Damallsvenskan – en serie med tre klungor

I kväll har Vittsjö vunnit med 3–0 mot Djurgården på Stockholms stadion. Därmed återstår det nu sju omgångar av damallsvenskan. Och det är varken avgjort i toppen eller botten.

En koll på tabellen gör gällande att vår högsta serie är uppdelad i tre, eller möjligen fyra klungor.

I utbrytargruppen har Rosengård tagit täten. Trots att man föll mot Hammarby i helgen skulle jag säga att Malmölaget fortsatt har ett kanonläge på guldet. I de sju matcher som återstår skall man bara möta ett av de andra lagen från utbrytargruppen.

I övrigt har man fyra matcher mot mittenlag från den stora huvudklungan och två från bottenlag från avstigningsgruppen.

I övrigt i utbrytargruppen finns Linköping, Kristianstad, Häcken och Hammarby. Det är LFC och KDFF som utmanar Rosengård om guldet, medan Häcken och Hammarby i första hand spelar för att ta en Champions Leagueplats.

Häcken har sju poäng upp till Rosengård och Hammarby har åtta. Det är förstås inte en teoretiskt omöjlig marginal att ta in. Men väldigt svår.

Dels för att Rosengård alltså har ett bra spelschema, dels för att man bara har tappat tolv poäng på de 19 första omgångarna. Snittet talar för att FCR kommer att tappa fyra–fem poäng under avslutningen.

Linköping och Amalie Vangsgaard är seriens positiva överraskning. Man är tvåa i tabellen, bara två poäng bakom Rosengård. Men spelschemat på slutet är verkligen tufft. Det är det upp till bevis för östgötarna som i de fyra närmsta omgångarna i tur och ordning skall möta Vittsjö (b), Hammarby (b), Häcken (h) och Piteå (b). Dessutom skall man ta emot Kristianstad i näst sista omgången. Ett vansinnigt tufft program, som gör att utgångstipset är att LFC kommer att tappa någon placering på slutet. Frågan är hur många.

Kristianstad skall även möta Hammarby och Rosengård under slutspurten. Ändå är mitt tips nu att KDFF tar andraplatsen i år. Sedan står det mellan LFC, Häcken och Hammarby om stora silvermedaljerna.

Huvudklungan i mitten består av fem lag som bara har klarat kontraktet, men bara har teoretisk medaljchans. Där finns Vittsjö, Eskilstuna, Piteå, Kif Örebro och Djurgården. Det är en sexpoängslucka mellan åttan Piteå och nian Örebro. Då möjligen att man skall dela in huvudklungan i två grupper.

Egentligen är det mindre avstånd, fyra poäng mellan femman Hammarby och sexan Vittsjö. Men känslan är ändå att Häcken och Bajen har visst slagläge, medan Vittsjö är för långt efter för att på allvar ge sig in i medaljstriden.

I botten är Kalmar fortsatt över strecken, Umeå på kvalplats och BP och AIK på nedflyttning. Det skiljer tre poäng mellan de fyra lagen, som dessutom har anmärkningsvärt likadan målskillnad.

Känslan är att de inbördes matcherna kommer att bli väldigt avgörande i bottenstriden. Där är det fördel Kalmar och BP, som båda har kvar att spela två matcher mot andra bottenlag.

De tre inbördes matcher som återstår i bottenstriden är: BP–Kalmar, Umeå–BP och i den allra sista omgången AIK–Kalmar.

Det är rätt svårt att tippa bottenstriden. Men när AIK nu sålde Honoka Hayashi ökade laget sina chanser att få spela i vd Manuel Lindberg:s favoritserie elitettan nästa år. Faktum är att Umeå känns rätt svagt, så jag utesluter inte att nederlagstippade BP faktiskt kan kämpa till sig en kvalplats. Och att Kalmar kan bli kvar ovanför strecken.

Apropå BP noterade jag att sportchef Staffan Jacobsson räknade svenska spelare i lördagens matcher.

Som jag skrivit flera gånger förr är jag inte speciellt oroad över den siffran. Inte så länge vi har ett 50-tal svenska toppspelare i andra högstaligor i världen. Så totalt sett får tillräckligt många svenska spelare speltid på hög nivå för att landslaget skall kunna behålla en plats i världstoppen.

En spelare inte spelat i landslaget är Freja Olofsson. Uppgifterna om att Real Madrid köpt henne för cirka två miljoner kronor ger ju hopp om att det kan trilla in rätt bra transfersummor för svenska klubbar framöver.

11 tankar på “Damallsvenskan – en serie med tre klungor

  1. Icke att förglömma är att Rosengård ska spela Champions league- kval och förhoppningsvis även ett gruppspel. Vi såg hur hårt det tog på Häcken förra året med så tätt matchande. Tror KDFF har en bra chans att verkligen utmana. Jag tycker inte att Rosengårds trupp är så bred så de kan rotera hur mycket som helst. De kommer behöva spela bästa laget i merparten av de matcher som är kvar. Dessutom sliter det att resa så mycket som de förhoppningvis kommer få göra om de tar sig till gruppspelet.

