Etikettarkiv: Stattena IF

Damallsvenskans avslutning i sammanfattning

Publicerad den av
15

Damallsvenskan 2018 fick verkligen en minnesvärd avslutningsdag. Även om det deppas i Rosengård och Hammarby i kväll tror jag nog att också folket från de båda klubbarna känner att det var en makalös fotbollsdag.

Själv startade jag dagen i Varbergsområdet, och åkte norrut mot Göteborg strax efter lunch. En stund tidigare hade FC Rosengård anlänt till Ullevi från samma riktning. De åkte norrut för att spela hem pokalen.

Det är den typen av utspel som gör att man faller extra tungt de gånger man misslyckas med att nå sitt mål. Samtidigt tycker jag att det både är bra och skönt att Rosengård är lite kaxiga. Genom sin attityd väcker Skåneklubben känslor, något damfotbollen behöver mer av.

Min biltur norrut började med sol i Varberg och slutade med sol på Ullevi. Men däremellan hade jag både regn och snö. En timma innan avspark föll det exempelvis snöblandat regn över Liseberg.

I Kållered noterade jag att det var bilkö på E6 vid avfarten till Ikea. Utanför Ullevi var det däremot ingen kö 45 minuter innan avspark. Däremot var det en ganska strid ström av åskådare som gick in i den alldeles för stora arenan.

Det var återigen fri entré. När jag sett Göteborg FC på Ullevi tidigare under hösten har det stått folk och räknat åskådarna. I eftermiddags såg jag däremot ingen som räknade, vilket får mig att tro att publiksiffran på 4423 är en uppskattning.

I ett snöigt Piteå samlades samtidigt 3 778 personer på gamla Kvarnvallen, alltså den arena som sedan tio år tillbaka kallas LF Arena. Den fina publiksiffran innebar att Piteå vann den damallsvenska publikligan på snittet 1 999. Tvåa kom Hammarby med 1 383, en notering som gör Stockholmsklubben extra saknad i nästa års damallsvenska.

På Svenska Fotbollförbundets genomusla, nya hemsida redovisar man inte totalsnittet, men ett överslag säger att det borde hamna just under 900 personer.

De cirka 9 800 personer som var på plats på arenorna under lördagen fick uppleva ett riktigt drama där tre olika lag var i serieledning och där tre olika låg under nedflyttningsstrecket.

När det var avspark var det ju Rosengård som toppade tabellen. Redan efter 2.55 tog dock Göteborg över serieledningen genom ett kanonskott från Elin Rubensson. Göteborg fick vara i topp i drygt 17 minuter. För 20.16 in i matchen i Piteå gjorde Madelen Janogy 1–0 till Piteå.

Därefter behövde aldrig Piteå lämna ifrån sig serieledningen, även om Rosengård var ytterst nära att gå upp i topp vid flera tillfällen.

För även om Rubensson också gjorde 2–0 innan paus behövde Rosengård bara drygt fem minuter i den andra halvleken innan man var ikapp i matchen och därmed förbi Göteborg i tabellen.

Först nickades en högerhörna från Anja Mittag in till 1–2. Målet är bokfört på Caroline Seger, men efter att ha sett reprisbilderna är jag rätt säker på att hon aldrig rörde bollen. Sist på den var Göteborgs Emma Pennsäter, möjligen efter en skarv från Lisa-Marie Utland. Reduceringen borde alltså bokföras som självmål, eller skrivas på Utland.

Kvitteringen både gjordes och skrevs på Utland. Norskan stötte in bollen från nära håll efter att dagens bästa Rosengårdsspelare, vänsterkantens Fiona Brown, slagit ett lågt inspel.

I Piteå gjorde hemmalaget mål på mål mot Växjö – bland annat kunde man sätta in ytterligare tre hörnmål på kontot. Hörnor har verkligen varit en viktig ingrediens i Piteås guldrecept.

