Vart är Eskilstuna på väg? – snack med Karlsson och Holmgren

Vi är halvvägs inne i den sjätte omgången av damallsvenskan. I dag fick vi se tre hemmasegrar – det var i tur och ordning Hammarby, Häcken och Kif Örebro som räknade in varsin trepoängare.

Personligen åkte jag till Göteborg och Bravida Arena för att få se Häcken–Eskilstuna för andra gången på nio dagar. De båda lagen möttes ju som bekant även i cupfinal förra torsdagen. I dag satte jag mig på pressläktaren med frågan på näthinnan: Vart är Eskilstuna på väg?

Jag kan inte säga att jag fick något solklart svar på den frågan. Men väl några hintar. Strax mer om det.

Ni som följer bloggen vet att jag under försäsongen sågat United rätt rejält. Utöver att jag kallat dem för fjolårets riktiga megafiasko har jag skrivit att laget i princip bara blivit sämre och sämre sedan Magnus ”Munken” Karlsson tog över som tränare. Samt att man knappt har något lag- eller passningsspel.

Efter att ha sett laget live två gånger på kort tid får jag nog revidera det där om avsaknad av lagspel. För jag har trots allt sett att laget ha ett rätt lovande högt presspel.

I dag föll United på eget grepp i form av två grova självmål. I paus hade jag 0–0 i klara målchanser, men det stod ändå 1–0 till Häcken. Orsaken var ett tidigt och oväntat självmål. Matilda Plan kom helt fel till ett till synes rätt ofarligt inlägg, och den tänkta rensningen blev istället en lobb in i eget mål.

Men i övrigt lyckades alltså United tämja Häcken väldigt bra. Även om hemmalaget hade lite mer boll upplevde jag att Eskilstuna hade defensiv kontroll. Men fick även ett par riktigt hyfsade omställningslägen. Men där saknades dels tillräcklig passningskvalitet, dels koll på offsidelinjen.

I cupfinalen var det 0–0 i paus. Där hade dock Häcken haft ett större spelmässigt övertag mot ett väldigt lågt stående United. I dag klarade gästerna en halvlek med betydligt högre utgångspositioner. Man vann också bollen högt ett par gånger. Men de bästa kontringslägena sprack på att Loreta Kullashi sprang offside.

Tidigt i den andra halvleken hade Kullashi ett kanonläge att kvittera, men nicken från nära håll gick rakt på Jennifer Falk. Och en minut senare hade Johanna Rytting Kaneryd placerat in 2–0-målet.

Det målet gjorde att Häcken kunde slappna av. Och resten av matchen gick helt i hemmalagets favör. Om inte Stina Blackstenius sprungit offside en massa gånger kunde hemmasegern blivit större än den blev. Nu slutade det 3–0 sedan Rytting Kaneryd blivit enda hemmaspelare att komma i målprotokollet.

Eskilstuna hade en riktigt tung femminutersperiod där först Halimatu Ayinde fick rullas av på bår efter att ha skadat högerknät och sedan inhopparen Vaila Barsley gjort som den spelare hon bytte av – missat en rensning och skickat in ett inlägg i eget mål.

Efter matchen lyssnade jag först på presskonferensen och bytte sedan några ord vardera med tränare Karlsson och Emma Holmgren. Först en sammanfattning av den korta presskonferensen:

”Det är så tudelat. Häcken är ett jättebra lag, och till slut är det inte mycket att snacka om. Men det var jämnt ett tag i första halvleken. Jag tyckte att vi hade något på gång där. Men det är klart att man har större chans att vinna om man inte gör två självmål. Och på något sätt kommer ju självmålen av att Häcken är bra.”

Magnus ”Munken” Karlsson, Eskilstuna United.

