I dag samlas landslaget för första gången det här året. Det är Algarve cup som står på programmet, och från den trupp som presenterades härom veckan har vi fått tre ändringar.
Det är göteborgarna Elin Rubensson och Julia Zigiotti Olme samt Juventus Linda Sembrant som lämnat återbud. De ersätts av Julia Karlernäs, Filippa Angeldahl och Lotta Ökvist.
Gissningsvis kommer ingen av de tre spela på onsdag då Sverige spelar kvartsfinal mot Tyskland. Jag tror nämligen att Peter Gerhardsson i stort sett matchar sin förstaelva i den matchen. Tyskorna är ju det bästa motståndet vi kommer att möta i Algarve, och då passar det ju bra att köra med bästa möjliga elva.
De svenska matcherna sänds av SVT, den första på onsdag 17.30. Däremot noteras att det tyska förbundet inte har lyckats hitta någon lösning för att sända sitt landslags matcher till sin hemmapublik. Det känns som att tysk damfotboll håller på att tappa mark på många olika fronter för tillfället.
Inlägget uppdaterat: Fast senare under måndagseftermiddagen meddelades att i alla fall matchen Sverige–Tyskland kommer att sändas på det tyska fotbollförbundets plattformar.
Flera svenska spelare lär komma till samlingen med leenden på sina läppar. Två av dem är Magdalena Eriksson och Jonna Andersson som firade en cuptitel i helgen. Chelsea vann nämligen för första gången ligacupen, Continental cup.
Jag såg ungefär halva matchen på en fulstream. Av vad jag såg var Arsenal det spelmässigt bättre laget, men Chelsea hade Beth England och Ann-Katrin Berger. England gjorde båda målen i 2–1-segern, och Berger stod för flera kvalificerade räddningar och jag håller den tyska målvakten som matchens suverän.
Det var 6 743 åskådare på plats på City Ground i Nottingham. De såg den svenska duon stå för en stabil insats. Andersson stod bland annat för inlägget som föregick 1–0-målet.
Jag såg Chelsea även mot Manchester City förra helgen. Det jag slogs av då var att Jonna Andersson har förbättrat sitt passningsspel. Tidigare tyckte jag att hon var stabil utan att sticka ut. Oftast slog hon den enkla passningen till närmaste lagkompis.
Men mot City var det flera gånger som Andersson spelade igenom motståndarnas mittfält. Det var en ny ingrediens i hennes spel, en ingrediens som borde stärka hennes chanser till spel även i landslaget.
Tre andra svenska spelare som borde vara glada och nöjda är Wolfsburgstrion Hedvig Lindahl, Fridolina Rolfö och Madelen Janogy. Även de kan så smått börja fira en titel. Efter helgens resultat i ligan har Wolfsburg nu åtta poängs ledning till Bayern München. Och med bara sex omgångar kvar känns det avgjort i den tyska guldstriden. Fast Janogy lär ju knappast få någon medalj. Hon har såvitt jag sett inte ens ingått i matchtruppen till någon av matcherna så här långt. Det känns lite besvärande för henne i jakten på en OS-plats.
Jag skrev att Wolfsburg har avgjort den tyska guldstriden. Men egentligen vet jag inte om man kan prata om någon strid. Wolfsburg inledde ligan med 1–0-seger mot SC Sand i höstas. Sedan dess har man ett kryss, 1–1 mot Bayern München. Alla de andra 14 matcherna har man vunnit med mellan tre och åtta måls marginal. Backar vi bandet några år fanns det inte riktigt lätta matcher i Frauen-Bundesliga. Men Wolfsburg spelar inte så många jämna ligamatcher längre.
Samma utveckling ser vi i Spanien. Bara för något år sedan var det ovanligt med segrar med fler än tre måls marginal. Men i år har Barcelona tagit jättekliv, laget är numera så överlägset att de inte spelar speciellt många jämna ligamatcher.
I går vann man med 5–0 mot Madrid CF. Och i 15 av Barcas 16 senaste ligamatcher har man gjort tre mål eller fler. Det är bara 0–0-matchen i seriefinalen mot Atletico Madrid som sticker ut.
I mitten av förra veckan var det en annan Barcamatch som stack ut. I kvartsfinalen i cupen, Copa de la Reina, såg La Coruna ut att få till straffläggning. De höll emot under ordinarie tid, och nästa hela förlängningen. Men efter 119.40 nickade Kheira Hamraoui in Barcas segermål.
