Den här veckan har det mesta handlat om det svenska mästarlaget i Göteborg som numera kallar sig BK Häcken FF.
Officiellt heter det fortfarande Kopparbergs Göteborg FC, men det verkar som att förbundet brukar godkänna namnändringar fram till den 1 april. Och då bör ju vårt mästarlag heta BK Häcken FF i god tid till damallsvensk avspark.
Hur som helst har Göteborg/Häcken både haft sin första träning på nya hemmaplanen Bravida Arena och dessutom presenterat sitt första nyförvärv efter fusionen.
Träningen var historisk på många sätt. Jag vet att även AIK har fantastiska förutsättningar på Friends det här året. Men det är ändå ovanligt att svenska damlag får ”herrförutsättningar”.
Utöver att det var en historisk träning noteras att trion Julia Zigiotti Olme, Elin Rubensson och Beata Kollmats i går var med ute på planen. De körde i och för sig bara rehab, men det är ändå en signal om att de är på väg tillbaka.
Nyförvärvet?
Jo, det är serbiska landslagsforwarden Milica Mijatovic som presenterades under lördagsförmiddagen.
Hon gjorde elva matcher och ett mål för Hammarby hösten 2018. Minns jag rätt var hon lite av en tia. Mijatovic hade absolut kvaliteter. Men jag är ändå lite förvånad av att se henne i vårt mästarlag.
Serbiskan kommer senast från Apollon Limassol i Cypern. Någon statistik därifrån har jag inte. För ett år sedan spelade hon för Melbourne City FC i Australiens W-league. Där blev det fem mål på 14 matcher, varav nio från start.
Det känns för övrigt som att det utländska nyförvärv som gäller för Göteborg?
Tränare Mats Gren sa igår att laget verkligen behöver få upp speeden nu för att få ihop den trupp de behöver. Han sa också att man måste få in fyra–fem spelare till. En av dem är alltså Mijatovic.
Men det kommer helt klart att behövas minst tre–fyra spelare till. För jag räknar till att det kan bli så att man till slut tappar tio spelare mot fjolårets guldtrupp. Åtta har man redan tappat, och med Mijatovic har man tre nyförvärv.
Men jag noterar att både Vilde Bøe Risa och Bri Folds är strukna från spelartruppen på den gamla hemsidan, Göteborg FC:s. Angående Bøe Risa har man inte hört något. Det brukar ju oftast läcka ut lite info, men kring norskan har det varit tyst.
Frågan är vart hon är på väg. Vi borde få svar ganska snart. För England har ju redan stängt sitt transferfönster och såväl Frankrike, Tyskland, Spanien som Italien stänger på måndag. Av de länder som skulle kunna vara aktuella är det bara USA som har öppet efter den 1 februari.
Noterbart i övrigt alltså att Brianne Folds inte längre står med i truppen på hemsidan. Amerikanskan skrev ju faktiskt kontrakt över två säsonger i fjol. Men det verkar alltså numera vara brutet.
Kollar vi på nyhetsflödet utanför Göteborg har väl veckans roligaste nyhet varit att Nilla Fischer kom med i det världslag för det senaste årtiondet som fotbollsstatistikerna i IFFHS (International Federation of Football History & Statistics) tagit ut.
Laget som helhet: Hope Solo – Lucy Bronze, Wendie Renard, Saki Kumagai, Fischer – Lena Goessling, Dzsenifer Marozsan – Marta Vieira da Silva, Carli Lloyd, Alex Morgan – Ada Stolsmo Hegerberg.
Det är ett väldigt bra lag, ett lag man gärna hade velat se spela…
Två av spelarna i det här världslaget kan nästa år komma att spela i USA, för OL Reign. Lyons president Jean-Michel Aulas har nämligen i veckan sagt att två ur trion Sarah Bouhaddi, Dzsenifer Marozsan och Wendie Renard är på väg över Atlanten.
En annan intressant nyhet är att Pia Sundhage redan fått klart med förlängning som brasiliansk förbundskapten. Jag skriver redan eftersom hon ännu inte lett sitt lag i en enda tävlingsmatch. Sundhages nya kontrakt löper över OS 2024.
Kollar vi det som hänt sportsligt så vann USA förstås även den andra träningslandskampen mot Colombias B-landslag. Den här gången blev det 6–0.
