BK Häcken FF vann svenska cupen och försvarade därmed den titel som Kopparbergs Göteborg FC vann 2019.
Vissa frågar sig kanske här om Häcken verkligen kan försvara Göteborgs titel? I det här fallet är det ganska solklart att så är fallet. Det var ju faktiskt till och med så att Kopparbergs Göteborg FC har en del av den här cuptiteln, det var ju i den skepnaden som Häcken inledde det här cupspelet.
Jag var nere i Göteborg tidigare i dag och såg finalen. Det är svårt för någon att säga att Häckens 3–0-seger var orättvis eller ologisk – Göteborgsklubben var på alla sätt överlägsen i matchen.
Därför måste säga att jag blev lätt överraskad när jag kom hem och såg att statistiken visar att Eskilstuna vann avsluten mot mål med 7–4, och att avsluten totalt slutade 9–9. Det speglar nämligen inte matchen för fem öre.
Sett till matchbild är den statistik som säger att Häcken vann hörnorna med 10–0 mycket mer talande. Dock var Häcken länge rätt statiskt och ofarligt. Skall man vara positiv kan man säga att deras försvarsspel var effektivt, och knappt tillät Eskilstuna slå några passningar på offensiv planhalva under de första 45 minuterna.
Men defensivt hade Eskilstuna rätt bra kontroll i den första halvleken. Trots närmast total spelmässig dominans lyckades bara Häcken komma till två bra målchanser. Julia Zigiotti Olme var ren i straffområdet, men Emma Holmgren kom ut snabbt och täckte målet bra. Dessutom hade Emma Kullberg en nick i ribban på den femte av Häckens åtta hörnor före paus.
Under de första 45 minuterna satt jag och letade olikheter i offensiven mellan fjolårets Kopparbergs Göteborg FC och årets BK Häcken. Jag hittade ganska många, och i princip alla var negativa för årets upplaga.
Jag noterade färre löpningar, lägre bolltempo, sämre spelbredd och väldigt många färre Häckenspelare som löpte in i offensivt straffområde. Ofta var Stina Blackstenius ensam i straffområdet med fem–sex medspelare stående utanför.
Efter paus blev Häckens anfallsspel mycket bättre. Jag såg fler löpningar, högre bolltempo och fler löpningar in i straffområdet. Och så såg jag tre mål.
Det första gjorde Filippa Angeldahl på Häckens tionde och sista hörna, en kort sådan. Det andra var en riktigt högklassig prestation från Stina Blackstenius. Hon tog emot ett inkast nere vid den vänstra hörnflaggan, vände upp, bröt sig in i straffområdet och sköt ett välplacerat skott mot bortre stolpen.
På slutet satte Pauline Hammarlund spiken i kistan efter att Johanna Rytting Kaneryd stått för ett läckert förarbete.
Häckens första titel på damsidan var ett faktum. Grattis.
Det skall bli väldigt spännande att följa vilket Häcken vi kommer att få se framöver. Det rörliga som spelade i den andra halvleken, eller det statiska som spelade före paus.
Noterbart är att bara två spelare som startade cupfinalen 2019 också fanns med i dagens startelva – Jennifer Falk och Julia Zigiotti Olme. Det har verkligen hänt väldigt mycket i Häckens trupp på två år.
När det gäller Eskilstuna har jag kvar de frågetecken jag haft för laget större delen av det här året. Laget har väldigt svårt att spela sig till något positivt. Och tyvärr tycker jag inte att de visar den kvalitet i kontringsspelet som jag tycker att de borde ha.
Samtidigt räknade jag bara till 5–2 i klara målchanser i Häckenfavör. Så defensivt gjorde ändå United det rätt bra genom att hålla hemmaspelarna en bra bit från målet.
Det får vara allt från cupfinalen för nu. Men jag återkommer med fler tankar och kommentarer från matchen. Bland annat pratade jag med både Stina Blackstenius och Matilda Plan efteråt. Och så har jag väldigt många fler bilder från matchen.
Innan jag sätter punkt noterar jag att det var två resultat från damallsvenskan. Linköping–Piteå slutade 4–3, efter att LFC ganska tidigt gått till 4–0-ledning. Och just 4–0 blev Vittsjös segersiffror mot AIK.
