina spelare. Aldrig tidigare.
Skräckexemplet åt andra hållet är inte damfotboll, och inte Sverige, men vem minns inte konflikten mellan José Mourinho och Chelseas läkare Eva Carneiro?
Nja, min förra kommentar Johan handlade om de förhållanden du tog upp i din föregående kommentar, inte om det du till stora delar pekar på och utvecklar nu, som eventuella konflikter mellan tränare och medicinska team. Ditt skräckexempel är som sagt varken från damfotbollen eller från Sverige och därmed blir det rätt devalverat som indikation på förhållanden inom svensk damfotboll.
Jag tycker inte att Stellan Carlssons uttalande varken var sensationellt eller kategoriskt, utan snarare rätt öppet och vad man kan förvänta sig. Han är naturligtvis medveten om hur han och Piteå vill framstå i media och uttalandet har kanske större förklaringsvärde på det sättet än att det skulle finnas någon unik omsorg om spelarna just i Piteå. Hur många tränare skulle sagt att de chansar med en spelares hälsa för att vinna en match (och hur många skulle faktiskt göra det och kanske gå emot medicinsk expertis och möjligen även spelarens vilja)? Carlssons uttalande och det faktum att Jakobsson inte var med i sista matchen är två saker som inte nödvändigtvis alls hör ihop. Carlsson kanske helt enkelt förstod att det inte var läge för att ta in Jakobsson och att truppen skulle klara sig utan henne i en match. En spelare gör inget lag, varken i Piteå, någon annanstans, eller i en avgörande match.
Men sedan finns det naturligtvis andra saker som fortsatt är intressanta att dryfta. Att någon eller ett helt lag sägs vara ”nedtränat” kan ju faktiskt vara en behaglig förklaring till varför det ser/såg ut som det gör/gjorde, men det kan såklart finnas andra och mindre officiella förklaringar som tränare och andra vill hålla för sig själva. En fråga är vad ”nedtränad” egentligen betyder i damfotboll i jämförelse med andra sporter. En annan fråga är på vilka sätt träningen skiljer sig väsentligt mellan olika delar av säsongen. Vad är ”hård träning” fysiologiskt som (om vi antar att nedtränad existerar inom damfotboll) som leder till ”nedtränad”? Hur har en damfotbollsspelare blivit ”nedtränad” jämfört med en längdskidåkare? Kanske inte helt enkelt att svara kortfattat på för någon. Nyckelorden verkar vara det fluffiga ”hård träning”.
Lotta Schelin i EM 2017 är ett annat exempel, den här gången hämtat från damfotbollen, och från Sverige.
Nedtränad betyder samma sak i fotboll som i andra sporter. Alltså att man ligger på en träningsmängd som innebär att återhämtningen bromsas. Det innebär dock inte automatiskt att skidåkare hade blivit nedtränade av den träningsmängd som gör att fotbollsspelare blir nedtränade.
När det gäller träning under olika delar av säsongen så skiljer sig belastningen ganska mycket. Ju tätare matchande, desto färre tuffa träningspass. Här skiljer sig inte fotbollen från konditionssporter som skidåkning. Skidåkarna minskar också antalet högintensiva pass ganska rejält under tävlingsperioder.
Och både fotbollsspelare och skidåkare försöker få till formtoppar genom att träna ner sig under lågsäsong. Fast de formtopparna har ofta lite olika skepnad. I skidåkning kan man lägga upp säsongen för att få en jättehög formtopp till ett mästerskap, medan fotbollsspelare oftast söker en långvarig formtopp, en topp som står sig över några månader.
Återigen så påminner du oss Rydén om den teorin du stark tror på, nämligen att en idrottare ska träna ”ihjäl sig” för att på det sättet i nästa led förbättrar sin fysik.
En teori utvecklad i Nazityskland, övertaget av de liberala kapitalistiska ordningen..