Colombias landslag är ju för övrigt en tragisk historia. För tio år sedan trodde man på ett lyft för landet, som då byggde ett nytt landslag kring ett starkt U20-lag.
Nu vet vi att förbundet i Colombia förstörde det laget. För er som kan spanska har Sevillaspelaren Isabella Echeverri Restrepo här en liten twittertråd om det hopplösa läge som Colombias landslag befinner sig i:
Apropå Sevilla blir det fokus på ligan i Spanien vid lunchtid i morgon. Klockan 12.00 kan vi nämligen på svensk tv se den tidiga seriefinalen mellan suveräna ligaledarna Barcelona och uppstickarna på andra plats, Real Madrid. Alltså det möte som på herrsidan kallas El Clasico.
Barca leder med två poäng trots att man har spelat tre matcher mindre än Real. Barca är således megafavorit. Senast lagen möttes vann Barca med 4–0. Och de båda inbördes mötena förra säsongen, när Real hette Tacon, slutade med Barcasegrar med 9–1 och 6–0.
Barca kommer ju ta hem guldet. För Real Madrid gäller det i första hand att vara topp tre och få spela Champions League till hösten. I princip är det sex lag som har chansen på de där platserna. Det handlar även om Levante, Atletico Madrid, Madrid CFF, Real Sociedad och Granadilla Teneriffe.
För Hedvig Lindahl och Atletico blev det en blytung 3–0-förlust mot Levante i torsdags. Lindahl hade inte mycket att göra på de tre målen. Däremot var hon ytterst nära att tvåla in en boll. Dock hann hon upp bollen på mållinjen och kunde reparera sitt misstag.
Real däremot vann sin veckomatch. Man kom dock undan med blotta förskräckelsen mot Santa Teresa i tisdags. Trots att Sofia Jakobsson skapade väldigt mycket såg hon ut att bli lite olycksfågel eftersom hon sköt över i ett fritt läge från nära håll i slutminuterna. Men Jakobsson fick sin revansch genom att på 15 sekunders övertid på tilläggstiden slå ett fint inlägg till Lorena Navarro:s fina segermål.
Även om segern alltså satt riktigt hårt åt var den i högsta grad rättvis. Real gjorde nämligen två mål som felaktigt blev bortdömda för offside. Det första av de där felaktigt bortdömda målen stöttes in av Kosovare Asllani, som sedan byttes ut i mitten av den andra halvleken.
Här är helgens tv-guide:
Söndag
06.05: Melbourne City FC–Brisbane Roar i Australiens W-league. Sänds på Youtubekanalen My Football:
08.05: Sydney FC–Newcastle Jets i Australiens W-league. Sänds på Youtubekanalen My Football:
12.00: Barcelona–Real Madrid i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viasat sport Extra och Viaplay.
13.30: Chelsea–Tottenham i WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay.
15.30: Everton–Manchester United i WSL. Sänds på Viaplay.
Vi får alltså även se Chelsea spela Londonderby. Där lär Magdalena Eriksson och Jonna Andersson finnas med i startelvan. Däremot väntar Zecira Musovic ännu på att få göra sin debut.
I veckan har Musovic skrivit en krönika om Häckens övertagande av Göteborg FC. Visst är det intressant att en tidigare konkurrent kallar fusionen för ”ett otroligt nyttigt steg i rätt riktning för svensk damfotboll” medan olika herrfotbollssupportrar rasar mot övertagandet?
För tillfället är ju faktiskt herrelitens supportrar en av de värsta bromsklossarna för utvecklingen av svensk damfotboll.
Det är alltså lite tunt med tv-matcher även den här helgen. Det beror på att det är cuphelg i Frankrike och att tyska Frauen-Bundesliga egentligen har vinteruppehåll även den här veckan. Men på söndag tjuvstartar ändå ligan med en hängmatch från i höstas, Turbine Potsdam–Werder Bremen.
Den riktiga vårstarten är på fredag, då även med Turbine Potsdam som ena parten. Då skall de till Wolfsburg i en match som också sänds i svensk tv. Vi kan alltså få se Rebecka Blomqvist:s ligadebut i Tyskland.
Blomqvist gjorde för övrigt matchens första mål när Wolfsburg ”bara” fick 2–2 borta mot Essen i fredagens generalrepetition. Blomqvist och Fridolina Rolfö spelade de första 45 minuterna.