Hotet mot norrbottningarnas guld var nu Rosengård. Och Malmöklubben borde ju faktiskt ha vunnit i Göteborg. Skyttedrottning Mittag hade exempelvis tre 100-procentiga målchanser vid 2–2, två räddades av Loes Geurts och vid en gick skottet utanför. Dessutom hade Rosengård två bollar i ribban bakom Geurts.

Den ena, ett närskott från Lisa-Marie Utland, styrdes upp i ribbans underkant av Göteborgsmålvakten.

Rosengård gick verkligen för guldet. Man släppte på tyglarna – och åkte i stället på en kontring. På ett tillbakaspel i 90:e minuten slog nämnda Geurts en lång boll som gick över alla Rosengårdsspelare och friställde Rebecka Blomqvist. Möjligen skarvades långbollen av Pauline Hammarlund, men jag tycker det ser ut som att det är målvakten som skall ha assisten. För Blomqvist tåade nämligen in 3–2 bakom en chanslös Zecira Musovic.

Glodis Perla Viggosdottir hann ha en bra kvitteringschans innan Julia Zigiotti Olme i sjätte övertidsminuten punkterade matchen med sitt 4–2-mål, och samtidigt definitivt sköt guldet till Piteå. Det där sista målet borde dock Musovic ha räddat, där gjorde hon ett riktigt svagt ingripande.

4–2-målet framkallade guldjubel i Piteå. Strax efter gick slutsignalen på Ullevi och även Göteborg jublade som att de hade vunnit guld.

Däremot låg flera Rosengårdsspelare kvar länge på gräsmattan och deppade. Flera av dem fick kämpa för att ta emot sina lilla silvermedaljer.

När jag kom ner i spelgången efter prisutdelningen var den första jag såg Rosengårds sportchef Therese Sjögran. Hon såg ut att kämpa med tårarna. Jag pratade inte med henne, men noterar på SVT:s hemsida att hon är självkritisk:

”Jag har varit i den här rollen i tre år och vi har inte vunnit på tre år. Jag är självkritisk och jag kommer verkligen utvärdera vad vi kunde gjort bättre.”

I samma artikel verkar hon också tveka på om hon skall fortsätta med jobbet. Personligen tycker jag absolut att Sjögran har ett ansvar för Rosengårds misslyckande. Det har funnits lite för lite konstruktivitet i truppen, det har även saknats en andra målskytt som kunnat avlasta Anja Mittag. Den senare punkten var ju Lotta Schelin tänkt att ansvara för, men hennes tråkiga öde vet vi ju om.

Dock tycker jag att det är för tidigt för Therese Sjögran att ge upp som sportchef. I Borås såg jag vilka problem Stefan Andreasson hade i Elfsborg när han gick direkt av planen in i sportchefsrollen. Det är inte lätt att plötsligt bli chef över sina gamla kompisar, och behöva ta tuffa beslut som drabbar dem. Det krävs nog några års erfarenhet – och några tuffa smällar. Men klarar man att ta de smällarna kan det bli riktigt bra till slut.

I Piteå lär det vara riktigt bra i kväll. Laget tog chansen när den dök upp och vann avslutningsmatchen mot Växjö överraskande stort med 6–1. Piteå har ju inte gjort sig kända för att vinna med stora siffror det här året. Tio av lagets 16 vinster har varit med uddamålet. Fyra gånger har man vunnit med två måls marginal, en gång med tre och så då dagens urladdning med femmålsseger.

Piteås segerrecept de senaste åren har bestått av ett bra presspel och stor skicklighet på fasta situationer. I år har man dock blivit klart bättre på att vårda bollen, och blivit ett mycket mer spelande lag. Kanske är det den egenskapen som gjort att man klarade av att ta det där sista steget.

Precis som jag tippade inför serien blev Göteborg tvåa och Kristianstad fyra. De senare tog sina första medaljer någonsin. Med en riktigt vass forward hade Elisabet Gunnarsdottir:s lag kunnat sluta ännu högre upp i tabellen. Men fyra var starkt nog.

