Guldstrid, Schelin och en internationell utblick

Det går väl kanske inte att säga att den damallsvenska guldstriden avgjordes i helgen, men för oss som hoppas på spänning in i den sista omgången sjönk däremot hoppet rejält.

FC Rosengård noterade sib tredje raka 2–2-match samtidigt som LFC vann. Det innebär att luckan lagen emellan nu är sex poäng, och att det är långt ifrån säkert att Rosengård kan vinna ens vid full poäng i de sex återstående omgångarna.

Jag har haft en helg späckad av jobb och egen fotboll, vilket har inneburit högst sporadiskt tittande på matcherna. Utöver klippen med höjdpunkter på damallsvenskan.tv hann jag se första kvarten av Örebro–Rosengård, och jag har i efterhand kikat på den första halvleken mellan Linköping och Vittsjö.

Matchen Örebro–Rosengård såg jag för lite av för att ha någon mer åsikt om spelet än att Emma Jansson:s 1–0-mål var riktigt fotbollsgodis. Resultatmässigt är det ju en smärre katastrof för Rosengård, medan det kan vara bra för Örebro.

Jag skriver kan eftersom jumbolaget ju egentligen i första hand behöver få till sina topprestationer mot de andra lagen på undre halvan. En poäng mot Rosengård väger ju exempelvis inte upp förlusten i Kristianstad. Men kanske att det här 2–2-resultatet kan ge Kif det självförtroende som krävs för att klättra i tabellen.

Lotta Schelin

När det gäller Rosengård undrar jag mest över hur det står till med Lotta Schelin. Det har snart gått två månader sedan Sverige åkte ut ur EM (den 29 juli), och Schelin är inte tillbaka i Rosengårds trupp. Är hon ens tillbaka i träning?

Hon skadade alltså nacken i derbyt mot LB07 den 26 juni. Sedan gjorde hon ett 23 minuter långt inhopp mot Piteå tre dagar senare. Därefter har hon inte spelat en minut för Rosengård.

Däremot matchades hon stenhårt under EM-turneringen. Hon och Linda Sembrant var de enda utespelarna som spelade full tid såväl i genrepet som i alla fyra EM-matcherna. Schelin gjorde det på smärtstillande. Man undrar ju alltmer över hur landslagsledningen tänkte.

Schelins skada är inte den enda i Rosengård. Vi har ju ännu så länge exempelvis inte fått se stjärnvärvningen Simone Boye Sörensen på planen. Skadorna i kombination med Rosengårds tunna trupp gör att klubbens unga talanger har fått mer speltid på sistone. Kul.

Starkt också av 117-åriga Ida Lyberg att fortfarande hänga med på elitnivå…

Ida Lyberg är född år 1900 enligt Svenska fotbollförbundets hemsida.

Linköping har också några tunga skador. Fjolrårets damallsvenska succéspelare Irma Helin har bara gjort 47 minuter i årets serie och LFC:s genomgående bästa spelare Claudia Neto har ju missat alla matcher under september månad.

Portugisiskans namn har dykt upp i kommentarer kopplade till nomineringar till världens bästa spelare. Hon är absolut en spelare av världsklass, men som läget är nu har hon precis allt emot sig när toppspelarna skall röstas fram. Hon har en roll som sällan uppmärksammas, hon spelar för ett svagt landslag samt i ett klubblag som sällan spelar stora internationella matcher.

Men i årets upplaga av damallsvenskan tillhör Neto de tre bästa ihop med Lieke Martens och förstås Tabitha Chawinga.

Därför spanade jag lite extra under den halvleken jag såg Linköping–Vittsjö på hur LFC löste spelet centralt. Det var intressant att se hur bra Kosovare Asllani, Emma Lennartsson och Tove Almqvist hjälptes åt att ersätta Neto. Asllani har vuxit in i rollen som central mittfältare på ett utmärkt sätt. Hon spelar enkelt och gör även stor nytta i det defensiva jobbet. Jag tror att hon i nuläget faktiskt är det bästa alternativet för den defensiva innermittfältsrollen i landslaget.

