Inför sommaruppehållet var sju lag fortfarande i högsta grad med i damallsvenskans guldstrid. Vi har fortfarande sju lag inom fyra poäng i tabelltoppen.

Så många kommer förstås inte att hänga kvar över tid, och den nionde omgången är en omgång som lär öka avstånden i serien. Det är nämligen en omgång med fem matcher mellan lag som ligger bredvid varandra i tabellen. Även om det ännu är för tidigt att prata om avgörande matcher så är det i alla fall flera väldigt viktiga.

På förhand ser Rosengård ut som den troliga vinnaren den här helgen. Man möter jumbon Kungsbacka på hemmaplan, en match som bara måste sluta med hemmaseger. Tre poäng till Malmöklubben kan räcka till övertagen serieledning. För ettan Göteborg har en lurig hemmamatch mot trean Örebro.

I kväll startar den här högintressanta omgången med två matcher, dels mötet mellan tian Växjö och elvan LB07, dels derbyt mellan de båda 14-poängarna Kristianstad och Vittsjö. Tidigare i veckan funderade jag över att åka och se någon av de intressanta matcherna. Men värmeböljan fick mig att strunta i en fredagsutflykt. Det var mer lockande med att bada än sitta ett par timmar i bil i 30-gradig värme.

Matchen i Växjö är en vattendelare i nedflyttningsstriden. Formsvaga Växjö har fyra raka förluster och blev överkört mot Rosengård i söndags. LB såg bra ut spelmässigt i lördags, men föll på övertid mot Djurgården. Sett till förra omgången borde kanske Malmölaget hållas som favorit. Men samtidigt har vi sett att Växjö är betydligt stabilare lag på gräs, och på hemmaplan.

Det känns alltså som en vidöppen match. Vidöppet känns även derbyt i nordöstra Skåne mellan Kristianstad och Vittsjö. Där borde det kunna bli en riktigt fin publiksiffra. Kan vi få se 2000 på Kristianstad fotbollsarena?

Publiksiffrorna var för övrigt genomgående bra i förra omgången. Alla hemmalag hade en bit över sina snitt. Gissningsvis är det en liten VM-effekt. Vi får se hur länge den håller i sig.

Den andra stora ligan som rullar i sommar har fått en stor VM-effekt. Jag pratar NWSL i USA, där det har varit väldigt bra publiksiffror den senaste veckan.

Bäst var det i Chicago, där hela 17388 åskådare såg hemmalaget ta en meriterande trepoängare genom att vinna med 2–1 mot mästarinnorna North Carolina Courage. I Utah fick 15 931 personer bland annat se Christen Press göra det här målet:

I går spelades två matcher till i NWSL, där kom 5 003 Sky Blue–Washington 0–1 och makalösa 22 329 såg serieledande Portland vinna med hela 5–0 mot Houston. USA är inte bara bäst i världen på att spela fotboll, de har även de överlägset högsta publiksiffrorna.

Tillbaka till damallsvenskan där omgångens toppmatch spelas på Valhalla i morgon, lördag 13.45. Då kommer trean Örebro på besök till serieledande Göteborg. De möttes på samma ställe i genrepet inför serien. Då åkte jag till Valhalla med tanken att jag skulle tippa Göteborg som etta i tabellen och Örebro sist.

Men Örebro vann säkert, och jag omvärderade närkingarna så mycket att jag flyttade upp dem till åttonde plats – jag såg ingen expert som hade Kif högre. Men ännu så länge har alltså nykomlingen med råge överträffat alla lågt ställda förväntningar. Och som sagt, man vann på Valhalla i genrepet. Det gör att jag inte utesluter att det kan bli en ny skräll den här gången.

Det är för övrigt intressant att titta på de båda lagens målskillnad inför matchen. Göteborg har 20–8, vilket har givit 18 poäng. Medan Örebro har 10–9 och 16 poäng. Närkingarna har alltså 1,8 poäng per mål, medan Göteborg har 0,9 poäng per mål. Skillnad.

I Göteborg finns både ettan (Rebecka Blomqvist) och tvåan (Pauline Hammarlund) i skytteligan. Bloggarkollega Jared Burzynski konstaterar att det är troligt att vi får en svensk skytteligavinnare för första gången på tio år. Det är ju för övrigt ett tecken på att kvaliteten har sjunkit på de utländska spelarna i damallsvenskan.

