Tre matcher återstår av EM-slutspelet 2022. Och när det nu har varit två dagar utan matcher har jag så smått börjar fundera över hur ett allstarlag kan komma att se ut.
Inför turneringen tog jag ju ut ett lag med de spelare som jag trodde skulle komma med i EM:s allstarlag. Det hade formationen 4–2–3–1 och såg ut så här:
Merle Frohms, Tyskland/Eintracht Frankfurt – Giulia Gwinn, Tyskland/Bayern München, Irene Paredes, Spanien/Barcelona, Griedge Mbock Bathy, Frankrike/Lyon, Selma Bacha, Frankrike/Lyon – Lena Oberdorf, Tyskland/Wolfsburg, Aitana Bonmati, Spanien/Barcelona – Caroline Graham Hansen, Norge/Barcelona, Vivianne Miedema, Nederländerna/Arsenal, Lauren Hemp, England/Manchester City – Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Lyon. Förbundskapten: Sarina Wiegman, England.
När jag tog ut laget var ju även Alexia Putellas, Spanien/Barcelona med. Men när hon drog korsbandet dagen innan premiären bytte jag ut henne mot Aitana Bonmati.
När jag nu går igenom turneringen lag för lag får tre av spelarna och förbundskaptenen förnyat förtroende. Övriga åtta spelare är utbytta.
För i nuläget formeras mitt allstar-lag så här:
Nicky Evrard, Belgien/OH Leuven – Giulia Gwinn, Tyskland/Bayern München, Irene Paredes, Spanien/Barcelona, Wendie Renard, Frankrike/Lyon, Sakina Karchaoui, Frankrike/PSG – Lena Oberdorf, Tyskland/Wolfsburg, Keira Walsh, England/Manchester City – Beth Mead, England/Arsenal, Grace Geyoro, Frankrike/PSG, Delphine Cascarino, Frankrike/Lyon – Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg. Förbundskapten: Sarina Wiegman, England
Det är ju tre rätt avgörande matcher kvar, så det kan bli ändringar på flera positioner. Förhoppningsvis kliven någon svensk spelare fram och gör sig aktuell för ett allstarlag.
I morgon är det som bekant Sverige–England. Utgångsläget borde passa det svenska laget bra. I princip alla tror på ett engelskt lag som har ganska stor press på sig. Kan Sverige stå emot den tidiga anstormning som lär komma så förbättras det svenska oddsen för varje minut.
Och kollar vi de båda lagens resultat hittills i turneringen är de faktiskt mer likvärdiga än man först tänker. England har mött lag som är rankade 21, 11, 47 och 7 i världen, och vunnit tre och kryssat i en. Sverige har också vunnit tre och noterat ett kryss, det efter möten med lag med världsrankingen 4, 30, 20 och 19.
England lever mycket på ett riktigt vasst kantspel. Kanske att det kan få Sverige att spelar med tre mittbackar i morgon. I varje fall är min känsla att det blir så. Vi får se om min känsla är riktig.
Innan den första EM-semifinalen spelas skall det avgöras en semifinal i mästerskapet i Sydamerika. I natt 02.00 visas Colombia–Argentina på Viaplay.
xxx
En blogg om internationell damfotboll 
Av kvartsfinallagen är det väl bara England som spelar något som liknar 4-2-3-1. Österrike spelade 4-5-1 och övriga 4-3-3. Sedan har det förekommit variationer i olika gruppspelsmatcher, men nog känns det som att 4-3-3 är det dominerande spelsystemet och framförallt bland de bästa lagen. Sedan kan ju ändå 4-2-3-1 snabbt bli 4-3-3 offensivt och viceversa.
Jag vill nog ändå hävda att 4–2–3–1 är genomsnittet av de spelsystem som används av de åtta kvartsfinallagen. Med det sagt blir det allt svårare att sätta siffror på spelsystemen eftersom många lag har olika formation i anfall och försvar.
Men 4–3–3 är en uppställning som kan se väldigt olika ut. Klart är att inget lag spelar med ett rakt tremannamittfält. Och inget lag spelar med ett rakt tremannaanfall både i anfall och försvar.
Sverige och Belgien ställer båda upp sina lag 4–3–3, men jag skulle säga att båda spelar 4–4–1–1. Och flyttar man fram sina yttermittfältare i anfall får man 4–2–3–1.
Österrike, Spanien och även Tyskland är mer 4–1–4–1. Slutligen tycker jag nog att man bäst beskriver England, Frankrike och Nederländerna som 4–2–3–1-lag.