”Det är väl lite som Magnus säger, vi hade problem i den första halvleken med att hitta de positioner som vi gärna vill ha – både i offensiven och defensiven. De kom med en fyrbackslinje, vilket vi definitivt inte var inställda på. Så vi hittade inte riktigt rätt, varken i pressen eller i uppspelen. Vi släppte inte till några chanser, men vi fick inte heller till vårt spel. … Vi ställde om lite till andra halvleken och la våra uppspel mer centralt. Då fick vi lite fart på vårt spel igen, vilket gjorde att vi gjorde en riktigt bra andra halvlek.”

Mats Gren, BK Häcken FF

Gren fick en fråga om det tidiga bytet av Pauline Hammarlund. Han svarade:

”Hon fick först en vridning i knät, som hon meddelade redan efter tio minuter ungefär. Sedan kände hon av det lite mer och mer. Så vi får se vad det är för något. Vi ville absolut inte riskera något, så hon gick av för att hon hade känningar.”

Jag frågade om läget med Ayinde, och fick tyvärr ungefär det svar jag väntade mig:

”Det ser inget bra ut, tyvärr. Det var en vridning, och hon har för ont för att man ens skall kunna göra en undersökning.”

Sedan var presskonferensen över, och jag högg alltså ”Munken” Karlsson för lite mer ingående frågor. En anmärkningsvärd notering här är att han trots fjolårets svaga resultat har haft störst kontinuitet i truppen i hela serien. Min första fråga handlade om vart Eskilstuna är på väg i år?

”Det gör vi väl alla, lite till mans. Jag förstår frågan på ett sätt. Samtidigt har vi spelat elva tävlingsmatcher hittills i år, och förlorat två mot Häcken och en mot Rosengård. Så vi är ju på väg någonstans. Vi har höga ambitioner i föreningen. Det har jag också, och alla spelarna – men vi är inte riktigt där ännu. Men jag tycker ändå att vi rör oss i någon riktning. …
Man får inte recensera de senaste fyra matcherna för hårt, där vi inte lyckats vinna. Vi gjorde en bra match i Örebro i en halvlek, sedan hade vi cupfinalen i åtanke. Sedan spelade vi cupen, kom hem och hade en jobbig första halvtimme mot Hammarby innan vi fick tag på den matchen. Med lite större skicklighet hade vi vunnit den matchen. I dag är Häcken för bra. Vi orkade bara en halvlek.”

”Det här är ett långsiktigare projekt för att Eskilstuna skall bli riktigt, riktigt bra. Vi har ett ungt lag. Vi har tre spelare födda kring 1999 i backlinjen – Emma Östlund, Matilda Plan och Elise Stenevik. Det här kommer att bli jättebra på sikt, det är bara frågan om hur stort tålamod klubben har med mig och om spelarna blir kvar.”

Jag konstaterade att han har en trupp som gjord för kontringsfotboll, men att man inte spelar sådan.

”Det är klart att vårt omställningsspel är en kvalitet. Men vi vill utvecklas till att vara mer spelande än att bara kontra. … Jag har gärna med mig farten. När vi väl anfaller gör det inget om det går fort.”

Känslan är att ni har utvecklat ert höga försvarsspel.

”Ja, absolut. Det har vi jobbat med. Ju större ytor vi kan täcka, ju bredare vi vågar bli och ju mer vi törs spela en mot en – desto bättre blir vårt försvarsspel. När vi väl vågar, som i andra halvlek mot Rosengård också, så är det något på väg. Men jag tror att om några år är det flera av de här spelarna som vi kommer att höra om. Amanda Nildén är en till som är ung och kommer att bli riktigt bra. Loreta Kullashi är inte heller lastgammal. Det är ungt och extremt spännande lag. Jag tycker att vi har kvaliteter för mer. Men de senaste tio dagarna har varit tajta för oss.”

Emma Holmgren tyckte att det var jobbigt att släppa in två självmål.

”Jag tycker ändå att vi i första halvleken står upp bättre än vi gjort de senaste gångerna vi mött Häcken. Men tyvärr har vi tillräckligt långa anfall, kan hålla i bollen och skapa målchanser.”

Sex omgångar, sex poäng – vad tycker du om det?