Det är även kul att se Lina Hurtig för tillfället. Utöver att hon är boll- och spelskicklig är hon för tillfället rörlig både i djup- och sidled, vilket gör att hon är svårmarkerad. Hon var som jag ser det bästa spelare i VM-kvalkampen mot Kroatien, och hon var inblandad i det mesta LFC skapade under den halvlek jag såg mot Vittsjö.

Dock skapade inte Linköping så mycket. Delvis för att Vittsjö hade en mycket bra försvarsorganisation, där man låg väldigt tajt med laget. Faktum är att Vittsjö flera gånger fick väldigt bra omställningslägen, och om framför allt Osinachi Ohale hade haft bättre koncentration i passningsspelet kunde LFC fått det riktigt jobbigt.

Några andra orsak till att LFC inte lyckades skapa så mycket var att Marija Banusic och Kristine Minde inte känns i toppslag för tillfället. Banusic låg ofta och dödade den viktiga ytan mellan Vittsjös backlinje och mittfält. Genom att ställa sig i ytan från början, och dessutom tydligt vinka för att få bollen, blev hon en drömmotståndare för Vittsjös backar. De såg henne hela tiden, och genom vinkningarna de blev dessutom varnade när hon tyckte att hon var fri.

Utan att ha en aning gissar jag att Banusic har haft Zlatan Ibrahimovic som förebild. I så fall är det en bra förebild, för han är en mästare på att använda ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Han är det genom att han har lärt sig att man inte skall ställa sig där från början. Tvärtom börjar Ibrahimovic ofta från en position bakom motståndarbackarna, dels för att tvinga dem att flytta blicken från bollen, dels för att kanske locka bak backlinjen några meter. Då kan han både skapa överraskningsmoment och kanske även en större yta att löpa in på när läget kommer.

Nackdelen med Ibrahimovics arbetssätt är att han lätt hamnar i offsideposition, men den risken tycker jag att det är värt att ta.

Det slutade ju ändå väl för LFC, som visar styrka genom att vinna även när spelet inte klaffar fullt ut. Man har alltså nu sex poängs serieledning, och även om det återstår några luriga bortamatcher är ju känslan att SM-guldet med största sannolikhet blir kvar i Östergötland.

För Vittsjö är kontraktet långt ifrån säkrat, men känslan är ändå att Skåne kommer att ha fyra damallsvenska lag även nästa år. Vittsjös försvarsspel imponerar, samtidigt som man har tillräcklig spets för att ta de fem–sex poäng till som lär krävas.

Jag tror alltså fortsatt att det blir två av Hammarby, Kvarnsveden, Göteborg och Örebro som åker ur. Man behöver väl knappast säga att Göteborg–Kvarnsveden på söndag är en vansinnigt viktig match. Det borde ju vara målgaranti när seriens två sämsta försvar drabbar samman. Båda lagen snittar ju klart fler än två insläppta mål per match.

Vid höstupptakten trodde jag att Göteborg var på gång att hitta rätt, och därmed också kunna lämna bottenträsket. Men med tre raka förluster är läget återigen prekärt. Och frågan är ju hur lagets backlinje skall klara av att hantera två stycken Chawinga på söndag.

För lillasyster Temwa Chawinga stod ju för ett kanoninhopp i lördags. Hon verkar vara väldigt oskolad defensivt, för redan en minut efter bytet hörde man tränare Jonas Björkgren ropa:

”Temwa, come over here, ball side”

Sedan sprang hon och jagade boll över en jättesträcka. Men offensivt såg det bra ut. Redan i andra eller möjligen tredje bollkontakten spelade hon fram storasyster Tabitha till 1–1-målet. Och nästa bollkontakt innebar 2–1 och Tabithas 21:a mål för säsongen. Systrarna Chawinga är förstås Kvarnsvedens hopp i nedflyttningsstriden.

Anna Anvegård

* I elitettan tog Växjö DFF ytterligare ett steg mot damallsvenskan och mot rekordpoäng. Man vann toppmötet borta mot formsvaga IFK Kalmar med förkrossande 5–0 efter två mål från Anna Anvegård – som nu har gjort 25. Höjdpunkter finns här.

Kalmar har nu tre raka förluster, och avståndet upp till damallsvensk plats har vuxit till fyra poäng. Den platsen håller superskrällen Assi, som står inför två viktiga hemmamatcher, dels mot nedflyttningshotade Mallbacken, dels mot tabelltrean AIK.