KDFF var ju nedflyttningshotat så sent som för två år sedan. För Göteborg gick färden från botten till toppen på mindre än ett år. För exakt ett år sedan låg nämligen KGFC på nedflyttningsplats.

I dag säkrade man sin andra andraplats någonsin. Orsakerna till lyftet är flera. En är att man värvade klokt både i vintras och under sommaren. En annan att Marcus Lantz fick laget att spela en mycket mer vägvinnande fotboll än Stefan Rehn. En tredje, och avgörande orsak heter Elin Rubensson. Hon har gjort en fantastisk säsong och burit laget på sina axlar. Rubensson borde verkligen ha vunnit priset som damallsvenskans mest värdefulla spelare. Men hon är ju inte ens nominerad.

I bottenstriden låg LB07 under nedflyttningsstrecket när dagen började. I slutet av den första halvleken gjorde dock Malin Winberg målet som räddade Malmöklubben kvar i högsta serien.

LB07 var uträknat, men reste sig på nio. Samma sak med Vittsjö, som kändes som ett nedflyttningslag efter förlusten hemma mot just LB i den 18:e omgången. Och inte minst efter att även ha förlorat mot Rosengård och Djurgården i de två nästföljande omgångarna.

Men även Vittsjö reste sig på nio, gjorde 7–0 på de två sista omgångarna och höll sig kvar i högsta serien.

Däremot fick Hammarby till slut lida för ett år där man haft tre olika tränare och en mängd skador. Bajen åkte ut på 24 poäng och –10 i målskillnad. Inget lag har någonsin tidigare åkt ut ur damallsvenskan på en så hög poäng.

Det är alltså en signal om att vår högsta serie borde vara utökad med minst två lag redan till 2020. Då kan för övrigt Hammarby vara tillbaka. Söderlaget har ju visat en god förmåga att resa sig flera gånger tidigare.

I morgon får vi veta vilka som ersätter Hammarby i allsvenskan. Det blir antingen Kif Örebro eller Lidköping som tar andraplatsen i elitettan.

Noterbart i övrigt i den damallsvenska sluttabellen är att Eskilstuna, som låg näst sist vid sommaruppehållet tog 19 poäng på hösten och slutade på övre halvan.

Noterbart också att Kalmar bara tog poäng i en match och placerar sig som fyra i tabellen över de lag som tagit minst poäng i damallsvenskan under 2000:

1) Tyresö (2014) 0 poäng, uteslutet
2) Jitex (2014) 0 poäng, 6–61
3) AIK (2015) 2 poäng, 11–71
4) IFK Kalmar (2018), 14–82
5) Sunnanå (2013) 5 poäng, 15–82
6) Bälinge (2008) 5 poäng, 9–67
7) Stattena (2009) 6 poäng, 14–92
8) Stattena (2004) 7 poäng, 13–61
9) Dalsjöfors (2011) 8 poäng, 9–63
10) Hammarby (2011) 8 poäng, 7–52

Tittar vi på hemma- respektive bortatabellen visar sig Rosengård vara bäst på hemmaplan, medan Piteå var bäst på bortaplan.

Hemmatabellen, toppen:
1) Rosengård      +33   26
2) Göteborg FC   +14   25
3) Piteå                +10   24
4) Kristianstad       +8    24
5) Linköping          +8    21
6) Växjö               +13   21

Bortatabellen, toppen:
1) Piteå                 +8    24
2) Göteborg        +13   22
3) Rosengård        +4   19
4) Kristianstad       –4   15
5) Vittsjö               +3   13
6) Linköping         +3   12
7) Hammarby       –4    12

Kollar vi hösttabellen såg den ut så här:

1) Rosengård     +22   25
2) Göteborg       +21   25
3) Piteå              +14   24
4) Kristianstad     +2   20
5) Eskilstuna        –3   19
6) Linköping        +7    15
7) Växjö               –5    15
8) Vittsjö              +5   14
9) Djurgården       –2   14
10) LB07            –12   12
11) Hammarby   –14     9
12) Kalmar         –41     0

Slutligen vann Anja Mittag skytteligan på 17 mål. Anna Anvegård och Rebecka Blomqvist delade andraplatsen på 14 vardera. Julia Zigiotti Olme kom fyra på tolv mål, Julia Karlernäs femma på elva och Rubensson sexa på tio. Övriga fyra på topp tio var Amanda Edgren, Kosovare Asllani, Natasha Dowie och Mimmi Larsson på delad sjundeplats med nio mål vardera.

Tillagt i efterhand. Jag skrev även en krönika i BT på guldstriden. Den hade rubriken ”Rydén: 2018 var sagoåret då klabbet tog hem spelet”. Det syftade lite på det här blogginlägget från i våras.

Larsson gjorde avslagen omgång intressant

Publicerad den av
9

Det visade sig att damallsvenskans sista omgång trots allt blev intressant. Fast inte på det sätt jag hade förväntat mig.

Petra Larsson

Petra Larsson

Det som var intressant var förstås att Petra Larsson fick vara målvakt för Linköping, samt att flera lag helt verkade strunta i slutomgången. Det var reservbetonade laguppställningar på flera håll. Värst var det från Tyresö sida. De skickade B-laget till Linköping.

Det tog sedan Tyresös B-lag 93 minuter att göra mål på mittfältare Larsson i Linköpings mål. Jag såg att Malmötränaren Jonas Eidevall twittrade att:

”Läser att folk tycker det är roligt att LFC satte en utespelare i mål. Jag tycker det är pinsamt. Damallsvenskan har en lång väg att vandra.”

På ett sätt håller jag med. Det ser verkligen inte bra ut att det lag som vinner lilla silvret i damallsvenskan avslutar säsongen med att ställa en utespelare i mål. Det är förstås också en brist att klubbar som Linköping och Göteborg saknar ungdomslag, och därför inte kan flytta upp en juniormålvakt.

Å andra sidan är frågan om det inte ändå hade varit bättre att ställa en utespelare mot Tyresö än att ställa en orutinerad 16–17-åring. Det finns flera exempel på att det gjort mer skada än nytta för riktigt unga målvakter att få debutera för tidigt.

När det gäller matchningen av lagen i den sista omgången är jag också splittrad. Visst är det kul att tränare ger spelare som suttit på bänken under hela säsongen chansen att spela. Exempelvis tycker jag att det var en riktigt fin gest från Sunnanås tränare Martti Tikkanen att låta tredjemålvakten Lovisa Koss få några minuter i högsta serien.

Jag var för övrigt på plats på Valhalla i dag och såg Göteborg vinna med 3–0 mot Sunnanå. Även GFC var brandskattat. Men Olivia Schough såg rapp ut, och var matchens behållning. Hon gjorde dessutom ett snyggt mål.

Resultatet innebär för övrigt att Sunnanå nu toppar den mindre roliga tabellen över 2000-talets sämsta lag i damallsvenskan:

1) Sunnanå (2013) 5 poäng, 15–82
2) Bälinge (2008) 5 poäng, 9–67
3) Stattena (2009) 6 poäng, 14–92
4) Stattena (2004) 7 poäng, 13–61
5) Dalsjöfors (2011) 8 poäng, 9–63
6) Hammarby (2011) 8 poäng, 7–52
7) Trion (2003) 9 poäng, 16–84
8) Astrio (2000) 9 poäng, 22–86
9) Umeå Södra (2008) 9 poäng, 13–73
10) Öster (2003) 9 poäng, 20–69
11) Piteå (2009) 9 poäng, 16–59
12) QBIK (2007) 9 poäng, 16–55

Flest mål gjorde Christen Press – med 24. Hon vann dock bara skytteligan på 23. Främsta svenska spelare i skytteligan blev Lina Hurtig, som slutade på en delad tiondeplats. Hurtig gjorde tio mål – samtliga var spelmål.

