Grov domartavla, briljant Harder och stolt bloggare

Kvartsfinalerna i Svenska cupen bjöd på ganska väntade resultat. De tre klara favoriterna vann, och den ovissa matchen avgjordes på straffläggning.

Därmed har vi kvar Linköping, Kvarnsveden, Djurgården och Rosengård i turneringen.

Men Rosengård kom undan med blotta förskräckelsen i Piteå. Hemmalaget skulle ju ha haft straff i matchens slutskede. Jag såg att Piteå-Tidningens bloggare kallade det otur att inte hemmalaget fick domslutet med sig.

Så kan man se det. Jag ser det snarare som en mycket svag domarinsats. Att ingen av tre domare kan se det där tydliga regelbrottet är för dåligt. För jag hoppas verkligen inte att det var av feghet som den självklara straffen uteblev…

Vilket som är det alltid lika tråkigt att konstatera det, men här avgjorde dåliga domare matchen. Straffsituationen kommer för övrigt 4,10 in i klippet. Just innan, 4,00 faller Amanda Ilestedt:s segermål:

Noterbart från matchen var att Piteå ställde upp sitt lag 3–4–3. Det där kan ju förstås likaväl bli 5–4–1, ändå intressant att ett rätt utpräglat 4–4–2-lag som Piteå under Stellan Carlsson testar nya vägar.

Kollar man in Rosengårds elva vilades Marta från start på grund av en överansträng ljumske. I övrigt matchade Jack Majgaard Jensen det han anser är sin starkaste elva för tillfället. Det innebar följande spelare (vet inte om jag ställt upp dem helt rätt): Zecira MusovicLina Nilsson, Ilestedt, Emma Berglund, Ali RileyAnita Asante, Ebba WiederLieke MartensElla Masar McLeod, Sanne TroelsgaardLotta Schelin.

Noterbart alltså att Wieder går före en sannolik startspelare i EM, Hanna Folkesson. Rosengårdstränaren uttalade sig om petningen av Folkesson i Sydsvenskan inför förra helgens träningsmatch mot LFC:

”Hon har lyckats bra i landslaget men har haft det svårt att övertyga hos oss. Hanna har mer att visa.”

Det blir spännande att se vilken elva Rosengård mönstrar mot Barcelona på onsdag. Får danska Troelsgaard ge plats åt Marta då?

Wieder är alltså ett spännande namn i Rosengård. Wieder är även ett spännande namn i Bayern München. I dagens tyska toppmatch fick nämligen två spelare födda i juni 2000 speltid för Bayern. Forwarden Verena Wieder (född 26 juni 2000) byttes in på slutet, medan mittfältaren Sydney Lohmann (19 juni 2000) spelade från start. Av de båda 16-åringarna imponerad Lohmann mest, hon visade att hon är en spelare att lägga på minnet. Lohmann imponerade framför allt med en god förstatouch och förmågan att slå sin motståndare. Hon blir spännande att följa.

Bayern förlorade dock med 2–0, mycket beroende på en briljant Pernille Harder som gjorde det första och spelade fram till det andra. Se höjdpunkterna här.

Jag skall villigt erkänna att jag varit lite tveksam till alla ohämmade hyllningar av Harder de senaste åren. Att hon har en underbar bolltouch har jag inte tvekat på, men jag har tyckt att hon varit lite tunn, och att hon vikt ner sig i avgörande lägen. Därför har jag funderat på hur hon skulle klara sig i den tuffa tyska ligan.

Men nu är det bara att bocka och buga. Harder har inlett tiden i Wolfsburg fullständigt lysande. Hon har fått ett lag som jag tyckt varit lite stelt och tråkigt det senaste året att blomstra. Känslan är att Wolfsburg faktiskt kan få uppleva en fantastisk vår. Man är favoriter i cupen, har bra läge på ligaguldet och kan mycket väl fälla Lyon i Champions League. Det dubbelmötet i kvartsfinalen blir något i hästväg.

För Bayern ser det däremot lite mörkare ut. Avståndet upp till serieledande Turbine Potsdam är nu sex poäng, och till tvåan Wolfsburg har man fyra pinnar. Risken finns att man missar höstens upplaga av Champions League – om man inte vinner den pågående förstås…

Den tyska skytteligan har sannolikt Frankfurts Mandy Islacker redan avgjort. Hon gjorde alla tre målen i dag när Essen besegrades med 3–0. Totalt har Islacker nu gjort 16 mål – dubbelt så många som tvåan Vivianne Miedema.

I Frankrike går Lyon mot ett nytt guld. De senaste veckorna har alla hot mot Caroline Seger:s lag försvunnit. Först blev det spikat att PSG fråntas fyra poäng för att man missat att sätta upp en spelare i startelvan i premiäromgången. Sedan föll PSG borta mot Olympique Marseille med 2–0 i går, vilket gör att Lyon nu leder med sju poäng med sex omgångar kvar. Guldstriden är alltså avgjord.

Däremot skiljer numera bara en poäng mellan PSG och Montpellier i kampen om andraplatsen. Stina Blackstenius visade vägen för Montpellier med sitt tidiga 1–0-mål när Guingamp besegrades med 2–0 i dag.

