Sverige vann den sista tävlingsmatchen för året med hela 7–0. Det var vår största seger i en tävlingsmatch sedan 2010, då vi slog Azerbajdzjan med 17–0. Och det var Slovakiens största förlust sedan maj 2014, då man föll med 9–1 mot Tyskland.
Den statistiken räcker för att förstå att Sverige gjorde en riktigt bra match. Efter 25 trevande minuter i inledningen lossnade det rejält, och effektiva Sverige gjorde mål på tre av sina fyra första målchanser.
Resten var defilering. Nästan 10000 åskådare verkade må bra på läktarna, och spelarna hade kul på planen. Allra roligast hade Kosovare Asllani som hade ett finger (eller en tå) med i spelet i alla de sex första målen. Hon fick förstås en femma i betyg – världsklass.
Men många spelare gjorde väldigt positiva insatser. Senast ifrågasatte jag trion Nathalie Björn, Julia Zigiotti Olme och Stina Blackstenius. Den här gången fick alla klara treor i betyg – de var alltså bra allihop.
Jag pratade med några av spelarna efteråt, bland annat bytte jag några ord med formstarka Loreta Kullashi, som återigen gjorde ett piggt inhopp. Jag återkommer med redovisning av de intervjuerna.
Dock noterar jag redan nu att Madelen Janogy klev av med en vadskada, och att hon såg bekymrad ut efteråt, även om hon inte vågade sig på en analys. Redan på lördag är det en väldigt viktig damallsvensk match i kampen om andraplatsen mellan Piteå och Göteborg. Det finns ett stort frågetecken för om Janogy kan spela den matchen.
I övrigt i EM-kvalet noteras återigen rakt igenom favoritsegrare. Det här att alla blåbärsnationer har släppts in i kvalet gör att det blir allt fler ojämna matcher. I dag vann exempelvis Norge med hela 13–0 borta mot Färöarna.
En annan intressant notering är att Tyskland startade sin match mot Grekland i dag med bara en utpräglad back i startelvan, Johanna Elsig. I övrigt hade de bland annat satt upp hela EM-kvalets skytteligaledare Klara Bühl som vänsterback och centrala mittfältaren Melanie Leupolz som högerback. Bredvid Elsig i mittförsvaret spelade innermittfältaren Lena Oberdorf. Framför sig hade den här offensiva backlinjen ytterligare sex offensiva spelare.
Det räckte till 5–0-seger i Thessaloniki. Tisdagens på förhand kanske mest intressanta match i EM-kvalet var den andra i Tysklands grupp – Irland–Ukraina. När jag tippade grupperna trodde jag på jämn kamp om andraplatsen i grupp I mellan de båda lagen. Jag trodde dock att irländskorna skulle dra längsta strået. Det gjorde de också i dag. Inför 5328 åskådare vann Irland hemmamötet med 3–2 och har därmed fördel mot Ukraina i kampen om en playoffplats.
Vårt F18-landslag var ju redan klart för elite round i EM-kvalet inför dagens avslutande gruppmatch mot Belgien. Den slutade med 1–0-förlust, och tyvärr är det nu flera år sedan vi hade ett ungdomslandslag som kändes riktigt vasst.
Slutligen till Afrika, där semifinalerna i OS-kvalet spelas mellan Zambia–Kenya och Elfenbenskusten–Kamerun. Semifinalen mellan Zambia och Kenya hade jag knappast gissat ens om jag fått tio försök. Med både Nigeria och Sydafrika ute ur leken är Kamerun nu stora favoriter att ta Afrikas OS-plats.
En blogg om internationell damfotboll 
Kanske värt att notera att Linda Sällström gjorde fyra mål när Finland slog Albanien 8-1 och därmed blev mesta målskytt med 43 mål på 99 landskamper. Hon tog första platsen av Laura Österberg Kalmari som gjorde 41 mål på 130 landskamper.