Barca till semifinal, där man möter Sevilla på hemmaplan. I den andra matchen ställs Logrono mot Athletic Club. Vinnaren av Barca och Sevilla har lottats på hemmaplan i finalen, så det känns upplagt för Barca även i cupen.
I Spanien har vi nog för övrigt två svenska utlandsproffs som inte firar i dag. Duon Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson lär tvärtom ha lätt att hålla sig för skratt i dag. Deras Tacon åkte nämligen på en riktig käftsmäll i går.
Jag hoppade lite mellan matcherna Barca–Madrid CFF och Tacon–La Coruna. När Sofia Jakobsson utökade Tacons ledning till 3–0 efter 78.48 trodde jag att det var avgjort. La Coruna var nämligen inte nära att skapa några målchanser i det skedet. Tacon tycktes ha god kontroll.
Jakobssons mål var för övrigt en grov målvaktstavla som stärkte min bild av det var en rätt dålig fotbollsmatch som jag bara tittade på av svenskintresse. Barca däremot spelade klart njutbar fotboll, så jag bytte match.
Men bara i några minuter. För fem minuter senare fick jag se att La Coruna gjort två snabba redueringsmål. Då bytte jag tillbaka och fick se en närmast klassisk kollaps. Plötsligt hade inte Tacon kontroll på något alls. Plötsligt såg det ut som att Real Madrids damer helt saknade utbildning om hur de skulle jobba i försvarsspelet. Det var kaos.
La Coruna utnyttjade det till att göra två mål till. Fyra bortamål på tio minuter vände 3–0 till 3–4. Och Tacon som efter 80 minuter såg ut att ha lyft ur bottenstriden för gott ligger nu fortfarande kvar på lite farlig mark.
Man har bara fem poäng ner till negativt kval och sex till nedflyttning. Och deras 48 insläppta mål är sämst i ligan.
I Cypern gjorde Matilda Abramo sitt första ligamål för säsongen när Apollon Limassol vann med 4–0 borta mot Omonia Nicosia. Apollon leder slutspelsserien med två raka 4–0-segrar.
Så till Sverige. Jag hade tänkt att se Alingsås FC United i helgen, men en efterhängsen hosta satte stopp. Eftersom jag tycker att det är svårt att dra några större slutsatser av matcher man inte har sett nöjer jag mig med att rapportera resultat från ett gäng träningsmatcher med svenska elitlag:
Göteborg–Nordsjælland 2–0
Ulricehamn (div I)–Alingsås FC 0–3
Piteå–Umeå 4–0
AIK–Bollstanäs 3–2
Kvarnsveden–IK Uppsala Fotboll 1–4
Infjärdens SK (div I)–Morön 1–11
Växjö–IFK Kalmar 0–1
Hammarby–Sandviken 3–0
Jitex–Böljan (div I) 4–0
Bröndby–Eskilstuna 5–2
Slutligen är vi framme vid final i SM i futsal. Finalen blir ett rent Göteborgsderby mellan IFK Göteborg och Gais. Den spelas om två veckor, den 15 mars.
En blogg om internationell damfotboll 
Noterar att Antonia Göransson fått speltid de två senaste matcherna i Bundesliga för Bayer Leverkusen. Bara att hoppas att hon får ännu mer speltid efter det lite längre speluppehåll som nu väntar i Bundesliga.
Efter Sveriges starka VM stannade mediebruset snabbt av. Inga krönikor längre författades av kvällstidningarnas stjärnreportrar. Media ägnar sig enbart åt de stora landslagsturneringarna. Sedan är det tyst!
Har kollat in de stora tidningarnas websidor senaste månaden och resultatet är nedslående.
Herrarnas allsvenska vinner med 95-5 (minst!) på varje sportsajt mot damernas dito.
Träningsmatcher har pågått i en månad, för en dryg vecka sedan spelades första omgången i Svenska Cupen – bevakningen var bedrövligt dålig!
De stora tidningarna valde i stället att skriva om ännu en förlust för Asllani & Jacobsson i spanska ligan.
Som vanligt skrevs spaltkilometer om herrfotboll under månaden – allsvenskan måste vara en av Europas mest överskattade fotbollsligor.
