För en stund sedan fick Carli Lloyd Fifas pris som världens bästa spelare 2016. Det var andra året i rad hon vann. Och tyvärr kommer man ganska långt på gamla meriter i de här sammanhangen.
Carli Lloyd
För 2015 tyckte jag att Lloyd var ett klockrent val. Då var hon fullkomligt överlägsen. 2016 kändes det däremot som en rätt underlig utnämning, och det verkade Lloyd också tycka i sitt tacktal. Hon inledde nämligen med att uttrycka sin förvåning och hylla de båda andra kandidaterna:
”Ärligt talat hade jag inte förväntat mig det här. Melanie (Behringer) hade ett fantastiskt OS där hon även vann skytteligan. Även Marta var fantastisk i OS – båda hade varit välförtjänta vinnare.”
Det som gör utnämningen underlig är att Lloyd ju inte vann något stort. OS var ju ett fiasko för USA, mycket beroende på att Lloyd kom in i turneringen som ett frågetecken efter en tids skada. Hon lyckades aldrig hitta sin toppform, och USA åkte som bekant ut redan i kvartsfinal.
Rent statistiskt är dock Lloyds 2016 ett riktigt bra år. Hon spelade 21 landskamper, totalt 1644 minuter – och gjorde 17 mål och 11 assist. Med det var hon den klart bästa poänggörare i USA i fjol. Ingen gjorde heller fler mål, men Alex Morgan gjorde lika många på cirka 100 minuter kortare speltid.
I klubblaget Houston Dash blev det bara sju matcher på grund av skada, OS och en högst omdiskuterad frånvaro som delvis visade sig bero på boklansering. På de sju matcherna gjorde hon dock fem mål och tre assist.
Det här är alltså ingen katastrofutnämning, Lloyd var trots allt fantastiskt bra på våren, innan skadan. Men det är ändå ganska långt ifrån ett klockrent val. Personligen tycker jag exempelvis att Tobin Heath var 2016 års klart bästa amerikanska spelare.
En åsikt som förresten inte är speciellt spektakulär – hon prisades ju nämligen officiellt som USA:s bästa landslagsspelare 2016. Klippet med Heaths höjdpunkter från fjolåret i den där länken är förresten högst sevärt. Klicka in och njut av en hel kartong med fotbollsgodis.
Det var USA:s förbundskaptener, landslagsspelare, NWSL:s ligacoacher samt utvalda journalister och före detta storspelare som röstade fram Heath. Lloyd kom inte ens tvåa i den omröstningen, det gjorde Crystal Dunn.
Det allra mest anmärkningsvärda med årets Fifapris var ju dock ändå att Europas bästa spelare, Ada Stolsmo Hegerberg, inte ens fanns med bland de tio ursprungliga kandidaterna. Det skrev jag lite om här. Hegerberg var alltså inte i Zürich på dagens gala. Hon var däremot i Oslo på den norska idrottsgalan i lördags och hämtade hem priset som Norges bästa kvinnliga idrottare 2016 samt förstås Gullballen – priset till Norges bästa fotbollsspelare alla kategorier.
Silvia Neid
För svensk del var Pia Sundhage nominerad som i ledarkategorien. Men som väntat gick priset till världens bästa damfotbollsledare för tredje gången till Silvia Neid. Här tycker jag dock att Kanadas förbundskapten John Herdman borde ha fått priset. Han har gjort underverk med sitt material.
Tillbaka till Sundhage. Hon har i dag tagit ut Rosengårds Zecira Musovic till landslagets samling nu i januari. Jag har inte sett någon uppgift på om det beror på någon skada, eller om man helt enkelt bara lägger till en målvakt.
Slutligen är det lite roligt att se hur rösterna läggs i de olika kategorierna.
Så här fördelades rösterna i spelarkategorien:
1) Lloyd 20,68 procent av rösterna.
2) Marta, 16,60 procent.
3) Behringer, 12,34 procent.
4) Dzsenifer Marozsan, 11,68 procent
5) Sara Däbritz, 8,19 procent
6) Saki Kumagai, 6,94 procent
7) Lotta Schelin, 6,58 procent
8) Christine Sinclair, 5,99 procent
9) Amandine Henry, 5,96 procent
10) Camille Abily, 5,04 procent
Här kan man ju konstatera att Schelin hamnade anmärkningsvärt högt upp i listan.
Så här röstade våra svenska representanter:
Caroline Seger: 1) Marta, 2) Marozsan, 3) Abily.
Pia Sundhage: 1) Marozsan, 2) Däbritz, 3) Marta. Anette Börjesson: 1) Behringer, 2) Marozsan, 3) Sinclair.