De svenska spelare som gjorde flest spelmål var för övrigt:

1) Hurtig 10
2) Stina Blackstenius 8
3) Josefine Johansson 7
4) Mimmi Löfvenius och Marie Hammarström 6
6) Jenny Hjohlman, Victoria Forsmark, Emma Sjödahl och Sofie Andersson 5.

I skytteligan, där ju förstås även straffmål ingår, ser svensktoppen ut så här:

1) Hurtig 10
2) Johansson 9
3) Blackstenius och Hjohlman 8
5) Löfwenius och Hammarström 6
7) Forsmark, Sjödahl och Andersson 5.

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

Där sätter jag punkt om damallsvenskan för i dag. Men det finns anledning att återkomma med en mer genomgripande sammanfattning.

I elitettan var det en tung dag för Smålandsfotbollen. Vid 15.15 i dag var IFK Kalmar ett mål från säkrat kontrakt. Eftersom Sirius ledde med 2–1 borta mot Hovås/Billdal och Kalmar hade 3–0 hemma mot Umeå Södra var Hovås då på säker mark bara genom fler gjorda mål. Men mål av Louise Nordenberg och Sarah Fredborg gjorde att Hovås/Billdal vända mot Sirius, och innebar säkrat kontrakt. Därmed har Göteborgsregionen ett lag i näst högsta serien även nästa år.

Däremot åkte både IFK Kalmar och Östers IF ut. De gör sällskap med Sundsvall ner i division 1. Och det är en riktigt tugg degradering. För det är ingen lek att ta sig tillbaka. Man måste ta sig genom ett riktigt trångt nålsöga.

Fråga IFK Norrköping, som vann 22 av årets 24 serie- och kvalmatcher – men som ändå inte gick upp. De tre lag som tog sig genom nålsögat, och nästa år spelar i elitettan är i stället Brommapojkarna, Bollstanäs och IS Halmia.

Utanför Sveriges gränser var gårdagens tyska toppmöte (1–1) mellan Turbine Potsdam och Wolfsburg helgens självklara godbit. Jag har hunnit se första halvleken, och den var riktigt, riktigt bra.

Framför allt imponeras jag av att gamle räven Bernd Schröder redan verkar ha hittat rätt med Potsdams unga manskap. För den svaga ineffektiva fotboll laget visade upp i de första omgångarna är som bortblåst. I första halvleken i går spelade man både snabbt och snyggt – och framåt.
Extra imponerande är att kolla in spelarnas födelseår. I gårdagens startelva fanns ingen spelare som har fyllt 25 år. Fem var födda 1989, resten på 1990-talet. Julia Simic och Johanna Elsig känns som fynd på innermittfältet. Schweiziska vänsterspelaren Lia Wälti är imponerande passningssäker, och 17-åriga Pauline Bremer har potential att bli en framtida världsstjärna.
Jag tror kanske ändå inte att Potsdam har styrka nog att vinna ligatiteln redan den här säsongen. Men jag utesluter det inte, och på sikt kan det här unga laget kanske utmana om Champions League igen.

Det som är mindre roligt med Schröders fina nybygge är att Antonia Göransson inte ingår i startelvan för tillfället. I går fick inte vår svenska landslagsspelare en enda spelminut. Förra veckan hoppade hon in med 17 minuter kvar.

Jag vill inte dra några förhastade slutsatser, men sekvensen när Göransson blev utbytt i Champions Leaguematchen i veckan gav inte några positiva vibbar. Svenskan slog ut med armarna som om hon undrade varför hon blev utbytt. Och när kameran zoomade in Schröder på bänken såg han allt annat än nöjd ut. Illavarslande.