Trodde att pressen kommit längre i sitt jämliketänk.
Förbundet gör heller inte särskilt mycket för ökad jämlikhet. På Svensk Fotboll skrivs 80 % om herrar medan damfotbollen får vara med på ett litet hörn. Till och med Futsal får större utrymme!
Lotta Ökvist i landslaget – what?!?!
Det är intresset från läsare/publik som styr hur de vinstdrivande tidningarna jobbar.
Jämför du fjolårets totala publiksiffra för herr- respektive damallsvenskan blir det faktiskt ganska exakt 95–5. Herrallsvenskan sågs av 2199000 personer på plats, medan damallsvenskan sågs av ungefär 115000 personer.
Här spelar förstås även tv-tittande in. Där har jag inga siffror, så jag vet inte hur skillnaden är. Klart är dock att damallsvenskan måste jobba på att synas bättre. Dessutom måste serien jobba på att skapa fler profiler. Som det är nu är Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson betydligt mycket intressantare för den genomsnittliga sportkonsumenten än vilken spelare som helst i lag som Vittsjö, Kristianstad, Piteå, Umeå, Örebro, Uppsala, Växjö och så vidare.
Herrarna spelar 30 omgångar att jämföra med bara 22 omgångar för damerna. Det bidrar också till 95-5.
Självklart. Herrallsvenskan har 240 matcher, medan damallsvenskan bara har 132. Kollar vi snitt hade herrallsvenskan 9167 medan damallsvenskan hade 859. Det innebär 91–9.
Men jag tycker faktiskt att det är mer rimligt att jämföra totalpubliken. För artiklarna skrivs ju oftast i samband med matcher, vilket gör att herrallsvenskan bara genom sina många omgångar har ett försprång på damallsvenskan.
Jag tillhör ju dem som tycker att damallsvenskan skall utökas till 14 lag. Fördelar med det är att det blir fler omgångar, samt att det även blir fler lag att skriva om – vilket borde kunna öka intresset.
Jag följde inte cupbevakningen, och det är möjligt att den var svag. Personligen tycker jag nog ändå att flera medier har satsat betydligt mer på damfotboll efter VM än vad exempelvis förbundet har orkat med.
Aftonbladet köpte ju faktiskt tv-rättigheterna till damallsvenskan över en treårsperiod, något som lär märkas i deras spalter och på deras sajt framöver.
Och Fotbollskanalen har ju gjort flera intressanta satsningar. Redan i höstas införde man Svenskkollen. Och de senaste veckorna har jag noterat flera spännande saker på Fotbollskanalen. Först Hanna Marklund:s spaningar, sedan tog man in Zecira Musovic som spelarkrönikör och jag har även sett den före detta damfotboll.com-profilen Alva Nilsson skriva på sajten den senaste veckan. Dessutom har de nu Andreas Sundberg på plats i Algarve.
Enligt Soccerway spelade Madelen Janogy hela matchen för Wolfsburgs 2 mot Gutersloh i div 2.
Har i dag läst en intressant artikel i NWT om Mimmi Larsson och Rosengård.
Kan du berätta lite om vad den innehöll?
I artikeln uttalar sig både Therese Sjögran och Jonas Eidevall om hur Mimmi är som spelare. Enligt Sjögran är Mimmi bättre än förväntat, har en annorlunda spelstil, ger sig aldrig. Hon är bra i djupled vilket gör att backlinjen faller och skapar yta framför. Mimmi tycker att hon måste vara på hugget hela tiden. Hon tycker också att Caroline Seger är den bästa kaptenen hon haft. En liten sammanfattning.
Din uppfattning om Gais som futsal-lag? Uppenbarligen av bättre klass, eftersom laget skall spela final.
Jag såg dem i seriepremiären i höstas. Där förlorade de mot Borås AIK, så det var sannolikt inte deras bästa match den här säsongen – även om de skapade chanser nog för att vinna.
Det jag framför allt minns från den matchen var att Mikaela Uthas var riktigt bra som forward. Samt att Gais med lite större taktiskt kunnande rätt lätt hade kunnat spela förbi Borås AIK:s rätt naiva försvarsspel.
Antar att Gais förbättrat det taktiska kunnandet under säsongen. Det lät i varje fall så på en intervju jag gjorde med Malin Fors i förra veckan.
Tack för bra information!