En blogg om internationell damfotboll 
…och över alltihopa lyser (fortfarande!) ciderkungen – kolla guldhjälmarna!
Ja, alla ser ut som glada b(r)yggjobbare… Men stort grattis förstås till första titeln, Häcken dam!
Som en osalig ande:)
Jo, Ciderkungens pengar spelar fortfarande en roll. Men faktum är att utanför själva laget ser man inte någon med KGFC-koppling på matcherna. Det är 100 procent Häckens matchorganisation. Och jag har inte ens sett röken av exempelvis Bronsman eller Lasse Svensson på Bravida.
Nu när det inte är något företagslag längre, så är det kanske inte lika intressant!
Om han inte tyckte att det var intressant borde han väl ha slutat att pumpa in pengar?
https://sverigesradio.se/artikel/kopparbergs-bryggeri-blir-huvudsponsor-for-hackens-damlag
Jo, men det finns nog mycket av intresse här. Att ett företag med jästa drycker i produktionslinjen vill hålla ett fotbollslag på stadiga ben är värt en eloge. Storsint och altruistiskt av Bronsman!
Bäste Honungsgrävling!
Alla pratar sig varma om det positiva med förändringar/positionsförskjutningar men när dessa händer framkallar de i Sverige ofta verbala sura uppstötningar eller möjligen endast snea leenden.
På 1800 och 1900-talen bar män cylinderhatt för att symboliskt visa sin maktposition. Inom sportsliga domäner har guldhatten därför i alla tider varit tecknet på den slutgiltiga segern. Idag 2021 känns det därför rätt gött att denna sed är på väg att begravas. Ersatt av en mer nutida symbol för ett hårt arbetande lag. Bygghjälmen. Dessutom är två stora sponsorer för Häcken verksamma inom byggbranschen – BRA Bygg AB och Brixly. Inom bryggerinäringen behöver man varken hjälm eller cylinderhatt. Möjligen ett hårnät. ( I dessa sammanhang krävs att någon tar det första modiga klivet ) Tack KGFC 2020 / BK Häcken 2021 för detta mod!
Enligt Häckens hemsida:
Huvudpartner
BRA Group – Bolaget har sedan starten i juni 2007 etablerat sig som en stark aktör på byggmarknaden i Västsverige. BRA Bygg AB har allt från stora återkommande beställare och kunder till små engångsbeställare och kunder inom byggentreprenad. Främsta målgruppen är beställare i privata sektorn, men bygger även för kommunala bolag.
Officiella Branschpartners
Brixly – Vi är en hängiven byggare. I sin enklaste form förvandlar vi en trist gräsplätt till ett vackert hus som myllrar av människor eller så reser vi en hel stadsdel och ser något nytt få form och färg och liv.
Kopparbergs Bryggeri
Nike från Samothrake
Kul ”Nike” med en litet annorlunda ingång i ditt inlägg! Det var inte huvudbonaden som sådan jag hade funderingar kring. För min del får vinnarna gärna ha kubb eller en kräfthatt på huvudet – eller bygghjälm. Det var inte heller någon ”sur uppstötning” från min sida. Du själv lyfter fram två byggföretag och talar om ett ”hårt arbetande lag”. Det är möjligt att Häcken Dam är just det, men kopplingen till byggföretag är inte självklar. Sedan är det närmast lite gulligt att du gör dig till megafon för sponsorerna. Nej, min fundering var naturligtvis riktad mot reklamen för Kopparberg på sidan av hjälmarna. ”Mod”? Kul att du visar humor ”Nike”. Med två byggföretag bland sponsorerna var väl bygghjälmar närmast en självklarhet. Spelarna hade däremot haft möjlighet att visa ”mod” om de påmint sig om tongångarna och hur de behandlades när KGFC las ner av ciderkungen – och pillat bort eller tejpat över reklamen för Kopparberg….. Men svenska spelare kanske bara vågar sådant på kommando från högre makter?
Dear Mr. Honeybadger, om vi skall köra den anglosaxiska varianten.