Svar på frågan ”vad i den moderna världen är människans kropp”, kan man komma bara i samband med utvecklingen av rådande kapitalistiska systemet..kapitalismen producerar då människan som är i funktionell samspel med den, vilken möjliggör dess utveckling genom bl a att framställa passande kropp.
Rådande syn på kropp bestäms av tekniska nomenklaturen, som betyder i sin tur att kroppen reduceras till en maskin, medan mänskliga naturliga rörelsen reduceras till mekaniska.
Teknisk funktionalitet samt effektivitet blir då viktigaste kroppsliga egenskaper
Därmed rådande relation mot naturen, avspeglad i hänsynslös exploatering,blir då också grunden till syn på mänsklig kropp.
Det är klart att någon naturlig harmoni existerar ej, denna som man ska visa respekt för. Istället blir då kroppen en sak för bearbetning samt medel för att uppnå inhumana mål.
I ett konsumtionssamhälle dess aktivism blir då dominerande sätt också av en kroppslig sådan. Kroppen anpassas då och formas efter konsumismens krav.
Därmed kroppen blir inte en del av mänsklig varelse utan medel för reproduktion av rådande systemet.
Det är en illusion att människan äger sin kropp…du påminde på det genom att framställa fight mellan tränarna och dess medicinska teamet som oroar dig
människan relation till sitt kropp är detsamma som kapitalismens gentemot människan; genom att dehumanisera en människa gör han människan dehumaniserande mot sitt eget kropp..
Ytterligare en gång svingar du stenhårt mot verkligheten, som du upplever den.
Fysisk träning verkar vara det absolut värsta du vet. Jag har gång på gång försökt få dig att berätta var man tränar fotboll på det sätt som du vill. Eller om det ens finns någon som tränar på det sätt som du föredrar. Men trots att du har fått massor av chanser har du fortfarande inte lyckats komma med ett enda konkret svar.
Men jag tror faktiskt att jag har kommit på vilken typ av fotboll du föredrar. Nämligen den här.
Tror att denna verklighet du motsätter sig upplevs av mängder aktiva, men du struntar väl i det, vad än kostar till att vinna..vinsten är allt det som räknas. Låter det bekant Rydén?
Tror också på att det finns mycket mer de som ser på problemet än du kan tänka dig…det är inte särskilt klokt att ignorera det
Trots din ganska fundamentalistiska synen på fotbollen.
Värst Rydén i denna tankegången, är väl uppfattningen att ”hårdträning” garanterar succé…i så fallet skulle England vunnit samtliga VM, EM och allt annat som man kan vinna ..fotbollsfilosofi baserad på 3 grundpelare; tempo, tempo och tempo…även Sverige
Så ”din ” verklighet, eller denna du vill tvinga på i- ditt blogg stämmer inte med denna ute, verkliga
Att denna synsätt präglas av en fullständig ointresse när någon blir skadad bekräftar min teorin..
Hur kan det annars gå, när landslaget tar de skadade tjejer till sina samlingar, fullmedvetna om deras hälsostatus. Kom ihåg Rydén, i fotbollen ingen är oersättlig..här handlar det om ett felaktig syn på spelaren, en medmänniskan
Visst kan denna avböja medverkan i sådant läge men då är landslagsdörren stängt för gott….inget för dig att skriva om Rydén, bli inte oroligt
I elitidrott handlar det om att vinna, axel. De som inte accepterar det får syssla med något annat.
Du har för övrigt fortfarande inte svarat på var man tränar fotboll på det sätt som du vill. Eller om det ens finns någon som tränar på det sätt som du föredrar.
Måste ändå hålla med Johan om att det var imponerande att inte använda Nina J typ tre sista matcherna i DA, hon var så viktig för Piteå när dom slogs om SM-guldet. Frågan är hur många tränare som hade gjort med en så viktig spelare för sitt lag?..
Så du vill påstå att överallt tränas på samma sätt?