En blogg om internationell damfotboll 
Milica Mijatovic stannade på ett mål i Hammarby vill jag minnas, men till hennes försvar var det inte många andra som gjorde mål det halvåret…
Angående att (herr)supportrar står i vägen för damfotbollens uveckling finns det säkert en sanning i det, men supportrar bryr sig i de flesta fall om vad som är bra för sin egen klubb inte vad som är bra för svensk fotboll (om inte dessa två råkar vara samma sak). Det är väldigt få som hejar på Malmö FF i Europa League trots att framgångar för dem skulle vara bra för svensk herrfotboll. På samma sätt som jag inte höll på Göteborg eller Rosengård i Europa trots att deras eventuella framgångar på samma sätt är bra för svensk fotboll. Om det sedan är en vettig inställning kan man föstås ha olika åsikter om, men supporterskap handlar väl inte om att vara vettig…
Tack. Du hade rätt om Mijatovics målskörd i Bajen. Det är farligt att lita på Wikipedia… Jag korrigerar.
Man tycker att supportrar borde bry sig om vad som är bäst för sin egen klubb. Ibland tycker jag att de snarare bryr sig mest om vad som är bäst för dem själva. Men det är väl tur att inte alla tycker lika i alla frågor. För det hade gjort många spännande frågor betydligt mycket mer ointressanta.
Som supporter till en damförening så blir jag lite besviken på den defensiva inställning Musovic i mina ögon har, är verkligen den enda vägen till framgång att bli tredjelag (efter herrarna och herrjuniorerna) i en herrförening ?
Jag tror också många lär bli besvikna när de inser att det inte kommer regna pengar över dessa ‘tredjelag’ bara för att de bytt förening. Om BK Häcken lassar in pengar för att köpa sig ett dyrt mästarlag (det lär kosta att få loss bra utländska spelare nu) så kommer det bli en stor minuspost i bokslutet, något som knappast lär uppskattas av de medlemmar som nu tillslut ändå gav sitt medgivande till fusionen.
Men jag kan ha fel förstås och det lär vi få se omgående när både Häcken och Hammarby har aviserat att deras damlag ska bli toppklubbar i Damallsvenskan, om det blir på det sättet så gläds jag med spelarna vars förutsättningar förbättras men det återstår att se om löftena omsätts i verkliga satsningar.
Jag tolkar inte henne som att det här är enda vägen till framgång. Men att det är en väg till framgång är ju solklart. Det är ju bara att kolla ut i Europa. Där var sju av åtta kvartsfinallag i fjolårets Champions League sådana där lag som var tredje- eller kanske fjärdelag i herrföreningar.
Men visst är det andra typer av problem som väntar. Under en övergångsperiod är nog det mesta guld och gröna skogar. Men över tid hamnar man lätt i en rättvisediskussion om fördelning av medel, en diskussion som splittrat många klubbar.
Och det finns dessutom ett värde i att som spelare känna att man är viktig. Här har herrelitklubbarna en utmaning.
Mijatovic var väl inte nyförvärvet man hade räknat med till guldlaget Göteborg.
Förvisso god teknik, hyfsad vänsterfot men i övrigt en högst ”vanlig” spelare. Dessutom fyller hon 30 i år.
Möjligen har Limasols tränare Kim Björkegren hjälpt till och tipsat Lasse Svensson. Antar att Lasse fortfarande är sportchef….
Limasol åkte för övrigt ut mot polska Górnik Leczna,1-2, i andra kvalrundan i CL. Serbiskan spelade hela matchen på mittfältet.
Det krävs nog betydligt bättre för att fylla luckorna – framför allt i försvaret. Men det är nog inte helt enkelt att hitta kvalitetsspelare den här tiden på säsongen.
Det ryktas att Göteborg nyligen ryckt i toppspelare i damallsvenskan, men så mycket pengar har väl inte klubben?
Antar att sökandet går mot USA.
Martin Ericsson är sportchef för både herr- och damlag. Låter inte som någon bra lösning. Men Lasse Svensson och Mats Gren hjälper till med värvningarna, vilket känns nödvändigt.
