Etikettarkiv: Nora Rönnfors

Vad håller AIK på med?

Publicerad den av
10

Om jag hade otur med målen förra omgången hade jag lite av jackpot den här helgen. I den match som jag såg på plats föll nämligen hela tio av de 15 damallsvenska mål som gjordes i dag. Samtliga föll bakom AIK-debutanten Serina Backmark.

AIK släppte alltså in tio mål. Men det är inte den enda anledningen till frågan i rubriken. En annan såg jag under eftermiddagen, alltså redan innan matchen. I den text på klubbens hemsida där man berättade om den överlånga skadelistan kunde man läsa:

  • Johanna Lindell – Underkropp. Beräknas vara tillbaka i kollektivträning tidigast september.
  • Emelie Jansson – Underkropp. Beräknas vara tillbaka i kollektivträning i augusti.
  • Nora Rönnfors – Underkropp. Prognos ca 12 månader.
  • Elsa Törnblom Von Schmalensee – Underkropp. Prognos oklart.
  • Ema Paljevic – Underkropp. Prognos oklart.
  • Adelisa Grabus – Underkropp. Prognos oklart.

Underkropp? Vad är det för trams? Personligen förstår jag inte ingenting av meningen med det här sättet att meddela skador. Eller snarare sättet att inte meddela skador.

På Valhalla satt jag för övrigt snett bakom Rönnfors och Paljevic. I paus kollade jag deras status. Paljevic berättade att hon har en ledbandsskada i ena knät, och att hon ännu inte vet om det blir operation. Därav oklar prognos. Rönnfors fick inte berätta vad hon har för skada. Och det gjorde hon inte heller.

Men räkna med att ”Underkropp. Prognos cirka 12 månader” rör sig om en korsbandsskada. Rönnfors var korsbandsskadad i högerknät som 16-åring, så det här är andra gången hon drabbas.

Men det var alltså inte bara genom det tveksamma sättet att meddela skador som AIK utmärkte sig i dag. I går skrev jag om att Solnaklubben har varit ojämn på sistone, och att om de skulle följa trenden skulle de åka på en storförlust på Valhalla.

Redan när jag såg AIK:s startelva kände jag att det tipset skulle kunna slå in. Och när jag såg försvarsspelet när Stina Blackstenius gjorde 1–0 efter drygt två minuter var jag övertygad om att dagens AIK-lag inte var nära damallsvensk klass.

Häcken däremot passade på att ha kul. De hade gjort 5–0 redan innan matchklockan nådde 25 minuter. Det slutade 10–0, men var mycket närmare 15–0 än 10–1. Häcken hade osannolika 29–1 i avslut, varav 16–1 på mål. Blackstenius gjorde tre mål och kopplade ett grepp om skytteligan. De snyggaste målen gjorde dock Milica Mijatovic, skott i krysset efter ett mönsteranfall, och Johanna Rytting Kaneryd, en läcker klack.

Den enda AIK-spelare som visade klass på Valhalla i dag var Rosa Kafaji. Hon är verkligen en sensationellt stor talang. Men inte ens sensationellt stora talanger klarar ensamma av att skapa målchanser mot ett lag av landslagsspelare. Och i dag var Kafaji väldigt ensam.

AIK spelade 5–4–1 i den första halvleken och 4–5–1 i den andra. I båda var laget pinsamt svagt. Den stackars 18-åriga målvakten Serina Backmark hade en mardrömsdebut, trots att hon räddade ett par frilägen. Backmark får nog slå en signal till Örebromålvakten Tove Enblom, som släppte in elva mål i sin debut, men som reste sig från den smällen och har utvecklats till en god damallsvensk målvakt.

Det konstiga med matchningen var att AIK:s manager Anne Mäkinen på presskonferensen sa att tidigare stabila Milla-Maj Majasaari hade kunnat spela, men att man valde att vila henne efter att hon varit i väg med det finländska landslaget. Schyst att slänga in en orutinerad 18-åring när man har stora delar av startelvan på skadelistan, och man skall möta mästarlaget på bortaplan.

Som grädde på moset bytte AIK:s lagledning in Vendela Persbeck som vänsterytter i minut 77. Det anmärkningsvärda här är att 17-åriga Persbeck också är målvakt. Hon är AIK:s tredjemålvakt, men fick alltså debutera i damallsvenskan som vänster yttermittfältare. Mäkinen motiverade med att det var det alternativet som AIK-ledningen hade, samt att: ”Hon har varit utespelare tidigare.”

Efter matchen diskuterade jag AIK:s agerande med en kollega. Vi kom fram till att den enda rimliga förklaringen till att man matchade sitt lag som man gjorde var att man ville skicka en tydlig signal till folk högre upp i klubben om att man behöver förstärka truppen. Och en så mycket tydligare signal än en förnedrande 10–0-förlust finns väl inte?

I övrigt i dag visade Hammarby att det fortfarande går att göra mål på Piteå. Att det var Madelen Janogy (2) och Nina Jakobsson som satte fullträffarna i Bajens 3–0-seger lär svida lite extra för Piteå. Släkten är…

Omvänt hade Jennie Nordin en riktigt mörk dag. Hon drog på sig en onödig straff i andra minuten, och gav därmed Hammarby kommandot i matchen. Sedan missade hon en straff i slutet – eller om jag kanske skall skriva att Anna Tamminen räddade?

I Örebro slog åskan ner, och bröt matchen. Kristianstad gjorde ett mål före blixtarna, och ett efter. Därmed blev det favoritseger, 2–0. Däremot blev det inga mål i Växjö, 0–0 mellan Växjö DFF och Djurgården var sannolikt ett resultat som gladde de andra lagen på undre tabellhalvan mest.