Kul att Blackstenius gjorde två mål. Kul att se Rolfö – Blackstenius – Jakobsson igen. Synd att Janogy inte lyckades riktigt i denna matchen men hon och Kullashi är riktigt bra spelare. Skall Peter G spela med Sembrant Ericsson nu i försvaret ? Skötte sig ju mycket bra. Tycker iofs att Jonna A ofta passar tillbaka istället för att gå framåt. Ser fram mot matcher mot Island.
Håller med om Andersson bakåtpassningar = säkerhetspassningar. Lite konstigt och synd eftersom hon då och då visar att hon både har speed och bra inlägg när hon tar korridoren framåt.
Riktigt bra match av Sverige, som jag dock inte såg. Färöarna verkar ha blivit rejält mycket sämre sedan Sverige mötte laget i kvalet till VM 2015. I det kvalet tog Färöarna två poäng och gjorde även några mål. Sverige var inte i närheten av att vinna med så stora siffror. 0:13 är ju bara pinsamt.
Norge verkar klara sig rätt bra utan Hegerbergarna – och mål blir det också, även om det var svagt motstånd.
Du menar att slå Färöarna betyder att man klarar sig bra?
Under 2019 har Norge förlorat knappt mot Frankrike, blivit mosade av England, fått oavgjort mot Australien, och vunnit några matcher mot svagt motstånd. Det tror jag inte de är nöjda med.
Ja du ”masse” – för det första skrev jag inte att de var nöjda (när är de flesta landslag det?). För det andra skrev jag inte bara om matchen mot Färöarna. För det tredje skrev jag att de verkar klara sig ”rätt bra” – alltså inte strålande eller utmärkt. För det fjärde uteslöt jag inte att det skulle kunna gå ännu bättre med ”Hegerbergarna” (särskilt Ada förstås), men samtidigt är det ingen självklarhet att primadonnan, som mumlar otydligt om varför hon vägrar spela i landslaget, omedelbart skulle göra laget betydligt bättre.
Så till några tillägg: Under VM vann Norge tre matcher och förlorade två – med uddamål mot en av guldfavoriterna (Frankrike) och klart mot en något mindre guldfavorit (England). Ja, de förlorade siffermässigt klart mot England, men spelmässigt blev de knappast ”mosade” som du skriver. Norges VM-facit tycker jag är ”rätt bra”.
Efter VM har Norge spelat fyra matcher, varav tre kvalmatcher borta, och vunnit alla. I en vänskapsmatch vann de med uddamål mot England, men de ”mosade” dem ju inte förstås. Den sammanlagda målskillnaden i dessa fyra matcher är plus 24 (27-3) till Norge. Hur lätt eller svårt det är att vinna mot på pappret sämre lag kan diskuteras. Vi kan ju jämföra med Sverige. De resultaten för Norge tycker jag är ”rätt bra”.
Sammantaget har Norge under 2019 spelat 12 matcher, inklusive Algarve, VM, kval och en vänskapsmatch, och vunnit 10 av dessa med den sammanlagda målskillnaden plus 30 (42-12) och målsnitt 3,5 mot 1. Det tycker jag är ”rätt bra”. Om vi för skojs skull plockar bort säg tio mål mot Färöarna blir målsnittet 2,7. Det tycker jag, givet varierat motstånd, också är ”rätt bra”.
Din kommentar var kommentar nummer 10 000 totalt på den här bloggen. En liten milstolpe.
”Din kommentar var kommentar nummer 10 000 totalt på den här bloggen. En liten milstolpe.”—————————————-snart är du ikapp systrarna Kardashian Rydén..lol
Milstolpe skulle vara om de 10.000 kommentarer har gjort en liten nytta för svensk damfotboll i allmänhet och landslagets i synnerhet..
Formen är aldrig viktigare än innehållet likaså som antalet ”något” kan ersätta budskapet för detsamma.