”Det är klart att jag tycker att vi skall ha många fler poäng. Vi har spelat oavgjort i för många matcher där jag tycker att vi borde ha tagit tre poäng. Det är kanske inte mot Häcken vi skall ta tre poäng, det är de andra matcherna där vi måste upp i nivå för att vinna.”

Vad är det som fattas?

”Vi måste hålla bollen mer på offensiv planhalva och få upp fler spelare. Och komma till fler chanser.”

Hur är den egna formen?

”I dag blev det tre mål, det är klart att det känns jävligt tungt. Dock är det bara ett mål från Göteborgsspelare…”

Bland annat gjorde hon ett par kanonräddningar på närskott från Stina Blackstenius.

”Det är klart att det är skönt att man tar de bollarna. Men man vill ju hålla nollan också.”

Det går ju inte att prata med en toppmålvakt utan att komma in på chanserna att komma med i OS-truppen.

”Jag har själv känt att jag har fokuserat på United – och kommer det så tar jag det då. Men just nu är det fullt fokus på United och att vi skall vinna matcher.”

Jag testade med att säga att ”man väl har OS i bakhuvudet ändå”. Holmgren svarade med tystnad. Men hennes minspel avslöjade att hon helt klart har haft en och annan tanke på mästerskapet i Tokyo. Nästa fråga blev om den tuffa konkurrensen på målvaktssidan.

”Absolut är det tuff konkurrens. Men jag kan inte göra mer än att visa här i United vem jag är.”

Du har ju många år kvar.

”Fast det är nu man vill spela.”

Man vill väl alltid spela? Och du har ju en målvakts bästa ålder framför dig.

”Ja, absolut. Statistiskt är det så, men…”

I nuläget känns det tyvärr för Holmgren som att hon är försmädlig fyra i den svenska målvaktsrankingen. Vi får se om hon kan klättra några steg uppåt. Det om matchen på Hisingen.

I övrigt i dag vann Hammarby med 3–2 i derbyt mot Djurgården. Därmed ser Hammarby ut att kanske gå mot den där mittenplatsen många av oss tippat. Djurgården däremot är fast i botten. Med 14 insläppta mål är man det lag som släppt in flest. Vi får se om djurgårdarna kan få ordning på försvarsspelet när laget börjar bli lite mer samspelt.

Sist ligger fortfarande Växjö. Inför dagens match hade småländskorna trots allt hållit ihop det defensivt. Men i dag blev det 4–1-förlust i Örebro. Ett resultat som borde framkalla lite oro i Växjö. Det lilla positiva man kan ta med sig från Närke är väl att man till slut lyckats göra ett spelmål i årets serie.

Kif Örebro har mer att glädjas över. Jag skulle säga att laget är seriens stora positiva överraskning så här långt. Med tio poäng kommer man som mest ha tre poäng upp till Champions Leagueplats efter sex omgångar. Att man skulle få ihop sitt nybygge så snabbt, det trodde jag faktiskt inte.

I morgon väntar omgångens på förhand intressantaste match. Då tänker jag på LFC–Vittsjö, som på många sätt är en nyckelmatch. Känslan är ju att topplagen håller på att skapa en lucka ner till mittenlagen. Vinner LFC så hakar de av Vittsjö. För Vittsjö är det således en tidig måstematch.

Dessutom har vi Kristianstad–AIK och Rosengård–Piteå på söndagens schema.

14 tankar på “Vart är Eskilstuna på väg? – snack med Karlsson och Holmgren

  1. Försökte se Hammarby-Djurgården, men det var svårt eftersom fotografen gjorde sitt första besök på en fotbollsmatch.
    Hur kan någon annars förklara de bildutsnitten? Ofta för mycket inzoomat, helt oförberedd på långa bollar uppåt vilket gjorde att fotografen fick jaga ikapp bollen. När Bajen gjorde 2-1 på straff fanns Emma Jansson i bild först ett steg innan tillslag.
    Jag tycker att vi ska kräva mer av Sportbladet. En ursäkt och förklaring vore på sin plats.