I botten har det tajtat till sig rejält, inte minst genom Sundsvalls plötsliga förvandling. Laget som tog elva poäng på de 17 första omgångarna har nu tagit nio pinnar på de senaste tre matcherna – och nu har man fem lag bakom sig.

Även Östersund har ryckt upp sig och tagit två raka segrar. Det gör att plötsligt känns formsvaga Holmalund som en högst tänkbar avstigningskandidat. Alingsåsklubben har haft det jobbigt på många olika plan den senaste tiden. I samband med lagets hemmamatch på lördag skall de presentera hur framtiden ser ut för damfotbollen. Man har ju sedan länge beslutat att bryta sig ur Holmalund och bilda eget. Nu skall formerna för utbrytningen alltså offentliggöras.

* Så en liten internationell utblick. I USA:s NWSL återstår en omgång av grundserien. Det är dock helt klart att de fyra slutspelslagen blir North Carolina, Portland, Chicago och Orlando. I skytteligan leder Sam Kerr på 16 mål, hon är fyra före Megan Rapinoe och Marta.

I Tyskland är Wolfsburg nu enda laget utan poängförlust. Det blev 5–0 hemma mot Jena i helgen efter tre mål från Alexandra Popp och två från Zsanett Jakabfi. Det innebär att Wolfsburg dessutom har intakt nolla i kolumnen för insläppta mål, medan man har gjort 15 framåt på tre matcher. Otroligt starkt i den tuffa och jämna Frauen-Bundesliga.

Nilla Fischer klev av i halvtid i Jenamatchen, oklart om det bara var för att hon skulle få vila, eller om det fanns andra skäl.

Amanda Ilestedt spelade däremot hela matchen när Potsdam fick 1–1 borta mot Freiburg i helgens toppmöte. Båda lagen har därmed sju poäng och fortsatt obesegrade. På fjärde plats med sex poäng återfinns Bayern München. Där fick Fridolina Rolfö börja på bänken vid 2–0-segern mot nykomlingen Köln. Svenskan byttes dock in i minut 61.

Det är trippel Wolfsburg i täten av skytteligan. Popp leder på fyra mål, ett före Jakabfi och Pernille Harder.

I den franska ligan blev Stina Blackstenius tvåmålsskytt i Montpelliers 4–1-seger borta mot Olympique Marseille. Trots segern tappade svenskklubben serieledningen. Lyon vann nämligen med förkrossande 9–2 mot Paris FC och leder med ett måls bättre målskillnad. Båda de lagen har nio poäng.

PSG ligger trea på sju poäng efter 6–1-seger mot Lille. Såväl Blackstenius, Linda Sembrant som Emma Berglund spelade full tid för sina lag.

Skytteligan leds av Ada Stolsmo Hegerberg på sju fullträffar. Hon är två före en kvartett bestående av Blackstenius, Eugenie Le Sommer, Marie Antoinette Katoto samt Gaetane Thiney.

I Norge kommer LSK Kvinner allt närmare sitt fjärde raka guld. Med fem poäng på de tre återstående omgångarna är seriesegern säkrad.

Slutligen till Italien där svensklaget Fiorentina med Stephanie Öhrström i målet, men där Antonia Göransson inte ingick i matchtruppen, tog ledningen i supercupfinalen mot Brescia. Motståndarna vände dock till seger med 4–1, och man firade kungligt. Efter det fjärde målet tycktes hela klubbledningen vara inne på planen och jubla.

Tillagt i efterhand: Jag glömde ju en den engelska ligapremiären, där Hedvig Lindahl höll nollan och Magdalena Eriksson blev målskytt för Chelsea, när laget vann med 6–0 mot Bristol City. Erikssons mål betydde 4–0 och kommer 2,40 in i det här klippet. Men även Maren Mjelde:s 3–0-mål är sevärt.

Alla de tre favoritlagen tog trepoängare, även om det satt hårt åt för Jessica Samuelsson:s Arsenal.

Hemma mot Birmingham låg man under med 2–1 i 80:e minuten när Louise Quinn blev målchansutvisad. Ändå lyckades man vända. Först rullade Lisa Evans i kvitteringen i 84:e och sedan avgjorde Jodie Taylor genom att säkert sätta 3–2-målet på straff i 90:e.