Sedan reducerar du oss som kommenterar på ditt blogg som konsumenter. Utöver detta verkar du inte vara intresserad för något annat. Ex att granska svensk damfotboll, som en kritisk journalist borde göra. Finns det sådana journalister överhuvudtaget i detta land? Då talar jag inte bara fotboll..
Vilken tajming – hahaha 😀 Nu går bloggen mot 100 000, väl?!
Hej Observer!
Intressant att du skriver mitt namn inom citationstecken. Lite härskarteknik!
Åter till fotbollen. Under 2019 har Norge spelat 3 tävlingsmatcher mot kvalificerat motstånd. De blev mosade av England (0-3 utan att skapa något vettigt), dominerande av Frankrike (bara 1-2 men bitvis helt utspelade), och 1-1 mot Australien (där de vunnit med en bättre forward.) Att de gjort 20 mål mot Vitryssland och Färöarna är helt ointressant.
Det som inte framgår av statistiken är de strukturella problemen; de har en tunn trupp, och ingen bra striker. Så om de är intresserade av att vinna de betydelsefulla matcherna är saknaden av systrarna Hegerberg förödande.
Fast tycker du verkligen att man saknar Andrine Hegerberg? Personligen tycker jag att trion Ingrid Syrstad Engen, Vilde Bøe Risa och Frida Leonhardsen Maanum är flera klasser bättre än storasyster Hegerberg. Hon har verkligen inget imponerande facit de senaste tre åren.
Jag tycker för tillfället att Caroline Graham Hansen är Norges landslags klart bästa spelare. Är väldigt tveksam på om någon av Hegerbergarna verkligen kan slå henne där?
Hej ”masse”! Intressant att du inte skriver hela min signatur. Lite härskarteknik! Jag skriver oftast signaturer inom citationstecken. Det är få som skriver sitt egennamn och börjar med liten bokstav – som masse. Står det så i folkbokföringen, på ditt körkort och i ditt pass? Apropå detta kommer jag bara på en person som skriver sitt (antagna) både för- och efternamn med små bokstäver, nämligen den feministiska författaren bell hooks.
Åter till fotbollen. Om det är som du skriver att Norge har en ”tunn trupp” och saknar en ”bra striker” talar naturligtvis ännu mer för att deras facit 2019 med tio av tolv matcher vunna att de klarar sig ”rätt bra”. Aha – det var där skon klämde – du vill se ”Hergerbergarna” i landslaget. Det valet verkar inte finnas just nu och de klarar sig ju bevisligen ”rätt bra” utan dem. Jag säger inte att statistik är allt, men den ger ändå en skaplig indikation på läget, resultat och prestationer över tid. Alldeles tillräckligt för att med trovärdighet hävda att Norge klarar sig ”rätt bra”. Att däremot välja ut vissa fakta och krydda dem med egna värderingar för att argumentera i egen sak är föga imponerande. Det är inte ”rätt bra” – tvärtom ”rätt dåligt” (Obs citationstecknen).
Hej ”The Observer”! Vi säger väl att du skriver mitt namn utan citationstecken, så skriver jag ditt med. win-win!
Johan: jag tror definitivt att Andrine hade varit en förstärkning. Hon hade knappast konkurrerat ut de tre klasspelarna du nämner, men den hon petat hade troligen varit Therese Åsland.
E: vem som är bäst av Graham och Hegerberg kan kanske kvitta? De hade både fått starta (personligen håller jag Engen som Norges bästa spelare).
Om Norge hade kunnat ställa upp med Hegerberg-Risa-Engen bakom Graham-Hegerberg-Reiten (plus Maanum och Saevik) hade de varit ett legitimt topp-5 lag.