En notering i marginalen, inte kopplad till detta inlägg men ändå om en vanlig företeelse; sportkrönikören Anders Lindblad i SvD skriver inför herrarnas VM-final i handboll om tidigare stora svenska sportbragder och han räknar som vanligt upp herrarnas VM-guld i ishockey och herrarnas VM-brons 1994. Men aldrig någonsin förekommer damernas silvermedaljer i VM och OS i de här uppräkningarna. Eller för den delen damernas brons i stora mästerskap, som EM och VM. Inte ens EM-guldet 1984 brukar nämnas. Jag mejlade och påpekade detta till Lindblad som medgav att han borde ha tagit med silvermedaljerna i VM och OS. Det är verkligen två olika världar för många sportjournalister. Dessa brukar dock av någon anledning i alla fall få med skidsporten på damsidan, Charlotte Kalla har slagit igenom även på det planet.
En fundering efter att ha tittat på dagens spelscheman på livescore är att väldigt många lagnamn innehåller bestämningar som women, ladies, femenino, frauen o dyl.
I Sverige kan vi ibland stöta på ordet dam i det officiella föreningsnamnet, men nästan aldrig i vardagligt tal eller skrift, även i de få fall där namnet innebär både dam- och herrlag.
Är detta något för oss i Sverige att vårda, eller kommer vi att anamma det kontinentala sättet att namnge lag och föreningar?
Tänker att detta hänger ihop med att det gäller damlag inom ursprungliga herrfotbollsföreningar. De drar vinning av ett anrikt klubbnamn men profilerar att de har ett damlag. Tilläggen Masculino, Men, och Herren vore en (osannolik) fröjd att se på klubbarnas herrlag i framtiden.
that’s rather a livescore thing. on futbol24, women’s teams get a ‘(W)’ attached – regardless of whether they belong to a man’s club or are independent completely (like turbine potsdam e.g.). also, none of the teams in germany’s first league have the ”Frauen” as an official team name. when you check at dfb.de, you won’t find that attachment either. so, be careful with your conclusions.
Jag funderar också på vilka olika typer av supporterskap som förekommer till dam- respektive herrklubbar. Att ha hjärtat i sin klubb kan ju yttra sig på olika sätt, och många kan ju utöver full lojalitet med sin klubb även vara måna om att den liga och den sport som klubben verkar i ska må bra. Inte minst för att ens klubb ska kunna prestera inom sitt sammanhang och göra sina supportrar stolta. Är damfotbollssupportrar måhända mer angelägna om vissa aspekter eftersom vår liga är yngre och damfotbollens existens fortfarande utsatt för fördomar och förminskning?
Vad vi ser som hot mot vårt lag, vår liga eller vår sport skiljer sig förstås delvis mellan dam och herr, men det är inte obetydligt under vilka decennier supporterskap för dam- respektive herrfotboll vuxit fram, eller hur supporterkulturen och hela samhället utvecklats sedan dess.
Jag förstår alltså Getingarnas oro att bli hånade för icke-genuinitet, eftersom gamla (och ofta goda) supporterskapsvärderingar inom herrfotbollen står i vägen för att förstå hur nya aspekter påverkar fotbollen. T.ex. insikten om ekonomisk ojämställdhet, något som gammal förlegad kvinnosyn i samhället generellt grundat för. Den poletten har inte trillat ner överallt.
Barcelona-Real Madrid Femenino 4-1
Asllani fast på bänken i 90 min. Skadad eller petad?
Bägge bekymmersamma såklart men om den spelaren som ska driva landslagets offensiv inte platsar i sitt klubblag kommer Gerhardsson behöva pröva andra spelare fram till OS.
//A
Det är ju i och för sig lång tid till OS, och alla kommer in i formsvackor – om det nu inte är en skada som stoppar Asllani. Ännu är jag inte speciellt orolig. Våra inhemska spelare är ju inte ens igång.
Man behöver ju alltid hantera balansen mellan att spela ihop en elva och att ha bra alternativ på alla positioner. Så visst är det bra om Gerhardsson ser över alternativen i kommande matcher. Vilka det nu är…
När det gäller Göteborg, var tog Emma Koivisto vägen, hon försvann lika spårlöst som Vilde Böe? Eller dom dyker upp i Rosengård så småningom?
Emma Koivisto tackade för sig i ett Intagraminlägg för några veckor sedan. Men någon ny klubb har hon inte ännu.
Nej, det finns väl inte många ligor att komma till längre om man har högre ambitioner. USA möjligtvis. Resten har väl stängda transfer fönster!
Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien stänger i natt.
Min gissning är att Koivisto gör som Roddar och kompisen Kuikka, hamnar i USA. Alla tre har pluggat på college och har därmed en naturlig koppling dit.