Trevlig utflykt till glödheta Kristianstad

Inlägget uppdaterat med Hanna Bennisons mål mot Häcken

Under fredagen tog jag en liten sväng till nordöstra Skåne för att kolla in derbyt mellan Kristianstad och Vittsjö. Det är även ett möte mellan de båda klubbar som har överpresterat mest sett till ekonomiska utgifter de senaste åren.

Ni som har kollat in den ekonomiska analysen av fjolårets damallsvenska har säkert sett tabellen där lagen sorteras efter kostnader. Enligt den tabellen skulle både KDFF och Vittsjö ha slutat på undre halvan i fjolårets serie – sjua respektive sist. De kom trea och femma. Här är för övrigt den tabellen:

Bild från förbundets analys av de damallsvenska klubbarnas ekonomi 2021.

Kristianstad och Vittsjö fortsätter att prestera otroligt bra utifrån sina förutsättningar. Inför avspark i fredagens match låg lagen tvåa respektive sexa i en haltande tabell.

När jag startade min resa söderut var jag nyfiken på rätt mycket, men framför allt ville jag se om KDFF hade konserverat den toppform man hade inför EM-uppehållet. Det vore verkligen önskvärt, för i nästa vecka väntar ju Champions League, där Kristianstad ställs mot Ajax i första matchen. Vinner man den väntar Eintracht Frankfurt eller Fortuna Hjørring i gruppfinal.

Jag var även nyfiken på att kanske få se ett inhopp av Evelina Duljan. 19-åringen som bara hade spelat 146 minuter i damallsvenskan i år, men som såg väldigt vass ut i F19-EM. På vägen ner hörde jag dock på radion att Duljan just hade sålts till Juventus.

Så det enda jag fick se av den kvicka kantspelaren på Kristianstads fotbollsarena var en misslyckad hälsning på storbildsskärmen. Misslyckad både för att bilden var liggande och för att ljudet var ohörbart. Det här med att folk filmar stående med mobilen blir inte alltid så bra när filmen skall visas på en klassiskt bred tv-skärm.

När jag ändå är inne på Duljan så har jag blandade känslor inför hennes flytt till Italien. Spontant kändes det väl kanske att hon har lite väl bråttom att sticka utomlands. Grunden är ju att man bör vara ordinarie i sitt svenska lag innan man flyttar till en europeisk toppklubb. Och även om ligan i Italien blir professionell först nu tycker jag att Juventus förra säsongen tog klivet in bland de europeiska toppklubbarna på damsidan.

En signal om att Juve har höga ambitioner är dagens nyhet från Italien att klubben nobbat ett WSL-bud på cirka 1,25 miljoner kronor på Lina Hurtig.

Samtidigt är det förstås ett väldigt högt betyg till damallsvenskan att en europeisk toppklubb värvar en spelare som inte är ordinarie i vår svenska serie. Det är även väldigt positivt för svensk damfotboll att våra toppklubbar erbjuder en så bra utmaning för de största talangerna att de behöver kämpa för sin speltid i damallsvenskan, och inte bara kan gå in och dominera.

Nyheten om Duljan hörde jag alltså i bilen. Jag tog förstås den väg som går genom Vittsjö för att komma i rätt stämning. När jag rullade in i den damallsvenska byn noterade jag att vägen var fylld av hål som uppstått till följd av tjälskador.

När matchen väl drog igång fanns det även massor av hål i Vittsjös lag. Hål som Kristianstad sprang in och ut i.

GPS:en sa att det är 42 minuter mellan Vittsjö och Kristianstad. Ganska mitt emellan orterna visade biltermometern 30 grader. Men fotbollsmässigt var det alltså framför allt hemmalaget KDFF som var glödhett. Glödhet var även Vittsjös målvakt Sabrina D’Angelo. Det var hennes storspel som gjorde att det stod 0–0 i paus.

Jag hade 6–0 i klara målchanser i hemmafavör efter 30 minuter. Och efter paus räddade D’Angelo även en straff. Ett rimligt slutresultat hade varit 3–0 eller kanske 4–1. I slutet av båda halvlekarna ryckte nämligen Vittsjö upp sig.

I den första var det utklassning i 30 minuter. Sedan jämnade Vittsjö ut matchbilden och kom till några målchanser. I den andra dominerade KDFF också i början. Men när Vittsjö satte in Kajsa Lind och bytte spelsystem från 4–4–2 till 3–5–2 fick gästerna plötsligt till ett litet tryck.

Men som tränare Ulf Kristiansson sa efteråt, så gick alla fyra avsluten utanför. Och då är det ju svårt att göra mål.

När jag i dag skulle kolla den officiella statistiken från matchen på svenskfotboll.se låg förbundets katastrofdåliga hemsida återigen nere. Det är inget vidare med en fotbollshemsida som inte har kapacitet för att klara dagar då det spelas matcher.

