Det blev en lång och intressant finalkväll i Göteborg. Barcelonas spelare tycktes aldrig vilja kliva av Gamla Ullevis gräsmatta.
Personligen hade jag en väldigt intressant placering, precis bakom vinnarnas avbytare. På slutet var det betydligt roligare att kolla på avbytarna och de tillresta ledarna än på själva matchen. I avsaknad av supportrar agerade avstängda Andrea Pereira hejaklacksledare. Och på slutet hade hon med sig hela bänken.
Personligen fick jag rätt i mitt tips av Barcelona som segrare. Men egentligen hade jag ju mer fel än rätt, för jag trodde ju att det skulle bli jämnt och ovisst. Det blev ju så långt ifrån jämnt det kan bli.
Barca var bättre på allt, och i min krönika i Borås Tidning skrev jag bland annat att:
”Det var en makalös uppvisning som var värd en betydligt större publik än några journalister och lite VIP.”
Med 13 spelare från Barcelonaregionen i sin trupp vann hemvävda FC Barcelona en total utklassningsseger mot ett Chelsea som värvats ihop från hela världen. I min krönika skrev jag också att:
”Med sitt fina passningsspel visade Barcelona på bästa tänkbara sätt hur långt den internationella damfotbollen kommit. Lyon är detroniserat. Från och med nu är Barca laget att slå.”
Svensklaget Chelsea blev på alla sätt överkört i dagens final. Den tur man haft i kvarts- och semifinalerna var som bortblåst. Kommer ni ihåg att Melanie Leupolz träffades av en rensning mot Bayern München, och gjorde ett otroligt viktigt bortamål utan att veta om det. Redan efter 30 sekunder i dag träffades Leupolz av en ny rensning. Den här gången ledde det dock till självmål. Och några minuter senare drog tyskan även på sig en straff.
Men Leupolz var inte den enda olyckliga Chelseaspelaren i matchen. Niamh Charles som fått chansen som högerback på sistone tappade bollen vid 1–0 och blev totalt uppsnurrad av Lieke Martens när Barca definitivt avgjorde matchen med Caroline Graham Hansens 4–0-mål. Och…
Eller. Det känns inte rättvist att leta syndabockar. För framför allt var det ju Barcelona som var otroligt bra i den här matchen. Martens som var inblandad i förarbetet till alla fyra målen är redan nämnd. Graham Hansen också.
Tidigare skyttedrottningen Patri Guijarro vikarierade i mittförsvaret, och var hur stabil som helst. Aitana Bonmati var lysande på det centrala mittfältet. Alexia Putellas också – ni såg väl hennes direktpass med vänstern fram till 3–0-målet? Jennifer Hermoso gjorde stor nytta på topp. Och så vidare.
Den här kvällen var Barca bättre än Chelsea på precis alla positioner. Normalt tror jag inte att avståndet mellan lagen är så gigantiskt stort som det såg ut i dag. Barca hade en riktigt mörk finaldag mot Lyon för två år sedan. Om lagen hade mötts i en ny final någon vecka senare tror jag att det hade blivit betydligt jämnare. På samma sätt upplevde Chelsea en mardrömsfinal i kväll.
Eller kväll. I skrivande stund har klockan passerat 02.00 och det är dags för mig att sova. Gissningsvis lär det däremot dröja länge innan Barcaspelarna somnar i natt. Europas bästa lag har ju full rätt att fira rejält.
En blogg om internationell damfotboll 
Frågan är varför Barcelona var påkopplade och Chelsea såg nervösa och röriga ut? Visst är det störande att åka på ett skitmål efter 35 sekunder, men Chelsea lyckades aldrig organisera upp sig. Och när man sedan möter individuell klass som Martens, Hermoso m fl, då blir det svårt om man släpper uppmärksamheten en enda sekund.
Fast jag upplevde nog Chelsea som påkopplat precis i början. Det var väntat att Barca skulle sätta hård press från start. Men efter fem–sex minuter började Chelsea ändå få lite lugn i spelet.
Och man kom till två 100-procentiga målchanser under de första tio minuterna. Harder hade båda, först efter 2.15 i efterdyningarna till en kort hörna och sedan efter 8.00 när Sam Kerr skarvade fram bollen.
Det var först efter upprullningen till 3–0 som allt rasade. Men man får tänka på att Chelsea hade åtta spelare i startelvan som inte spelat någon stor final tidigare. Samt att matchplanen raserades efter 30 sekunder. Det kan nog stressa den bäste.
För övrigt måste man sätta jättestora frågetecken kring Chelseas taktik. Om man har förhållandevis svaga ytterbackar, som Chelsea har, då är det ju en självmordstaktik att låta dem ligga brett och gång på gång hamna en mot en mot Barcas fantastiska kantspelare.