Jag lever i nuet – Cupfinalen är nu att betrakta som dåtid/historia. Dock var jag av en händelse inne på denna sida och upptäckte då svaret Du publicerat angående mitt inlägg. Tyvärr finns det i ditt svar formuleringar som gör mig fundersam och föranleder mig att göra vissa förtydliganden. Antingen var jag otydlig i mina formuleringar, du är ovan vid dylika ingångar eller så har du fått rejält med grus i ditt analysmaskineri. Så…….Att inlägget hamnade i din brevlåda beror på att det var Du som initierade debatten. Att hitta några ”sura uppstötningar” i din enkelrad är inte möjligt. Vad jag ville bemöta var den diskussionskultur som florerar på detta forum och även rent allmänt.
Först – Jag håller med Dig – Tjejerna kan ha precis vad som helst på huvudet så länge det inte är en renodlad patriarkalisk segersymbol. Vi befinner oss i OBOS Damallsvenskan. Att därför lägga in feministiska perspektiv i debatten är inte märkligt utan snarare en självklarhet. Exempelvis: graviditetspolicy inom elitdamfotbollen, ekonomisk jämställdhet och samma träningsfaciliteter som för männen. I detta fall guldhatten – denna patriarkaliska symbols vara eller icke vara i dessa tider. Att klubben/tjejerna bestämmer sig för att göra denna förändring är det som gör att jag säger: Tack KGFC 2020 / BK Häcken 2021 för detta mod! Att det nu blev bygghjälmar med två byggföretag bland sponsorerna behöver man inte vara varken professor eller ett Einsteinämne för att fatta. Det som alla förstår behöver man inte undervisa andra om. Har Du någonsin hört ordet källhänvisning uttalas? Man hänvisar till den källa där man hittat informationen. Ett sätt att visa att man som skribent inte sitter och svamlar helt fritt. Här blir man istället beskylld för att vara en ”megafon för sponsorerna”. Dessutom tycker Du att detta är ”lite gulligt”. Om min femåriga dotter hade gjort en teckning som hon vill skicka till mormor – då skulle det vara befogat med uttrycket ”Så gulligt”. Nu blir det istället en tydlig doft av verbal dagisverksamhet eller en klassisk härskarjargong, om inte budskapet var det önskade – hugg halsen av kuriren. Eller ett välriktat stick med stiletten.
Du ifrågasätter, om än i milda ordalag, huruvida KGFC / BK Häcken kan svara upp mot epitetet ”ett hårt arbetande lag”. Klubben kan titulera sig regerande svenska mästare (2020) samt cupmästare (2019 och 2021) och spelat i Champions League. Dessa bedrifter har väl bara glidit in som en berömd göteborgsk räkmacka? Eller? Nä du–blod, svett och tårar är vad det handlar om.
Nu kommer en reaktion på Din trots allt illaluktande ”sura uppstötning”. I ditt svar fick Du till det! Ditt på gränsen till rabiata ogillande av Peter Bronsman/Kopparberg. I mitt Inlägg formulerade jag mig så här: Alla pratar sig varma om det positiva med förändringar/positionsförskjutningar men när dessa händer framkallar de i Sverige ofta verbala sura uppstötningar eller möjligen endast snea leenden. De senaste åren har vi konstant funderat över svensk damfotbolls status och vår möjlighet att stå upp mot de Europeiska storheterna. När kommer en svensk klubb att spela Champions League-final igen? När kommer OBOS Damallsvenskan att vara en attraktiv liga för europeiska toppspelare. Svaret uttalas alltid pengar, bättre träningsfaciliteter och mer pengar. Av alla inblandade experter. När så en klubb/företagsledning väljer att utveckla sitt företag/klubb för att på sikt uppnå dessa eftersträvansvärda mål så får man bara skit. Så kan man inte göra i den svenska PK-myllan. En ideell förening tillhör 1900-tal eller lägre serienivåer, i toppserier finner vi företag, ibland aktiebolag. Dessa agerar självklart som företag bör agera. Företagare/klubbledningar kan inte alltid vara transparenta då detta uppenbart kan försvåra aktionens genomförande. Är syftet med aktionen viktigare än att vara transparent? Hmm…