Det tredje tippade topplaget är alltså Manchester City, som inledde med 4–0-seger borta mot Yeovil:

 

 

7 thoughts on “Guldstrid, Schelin och en internationell utblick

  1. Trevligt att du skriver upp Asllani här, men ärligt talat så fick hon väldigt mycket hjälp av Lennartsson och Almqvist i gårdagens match mot Vittsjö. Och ska man döma efter den, så ska snarare landslagets defensiva mittfältsroll vikas åt Almqvist, istället. Hon spelade lite spelfördelande som Claudia brukar spela – har nog lärt sig en hel del av portugisiskan de senaste åren.

    Johanna Rasmussen, den danska landslagsspelaren, är dessvärre också på skadelistan. En klasspelare som LFC hade stora förväntningar på inför säsongen (som ersättare till Gajhede Knudsen).

    Jag hoppas verkligen att Claudia kan vara tillbaka snart, det behövs inför resten av hösten. Annars kan det bli svårt att nå framgångar. Har också läst att Helin möjligtvis kan bli spelklar inom några veckor. Skulle också vara gynnsamt.

    Roligt också att Blackstenius gör mål. Bra för landslagets vidare öden och äventyr (skulle jag personligen säga).

  2. Det fanns en artikel i Sydsvenskan inför helgens matcher med bl.a. uppgift om att Lotta Schelin fortfarande har stora besvär med huvudvärk. Av det förmodar jag att hon inte alls tränar, men du bör nog fråga någon som faktiskt har koll på Rosengård för att få det bekräftat.

    Som utomstående förstår jag att man vill se spänning in på mållinjen men för egen del känns det bäst om Linköping kan avgöra redan i oktober. Med 6 omgångar kvar är det värt att notera att Linköping och Rosengård båda ställs mot Djurgården, Kristianstad, Kvarnsveden och Hammarby. Därutöver ställs Linköping mot Eskilstuna och Limhamn Bunkeflo medan Rosengård ställs mot Kopparbergs Göteborg och Piteå. Jag läste någonstans att Linköping upplevdes ha en enklare avslutning men jag vet inte alls hur man kom fram till det. Avslutningen är väl nära nog likvärdig. Med tanke på spelscheman (UWCL och SC) tror jag inte att vare sig Linköping eller Rosengård går igenom återstående matcher utan poängtapp. Som du skriver talar skadeläget och den tunnare truppen emot Rosengård, trots att Linköping just nu alltså har damallsvenskans bästa spelare i Claudia Neto på skadelistan. Att Linköping med mängder med skador lyckades vinna 10 matcher under våren kan visa sig vara det som avgör. Men det vet vi först i mitten av november. På tal om det, kan man inte försöka planera matchdagar så att sista omgången spelas i oktober? Borde inte vara omöjligt trots säsonger med internationella mästerskap. Förutsättningarna för avgörande matcher är inte särskilt bra i november.

    • Ang Schelin: om jag förstått saken rätt har hon haft problem med migrän under stor del av sin karriär. Om det är detta som gör att hon inte spelar eller om det är senaste skadan eller en kombination därav är därför svårt att avgöra om ingen preciserar mer vad det handlar om.

      Ja, det finns rätt många likheter mellan LFC och FCR – båda topplag, skador under säsongen och tongivande spelare som lämnat, för att ta några exempel utöver avslutande spelschema. En avgörande skillnad är dock de senaste årens rekryteringsstrategi. Är det det som bidragit till att LFC har råd med en något bredare trupp än FCR?

  3. Fin sammanfattning av det mesta! Kul att det går bra för DA:s senaste exporter till utlandet. Särskilt kul för Blackstenius som hade det tungt med omställningen till Frankrike på många sätt. Nu verkar det funka bättre.

