Supersöndagen slutade med svenskt guldjubel i London. För andra gången den här säsongen fick Magdalena Eriksson lyfta en trofé.
Tidigare under söndagen hade Bayern München tagit ett stort steg mot sitt tredje ligaguld. Laget vann 2015 och 2016, men har sedan dess fått se sig besegrade av Wolfsburg varje säsong.
I dagens tyska toppmöte startade fyra svenska spelare. I Bayern var högerförsvaret svenskt i form av Amanda Ilestedt och Hanna Glas. De ställdes mot Wolfsburgs vänsterytter Fridolina Rolfö. För Wolfsburg startade även Rebecka Blomqvist, hon spelade dock huvudsakligen på motsatt kant.
Det var rätt trevande fram tills Bayern tog ledningen i minut 34. Sydney Lohmann slog till direkt på en andraboll efter en inläggsfrispark. Skottet gick in under Wolfsburgsmålvakten Almuth Schult.
Den senare gjorde för övrigt sin blott andra ligamatch efter sin mammaledighet. Schult missade hela förra säsongen eftersom hon blev mamma till tvillingar. Under den här säsongen har hon jobbat sig tillbaka sakta men säkert. Noterbart är att Schult är den enda mamman i årets upplaga av Frauen-Bundesliga. Jämförelsevis finns det betydligt fler i damallsvenskan.
Strax efter Bayerns ledningsmål borde nog Lineth Beerensteyn haft straff när Blomqvist var nere i högerbacksposition och satte en rätt klumpig tackling. Wolfsburg kom dock undan där.
Och i 81:a minuten fick dagens toppmatch riktig nerv. Då var både Blomqvist och Rolfö utbytta. Däremot var Ewa Pajor kvar på planen. Det var också polskan som nickade in kvitteringen. Fler mål blev det dock inte.
Därmed har Bayern alltså ett riktigt fint guldläge inför det två avslutande omgångarna. Man leder med en marginal på två poäng och 20 mål. Således lär det räcka med fyra poäng på de två sista omgångarna för Münchenlaget.
I England föll avgörandet relativt snabbt. Redan i andra minuten gjorde Melanie Leupolz 1–0 för Chelsea och förstörde spänningen i avslutningsomgången. Fran Kirby fyllde sedan på med två mål och Sam Kerr och Erin Cuthbert med varsitt. Chelsea vann med 5–0 mot Reading och tog därmed sitt femte ligaguld efter 2015, 2017, 2018 och 2020.
Vi har ju tre svenska spelare i guldlaget. De har bidragit på följande sätt:
Magdalena Eriksson, 20 matcher, 1715 spelminuter, 1 mål
Jonna Andersson, 19 matcher, 1567 spelminuter, 0 mål
Zecira Musovic, 2 matcher, 180 spelminuter, 0 insläppta mål
För andra gången den här säsongen skickar vi ett grattis till Chelsea. Laget har ju tidigare vunnit ligacupen. Och det kan bli två titlar till. På söndag spelar laget final i Champions League. Dessutom är man ett av de 16 lag som är kvar i FA-cupen.
I damallsvenskan har vi bara kommit knappt fyra omgångar in i säsongen. I dag spelades tre matcher mellan helröda och helvita lag. Det slutade med oavgjort, fyra poäng till respektive färg.
I dagens första match var det röda Piteå som vann med 1–0 mot vita Växjö. Det var också ett möte mellan de två lag som låg längst ner i tabellen inför omgången. Piteås seger innebär att laget petar ner Växjö på nedflyttningsplatsen.
Sett till matchbilden var det knappast logiskt med hemmaseger. Efter en relativt jämn inledning var det gästerna som dominerade helt. Det slutade med att Växjö vann avsluten med 10–2 och avsluten mot mål med 7–1.
Men Växjö har kvar sin oförmåga att göra mål. På de fyra inledande omgångarna har man bara lyckats göra ett mål – en straff mot AIK. Känslan är att Växjö är för stabilt för att åka ur, och att det förr eller senare kommer att lossna även framåt. Man skapar ju chanser.
På seneftermiddagen spelades det två matcher till mellan vita och röda lag. Jag började att kolla mest på vita Rosengård mot röda Djurgården. Det var dock avgjort ganska tidigt. Rosengård imponerade och hade 2–0 redan efter tolv minuter.
Även om alla lagets tre mål i 3–0-segern kom i samband med fasta situationer tycker jag att de har ett mycket bättre spel i år. Det kännetecknas inte längre av bolltrampande och sidledspassningar. Tvärtom sökte exempelvis Caroline Seger hela tiden efter att hitta in på ytan mellan Djurgårdens backlinje och mittfält. Kul att se. Och framför allt väldigt lovande för FC Rosengård, som fått en kanonstart på serien.