Schough till Rosengård – guld för Vålerenga

Publicerad den av
4

Olivia Schough

Damallsvenskans silly season rullade vidare under söndagen. Trots att herrallsvenskans avslutningsdag är en av årets allra sämsta att släppa fotbollsnyheter kom det just nyheter från en mängd olika damallsvenska klubbar. 

Vittsjö värvade Briana Campos från Umeå, AIK hämtade Nora Rönnfors i Jitex och så blev det klart att FC Rosengård blir Olivia Schough:s nästa klubbadress.

Nora Rönnfors

Vad jag förstått ville Schough till Rosengård redan för två år sedan. Men då var inte Malmöklubben intresserad. Nu har hon utvecklats i rätt riktning, och då öppnade vice-mästarna dörren.

Det blir väldigt spännande att se vad hon kan uträtta i Rosengård. Konkurrensen är hård om kantplatserna där, så Schough måste nog leverera vecka efter vecka.

Under söndagen tog Vålerenga Fotball Damer, även kallat VIF damelag, sitt första ligaguld. Grattis.

Vålerenga gjorde sin första säsong i toppserien 2012 och hade tidigare som bäst slutat tvåa. Det gjorde man i fjol.

I år kom alltså första guldet. Det satt dock hårt åt. Tvåan Rosenborg tog lika många poäng, men hade sämre målskillnad. Noterbart att nybildade Rosenborg inte förlorade en enda match – men ändå kom tvåa.

Hos Vålerenga finns inga svenska spelare. Men det finns gott om svenskbekantingar i laget. Tränare är Jack Majgaard Jensen, som ju ledde Rosengård till guld hösten 2015. Och bland spelarna finns fjolårets Vittsjöback CJ Bott, som för övrigt gjorde 4–0-målet i dagens 4–0-seger mot Arna-Bjørnar.

CJ Bott

Andra norska mästarinnor med damallsvensk rutin är Maruschka Waldus, som gjorde en halv säsong i Mallbacken samt Ingibjörg Sigurdardottir, med två säsonger i Djurgården på meritlistan.

I övrigt i dag noterades väntade segrare i ligorna såväl i England, Tyskland som Frankrike. I Frauen-Bundesliga vann dock Bayern München ”bara” med 1–0 mot Leverkusen. Klara Bühl gjorde segermålet, och både Amanda Ilestedt och Hanna Glas spelade hela matchen.

Jag kollade från och till på Chelsea–West Ham 3–2. Där gjorde Magdalena Eriksson mål för West Ham. Hon såg ett inlägg sent och nickade in bollen i eget mål. Som tur var för den färska diamantbollenvinnaren så gjorde Sam Kerr tre mål framåt. Vid två av dem fick australiskan tomt mål efter fina framspelningar från comebackande Fran Kirby.

Magda Eriksson och Jonna Andersson spelade för övrigt hela matchen. Och Kerr är uppe på sex mål, vilket gör henne till trea i skytteligan bakom Arsenals nederländska duo Vivianne Miedema (tio) och Jill Roord (sju).

I Liverpool vann Göteborgs blivande Champions Leaguemotståndare Manchester City med 3–0 mot ett brandskattat Everton.

Jag har sett Everton ett par gånger tidigare den här säsongen, och imponerats av deras målvakt Alexandra MacIver. Hon är 22 år och känns som en framtida engelsk landslagsmålvakt. I City står huvudkonkurrenten om målvaktsplatsen i landslaget, den ett år yngre Ellie Roebuck. Vad jag sett tycker jag bättre om MacIver. Men just nu går nog Roebuck före.

I dag höll Roebuck nollan, medan MacIver släppte in tre nickmål. För City innebar segern att man bröt en svit på tre raka bortamatcher i ligan utan vinst.

Jag kollade förstås City lite extra med tanke på att de skall möta Göteborg de kommande två veckorna. Manchesterlaget spelar 4–1–4–1. Kollar man deras trupp sticker ytterbackarna ut. Där finns nämligen alla de tre ytterbackar som ingick i Englands VM-trupp i fjol; Lucy Bronze, Demi Stokes och Alex Greenwood.

Trots att man alltså har en väldigt bra besättning på ytterbacksplats noterade jag att man inte skjuter upp sina ytterbackar så högt som man kunde förvänta. Framför allt tycker jag att Bronze verkar lite låst. I Lyon hade hon i princip obegränsad möjlighet att kliva framåt.

Jag kan även tycka att City, trots stor överlägsenhet, hade svårt att komma till målchanser. Där har Göteborg ett litet hopp. Ett annat hopp för Göteborg skulle kunna vara att City har släppt in rätt många mål i höst. Men efter sju raka matcher utan hållen nolla har man nu hållit tätt i tre av de fem senaste. Och det kändes rätt stabilt i dag.

Något Göteborg bör se upp med är Caroline Weir:s vänsterfot. I dag kom alla tre assisten från den – ett på hörna och två på inlägg från vänsterkanten.

City spelade så här: Roebuck – Bronze, Steph Houghton, Gemma Bonner (Greenwood, 65), Stokes – Keira Walsh – Rose Lavelle (Chloe Kelly, 46), Jill Scott, Caroline Weir (Sam Mewis, 65), Janine Beckie (Lauren Hemp, 71) – Ellen White (Georgia Stanway, 76).

Efter att ha sett både Göteborg och Manchester City de senaste dagarna står jag fast vid att det vore en extremskräll om de svenska mästarinnorna klarar sig vidare. Det normala är tyvärr att dubbelmötet redan i praktiken är avgjort efter onsdagens match i Göteborg.