Tycker att det finns skillnader, både i upplägget och utgörande
Denna teknokratiska synen på sport dödar dess själ.så det finns en väsentlig skillnad när ”Benganboys” tog sina handbollsmedaljer och nyligen avslutade VM där Danmark vann sina.
I första fallet handlade om ett spel dess innebord innehålde allt, från lekfulhet till disciplin och envishet.
I dt andra handlade det bara om, så du säger, ”att slå sitt motstånd”, bokstavligt talat.
Jag har väl aldrig påstått att det tränas på samma sätt överallt? Däremot påstår jag att alla elitlag tränar med samma mål – att vinna.
Och jag repeterar: Var tränar man fotboll på det sätt som du vill? Och finns det något fotbollslag som tränar på det sätt som du föredrar?
Du har fortfarande inte svarat på de frågorna, trots att jag ställt dem massor av gånger. Du har inte ens försökt. Däremot gav du nu ett handbollsexempel på hur olika spelfilosofier skiljer sig åt. Dock handlar landslagsverksamhet väldigt lite om träning. Som du säkert vet får inte spelare sin grundträning i landslaget.
@Johan 5 feb kl 00.32. Jodå, jag vet vad nedtränad betyder definitionsmässigt. Att en längdskidåkare inte automatiskt blir nedtränad av samma träningsmängd som en fotbollsspelare var kul skrivet. Nej, men tvärtom skulle antagligen spelaren få ”kliva av” tidigt jämfört med den träningsmängd som en längdåkare ligger på. Att träningsmängden skiljer sig mellan ”lågsäsong” och tävlingssäsong är väl också ganska självklart.
När det gäller formtoppar, som jag inte diskuterat, är det naturligtvis också skillnad mellan spelare och åkare. Förutsättningarna är närmast diametralt motsatta – en skidåkare har en relativt kort säsong och lång ”lågsäsong”, medan en spelare har en rätt lång tävlingssäsong och en rätt kort (eller mycket kort) lågsäsong. Därmed går det att ifrågasätta hur realistiskt det är för en spelare att åstadkomma en flera månader lång formtopp med huvudsaklig förklaring i nedträning under lågsäsong. Jag hör sällan att det talas om en formtoppad spelare på samma sätt som för en skidåkare, varken innan eller efter ett mästerskap. Däremot talas det ju om att en spelare visar god form eller är ur form, men det är ju inte riktigt samma sak som en medveten och skapad formtoppning. Det skulle vara intressant att höra din syn på vilka du anser formtoppade i Sveriges VM-lag (och att det skulle ha sin grund i nedträning under lågsäsong). Jag tror det finns så många andra variabler för om en spelare presterar bra på ett mästerskap, inte minst då det är ett kollektivt spel. En skidåkare har sig själv och sina redskap – punkt.
Men – och till slut – det var mer begreppet ”hård träning” jag var intresserad av. Hur ser ett pass med ”hård träning” ut för en spelare respektive skidåkare? Vad gör de de facto och hur länge håller de på? Hur skulle det se ut om de bytte ”hård träning” med varandra en vecka? Det finns också mycket stora skillnader mellan synen på ”hård träning” gissar jag. Inte minst på denna blogg har det diskuterats om löpstyrka och kondition som närmast en motsättning till teknik och finess eller som en förutsättning för detta och för att nå yttersta eliten i fotboll. En skidåkare med sämre kondition (syreupptagningsförmåga) når aldrig ens juniorelit, men en fotbollsspelare kan kanske till och med nå landslagsnivå. Jag ska inte nämna några namn. Den spelare som gjort sig känd för löpstyrka får däremot ibland det nedsättande epitetet ”terränglöpare”.
Jag tror jag börjar närma mig slutet på kommentarer i denna tråd. Det har dragit iväg rätt långt från artikelns rubrik. Jag ser också att Johan har tagit över ”jouren”…
Det stämmer att du inte använt ordet formtopp tidigare, men du ställde frågan: ”En annan fråga är på vilka sätt träningen skiljer sig väsentligt mellan olika delar av säsongen.” Det är möjligt att jag missförstod vad du menade.
