Lite senare än vanligt har det blivit dags att sammanfatta helgens matcher. Jag börjar förstås i damallsvenskan, där vi som bekant fick resultat som gör att LdB FC Malmös klubbledning kan lägga skumpan på kylning, och börja se över marknaden för guldhattar.

Jag kommenterade i korthet resultatet, Djurgården–Tyresö 2–0, i mitt förra inlägg. Då hade jag inte sett matchen. Det har jag nu. Här är för övrigt höjdpunkter från matchen.
Och efter det är jag ännu mer förvånad över siffrorna. För Djurgården spelade inte ens speciellt bra. De hade i och för sig en fantastisk effektivitet – och de har fått ett vasst vapen i kontringarna med Susan Varli.

Men Djurgården backade inte hem och krympte ytor. De stängde inte till kanterna. De låg inte extra tätt på Marta.
Djurgården hade inte heller en backlinje där alla överträffade sig själva, och en målvakt som gjorde sitt livs match.

Visst var Gudbjörg Gunnarsdottir duktig. Men hon tvingades inte till speciellt många kvalificerade räddningar.

För framför allt var det Tyresö som var dåligt.  Och de har inget att skylla på – mer än sig själva.
För Djurgårdens taktik var som klippt och skuren för Tyresö. Redan efter en kvart borde gästerna ha gjort tre mål. Chanserna fanns utan tvekan. Bland annat fick en oattackerad Madelaine Edlund bollen bara tre meter från tomt mål. Men landslagsforwarden lyckades inte ens få till ett avslut. Caroline Seger hade också två kanonläge, utan att få till något avslut.

Hur Tyresö som hade gjort 28 mål – fördelat på 6, 4, 5, 3, 5 och 5 – i sina sex senaste matcher i damallsvenskan plötsligt kunde gå mållöst av planen är närmast oförklarligt.

Jag häpnade över de svaga avsluten. Hur kan man ha så dålig skärpa i en guldjakt?

Jag kan tänka mig att Tony Gustavsson rejält ångrar sitt målvaktsbyte. Inte för att jag är säker på att Carola Söberg hade tagit något av de två mål som Jessica Höglander släppte in, men för att ett målvaktsbyte lätt sänder signaler till spelarna om att ”det här är en så enkel match att vi inte behöver spela med bästa laget”.

Till följd av förlusten har Tyresö inte längre chansen att vinna guldet på egen hand. Man tvingas sätta sitt hopp till att antingen AIK eller Umeå snor poäng av LdB. Det borde inte vara möjligt.
Fast AIK har ju redan slagit Malmö en gång. Och kunde Djurgården vinna mot Tyresö borde Umeå kunna vinna mot Malmö.

Fast tittar man på guldstriden så känns det som att Tyresö har den svåraste matchen. På söndag skall de spela borta mot Kristianstad på Vilans IP. Man skall göra det utan avstängda Marta. Det blir en nöt att knäcka.
Speciellt som Tyresö inte har slagit Kristianstad på de tre senaste damallsvenskan mötena. Kristianstad vann med 1–0 hemma, och fick 1–1 borta i fjol. Och skånskorna vann dessutom med 2–1 på Tyresövallen i våras.

Det om Tyresö. Över till serieledarna LdB FC Malmö. På väg till Gamla Ullevi för att bevaka Gais–Elfsborg hann jag stannat till på Valhalla IP för att se den andra halvleken av Göteborg–Malmö.

Jag kom bara någon minut efter att Ramona Bachmann hade lobbat in det här superläckra målet. Det är verkligen ett klassavslut.

Underhållningsmässigt var den andra halvleken inte mycket att hurra för. Det hindrar inte att jag blev imponerad av Malmö. De visade nämligen hög kompetens i att spela på en ledning.

För det var Göteborg som hade mest bollinnehav. Men Malmö låg tryggt i sina positioner, och släppte inte till en enda farlig målchans. Mästarlaget har en utmärkt målvakt i Thora Helgadottir och en väldigt stabil backlinje. Men framför allt har Malmö elva spelare som arbetar stenhårt för varandra i alla situationer.

Som jag ser det leder Malmö guldracet för att de har fler vinnarskallar än Tyresö. Fler spelare som är beredda att offra både det ena och andra för att vinna matcher.

Vi som njuter av uppoffrande försvarsspel blir lyckliga varje gång vi ser Sara Björk Gunnarsdottir. Vilken fajter isländskan är. Vilken underbar fajter. Hennes statistik för mål och assist är inte lika vass som i fjol, men hennes betydelse för Malmö mäts inte i mål.

Nu tror jag stenhårt på nytt guld till Malmö. Men vad vet jag? Jag trodde ju på Linköping inför serien…

Sarah Michael

Så till bottenstriden. Där kändes det som att AIK och Djurgården tog väldigt viktiga segrar i lördags. Segrar, som gjorde att lagen på allvar var med i kampen om nytt kontrakt igen.
Men efter att Sarah Michael skjutit hem tre nya poäng till Kif Örebro i går så mörknade det rejält för Stockholmslagen igen. Rejält.

Vlora Bajraktaraj

Slutligen en riktigt tråkig nyhet – igen. I matchen Vittsjö–Kif Örebro verkar Vlora Bajraktaraj har dragit av korsbandet i ena knät. Hon skulle i så fall vara spelare nummer 16 i årets damallsvenska att drabbas av den allvarliga knäskadan. Det verkar inte finnas någon ände på korsbandseländet…