Jag såg i alla fall matchen. Det var inga problem från huvudläktaren. Jag har förstått att det däremot var värre för er som försökte se den på TV, eller Viaplay. Dels var det visst bildstörningar. Dels filmade man i motljus, vilket gjorde att det var otroligt svårt att se skillnad på spelarna. Det syntes faktiskt tydligt tvärs över planen hur de båda tv-kommentatorerna kämpade för att se vad som hände.

Bänkarna var på ”rätt” sida. På Vittsjös fick Kristiansson för övrigt leda sitt lag själv i krasslige Thomas Mårtensson:s frånvaro. Jag hade inte träffat Kristiansson tidigare, men han hade en oklanderlig matchanalys, och var skönt uppriktig kring det egna lagets brister i matchen.

När jag frågade om avståndet uppåt i tabellen konstaterade han att Vittsjö redan förlorade två matcher för mycket innan EM. Därför måste de ta lite större risker nu, för det blir ingen topplacering om laget kryssar sig fram genom hösten. Man måste börja rada upp segrar.

Rada upp segrar är något Kristianstad gör. Det finns många anledningar till att det lyste om Elisabet Gunnarsdottir efter matchen.

Efter sex omgångar i våras låg hennes lag på tabellens undre halva. Åttonde plats med åtta poäng och 10–8 i målskillnad. Sedan dess har laget gått som tåget. Och då menar jag inte något svenskt SJ-tåg, utan mer på den japanska Shinkansen. På elva omgångar har man tio segrar, ett kryss och målskillnaden 25–4.

Efter sex omgångar låg :s lag på åttonde plats med åtta poäng och 10–8 i målskillnad. Sedan dess har man på elva matcher tagit tio segrar, ett kryss och noterat målskillnaden 25–4. Rosengård spelade 1–1 den 13 maj har båda lagen vunnit varenda match.

Krysset kom mot FC Rosengård den 13 maj. Efter den 1–1-matchen har ingen av de båda skånska storklubbarna tappat någon poäng. Kristianstad har nu nio raka segrar. Och just nu ligger KDFF jämsides med Rosengård i tabelltopp. Malmöklubben har dock spelat två matcher färre.

Men känslan efter att ha sett KDFF vinna derbyt mot Vittsjö är att Kristianstad faktiskt skulle kunna utmana Rosengård om guldet.

För KDFF är bra. Och känns väldigt stabilt. Beta Gunnarsdottir var stolt över att laget är i delad serieledning. Och hon var väldigt noga med att konstatera att KDFF nu har släppt in minst mål i damallsvenskan.

Lagets defensiv är imponerande. Inte minst med tanke på att man släppte åtta av de tolv baklångesmålen i de sex första omgångarna.

Trebackslinjen med Alice Nilsson, Gabrielle Carle och den nya Kanada-kamerunska backen Easther Mayi Kith kändes både stabil och spelskicklig. Och de har bra defensivt stöd av mittfältarna Shelia van den Bulk och Mia Carlsson.

Laget har faktiskt bara släppt ett mål på de sju senaste matcherna. Det är en bra statistik att ha med sig in i Champions Leaguespelet. Som tränare Gunnarsdottir konstaterade i går har KDFF ingen jättefördel av att vara i säsong eftersom den första kvalomgången kommer ganska direkt efter EM-uppehållet. Den fördel man dock har mot lagen med höst-vår-säsong är att KDFF har haft en vårsäsong på sig att spela ihop sitt lag.

Klubbar som Ajax och Eintracht Frankfurt bör inte vara färdiga med sina lagbyggen ännu. KDFF har alltså fått ihop sitt pussel. Anfallet som är byggt kring vassa Evelyne Viens känns också bra, även om man missade rätt många bra chanser igår. Trots det har KDFF en betydligt bättre form i år än man hade i fjol när det var dags för UWCL-spel. Så jag håller laget som 60–40-favorit mot Ajax på torsdag.

Det om gårdagens match. Damallsvenskan återstartar på allvar under söndagen. Det är fyra matcher med bottenmötet Umeå–Kalmar som den på förhand mest intressanta.

Ett lag som inte spelar tävlingsmatch den här helgen är Häcken. De var i dag i England för att träna på det reseupplägg man har i Champions League. Man mötte Everton, förlorade med 2–1, och Liverpoolklubbens nya tia, Hanna Bennison, gjorde ett riktigt snyggt mål.

I förra inlägget skrev jag om Eskilstuna Uniteds ekonomiska problem. Flera av er läsare har haft synpunkter på hur klubbledningen har skött ekonomin. Jag skall inte försvara dem fullt ut, för det är förstås inte försvarbart att äventyra en förenings ekonomi.

Samtidigt är det elitidrott, man vill göra bästa möjliga resultat, och det är inte jättesvårt att förstå att man vill sikta mot stjärnorna.

En tanke jag har efter att ha kollat analysen av ekonomin i förra årets damallsvenska är att man kanske borde göra om kraven för elitlicensen. Kollar man klubbarna i fjolårets serie hade de nio som inte är stora Stockholmsklubbar med herrelitlag vid årsskiftet ett eget kapital på maximalt 1,1 miljoner kronor.