Hej igen ”masse”! Antingen har du inte förstått eller så vill du inte förstå. Jag noterar att du undvek att svara på om din signatur finns i folkbokföring, körkort och pass. Jag tror inte heller att dina föräldrar döpte dig till ”masse”, varken med stor eller liten bokstav, snarare Mats eller liknande. ”masse” kan betyda lite vad som helst. Drar du dig ner mot ostkusten och Småland där de talar på e kan det betyda en ”masse dumheter”. Så nej ”masse” jag fortsätter nog att skriva som nu. Lite språkhygien skadar inte i dessa tider – det är självklart att The Observer är en signatur, så där är, till skillnad från ”masse”, citationstecken helt överflödigt. Du kanske istället skulle göra en ansträngning och stava med stor bokstav – än är du inte bell hooks. Annars och nästa gång hoppas jag åter skriva om damfotboll…….
Ojdå – svenska landslaget vräker in mål! Om man ser det så, var Slovakien genomusla än Lettand. Men Sverige gjorde ju en betydligt bättre match än då, i alla fall från första målet och framåt. Som vanligt viktigt att anfallare får göra mål. Ja, det finns ingen i landslaget som har Asllanis teknik och spelförståelse. Fingrarna var det lite si och så med, men fötterna och tanken var det inget fel på. Det som fattades saknades inte (typ Fischer och Seger). Glas hade inte en av sina bättre dagar och Andersson får gärna gör fler offensiva framstötar. Tråkigt med Janogy, men det hade väl varit värre om PIF fajtats om SM-guldet.
Om man bara tittar på resultatet var Slovakien sämre än Lettland. Jag står ändå fast vid att Lettland är ett genomuselt fotbollslag, medan Slovakien är rätt okej.
Lettland sparkade boll, helt utan ambition att skapa något. Deras enda hopp var att bollen skulle studsa rätt i samband med någon lång chansboll. Och den taktiken lyckades ju så bra att de tog ledningen och hade kryss i paus. Min gissning är att knappt någon av de lettiska spelarna skulle ha chans på speltid i damallsvenskan.
Slovakien däremot är ett fotbollslag. Deras första 25 minuter på Gamla Ullevi var utmärkta. De spelade ett tajt och fint försvarsspel, och låste så långt Sverige från att spela in centralt. Dessutom hade de ett passningsspel. Så långt hade de dessutom övertag båda vad gäller avslut och hörnor.
Men när deras målvakt först boxade in Asllanis hörna i eget mål och Sverige sedan även gjorde mål på sina två nästföljande anfall rasade slovakiskorna ihop. Deras taktik visade sig vara lite för offensiv. Jag sa för övrigt till min bänkgranne redan tidigt att Slovakien klev oväntat högt i sin press, och att det borde kunna passa Sverige bra.
Tittar du på det slovakiska laget hade de en ordinarie Frauen-Bundesligaspelare som inhoppare. Det finns alltså en hel del klass i Slovakiens lag.
Utöver det nämnda skulle jag nog säga att medan Lettland mötte ett svagt Sverige så hade Slovakien oturen att ställas mot ett väldigt starkt svenskt lag.
Du brukar ju i svar ibland skriva att fotboll handlar om att vinna matcher och göra mål. Det gjorde Sverige mot Slovakien och med besked. Resultatet kan inte förnekas och att släppa in sju mål är genomuselt, för att använda sitt språkbruk. Alltså var Slovakien i just denna match mer (om det nu är möjligt) genomusla (återigen med ditt språkbruk) än Lettland som både höll siffrorna nere och lyckades göra mål på Sverige, vilket Slovakien som du nu hissar jämfört med Lettland inte lyckades med. Men jag har inga problem med att olika lag kan vara genomusla på flera sätt – resultatmässigt och spelmässigt.
Du skriver då och då att ett lag måste, förutom bra spelare, också ha en fungerande taktik. Av vad du skriver om Lettland hade de det. Av vad du skriver om Slovakien hade de inte det (eller så lyckades de inte genomföra och fullfölja den), genom att bland annat gå så högt med laget att de troligen skulle bli ”straffade” förr eller senare. Slovakiens taktikmissar bidrog till tre snabba svenska mål och sedan ”rasade” de ju ihop. Det tyder inte på någon framgångsrik taktik. Kanske till och med mer genomusel än Lettlands. Kanske hade det dessutom varit en mer lyckosam taktik att göra som Lettland, att ligga lågt och spela ”chansbollar” uppåt i planen. De hade ju trots allt enligt dig ”en hel del klass” i laget att förlita sig på.