I dag hade de även lite flyt. Efter att Sanne Troelsgaard från nära håll tryckt in 1–0-målet efter hörna så fick man 2–0 på ett självmål. Pigga Jelena Cankovic slog en frispark i ribban och var på väg ut i planen igen. Serbiskan hade dock sådan tur att bollen träffade Djurgårdens målvakt Kelsey Daugherty i huvudet, och gick trots allt i mål.
Eftersom matchen i Malmö tidigt kändes avgjord flyttade jag istället fokus till dagens tredje möte mellan vitt och rött. Vita Eskilstuna tog ledningen redan i sjätte minuten när ett avslut från Fanny Andersson tycktes såg ut att gå via näsan på Loreta Kullashi och in i mål.
Sedan var det på många sätt Kif Örebro mot Emma Holmgren. Det såg ut som att en storspelande Holmgren skulle fixa alla tre poängen till sitt vita lag. Men fyra sekunder in på övertiden lyckades det röda hemmalaget kvittera.
Om det var Berglind Ros Agustdottir eller Jenna Hellstrom som var sist på bollen var svårt att se. Däremot var det tydligt att Hellstrom var den som jublade mest. Inte så konstigt med tanke på att hon hade haft nästan alla Örebros chanser i matchen.
Sett till matchen var det helt i sin ordning att det blev delad pott mellan rött och vitt i Örebro.
I tabellen är det Rosengård i topp med maximala tolv poäng. Två bakom finns Kristianstad och fem bakom trean Häcken. Linköping ligger fyra med sex poäng, men en match mindre spelad. LFC kan alltså klättra upp på tredjeplatsen vid seger mot Piteå på torsdag.
Lite oväntat finns nykomlingen AIK på femte plats med fem poäng, samma som sexan Eskilstuna. Bakom dem finns fem lag med tre eller fyra poäng. Och allra längst ner i botten ligger Växjö DFF med bara en poäng.
Noterbart här är att just Växjö även låg sist i damallsvenskan efter fyra omgångar i fjol. Då hade man en poäng och målskillnaden 1–10. I år har man en poäng och målskillnaden 1–5. Då som nu hade man gjort målet på straff.
I fjol klarade Växjö till slut av att klättra ända upp på den övre tabellhalvan. Blir det en repris i år?
Noterbart också att nykomlingen IK Uppsala Fotboll låg femma i fjol efter fyra omgångar. De hade redan samlat sju poäng. Men som bekant rasade Uppsala efter den fina starten.
Fixar AIK att undvika en repris av Uppsalas säsong?
Det om damallsvenskan. Slutligen några ord om gårdagens final i amerikanska NWSL Challenge cup. Det var en match som slutade 1–1 efter mål av Christine Sinclair och Carli Lloyd. Det skulle ha kunnat vara 2001, men det är 2021 och veteranerna visar att gammal är äldst.
Portland Thorns vann sedan cupfinalen efter straffläggning. Det innebär att fjolårets Göteborgsspelare Natalie Kuikka kan skriva in ytterligare en titel i meritförteckningen.
I fjol blev det ingen ordinarie NWSL-säsong. Men i år skall det även bli ligaspel. Avspark är planerad till nu på lördag, och öppningsmatch är Racing Louisville (Freja Olofssons lag) mot Kansas City.
Noterbart är att de senaste årens suveräner North Carolina Courage har missat finalen i båda upplagorna av NWSL Challenge cup. Tar Courage revansch när det blir riktig säsong?
En blogg om internationell damfotboll 
Jag tittade på merparten av mötet mellan Örebro och Eskilstuna, och kände igen en del från gårdagens stockholmsderby. Eskilstuna borde ha avgjort på någon av sina chanser i andra, men det saknades en del.
Båda lagen känns väldigt svajiga. I sina bästa stunder kan de spela jättebra, men de har också väldigt djupa dalar. Enkla misstag och märkliga beslut från nästan alla spelare.
Flera gånger tyckte jag mig se tre, fyra bra aktioner i rad och sedan ett riktigt sänke. Det var som när man multiplicerar med noll. Oavsett vilka andra siffror som är med, så blir resultatet noll.
Några inlägg som verkar ha slagits helt på chans, tio meter från närmaste medspelare, spelare som sumpade enkla bredsidespassningar och det som brukar kallas juniormisstag. Det mesta visserligen i slutet på matchen av trötta spelare, men ändå.