Samtidigt hade de här klubbarna kostnader på 8,6–30 miljoner kronor. Man behöver inte vara utbildad ekonom för att förstå att man inte får göra några större räknefel, för marginalerna är små, och fallet blir tungt om det går snett.

Men en tanke är att man istället för att kräva positivt eget kapital i elitlicensen höjer kravet på eget kapital till fem miljoner kronor. Då blir marginalerna inte lika små. Det borde väl vara genomförbart? Och självklart skulle nykomlingar ha lägre krav.

7 tankar på “Trevlig utflykt till glödheta Kristianstad

  1. Eget kapital på 5 miljoner låter spontant extremt högt för alla klubbar som inte har ett herrelitlag i ryggen, hur lång tid skulle du tänka dig att klubbarna skulle få på sig att skapa en så stor skattkista ?

    För att ta mitt Linköping som exempel så har man aldrig haft mer än max runt 2 miljoner i eget kapital och det var efter en oväntad engångsgåva från en storsponsor. Jag kan inte se hur det skulle vara möjligt för dom att nå upp till 5 miljoner utan att helt lägga ner ambitionerna på att vara med i toppen, skala ner akademiverksamheten och samtidigt lyckas kraftigt öka sponsorintäkterna.

    • Jag tog bara en siffra ur luften. Och fem miljoner är kanske lite väl mycket. Men någon eller några miljoner känns rimligt. Inom herrishockeyn har man haft krav på tio miljoner för SHL-klubbarna, fyra miljoner kronor för hockeyallsvenska klubbarna och en halv miljon för klubbarna i hockeyettan.
      Nu, efter pandemin, ändras det till en procentsats. I vinter gäller två procent av omsättningen. Sedan stegras det år för år och blir tio procent till 2025. Att ha en sådan procentsats är också en rimlig väg för damfotbollen. Kanske att det är rättvisare, eftersom det är lättare för storklubbarna att få in ett par miljoner än vad det är för mindre landsortsklubbar.

      För LFC skulle ett krav om eget kapital ju inte vara försämrad möjlighet att konkurrera nationellt. Alla lag skulle ju nämligen vara i samma situation, utom de stora med herrallsvenska lag. Fast de har ju andra förutsättningar redan nu. Däremot inser jag att det under en övergångsperiod skulle bli svårare för svenska lag att konkurrera internationellt.

  2. Är det här säsongen Bennison får sitt stora genombrott? Först ett fint EM där jag utifrån speltid tycker hon var en av Sveriges bästa och jämnaste spelare. När hon var på planen blev Sverige ett bättre lag många gånger.
    Jag har inte följt henne särskilt länge men så bra som hon var i EM har jag aldrig sett henne tidigare. Så lätt i steget, jättefin bollbehandling och blicken för spelet. Allt bara klaffade för henne!! Kanske börjar hon vänja sig vid den tuffa trängen i Everton? För tidigare under året tycker jag hon har sätt lite nertränad ut och inte lika snabb och kvick som hon var i EM. En rolig utveckling är det iallafall. Nu börjar hon bli en av mina personliga favoriter i landslaget. Är väldigt förtjust i duktiga innermittfältare som kan styra spelet därifrån.

    Nu börjar hon säsongen i Everton som deras nummer 10, bara det växer man ju en halvmeter av som fotbollsspelare 💪 Och att få börja säsongen med ett drömmål gör inte saken sämre.Hopas hon kan ta ytterligare steg i sin utveckling under säsongen. Kul att man äntligen börjar se varför hon valdes till världens största talang en gång i tiden. Man glömmer lätt att tjejen bara är 02:a och redan börjar få en viktig roll i ett av världens bästa landslag. Hon har redan ett OS-silver på meritlistan och en semifinalplats i EM som kommer vara nyttiga erfarenheter i hennes karriär.
    Om man får sväva iväg lite! Hade det inte varit kul att se Bennison och Oberdorf på ett innermittfält i framtiden?! Man får väl ändå sticka ut hakan och säga att det är dem största mittfältstalangerna födda på 2000-talet vi har just nu!? De hade passat perfekt med varandra på ett innermittfält. Oberdorf som ankare och Bennison i en offensivare roll.

  3. Helt orelaterat till artikeln kan jag med glädje konstatera att Wilma Ljung Klingwall idag gjorde debut i Damallsvenskan och jag tycker hon gjorde rätt bra ifrån sig. Bland annat en fin passning som Grabus gjort mål om det vore 2020.

    Wilma kom ju fram som en stor spelbegåvning som var riktigt bra i Elitettan 2019 samtidigt som hon gick igenom en personlig kris och efter säsongen tog en timeout från fotbollen som varade länge. Egentligen var det först i våras hon var tillbaka på riktigt i seriespel i Division 1 med Sollentuna. Uppenbart presterade hon tillräckligt för att direkt ta en startplats i AIK. Det ska bli spännande att se om hon kan fortsätta ta kliv. Finns väldigt mycket fotboll i henne!

  4. Pingback: Lina Hurtig klar för Arsenal | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.