    När jag summerar säsongen såhär långt kan jag bara konstatera att det var ett stort misstag att utöka serien med fler lag. Kvalitet slår kvantitet som det så fint heter. De 4 bottenlagen är rent ut sagt alldeles för svaga för damallsvenskan. Beviset på det är mitt lag, IFK Kalmar. De ligger alltså över strecket men i ärlighetens namn är de utspelade varenda match och har haft väldigt mycket flyt med sig. Däremot har de varit som bäst där matcherna avgörs, nämligen i straffområdena. Dessutom har de vunnit rätt matcher mot bottenkonkurrenterna. Rent fotbollsmässigt är de dock inte tillräckligt bra för damallsvenskan och det är ett underbetyg till hela serien att de faktiskt har en god chans att hålla sig kvar. Vill vi att damallsvenskan inte ska bli omsprungen av allt för många ligor måste vi öka antalet kvalitativa matcher i serien. Det är inte roligt eller utvecklande för någon när både Kalmar och BP får storstryk av Örebro som alltså är ett lag som ligger på den nedre halvan. Då tycker jag iallafall det är något som är väldigt fel och det borde ringa i varningsklockorna.
    Hur kan damallsvenskan ha fler lag än WSL?

    Med det sagt hoppas supportern i mig såklart att Kalmar ska hålla sig kvar. Dessutom är de oerhört viktiga för damfotbollen i regionen och inte minst eftersom det finns väldigt många talangfulla spelare i området. Både IFK Kalmar och Lindsdals IF har väldigt många duktiga tjejer och Hossmo BK vann Gothia cup i somras!

    • Vet inte direkt om jag tycker det är dåligt med att vi har en bottenstrid med 4 lag i årets allsvenska.
      Tidigare år har det ofta varit ett eller två lag som direkt blir avhängda och sen finns det ingen spänning kvar för de lagens supportrar andra halvan av säsongen.
      Nu finns det ju i alla fall en spänning och nerv i bottenstriden då vi har 4 lag inom 3 poängs avstånd som fightas för sin överlevnad och en 1-1 match mot ett topplag kan vara det som räddar säsongen.

      Sen borde det ju egentligen vara en möjlighet för toppklubbarna att spela in sina lovande spelare och rotera när man möter ”lättare” motstånd men jag tycker mig inte riktigt se att det sker av någon anledning.

    • Meh. Det enda sättet för (de nuvarande) bottenlagen att utvecklas är att spela fler matcher mot bättre motstånd. Och damallsvenskan är ojämn, men inte katastrofalt ojämn. Det är inte ovanligt i någon serie att de sämsta lagen snittar under 0.6 poäng per match. Premier Leagues sämsta lag 18/19 drog in starka 0.42.

    • Jag kollar egentligen för lite på damallsvenskan för att ha en väl underbyggd åsikt men tror att man behöver vänta några säsonger innan man kan utvärdera utökningen av antalet lag. Tycker en del lag i Elitettan verkar spännande och underifrån kommer några av de större klubbarna med sina damlag.

    • Jag har varit för utökningen från början, och tycker inte att det finns någon anledning att kalla den för ett stort misstag. Dels är det alldeles för tidigt att dra slutsatser efter första året. Dels tycker jag faktiskt att det funkat rätt bra. Som signaturen Simon redan konstaterat har vi haft avsågade lag i botten många gånger även med tolvlagsserie.

      Det är ju även värt att notera att om årets damallsvenska hade bestått av tolv lag skulle Piteå och BP ha spelat i elitettan. Två lag som byggt en stomme kring svenska spelare. Dessutom två lag som har överraskat positivt på mig under året. Långt in på försäsongen såg jag Piteå som en avstigningskandidat, och jag trodde att BP löpte stor risk att bli avsågad jumbo.

        • Jo så är det såklart! Ligacupen är iallafall den titeln som betyder minst på herrsidan, antar det är lika dant på damsidan. Men precis som du säger är det likväl matcher som ska spelas.

          Hur som helst ser jag inte behovet av att utöka serien med fler lag. Hade det bara varit ett eller två lag som var långt efter hade jag inte sett något problem. Men nu är det 4 lag som är en bra bit ifrån de andra även om de snor åt sig en poäng här och där. Hade till exempel Kalmar eller BP haft upp emot 20-25 poäng så hade jag sett mer positivt på utökningen av lag. Då hade utökningen inneburit en kvalitetshöjning på ligan och fler lag som höjer standarden. Nu blir känslan för mig att man fyller ut ligan med fler lag bara för att det ska ske en förändring. Denna förändringen kan mycket väl bli positiv i längden.