Bra att du hamrar in det där. Det finns ju en anledning till att tex Gerhardsson säger att han inte bryr sig så mycket om ”uppställningar” som om ”roller” för spelarna. Inte ens ett klassiskt Lagerbäckskt 4-4-2 såg alltid likadant ut beroende på om mittfältet var rakt eller diamantformat och beroende på vilka laget mötte. Och Rolfö spelade ofta back i Barcelona nominellt sett, men spenderade mer tid balanserande på offsidelinjen än den offensiva mittfältaren gjorde….
Är inte definitionen av formation hur man ställer upp i zonförsvaret?
Offensivt sker ju så mycket positionbyten och exempelvis är ytterbackarna ofta högre upp än centrala mittfältarna.
Tror inte det finns någon definition. Är väl därför det är sådan förvirring runt formationer.
Så klart ska Kosovare Asllani in i ett All Star-lag. Kicka ut Kiera Walsh.
Hon har varit bra och är väldigt effektiv, så jag kan köpa det. Men samtidigt har ju hela svenska laget haltat i spelet i perioder (eller matcher) och det gör det svårt att lysa klarast även för en Asllani. Som om jag såg rätt är den spelare som gjort flest Assist totalt över 3 senaste EM. och den enda som spelat 4 kvartsfinaler på raken. Vette tusan om det stämmer men det låter rätt imponerande…
Är inte Renard lite överskattad? In med Millie Bright istället!
Både Bright och Williamson var med i slutgallringen. Men Renard var väldigt bra i kvartsfinalen. Men som sagt, tre tunga matcher kvar. Det kan bli flera ändringar.
Jag är nyfiken på hur du motiverar att Paredes är kvar i ditt All-Star-lag? Hon kom på ett obegripligt sett undan en utvisning mot Tyskland där hon inte var bra i övrigt heller, hon hade enorma problem i luftspelet mot England, tvekade mot Finland vilket gav fri gatan för Sällström och var inte lysande mot Danmark när Harder ensam lekte med backlinjen (om än inte gjorde mål eftersom hon var just så ensam). Så när och hur visade Paredes att hon varit en av EM:s bästa mittbackar?
Min tanke kring Paredes är dels att Spanien levde högt på hennes huvudspel, trots att hon hade det jobbigt mot Russo. Dels att hon faktiskt klarade defensiven riktigt bra med tanke på att hon ofta bildade en enbackslinje. Lika underbart som det är att ha en Mapi Leon i uppbyggnadsspelet, lika jobbigt måste det vara att försvara ihop med henne.
Men jag hade förträngt utvisningssituationen. Den är förstås ett minus för Paredes när nästa allstarlag skall tas ut.
Tja, att hon varit bra i övrigt håller jag inte med om men att hon hämmas av att spela med Mapi Leon kan jag definitivt hålla med om. Man ser på sällströms mål att hon tex tror Mapi har situationen och när den senare missar är Paredes efter. Jag tycker det är dåligt att hon inte tar djup direkt, men Mapi gör det inte enklare nej. Å andra sidan har jag varit kritisk mot de båda mittbackarna så länge att jag kanske blivit överdrivet så numera.
Jag tycker ju att utvisningen som inte var, tillsammans med den felaktiga offsidelinjen på Blomqvists mål är ett par av de mer minnesvärda sakerna från EM hittills! Negativt då förstås, och enbart för att det visar hur uselt VAR har fungerat. 🙂
Kul men logiskt att du har mittfältaren/försvararen Giulia Gwinn med i AS-teamet. En favorit hos undertecknad. Hon är en smart och spännande spelartyp, som kan ställa till det för motståndarlaget inte bara när det är bäddat för kontringslägen, utan i största allmänhet. Alexandra Popp går inte att negligera, det gäller också franska ”hulken” Renard. Ingen sprinter, men hennes blotta uppenbarelse får utmanare att hålla sig på respektfullt avstånd.
Renard är lite svårbedömd, man tycker hon verkar vara långsam men det är inte ofta folk sprintar förbi henne. Hon ser lite klumpig ut men det är sällan spelare dribblar förbi henne. Och hon är lång så det är verkligen inte många som vinner en luftduell mot henne. Hon är helt enkelt skicklig som spelare och det syntes tex i CL-finalen i år där hon var fantastisk mot kvicka, bollskickliga och enormt passningssäkra Barcelona. .
Pingback: Det officiella allstarlaget från EM – och mitt | En blogg om internationell damfotboll