Emma Hayes utmålas ibland som ett geni. Men Chelseas försvarsspel utmärktes knappast av genialitet i går. Man stod högt och glest med laget, vilket gjorde att backlinjen ställdes inför väldigt svåra prov när Barca fick in bollen bakom Chelseas mittfält. Och varken Charles, Bright eller Carter hade kapacitet att lösa de situationer de utsattes för. Carter hade ju exempelvis riktigt olyckliga ingripanden vid alla de tre sista målen.
Var ju samma visa i första mötet mot både Wolfsburg och Bayern, ytterbackarna blev lämnade åt sitt öde utan understöd från varken mittfält eller centrala backar. Trodde man lärt sig läxan…
Att dessutom skifta plats på HB/VB från andra mötet med Bayern var märkligt. Hayes har dribblat bort sig själv i matchandet av ytterbackarna efter Mjeldes skada.
I England kanske Hayes framstås som ett geni. Där har man alltid haft lätt för att hausa sina landsmän/kvinnor inom fotbollen.
”We invented football and we developed football to become the best in the whole world!”.
Så brukar det låta i det brittiska imperiet.
Vill kalla Hayes taktik, mot två av världens snabbaste och mest tekniska ytterspringare, som synnerligen naiv och en smula korkad.
Lite kul att läsa brittiska tabloider och övriga kommentarer efter matchen. Chock är ett väl starkt ord men de är väldigt överraskade att ”farmers”, som en engelsman kallade tjejerna i Barcelona, spelade ut Chelsa.
De har lite att fundera på – och utveckla = teknik och speed.
Ser faktiskt ut lite som för 15-20 år sedan inom herrfotbollen när först Italien och sedan Spanien kom att dominera i Europa. Sedan har ju engelska lag köpt upp de bästa utländska coacherna och spelarna.
Kanske blir det så även på damsidan?
Ett självmål och en felaktig straff förändrade allt. Hade Kerr fått de lägen Harder fick hade Chelsea kommit in i matchen. Så visst var det en uppvisning och Barcelona bättre lag men med en sådan start blev det ju omöjligt för Chelsea att spela normalt. Hade Barcelona rest sig efter självmål och straff emot sig?
Vad var det för fel på straffen? Leupolz drar med sig Hermosos ben? Tycker den är solklar.
Både självmålet och straffen kom till av att Chelsea var oförmögna att undvika paniksituationer i eget straffområde. De övriga två målen berodde i grunden (som Johan påpekar) på dålig coachning; ytterbackarna var alldeles för svaga i duellspelet för att kunna lösa sina defensiva uppgifter.
Skall man ta analysen ytterligare ett steg kan man fråga sig varför Chelsea har både Harder och Kerr, men tydligen ingen ytterback eller balansspelare av europeisk toppklass. Svaret är såklart, som för alla sådana här galacticos-lag, att ledningen inte tycker det är kul att shoppa backar.
När man sätter en utmärkt ytterback på bänken så får man skylla sig själv, jag talar om Jonna Andersson då som inte hade varit sämre än de som fick chansen.
”Men egentligen hade jag ju mer fel än rätt, för jag trodde ju att det skulle bli jämnt och ovisst.”————————–tro som du baserat på diverse påstående som knappast hade grund i det verkliga.
För ett tag sedan då verkade som att du var arg på Chelsea tränare för att hon tog bort Magdalena E från laget utan att ge några närmare kommentarer
Sedan spann du på din ilska mot Hayes genom att påstå att Harder spelar på helt fel position nämligen långtifrån toppen.
Mellan dina rader då märkte jag att bakom din tränarkritik står det något helt annat nämligen fundering att /kärleks/paret inte spelar tillsammans..
Helt befängt påstående skulle man tycka dessvärre lyckades du ej lägga fram någon fakta som ska motivera motsatta tankegången
Därmed bakom dina fotbollstankar om hur sakerna borde se ut dolde sig något annat.
Att återvända till -finalen då verkade som att Hayes lyssnat på din kritik och flyttade på Harder uppe medan Eriksson spelade hela matchen. Vad var kontentan av detta? Ett ganska blek Harder som var långtifrån världsspelare hon ses i din narrativ, avdelning världsspelarna samt Eriksson helt borta, varken från rollen som duktig spelare eller ledare för sitt lag.
Din ursprungliga kritik mot Hayes var på sin plats fast av helt fel anledning
Chelsea tränaren, som hade Mourinho som mentor under hans tid i Chelsea är visst limiterad i sitt kunnande som denna finalen visat på.
4-3-3 mot Barcelona sällan kan leda till vinst om du bara tänker på vilken fotbollsarv Barca kvinnor -spelar på. .