    Efter det såg jag lite av matchen mellan Häcken och Eskilstuna, och bortalaget är som du skriver ganska märkligt. Framåt är det snabba chansningar med Rogic-Kullashi och vem mer som hinner med. Sällan långa anfall, däremot ganska spetsigt. Men hittills inte tillräckligt skarpt. Förra matchen mot Hammarby hade ju Kullashi två träffar i ramen och lite till och nu en nick som hon borde ha satt.
    Det finns mycket individuellt i laget, men det kan inte vara så roligt att spela där. Försvara, tjonga upp, springa upp femton meter innan det är dags att backa igen för att anfallet är slut.

    • Eftersom artikeln handlade om Eskilstuna så blir det ett svar under svaret, så att säga. Trots att klubben har en mycket stark supporterskara verkar inte särskilt många bry sig om att laget är på väg ner i avgrunden.
      Lite komiskt när tränare Karlsson säger: ”Vi är ju på väg någonstans. Vi har höga ambitioner i föreningen. Det har jag också, och alla spelarna – men vi är inte riktigt där ännu. Men jag tycker ändå att vi rör oss i någon riktning. …”
      Hmmmmm….riktningen är neråt. Bara att kolla tabellen – och spelet.
      Det finns ingen idé, inga klara linjer, mer än chansbollar upp mot Kullashi och Rogic. Oftast kommer projektilerna från vänster i backlinjen. Men nu börjar även anfallsparet se slitna ut. Att springa och jaga en boll i 90 min varje match är såklart jättejobbigt. Kullashi förvarnade förresten om en flytt i sommar i lokaltidningen.
      När de någon gång får fast bollen där uppe har de inget understöd och hjälp eftersom mittfältet halkat ner i linje med försvaret. Så håller det på – match efter match.
      Tränare Karlsson räknar upp några unga, lovande spelare. Förvisso, Plan, Nildén och Östlund, har potential. Men det spelar ju inte så stor roll eftersom de flesta blir sämre i Eskilstuna. Det är väl bara målvakten Holmgren som utvecklas när hon ständigt tvingas till idioträddningar.
      Undrar hur en träningsvecka ser ut på Tunavallen?
      I redaktör Rydéns text säger tränare Karlsson: ” Med lite större skicklighet hade vi vunnit den matchen”.
      Som alltid tar han inget ansvar alls. Det klankas och klagas i stället på spelare.
      Den bästa till sist: ”det är bara frågan om hur stort tålamod klubben har med mig och om spelarna blir kvar.”
      Spelarna stannar nog gärna i en fin klubb som Eskilstuna United – om de hade en tränare som de kunde lita på.
      Ps. Vilken tränarutbildning hade tränare Karlsson när han tog över?

  2. Örebro och Linköping känns som de positiva överraskningarna så här långt sett till förhandstipsen. Örebro för att de tagit mer poäng än väntat och Linköping för att de inte tappat fler poäng trots att de redan mött hela topptrion.

    Ifjol tog LFC 3 poäng mot Kristianstad, Göteborg och Rosengård på 6 matcher, i år är redan den siffran uppe i 4 poäng efter bara 3 matcher. Lagets förmåga att pragmatiskt, motståndarfansen skulle nog säga cyniskt, anpassa sig efter vilka man möter och inte slaviskt hålla fast vid tanken på att ‘spela vacker fotboll’ verkar onekligen gett resultat.

    Skulle LFC även vinna dagens match mot Vittsjö skulle jag påstå att de överträffat alla förväntningarna och framöver så väntar ett på pappret beskedligare motstånd där man bör kunna fortsätta plocka poäng med de kvalitéer man visat upp i början av säsongen.