KGFC/BK Häcken är en klubb som gått från att vara ett mediokert ”bonnlag” under namnet Landvetter till att ha utvecklats till att idag vara med i sverigetoppen. Under hela denna resa har Peter Bronsman funnits backstage. 1999 fick klubben prefixet Kopparbergs sedan bryggeriet med samma namn gått in som huvudsponsor. Under 2004 flyttade laget från Landvetter till Göteborg och bytte namn till Kopparbergs/Göteborg FC. Man hade stakat ut en riktning och ett mål, att etablera damfotbollen i Sveriges nästa största stad. Klubben spelade några år på Slottsskogsvallen och skötte träningarna på Heden. Det var en smula primitivt. I oktober 2006 flyttade KGFC in på Valhalla. Klubben har varit attraktiv för spelare både svenska och utländska. Unga spelare fick sin fostran på Valhalla. Ex. Lotta Schelin, Manon Melis, Lieke Martens, Christen Press och Hope Solo. Efter 16 år som lag, 14 år på Valhalla och det första SM-guldet var det dags att gå vidare. Och vi vet hur det gick. Att då låta 20 timmars ovisshet väga tyngre än 21 års agerande för klubbens bästa när det gäller att förhålla sig till Peter Bronsmans agerande är märkligt.
Misshandlingen av spelarna då? Det vi vet eller tror oss veta kommer från media. Har spelarna gjort något offentligt uttalande i frågan? Nej, det några spelare har gjort är att plikttroget svara på journalisters frågor. Som man frågar får man svar är en journalistisk baskunskap som alla som avslutat en journalistutbildning bär med sig. Mediabevakning bygger på konflikt. Man skapar inte konflikter men surfar gärna på existerande konfliktvågor. Idag är alla spelare väldigt nöjda med sin situation i BK Häcken och har stor förståelse för det som hände. Som exempel Lotta Ökvist: – Med tanke på att jag varit i en proffsklubb i Europa ( Manchester United ) så är det inte stor skillnad i Häcken. Det är bra förutsättningar och det går verkligen att jämföra med exempelvis England, säger Lotta. – Möjligheten att träna på morgonen, käka tillsammans. Allt det ger mycket. Alla har förutsättningar för att satsa helhjärtat på fotbollen. Så är det inte för alla i damallsvenskan. ( GP 21-05-22 )
Från den initierade
Nike från Samothrake
Visserligen har AIK skrapat ihop 5 poäng på de 5 första omgångarna, men det har i ärlighetens namn varit mot ganska skralt och uddlöst motstånd. Såg laget mot Vittsjö på bortaplan och efter den matchen har jag svårt att se att man kan undvika jumboplatsen. De första 20 minuterna höll man dock spelet hyfsat uppe men sedan rasade allt och 4-0 till Vittsjö kunde faktiskt varit det dubbla. 24-4 (!) i avslut, varav fyra träffar i trävirket, talar sitt tydliga språk. Försvarsspelet var stundtals rent bedrövligt och bara målramen och målvakten Majasaari höll siffrorna nere. Ett rent självmål där försvaret spelade ping-pong med bollen i ren desperation vilket slutade med att en av backarna fick en felträff och 2-0 till Vittsjö var ett faktum. Även 1-0 tillkom efter en liknande situation. Den här gången träffade försvararen dock Vittsjös Clara Markstedt som, något förvånad, såg bollen gå i mål. Oberäkneliga Vittsjö, som gjorde ett synnerligen slätstruket intryck senast mot Kristianstad, imponerade dock stundtals, inte minst Ebba Heds känsliga vänsterfot (Sveriges bästa?) som var inblandad i två av målen.
Jag såg bara första halvlek och det var en av de sämsta jag sett på trettio års damfotboll. Vittsjö imponerade verkligen inte före paus, de två första målen var slumpmässiga och särskilt många fler chanser skapade man inte, trots stort övertag i bollinnehav. Samtidigt var AIK genomusla, de stod upp mycket bättre mot Hammarby som skapade avsevärt mer än Vittsjö gjorde i denna första halvlek. Men jag har som sagt inte sett andra. F ö anser jag att Vittsjö IP i dagens läge inte bör vara godkänd för elitfotboll. Har aldrig sett så många fel- och snedstudsar på en halvlek.