Symptomatiskt för matchen var hur Örebro transporterade upp bollen till kvitteringen. Ingen press från Eskilstuna, på mittplan rann en hemmaspelare rätt förbi två motståndare, inget samspel i försvaret och ja, ganska dåligt.
Man kan nog redan stämpla in förnamnet ”Emma” i hederspriset som Årets målvakt. Alltså Emma Holmgren i Eskilstuna!
Skrev långt innan seriestarten att Holmgren kommer att få mycket att göra den här säsongen. Jag hade fel! Hon kommer att få enormt mycket att göra!
Förvisso ska en målvakt rädda en del skott men Holmgren har redan räddat över tio ”givna” mål.
Många med fantastiska räddningar!
Och viktigt för Eskilstuna där spelet hackar liksom i fjol. Flera hängande huvuden och det återstår hela 18 matcher!
Läste i lokalblaskan Kuriren att Sonia Okobi var seriens överlägset bästa och mest effektiva dribbler 2020. Enligt statistiken var nigerianskan rankad trea bland samtliga högermittfältare. Gjorde dessutom fem mål.
Varför är inte en sådan teknisk och kreativ spelare med på plan? Hennes opererade högerfot ska dessutom vara tiptop!
Siar att cupfinalen på torsdag mot Häcken kommer att bli ojämn – om inte Holmgren gör sitt livs match – igen.
Ett lustigt sammanträffande i ord när du skriver ”Tar Courage revansch…” North Carolina kallas The Tar Heel State och ”tar heels” syftar också på idrottare från delstaten, närmare bestämt från North Carolina University. Där finns Tar Heels Soccer Club, som dock inte ska förväxlas med North Carolina Courage. Slut från Avd. För Oväsentlig Information.
Kan det vara så att Okobi sitter i frysen pga att hon kritiserat tränare Karlsson i lokalpressen? Jag läste nåt om det på sociala medier.
Annars konkurrerar hon väl med Oscarsson, vilken inte är självskriven i min startelva. Om nu inte Okobi har raserat fullständigt under skadeperioden.
Några tidiga byten i matchen igår. Sparar dom spelarna till finalen på torsdag? Offrar man poäng i serien mot att ha ett piggt lag på torsdag? Eller var man så säkra på 3p igår?
Är tränaren och klubben så sugna på en titel som i förlängningen inte betyder så mycket? Och det kan vara ödesdigert att tappa poäng i kampen om en eventuell plats till CL-kval.(1-3 i serien) Där kan varenda poäng vara viktig till slut. Och i CL finns ju dom ”stora” pengarna.
Funderar lite över Östlund’s övergång till Eskilstuna.
Från att vara tongivande till att inte starta matcher.
Rätt eller fel?
I övrigt så ser ju Rosengård riktigt bra ut och Häcken svajar lite.
Årets upplaga känns öppen. Spännande!!
Kritik var det väl ändå inte. Mer en fråga om varför hon inte fick möjligheten att spela på innermittfältet tillsammans med landslagskollegan Ayinde. Men kanske tränaren tog det som kritik och nu får ju inte Okobi spela alls.
Lite märkligt trots allt; de var givna att spela tillsammans i VM. Men inte i ett bottenlag som Eskilstuna.
Vad såg Nigerias rutinerade coacher Petersson/Dennerby..?
Det spel som Eskilstuna visar upp så känns det inte som något framtidslag precis för Östlund. Sedan tränare Karlsson tog över har de flesta spelare blivit sämre.
Ps. Enligt folket på stan i Etuna, som har lite koll, är Okobi i fin form.
Om jag minns rätt så fick Ayinde och Okobi större förtroende i Eskilstuna efter VM 2019. Eskilstuna började ju säsongen 2019 uruselt. Men efter VM så blev det bättre snurr. Och det med nigerianskorna, som varit bra i VM, i centrala roller. Men det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess..tydligen.
Men som du skriver så är utvecklingskurvorna på några spelare inte så positiv. Kanske även gäller dessa två!? Men det får vi inte nåt svar på om dom inte spelar.
Vad händer när transferfönstret öppnar? Många tror att Häcken och Rosengård kan få problem efter sommaren. Men skulle Eskilstuna tappa några startspelare så kommer det att skapa ganska stora problem.
Rätt angående 2019. Kollade upp.
Etuna före VM: 7 1-2-4 2-7 5 p
Etuna efter VM: 15 10-3-2 32-12 33 p
Why do you hate the best player in the league, Jelena Čanković?
What do you mean?