          Sedan förstår jag att många tycker det är bra med fler matcher och att det är jämnare i de olika segmenten av tabellen. Jag tog kanske i lite väl mycket i förra i inlägget. För bredden är det bra att fler lag och spelare får chansen. Det är positivt att så många som möjligt får testa på tempot i en stark serie. Men som sagt ser jag inte att detta gör damallsvenskan starkare rent kvalitativt som liga.
          Sedan är det alltid svårt att veta hur utvecklande det är för en ung spelare att lira i ett bottenlag i damallsvenskan gentemot ett topplag i Elitettan. För en försvarsspelare kan det vara väldigt utvecklande men spelare som Lisa Björk, Matilda Nilden, Tuva Skoog hade kanske utvecklats mer i ett lag som har mer boll där de får utveckla sina spetsegenskaper mer. Att spela i ett bottenlag kan också ta mycket på en ung spelares psyke om det går tungt under en lång tid.

  2. Snacket om för många utländska spelare i Damallsvenskan börjar bli tröttsamt, framförallt när lag som Linköping visat att det går utmärkt att hänga på i toppen av serien med relativt få importspelare i sin startelva och trupp.

    Mot Eskilstuna hade vi 7 svenska spelare i startelvan och på bänken var 5 av 7 spelare svenska. Jag vägrar tro att det inte finns nog med svenska spelare som håller kvalité för elitnivå och skulle vilja uppmana övriga lag i serien att leta lite noggrannare inom Sveriges gränser istället för att låta förutfattade meningar styra när trupperna ska byggas.

    När seriekonkurrenterna inför årets säsong sökte utomlands efter breddspelare så värvade Linköping från nedflyttade Växjö och fick hit Nellie Karlsson och Stina Lennartsson som båda är givna i startelvan och har tillhört lagets absolut bästa spelare hittills i år.

    Visst kan man invända att LFC skulle ha svårt att hänga på i toppstriden utan Vangsgaard, Momiki och Ahtinen men det är inte den typen av importspelare som kan sägas utgöra ett problem då de stärker kvalitén och attraktionskraften i laget och serien som helhet.

  3. Lite vid sidan om, så att säga… Vi ska kanske för ovanlighetens skull skicka några rosor till TV6 och den kanalens damfotbollsbevakning. Det handlar inte om extrema satsningar, men det är mycket bättre än ingenting – för att nu jämföra med andra, vad jag kallar ”skräpkanaler”, från 5:an till 12:an. TV6 sänder minst en allsvensk match i veckan, under rubriken ”Studio OBOS Damallsvenskan”. Det trevligaste – bortsett från själva matcherna – är förstås måndagsaftnarnas ”Women’s Night Football”, ett studioprogram som leds med den äran av Johanna Ojala. Ja, just hon, skidexperten från olika vinterstudiosoffor. Ojala är lugn, tydlig och påläst för sin uppgift och bjuder in mer eller mindre känt fotbollsfolk till den timslånga sändningen. Gäster saknas inte, i måndags var det Jonna Andersson (the one and only) som var hedersgäst.
    Kul att se att sportexperter och dito kommentatorer inte alltid är ”insnöade” i sitt specialgebit. Frågan är om vi någonsin får se motorexperten Jonas Kruse sitta och kommentera trav och galopp i någon tv-studio…

  4. Några kommentarer kring Svenska Cupen, omgång 3. Bland de färdigspelade matcherna hittar vi resultaten:
    Bergdalens IK – Vittsjö GIK 0-9; åtta olika målskyttar. Publik 34.
    Smedby AIS – Linköping FC 1-3; Amalie Vangsgaard enda målskytt. Publik 373.

    Ganska stor skillnad överlag mellan det som hände i Borås respektive Norrköping. Visserligen är grundomgångarna i cupen inga publikmagneter, men att det var tio gånger så många på läktarna hos Smedby är anmärkningsvärt. När det sedan gäller målsiffrorna… Att ett stukat Bergdalen hade svårt att hitta spelglädjen mot ett taggat Vittsjö är lätt att inse. Om laget ens finns kvar i serien fram till höstfinalen är osäkert. Bergdalen spelar dock i Elitettan medan Smedby AIS skördar framgångar i Div. 1. Det skiljer alltså tre divisioner mellan SAIS och LFC, men ändå lyckades hemmalaget spjärna emot bra mot den damallsvenska tvåan. Dessutom gjorde man ett reduceringsmål på den enda riktiga chansen i matchen! Nu gick Linköping vidare, som planerat, men det ger ändå en del ”orosvibbar” inför det som återstår av Damallsvenskan. Framgången hänger alltför mycket på en enda spelare i världsklass: Amalie Vangsgaard. Låt vara att hon sekunderas ypperligt av lagkamraterna. Snart väntar mycket tuffa matcher mot två skånska lag med vind i seglen, Vittsjö och Kristianstad. Vad skulle hända om Vangsgaard bryter fotleden under ett hårt träningspass?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.