Men tro det eller ej, men man jobbar med formtoppar inom fotbollen. Under försäsongen försöker man skapa en topp som håller i sig ända till nästa längre uppehåll, där man återigen har utrymme att köra grundträning. Lagen försöker lagen även skaffa sig en formtopp inför mästerskap.
En orsak till att det här inte hamnar i fokus på samma sätt som inom exempelvis konditionsgrenar är det du är inne på, att det inte bara är kondition, styrka och snabbhet som avgör hur det går för en fotbollsspelare. Även om det är viktigt.
”…tränar på det sätt som du föredrar?”——det skulle vara roligt om du kan redovisa vad är det för sättet?
För att jag själv inte sagt ett dugg- om det…däremot min kritik handlar mest om synen på träningen som du förespråkar, som kan drabba framförallt unga människor
Handbollsexemplet handlade inte om ”spelfilosofin” utan precis om synen på sporten..en humanistiskt sådan, som använder människor i sin ”helhet” och teknokratiskt, som använder människans kropp men inte själ..
Hur gick det då med det ultimata mänskliga exemplaret, ur kroppsligt perspektiv och fotbollen? Det är förstås Usain Bolt jag syftade till och det gick ju inte,som bekant. något vidare..
Du skriver att lag försöker skaffa sig en formtopp till mästerskap. Då gissar jag att du menar landslag, för vad kan annars mästerskap vara för ett lag – som i klubblag. WCL är ju en rätt utdragen historia, så där borde det väl vara svårt att skaffa en formtopp för lagen. Och landslagen, i alla fall det svenska, har ju rätt korta samlingar och väl inne i mästerskapen blir det väl knappast fråga om ”grundträning” eller att vara ”nedtränade”, eller? Du skriver också att lag försöker formtoppa fram till nästa längre uppehåll. Då är frågan vad som menas med längre uppehåll. Jag tycker det verkar knepigt att med nedträning och grundträning under ett längre uppehåll skapa någon uppenbar formtopp, än mindre så långa som du skriver om och ännu mindre kollektivt/i ett lag. Det kollektiva verkar snarare handla om att spela in nya spelare och spelsystem. Om detta lyckas väl kanske det uppstår en formtopp, men då handlar det väl inte primärt om grundträning eller nedträning som förklaring.
För hur ser ett år ut för ett elitlag, lite schematiskt? Jan – mars träning, men även tävlingsmatchande som Svenska Cupen och WCL för vissa lag. April – Juni DA och Svenska Cupen. Juli speluppehåll och semester, med gissningsvis viss egen träning. Augusti – Okt höstsäsong i DA. Nov några veckors träning innan säsongen avslutas. December ledigt igen. För landslagsspelare tillkommer såklart ett antal matcher i form av kval eller mästerskap. Jag tycker det verkar knepigt, särskilt att det skulle gå att klämma in flera tunga träningsperioder som förväntas få effekt i form av formtoppar. Men en springande punkt är kanske vad som avses med ”hård träning” (som du introducerade tidigt i flödet) är för en damelitspelare – en fråga som fortfarande söker sitt svar.
Till alla eventuella läsares glädje var detta sista kommentaren i tråden från mig – kanske….
Och nu någonting helt annat som det heter. Den spanska cupfinalen mellan Atletico Bilbao och Atletico Madrid förväntas bli fullsatt, 53 000 pers.
Det var en kvartsfinal. Spelades i går inför 48121. Hyfsad publiksiffra…
https://twitter.com/fifacom_es/status/1090691570192601088
Fel av mig, ursäkta, tog för givet att det var finalen. Det blev ”bara” 48 121 – på en kvartsfinal. Lär vara Europarekord. Trodde publikintresset i Spanien inte var så stort, men det kanske bara gäller vissa lag, typ Madrid lag?