Ibland gör du bäst i att inte fundera. Så här skrev jag om Magdalena Eriksson:
”I Chelsea hade tydligen Magdalena Eriksson testats på förmiddagen, men inte visat sig vara i matchdugligt skick. Vad det handlar om för problem har jag inte hittat någon uppgift om, men Eriksson fick ju kliva av cupmatchen i fredags så helt oväntat var det inte att hon skulle missa toppmötet.”
Hur kan du få det till att jag var arg på Emma Hayes?
Och det här du hittade mellan raderna, det måste väl till och med du själv tycka var extremt krystat?
Kom igen nu Johan, det är bara att erkänna. Dina s.k. analyser har inget med fotboll att göra, utan hela den här bloggen är bara ett bländverk, vars egentliga syfte är att få in kärlekspar i startelvor.
Inte mycket att tillägga om finalen och Barcelonas triumf. Segern var solklar och rättvis. Men kanske… om om inte varit så hade inte Leupolz funnits i startelvan, gjort självmål och orsakat en straff, som för övrigt var mycket diskutabel, trots VAR. Nå, ”Barca” var det för dagen piggaste laget och gjorde allt rätt, medan Chelsea sprang lite i panik efter den olyckliga starten. Tyckte verkligen synd om lagkapten Magdalena Eriksson, som orkade hålla en godkänd och hög spelnivå, tyvärr till ingen nytta. Det är omöjligt att dirigera en orkester där alla spelar i otakt. Pernille Harder måste ha gjort en av sina svagaste prestationer på år och dag: var fanns skottprecisionen, kraften och jävlaranammat? Många saknade förstås ”vår” Jonna Andersson ute på kanten. En dundertabbe av Emma Hayes? Tyvärr tror jag inte att ens Jonna hade kunnat hejda den spanska anstormningen och hon slapp ju uppleva den bittra stunden ute på planen.
Vet inte om jag är väldigt blågul men nog har Jonna Andersson en hög lägstanivå? Tror hon skulle hanterat Graham Hansen bättre än vad Carter gjorde.
Trots alla resonemang hit och dit så står resultatet fast 4-0 ,till Barcelona. Att vara efterklok ar givetvis bra och viktigt i fotbollen men i det här fallet är det försent. Turneringen är över
Festligaste synintrycken från Gamla Ullevi igår kväll var – efter mästarinnornas segeryra runt Pokalen – epilogen då några spelare klippte ner nätet i målet (Chelseas bur i 1:a halvlek) för att ta med sig hem som en extra segertrofé. Det var nog inte sanktionerat av arrangörerna, fast klubben har säkert råd att betala ”skadegörelsen”. Kanske blir det en fluga i kommande finaler och i så fall får lagen se till att ha med sig vassa saxar i bagaget! 🙂
Dags för 6:e omg och serien börjar sätta sig lite kanske.
1 Hammarby mot Djurgården tror på 55/45 Hammarby gjort många mål och Djurgården har släppt in många mål. Men Derby är ett derby !
2 Häcken mot Eskilstuna 60/40 Blackstenius är I form och Eskilstuna har inte imp riktigt än
3 KIF Örebro mot Växjö ja 55/45 tror att Växjö kan bättre men det skall ske på planen också. Örebro är stabila så en jämn match tror jag. Växjö gjort ett mål än så länge !
4 KDFF mot AIK 60/40 En match kdff bör vinna men det är på planen det avgörs. Kan bli en kul match
5 Rosengård mit Piteå 70/30 Där skall Roseng bättre lag avgöra. Hur många mål gör Olivia S Mimmi L och Cankovic ? Men Piteå fick 3 – 4 mot Link !
6 Linköping mot Vittsjö jag sätter 52/ 48 omg match. Vittsjö är bra och kan vinna. Blir säkert en bra match.
LFC–Vittsjö är ju absolut omgångens nyckelmatch. Känslan är ju att topplagen håller på att få en lucka ner till mittenlagen. Vinner LFC så hakar de av Vittsjö. För Vittsjö är det här en tidig måstematch.
Vill nog påstå att det här är lika mycket tidig ”måstematch” för LFC, åtminstone om de vill ha något med topp tre att göra. Rosengård tuffar på, Häcken har fått upp farten efter cupvinsten och Kristianstad verkar ha etablerat sig på en ny nivå. Ingen av dem ”väntar in” LFC – tvärtom är de alla nöjda med att befästa WCL-platser. Fördelningen sinsemellan är kanske en senare fråga. LFC:s spel har varit som så ofta genom åren – briljant ibland och rejält svajigt ibland. Den jämna och höga nivån de hade senast 2016/2017 är närmast ett undantag sett över tid.