Slavia Prag firade på Malmö IP efter 3–2-segern under torsdagskvällen.
Frågan man ställer sig efter det resultatet är ju den i rubriken – alltså om det var bra eller dåligt för Rosengård.
När de här lagen möttes för två år sedan vann Rosengård med 3–1 borta och 3–0 hemma. I bortamatchen hade man 3–0 redan i paus efter mål av Ella Masar McLeod, Lina Nilsson och Gaelle Enganamouit. Det var i och för sig ett helt annat Rosengård än dagens. Bara Zecira Musovic var kvar från den startelva som vann i Prag för två år sedan.
Ändå känner man att Rosengård har ett så bra lag att de inte skall förlora hemma mot ett Slavia som startade med nio tjeckiska spelare, en slovakisk samt den finskklingande kanadensiskan Kylla Liisa Sjöman. Och framför allt skall man inte släppa in tre mål.
Senast Rosengård släppte in tre mål hemma var mot Djurgården för ganska exakt ett år sedan. Men då gjorde man sex framåt. Dessförinnan får vi backa till 3–3-mötet med Wolfsburg i mars 2015.
Jag jobbade och har inte sett matchen speciellt koncentrerat. Men från det jag såg var bortasegern långt ifrån omotiverad. Slavia kom till Malmö och både pressade och stressade sönder Rosengårds spel.
Redan i femte minuten blev jag lite fundersam när Caroline Seger spelade med hög risk i eget straffområde, vilket ledde till ett fint skottläge för gästerna. Det blev inte mål där, men man fick ändå känslan av att hemmaspelarna inte var förberedda på att tjeckiskorna skulle spela så aggressivt på bortaplan.
Det är för tidigt att komma med fiaskostämpeln, för det ju bara halvtid i dubbelmötet. Men Rosengård har satt sig i en tuff sits. Det räcker ju inte med 1–0- eller 2–1-vinster i Prag, utan man måste sannolikt vinna med två måls marginal – vilket kan bli knivigt.
Samtidigt innebär ju torsdagskvällens match att det är noll procents risk att Rosengård kommer till Prag med tveksam inställning. Nu vet spelarna att de möter ett kompetent lag, och att det kommer att krävas en 100-procentig insats för att vända underläget.
Dessutom fick Rosengård en väckarklocka inför måndagens damallsvenska seriefinal. Fast frågan är om man behövde en sådan, för till matchen mot Piteå är ju risken minimal att Malmöspelarna missbedömer kvaliteten på motståndet. Och det borde inte behövas någon extra revanschlusta heller.
I Nordamerika blev det USA som tog hem spelet via 2–0 i finalen mot Kanada. Som jag har skrivit några gånger nu på sistone håller amerikanskorna på att få ihop det riktigt bra.
Nattens seger var odiskutabel, även om Alex Morgan:s 2–0-mål borde ha dömts bort för en ganska klar offside. Tråkigt med dåliga domslut i avgörande lägen.
Men medan Kanada har några klasspelare, framför allt tänker jag på Christine Sinclair och Jessie Fleming, vimlar det av klass i det amerikanska. Om jag hade lagt upp taktiken mot det amerikanska laget skulle jag styrt det egna försvarsspelet så att Julie Ertz hade fått sköta mycket av amerikanskornas uppspel.
Och då är ju inte Ertz speciellt dålig. Tvärtom fick hon pris som hela turneringens bästa spelare…
Övriga pristagare i turneringen var:
Skyttedrottning: Alex Morgan, USA – 7 mål.
Bästa målvakt: Yenith Bailey, Panama.
Bästa unga spelare: Jody Brown, Jamaica.
En blogg om internationell damfotboll 
Hur kan detta vara bra för Rosengård? Jag har förstått att du har vissa sympatier för detta lag, men vad är det för fel på rubriken ”Rosengård illa ute”…?
Bra kanske det inte kan vara, men förlusten behöver inte nödvändigtvis heller vara speciellt dålig. Om man lär sig något av den och tar segrar mot Piteå och Göteborg samt tvåmålsseger i Prag spelar ju den här förlusten ganska liten roll.
Det är inget fel på ditt rubrikförslag. Jag satte min rubrik innan jag skrev inlägget, och tanken var att resonera lite kring hur gårdagens förlust påverkar avslutningen av damallsvenskan. Inser att jag kanske inte nådde ända fram.
När det gäller sympatier har jag sådana för alla lag i damallsvenskan. Att jag skulle hålla mer på Rosengård än de andra är inte korrekt.
Mittag – Slavia Prag 2-3? Det FCR hade igår hade de i form av till synes outslitliga Mittag, unik i svensk fotboll. Även om Mittag inte var sist på 1-1-målet var det ändå hennes mål. Prag hade dock LAGET med tre olika målskyttar och visade kvickhet i tanke och fötter både offensivt och defensivt. Vi fick se fem fina och olika slags mål. Prags 3-2-mål hade varit en kandidat till årets mål om det varit i Damallsvenskan. Jag tycker dock inte Musovic kan lastas för något av målen, till skillnad från senast i landslaget.
Frågan i rubriken ställer ”man” sig nog inte alls – du gör det. De flesta skulle antagligen svara att gårdagens resultat är dåligt för FCR, så även jag. FCR är inget undantag från andra lag i det sammanhanget. Den ”väckarklocka” FCR fick hade de kunnat få och uppfatta utan att förlora och utan att släppa in tre mål.
Jag tror att FCR inte var särskilt stressade av Prags första mål. Det tillkom ju tidigt efter en fast situation (ett riktigt ”bolltittarmål” från försvaret och en skymd målvakt) och kvitteringen kom snabbt. I det läget såg FCR ut att ta över matchen, men senast med Prags 2-1-mål borde det stått klart för FCR att bortalaget inte tänkt bli ”slaktboskap” till WCL-tredjerankade FCR. Även om FCR hade en hel del av spelet sjönk Prag aldrig ihop och var offensiva när tillfälle gavs. De är trots allt ett rätt rutinerat WCL-lag.
Annat? Ja, domaren skötte väl det hela rätt bra, förutom några märkligheter. När en Pragspelare stänger vägen för Mittag utan någon större våldsamhet gav det en varning. När en Pragspelare en stund senare åkte på en riktig smäll och medicinmannen tillkallades blev det bara frispark. Troelsgaard gjorde några provfilmningar för en karriär efter fotbollen, bland annat i 25:e och 83:e minuten, men inte fler eller snyggare/värre än vanligt. FCR:s bänk med de yngre svenska spelarna inklusive Wieder och Lilja indikerade att FCR spelade med bästa startelvan och att det kanske på det sättet inte var underskattning av Prag. Fin sändning på Youtube med flera bra repriser både av målen och andra situationer!
90-10 i FCR:s favör över två matcher har nu rimligen sjunkit betydligt, även om returmötet inte är en omöjlig uppgift. Om Prag spelar som de gjorde igår och om FCR inte hittar något effektivt motmedel kanske oddsen ändrats till 60-40 – i Prags favör. Jag gissar dock att FCR kommer att gasa ordentligt i returen och satsa (nästan) allt på att etablera spelövertag och få ett tidigt ledningsmål.
Pingback: Superskrällen i Malmö | Hattrick
Pingback: Rosengårds fiasko fullbordat | En blogg om internationell damfotboll