Caroline Seger: 1) Sundhage, 2) Gerard Precheur, 3) Neid.
Pia Sundhage: 1) Neid, 2) Precheur, 3) Vera Pauw.
Anette Börjesson: 1) Sundhage, 2) Neid, 3) John Herdman.
För er som vill kolla in alla röster finns spelarkategorien här och ledarkategorien här.
En blogg om internationell damfotboll 
Silvia Neid fick väl utnämningen för OS guldet. Tror att Tyskland spelar 4-4-2 där hela laget är inblandad. Försvar mittfält och anfall. Pia började med 4-3-3 vilket inte fungerade mot t.ex Brasilien. Sen gick hon över till ett mer lyckat 4-5-1. Sverige bör förbättra sitt mittfältsspel så att laget kan hålla uppe spelet lite bättre.
Personligen är jag övertygad om att det på forwards det hänger. De Sundhage brukar välja är för dåliga passningsspelare, vilket gör att landslaget inte kan föra matcher. Så länge Sundhage bara väljer snabba, djupledslöpande forwards får vi rikta in oss på försvar och kontring.
Nja jag tycker Sverige har många väldigt duktiga anfallare. Men det är spelet mellan mittfält och anfall som kanske inte har fungerat så bra. Jag tycker nog Sv bör spela med 4 mittfältare. Sen att få det att fungera mellan mittfält anfallare är något att jobba med. Då Sverige har också många väldigt duktiga mittfältspelare. Sen är ju Sverige rankad som nr 8 på världsrankingen. Möter man då USA, Tyskland m.fl så blir laget tillbakapressat och defensivt. Det får man nog räkna med. Men kan Pia få till ett mer spel på offensiva planhalvan så hade det varit ett framsteg. Hoppas på ett bra och kreativt fotbolls 2017 !
Sverige har en mängd forwards som är snabba och duktiga på att göra egna genombrott. De gör många mål, men kolla hur många assist som kommer från våra landslagsforwards – det är ingen upplyftande siffra. Det är inte lätt att spela på ett mittfält bakom forwards som bara vill ha passningar i djupled.
Det hade varit intressant att se ett Sverige utan ”svenska standardanfallare” (djupledslöpare), med exempelvis Rolfö och Asllani på topp istället, kanske uppbackade av Seger, Dahlkvist, Schmidt och Rubensson på mitten. Bara som ett experiment för att se hur man hade klarat sig. För Sundhage har väl aldrig testat att spela helt utan någon av Schelin/Jakobsson/Schough/Hjohlman/Hammarlund/Blackstenius på plan?
Intressant att se att Carli Lloyd själv röstade på Lotta Schelin som världens bästa! Respekt!
Sannerligen väldigt intressant, ska man skratta eller gråta? Hela omröstningen känns som ett skämt, någon av Hegerberg, Behringer och Marta hade verkligen varit värdiga vinnare, men en skadad spelare som överhuvudtaget inte kommit upp i förra årets standard? Det får om inte annat alla som skrattade över att hon har bäst stats i FIFA 17 att undra…
Så Lloyd röstade på Schelin, Abily och Kumagai. Visst, inga dåliga spelare (f.d. Lyontrion!) men nog börjar man ändå undra lite om det inte kan ha varit taktiska röster för att öka sina egna chanser att vinna genom att inte rösta på någon av de troliga huvudkonkurrenterna? Intressant också att Maroszán inte alls röstade på Behringer, men bl.a. Däbritz. Steffi Jones gav sina röster till de tre tyska mittfältarna, medan Jill Ellis röstade på Lloyd men ingen av huvudkonkurrenterna.
Ja det känns oerhört märkligt. Och varför är inte ex Le Sommer med? Att Schelin är med är skrattretande då hon gjort sitt kanske sämsta fotbollsår i karriären, trots ett OS-silver. Hon är en härlig person som man unnar framgång- men just det här året?
Tror inte att man kan skylla på varken backlinje, mittfält eller anfall i det svenska landslaget. Visst, det är väldigt enkelspåriga anfallare som uteslutande går i djupled och som är lätt att försvara sig emot. Men eftersom det inte finns något system i Sundhages landslag, där spelare vet hur de ska löpa och agera i olika situationer så spelar det ju ingen större roll vilka som är på plan. Resultatet blir ungefär det samma.
Det mesta går ju på chans och de måste ju själva lösa varje situation och då tappar man dyrbar tid.
Det är tränare som försökt analysera hur Sverige spelar, vilket system man har, men ingen har lyckats hittills!