She is mentioned once in the text and described as alert in a positive way.
Ja Emma verkar få en hel del att göra, för så imponerad är jag inte sv Eskilstuna. Målvakter är viktiga – AIK hade aldrig klarat sig till Damallsvenskan utan Majasaari (res. för felstavning) och hon kan bli nog så viktig framöver för dem.
En sak som känns uppenbar redan i Damallsvenskan är att den generella offensiva kvalitén i lagen har tappat rejält från fjolåret, vi har redan flera matcher där lag ‘försvarat’ sig till både oavgjort och i flera fall vinster. Kanske är inte AIK:s tokdefensiva upplägg så dumt ändå om man tänker på att LFC är det enda lag som lyckats slå dom så här långt in i serien. Det kan förstås handla om att många lag haft en stor spelaromsättning men samtidigt brukar det ju vara så varje säsong så det känns inte som något som kan förklara detta fullt ut.
Svårt att inte imponeras över Chelsea som måste ha en av de bästa startelvorna som setts inom damfotbollen någonsin. Världsklass på i princip varje position och med två av världens bästa anfallare i Kerr och Harder. När man ser kvalitén på de bästa spelarna i WSL så är det uppenbart att vår Damallsvenska nu snabbt blir ifrånsprungen och när bredden så småningom blir bättre även i Italien, Spanien och Frankrike så kommer våra klubbar inklusive Rosengård få enormt svårt att hävda sig internationellt.
England och Spanien är ju proffsligor, jag vet inte om fler länder har det?
I dag får vi ett bevis för hur styvmoderligt damfotboll behandlas i Sverige. Cupfinalen Häcken-Eskilstuna spelas alltså SAMTIDIGT som allsvenska matcherna Vittsjö-AIK och Linköping-Piteå. Cupfinalen borde ju vara en stor grej, som ligger på en egen dag då inga allsvenska matcher spelas och kan konkurrera om publiken (tv-publiken nu under pandemin). Herrarnas cupfinal får naturligtvis en helt egen dag, utan allsvenska matcher samtidigt.
Cupen har ju oavsett kön alltid varit en misshandlad företeelse, men jag håller med.
Personligen drömmer jag om en ren kopia av FA-cupen, men inser att tränarna är för glada i att spela tävlingsmatch tidigt på säsongen för att det ska ändras i det närmsta.
Men tänk det här upplägget:
– Startar i mars-april
– 128 lag (7 omgångar)
– Helt fri lottning (lag i div III kan få ta emot Sv. mästarna)
– Final ungefär samtidigt som allsvenskan avgörs. Dubbeln på riktigt!
– Finalen på nationalarenan (drömmen om att åka till Wembley)
En cup att stilla bedja om.
I dagens final blir det ju intressant att se om Häcken har kommit i form igen efter två poängtapp, samt var Eskilstuna kommer att ställa sin buss eller vilken fordonsflotta de väljer.
Bra idéer, men final i november (el. liknande) håller jag inte med om. Jag tycker slutet på maj är bra cupfinaldatum. Varför inte kopiera bandyn och köra damfinal kl. 13.00 och herrfinal kl. 16.00?
Fick verkligen äta upp min kommentar om svaga offensiva förmågor i Damallsvenskan under dagens matcher. 11 mål fördelat över 2 matcher är ju helt enormt och i matchen i Linköping får väl 6 av 7 mål sägas vara riktigt fina prestationer medan det 7 och sista var en prestation av en rejäl kastvind och en målvakt som inte va helt alert i just det läget.
Även om Piteå-tränaren menade att hans lags första halvlek skulle skyllas på covid19, lite märkligt att de blev piggare efter första 45 i såna fall, så tyckte i alla fall jag det var förvånansvärt bra tempo med tanke på att båda lagen har ett tätt spelschema.
För hemmalaget så får man förstås ta med sig första 35-40 minuterna som måste va bland det bästa jag sett någon upplaga av LFC prestera, jag tycker alltså snarare det var LFC som va bra då än att Piteå skulle varit dåliga och deras målvakt hade inget att göra på något av de 4 målen.
Samtidigt så måste man som hemmasupporter vara kritisk till hur andra halvlek genomfördes för även om det såg ok ut fram tills att Kanu blev ‘bestulen’ på en straff och Piteå reducerade till 2-4 strax efter så va helhetsintrycket inte jättebra. Man tappade också märkbart i kvalité när Maanum och Fischer fick byta av ‘säkerhetsskäl’, något som kanske inte är oväntat men likväl bekymmersamt när två stentuffa matcher väntar.