Jag var lite förvånad över att Eskilstuna vågade spela så frimodigt, åtminstone i första halvlek. Inte tal om att parkera den berömda ”bussen” framför Emma Holmgren och invänta misstag från motståndarna. Det fanns ett par möjligheter till att utjämna eller reducera, men det blev för tamt och oskärpt i slutändan. En eloge ändå till laget från ”Smesta’n” som föll med hedern i behåll. Dock vill man förvänta sig mer av en stor(?) landslagsstjärna i vardande som Loreta Kullashi.
Visserligen handlar det om Göteborg och det kan väl bli lite tjötigt med allt detta vitsande, fast det ligger nära tillhands att ge ortens bästa damlag smeknamnet ”Häcken Hardhats”, med tanke på huvudbonaderna man bär efter triumferna. 😉
Det verkar ha gått troll i Växjö första tjugo. I de fyra förlustmatcherna har första baklängesmålet fallit inom 20 minuter, så också idag mot FCR. I tre av matcherna blev det dessutom slutresultat. Johan brukar skriva om Växjös oförmåga att göra mål och visst – det kan ju knappast vara motivationsbrist att inte lyckas kvittera/reducera på mer än 70 minuters spel. Det måste vara extra jobbigt att veta att detta första mål så ofta varit matchavgörande.
Jag har svårt att bestämma mig.. Jag tyckte att Häcken från start spelade ut Eskilstuna ganska rejält.
Gjorde Eskilstuna en bra match? Nja, jag tycker nog inte det. Det var bara en tidsfråga innan Häcken skulle göra första målet. Hade målet kommit på det felaktigt? bortdömda målet i första så undrar jag vart det hade slutat.
Parkerade Eskilstuna bussen? Nja, dom gjorde inte det frivilligt. Men dom blev ju på nåt sätt tvingade till det. Häcken öste ju på för fullt hela tiden. Förutom lite på slutet i första.
Straff till Eskilstuna? Jag tycker att Falk gör en helt korrekt räddning. Hon är först på bollen, klart innanför linjen.
Jag tycker att det skiljer för mycket i kvalitet och fart på lagen som gör att jag har svårt att tycka att Eskilstuna gör det bra.
Dessutom lite konstiga byten.
Men dom håller ju ändå tätt ett bra tag.
Bra eller dåliga??
Rytting/Kaneryd var rolig att se. Ett ständigt orosmoment!
Att Rosengård vann mot Växjö var inte oväntat, men att ett lag kan vara så dåligt och ändå vinna, det var intressant.
Plusbetyg först; Seger var lysande – i första halvlek räknade jag fem eller sex brytningar och i övrigt lugnt spel.
Schough gjorde mål som hon gjorde mot Hammarby, viker in från kanten och tar skott och rör sig så bra att ingen hinner med henne. Tyvärr gjorde hon inte mycket mer i matchen. Och skottet borde målvakten tagit.
I kategorin spelare som inte kan vara nöjda med sin kväll sätter jag Mimmi Larsson, Fiona Brown och Jelena Cankovic. Samt Ria Öling. Och Emma Berglund hade svårt att kontrollera bollen på en tufsig plan. Cankovics insats ger jag lågt betyg eftersom hon nästan hela tiden bromsade upp spelet i första halvlek.
Ändå är det tydligt att FCR består av individuellt skickliga spelare, men de framstod i andra halvlek som rädda för att anfalla. Ingen rörelse, ingen som vågar utmana. Ingen plan, inget bett.
Därför var det smärtsamt att Växjö inte hade något att sätta emot. Det var halvt farligt en enda gång, samtidigt som Rosengård hade bollen 70 procent av tiden, men utan att komma till ett avslut i andra.
Riktigt irriterande att hemmalaget inte orkade trycka upp i slutet av matchen, för det var så tydligt att de vita inte hade sin bästa dag.
Men så är tyvärr allsvenskan; de tre-fyra bästa lagen har sju-åtta matcher per säsong där de vinner matcher mer på förhand än på insatsen.