    Schelin ja – har själv spanat efter något nytt om henne, men här är det tydligen locket på från Rosengårds sida. Sydsvenskan som också är FCR-sponsor vet när de inte ska fråga eller skriva (liksom för övrigt TV/radiojournalister). Att hon fick spela på smärtstillande i EM visar hur knepig Sundhage kunde vara – trodde ju att Schelin skulle sätta skräck i alla motståndare i alla lag – bah! Det hackar i Rosengård och att varken Sörensen, Schelin eller Nilsson kan spela gör naturligtvis att i alla fall några yngre får chansen, åtminstone tillfälligt. Konstigaste bytet i denna omgång av DA var i alla fall när Mittag byttes ut mot Wieder – Majgaards ”straff” till Mittag för att hon inte levererade? FCR utstrålar inte direkt harmoni på planen – har självbilden som Sveriges bästa lag fått en törn?

    Det hackar också en del i Linköping, men poängen trillar in ändå. Nej, Banusic hade inte en av sina bättre dagar och vid något tillfälle tyckte jag att hon började diskutera med medspelare varför hon inte fick bollen där hon ville – en illavarslande tendens. LFC har löst det bra på mittfältet utan Neto och att hjälpa varande är såklart enda lösningen – Neto ersätts inte av någon enskild spelare – i LFC eller i DA (det spekuleras om att Addo skulle kunna fylla skorna om Neto slutar efter säsongen….nja…). Jag tror LFC skyndar så långsamt det bara går med Neto sett till avslutningen av DA och spel i WCL. En som däremot verkar kunna ”ersätta” är Oscarsson istället för Samuelsson – rätt bekväm längs hela högerkorridoren och med lite bättre teknik än företrädaren. På onsdag har LFC Mariebo borta i Svenska cupen. Viktigt, inför inte minst Djurgårdsmatchen 1 okt, att målskyttar som Banusic och Minde får göra mål. Det skulle inte heller förvåna mig om Helin får några minuter speltid.

    Elitettan – två lag som studsat tillbaka: ASSI har återtagit den andraplats de så länge hade och Sundsvall har gjort en fin uppryckning från den absoluta botten – starkt av båda!

  4. LFC gjorde verkligen inte någon av årets bättre insatser men att man ändå tillslut vinner rättvist mot ett Vittsjö som försvarade sig väldigt bra gör att känslan av stabilitet är det man tar med sig till kommande matcher. Ska man gå in på enskilda prestationer så var Oscarsson och Hurtig helt klart de som presterade bäst.

    Oscarsson har lyckats med det som borde vara omöjligt, nämligen att ersätta Sveriges bästa högerback och som grädde på moset stärka upp offensiven på sin kant. Hurtig å sin sida har nu klivit in i laget på allvar och tar för sig på ett helt annat sätt än i början av säsongen, kanske är det så att den nya rollen som kantspelare i anfallstrion tagit ett tag att komma in i för i dagsläget är det ju hon som är den starkaste spelaren i anfallet.

    Att Banusic tyvärr inte hittade rätt i den här matchen är inte så mycket att säga om, det är inte en spelare som presterar på en jämn nivå utan det kommer bli såväl toppar (där hon gör lite vad hon vill med motståndarna) och dalar (där förstatouchen inte sitter och hon tappar boll med frustration som följd).

    Vad gäller om Banusic skulle ha uppträtt illa mot medspelare så skulle jag se det som en rejäl övertolkning, skulle nog snarare säga att hon är lite yvigare i sitt kroppsspråk än övriga men att samma kommunikation lär förekomma mellan alla spelare då samtliga är vinnarskallar som förväntar sig det bästa av såväl sig själva som medspelarna.

    Man hör ju också LFC:s spelare tala om att det är högt i tak vad gäller att ge konstruktiv kritik och det tror jag är en väldigt stor del i framgången. Ser man på Rosengård så tror jag ju inte att t ex Lyberg som efter matchen mot Örebro menade att det kändes som om man inte trodde på vad man gör skulle känna sig bekväm i att säga till Seger att sluta att trampa på bollen och sätta lite fart i spelet istället.

    • Nja, jag skrev inte att Banusic skulle uppträtt ”illa” – däremot att det alltid är ett illavarslande tecken (kanske på frustration) att börja diskutera under pågående match. Det hindrar inte på något sätt att det ändå kan vara ”högt i tak” för att bli bättre. Diskussioner mellan medspelare med yvigt kroppsspråk kan av motståndare ses som att det andra laget eller enskilda spelare är ur balans – och vem tjänar på det? Praktexemplet är förstås när Marta började surna till…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s