I Tyskland blev för övrigt Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg vann med 2–0 borta mot Sindelfingen. Alla tre svenskorna i franska Feminine Division 1 gjorde vardera ett mål i dag. Kosovare Asllani och Josefine Öqvist gjorde 2–0-målen när dels PSG gjorde 6–0 på Guingamp, dels Montpellier vann med 3–0 mot Henin-Beumont. Lotta Schelin gjorde 3–0 när Lyon slog Arras med 4–0.

PSG:s Marie-Laure Delie gjorde fyra mål i dag, och leder därmed skytteligan på nio fullträffar. Schelin har gjort sju.

Slutligen såg jag sista 35 minuterna när USA slog Australien med 4–0. Under den tiden föll två mål. Abby Wambach gjorde ett påpassligt, som nog ändå Lydia Williams borde ha stoppat. Pitemålvakten var däremot fullständigt chanslös på 4–0-målet som Christen Press gjorde. Press mål var riktigt snyggt. Heather O’Reilly kom runt till vänster, Alex Morgan släppte bollen och Press skickade upp den i krysset med en yttersida. Förhoppningsvis kan jag snart lägga upp ett klipp på den fullträffen här.

Blir Sunnanå sämst på 2000-talet?

Publicerad den av
1

Som väntat vann Tyresö och Örebro varsin säker seger i dag. Tyresö vann med 5–0 mot ett sargat Jitex.

Mölndalslaget hade sannolikt inte haft mycket att sätta emot ens om de varit ordinarie. Nu saknade man både skadade nyckelspelarna Minna Meriluoto och Annica Sjölund samt de båda F19-EM-spelarna Julia Wahlberg och Mimmi Löfwenius.

Efter två mållösa matcher i rad gjorde Christen Press åter mål. Hon har nu gjort 17 i damallsvenskan, men står på 16 i officiella skytteligan. Det är inte mycket som talar för att någon skall kunna komma ikapp, även om Anja Mittag verkar ha vaknat till.

Sanna Talonen

Sanna Talonen

I Örebro tog Sarah Michael och Sanna Talonen varsitt kliv uppåt i skytteligan när laget vann med hela 6–1 mot svaga Sunnanå. Michael gjorde tre mål och Talonen två, vilket tar dem upp på åtta respektive sju mål totalt. Båda kliver därmed in på topp tio i skytteligan. Faktum är att bara en av de elva spelarna i den ligans topp är svensk – nämligen Umeås Jenny Hjohlman.

För Sunnanå kan det bli en riktigt jobbig höst. Nytt kontrakt i damallsvenskan kan man glömma. I första hand får nog lagets mål bli att vinna en match. I andra hand att slippa komma in på listan här nedan, över 2000-talets sämsta lag i vår högsta serie.

Listan visar de elva lag som misslyckats med att komma upp i tvåsiffrigt i poängkolumnen. Faktum är att Sunnanå fortfarande lider stor risk att ta topplaceringen på den föga smickrande listan.

För efter 14 omgångar har man tre poäng och målskillnaden 12–56. Håller man det snittet säsongen ut slutar laget på fem poäng och målskillnaden 19–88 – vilket skulle göra Skelleftelaget sämst av alla under det pågående årtusendet.

1) Bälinge (2008) 5 poäng, 9–67
2) Stattena (2009) 6 poäng, 14–92
3) Stattena (2004) 7 poäng, 13–61
4) Dalsjöfors (2011) 8 poäng, 9–63
5) Hammarby (2011) 8 poäng, 7–52
6) Trion (2003) 9 poäng, 16–84
7) Astrio (2000) 9 poäng, 22–86
8) Umeå Södra (2008) 9 poäng, 13–73
9) Öster (2003) 9 poäng, 20–69
10) Piteå (2009) 9 poäng, 16–59
11) QBIK (2007) 9 poäng, 16–55

I och med att Sirius vann med 3–1 mot Eskilstuna i dagens toppmöte i elitettan är racet fortfarande öppet om vilka lag som kommer att ersätta Sunnanå i allsvenskan. Sirius får ju nu dessutom extra förstärkning genom Tyresös Jennifer Egelryd. Däremot var dagens bud från mästarlaget att de värvat färdigt för hösten, och att Egelryd således alltså inte kommer att ersättas.