    • Det finns två ”positiva överraskningar” med LFC i år: Den första är att de vann mot Häcken, den andra första 45 mot Piteå. LFC kan, men för lite och för sällan för att på allvar utmana om topplaceringar, i alla fall ännu. Tränaren får nog ut ungefär så mycket av laget som det finns att få ut för tillfället. För att nå toppen krävs sannolikt minst två saker – ytterligare några spelare av Maanum-klass och några års träning till med ungefär samma lag. Då kanske det där SM-guldet är inom räckhåll.

      • Spontant skulle jag säga att du har orimligt höga krav på Linköping med tanke på poängskörden trots att man mött samtliga topp 3 lagen. Om man ska vinna serien så krävs vad du säger men man ligger i detta nu 1 poäng bakom topp 3 med fler ‘svåra’ matcher avklarade än något av lagen ovanför.

        • Jag utgick ifrån det du skrev om ”positiva överraskningar” och då hittade jag bara två. I övrigt är det mest som förväntat, både prestationsmässigt och resultatmässigt. Möjligen kan jag hitta två ”negativa överraskningar” i form av att släppa in tre mål mot ett slaget Piteå eller att inte lyckas vinna mot medelmåttiga Vittsjö. Jag har inga ”krav” alls på LFC, varken ”orimliga” eller andra. Jag konstaterar bara att det idag inte finns något påtagligt som pekar på att de väsentligt närmat sig varken en WCL-plats eller yttersta toppen. Även om du som supporter kanske också inser det förstår jag att du hellre gräver djupt för att försöka hitta det du ser som positivt. Möjligen är det allvarligt om du som supporter inte har höga och rimliga krav på ditt lag.

  3. Det brukar vara ett riktvärde med en poäng per match, dvs 22 totalt, för att klara kontraktet. I år med bara ett lag som åker ur, kanske det räcker med hälften. Det är väl trösten för de lag som nu ligger klart under snittet på en poäng per match.

  4. Efter första halvlek mellan Kristianstad och AIK känns det som att det går att bygga ett väldigt bra lag av de två. Kristianstad har anfallsspelare (de gör till och med mål), men utifrån alla de chanser som de bränner/inte är där på, så tycker jag nog att laget saknar spets.
    De gulsvarta har å andra sidan inte det stabila grundspel som Kristianstad äger, men trion Kafaji-Rönnfors-Hayashi gör mycket med små medel (få chanser).

  5. SVFF:s rapporteringssystem har tydligen kollapsat. Inget Livescore, ingen laginformation, inga färska matchfakta. Det är inne på andra dygnet nu. Svagt av en så stor organisation som Förbundet att inte ha bättre tekniska faciliteter och kompetens när det strular!

      • Nåja….Karl-Erik är ju vice ordförande i UEFA och Sjöstrand blåser självgoda såpbubblor i TV. Det är väl ändå något att glädjas över, eller hur!?

    • SvFF följer tyvärr mallen som många stora hemsidor (tex ATG och Svenska Spel) gjort, dvs att ”uppgraderingar” gör sidan sämre. ”Matcher idag” är numera ganska kass, till exempel finns det ingen direktlänk till serietabellen längre. Men det är väl ett gäng IT-ansvariga och/eller konsulter som måste göra skäl för lönen.

  6. Tränare Karlsson säger ”vi är på väg nånstans”.
    Han försöker nog intala sig själv, och förmodligen även styrelsen i klubben att det är så.
    Han gör sin fjärde säsong(tredje under kontrakt) i klubben nu, och det ser inte ut som att dom är på väg nånstans. Och har inte varit heller under hans år, mer än på väg ur serien ifjol.
    Mycket mycket märkligt.
    Förra året hängde hela laget med huvudena mellan knäna, och det börjar bli samma igen.
    Hur länge har spelarna tålamod?
    Jag har ingen koll på Eskilstuna som klubb, men hade dom haft engagerade medlemmar så hade nog tränarbytet redan varit ett faktum.
    Fantastiskt rolig första halvlek i Stockholm igår.
    Full fart och tufft spel.
    Räddningen för Djurgården är nog att bara ett lag trillar ur i år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.