De senaste två gångerna vi hade svenska skytteligasegrare i damallsvenskan kom de för övrigt från Göteborg.

Om Örebro lyckas skrälla på Valhalla lär Rosengård ta över serieledningen 75 minuter senare. Då är ju deras match mot Kungsbacka över. Hittills är 5–0 största segersiffrorna i årets serie. Står det sig efter lördagen?

På söndag avslutas omgången med möte mellan de båda andra 14-poängarna Linköping och Piteå klockan 17.00 och en timme senare möts åttan Djurgården och nian Eskilstuna.

Den första matchen har en liten måste-stämpel för de tre senaste årens båda svenska mästarlag. För regerande mästarinnorna från Piteå väntar nu två riktiga nyckelmatcher på fyra dagar. Efter besöket i Linköping skall laget till Göteborg på onsdag. Man får inte kamma noll på de båda bortamatcherna om guldhoppet skall kännas rimligt när serien vänder.

För mästarinnorna från 2016 och 2017, Linköping, gäller det att snabbt anpassa sitt spelsätt till den nya sammansättningen av truppen. Matchen i Eskilstuna i måndags var ju långt ifrån imponerande. Nu lär ju dock Stina Blackstenius vara tillbaka i startelvan. Räcker det?

Även det här är en väldigt svårtippad match. Piteå har vunnit i Linköping de två senaste åren. I år hade jag utgått från kryss i mitt tips.

Slutligen då matchen Djurgården–Eskilstuna, en match mellan de två lagen som ligger mittemellan de sju topplagen och de tre lagen i nedflyttningsstriden. Segraren i den här matchen kommer att få kontakt med lagen ovanför, medan förloraren riskerar att återigen vara indraget i nedflyttningsstriden.

Båda lagen vann senast. Medan Djurgårdens seger var högst turlig kändes United väldigt stabilt. Jag håller därmed Eskilstuna som knappa favoriter här.

Det väntar alltså en riktigt öppen och spännande damallsvensk omgång i högsommarhettan.

Heta har ju även svenska spelare och ledare varit på transfermarknaden den här sommaren. Nu väntar vi ju egentligen bara på besked om vart Sofia Jakobsson är på väg. Utan att egentligen ha någon aning börjar jag få en känsla av att hon kanske kan komma att hålla Kosovare Asllani sällskap i Tacon/Real Madrid.

Klubbarna nere på kontinenten börjar en efter en dra igång sin försäsong, så besked kring Jakobsson lär komma inom kort.

En spelare som ryktas bli klubbkompis med Asllani är Brasiliens mittback Kethellen, som dock är bunden till kontrakt i Frankrike. Fast här sägs Tacon ha råd att köpa loss kontraktet…

Flera svenska spelare har ju bytt upp sig i sommar. Som bekant har duon Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl flyttat till Europas näst bästa lag, Wolfsburg. Och Amanda Ilestedt tar ett par steg uppåt i Frauen-Bundesligas tabell när hon går till Bayern München.

Dessutom har ju Asllani och Linda Sembrant (Juventus) gått till stora, klassiska herrfotbollsklubbar.

Det tyngsta steget i sommar tar dock Pia Sundhage. Ju mer man tänker på det, desto större blir det. Sundhage blir alltså första utlänning någonsin att leda ett brasilianskt A-landslag i fotboll. Det är nästan obeskrivligt stort.

Sundhage från lilla Marbäck utanför Ulricehamn har verkligen gjort en makalös fotbollsresa. Den började på små arenor med Marbäcks IF, IFK Ulricehamn och Falköpings KIK, men har nu tagit henne till ledande länder i fyra världsdelar. Som spelare var hon proffs i Italien.

Som ledare har hon varit assisterande förbundskapten i Kina och huvudansvarig förbundskapten i USA, Sverige och nu Brasilien. En otroligt fin meritlista. Otroligt.

Snart flyttar Sundhage till Rio de Janeiro med uppdraget att få ordning på Brasiliens misskötta damfotboll. Hon har 2+2 år på sig, och med sig i bagaget har hon viktiga erfarenheter av hur man har jobbat i flera andra ledande damfotbollsnationer.