* Om Sunnanå har det tufft är det inget emot vad Doncaster Belles upplever under den här veckan i engelska WSL. I onsdags föll man med 6–0 hemma mot Arsenal. I dag blev det en ännu värre smäll på hemmaplan, då Liverpool vann med hela 9–0. På de sju första omgångarna hade Doncaster släppt in 14 mål. Nu har det blivit 15 baklängesmål på två hemmamatcher och tre dagar.

Louise Fors gjorde för övrigt ett av Liverpools mål. Det var en straff som betydde 2–0 i sjätte matchminuten. Flest mål gjorde annars Natasha Dowie med fyra.

Apropå England kommer deras U23-kapten Brent Hills att leda landslaget i inledningen av VM-kvalet, i väntan på att en permanent förbundskapten utnämns.

Tobin Heath

Tobin Heath

* I NWSL blev Portland första laget i final efter en dramatisk vändning i den första semifinalen. Kansas City ledde med 2–0 i den första halvleken, men Portland kom ikapp efter mål av Tobin Heath och inhopparen Tiffany Weimer, som ju tidigare spelat för bland annat AIK och danska Fortuna Hjörring. Efter 90 minuter var det 2–2.

Jag hade väldigt svårt att hitta en fungerande länk till matchen. Men lagom till förlängningen hittade jag en som fungerande.

Där fick jag inledningsvis se Kansas dominera. Sedan hade Portland två bra minuter – och gjorde 2–3. Den före detta PSG-spelaren Allie Long sköt först ett distansskott som Nicole Barnhart gjorde en fantastisk räddning. Minuten senare hittade dock Longs skott förbi Kansasmålvakten.
Jag undrade ju i förra veckan varför Kansas underbart tekniska mittfältare Erika Tymrak inte är landslagsaktuell. Jag fick kanske svaret på den frågan i samband med 3–2-målet. Hon hade nämligen en bra chans att bryta i förstaläget, när Weimer förde fram bollen. Tymraks försök att ta bollen med hjälp av en helikoptersnurr misslyckades dock kapitalt, bollen gick till Long – och vidare i mål. Att försvara som Tymrak gjorde brukar inte leda in i landslagstrupper.

Portland var inledningsvis ligans klart bästa lag, anförda av anfallsduon Christine Sinclair och Alex Morgan. Sedan har de tappat formen, och dalat i tabellen. Trots att Morgan är skadad, och inte kunde spela i dag, tog sig laget till final.

Punkterad fotboll i betyg till damfotboll.coms granskning

Publicerad den av
Svara

I dag har sju av åttondelsfinalerna i Svenska cupen spelats.
De har gjort det i skymundan. Delvis för att cupen inte förtjänar bättre.

Men det här inlägget skall bara delvis röra cupen. Mest skall det handla om bevakningen av damfotbollen, och framför allt om hemsidan www.damfotboll.com.
Sidan är viktig för sporten, det är ingen tvekan om det. Mest för att den har flest läsare, och klart största genomslag av alla damfotbollssajter.

Men jag har tidigare skrivit om att jag tycker att damfotbollens viktigaste informationskanal ofta mer är en fansida än en kritiskt granskande journalistisk produkt. Och det är beklagligt.

Det är nämligen alldeles för mycket hejaklack, och för lite ifrågasättande. Följden är ofta alldeles för mesiga rubriker. Viljan till granskning av förbund och klubbar har förstås inte ökat sedan EFD (Elitföreningen damfotboll) gått in som sponsor av sidan. Det hjälper inte heller att klubbledare själva får skriva om sina lag.
Sidan har dock även flera duktiga skribenter, som skulle kunna stå för mer granskande texter. Och där finns även potentiella krönikörer – om de skulle få chansen.