Vad vet du om Lettlands ”ambition”? Antagligen ingenting mer än vad du tror och tycker. När du dessutom nedvärderar dem genom att skriva att ”Slovakien är däremot ett fotbollslag” säger du att Lettland inte är det. Så vad är de då? De som lyckades hålla ner siffrorna mot Sverige och dessutom göra mål på dem. Din nedvärderande beskrivning är ytterst respektlös och det finns ett passande ord: Skäms!
Det där med EN spelare från tyska ligan var ett riktigt halmstrå att gripa efter – ”En fluga gör ingen sommar” och en spelare gör inget lag och framför allt så var det väl genomuselt av lagledningen att inte spela den spelaren om det nu skulle göra skillnad. Men jag gissar att du menar att resten av laget skulle vara minst lika bra eller bättre än den inhoppande spelaren från tyska ligan, vilket skulle innebära att det fanns ”en hel del klass”. Det skulle i förlängningen också innebära att åtminstone startelvan skulle kunna ingå i startelvor i Tysklands förstaliga. Märkligt nog syntes inte det, varken offensivt eller i ett stundtals rätt naivt försvarsspel.
…..och just det – varför får inte någon av de andra målvakterna chansen i en match som denna?
Bra fråga. PG tog inte chansen att spela in nya spelare i landslaget.
Jag tycker fortsatt att de bästa spelarna skall spela i tävlingsmatcher. Och det var väl ändå ingen som förväntade sig att det skulle bli en så överlägsen seger?
Hur många matcher på ett år spelar landslaget som inte är tävlingsmatcher? Hur ska andra målvakter än Lindahl få god internationell erfarenhet i A-landslagssammanhang om de inte får stå? Nej, kanske inte ens du förväntade dig att det skulle bli en överlägsen seger och att Sverige skulle vräka in mål, men om det nu var så att Slovakien ”rasade ihop” (som du skriver) efter 3-0 – varför inte då låta någon annan än Lindahl stå? För det var väl ingen som förväntade sig att Slovakien skulle varken hämta upp det underläget eller ens göra mål?
Tvåårsplan för United. https://www.eskilstunaunited.se/post/matilda-plan-skriver-nytt-2-%C3%A5rsavtal
I matchen mot Ungern framgick ganska tydligt att Glas hade större mandat (än Andersson) att vara offensiv. Låg 20-25m högre upp i utgångsposition medans Andersson centrerade när bollen var på högerkanten, och bildade stundtals 3-backslinje med Eriksson och Sembrant när Glas tryckte upp.
I matchen mot Slovakien var ju Andersson mer aktiv i offensiven än Glas…
Jag tror att båda kanterna i grunden har samma mandat att gå framåt, men att motståndarnas taktiska upplägg påverkar.
Ungern har sin bästa spelare på högerkanten (Zsanett Jakabfi). Då blir det naturligt att Jonna Andersson inte vågar kliva lika högt. Slovakien däremot lämnade ganska stora ytor på sin högerkant, vilket öppnade för Andersson.
Sverige var bra, men ord som världsklass är väl ändå att ta i om man tänker på hur svagt motstånd Sverige mötte?
Världsklass betyder olika saker för olika personer. Jag är nog lite mer frikostig med att kalla saker för världsklass än många andra.
Jag ser det så här: Sverige är rankat femma i världen. När ett av världens fem bästa lag gör fler mål än de gjort på nio år, och en spelare är inblandad i sex av målen, tycker jag att det är helt legitimt att prata om världsklass.
Ja, i rubriken skrev du ju dessutom om världsklass för Asllani, inte hela laget. Kanske fler kan hålla med om att Asllanis prestation var världsklass, men att det inte gällde hela laget?