Normalt verkar Athletic Club (Bilbao) spela på en liten arena som tar maximalt 1500 åskådare, så det här var ingen vardagsmatch. Men jag minns att Bilbao gick man ur huse för att fira damlagets ligaguld 2016, så folket tycks sluta upp kring laget när det händer lite speciella saker.
Här är ett klipp från guldfirandet 2016. Och här är en skön översiktsbild.
Johan Rydén – I Nivas inslag stod det att det var en cup-match inte 1/4 final. Läste någonstans (tror det var Johanna Frändén, AB) som berättade att det är ju en speciell relation (politskt, religiöst) mellan ”baskiska” lag som Bilbao och Madrid och det blir extra stort intresse och uppståndelse då. Hur som helst, 48 000 är en grym publiksiffra. Nu vann tydligen Atl Madrid med 2-0 och har dålig koll på event lag i semin?
Vaaaa??? Och jag som trodde FCR skulle nypa Stina, är så roligt att för första gången ha fel.😂😂..Nu blir Lfc farliga, det hade dom blivit utan Stina i laget med..Tycker väl att dom hade lite stolpe ut i fjol..Är väl som många är inne på defensiven som Lfc måste jobba på, och då tänker jag hela laget med så många offensiva duktiga mittfältare..Rutinen i backlinjen får dom under hösten med nyförvärvet Nilla i laget..
Ang FCR så har dom en riktigt bra trupp redan i nuläget, med lite spelare tillbaka från skador så ser truppen riktigt bra ut. Kanske väntar dom till sommaren med eventuella nyförvärv..
Att tippa en vinnare av DA 2019, med ett VM i sommar, där både fysiken psyket kan sätta sina spår i spelare till höstomgången..Med så många matcher under höstomgången framförallt för Piteå och Göteborg är bredden på truppen så viktig..Med tanke på det så tror jag på FCR eller LFC som vinnare av DA 2019, men tror på en grymt jämn serie, med så många bra lag som kommer ta poäng av varandra../P-o
Vaaaaa……????? Och jag som trodde PIF skulle värva Blackstenius. Är väl som många är inne på offensiven som PIF måste jobba på. Rutinen i backlinjen har de ju redan, men en riktig målskytt saknas, så där kanske Blackstenius varit en tillgång. Tänk så fel man kan ha i sina gissningar….
Att FC Rosengård har en riktigt bra trupp vet vi ju. Det vann också nyligen en meriterande storseger mot Växjö med 1-0, detta trots att Mittag som enda namnkunniga saknades. Av de nu 16 kontrakterade spelarna kommer kanske Mittag, Landeka och Troelsgaard att stanna också efter sommaren när deras kontrakt går ut. Och om Jans kommer tillbaka blixtsnabbt efter sin fotskada och om det blir klart hur långt kontrakt comebackande Levenstad (som inte spelat på flera år), Wieder och Filekovic har, ja då har ju Rosengård både en imponerande spets, grym bredd och uthållighet som räcker hela säsongen 2019. Att värva spelare verkar onödigt när de bara blivit av med ett halvdussin spelare som exempelvis Folkesson och Boye. Bäva månde alla lag i Damallsvenskan – och inte minst Piteå – när ”Sveriges ledande förening inom damfotboll” (citat FC Rosengård hemsida) sätter sprutt på denna magnifika trupp!
För visst är väl 22 spelare, som i Piteå, alldeles för många, eller hur P-o?
Tror att både Landeka och Troelsgaard har ett väntande utlandskontrakt hemma i byrålådan att skriva på till sommaren. Mittag stannar förstås.
Ett bra VM kanske ytterligare någon lämnar….
Vaaa??? Trodde du det Observer??
Stina hade blivit för dyr för oss, sedan gjorde vi nästan 2 mål i snitt under 2018 och det räckte till seriesegern.