Vid förra cupomgången gjorde damfotboll.com just ett försök till att vara kritisk. Det kunde ha varit bra och nödvändigt. Det var det inte.
Tvärtom gjorde man ett pinsamt magplask. Udden riktades nämligen åt helt fel håll.

I stället för att skärskåda cupen, och den fiaskostämpel som den har i år, så var granskningen en jämförelse av hur media bevakar matcher i damernas cup och i herrarnas allsvenska.
Jag tar det igen. Man gav sig på media för att det var klart mycket större bevakning av matcherna i herrarnas allsvenska än i damernas cup.
Hur tänkte man där?

Media fick IG av damfotboll.com.
Jag kontrar självklart med att ge damfotboll.coms artikel lägsta möjliga betyg – alltså en punkterad fotboll.

För det finns så mycket att granska i och kring damfotbollen. Så många viktiga artiklar som skulle kunna skrivas.
Men en jämförelse mellan mediebevakningen av IFK Kalmar–Kristianstad (346 åskådare) och Kalmar FF–Helsingborgs IF (7026 åskådare) är onödig, och kontraproduktiv.
För den bygger ju på ett så huvudlöst feltänk att den inte går att ta på allvar.

I princip alla medier är vinstdrivande företag. Vi livnär oss på att bevaka sådant som folk vill läsa om, titta på eller lyssna på.
I Malmö är det förstås orimligt för Sydsvenskan att skriva lika mycket om Stattena–LdB FC Malmö (210 åskådare) som de gör om Malmö FF–Elfsborg (17243 åskådare).
Tvärtom är det ju så att MFF intressemässigt borde få 82 artiklar innan LdB FC får sin första. 82.

Kom ihåg att det inte är medias uppgift att locka folk till arenorna. Det ansvaret vilar på klubbarna, och på förbundet.
Så fixa bara så att damernas Svenska cup lockar 5000–20000 åskådare på matcherna. Då blir det garanterat gott om mediautrymme…

En mycket viktigare granskning hade som nämnts varit att reda ut varför Svenska cupens status är så låg. I år har exempelvis hälften av division I-lagen valt att avstå cupen. Och publiksiffrorna är ganska genomgående usla.

Men när klubbarna inte vill vara med. Och publiken inte är intresserad, då kastas skiten på media för att de inte bevakar ointressanta matcher. Logiskt.

Jaja. Det har ju spelats sju åttondelsfinaler i dag. Och det är ju från och med den här omgången som det börjar bli lite sportsligt intressanta matcher.
Det var fyra damallsvenska möten. Först vann Umeå med 1–0 i Örebro efter ett mål på övertid av Elin Landström. Sedan slog Kristianstad ut Linköping på hemmaplan med 2–1 efter mål av Kosovare Asllani (straff) och Alice Nilsson samt reducering av Jonna Andersson.
AIK ledde hemma mot Piteå efter mål av Hanna Folkesson. Men Erika Karlsson kvitterade. Och på övertid såg Josefin Johansson och Hanna Pettersson till att det blev Piteseger.
Slutligen vann Tyresö Stockholmsderbyt mot Djurgården med 3–1. Marta gjorde två mål, och Emilia Appelqvist ett. Jessica Landström blev Djurgårdens målskytt.

Mallbacken vann det enda rena division I-mötet, 2–0 mot Sundsvall. Slutligen avancerade Göteborg och Malmö till kvartsfinal via säkra segrar mot lag från lägre divisioner. Anna Törnqvist och Sarah Storck var tvåmålsskyttar för LdB.

Fast enligt SVT:s målservice var det Jane Törnqvist som var Malmös ena tvåmålsskytt. Det var ju inte så påläst. Kan vi kanske enas om att även ge den rapporteringen ett IG?