Noterbart i den franska skytteligan är att Sofia Jakobsson ligger kvar på andraplatsen, bara ett mål bakom ledande Eugenie Le Sommer, det trots att den långtidsskadade svenskan inte spelat sedan i januari.

Vid en fortsatt rundtur i Europa konstaterar jag att Kosovare Asllani var bänkad i Manchester Citys första tävlingsmatch för året. Här har vi ytterligare en landslagsmittfältare som kommer att få kämpa för sin speltid i vår, för nu har ju Carli Lloyd anslutit till City.

City vann med 1–0 efter ett segermål från Lucy Bronze som jag sätter under vinjetten ”målvaktstavla”:

I FA-cupen noteras att prestigederbyt på herrsidan mellan lagen från norra London, Arsenal och Tottenham, inte är lika intressant i damfotbollen. Arsenal vann nämligen med 10–0 mot lokalkonkurrenten i dag.

Nästa anhalt blir Italien, där Patrizia Panico i veckan kommer att bli historisk. Hon hoppar nämligen in som förbundskapten för Italiens U16-landslag för pojkar i veckan. Det är förstås ett otroligt stort steg i Italien – och i världen, att ett pojklandslag leds av en kvinna.

När leder en svensk kvinna för första gången ett herr- eller pojklandslag?

Slutligen är jag väldigt stolt den här helgen, av flera skäl. Först passerade som bekant bloggen en miljon sidvisningar, sedan fick en av spelarna från det division IV-lag jag tränar i Borås debutera för Barcelona FA i högsta ligan i Cypern.

Amanda Kjöllerström är namnet på Sveriges senaste utlandsexport. Hon har alltså gått direkt från ett mittenlag i division IV till tabelltrean i Cyperns förstaliga. Det är snabbt marscherat. Och det gör hennes före detta tränare omåttligt stolt.

När hon spelade för min klubb gjorde hon sådana här mål:

8 thoughts on “Grov domartavla, briljant Harder och stolt bloggare

  1. Du skriver att Harder varit ”lite tunn” och ”vikt ner sig”. Svepande formuleringar som kan stämma in av och till på många s k stjärnor. Vad menar du med lite tunn? Vad avses med vikt ner sig? Fysiskt i närkamper? Mentalt? Vilka avgörande lägen?

    Utan att jämföra karriärer i övrigt har Harder flera likheter med damfotbollens kanske största stjärna Marta. Teknik, spelförståelse, tempoväxlingar, målfarlighet men också glöd och vilja på plan. Precis som för Marta hamnar Harder inte så ofta i direkta närkamper om bollen. När det händer är det ofta en försvarare som försöker kapa henne eller ta till andra ojustheter – det går lite för fort helt enkelt. Sådana lägen verkar ofta vara tändvätska för Harder, liksom ofta för Marta. Men det finns också skillnader. De flesta lag vet att ett säkert sätt att minska Martas och motståndarnas spelstyrka är att gå hårt på Marta under längre tid. När hon blir tillräckligt sur är mycket vunnet för motståndarna (och när hon blir sur på sina medspelare är det ännu bättre. Vi ser det i FCR då och då). Den tendensen ser man däremot sällan eller aldrig hos Harder.

    En annan jämförelse kan göras med en svensk s k stjärna – Kosovare Asllani – som närmast är definitionen av att vara ”lite tunn”. Skillnaden i övrigt är att Harder är ett par klasser bättre i det mesta och jämfört med Asllani långt ifrån ”tunn”. Däremot kan jag inte säga att Asllani viker ner sig.

    Av de spelare som hyllas idag – har du fler ”tunna nervikare” på lager?

    • Att jämföra Harder med Marta är som jämförelse mellan en hantverkare och en konstnär. Den första gör sin grej enligt regelmentet, ganska förutsägbar som sedan upprepas om och om igen. Den andra ger liv och passion till det hon gör så varje gång man ser på det då kommer nya vinklar, oväntade saker och finesser. Precis som man åskådar en tavla och upptäcker nya detaljer och samspel mellan dem.
      Harder är bra spelare men icke Martas klass, hon kommer aldrig dit, tycker jag.

      • Det var ju intressanta liknelser och målande beskrivningar! Finns det verkligen reglementen för fotbollspelare att gå efter? Det skulle jag gärna ta del av. I de matcher jag sett med Pernille Harder såg det inte ut som om hon hade läst på i instruktionsboken innan. I matcherna med Linköping var hon alltid nyttig, mer än bra eller rent lysande, kanske lynnig ibland som de flesta stjärnor är/kan vara. När det gäller Marta Vieira da Silva och hennes ”passion, vinklar och finesser” etcetera, får vi nog gå tillbaka något decennium, inte minst till tiden i Umeå. Men absolut – Marta är fortfarande en matchvinnare och en stor plusfaktor för sitt lag, även om det blir allt mer symboliskt. Att åldern kommit ifatt henne kan hon givetvis inte lastas för.