En av hennes viktigaste uppgifter i förstaläget är att få alla spelare att vilja spela i landslaget igen. Det har ju varit flera bojkotter på senare år. Det skall bli riktigt spännande att se hur Sundhage klarar det här.

Sundhage är veckans hetaste internationella damfotbollsnyhet. Andra övergångar som det pratats om är att Sari van Veenendaal flyttar till Madrid, men VM:s bästa målvakt blir inte klubbkompis med Kosovare Asllani utan har istället skrivit på för mästarlaget Atletico.

I den italienska huvudstaden verkar Roma göra en seriös satsning på att utmana Juventus och Fiorentina om ligatiteln i år. En av de spelare man plockat in är storasyster Hegerberg, Andrine.

Till Storbritanniens huvudstad, där West Ham har gjort ett par spännande rekryteringar de senaste dagarna. Först värvade man den spännande australiensiska forwarden med det svåruttalade namnet, Jacynta Galabadaarachchi. Sedan anslöt den tidigare Lyonmittfältaren Kenza Dali. West Ham kom sjua förra säsongen, nu verkar Londonklubben sikta högre.

En annan Londonklubb som värvat spännande är nykomlingen i WSL, Tottenham. I deras lagbygge märks bland annat tekniska Gemma Davison och Nya Zeelands Ria Percival.

Efter det huvudstadssvepet blir det lite ungdomsfotboll. F19-EM är framme vid final. Där möts Tyskland och Frankrike. Båda lagen vann sina semifinaler med 3–1, tyskorna mot Holland och Frankrike efter förlängning mot Spanien.

Det är två stormakter som möts i finalen. Tyskland har sex EM-titlar i F19, medan Frankrike har fyra. Frankrike gör sin tredje final på de fyra senaste åren, Tyskland sin andra raka.

Jag såg stora delar av Frankrikes semifinal mot Spanien på uefa.tv. Spanjorskorna hade fem raka finaler och hade inte släppt in något mål i turneringen. Men båda de sviterna är nu brutna.

Tyvärr var det en rätt stängd och tråkig match. Jag tyckte att Spanien hade bra kontroll i 85 minuter utan att skapa några vassa målchanser. Fransyskorna tog över sista fem av ordinarie tid och var sedan klart bättre i förlängningen.

Noterbart var att både det andra det tredje franska målet gjordes av den 15-åriga jättetalangen Vicki Becho Desbonne. PSG-forwarden fyller 16 i oktober, och blir väldigt spännande att följa framöver. Uppfattade jag kommentatorn på uefa.tv rätt är hon den yngsta spelaren som gjort mål i ett EM-slutspel för U19-lag. Hon får vara med i turneringen tre gånger till.

Becho var en ny spännande bekantskap. Annars är Frankrikes största stjärnor Lyons vänsterback Selma Bacha och PSG:s vänsterytter Sandy Baltimore.

I det spanska laget är högeryttern Eva Navarro och måltjuven Claudia Pina affischnamnen. Pina är ju en favoritspelare. Men i semifinalen var hon blek. Kanske att hon lidit av att sitta på bänken i Barcelona det senaste året. Men nu ryktas det att forwardstalangen är på väg till Valencia, vilket lär vara bra för 17-åringens utveckling.

De fyra semifinallagen Spanien, Frankrike, Tyskland och Holland är de fyra nationer som dominerar europeisk flickfotboll, och således även de som på sikt kommer att ha flest spelare att välja mellan till sina damlandslag.

Tittar vi på hur många gånger olika länder varit i EM-semifinal i F19 under de fem senaste åren får vi följande lista:

5 gånger: Spanien
3 gånger: Frankrike, Tyskland och Holland
1 gång: Sverige, Schweiz, Norge och Danmark.

Det är en ganska tydlig lista. I Norge har man nu vidtagit åtgärder. Där satsar landets motsvarighet till EDF nästan fem miljoner kronor på att elitklubbarna skall bli bättre på att fostra unga talanger.

Men i Sverige har vi flera elitlag som inte tar ansvar för fostran av unga spelare. Här behövs krafttag om vi inte skall halka efter ännu mer än vi redan har gjort.