Tycker ändå om man vinner borta mot Växjö utan sin stora målskytt med 1-0 är bra. Om jag inte missminner mej fel förlora Lfc borta mot Växjö i fjol med 1-0, och Lfc som dominerat DA senaste åren, då bör det som ett hyfsat bra resultat..
Om FCR ställer upp sin bästa elva i nuläget har
dom säkert fler landslagspelare än dom flesta
DA-lag. Är ju ändå bara sju omgångar under våromgången, därav kan dom ha lite is i magen.. Men jag vill inte gissa mer, har ändå bara fel../P-o
Vaaaaa??? Trodde du att jag trodde det P-o? Att Piteå vann SM-guld var en kombination av egen kollektiv styrka, men också att andra lag slirade rejält. Jag tror många gick och trodde att Rosengård ändå till slut skulle vinna DA, men tji. PIF vann inte guld tack vare, utan trots, ett snitt på mindre än två mål. Det konststycket kan bli svårt att upprepa. Och absolut – LFC var under isen förra säsongen – de förlorade ju mot PIF två gånger och vann mot Rosengård två gånger – det säger väl det mesta…. Sedan dess har dock Rosengård tydligen blivit starkare och dessutom med färre spelare, inte illa – eller hur P-o?
Om PIF hade haft en riktig striker hade de kanske inte behövt förlora i DA två gånger med 1-0 mot Rosengård. Spelmässigt var de ändå nära eller till och med bitvis bättre, exempelvis i andra halvlek i Malmö. Nu blev det lite onödigt spännande i slutet av DA, i alla fall för PIF:s del. Själv tycker jag det var utmärkt att Piteå vann. Det rörde om lite i grytan och visade med önskvärd tydlighet att det går att vinna med långsiktighet och utan största budgeten.
Visst är väl 22 spelare i Piteå alldeles för många, eller har inte PIF lika mycket ”is i magen” som Rosengård P-o?
Vaaa?? Skojjjar du med mej O??😀
Naturigtvis vet alla att Stina aldrig varit aktuell för Pif..Skulle tro att FCR gjorde mest mål under fjolåret utan att veta säkert, det som är bra för Pif som är utan målspruta, är att vi får tre poäng men om vi vinner med 1-0 eller 8-1
Vet inte vart du fått att jag säger att FCR blivit starkare/bättre?,vad jag skrev var att jag tycker dom har ett riktigt bra lag, med Landeka och Kaneryd tillbaka i truppen är inte startelvan dålig just nu tycker jag.. Min fråga är om dom har is i magen att vänta tills sommarfönstret öppnar med sina tilltänkta nyförvärv, eller ersätter dom Folkesson mfl redan nu?..
Skulle ändå gissa att dom fyller på truppen innan seriestarten, men jag gissar ju bara fel…
Trevlig helg på er./P-o
Japp P-o, det där med ironi är inte lätt, vilket kanske åter bevisats. Tänkte att eftersom du började skoja om Blackstenius till Rosengård, så hängde jag på. Fast lite allvar fanns det också i det hela.
Gamla Umeå-spelare sa senare att guldtränaren Richard Holmlund fick dem att tro att de var bättre än de kanske var (men visst var de bra!). Kanske Eidevall lyckas med samma sak i Rosengård. Redan förra säsongen spelade de ju bästa fotbollen enligt honom. Bra va!?
Trevlig helg till dig också P-o!
Vilken tur att du trodde fel P-O! Hade varit gräsligt att se Stina i fel tröja.
Hahaha Karin, så bra jag gissade fel..😀
Är så otroligt tillfreds med att Stina Blackstenius är tillbaka i LFC tröjan. Det uppväger att mitt andra favoritlag Chelsea FC ladies har det lite tyngre och verkar inte kunna vara med och konkurrera om ligatiteln eller ens kunna ta en CL plats.
För övrigt – Kan sen bara Stina Nilsson bli bra i baksidan på låret och vara återställd till VM i Seefeld 20 februari är jag nöjd med det mesta