      • Ja du Axel, att Harder inte är din favorit har man ju förstått sedan tidigare men här tycker jag faktiskt det blir lite fånigt. En spelare som två år i rad blivit utsedd till Damallsvenskans bästa spelare i strid med b l a just Marta är inte en hantverkare. Att hon är mer metodisk i sitt spel än Marta ser jag mest som en styrka då det blir lättare för medspelarna att hänga med i det hon gör.

        Det är också detta som gör att man ofta ser Marta gestikulera till medspelarna när de inte är med på hennes ofta genialiska passningar, löpningar e t c. För att sammanfatta så är Marta fortfarande den bättre av de två rent individuellt men som lagspelare är Harder tveklöst bättre i dagsläget vilket ju också visar sig då hon t o m kan höja ett komplett lag som Wolfsburg direkt när hon ansluter.

        Vad gäller Rosengård så är jag väldigt förvånad att Folkesson inte platsar, även om Wieder kanske fortsatt utvecklas så är ju Folkesson i mina ögon mycket bättre än Asante som jag tycker är en överskattad spelare då hon är alldeles för långsam och samtidigt rätt oskicklig med bollen. JMJ vet förmodligen vad han gör men i mina ögon skulle FCR bli ett bättre lag med Wieder och Folkesson som balansspelare.

      • Sorry ”Harder fans”, jag kan helt enkelt inte ta till mig spelare som ”utbildas” till världsstjärnor, som lär sig enkla saker under resans gång, som annars förväntas sitta i ryggmärgen redan från början, detta kännetecknar ju talanglösa medelmåttor som damallsvenskan kryllar med. Därmed Inte sagt att Harder är just talanglös men hon är i dagsläget långt ifrån det Marta presterat. Här förklaras sagor om henne men låt oss se framöver om hennes insats i den tyska ligan. I LFC hade Harder liksom Blackstenius en Nieto och Rolfö bakom sig, det skulle vara förvånande om denna anfallsparet nonchalerat bort sådan samarbete. Att Harder vann Damallsvenska priser säger inte mycket, Har hennes fotboll närmat sig den fotbollen som vi vill se närma sig herrvarianten och påverkat damfotboll nämnvärt? Knappast! Allt detta lyckades Marta med..
        Harder borde stannat i LFC och köra CL och visa sin ”storhet”..nu kom hon i en väloljad tysk fotbollsmaskin som en del av det samma. Chansen att hon sticker ut är mikroskopiskt…

    • Håller med dig om det mesta i den här kommentaren.

      Först var jag både svepande och otydlig i den inledande delen om Harder i inlägget. Min osäkerhet har handlat om huvuvida Harder är en framtida kandidat till ett världslag, för att vara det måste man kunna spela en stor roll i den fysiska, tyska ligan. Där har vi ju sett hur exempelvis Ramona Bachmann misslyckats.

      Klarar man av att ta en stor roll i Frauen-Bundesliga är man också en kandidat till världslaget och man borde även vara med och utmana om en plats på topplistan över världens bästa spelare. Sett till de första månaderna är Harder redo för både ock.

      När det gäller vika ner sig avsåg jag förmågan att vara som bäst när det gäller som mest, alltså lyfta sig när saker avgörs – inte gömma sig. Min bild var att varken LFC eller deras speluppläggare var som bäst när det gällde under flera års tid. Exempelvis slarvade man bort både drömchanser i Champions League och i damallsvenskan under 2015. Men under hösten 2016 visade Harder klass i avgörande lägen både i LFC och i danska landslaget, så hon kanske ändå är en vinnare.

      Marta och Asllani är för övrigt utmärkta jämförelser med Harder. Båda är stora bolltalanger, men inte speciellt storväxta. Båda klarar sig bra ändå, fast det är bara Marta som över tid klarat av att visa högsta världsklass. Hon har tappat lite med ålder och skador, men brukar höja sig och visa den där höga världsklassen när det hettar till. Asllani är där och snuddar, men har ändå inte tagit det där sista steget. När det blir riktigt stora matcher spelar Asllani tyvärr sällan någon huvudroll. Hon har inte Martas eller Harders förmåga att bära sina lag.

      För som det är nu håller Harder högsta världsklass. I damallsvenskan har hon varit bättre än Marta de senaste åren. Kan Harder bara hålla sig frisk och hel – och göra ett bra EM-slutspel i sommar, bör hennes namn finnas med i diskussionen kring olika ”bästa spelare priser” i slutet av året.

  2. I matchen mellan Piteå och FCR stod två landslagsmålvakter inte nr ett men tätt bakom Hedvig. De verkade ha skött sig bra. Tycker JMJ kritik mot coachingen i Algarve var överdriven. Hans spelare fick ju sig en bra träning med matcher mot bra motstånd. Anmärkningsvärt att inte Hanna Folkesson platser i FCR startelva med tanke på hennes spel i landslaget. Hoppas inget groll mellan henne och JMJ ? Men det tror jag iofs inte. JMJ skall vara en duktig tränare så han ser väl något som han inte är nöjd med. FCR har ju många duktiga mittfältare så konkurrensen är hård.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s